(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Läro- och läsebok för svensk-amerikanska församlingsskolor. Systematisk ordnad i fyra kurser"

t V.B ■■■«■■■■■» 



s>..M..m iiPff i» ■»"»■■■ " ■■ ■■ ■ »-»-■ .«- j 




m Systematiskt ordnad i fyra kurser och lämpad för 
olika undervisningsmetoder efter de bästa 
källor utarbetad 



§ 



VICTOR J. TENGVALD, 



CHICAGO: 

The Engberg-Molnteg Publislung Gompany. 







nimimniiiinin i nnmiin i 



LIBRARY OF CONGRESS. 



.... .. @op|ri$n§o 

sheif Ja sur 

UNITED STATES OF AMERICA. 




Systematiskt ordnad i fyra kurser, och lämpad för 

olika undervisningsmetoder efter de bästa 

källor utarbetad 



AF 



/ e.- • 



VICTOR J. TENGVAL 




CHICAGO: 
Tlje Engberg-Holmberg Publisliing fapany, 

1888. 






Entered according to Act of Congress, in the year 1888 by 

The Engberg-Houiberg Publishing Co., 
In the Office of the Librarian of Congress, at Washington. 

ALL RIGHTS RESERVED. 



VII 



Innehållsförteckning. 



* Antyder bunden stil. 

Första kursen, 

språkljuden, ljud-, stat- och skriföf ningar 



Sid. 

Anvisningar 5—6 

Förberedande öf ningar 7—9 

(Skrifstilens lem grundformer och 
de små bokstäfvernas beståndsde- 



lar.) 



1. 

2. 


& 


3 


E- 


4. 


0- 


5. 


ö- 


6. 


A- 


7. 


A- 


8. 


A- 


9. 


Y- 


10. 


L- 


11. 


N- 


12. 


M- 


13. 


T- 


14. 


D- 


15. 


V- 


16. 


B- 



I-ljudet 10 

11 

11 

11 

12 

12 

12 

.... 1?» 

13 

13 

14 

14 

15 

15 

16 

16 



36. 



Sid. 
K-ljudet , 17 



S- 
H- 
J- 
P- 
G- 
K- 
F- 
X- 

Q- 

C- 

z- 



Stora alfabetet (skriföfning). 

Siffertal 24 

Olika alfabeter 25 

Läsöfning 27 

Siffertal 28 

(fortsättning) 29 

Staf- och läsöfning 29 

* Bön för barn 30 



stafning-s- 



Andra kursen, 

renläsnings- och innehållsöfningar. 



10 



1 . Ord och läsöfningar med långa 
och korta sjelf ljud 31 

2. Delade tvåstafviga ord, och läs- 
öfningar " 32 

3 . Sammansatta och tvåstafviga ord . 32 

4. Ord med två efterljud 33 

5. Ord med två förljud 

6. Ord med två för- och två efterljud 34 

7. Enstafviga ord till renläsning 34 

8. Ord med tre efterljud 35 

Ord med tre förljud 35 

Hunden, läs,- och innehållsöf 

ning af en- och tvåstafviga ord 35 

11 . Läs- och innehållsöfning 

12. Trestafviga ord 

13. Läsöfning 37 

14. Sammansatta trestafviga ord 
med ett, två och tre för- och efter- 
ljud 

15. Läsöfning 

16. Ord med två eller flera medljud 
mellan två sjelfljud och läsöfning . . . .38 

17. Medljudstecknen sk, sp, st, ng 
och dr näst före ett sjeifl jud 

18. Långt å-ljuds teckning 39 

19. Kort å-ljuds teckning 40 

20. Långt ä-ljuds 4S 

21. Kortä-ljuds " 40 

22. J -ljudets teckning 41 

23. K- " " 41 

24. S- " " 42 

25. T- " " 42 

V- " " 42 

Gs- och ks-ljudens teckning 43 



27 



28 . Tje-judets teckning 43 

29. Sie-ijudets " 43 

30. Äng-ljudets " 44 

31 . * Skolsång 44 

32 . Öf ningar för ords delniii g i skrif - 
stafvelser 44 

33. Innehållsöf ningar : 

1. Ögat 46 

2. Uret 46 

3. Hus 47 

4. Oket 47 

5. Nätet ...48 

6. Fölet 48 

7. Tuben 48 

8. Ytan 48 

9. Hajen 49 

10. Saxen 49 

11. Zebran 50 

12. Cirkel 50 

34. Eomerska siffror 50 

35. Läsöfningar 51 

36. Namn. 52 

37. * Skolsång 52 

38. Gud har skapat allt 53 

39. Gud har skapat mig 53 

40 . Gud drager omsorg om allt 53 

41 . * Guds omsorg 54 

42 Diftong (tve-ljud) 54 

43. Skiljetecken 55 

44 . Skrif-förkortningar 55 

45. Hemmet — 55 

46 . * Morgon och aftonböner 56 

47. * Bordsböner 57 

48. * Barnens bön 57 



VIII 



44. 



Tredje kursen, 

blandade läro- och lässtycken, stafning och analysering". 

Sid. 

* Till skolau nu gå vi 59 '" 

Skolan 59 

Barnet i skolan 61 

Barnet i hemmet 62 

Barnet på lekplatsen 63 

Barnet i kyrkan 65 

De yttre sinnena 65 

* Hvacl du bör flitigt öfva 66 

Bed ocli arbeta ! 67 

Kärleken gör stark 67 

Gossen ocb bocken 68 

* Tre gyllene regler 69 

Moppe ochmisse 69 

* Pilten på heden 70 

Gud är barnens beskyddare . . . .70 
Från skolan 71 

* lilla skrålian ....72 

Småfel 74 

* Till en gosse 74 

* Till en flicka 75 

Trädgården. . 

* Ett vänligt ord 77 

Huru man kommer till kunskaper.78 

Papper 78145. 

Böcker 80 46. 

Boktryckerikonsten 80 47. 

* Säg nej ! 81 48. 

Framför allt tala sanning 82l49. 

50. 



29. * Den sista lexan. 






30. Sederegler. 84 

31 . Djurplågeri 85 

32. Tiden 86 

33. Klädnaden 87 

34. Den bästa klädnaden 88 

35. * De små vandringsmännen . . .89 

36. Många dörrar att stänga 91 

37. * Flit består 92 

38. Naturen 93 

39. Menniskans kropp 95 

40. * Hvad jag har 96 

41 . Menniskokroppens vård 97 



31. 



den 



Om djuren 

Några hisdjur : 

1. Hästen. 99 

2 . Hunden ioo 

3. Katten ioo 

4. Nötkreaturen ioi 

5. Fåret ioi 

6. Svinet lol 

7. Höns. gäss och ankor 102 

Några af de vilda djuren : 

1 . Lejonet 103 

2. Björnen 103 

3. Elgen, hjorten och rådjuret. . .103 

4. Elefanten 104 

5. Grönlandsh valen 104 

6. Vargen 105 

7 . RM ven 105 

8. Haren 106 

9 . Kattorna 106 

0. Ugglan 106 

1 . örnen 10? 

2. Svanen 107 

3. Strutsen 107 

*Fogelboet 109 

Jorden 100 

Jordens utseende 115 

* Vattnets rundre a 116 

* Vattendroppen och sandkornet.119 

* Årstiderna 116 

Huru några barn tänkte sig verl- 



Gud sörjer för allt. 



116 



52. 

53. Olika yrken llö 

54. Försäkrings - och sparan e talter. . .120 

55. Berättelser om Gustaf II Adolf . .1-27 

56. Bethlehém 121 

57. Jerusalem 125 

58. Sverige 129 

59 . Förenta Staterna 131 

60. * Hvmn 135 



Fjerde kursen, 

läro- och lässtycken för församlingsskolans högre klasser. 

a) Läro- och lässtycken af religiöst och moraliskt innehåll. 



1. * Skaparen 137 17. 

2. Herrens vägar 138 18. 

3. Skatten i Bibeln 139 19. 

4. Bön och bönhörelse 141 20. 

5. * Trons magt 141 g 

6. Tålamod 143 21. 

7. Icke öfvergifvandevårförsamlingl44j22. 

8. * Hvem ger mig budskap? 144 23. 

9. De två vännerne 145 24. 

10. * Skönt cch skönare 146 25. 

11. En förlorad och igenfunnen dotterl46 26. 

12. Underbar räddning 148 27. 

13. * Julqvällen 150 28. 

14. Den afrikanske vallgossen 152 29. 

15. En missionsresa i nordliga Arne- |30. 
rika 154 31. 

16. * Nvårsbön 159 32. 



*Adventssång 159 

* Sång på julafton 160 

»Julpsalm 160 

De tre böckerna, som man dagli- 
en skall genomläsa 161 

Sabbatsbrytaren 163 

* Söndagsmorgonen 164 

Gustaf Adolf vid Liitzen 165 

Huru välgörande Luther va 165 

Polykarpus 166 

* Kristi förbön .. 1CG 

Box och huggormen 167 

Bind ödmjukheten hård om dig.. 168 

Tänkespråk 169 

De två vägarne 170 

* Barnatro 171 

D. lilla flickan med strvkstickornal73 



IX 



Sid. I 

33 . * De små nattvardsbarnen 175 35 . 

34. Arbetarens lof 178 36. 



Sid. 

Torparsonen 178 

* Då jag var liten 182 



37- 



b) JS ' aturalhistoriska lär o- och läs stycken. 



Naturläran 183 56 . 

* Ett barns aftonbön 186 57 . 

* Gåtor.. .. 187 58. 

Dammets historia 188 59 . 

* Årstiderna 190 60 

* Våren 191 61. 

* Sommaren 191 62. 

* Hösten 192 63. 

* a) Vintern, b) Mars 1888 192 64. 

Växtriket 194 6o. 

Betraktelse 208 66. 

En kringvandrande blomma 209 67 . 

Diurriket 21168. 

Orang-utangen 212 69. 

Björnen 213 '0. 

äfvern 216 71- 

Djurlifvet på Nordamerikas gräs- 
slätter 220 72. 

Elefanten 223 73. 

Fogiarne 225 

c) Om. verlden, jorden och hennes folk, allmänna naturföreteelser 
och naturskildringar m. m. 



Blåskrikan 226 

Strutsen 229 

* i ill en fogel 238 

Solfogeln .- 239 

Ordspråk 240 

Gåtor 40 

Kräldjuren 240 

En orins hämnd 241 

Fiskarne 243 

sjöhästen _ 244 

Tankar 246 

Betraktelse öfver fisk verlden ... .247 

Ryggradslösa djur 251 

En jättebläckfisk ... 256 

Bolag bland djuren 259 

Insektverldens betydelse i skapel- 
sen 262 

Ordspråk 266 

I naturen ingen frid 267 



Om verlden 269 

Jordens land, haf och folk 275 

Cirkirtz-sjön 277 

Tankekorn . 278 

* Predikoberget 278 

Om jordens inre, berg ocb mark . .281 

• Sahåraöknen 287 

Växt- och djurlifvets gradvisa ut- 
veckling på jorden 293 

Jordytans fortgående omgestalt- 
ning 295 



83. Electriciteten 304 

84. Ångbåtar 310 

85. Jernvägar „ 311 

86. Naturkrafterna 313 

87. London 315 

88. Paris 318 

89. Indien .-.320 

90. Det heliga landet 322 

91. * Den heliga veckan 326 

92. Sverige 329 

93 . * Fäderneslandet 333 



d) Afhandlingar och lefnadsbilder ur Sveriges historia, verldshi- 
storien, kyrkohistorien och Förenta Staternas historia. 



99. 

100 
101. 
102. 

103. 
104. 
105. 
106. 
107. 
108. 
109. 
110. 
111. 

112. 
113. 
114. 
115. 



Sveriges äldsta bebyggare 334 116. 

Om Thorgny lagman 339 

Ansgarius 343 117. 

Engelbrekt Engelbrektson 346 118. 

"Kung Gösta (Gustaf I.)" ........ .354 119. 

"Guldkonungen" (Gustaf II 120. 

Adolf) 358 121. 

Axel Oxenstjerna 360 122. 

Jernhufvudet (Karl XII.) 363 123. 

Blomsterkungen (.Karl von Lin- 124. 

ne) 365 125. 

Johan Olof Wallin 368 126 . 

Esaias Tegnér 372 127. 

Jacob Berzelius 377 

Erik Gustaf Geijer 382 128. 

John Erikson 386 129. 

* Den störste 392 130. 

* Det outsägbara 393 131 . 

Egypterna 394 

Babvlonierna,- Assyrierna och 132. 

Fénicierna. 395 l; j 3. 

Perserna 397 134. 

Grekerna 398 135 . 

Alexander den store 400 136. 

Julius Caesar och Augustus 401 



Kristendomens utbredande i det 

Romerska riket 403 

Karl den store 406 

Korstågen 406 

Boktryckerikonstens uppfinning 408 

* Martin Luther 410 

Den store reformationen 412 

* Kristi stridsmän .421 

* Geoi g Stjernhjelm 423 

* David Livingstone 423 

* Oliver Cr mweil 423 

Nordmännens upptäcktsfärder. .423 
Christofer Columbus och hans 

upptäcktsfärder 428 

Förenta Staterna 432 

* Hjeltars ära 442 

Abraham Lincoln 443 

* Till friheten (på 4 juli) med 
porträtt af Grant och Garfield.452 

Benjamin Franklin 454 

* En vandrande riddare 457 

"Washington Irwing 458 

Henry Wadsworth Longfellow ..460 

* Sluthymn 464 



Förotal. 

Det har vid undervisningen i svenska språket inom den 
svensk-amerikanska församlingsskolan länge varit ett kändt be- 
hof af en fullständig läsebok, lämpad efter detta lands förhållan- 
den. Yäl hafva flera läroböcker på detta område gång efter an- 
nan utkommit, men alla dessa hafva endast haft till mål att 
tillgodose den egentliga småskolan. För att afhjelpa bristen 
inom de mera utvecklade skolorna har man nödgats att från Sveri- 
ge importera läroböcker, hvilka dock, huru ändamålsenliga de än 
må vara för svenska statens skolor, funnits vara både olämpliga 
och för kostsamma för de svenska skolorna i detta land. Att i 
möjligaste mån söka fylla detta behof blef första driffjädern till 
att undertecknad på förläggarnes uppmaning företog utarbetan- 
det och ordnandet af föreliggande försök till läro- och läsebok 
för folkskolan. 

För att göra boken så användbar som möjligt har hänsyn ta- 
gits till alla de fordringar, som numera rättmätigt kunna ställas 
på en läsebok för svensk-amerikanska skolor. 

I afseende på anordningen af innehållet har boken blifvit in- 
delad i fyra läskurser: första kursen omfattande språkljuden 
och med dem förenliga staf- och skriföfningar; andra kursen 
stafnings-, renläsnings- och innehållsöfningar; tredje kursen blan- 
dade läro- och lässtycken för församlingsskolans högre klasser. 
Af dessa kurser äro den första och andra afsedda för den primära 
och den tredje för den öfra afdelningen inom den egentliga små- 
skolan samt fjerde kursen för den egentliga folkskolans klasser. 
Hvarje kurs utgör ett afslutadt helt för sig. 

Alldenstund den nyare s. k. skrifljudläsemetoden för primär- 
undervisningen ännu ej torde allmänt användas af svensk-ame- 
rikanske undervisare, har vid första kursen den gyllene medel- 
vägen tagits, så att denna del af läroboken med samma fördel 
lämpar sig för antingen nämnda metod eller den gamla stafnings- 
metoden i förening med skrifläsemetoden. För vidare upplys- 
ningar härom hänvisas till anvisningarna vid första kursen. 

Vid val af lässtycken har den största sorgfällighet vidtagits, 
dels vid samlandet af olika läsarter, dels för att bevisa rättvisa, 
mot olika ämnen, vare sig i berättande eller läro-form, dels ock 
för att på hvarje område gifva grundtanken en ren, moralisk och 
kristlig pregel och en normal utvecklingsföljd. — Äfven har gjorts 
afseende vid de svårigheter, som ofta, isynnerhet i landsförsam- 
lingar, uppstår vid anskaffandet af svenska läroböcker i flera 
olika läroämnen, i ty att så väl i tredje som fjerde kurserna 

(3) 



4 

förekomma systematiskt ordnade afhandlingar i olika ämnen, så- 
som i historia,naturlära och geografi. Detta bör i alla hänseenden 
kunna tjena som vägledning vid undervisningen i dessa ämnen. 
— I tredje kursens förra del hafva de i lässtyckena förekommande 
svårare orden blifvit upptagna för särskild stafning o ( "h analy- 
sering. Härigenom blif va dessa lässtycken mera lämpliga såsom 
hemlexor, och de förut genomgångna öfningarna få en mera prak- 
tisk tillämpning. — En annan väsentlig förmån erbjuder lärobo- 
ken derigenom, att i första kursen den amerikanska skrifstilen blif- 
vit använd. Skriföfningarna fortskrida systematiskt på samma 
gång som läsningen, h varigenom grundläggningen sker till bar- 
nets handstil. Från skrifstilen sker sedan öfvergången, för bar- 
net nästan omedvetet, till kursivstil och derifrån till antiqva och 
fraktur eller tyska stilen. Dessa stilar begagnas sedan omvex- 
lande för de olika läsöfningarna hela läseboken igenom. 

Med afseende på rättstafning och ordböjning har Svenska 
Akademiens Ordlista blifvit använd såsom gällande regel. Äf- 
ven har i öfverensstämmelse med de mest framstående svenske 
skolmans föredöme i de tre första kurserna, äf vensom i början af 
den f jerde, användts de i pedagogiskt afseende ändamålsenligaste 
och i grammatikaliskt hänseende strängt taget rigtigaste ord- 
böjningar, h vilka grunda sig på ordens kön, utom i lässtycken i 
bunden stil, der författarnes egna ändelser fått q värsta, och för 
öf rigt i sådana fall, der dessa könsändelser skulle förefalla an- 
stötliga för ovana öron. I hela senare delen af fjerde kursen 
hafva de vanliga godtyckliga ändelserna bibehållits, men kunna, 
i fall det påpekade försöket till språkförbättring äfven i detta 
land gillas, fullständigare införas i nästa upplaga. 

Hvad beträffar bokens typografiska utstyrsel torde föga åter- 
stå att önska. För de brister, som i trots af våra bemödanden 
vidlåda äfven detta arbete, och för de felaktigheter, h vilka mot 
vår vilja hafva insmugit sig, bedja vi om benäget öfverseende. 
Till en och annan, hvars inlemnade bidrag blifvit använda, anse 
vi oss böra uttrycka vår tacksamhet; isynnerhet stå vi i tack- 
samhetsskuld till hr A. Freeman, som bisträckt med flera afhand- 
lingar i bokens tredje och fjerde kurser. 

Om denna folkskolans nya Läro- och Läsebok i någon mån 
kan bidraga till skolsakens främjande och till en förbättrad 
och mera omfattande undervisning i "det dyra arfvet från för- 
gångna fäder," "ärans och hjeltarnes språk," skall jag anse mina 
bemödanden, rikligt belönade. 

Chicago i Juni 1888. 

VICTOR J. TENGWALD. 



Anvisningar 



Undervisningen bör i öfverensstämmelse med föreliggande 
läskurser ansluta sig till barnens åskådningssätt och fattnings- 
förmåga. Tvenne undervisningsmetoder kunna användas vid 
begagnandet af denna lärobok : ljud- eller skrifläsemetoden och staf- 
ningsskrifläsemetoden. 

Af dessa två intager skrifläsemetoden — äfven kallad ljud- 
metoden eller den "förnuftiga metoden" — första rummet. Ge- 
nom denna metod skola tvenne ting läras, skrifning och läsning. 
Vid skrifning tagas företrädesvis öga och hand, vid läsning öga, 
öra och språk- verktyg i anspråk. Derföre böra barnen först ge- 
nomgå de förberedande öfningarne (sid. 7 — 8). Afsigten härmed är, 
att göra barnen bekanta med åtskilliga lägen (höger, venster, 
öfver, under, uppåt, nedåt, framom, bakom, från och till), linier 
och figurer samt att vänja den oöf vade handen att föra griffeln 
och uppdraga linier m. m. På detta sätt väckes formsinnet, och 
handen får förmåga att forma bokstäf ver, hvilkas skrifning sedan 
kommer i fråga. Barnen skola härvid vänjas vid sjelfarbete och 
ordentlighet. 

Barnen böra samtidigt läras att tydligt eftersäga korta och 
bestämda satser och föras till insigt uti, att språket består af 
ljud, stafoelser och ord. Undervisaren måste noggrant tillse, att 
orden rent uttalas, rigtigt betonas, och att icke några fula toner 
eller biljud användas eller behållas jemte de rätta. Samtidigt 
må naturligtvis äfven förekomma åskådlig hufvudräkning och 
lättfattliga berättelser m. m. Äfven böra de vid första kursens 
början angifna grundformerna och de små bokstäf vernas be- 
ståndsdelar väl inöfvas. Så snart barnen sålunda hafva blifvit 
grundligt förberedda, skola de läras att särskilja de ljud, hvaraf 
ord och stafvelser bestå, och så direkt öfvergå till den egentliga 
skrifläsningen. Detta bör tillgå på följande sätt. Gör barnen 
bekanta med första tinget is genom samtalsöf ning : Uttala ordet 
långsamt, så att ljuden i och s höras hvar för sig. Upprepa det 
tillsammans med barnen i korus. Tillåt barnen att noggrant 
efterhöra de olika ljuden. Belys med andra exempel. Gör sedan 
barnen uppmärksamma på, att man har tecken (bokstäfver) för 
dessa ljud. Låt barnen fatta sina grifflar. Utsäg samtidigt med 
barnen ljudet i och skrif derunder detsamma långsamt på v'Ågg- 
taflan flera gånger, hvarvid barnen med griff el i hand skola efter- 
bilda samma bokstäf i luften och tydligt utsäga dess ljud. Vid 



de följande vokalöfningarne förfares på samma sätt, och böra de 
förut inlärda ljuden (enligt öfningarne) vid h varje nytt ljud re- 
peteras och äfven tjena såsom hemlexor. 

Vid konsonantljuden, som börja med 10: de lektionen, böra 
ljuden uttalas ännu mera delade för att göra dem märkbara för 
barnen. Konsonanternas egna ljud äro deremot mycket lätta att 
uttala. Det må anmärkas, att ljuden p' och k' måste uttalas 
mycket skarpt, så att de ej förvexlas, det förra med &' och det 
senare med g\ 

För öfrigt bör man gå tillväga på samma sätt som vid vo- 
kalljuden, med undantag af att man, sedan det nya medljudet 
blifvit inöfvadt, tillåter barnen att sammanskrifva ljudtecknen 
till ord. 

Vid h varje ny lexa förevisas den teckning eller ännu bättre 
den sak, som ordet angif ver. Sök genom samtal göra barnen be- 
kanta med den af handlade saken. Skrif först de särskilda ljud- 
tecknen och sammanför sedan dessa till ord och satser, hvilka 
senare börja med 12: te lektionen i boken. Barnens hemarbete 
bör redan från början öfvervakas med största omsorg. Alla för- 
beredande öfningar böra noggrant genomgås på väggtaflan. Akta 
väl på att lästonen blir ren och ej entonig samt accenten rigtig. 

Om stafnings-skrifläsemetoden användes, går man tillväga på 
samma sätt, blott med den skilnad, att man från början låter 
barnen säga bokstafsnamn och stafva. Denna metod är egentli- 
gen ingenting annat än den gamla stafningsmetoden, använd på 
ett förnuftigare sätt, i det att barnen slippa det förslöande ar- 
betet att inlära hela alfabetet på en gång enligt den gamla me- 
toden, utan så småningom, medan de genast i läsning få använda 
de bokstäf ver, som inläras. Således undvikes här den förvirring, 
som åstadkommes hos barnet, då alla de 28 bokstäfverna på en 
gång framläggas för ögat, hvilket förfaringssätt ofta framkallar 
osäkerhet, stapplande, stamning och andra oarter, som vid den 
fortsatta undervisningen åstadkomma många svårigheter och 
stundom följa en menniska hela lifvet igenom. Stafnings-skrif- 
läsemetoden medför äfven den fördelen — - kanske den vigtigaste 
— att barnen samtidigt lära att läsa och skrifva. Ögat vinner 
härigenom säkerhet att igenkänna de olika bokstäfverna, hvari- 
genom den eljest så mycket förekommande felsägningen bör 
kunna undvikas. Äfven barnens handstil uppöfvas betydligt 
efter denna metod. För vidare upplysningar i detta ämne hän- 
visas till "Småskolan" af Fr. Sandberg m. fl. arbeten. Lärobokens 
ändamål för öfrigt angifves i företalet. 




8 ^@l(ifei $Xm£> (ifegfcA» 



POBSTA 



k: tt ir, s :e nsr . 







Förberedande öfningar. 



1. Punkter och linier. 

• • Detta är två punkter. De stå bredvid hvarandra, den 
ene till höger och den andre till venster. 

• Detta är ock två punkter, af hvilka den ene står öfver 

• och den andre under. 




Detta är två linier. I)en öfre är rät; 
den undre är krokig. 

Dessa linier kallas vågräta. De äro 
jemnlöpande (parallela); de råkas aldrig, 
hur långt de än utdragas. 



Dessa linier äro lodräta. 



Dessa linier äro hvarken vågräta eller 
lodräta. 



2. Vinklar. 

Detta är en rät vinkel. — En vinkel bildas af två linier, 
som råka hvarandra i en punkt. Denna punkt kallas vinkelns 
spets. Linierna, som bilda vinkeln, kallas vinkelns ben. 



Detta är en 
dre än en rät. 



vinkel; den är min- 



Detta är en trubbig vinkel; den är större 
än en rät. Spetsiga och trubbiga vinklar 
kallas sneda. 



Fyra räta vinklar i olika lägen. 



Fyra spetsiga vinklar i olika lägen. 



Fyra trubbiga vinklar i olika lägen. 




Detta är ett rakt eller stående kors. Det 
är bildadt af en lodrät och en vågrät linie 



Detta är ett snedt eller liggande kors. 



Detta är en st j erna med ätta strålar. 
3. Figurer. 

Detta är en liksidig triangel (tresiding). 
En triangel begränsas af tre räta linier. ^är 
dessa linier äro lika stora, kallas triangeln 
liksidig. 




Detta är en likbent triangel. Den har två 
sidor lika stora. 



9 




Detta är en oliks id ig triangel. I den- 
samma finnes ingen sida lika stor med 
den andra. 



Detta är en qvadrat (liksidig och lik- 
vin klig fyrsiding). I denna figur äro 
alla sidorna lika stora och alla vinklar- 
ne räta. 



Detta är en spetsruta. Den har alla 
sidorna lika stora och ingen vinkel rät. 



Detta är en långruta. Den har de 
motstående sidorna lika stora och alla 
vinklarne räta. 



Detta är en lång spetsruta. Den har 
de motstående sidorna lika stora och 
ingen vinkelrät. 




Detta är en cirkel. Den krokiga linien är 
cikelns omkrets (periferi). Punkten i midten, 
som är lika långt från hvarje punkt på om- 
kretsen, kallas medelpunkt. 



Detta är en oval. 



Detta är en spiral. 



Första kursen* 




Språkljuden, 

a) Sjelf ljuden. 



De fem grundformerna. 

":^::::::"::"zi^z;:^z 


Anm. Lär barnen att skilja mellan 
sjelfljud och medljucl. 




De små bokstäfvernas sex beståndsdelar. 




10 



2. 



ii 




•Sy -t4>. 



3. 



^ 





*^ «*/ ^ 



4. 



& 





V/ it/ €>, C-< 




t, 10, &, &, &>, Cl, 



13 



8. 



a 




-£> *££/ ^y ^ #, £^ ^ ££. 




*£y ^/ ^/ €2-/ -O-/ €%>/ €£/ ££y 

i, u, e, o, o, a ä, å, y. 

b) Sjelf ljuden med medljuden. 

Anm. Vid uppläsandet af sjelfljuden göres alltid skilnad på hårda och mjuk* 

o 



10. 



a, o, u 9 a, 

Hårda sjelfljud. 



e, /, y, a, o. 

Mjuka sjelfljud. 






€&/, &<€<{ ^ €Z$ ^< ^< ^W? 



14 
11. 



a--M 




w 



-ew, 'ZW/ tz^yir, GW&, -iiz-syis, i^ / ^v / €^ / 7^ / 



2^, ^^ ^2^, ^^ 



12. 



i-a-m 



W = ^ 




tz-tWy ^^<^^ / '2W6z> / -?^z<a<^, -w^a<^ / 



'www. 



WZstZ&s -^TsO^; 



en a 



en o. 



15 



a, o, u, a, e, i, y> a, ö* 




IW&Z-j 4&0*Zr y Wgfru. 






^^i . -^Q 



S€Z4>j 



&>&, -la^, '£a/£, ^5W 



tfrw^. 



en ål i ån en not. 





€&, l^ls&é/. 



/ *"*-/ 



^/, ^^ y ^^/y // / ^^ / -Wtf^ 



if 



VW/ t&frZW/ ^/^^l^ €&£</,' €Z>&^/ €^l^ €%&. 

en bod — än nåd — len dun. 



16 

15. 




-z^, -2^, ^a^ / <$ao<^ 



a^>. -z/-€%^] ^-a<i&>, ^&tT t 



/ -— / 



-&€>&£ y /'^C^ / -Z^Z> y -&£//< 



ny ved — lyd väl — våt man. 



16. 





*ut 



ZésU 



/ 



/ / 



'<&, l^y ^ l /y -ZétWWs -&-&', 



I, *M*. 



7 / / // / / /■ 

-p^té. /^/'/y -&€-?, 'Uty'/-, &&'/■ 



byt väl — min tub — om bon, 



17 




4 



€24-, J^> ^^/ -^^y ^uz^ y wa^, -2^14?^; 



-ppz^^s iz^tMsf -frz^&l/ -7^^-y^f ^^?^y 



-^W, <£0'^, €^i 



^^ / '7£<7^ / -7'€ll y -f^J; 



€^ / -^w-^, -Z^tz^-, ■'6t& / 4^ / tstzsw&j 



J. 



4^^ / 4^-^^ 4-&WZS/ -tez-^j 



?/£, 4€^€^. -^tfcéfr, &&€&. 



ren mun — vår hur — röd rot. 




d 



<%£, €té / &*/, dJ; ^a4 / ^^£, -i-^y^, i^^, 'fcgzé'^ 



^<7.<f , <£&d> C^£, é^^^ / é^€ / *U€4y éé&Ptry 



sen tid — tam ren — sot sås. 
I, m, n> t, d 9 v, 6, r, s. 

19. 




i-z/4 



£ iPitMs ^-z^ ^€?^. #Z4p; -f^-*?^. ^eé-. 

/V y / / / 

en rar ros — en dyr tub. 



19 



-Anm. Framför j är sjelfljudet kort. 
E läses ofta säsdm ä f. ex. nej. 




**, ^W, ****, 40f, S*//"//***/"-, 



qj, en haj —en hal is— en hel mil, 

21. 



4^=A 






nu an en rad — du lär ju en 
hel del. 

b, d, h,j, l, m, n,p, r, s, t, v. 
a, o, u 9 å 9 — e, i, y, a, o. 



20 







-*&>, ***?/ ****>/ 



€Z>. 



€&& . ^ 



^a^ / ^&y / 



t/' 



r~ 



res du på tåg!— jag såg min mor. 
23. 





^^ <U^e / *,„, ~r~, 



t, -feft, v€^e, ä^^? 



r €^-fe / fi&se, .■t*-*®, 4**z, ■&&■■'"/ 



/, 



c^ / v / TCaA, y /^t^ / ^ / 4lo-'L / 
dr din bok ren? — lar dig nu en ny rad! 



21 



24. 




läs så får du se mer — en fin ros — en god fil. 

b, d, h,j, l, m, n,p, r, s 9 1, v, g, k,f, 
a, o, u, ä, — e, i, y, ä, ö. 

25. 



&=a=a> 




#■ 



tz&s j^y -^-f^y '6a>i& / ^a<^ / da&s &&, Je>&< 

se, der ar en ny sax! har du sex ax? 
han tog en lax i ån. en bit vax. 




t^/a-é, sz^aa-, o^ao^s t&vt&f, &&&€>, 



tag en af sex, sä har du fem qvar! 
qvid ej så, nog får du mer. ser du en qvarn? 



/U4V^/J- 





£ 



C&=-€^£l, &£■=€&&■£, €>^=^^, £^- ^^£ 



har ser du en cirkel, kan du få se en ceder här? 

28. 



Anm. Z förekommer endast 
främmande ord. 



4=&jU=a 



^&<n 




<p&.'U&£ p&-^Z><£. -Z^-^U^U^ 



en het zon. det år en ze-bra. 



Sjelfl juden och medljuden. 

Hårda sjelfljud. Mjuka sjelfljud. Medljuden. 

a, o, u>å\e y i, y,ä,ö \ b> c, d,f, g, 
h,j, k, ly m, n, p, g, r, s, ty v, x, z. 



^ 



JL 





// /L 



z 



r /y sf/s 




^a^ //j/ —^ 



2 



6L &. 



/ J, r) /S ef å+ Tf7 ? /. 9. £&'& £. 
29. Stora alfabetet. 

Grundformer. 



i sta 



3 dje 



J_ 



yT 



m- 



y 



^k 



vW 



KL 



T^^ 



24 



~M 



<^L 



M 




u 




7ZL 



^?cr"j:^ 




i^HAm^ ^^. 




Jag vet, ju mer jag lär, ju mer 
får jag se. Gud dr god. 

Nu kan jag a, b, c, d, e, f, g, 
h, i, j, k, 1, m, n, o, p, q, r, s, t, 
u, v, w, x, y, z, å, a, ö. 



30. 


Siffertal. 


1, 2, 

ett, två, 


3, 

tre, 


4, 5. 

fyra, fem. 


1 till 1 gör 2, 
1 till 2 gör 3, 
1 till 3 gör 4, 
1 till 4 gör 5, 






1 från 5 gör 4, 
1 från 4 gör 3, 
1 från 3 gör 2, 
1 från 2 gör 1. 



31. Olika alfabeter. 




a a a 

b b h 

& e c c 

^ 6? d b 

e e 

/ f t 

g g 

^ h fj 

* . i t 



• • t 

; j i 

k k ! 

I 1 I 




A A 21 

f 5 B ^ 

C C © 

D D 2) 

^ E (5 

x JF F g 

6? G © 

i i 3 

J J 3 

&OK K t 
XLS 







26 



m m m 

*z vi n It 

o o o 

i? p P 

g q q 

r r x 

4 S S § 

/ $ t t 

^ W u u 

^ «? V ti 

^ 1^ W ti) 

«= a? x i 

y i 9 



OftM M • 9)1 



O O O 
P P 35 



# Q O 

^ R SR 

# S 6 

r t 2 

^U II 

V Y % 

r y 3) 



27 



z z 5 ^ ^ ^ Z 3 

å å & @^ -i Å å 



* ä ä ä ^^ J. A 2t 

*"' ö ö o (j Ö Ö Ö 

J.r, ^ar, 7?a</, jEW, ifa£, 6rW, 
iZ«Z, is, Jagr, Kar, Lur, Mil, Nöt, 
Os, Pil, Bas, Sol, Tak, Ut, Vik, 
Yr, Är, Ät, Ök. 

God bok. Hal is. Barfot. 

Nu ar jag har. Jag lär mig 
mer dag för dag. 

32. 

aA-bB-dD-eE-fF 
g- G-hH-il-j J -kK-lL 
mM-nN-oO-pP-Rr 
sS-tT-uU-vV-yY 
äA-äÄ-öÖ. 



28 



Al, Bur, Duk, En, Fyr, Gul, 
Hes, Id, Ja, Kål, Lås, Mil, 
Nål, Ok, Par, Rök, Söt, Tub, 
Ur, Våg, Yr, Ås, Är, Öl. 

Söt sås. Låg mur. Hög 
ås. Rak nål. Ny lås. Ren 
duk. En hög fur. En dyr 
tub. 

Jag ser, jag hör, jag lar. 
Här har jag en ny bok. Mor 
är så god mot mig. 

33. Siffertal. 

6, 7, 8, 9, 10. 



sex, sju, åtta, nio, 



tio. 



I till 5 gör 6, 

L till 6 gör 7, 

1 till 7 gör 8, 

1 till 8 gör 9, 

1 till 9 gör 10. 



1 från 10 gör 9, 

1 från 9 gör 8, 

1 från 8 gör 7 7 

1 från 7 gör 6, 

1 från 6 gör 5. 



29 

34. Siffertal. 

11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 

elfva, tolf, tretton, fjorton, femton, sexton, sjutton, 

18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 

aderton, nitton, tjugo, tjugoett, tjugotvå, tjugotre, tjugofyra, 

25, 26, 27, 28, 29, 30, 

tjugofem, tjugosex, tjugosju, tjugoåtta, tjugonio, trettio, 

40, 50, 60, 70, 80, 90, 100. 
fyrtio, femtio, sextio, sjuttio, åttio, nittio, hundra. 

35. 

Al, Os, Ut, År, Ek, Is, Tx, Ät, Ök, Bås, 
Duk, Fet, Gul, Gif, Här, Jul, Kur, Kif, Lån, 
Man, Nål, Pil, Qvarn, B,ik, Sur, Tid, Våg. 

Af, Ok, Ur, Ås, En, I, Yr, Är, Öm, Bår, 
Dag, Får, Gas, Göl, Haj, Jag, Kor, Kök, Lif, 
Mat, Mas, Pål Q val, Rus, Sås, Tår, Väg. 

m, Dm, Uf, ti, ©b, 31, Dr, Slr, DI, »it, 
Sal, gin, ©å3, ©et, £u3, 3äf, tär, ftil, 9flur, 
Stöt, ^ar, Draar, 3tis, Söt, £al, 2Bi3. 

Läsöfning. 

Jag har ett hem. I mitt hem bo far och 
mor. ®e fe till mig. Af dem får jag mat. Min 
mor är god mot mig. SJiitt far är bet ocf. Af Gud 
har jag fått min far och mor. — Tack, o Gud, för 
det Du gaf mig dem! @ör migtacE^nt,mot bem i 
aU min tib! Jag vet, att Du vill det. Gif, att jag 
ock har Dig kär! 



36. Bön för barn. * 

Milde Jesus, du som sade: 

"Låten barnen till mig gå!" 

Du, som händren på dem lade, 

Du välsignar än de små. 

Sjelf ett barn, till Herrens tempel 

Bars du i en moders famn; 

Låt mig minnas ditt exempel 

Från den stund, jag mins ditt namn. 

Nämnd i dopet bland de dina, 
Låt mig växa upp som din ! 
Låt den knoppen ej förtvina, 
Som du sjelf har ympat in ! 
Hjelp min håg att tidigt lära, 
Tidigt älska Herrens ord, 
Att en dag bland dina kära 
Jag må helgas vid ditt bord. 

När jag se'n går in i verlden, 
Låt din Ande följa mig; 
Att ej lasten eller flärden 
Drar mig från den rätta stig! 
Till en glädje för de mina 
Låt mig vandra all min tid; 
Och der ljusens englar skina, 
Möta dem i evig frid ! 

* Ej afsedd för läsöfning. 




6^dll)M©.Jft)^ö^_- 



J±2>TJDttJ± 



K"TTT?, 







32 




Katt, katt! Har du mat i mun? 2)u 
tar ttmt möJ3 nteb bin ta$. Kom hit, om 
du Jean! Kiss! Kiss! 

2. Delade tYåstafviga ord. ! ) 

Å-ha, Ba-ha, Ka-ha, Du-ha, Fi-la, Ga-la, 
Ha -la, I -la, Ja- ga, Ko -ha, La-na, Ma- ta, Ny- sa, 
O-sa, Pe-ha, Ro-pa, So-pa, Ta-la, Vi-sa. 

Far-lig, hus-lig. ren -lig, vän -lig, ak- ta, äk-ta, 
sik-ta, ryk ta, haf-va, lef-va, rif-va, kuf-va, en-het, 
ren-het, vis-het, god-het kam-men, dam-men, 
lam-men, rem-men, val-len, pal-len, hal-len, 
häl-len, han-den, hun-den, lin-den, vin-den. 

|>är fjetr jag min bot £en=ne mitt 
jag ataa mäl. 9 l)en=ne lär jag mig att 
™tft=fcu ®å jag fan (ä=fa »al i ben^na 
bot, får jag en nt). Dm jag jer no=ga på bet jag lä= 
fer, få går bet mål 

3. Sammansatta 2 ) och tvåstafviga ord. 

Al-rot, O-vis, Ut=tju3, Ål-ref, Ek-ved, $Uta$ f 
Yx-hål, Än-då, Öl-fat, B ad -har, Duk-tyg, %åx? 
f)U§, Gud-lös, Gök-mat, |)ar=fot, Jul-dag, Ko-fot, 

1) När ett inedljudstecken står mellan två sjelfljudstecken, lägges det vid 
ordets delning i skrifstafvelser till det senare af dessa. 

X.ir två medljudstecken.stå mellan två sielfljudstecken, lägges ett till det 
förra och ett till det senare. 

2) Sammansatta ord kallas de, som uppkommit genom förening af enkla. 
De delas efter sin sammansättning. 




33 

®tyl=fat, Lör-dag, Mor-far, 9?dl=ljuå, Par-vis, 
Qvot-tal, 9?en=fu, Sur hål, Sju -tal, 5Ectr*pil, Vår- 
dag. 

All-vis, O-bedd, WHct£, Ät-gått, En-vis, $& 
tapp, Yx-hugg, Ägg-kopp, Ölmugg, Bi-fall, Cell- 
väf, ®örr=ld§, Fem-tal, Gås-ägg, ©et=ragg, Hötapp, 
Jul-natt, Satt4o, Käpp-rapp, Lack-bit, s JJitu-natt, 
Nyck-full, Pack-lår, Droal=fuff, Pen-hött, Sill-sås, 
£utMju§, Vass-ror. 

Annan, Bar-nen, £ott=ju(, Cy-pern, Dug-lig, 
©t-btg, Far -lig, Grår-dar, ®är=bett, Hes-het, In-tet, 
3em^fct, Kullrig, Kär-na, Sam-met, Mam-ma, 
Nyt-tig, DMon, Pan-nor, Q vit -to, fRen=lig, Sal 
lan, Sjun-de, S£an=far, Ugg-lor, Vin-dar, 2)r=f)ét, 
Zin-Tcen, Al- der, 2It4ig, Ör-nar. 

4. Ord med två efterljud. 

Ark, bark, and, land, mask, kusk, rymd, karl, verld, *) 
tömd, ymp, pump, mast, must, ord, bord, barn, qvarn, 
lent, sent, vald, tåld, larm, barm, alm, malm, halm, sömn, 
hamn, namn, eld, mild, såld, våld, korp, torp, kalf, half, 
allt, salt, ömt, tömt, samt, ans, ens, väns, dans, akt, makt, 
tukt, bygd, dygd, sagd, buds, gods, höjs, böjs, böjd, röjd, 
höjd, nöjd, röjt, böjt, sats, lots. — Lans-udd, fisk-sump, 
fynd-ort, tänk-värd, kalk-jord, majs-korn. 

5. Ord med två förljud. 

Bra, brak, blå, blid, drag, dryg, fly, flöt, fjät, fjol, 
gny, grå, glad, glob, grön, klo, klar, knä, knall, kräk, mjöl, 
mjölk, njut, njöt, pjåk, plan, plog, pris, sko, skål, slut, 

1) I orden karl och verld är 1 stumt. 3 



34 

små, smyg, spis, stol, stel, stum, svan, svek, träd, trög, 
tvål, vrå, vrak. — Bjud-ning, Björk-blad, dråp-slag, dröm- 
bild, mjöl-gröt, plåg-fri, trappsteg, knak-ning, klen-smed. 

6. Ord med två för- och två efterljud. 

23ranb, ortnf, flin!, frifl, fröft, fran§, fftmmp, fmätt, ftamp, 

prinS, proft, planf, pjunf, Mnnb, fjorb, glan§, mjuft, ffan§, 

ffarp, fmörj, fminf, tratt, trång, fpeté, fpatt, tnrift, tmärg, 
ftift, mrift. 

7. Enstafviga ord till renläsning. 

Allt, som är till, är gjordt af Gud: land och h af, ljus 
och luft, djur och växt — allt .har Han gjort. Af det, 
som Gud gjort, har en del lif, men en del har det ej. Ett 
djur har lif ; en växt har ock ett slags lif, men en sten 
har ej lif. 

Då Gud gjort allt, har Han ock gjort mig. Jag är 
blott ett litet barn, men jag vet väl, att jag är mer än en 
hund och en häst. Hvad har då ett barn mer, än en 
hund och en häst? Stå och gå kan en hund och en häst 
så bra, som du. Häst och hund hafva syn, lukt och smak, 
som du. Hvad har du mer än de? Jag har en själ. 

gag f)ar fropp odj fjäl. 9JHn fropp fan jag fe; min fjäf 
fan jag ej fe. §on fin» bocf. 9Jhn fropp bör; min fjäl bör 
ide. §on går, när min fropp bör, titt @ub, om jag tror, att 
§ané @on \)ött för mig. 

Gud är dig när. Det kan du lätt se. Gif blott akt 
på stort och smått, på allt, som är skönt och godt; gif 
akt på allt, som sker; tänk på allt, hur vist det är, så 
skall du se Gud i allt! Han är dig när i väl och ve. I 
sorg är Han din tröst, i nöd är han ditt stöd, blott du 
ber om det. I fröjd fly till din Gud! Han vill bli din 
hjelp. Tro ej stolt på din kraft! 



35 



Må vi alle på en gång 
stämma upp en enkel sång! 
Må i enfald våra ljud 
stiga upp med lof till Gud! 1 ) 



8. Ord med tre efter ljud. 

Stingb, barfl, banff, morff, förft, armt, nibff, fjämnb, raflt, 
gulb3, farff, tömff, }nmb§, minft, tämjb, färff, prng, palm§, 
namne, fant§, punft, fnftå, pumpg, ängb, fanlt, £)aim§. — 
28årb§-(ö3, fnng^gårb, önf^märbt, be*märft, fanb§>man, ni4tfft, 
be^fängb, uubiljl, gårb§=bruf, fmertfi 



9. Ord med tre förljud. 

Skri, skral, skrank, skrubb, skrämd, spjut, språk, 
spring, straff, strand, ström, stråk-väg, snedsprång, sprut- 
hus, ursprung, hand-skrift, språk-bruk. 



10. Hunden. (Läs- och innehållsöf ning.) 
(En- och två-stafviga ord.) 

Hunden är ett vackert 
djur; han kan vara till stor 
nytta. En hund fann en 
gång en liten gosse, som 
låg i snön och var nästan 
död. Hunden var stark, 
tog gossen och bar honom 
hem. En liten flicka var 
en gång nära att drunkna. 
Hon lekte vid stranden af en å och föll i vattnet. Hun- 
den högg fast i flickans kläder och höll henne uppe, tills 
hennes pappa kom och drog upp henne. 




1) Sjunges som n:o 1 i Grönhamns sånglära. 




36 

11. Läs- och inneliållsöfning. 

Nu, mitt barn, skall du säga mig något 
om ditt hem. — Bor du i en stad eller på 
landet 1 )? ©toctb t)eter ben ftab etter ben ort, 
ber bn bor? Lef ver din fader? Lefver din 
moder? <Sög mig bercté namn! Hvad hal- 
lar du din fader och moder med ett namn? 
Huru många barn hafva dina föräldrar? 
fetvciO fattar bn beåfa mth ett namn? Huru mänga syskon 
har du? Huru många bröder? §nrn många ftiftra; ? Säg 
deras namn! Äro några af dina syskon döda? SBet hn 
beraå namn? 

Nu önskar jag veta något om dig sjelf. — Huru gam- 
mal är du? %läx btef bn föbb? Säg mig året, månaden 
och dagen! När fyller du dina år? §ttmb fattar man ben 
bag, bå man är föbb? Det år, som man är född? Är du 
född här på orten? £toab fatta§ ben ort, ber man är föbb? 
Säg mig ditt namn! När erhöll du ditt namn? — £)et 
namn, bit ficf t bopet, är bitt förnamn etter bopnamn, men bn 
r)ar ocf ett annat namn, fom bn fått i arf efter bin faber, otf) 
betta är bitt tittnamn. — Säg mig nu ditt tillnamn! Säg 
mig nu ditt förnämn och ditt tillnamn på samma gång ! 
— 9lu är jag nöjb. 

12. Trestafviga ord. 

Al-le-na, be-hag-lig, cin-no-ber, dra-ga-re, eld-far-lig, 
fram-ti-den, gås-fjä-der, gä-sta-bud, hör-sam-het, in-ber-ga, 
jord-bäf-ning, ko-ha-ge, kik-ho-sta, lä-der-rem, mjöl-säc-kar, 
nju-pon-ris, or-kes-lös, påsk-af-ton, qvarn-hu-set, räf-var-ne, 
sä-des-fält, sju-hör-ning, tid-räk-ning, ull-sa-xar, vä-der- 
qvarn, yng-ling-ar, zo-bel-pels, å-ter-köp, äf-ven-tyr, öf- 
ver-gång, 

arbete, bt)fare, efarna, förijöra, r)ebertig, I)n§aga, tébana, 
jägare, fnlorna, läfare, målare, neblata, o(t)big, paxabté, qtocU 

1) De frågor, som i läsöfningarne äro stälda till barnen, böra af dem besva- 
ras, antingen då frågan är läst eller då hela stycket är genomgånget. Hvad bar- 
nen ej kunna besvara, måste naturligtvis förtydligas af undervisaren. 



37 

fare, ralabe, flapetfe, tolrofig, ungefär, mifare, åtfölje, ärliga, 
ögonen. 

Alldaglig, bröderne, dragare, evighet, foglarne, hederlig, 
ihärdig, julkaka, krigare, lagarne, manlighet, nålarna, 
osanning, portarne, qvarnarne, resande, städerne, troheten 
vänlighet, umgälla, ytterlig, ärende, örnarne. 

13. Läsöfning. 

Xiben är en bärbar flått. Sen, fom brular l)enne rätt od) 
mät, lägger på bet fättet grunben till fin tyda. 

Xänl ej: b^t är ej få noga meb min tib, trj jag är ju 
blott ett barn! 

®om mäl i l)åg, att enbaft om bu fom barn mänjer big 
mib Irjbnab odj flit, lan bu blifma buglig odj nrjttig, nöjb od) 
gtab, bå bu blir ftor! 

$r bet, fom flafl lära§, fmårt, få fpara ej möban! §on 
tjar fälert, äfmen om bet ftunbom Dröjer, en ftor lön meb fig. 

Så bu marit flitig i flolan od) lärt bina lejor i Ijemmet, 
må bu äfmen tela. 

SDta om bu jemt mtH lela, far nöjet bort, oå) bu ttjder, 
att lelen blir trålig. Z\) gläbjen följer meb fliten, odj ben late 
får ej annat än ånger od) flarn. 

14. Trestafviga^ sammansatta ord med ett, två och 
tre för- och efter ljud. 

All-magts-verk, Bergs- trak-ter, (£art§=bag§=feft, C i-tro- 
ner, Del-nings-man, ©tb^fängb t)et, Färg-bland-ning, Golf- 
fyll-nad, fåäft^män-flap, Hämd-lyst-nad, Ill-ger-ning, ;gemn* 
liWjet, Krigs-mans-konst, Kälk-åk-ning, Sanb=ning§^lat§, 
Mynt-stämp-ling, Njut-nings-full, Drm-bunlå-btab, Perl- 
gryns-gröt, Qvick-silf-ver, 9^efMängsber, Smält-ning s-ugn, 
Sjuk-doms-fall, Xanb4pri(f=ning, Ut-gäng s-punkt, Våld-gäst- 
uing, g)m^f^^^ n 9/ Zink-jMts-tak, Åsk-strå-le, #tfl4t)ärb* 
Ijet, Ört-sam-ling. . 



15. Läsöfning. 

Gud bör jag tidigt lära känna. Den, som känner Gud 
rätt, gör det goda. Snart kan jag sjelf läsa i den bok, 
som kallas bibeln och är Guds ord. I den boken får jag 
se, att Gud älskat mig så högt, att han låtit sin ende Son 
komma ned till jorden för att blifva min frälsare från nöd 
till salighet. Jag får ock se, att Gud alla dagar bär om- 
sorg om mig, och att Jesus Kristus är min gode och trogne 
herde, som vill föra mig till min rätte Fader i himmelen. 
Sär jag bl ef född, var jag mycket liten och svag. Gud 
hade °då satt mina föräldrar att värda mig. De förde mig 
till det heliga dopet, der jag erhöll mitt namn och blef upp- 
tagen till ett Guds barn. Jag får nu kalla Gud för min 
fader, och han vill, att jag skall vara hans barn och till 
sist för alltid vara hos honom i hans härlighets rike. 

16. Ord med tre eller flera niedljud mellan två 
sjelfljud. 

Anm. När tre eller flera konsonanter 
stå mellan två vokaler, lägges vid ordets 
delning i skrifstafvelser endast en af 
dem till den senare vokalen. 

Alst-rad, bland-ning, cirk-lar, dall-ring, enk-la, fängs- 
la, gunst-ling, hand-la, konst-när, läng-tan, — ordning, 
ödslig, helsning, punktlig, raskhet, stämpla, granskning, 
konstlad, trötthet, enkling, fönstret, aktning, marknad, 
qvickhet, önskning, vördnad, bullra, kullrig, ärftlig, yng- 
ling. 

Barn böra vänja sig vid ordning och punktlighet. 
De gamle bör man visa vördnad. Tröttna ej att göra 
godt ! Ädla handlingar haf va goda följder. Man bör ej 
gå våldsamt till väga i sina företag. Tänk på din Ska- 
pare i din ungdom! 

17. Medljudstecknen sk, sp, st, ng och dr skiljas ej, 
då de stå näst före ett sjelfljnd i enkelt ord. 

Anm. Medliudsteknea dr åtskiljas, om 
d är dubbelt técknadt, t. ex. fadd-rar. 

gjio^ar, glador, §nn^a, %-\pax t %u\pax, ötoHtar, £ä* 
foa, Sör-fta, Saftan, Sin*bring, $an=bra, iftmg*ar. 



SBujfar, gtjfar, ©anbjlar, $ijrar, ®ätya, §afpar, Saftar, 
(Sfptng, Äijto, ©afta, Ötäfta, SKefta, gäfta, $äbra, ©önbra, 
gorbra, SSanbra, ®lanbra, ®Ung*ar. 



nu vi rasta få. 

Flitig bör man alltid vara, 

men ändå på kraften spara, 

derför rastas må. 

Så, så, så, så, så. 

2 Ställning nu, 
räkna ett och tu! 
Armar uppåt, armar utåt, 
armar framåt, armar bakåt, 
armar nedåt nu, 
räkna ett och tu! 



a) Sjelfljudens teckning. 

18. Långt å-ljud. 



å: 



Så, går, få, vår, ståt, må, 
många, råd, båtar, hårnål, 
skålar, gråta, låta, såra, 
tråd, gård. 



o: 

Välboren, son, sof, morna, 
ordning, lof, hofvet, upp- 
skof, morlar, doft, molnen, 
förkofra, odoga, rodna. 



En välboren fader sade till sin son: "Sof icke längre, 
utan stå upp och morna dig och gör dig i ordning, så 
skall du få lof att gå med till hofvet och se vår konung 
i hans ståt. Utan uppskof må vi gå, ty åskan morlar 
doft i molnen. Du måste ock förkofra dig i dygd och 
kunskaper, annars blir du en odoga och får rodna inför 
många, emedan du ej velat lyda din faders goda råd." 



40 



19. Kort å-ljud. 



å: 



Många, långa, påsk, åtta, 
fånge, våndades, trånga, 
ångrade, begått, ångest, 
förgått, ' gånger, månne, 
hållet, ålder. 



o.- 



Brott, ofta, komma, koja, 
holme, stoppa, pojke, boll, 
hoppat, stojat, somnat, bort, 
korta. 



Många länga dagar, frän påsk till åtta dagar före jul, 
satt en fånge och våndades i sin trånga cell. Han ångrade 
det brott, han begått, och bad ofta i sin ångest att få kom- 
ma tillbaka till sin moders koja på den lille holme, der 
hans barndom förgått, och der han många gånger som 
pojke lekt boll, hoppat och stojat och sedan somnat sött. 
Nu säger han: "Månne jag så helt och hållet bort leka 
bort min korta och lyckliga barndomsålder !" 

20. Långt ä-ljud. 



e: 

Per, deri, fjerde, gerna, 
det, derför, jern. 



ä: 

Lärda, ära, lösa, väl, 
lärares, kärlek, när, äfven, 
vänlig, värde. 

®o§fen $er mitte egna fig åt bet lärba ftånbet ocf) bert 
minna ära. 9?är fyatt f t)lt fttt fjerbe år, frmbe fjan rebatt läfa 
innantill rätt mäl. §an fortfor att gerna lära bet f)an ffutte 
otf) mann berför fina lärares färtef. s J£är l)an§ läroår moro till 
änba, blef l)an äfmen erbjnben en gob plat§. (£l)urn t)an mar 
lärb, ocf) l)on§ bana mar ärofull, mar l)an lifmäl manlig mot 
alla, fjmarför man oc! fatte ftort märbe på l)onom. 



21. Kort ä-ljud. 



a: 

Sällan, ändock, snäll, 
bäck, brädd, klädd, fjäll, 
bränna, dämpa. 



e: 



Sven, sexårig, elfva, hell- 
re, lexa, jemt, efter, dem, 
fest, men. 



41 

Sven, en sexårig gosse, hade en van, som hette Her- 
man. Denne var elfva år, men ville hellre leka än läsa. 
Detta hade till följd, att han sällan kunde sin lexa och 
jemt blef efter dem af sina kamrater, som voro flitige. Så 
liten Sven var, visste han ändock att använda sin tid bättre. 
Till skolan gick han glad som till en fest, och snart hade 
den lille läst sin bok från perm till perm. Om Herman 
hade följt sin väns exempel, så hade han varit en snäll 
gosse, men nu blef han af alla missaktad, då deremot 
Sven fick åtnjuta allas aktning. 

b) Medljudens teckning. 

22. J-ljudet. 

j : just, ej, bör; an, jag, jäst, jätte, Jul. 

g: el^ar, be^är, gäråe, gäååa, gros, get. 

gj: gjorde, gjort, sadeln/ord, gjuta,. 

hj : Hjalmar, hjelte, A/elm, hjessa, Ä/erna, A/ord. 

lj: //ungmark, ljum, Zjud, ljus, ljuga,. 

dj: djur, djup, djeri, djekne. 

Hjalmar gjorde en gäng en resa. Han var just ingen 
hjelte men satte en hjelm på sin hjessa, på det att hans 
hjerna ej skulle taga skada. På en ljungmark såg han en 
hjord af djur, hvilka han till en början trodde vara hjor- 
tar, men hvilka sedan befunnos vara elgar. Då han fick 
begär efter mat, satte han sig på ett gärde, der en ljum 
vind smekte honom, och började spisa gädda och gös. 

23. K-ljudet. 

k: a&tad, Amerika, bofinÄ;, besö&, tra&t. 
ek, ch: upptäckte, vac&er, stock, tack, och. 1 ) 
q: qväll, qvist, ^vittra, gvast, ^vinna. 
g : sa^t, slägt, tillbra#te, jagt, vigt. 
c: Cato, Columbus. 



l) Ocli = samt stafvas alltid med ch. 



42 



(£ato mar en attab man i $om. — (£otnmbu§ upptädte 
Stmerifa. — (£n Ijnf, macfer fommarqmäll £)örbe jag en fcoftnf, 
fom fatt på en qroift, tiftigt qrotttra. Sag Ijabe fagt farmät titt 
be mina odj mar på befö! t)o§ min flägt i en aflägfen traft, 
ber jag tittbragte många timmar på jagt, 

2é. S-ljudet. 

s: sedan, sade, sin, svarade, som, strid. 

c: Cyrus, Cederborg, cirkel, cell, citron. 

z: zon, zenith, zink, zebra, Zakarias. 

ps: psalm, _psaltare. 

Grossen Cyrus Cederborg sjöng först en psalm, ritade 
sedan en cirkel och sade derpå till sin lärare: "Var god 
och säg mig betydelsen af orden zon och z e n i t h I 11 Lä- 
raren svarade: "Zon är detsamma som jordbälte; zenith 
kallas den punkt på himmelen, som är rätt öfver din 
hjessa." 

25. T-ljudet. 

t: granf, myckel, of£a, fag, £ala. 

dt: lantman, sän<2£, rödt, gjordt, hantverk. 

th: T/zomas, Thor, Luther. 

En landtman har sändt mig ett rödt, grant bord, som 
är gj or dt af snickaren Thomas, en mycket skicklig man i 
sitt handtverk. — Det är ej sagdt, att du kan handtera en 
plog, fastän du ofta sett, huru detta redskap bli/vit användt. 

26. V-ljudet. 

v: var, vi, våga, våra, vågor, våld, Arvid, allvar. 

f : Ii/, a/, ha/, skri/ning, h/lig, a/und. 

fv: ha/vet, begi/va, bli/va, lju/va, är/va. 

hv: hvem, hval, hv&r, Ävete, Aviner, Avi, Ävirfvel. 

§mem af eber tjar fett en t)ttm(? §roar mar ben att fe? 
— §raete roäjer ej tjmar fom fjelft. — $)å fyafroeté roågor äro 
i fjjmita, måga rot feegtfroa 0J3 ut berpå ; men bå ftormen fjrotner, 
Mifroa rot mib mårt tjufroa t)em. £>roi ffutte rot måga mara Itf 
i be ^mäfanbe roågorna§ fyroirfroet? 



43 

27. Gs- och ks ljuden. 

gs: tilltagen, lags, vä#s, hö#st, slo^s. 
ks: vaksam, ri&sman, Eri&ssou . 
eks: lacks, Yäcks, säcks, stocks, ficks. 
X: fi#, ta#a, vä#a, laa?, sa#, se#. 

Min vän är en tilltagsen man. Jag har en fix idé. 
Prof va mitt lacks godhet! En man fångade sex laxar. 
Om jag väcks tidigt i morgon, skall jag följa dig till vägs. 

28. Tje-ljudet. 

tj: £/enster, tjur, tjuf, £/äder, tjog, tjugu. 
k: Hr, &ifva, &ittslig, kok, kil, kind, källa. 
kj: kjortel, kjusor. 

Kära barn, akta dig för tjurar och tjufvar, ty de är o 
farliga l Gör gerna tjenster, då du det kan! Kifva icke 
med kamraterna, och låt ingen tjära ned din nya kjortel! 
— Tjädrar trifvas ofta i kjusor. — Kom nu ihåg, att på 
ett tjog gå tjugu stycken. Den, som är kitslig, vinner hat 
i stället för kärlek! 

29. Sje-ljudet. 

SJ: sjö, sjunde, sjellt, s/unga, sjunka. 

sk: s&epp, s&icklig, skytt, skyn, skörd, skära. 

Stj: stjäla, s^/elper, stjelkar, stjerna. 

skj: skjorta, skjuta, skjul, skjuts. 

sch: usch, schas, klatsch. 

$å fjön gå många ffepö. $å bem ftnnaå många fjömän, 
fom äro ftäbba t ftjortor af t)tte. — ®ub§ fjwtbe bub fager: 
-"Sm ffaH tcfe ftjäla!" $en, fom ftjäi, ftjeftoer fig fjelf i ftort 
förberf. — fången ftttffig fftott fjar ffjuttt fig fjelf. — 2)å bet 
regnar från fftin, går man gerna i ffjul. SBitt man ej gå, fan 
man taga ftjut§. — Unber fförben aff!ära§ många pna 6fom* 
ftjelfar. 



44 

30. Äng-ljudet. 

gn: gagn, lugn, regn, hägn, 

nk: rynka, stänka, hank, länÅ-ar, ankar. 

ng: sång, lång, ringa, ånga. 

Jag har mycket gagn af att i hemmets hägn få sitta 
i lugn och läsa min lexa eller sjunga en sång. — Regn- 
dropparne började stänka, då fartyget sänkte ankar. 

31. Skolsång. 

1 Skolan håller jag så kär. 
Mycket får jag lära der, 

som mig fröjd och gagn skall göra, 

om jag blott har öppet öra 

och med villig håg ger akt, 

på hvad der blir lärdt och sagdt. 

2 Den ej mycket duger till, 
som sig intet lära vill. 
Som en myra flitig vara* 
leka korta stunder bara 
måste den, som vill gå fram 
och till slut ej stå med skam. 

3 Efter mödans timaie, glad 
ilar jag till lek å stad, 
gerna i det fria rastar, 
snart till boken åter hastar. 
Skolan håller jag så kär; 
mycket, får jag lära der. 

32. Delning i skrifstafvelser. 

1. 

Adel, bada, enkor, delar, evig, fåren, goda, geten, hå- 
ren, isen, jagar, karet, köket, lagen, muren, njuta, oken, 
pruta, qvalen, riket, spaden, tårar, uret, vågen, yxan, zo- 
ner, åter, äran, öken. 

2. 

Ararat, Bagaren, Cinnober, Carolus, Dykaren, Elaka, 
Frågade, Grälade, Girige, Hånade, Idelig, Jupiter, Kala- 



45 

set, Kikaren, Löparen, Makalös, Naturen, Osade, Paradis, 
Qväkare, Romare, Skenade, Tidiga, Umeå, Visare, Åkare, 
Ärade, Öronen. 

3. 

Hlmarne, 93öfberna, (£olnmbu§, £)rängarne, (Hbarne, flag- 
gorna, (Sttttanbe, §älame, grranbe, gägtanbe, ®nllame, ®ebjorna, 
Samporna, Sftarferna, -ifttjtttga, Orterna, plantorna, Otoinnorna, 
9fftbbarne, ©ftjttarne, Xrognare, Unberlig, SSållanbe, ytterlig, 
ålberbont, ärlighet, Öarne. 

4. 

Andlighet, Brottslighet, Drunknande, Enklingen, 
Flyttningen, Gycklaren, Hinderlig, Innerlig, Jullarne, 
Kringlorna, Lögnare, Mortlarne, Nionde, Ollonen, Partisk- 
het, Rappningen, Sjelfviskhet, Tistlarne, Ugglorna, Vack- 
rare, Yrkade, Åarne, Ängsliga, Öppningen. 

5. 

Alster, bläddra, disken, edra, fordra, gäspa, hastig, 
ilsken, jästen, kloster, lydaktig, maskar, nedriga, oljaktig, 
plåster, qvadrat, raspa, skalkaktig, slaskig, tröska, under- 
sta, visste, yster, ådrorna, ändrade, öfverste, ringare. 

6. 
2if4ofcning§=#rt§, angelägenheter, 8of*ftaf3*tec*fen, 93tbIto* 
tljefériim, (£ent*ner4t)ng=ben, ©irfeHimema, S5ag^ent'ntng§^nnlt, 
Styferifonften, (2NDär=be4ig, (£rfarenl)et§rön, gör^am^Itng^en, 
$ofterlanb§färlef, ®obt*ftn=nan4)e, (Mftabnbånöjen, §im=tnel=ri> 
fet, §jety6el)öftt>anbe, gn=ber=gan=bet, Snnerligfjet, 3ä*ga=re4)orn, 
gubelerare, ®onft*er=fa=ren, ®ejfarefronorna, £t)b=af4tg4)et, 
£jnngl)ebåmarferaa, TOn-ne^le^a, Sftennifrofannebom, s Jiamn= 
fun-ni=ga, Sftjntninggbegäret, Om^äg^nan-be, Ogenomtränglig, 
Spåjfcaf ^tönten, ^oftmäftaretjenft, Ott)aft=bin=ba-re, Otoacffalf* 
toerier, 9f^ge>ring=en, S^äfneböcferna, <Sfil=je4ec4en, ©jetfftän* 
bigljetåfinne, Sjen^go^fe, Xa£ering§längber, Un=ber4jor4et, 
Uppenbarelfebofen, 2Banf!4ig^e4en, SBebertoärbigljeter, g)I=te* 
tröjan, ptranberätten, go^ro-a-fter, Sngftmgnarne, fober4)om§= 
bräcf4tg4)et, &bltngarne, $n4>a*mål^en4ig, Ögon&licfet, Sf-toer- 



46 

33. Innehållsöfningar. 

1. Ögat. Gud har gifvit menniskan en skön och här- 
lig kropp. Ingen timlig gåfva är större än denna. Bland 
alle kroppens delar är ögat i mer än ett hänseende den 
vigtigaste. 

Med ögat kunna vi se. Den, som förlorat synen, kal- 
las blind. 

Ögat har en klar och härlig glans. I midteu är en 
öppning, som kallas pupillen, och som släpper in ljuset i 
ögat. Han synes svart och glänsande, så att man kan se 
sin bild deri. 

Inuti är ögat underbart inrättadt. Märkvärdigast af 
dess inre delar är den s. k. ögonstenen. 

Till ögonens skydd och prydnad tjena ögonbrynen, 
ögonlocken och ögonhåren. 

Särdeles märkvärdigt är ögat derför, att det är själens 
spegel. År en menniska from och rättskaffen, får ögat 
ett ljuft och vänligt utseende. Den brottslige slår gerna 
ned ögonen, ty han förmår ej uthärda andras blickar. 

1 Härlig är den klare dag 
full af skönhet och behag. 
Ljuft det är att kring sig skåda 
ined de friska ögon båda, 

som mig Herren gifvit har. 

2 Härlig är den stilla natt, 
då med stjernor rikt besatt 
för oss ter sig fästet höga. 
Höj om tacksamt då vårt öga 
och vår själ till himlens Gud! 

2. Uret. Uret är en nyttig sak. Det säger oss, livad 
tid det är pä dagen. Fordom funnos inga ur. Derför 
kunde man ej heller så noga bestämma tiden. 

På framsidan af uret sitter urtaflan. På henne gå 
visare rundt omkring, och hon har nummer och andra 
märken, som utvisa timmar och minuter. 

Inuti uret finnas många hjul och andre delar, som äro 
konstigt förenade. De utgöra urverket. 



47 

Uret är omgifvet af ett fodral. Genom det skyddas 
verket för dam och fuktighet, hvilka annars lätt skulle 
skada det. 

Uren äro af många slag. De vanligaste äro väggur 
och fickur. 

De största ur, som finnas, äro tornur. Sådana brukas 
mest i kyrktorn. 

Hör uret slår, och tiden 
sä hastigt flyr sin kos. 
Snart våren är förtiden 
och vissnad sommarns ros. 
Må ingen stund jag egna 
dt syndig lust och flärd! 
Må Herren mildrikt hägna 
min korta lefnadsfärd! 

3. §llå. §u3 äro böggnaber, t)ttrilfa uppföras af trä 
eder ften. ©tentjuS äro ttmraftigare ätt trähus. SDe f)uS, i 
r)roiIfa tot bo, fattad boningens. SDe äro förfebba ttteb elbftä= 
ber otf) roantigen afbelabe t förfttigor, lo? od) boningsrum. §u§, 
ber matvaror förroaraS, fattas miftfyuS. S5öggnaber, tjroarutt 
man tjtjfer tjuSbjur famt förroarar fymarjetjanba fafer, fattas 
utfjuS. 

S ett palats ben ene bor, 
ben anbre i en foja låg; 
fann Itocfa berpå ej beror; 
än Ijar, an ber man fyenne fåg. 

4. Oket. Oket ar ett redskap. Ett slags ok brukas 
af menniskor, då de bära vattenämbar, mjölkbyttor och dy- 
likt. När oxar eller kor skola användas såsom dragare, 
läggas äfven ok på deras nackar. Ett sådant ok kallas 
oxok och motsvarar hästens sele samt gör samma tjenst 
som den. 

Ej är man slaf, för det ett ok 
af trä på skuldran trycker. 
En dåre blott, men ej en klok 
det nesligt vara tycker. 



48 

5. Nätet. Nätet är ett redskap, som knytes eller bindes 
af garn. Somliga nät brukas att fånga fiskar, andra a( 

fånga foglar, och åter andra att taga vargar och räfvar 
uti. Det är ej otroligt, att menniskan först lärt sig att till- 
verka nät af spindeln, hvilken med stor konstfärdighet ut- 
spänner sådana för att i dem taga de smådjur, som han 
behöfver till föda. 

For dig läggs också ut ett nät, som värre år. Ack undfly det! 
Följ ej, när skalkar locka dig; de föra dig på syndens stig. 

6. SfiJIet. §äften§ unge fattaä föl. gölet är tifligt ocf) 
macfert. gölet går fjetft i fättffap meb fin mober, af t)ttmr§ 
mjöl! bet får fin näring. 6futte bet of någon l)änbelfe Btifma 
ffilbt från f)emte, gnäggar bet ängsligt otf> giftoer fig ej ro, 
förrän mobern blifnrit funnen. 35arn milja gerna lefa meb be 
"fmå l)äftarne," fåfom be ofta fatta fölen; men lefen är farlig, 
ty fölen flåft gerna, oå) många barn ^afma för att fin tib måft 
bära märfen af föleté leffutta flag. 

<5å muntert fölet fyoppat ber 
uppa grön äng fyo§ mobren tär. 
2)efj Ijoftoar et för nära gå; 
bet fan meb bem rätt frafttgt flå. 

7 . Tuben. Tuben är ett instrument, genom hvilket af- 
lags na föremål synas mycket närmare och större än för 
blotta ögat. Orsaken härtill äro små kupiga glas, som sitta 
inuti tuben. Mycket stora tuber kallas teleskoper. Genom 
att betjena sig of dessa instrumenter har man lärt mycket 
om Guds verk i naturen, hvilket dem förutan aldrig kom- 
mit till vår kunskap. 

Det fostrar tankar höga att med beväpnadt öga 
beskåda himlens under i nattens tysta stunder. 
En blick uti ett fjerrglas kan oss ganska mycket lära 
om verldens store upphofsman, hans vishet, magt och ära. 

8. Ytan. Det yttersta af en sak kallas yta. En yta 
har längd och bredd, men egentligen ingen tjocklek. 



Ett klot eller en boll har blott en yta. Alla andra 
ting hafva deremot flera dylika. Så har till exempel en 
tärning eller kub sex ytor. 

Ytorna på de ting, som omgifva oss, äro mycket olika. 
Ett klot har en bugtig yta, men en tärning har deremot 
jemna eller plana ytor. 

De ytor, som äro så jemna, att föremål i dem afbil- 
das, kallas speglar eller spegelytor. En sådan yta har rent 
vatten, då det är fullkomligt lugnt. Många ämnen kunna 
äfven poleras eller gnidas, till dess deras yta blir spegel- 
blank. 

Skrofliga kallas de ytor, som aro mer eller mindre 
ojemna. 

Många ytor äro begränsade af räta linier. Man kallar 
dem rätliniga. Andra äro deremot krokliniga. 

Till intet duger det, som har 
en kärna sönderfrätt, 
om också ytan glänser klar 
och oss bedrager lätt. 

9. Hajen. I hafvet finnas mänga fiskar. Somliga 
af dem äro mycket rqflystna. Bland dessa är hajen den 
farligaste. Denne fisk har en underlig skapnad. Under 
hufvudet sitter munnen. Uti den har han mänga hvassa 
tänder. Det gifves hajar, som äro öfver 20 fot länga. En 
dylik haj kan med ett bett döda en menniska. Mänga, som 
fallit i vattnet eller begifvit sig deruti för att bada, hafva 
af en sädan blifvit dödade och uppätne. 

Så glupsk, som hajen är, ej någon fisk man finner ; 

han ?tästan allt förtär, som med sitt gap han hinner. 

Den fras såren blif icke lik ! Från måttligheten aldrig vik! 

10. <S>aptt. Sayett är ett nyttigt roerfttyg, fom göre§ af 
jern otf) ftåt. 2)ett beftår af tmå mot fjroarattbra rörliga Mar, 
fjttrilfa fa(Ia§ ffättllar. 9fteb facett Hipper matt ttyg, papper od) 
mtjcfet annat. ®et gtftt>e§ flera ffag§ fa£ar, fåfom flräbbarfajar, 
itttfajar, träbgårbåfa^ar, m. fl. 

4 



50 

©ajen är få flatp, oj, aj ! $en ton btta§ fom en fyaj. 
®u, min gogfe, fom är ftor, töet btg nog att af to; 
IxUa ftyfter, lille bror ttml ou måfte matta, 
att be ej meb far. od) fnif ffaba ftg tiH lem od) lif. 

11. Zebran. Zebran är ett däggdjur med en hof 
på hvarje fot. Hon hör till hästslägtet och liknar hästen 
till sin skapnad. Till färgen är zebran hvit med mörka 
strimmor tvärs öfver kroppen. Hon lefver endast i myc- 
ket varma länder. Ett annat djur af hästslägtet, som har 
mycken likhet med zebran, är qvaggan. 

Zebrans form lik hästens är, ej dess kraft är ringa; 
aldrig dock hon sadel bär, vagnar drar hon inga. 
Så ha många menskor fått gåfvor stora, rika; 
göra likväl intet godt, äro zebran lika. 

12. Cirkeln. Cirkeln är en plan figur, hvars gräns är 
en sluten, öfver allt lika böjd kroklinie. Denna linie kallas 
cirkelns omkrets. Den punkt i cirkeln, som ligger lika 
långt från hvarje del af omkretsen, kallas cirkelns medel- 
punkt. En rät linie, som dragés från ett ställe på om- 
kretsen till ett annat genom medelpunkten, kallas cirkelns 
tvärlinie eller diameter. En rät linie, som dragés till me- 
delpunkten från omkretsen, kallas cirkelns radie. Det red- 
skap, hvarmed man vanligen ritar cirklar, kallas cirkelin- 
strument eller passare. 

Hvad är, som ständigt år från år 

uti en eirkelbana går 

och för oss framåt alla daW 

mer snabbt, än något snälltåg far? 

34. Romerska siffror. 

©e f)är ett flagg fiffror, fom ftunbom tttyttjaä: be taUtä ro* 
merjfa. £)e ftå pr utfatta meb rccmftga fiffror immber. 

I TI III IY V VI VII VIII IX X XI XII XIII 
12 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 

XIV XV XVI XVII XVIII XIX XX XXX XL 
14 15 16 17 18 19 20 % 30 40 



51 

L LX LXX LXXX XC C CC D M 

50 60 70 80 90 100 200 500 1000 

£är. följa ännu några tal titt öfning: 

XXV, XLVI, LXXIX, CCCL, DCLXYIII. 
2BiH man nteb romerffa fiffror flriftoa bet årtal, fom är trtycft 
på benna hoH titelbtab, få blir bet få l)är: 
MDCCCLXXXVIII. 

35. Läsöfningar. 

1. u Hafva vi något, som vi ej fått af Gud?" sade en 
fader en gång till sina barn. Dessa visste ej, hvad de 
skulle svara härpå. Allt, tänkte de, är ju gåfvor af Gud. 
Efter en stund sade en liten flicka: Jo, pappa, vi hafva 
något, som vi ej fått af Gud. Vi hafva synd, men denna 
har Han ej gifvit oss; ty "Qvinnan tog af frukten och åt." 
Ja, hon vardt förledd, och synden kom i verlden. u Si, jag 
är af syndig säd född, och min moder hafver mig i synd 
aflat;" men Gud sände sin Son, på det att verlden skall 
varda salig genom Honom. 

2. Adel utan dygd är lykta utan ljus. Af skadan blir 
man vis, men icke rik. Af ljudet kännes malmen. Al- 
drig lakes såret så väl, att ej ärret synes. Alle mans vän 
är ofta hvar mans narr. Alltid bättre säd på annans åker. 
Andras fel göra ingen lag. Arm och rik gör döden lik. 
Blind höna finner också ett korn. Bågen, för högt spän- 
der, brister snart sönder. Bruka tiden medan han varar! 
Bästa hvete har ock agnar. Bättre väl dö, än illa lefva. 
Bättre sent lära än aldrig. Bättre tiga än illa tala. Bättre 
buga än stöta sig i dörren. Bättre fattig med ära än rik 
med skam. Det, som gömmes i snö, kommer upp i tö. 
Den känner ej det söta, som aldrig smakat det sura. Den, 
som vill hafva kärnan, måste först bita nöten. Den, som 
gapar efter mycket, mister ofta hela stycket. En orätt 
penning drager tio andra med sig. Frukta Gud gör lan- 
det tryggt. Gerna gifvet är dubbelt gifvet. Hungrig 
mage är den bäste kock. 



52 

36. Namn (Förnamn). 

2lbam, STrott, 2lbef, Sfogttft, — Stona, Slinta, — 33ernf)arb, 
Birger, — $eata, <8ugitta, Söert^a, — (£art, (StetuS, (£t)ru§, — 
©Ijrifttna, ©ecttta, — £)aötb, Daniel, — 2)ina, SDorotfjea, 
$)ebora, — (£rif, (£rnft, (Sbtoarb, — (£öa, (gmma, (£ttn, (£ttfa= 
betr) f — grang, grebrif, gtltp, — grebrtfa, gribeborg, — ®u- 
ftaf, Gabriel, ®ottf)arb, ®ubmunb, — ®uftaftoa, ®erba, — 
§an§, @erman, §araib, §jatntar, — §anna, <ptfba, §ulba, — 
3fal, S^or, 3§rael, — 3ba, Ingeborg, — goet, 3o&, Soffan, 
3uba§, — gofefina, Qofjanna, — ®nut, ®onrab, — Äerftin, 
®artn, — Subnrig, £ar§, 8ufa§, — £ea, Saura, — 3Rofe§, 
9ftagnu§, 3Jtottljta3, — Sftarta, 2Rart$a, Sftagbafena, — Sttts, 
SftfolauS, 9?atf)anaet, — Sfcat&alia, — Olof, Otto, Offar, — 
Oiiöta, — $er, $åf, getter, $ontu§, — ^aittma, ^etronefla, 

— Robert, Sftentfjotb, — 9ftttlj, IRafel, Regina, — ©toett, @a= 
tonton, Samuel, — @ara, ©ofta, — Xihté, £hä)o, £tmotf)eu§, 

— 2$efla, Sfjeobora, — Mrif, Ubbe, — Ulrtfa, — mtfylm, 
SBatbemar, — 28ttf)elmina, — #er£e§, £enofon, — $ngtt>e, — 
grfa, — SacfeuS, 3afarta§, — fte, — tbeta, — Öften. 



37. Skol-Sång. 

1 "Vara flitig, vara snäll, 

det gör menskan alltid säll." 
Sä plär mamma ofta säga. 
Gud ske lof, vi henne äga! 
Här i skolan vi också 
samma lärdom hora få. 

2 Stackars barn, som ute gå, 
Bara odygd lära fä; 
intet kunna, intet veta, 
aldrig snälla barn fä heta. 
Hemma och i skolan vi 
lära godt och snälla bli. 



53 

38. Gud har skapat allt. 

Allt, som är till, är Guds verk. Han har gjort allt 
godt. Blott det, som är ondt, är ej af honom. 

Land och haf, ljus och luft, eld och vatten, djur och 
växter, allt är skapadt af Gud. Fins väl någon sak, han 
ej har gjort? 

Af de ting, som Gud skapat, ha några lif, andra icke. 
Ett djur har lif, en växt har ock ett slags lif ; men hvad 
tror du väl om en sten? 

Allt du skapat har, o Gud ! 

Af din magt och på ditt bud 

blefvo luft och land och sjö, 

sol och regn och luft och snö, 

fogel, fisk och frukt och säd, 

gräs och blomster, skogens träd. 

Allt, som fins, så stort som smått, 

har du skapat skönt och godt. 

39. Gud har skapat mig. 

Då Gud har skapat allt det, som fins, har han äfven 
skapat mig. Jag är väl endast ett barn ; men jag vet dock 
väl, att jag är mer än en hund och en häst. 

Hvarför är då ett barn mer än en hund och en häst ? 
Stå och gå kunna en hund och en häst bättre än du. Du 
kan ej följa dem i språng. De ha syn, lukt och smak. 
Hvad är det väl, som de ej ha ? Tänk dig väl för, så vet 
du det nog. 

40. Gud drager omsorg om allt. 

®ub f)ar ej blott ffapat allt: t)an gör od, att allt är od) 
blir ben bag, fom nu är. 

(£n blomma nrifmar mät, men en nt) gror i t)enne§ ftätte. 
(Stt barn bör, en man bör; allt, fom fyar lif, måfte bö. 90?en 
lif fin§ bod, t)tt>art mi än fe. ©a mitt ®ub, att bet ffatt mara. 
©enom tyan§ magt är od) fler attt. 

$ag tyar bel)of af modet. 5lf ®ub får jag allt: mat od) 
brtyd, lju§, Ijem od) fläber, ja allt gobt. WUn ej blott jag, 
utan äfmen bu, ja od tymarje bjur : Ijmar fogel i tuften,t)roar ftff 



54 

t ttmttnet, fjtoart !rt)p t jorben, åtta få, fjroab be Befjöftoa af ®ub. 
§uru ri! måfte t>an ej bå mara ! £)d) tänf, tyuru gob från början 
titt flut f)an måfte mara ! 

41. Guds omsorg. 

1. Gud om dig har vakt, 
håller allt vid magt, 
som hans hand har gjort, 
både smått och stort. 

2. Hvar du finnas må, 
Gud är der också. 

Och när helst han kom, 
var hans hand ej tom. 

3. Tiger, lam och björn, 
fisk och sparf och örn, 
ja, hvart kryp på jord 
mättas vid hans bord. 

4. Högt hans sol är satt: 
Hon gör dag och natt; 
hon gör h varje år 
sommar, höst och vår. 

5. Gud ske lof, han är 
uti allt oss när ! 
Äro vi än små, 
tryggt med Gud vi gå. 

42. Diftong (Tve-ljud). 

Anm. Två sjelfljud, sammandragna så, 
' att de uttalas med en enda utstötning af 
rösten, kallas Diftong. 

Sluguft, taora, (Europa, ©ufrat, neutral, Seipsig, gauft, 
$autu§. 



55 

43. Skiljetecken. 

Anm. Skiljetecknen förklaras medelst 
exempel. 

Punkt, Kolon, Semikolon, Komma, Frågetecken, 
i _ « J5 

Utropstecken, Bindetecken, Tankstreck, Anföringstecken, 

O * ;|: 

Parentes, Apostrof, Hänvisningstecken, Omsägningstecken. 

44. Skrif-förkortningar. 

m. m.=med mera; m. ^.=med flera; t &c.=till exem- 
pel; d. «.=det är eller den äldre; d. */.=den yngre; o. s. v, 
=och så vidare; d. v. s.=det vill säga; s. &.=så kallade; 
/r.=fråga; sv.==sysly; f. w.=förmiddagen; e. m.=eftermid- 
dagen; /. d.=iöre detta; awm.=anmärkning; o, d.=och 
dylikt; &ap.=kapitel ; #.=vers. 

Snälla barn så villigt gå 

dit, der godt de lära. 

Väl de akta ock derpå, 

få deraf sin ära; 

ty så säga far och mor : 

"Kunskap är en skatt så stor, 

alltid god att ega." 

45. Hemmet. 

Du har ett hem. Der har du mycket godt. Du kan 
der vara så lugn och nöjd. När du är trött, kännes söm- 
nen der så söt och h vilan så ljuf. 

Derför älskar du ock ditt hem mycket högt. Hvarje 
sak, hvarje vrå känner du så väl. Du skulle blifva ledsen, 
om du ej finge vara till sammans med de gamla, välbekanta 
föremålen. 

Det bästa, du har i hemmet, är din fader och moder. 
De kallas med ett ord dina föräldrar. De vårda dig ömt, 
medan du är liten, och huru arbeta och sträfva de ej för 
din välgång ! 



56 

Hvad tror du väl det är, som gör, att de ej tröttna 
att arbeta för dig? Jo, de älska dig och vilja så gerna, 
att du skall blifva god och lycklig. 

I hemmet har du kanske äfven bröder och systrar. 
Desse äro dina syskon. Dem bör du tycka mycket om, 
aldrig kifva med dem, utan visa dem all vänlighet. 

Ett godt barn vill ej genom kif eller onda ord störa 
glädjen i hemmet. Äldre syskon böra vårda sig väl om 
dem, som äro yngre, och dessa böra gerna lyda de äldre i 
allt det, som är godt. 

Ett godt och lyckligt hem är en stor Guds gåfva. 
Men tro ej, att lycka är det samma som rikedom ! Ditt 
hem kan vara lyckligt, äfven om det endast är en ringa 
hydda. Den rätta lyckan kommer deraf, att man fruktar 
Gud rätt, älskar sin nästa och är nöjd med sin lott. 

Många barn hafva ej något hem. Deras far och mor 
äro döde, eller ock äro de så fattige, att de ej kunna skaffa 
sig ett dylikt. Må vi ej glömma att tacka Gud för det 
goda, han gifvit oss ! Och må vi äfven bedja honom hjelpa 
och skydda dem, som intet hem hafva ! 

46. Morgon- och aftonböner. 

1. ^Iflrpttbött. 3ag tacmr Sig, @ub, min färe himmel* 
ffe $aber, genom 5efn§ ®riftu§, Sin älffobe @on, att Su mig i 
benna natt för att flaba odj farlighet fftibbat fyafmer od) beber Sig, 
att Su förlåter mig åtta mina ftmber od) mig i benna bag nåbeli* 
gen betoarar för ftjnb, oltjcfa od) attt onbt, få att mitt lefmerne od) 
åtta mina gerningar må Sig behaglige marba. g a 9 öfmerlemnar 
mig meb tropp od} fjäl i Sina fjänber; Sin faberiiga mårb toare 
mitt beffybb. 2imen. 

2. aftonbön. Qag tacfar Sig, ®ub, min lare fyhnmeiffe 
gaber, genom gefn§ ®rifto§, Sin ätffabe @on, att Su mig i benna 
bag för att ffaba od) farlighet jltjbbat fjafroer odj beber Sig, att Sn 
förlåter mig åtta mina ftmber od) mig i benna natt nåbeligen bema* 
rar för ftmb, oltjda od) attt onbt, få att jag må trtigg fyoila od) titt 
Sin ära glab uppmafna. gag öfmerlemnar mig meb tropp od> 
fjäl i Sina tyänber; Sin faberiiga mårb roare mitt befföbb. Slmen. 



m 



47. Bordsböner. 

1. Före måltiden. 

I Jesu namn gä vi till bord; 

Oss föd, o Fader! med ditt ord. 

Välsigna detta kroppens bröd 

Och var oss när i lif och död. Amen. 

2. Efter måltiden. 

I Jesu namn, gä vi frän bord, 
Oss föd, o Fader ! med ditt ord 
Och led oss till din sälla hamn, 
Der vi fä bo i Jesu famn. Amen, 

48. Barnens bön. 

Gud, som ej de spädas röst föraktar 1 
Hjelp ock, att jag med barnslig lit betraktar, 
Att du min Gud och Fader vara vill. 

Hör nu min bön, den jag dig ställer till! 

Du kallat mig af nåd till detta lif vet: 

Min kropp, min själ, och allt af dig är gifvet; 

Ja, ännu det, som mycket mera är; 

1 dopet du mig tvagit ren och skär. 

Gif, att jag stads min vandring så anställer, 
Att ungdomsfel och odygd mig ej fäller. 
Jag icke sjelf min in- och utgång vet; 
Ty led mig du uti all menlöshet. 

Hvad nyttigt är, gif, Gud! jag det må lära, 
Benita mig derhos om dygd och ära; 
Min ungdomstid ej nöta fåfängt bort: 
Det läras bör är drygt, men tiden kort. 

Föräldrar är jag skyldig barnslig lydnad 
Och heder: det skall lända mig till prydnad, 
Når troget de mig lära dygd och tukt; 
Deraf jag får med åldern mycken frukt. 



Bevara mig, o Gud! för ond' exempel, 
Att ej förstörs den helga Andes tempel; 
Ondt sällskap, som förgift lär mig att sky 
Falsk lära och de ondas seder fly. 




Styrk mig att jag allt mera må tilltaga 
Uti allt godt och städse dig behaga, 
Förkofra mig i visdom och i nåd, 
Och aldrig gå från dina helga råd. 



Min lefnad vill jag dig, min Gud ! befalla 
Och dag från dag om bistånd dig åkalla: 
Att jag må väl fullända lifvets lopp, 
Behålla tron samt kärlek och godt hopp. 




^JfeMp .ifi^rfk. 



TIE^IEIDiTIE 



ZKITTIRSIEIN" 







59 



Tredje kursen, 

blandade läro- och läs-stycken, stafning 
och analysering. 



i. 



Uppstälda, 
ansigte, 



hänga, 
hvad. 



uppmärksamt, 
kringslänga, 
Till skolan nu gå vi. 

Till skolan nu gå vi, 

Nu uppstälda stå vi 
Med händer så fina och ansigtet rent; 

Ack, låt oss nu höra 

Med uppmärksamt öra 
Allt, hvad man oss lar, det blir annars för sent! 

Om håglöst vi hänga 

Och tanklöst kringslänga, 
Då går det oss illa, och det blir vår skuld ! 

Ack, skyndom att lära 

Och kunskap begära > 
Ty han är långt bättre än silf ver och guld ! 



2. 



©fopctre, 

återlöfare, 

£>eUggörare, 



fttartmåtab, 

menniffa, 

fönfter, 

Skolan. 



Ijtoem, 
t)ttmr, 

ftft 



gag är i jlfolan. §är rjör jag tata§ om ($htb, min (Sfapare, 
fertöfare odj §etiggörare. §är lör jag att täfa, ffrifraa, rälna 



60 

ocf) mtycfet annat, fom är gobt ocf) nyttigt. §är äro många barn, 
många Bänfar ocf) Borb. ^å Bänfarne fitta roi, på Borben lägga hri 
mara fafer. Slätt framför o§ I) ar läraren fin platå. £)er f)ar f)an 
en ftof ocf) ett Borb. ^på fiolen fitter t)an, på Borbet f)ar §an fina 
faler. gramför mig fer jag ocf ben ftora taflan. §on är af trä 
odj fmartmålab. ^å fjenne ffrifmer läraren meb fritan. $ flotan 
fer jag ftyra mäggar ocf) flera fönfier. 3 fjmarje fönfter fitta flera 




rutor af gla§. Öfmer mig fer jag tafet, unber mig gotfmet. — 
SQlitt Barn! §marärbunu? £mmb gör bu i flolan? §mem 
lär big läfa, räfna otf) ftrifttm? £mru många fönfter fhma§ t)är i 
ffotan? §uru många rutor f)ar fjmarje fönfter? §uru många 
äro rutorna i alla ffotanå fönfter? fetocib fer bu omtring big? 
öfmer big? unber big? o. f. m. 

Uti flolan ttriU jag gå, att jag modet lära må. 

gör att nöttig men'[fa biiftna bör jag tunna macfert ftrtfroa, 

räfna fermt oa) läfa hml ocf) bli ftart till tropp ofy fjäl. 



61 



gaftän början nog är froår, för fjtoar bag tet Bättre går. 
SSIott jag icfe fliten fparar, blott jag tänfer, förr'n jag ftoarar, 
blott jag lärar'n lt)big är, mijcfet jag t f!olan lär. 

bättre ingen råba tan ; löpa, ftriba ntåfte man, 

om man titt ett mål min Inmta, om man mitt en feger minna. 

Uti ftolan miö jag gå, att jag mijcfet lära må. 



Skoltiden, 


stannade, 


3. 

förbigående, 


kände, 


obesvarade, 


frågorna, 


undervisningen, 


nyttja, 


allehanda, 
föräldrar, 


andäktigt, 
hvarföre, 


sammanknäppte, 
oförskräckt, 


helsade, 
artigt, 


hemvägen, 

uppfattade, 

bröstet, 


bestämd, 
lärjunge, 
aldrig, 
beständigt, 


uppmärksam, 
stormade, 
samvetsfriden, 
moln. 


genast, 

ljus, 

gjorde, 




Barnet 


i skolan. 





När skoltiden var inne, hemtade lille Albert sina skol- 
saker, som lågo i ordning på en bestämd plats, och begaf 
sig till skolan. Han gick då sin väg rätt fram, sprang 
icke omkring på gatorna, ej heller stannade han för att 
se på allehanda saker och förbigående personer, ehuru han 
ofta kände frestelse der t ill. 

Då Albert kom i skolan, helsade han artigt på sin 
lärare och sina kamrater. Derefter satte han sig stilla på 
sin plats, der han väl ordnade sina saker, Vid undervis- 
ningen var han stilla och uppmärksam, med ögonen vända 
mot läraren. Han gaf noga akt på hvad som sades. Han 
uppfattade frågorna väl, och nästan aldrig giugo de ifrån 
honom obesvarade. Hvad han blef befald, gjorde han ge- 
nast- Yid bönen sammanknäppte han händerna på bröstet 
och bad andäktigt. 

På hemvägen från skolan stormade eller ropade Albert 
icke, I hemmet lärde han sig sin lexa väl och gick icke 
ut att leka, innan han säkert kunde henne. 



62 



Lille Albert var, som du ser, en flitig och snäll lär- 
junge, hvarför han alltid såg lycklig % och glad ut. Han 
var mycket älskad af sin lärare. Hans föräldrar voro också 
glada öfver att ha en så lydig och snäll son. 

O, må jag visligt nyttja tiden 
till Guds namns ära och mitt väl; 
må nådens ljus och samvetsfriden 
beständigt vårdas i min själ: 
så skall jag möta oförskräckt 
min framtid, fast i moln betäckt. 

4. 



Sätte!, 


borftabe, 


fönbag§!laberna, 


fielf, 


fltynbfamt, 


påfläbbe, 


f)ttrita, 


Ijetnlega, 


i)tt)art)elft, 


(of, 


föregåettbe, 


toälftgna, 


ffe. 


ögonfaft, 


J)jertttgt, 


lare, 


tMbelabeä, 


beffgbb. 


lugn, 


gobt, 





Barnet i hemmet. 

$)å SUUtta, en liten frtäCC flicfa, mafnabe om morgonen, ftob 
Ijon genaft upp ; berpå tmättabe rjon anfigtet oct) fjänberna i fattt 
matten, borftabe tänberna jämt lammabe fitt l)år. -ftär r)on få 
mar ren, ftäbbe f)on fig fft)nbfamt. (£fter fina !läber befyöfbe f)on 
ide fö!a, tö om aftonen labeå be t gob orbning på en bertitt be* 
ftämb plat§. 9Mr fpn mar fläbb, täfte l)on antingen fjelf något i 
fin !äre bibel, eller ocf affjörbe l)on fin farmor, fom läfte för rjenne. 
@eban l>on berpå förrättat fin morgonbön, fftjnbabe l)on titt fina 
förälbrar ocf) frjffon för att fjelfa gob morgon. §on genomfåg ber= 
på fin fjemle^a, få att r)on lunbe mara fäfer att ingenting fjafma 
glömt feban föregåenbe afton, bå rjon attttb rigtigt lärbe ben. SBlef 
fjon fticfab i något ärenbe, fprang fjon genaft oå) fftmbabe fig titt* 
bala. SBitte förälbrarne, att f>on ffutte unberlåta att göra något, 
befjöfbe be blott meb en min! etter ett ögonfaft gifma het tittfämta, 
od) ftrar lät l)on bera§ milja ffe. 2Bib borbet mar l)on nöjb meb 



63 



bet, ^enne titCberobe^ of pappa .eller mamma. £on fabe atbrig: 
"®et mitt jag icfe t)a," eller: "2lf bet mitt jag tja mera." §on tog 
ide getter någon mat, förrän tjon fått tof bertitt. gnnan tjon bör* 
jabe äta, bab Hjon ®ub mäffigna maten, od) när fmn mar mätt, tac> 
labe t)on ®ub för t)an§ gåfroor. 

2Jäna aftabe fina Häber mät, ifannerfjet "jönbagättäberna." 
@o fnart f)on toartt borta odj begagnat be§fa ftäber, aftog tjon bem 
odj påftäbbe fig be fämre etter "tjmarbagSffäberna." §mart)etft 
man träffabe Sttina, fåg f)on ren odj fntogg ut odj mar t)öftig od) 
manlig. Om aftonen, bå t)on blef tittfagb att lägga fig, tog f)on 
tjjerttigt gobnatt af bem, fom omgåfmo Ijenne, gjorbe aftonbön, gid 
feban lugn titt fjmita oct; f of fött unber ®ubå befft)bb. 

$Rin lefitab mU iag big, min ©ub, befatta 
od) bag från bag om btftånb big ålatta, 
att jag må ttml fuKänba liftteté lopp, 
befalla tron famt färlet odj gobt fyopp. 



5. 



Obeskedligt, 
sönderrifna, 
krymplingar, 
tjenstaktighet, 



kifvades, 



g 1 



erna 



försigtig, sken, 

skyldiga, ondt, 

skilja, eljest. 

Barnet på lekplatsen. 

Adolf, en liten gosse, lekte rätt gerna. Han var myc- 
ket glad, då solen sken och lekplatsen var torr. Andra 
barn ville gerna leka med honom, ty han gjorde dem aldrig 
något ondt. Om några elaka barn kifvades och slogos, så 
sökte han skilja dem åt och förlika dem. Han mindes 
alltid sin faders ord: "Att leka är både nyttigt och nöj- 
samt, men trätor och slagsmål medföra blott skam och 
skada." 

Under leken hörde man aldrig Adolf säga ett ondt 
eller obeskedligt ord. Ej heller gaf han öknamn eller 
nämnde sådana. Kunde han visa tjenstaktighet mot någon, 
så gjorde han det genast och villigt. Han aktade både 
sina egna och andras kläder, att de ej skulle blifva smut- 



64 



siga eller sönderrifna. Man såg derför sällan ett hål eller 
en fläck på lille Adolfs kläder. Han höll det för en skam 

att vara oren och 
trasig. 

När Adolf mötte 
någon bekant på 
sin väg, tog han 
af sig mössan och 
helsade artigt. Han 
skrattade icke åt 
gammalt folk och 
krymplingar. Till 
en sådan synd kun- 
de blott elaka gos- 
sar göra sig skyl- 
diga. Både gamla 
och unga, som kän- 
de Adolf, älskade 
honom, ty han var 
en snygg, fridsam 
och artig gosse. 

När Adolf blif- 
vit man, var han 
allmänt aktad af 
gammal och ung. 

Sitt icke ständigt inne, om väl du önskar må! 
Det stärker kropp och sinne att stundom leka få, 
så lek, och det med if ver, när lof dertill du har, 
om en gång stor du blifver, så komma mödans dar. 

Men var i dina lekar försigtig, varsam blott; 
ty eljest du förnekar, att ett förstånd du fått. 
Bland kamraters skara fly trätor, stifta frid ! 
Så skall du älskad vara och lefva säll din tid. 




65 



Stjrfcm, Ijemmatnaranbe, (ttärberabeå, 

jlolflicfa, ingång^orb, fjöng, 

pfalmbof, prebifoämne, beflära, 

namnåbag, njuta, mebtog, 

betraftanbe, tif, antingen* 

Barnet i kyrkan. 
2lnna, en liten jlolflicfa, gtcf tymarje fönbag tid fyrfan. §on 
mebtog bå fin lilla pfalmbof, fom l)on fått af fin mormor på fin 
namn§bag. 2(nna fann bet få Ijuft i fyrfan. • 2)er beltog fjon i 
fången, bönen famt @ub§ orb§ läfanbe o dt) 6etra!tanbe. |>on 
affjörbe prebifan meb uppmärffanfyet. ^är t)on fom Ijem, fnnbe 
fjon för be l)emmamaranbe omtala Båbe ingångåorb od) prebifo- 
ämne. SDetta ttjcfte l)enne§ förälbrar mtjcfet om. Slnna brnfabe 
ofta tacfa ($ub för bet goba, l)on fått af fjonom. §on hah äf- 
men ®nb, att Ijan ffuUe (åta f)enne§ förälbrar njnta fjelfa odt) 
långt tif, famt att Ijon fjelf måtte mara fybig ocf) from. ®nb 
tjörbe l>enne§ bön. §enne§ förälbrar blefmo mtycfet gamla, odt) 
Ijon blef aUtib benfamma, antingen t)on fmäbabeå etter märbera- 
be§ för fin frontset oct) btygb. — Slnna fjöng ofta benna pfalm* 
öer§: 

Sitt tjena ©ub en bog för mig fyar mer befyag, 
än afl ben fröjb od) ära, fom toerlben fan beffära. 
2)et t)u§ jag fällaft aftar, ber man fyan§ orb betraftar. 

7. 

Känsel, rödt, skänkt, 

hjelp, fingrarne, skapnaden, 

rundt, äpple, tredje. 

De yttre sinnena. 

Med tillhjelp af de yttre sinnena lära vi känna allt, 
som finnes omkring oss. Vi hafva fem yttre sinnen: 
synen, hörseln, lukten, smaken, känseln. 



Vi skola nu visa, hvad hjelp vi hafva af våra sinnen. 
Vi höra något falla ned bredvid oss. Vi se på det och 
finna, att det är nästan rundt till skapnaden, till färgen 
rödt och gult. Vi taga det i handen och känna det med 
fingrarne. Det är fast, kallt och glatt. Vi lukta på det. 
Det har en behaglig lukt. Vi smaka det. Det är så godt, 
att vi gerna skulle vilja äta upp det. Det är ett äpple. 
Genom våra sinnen lära vi känna allt, som dit hör. 

, Synen ett och hörseln två, 
känseln tredje sinnet. 
Lukten, smaken likaså 
skall du ha i minnet. 
Så du räknar sinnen fem: 
Prisa Grud, som skänkt oss dem. 



Sögnen, 


fa 


begära, 


tjenfter, 


ft)fff)et, 


ttiUtgt, 


göra, 


ftftabt, 


finne* 



Hvad du Ibör flitigt öfva. 

©äntring tala, lögnen f)ata, btigber öfma, flt) bet onba, 
tjenfter göra, gobt Belöna, mänffap fjåtfa, onbt förglömma, 
Saften flt), betoara löftet, arbet' föla, nötta göra, 
blommor planta, träben älta, renlig mara, ftäber mårba, 
SSatten bricfa, tacffamt äta bröb, fom gif§, om än ej fiftabt: 
®oba böcfer flitigt läfa, macfra fånger muntert fjunga, 
@amla mörba, blinba leba, mätta bem, fom bröb begära; 
gaber, mober, älfla, ära, älffa ljögft ben 28än, fom blöbbe • 
pr bin frmb; fom för btg böbhe; fom btg tiH bin gaber§ boning 
gör i Iraft af fin förfoning. — gäfta bttta i bitt minne; 
Öftoa bet meb milligt finne! 



9. 

Hvarföre, I bedt, visst, 

arbetsamma, | måste, försäkrade» 

Bed och arbeta. 

Två gossar gingo i samma skola. Den ene var flitig, 
den andre icke. En dag sade den senare till den förre: 
"Huru kommer det sig, att du alltid kan dina lexor?" 

Det arbetsamma barnet svarade: "Jag beder Gud 
hjelpa mig." 

"Nå det var bra," sade den andre gossen, "det vill 
äfven jag göra." 

Följande dagen kunde han likväl icke sin lexa bättre 
än förut. Han sade då till sin kamrat: "Hvarför kan 
jag icke min lexa i dag lika bra som du, när jag ändå 
har läst samma bön?" 

"Läste du också flitigt öfver din lexa, när du hade 
bedt Gud om hjelp?" frågade den flitige. 

"Nej, icke behöfdes väl det, då jag bad," svarade den 
late. 

"Jo visst," försäkrade den flitige gossen, "ty man må- 
ste både arbeta och bedja." 





10. 




Dftoerförb, 


förffräctt, 


fajetabe, 


ttmgn, 


jemmer, 


tjub, 


fiuf, 


ttjcmmagt, 


fänbe* 



Kärleken gör stark. 

fén go§fe blef öfmerförb af en roagn. §an§ ena Ben bröté 
bertoib af. 3)å ben lille bar§ fjem, grät f)an Bittert af fmärta. 
§an§ mober, fom tåg fjuf, blef mtocfet förffräcft, bå {jon fjörbe 
l)an§ jemmer, od) l)on fött i roanmagt. 

®enaft blef golfen tfcjft, od) bå läfaren fpjetabe benet, gaf 
fjan intet Ijub ifrån fig. SDå läfaren frågabe Ijonom, om Ijan 
ej länbe någon fmärta, fmarabe fjan: "%å jo! Set gör nttycfet, 



68 



möcfet onbt, men mamma flaE ej märfa het |>on fan bå Mifma 
fämre." 



Bocken, 


bakvändt, 


slumrade, 


hellre, 


bokstäfverna, 


gifver, 


Latmåns, 


hufvudet, 


baklänges, 


gick, 


hvem, 


qvar, 


tjock, 


hufvudsyssla, 


trädstammen, 


trädstam, 


täfla, 


somnar. 



Gossen och bocken. 

Det var en gång en gosse, som hellre ville leka än 
läsa. Derför hade han fått tillnamnet Latmåns. Detta 
förtröt honom rätt mycket. "Nog skall jag visa, att jag 
ej är lat," sade han. Och så tog han en bok med sig och 
gick ut på vägen, hvarest många menniskor gingo fram 
och tillbaka. 

Der satte han sig på en tjock trädstam och tog boken 
i sitt knä; men han höll henne bakvändt, så att bokstäf- 
verna stodo på hufvudet. Der satt han och såg i boken. 
Snart började han att nicka med hufvudet, ty han somnade. 

Men hvem är det, som kommer der borta på vägen ? 
Det är bocken. Han har lärt sin huf vudsyssla väl och kan 
täfla med hvem som helst deruti; ty hans horn äro stora, 
och hans panna är hård. 

Han går bort till den slumrande gossen och ser honom 
nicka. "Jaså," tänker bocken, "nickar du åt mig? Jag 
är färdig på stunden." Och så stampar han med fram- 
benen, går några steg tillbaka, tager fart och — puff ! — 
gifver en stöt. Gossen föll baklänges ned från trädstam- 
men, och boken flög högt i luften. 

Gråtande skyndar han hem. Men bocken stannar qvar 
och väntar att få se någon annan gosse, som ej har lust 
att lära sig något, utan somnar vid boken. 



12. 

©tjUene, ff ärf, | nierlben, 

regler, . förfta, |®ub. 

Tre gyllene regler. 

1 flitig ttrnr, od) bu jlatt minna 
fjetfa, munterhet od) bröb! 
Söägen titt bin f)t)bba finna 

bå ej febånab eller nöb. 

2 9#en lat artming taga mara, 
på Ijjtoab fliten famlat Ijar! 
SBar betänlt en ftarf att fpara 
för bin fene atberå bar! 

3 Då) toar from, — bet är M ftfta, 
förfta ntaf alla bnb! 

%t), om merlben att mi mifta, 
Ijafma mi ood attt i ®ub. 

13. 



Benknota, 


hvarandra, 


hastigt, 


blef, 


q vinn a, 


förstu dörren, 


skälde, 


stack, 


tilldragelsen, 


slås, 


sprungo, 


sämjan. 



Moppe och Misse. 

En hund och en katt sutto helt fredligt till sammans 
och solade sig utanför dörren till det hus, der deras herre 
bodde. Men bäst som de sutto, fingo de se en gammal 
benknota, liggande på gatan. Båda ville hafva henne; de 
började kifvas om henne, och så blef det slut med sämjan. 

Moppe drog hit, Misse dit; Moppe skälde, Misse jamade; 
Moppe bet Misse, och Misse ref Moppe. Under det de så 
höllo på att slås med hvarandra, kom en fattig qvinna, 
tog upp benknotan och stack henne i sin säck till de många 
andra, hon samlat. 



70 



Då Moppe och Misse sågo den fattiga qvinnan gå sin 
väg med deras byte, sprungo de hastigt från hvarandra, 
skälde och jamade, men smögo sig sedan helt flate och 
ledsne hvar i sin vrå vid förstudörren. Barnen på gatan 
skrattade åt dem, men gamla farmor, som åsett hela till- 
dragelsen, sade: "Illa går det, när man icke vill sämjas." 



Gtuäöett, 
fjellen, 



Varg, 



14. 



fmb, 
ttorbcmttunb, 



jobbet, 
loftnat 



Pilten på heden. 

1 Dtf) titen pilt l}cm gitf 
få enfam uti qmätten, 
bå fotett§ fifta Micf 

ftg fänfte b af om fjetten. 
(£n tår fött falta neb 
på go§fen§ btefa finb, 
tt) mor! btef öbslig f)eb, 
odj fatt mar norbanminb. 

2 9ften pilten hab: "O bu, 
fom lofmat Barnen fltjbbri, 
mig mifa magen nu 

f)em titt min faber§ Ijtybba!" 
£)å) fe, nr fftiar gleb 
nu månen tju§ o cl) ftar. 
(Snart pilten uppå Ijeb 
fann magen Ijem titt far. 

15. 



| läste, | Herrens, | aflägsnade. 

Gnd är barnens beskyddare, 

Tvenne små gossar gingo en dag till skogen. En stor 
varg kom luffande mot dem. De blefvo mycket förskräckte 
och visste icke, huru de skulle komma undan det glupska 



71 



Särartnncm, 

iljågfomft, 

ftrumpftidoma, 



djuret» u Må vi bedja Gud om hjelp !" sade den minste af 
gossarne. De f öllo båda på knä och höllo hvarandra om 
halsen och läste med hög röst den bönen, som de hade 
lärt af sin moder: 

Gud, som hafver barnen kär', 

se till mig, som liten är ! 

Hvart min verld och lycka vänder, 

står min hjelp i Herrens händer. 
Vargen gick fram till barnen samt stod en stund stilla 
och såg på dem, Derefter vände han sig om och aflägs- 
nade sig. 

16. 

fes, morfe, 

Mogfcmbe, tvättfatet, 

förebraenbe, unberftgt. 

Från skolan. 

'"Ra, titta §ebrotg," fabe lärarinnan, "i bag l>ar bn toäl 
tljågfommtt att taga ftrnmpfttcforna meb? £)n l)ar glömt bem 
tfoå bågar å rab." 

2)en titttalabe mar en liten fttcfa om fe£ år; fjon Mo§fabe 
röb od) fmarabe meb inappt l)öroar röft: "3ag *) ar glömt bem 
äfmen i bag/' 

• "Odj bn fianb bocf en tråb om fingret t går för att ej 
glömma bem/' fabe lärarinnan förefcråenbe. 

"Sa, men lian gid af, bå jag ttoättabe mig i morfe," ftam= 
mabe §ebmig, "oti) feban fölte jag efter Ijonom i tmättfatet, men 
jag fnnbe ej l)itta Ijonom." 

ga, mar bet mäl nnberligt bå, om ben lilla §abe glömt 
fina ftmmpftitfor? 

17. 
afvigan, sjuttisju, 

skyll, putsad, 

processen, sagdt, 

dugtig, sken, 

låtsade, stackare. 



Fattighjon, 

småbarns skolan, 

kjol, 

fjollan, 

ynkligt, 



72 



Lilla Skrålian. 

1 I småbarnsskolan gick i fjol 
en liten snäll och fattig flicka 
med ögon som en sommarsol 
och rutig halsduk, randig kjol 

och strumpor, som hon sjelf lärt sticka. 

2 Fastän hon var ett fattighjon, 
var hon så ren, den lilla fjollan, 

var snygg om näsan, blank om skon, 
men skrynkligt förkläd' hade hon, 
och derför kallades hon Skrållan. 

3 Hvad hjelpte det, att hon var klok 
och kunde staf va tryckt och skrif vet 
och läste flinkt "Naturens bok ?" 
Ack, förklä't, förklä't var på tok, 
och det var Skrållans sorg i lif vet. 

4 "Hur kan man sådant förkläd' ha?" 
sad' lärarinnan. "Det är ynkligt. 
Säg, har du sopat spisarne 

och burit mat åt grisarne ? 

Och hvarf ör är ditt förkläd' skrynkligt 

6 Det hörde lilla Skrållan på 
Och teg bedröfvad under trätan; 
men näste gång kom hon ändå 
med f örklä't skrynkladt likaså 
på både af vigan och rätan. 

6 "Det går ej an, det är ej rätt," 
sad' lärarinnan. "Kära Skrälla, 
är förklä't ej i morgon slätt, 

så skyll dig sjelf, mitt barn, för det, 
om du i skamvrån får dig hålla." 

7 Jo jo, här var processen kort, 
här hjelpte ej att saken skrufva, 
och Skrålian, stackare, gick bort 
med ögon af den röde sort, 

som när man har en dugtig snufva. 

8 Nu hände nästa morgon, att 
just lärarinnan gick till hamnen. 



«»» 






Der såg hon Skrålian sysselsatt 
att plocka stickor som en skatt 
och bära vedträn uti famnen. 

9 Ty så gick Skrållan alle dar 
att tigga litet ved vid skutan, 
och klädd till skolan, som hon var, 
hon veden till sin mamma bar, 
som annars nog fått frysa utan. 

10 Då märktes nog, hvaraf det kom, 
att Skrållans förkläd' satt så illa, 
och lärarinnan tycktes, som 

hon intet låtsade derom, 

men inom sig så log hon stilla. 

11 När skrålian kom till skolan nu, 
förlägen, rädd och röd om näsan, 
begynte barnen, sjuttisju, 

att titta bort till skamvrån — hu! 
der Skrålian skulle få sig snäsan. 

12 Men lärarinnan sad': "Min vän, 
kom hit, min kära lilla tippa! 

Väl är dit förkläd' skrynkligt, men 

nu vet jag rätta orsaken, 

och skamvrån skall du nu få slippa. 

lo Visst är det bra att putsad gå 
och vara mån om sina kläder; 
men mycket bättre är ändå 
att vara i sitt hjerta så, 
att det båd' Gud och menskor gläder. 

14 Och efter förklä't skrynklats, när 
du gick att ved åt mamma samla, 
så tag det nya förklä't här, 

och det med samma hjerta bär, 
som du har burit förr det gamla! 

15 Men att det ej må skrynklas ner, 
så skall jag ved åt mamma skicka. 
Och 'Skrållan' är ej öknamn mer, 
det är ett namn som heder ger, 
och det har du förtjent, min flicka." 



74 



16 Så sagt. Och alla barn i fjol, 
de tyckte just precist det samma. 
Och Skrålian sken just som en sol 
uti sitt förkläd' och sin kjol, 
när hon gick hem igen till mamma. 



18. 



Dfcmningar, 
emeKertib, 



lögner, 
päron, 



Sångfinger, 
ftänbigt 



Små fel. 



$>et roar en gång en goåfe, fom fjette Otto. @om litet 
Barn fom ljan ofta fram meb fmå ofanningar. 9ften ingen fäfte 
fig berttrib etter föfte få t)onom att lägga bort hetta fel. §an 
Bara narrabeå, fabe man, odj bet lät ftunbom få näpet. 

(Smettertib, l)uru gicf bet meb betta litta fel? go, när 
Dtto fjelf mäjt upp, f)abe ocffå fjan§ fmå ofannigar mäjt titt 
ftora lögner. S)et l)abe bå gått få långt, att ingen mitte tro 
Ijonom, äfroen bå Ijan talabe fanning; tt) l)an mar fänb af åtta 
fåfom en lögnare. 

@n annan go§fe hrib namn §an§ tog en gång ett äpple i 
grannen^ träbgårb. gcfe tän!te f)an bå, att benna fyanbling 
ffutte blifroa orfal titt en ful, fönbig mana. 8å blef fjon bod. 
Xitt flut funbe f)an albrig gå förbi en träbgårb, utan att ett 
etter annat äpple etter päron ^amnabe i l)an§ ficfor. $a, bet 
Ijänbe mäl, att äfmen anbra fafer, fom ej tittfjörbe fjonom, faft* 
nabe mib IjanS fingrar. §an ficf ocffå flutligen albrig fjeta an* 
nat än "§an§ Sångfinger." 

Xclq big mot felen fmå i att! 

2Bar ftänbigt mot bem på bin »af t! 



19. 

Frisk, | blomstra, | uppenbart, 

Till en gosse. 

1 Var frisk och glad och blomstra ung 
som löf och blad, du lekens kung ! 



hvar. 



75 



Och väx så stark och rak och fri 
som furan i ditt hemlands mark ! 

2 Se hvar och en i ögat klart 
som solens sken så uppenbart ! 

Och var så sann, att Gud hvar stund 
i själens grund dig skåda kan! 

3 Svik ej din vän ! Yar trofast, du ! 
Sviks du igen, stå fast ännu ! 

Var god, var öm! Bryt glad ditt bröd! 
För andras nöd dig sjelf förglöm ! 



20. 



öttrittrar, 




l)jortron, 


talanger, 


förbittrar, 




fett, 


fjeftre, 


joclerlafa, 




fcjerta, 


engfarå. 




Till en flicka. 




L SSor glab, fom fparfroen qnrittrar 




odfå en mulen bag; 




Dnbt lönne allt förbittrar, 




men gläbjen ger beljag. 




2Bar Ijaftig att förlåta 




ocf) fen att felen fe 




od) gråt meb bem, fom gråta, 




oå) le 


meb bem, fom le! 





2 Dd) famn od) ft) odj bafal 
£ä§, fpela, fjmtg odfå! 
Sölif fom en foderfafa 
meb l)jortronft)lt uppå! 
SD^ett mer än alla bjerta 
talanger, fom bn lärt, 
är bod ett troget lijerta, 
fom l)ar bet goba lärt 



76 



Tistel, 
löfkoja, 



SBär. ej för toerlbetté toitta 
oå) Momftra ej i flärb! 
§on gör bitt fjjerta illa, 
oå) bu är bättre toärb. 
SBär. bettre för ®ub§ rtfe, 
fa är bin Rimmet f(ar! 
93Iif gobe engtarå life 
o$ beraå ftyfter töar! 

21. 



uppväxa, 
sannolikt, 



gerning, 
öknamn. 



Trädgården. 

Se här är en tistel och der en löfkoja. Tisteln växte 
icke upp från lof kojans frö, icke heller löfkojan från 
tistelns frö; — nej, blomman och tisteln växte upp hvar- 
dera från sitt eget slags frö. 

Just på samma sätt är det med hvad vi säga och göra. 

Om du utsår ett elakt ord genom att gifva en gosse 
öknamn, så växer det upp igen ; ty han skall gifva dig 
öknamn tillbaka. Och om du utsår en elak handling, 
genom att tilldela honom ett slag, så skall det uppväxa 
till en gerning af samma art, ty han skall sannolikt slå 
till dig igen. 

Men om du utsår ett godt ord, så skall det växa upp 
till ett annat godt ord; och om du utsår en god gerning, 
skall du sannolikt få en god gerning tillbaka. 

Der har du nu fått lära dig en nyttig lexa af tisteln 
och löfkojan. 



•äftetfffotflertat, 
genfroar, 

tm, 



22. 

mjuft, 

aftonnunbetté, 

tröfte=engetn3, 



morgonfoletté, 

gente, 

bunbsförroanbter. 



Ett vänligt ord. 

(£tt manligt orb, fytoab bet änbocf förmår 
$å men'ffo£)j[ertat ! 3 beft minfta turar 
Set tränger in odj ftannar emigt qroar, 
£ift blicfen nr ett trofaft ögonpar. 

(£tt manligt orb, l)mab bet änbocf förmår, 
Så bet nr bjnpet af ett r)jerta går! 
Set gifmer åt ben arme gläbje, tröft, 
Set finner genfmar nti aUa bröft. 

@tt manligt orb, f)mab bet änbocf förmår, 
Om Blott ej böbenå fölb berinom rår! 
Set gör ben l)årbe§ finne mjnft otf) meft 
Sift balen§ ro§, af aftonminben fmeft. 

(£tt manligt orb, l>mab bet änbocf förmår! 
Set följer troget tröfte^engelnå fpår 
Dd) tinbrar ber lift morgonfolen flår, 
Slf fjälenä bolba fpråf ett återfmar. 

(£tt manligt orb, Ijmab bet änbocf förmår! 
Set gläbjenå blommor på fin bana får 
Odj manbrar genom merlben §anb i fjanb 
SO^eb friben£ genie från bet goba lanb. 

«» 
fött manligt orb, Ijmab bet änbocf förmår, 
§nr fjmarje r)jerta bet få mäl förftår! 
äfteb manlighet igenom lifmet gå, 
£)å) bu ffall många bunbåförmanbter få. 



23. 



Trädgårdsmästa- 
ren, 
fem, 



spadtag, 

ofantligt, 

tegelstenar, 



lastvagnar, 

trädgårdsjorden, 

lastas. 



78 

Huru man kommer till kunskaper. 

Se på trädgården der borta ! Trädgårdsmästaren har 
med en liten spade gräft upp all den myckna jorden. Hur 
har han burit sig åt att fullborda så mycket arbete? Det 
skall jag säga dig: han gjorde det genom att taga ett spad- 
tag i sänder. 

Hvilket stort hus der på andra sidan gatan! Det är 
hela fem våningar högt, den ena öfver den andra. Hvad 
för ett ofantligt antal tegelstenar har ej behöfts dertill ! 
Undrar du, hur arbetarne kunnat få det så högt? Jo, så 
gingo de tillväga: de ditlade en sten i sänder. 

Här kommer en stor lastvagn med tunga mjölsäckar. 
Sådan stor vigt det måste vara ! Hur kunde folket lyfta 
upp en sådan massa mjöl på vagnen? Det hade varit all- 
deles omöjligt, om de försökt att taga allt på en gång; 
men de gjorde det genom att lyfta upp en säck i sänder. 

Om nu trädgårdsjorden kunnat gräfvas, huset byggas 
och vagnen lastas så lätt, så gör du väl i att gå tillväga 
på samma sätt. Läs en lexa i sänder ! Det är sättet att 
komma till kunskaper. 



24. 



Somuttetijg, 


gömbeå, 


pappersbruken, 


lumpor, 


m% 


forteraå, 


berg, 


flobftränberna, 


genom, 


träbffifraor, 


återigen, 


mjöltoäHing, 


ungefär; 


f)ttrita, 


fammanmtfet, 


fönfterffärm, 


föpa, 


preåfabi 


pergament, 


tumpfamlare, 





Papper. 

Sftär fläber of oomutt§tt)g eller larft Miftoit utjlitna, ffntte 
tncm tro, att bet ide längre bngbe titt något. (Så trobbe folf 
för mijdet länge feban. 2)e togo icfe toara på lumpor, om ej 
för att bermeb laga gamla fläber. 



79 

$å ben tiben Ijabe folf inga böcfer af papper. ®e §abc 
ide alls något papper. SDet mar orfafen, Ijtoarför be icfe brtybbe 
fig om gamla lumpor. 

3 urgamla tiber brufabe folf inhugga i bergen, Ijroab be 
ttjille att anbra ffutte läfa. Dm någon mitte läfa, måfte lian gå 
titt beSfa Berg. 93ergen funbe ide, fåfom en liten bof, föras 
Ijem odj läfaS. 

6eban lärbe man fig att jtrifroa på tunna träbfftfroor, fom 
labeS tillhopa ungefär fom en fönfterflarm. 5lnbra ffrefroo på 
tyubar, fom blifmit gjorba näftan fnarlila meb roårt papper od) 
fattabeS pergament. 3)e l)opruttabe§ i rullar od) gömbeS i bo- 
for. 51nbra åter jlrefmo på be breba blaben af ett flagS roafj, 
fom roärte roib flobftränberna. återigen a»bra po ben inre 
§mita barfen af träb. 

3 beSfa forna tiber, bå M icfe fannS några boftrtycfare, 
Ijabe man t ftättet ffriftnare, fom ffrefmo på Ijubar, blab, 
träbffifmor eller barl. ©nbaft fonungar od) modet rtfa per* 
foner fjabe råb att löpa be ffrifna pubarna od) blaben o. f. ro. 
@n bofa meb ffrifroet pergament loftabe bå få mtydet,fom ett ftort 
ImS loftar nu. 9lu för tiben fan äfroen ben fattigafte fyafroa 
råb att löpa fig ntittiga böcfer. 

Sumpor uppföpaS af lumpfamlare, od) föras af bem titt 
papperSbrufen. $ er förarbetas be titt papper, görft forteraS 
be, berpå troättaS, fofaS, fönberrifmaS od) malas be titt en mjuf 
maSfa. £)erpå få be gå genom fattt matten, ©eban preSfaS od) 
mala§ be återigen; od) titt flut fe be ut fom en mjölfroätting. 

51f benna roätting blir ett pappers blab, när roattnet får 
rinna unban. papperet är förft attbeleS mått. $et f)änge£ berför 
upp att torfa, od) blir feban fammanmifet od) preåfabt jemnt od) 
tjenligt för att begagnas. 



25. 

Komarefolket, 
papyrus, 



greker, 
biblion, 



bibliotek, 
bokträdet. 



80 

Böcker. 

Vi sade, att i forna tider ett slags vass nyttjades ätt 
skrifva på. Denna sorts vass kallades af romarefolket 
papyrus. Deraf kommer ordet papper. Fordom skref man 
afven på torkade löf eller blad af träd; deraf kommer, att 
vi tala om blad i en bok. 

Ett folk, som bette greker, kallade en bok biblion. 
Deraf kommer, att ett rum, der böcker förvaras, brukar 
kallas bibliotek. 

Vi sade äfven, att den inre barken af träd nyttjades 
att skrifva på. Våra förfäder begagnade härtill barken af 
bokträdet Deraf kommer, att en bok att läsa uti fått 
samma namn som trädet. 

26. 

SSoftrqderifonften, | froenjla, | (Stocffjotm, | exemplar* 
Boktryckerikonsten. 

$et är ide många ljunbra or feban boltrtyderilonften upp* 
famt§. $)en förfta fmenfla bo! trtidteå i (Stodfjolm år 1483. 

görft utfluroå bolftäftoema i trä. 35 c moro llumpiga od) 
fula, od) böcferna fågo fmarta od) otrefliga ut. $tmmftone ttycfa 
tt>t få uu. $å ben tibert ttjcfte föll nog, att be tooro typperliga. 

Set bröjbe ide länge,förrän man börjabe förbättra boltrrjdet; 
od> på famma gång förbättrabeé äftoen papperet; tty M papper, 
fom förft ntittjabeå, mar groft od) båligt. 

Set forbrabe§ ide på långt när få mt)den ttb att trtjcfa en 
bol, fom att jtrtfma Ijenne. Man lan på ganfla fort ttb trtjda 
ett antal exemplar. @n bol, fom en flrifroare flutte Beljöfroa fer. 
månaber för att afflrtfma, lan på minbre än fer. bågar irtydaé 
i tufentafé exemplar. 

27. 



Verlden, 

frestelser, 

Frälsare, 



begynna, 
ondskan, 
nej, 



svigta, 

hviskar, 

segrande. 



SI 

Säg nej! 

1 Du vandrar en dag ut i verlden, 

Och enslig och svär blir din stråt. 
Dig möter väl tusende faror, 
Och vägen är full af forsat. 
Vår verld är en plats full af oro, 
Och frestelser undgår du ej. 
Haf mod, barn, när frestaren lockar, 
Att säga ditt manliga: nej. 
Alla: Nej! Nej! Nej! 

Till frestaren säga vi nej. 

2 Med tron på din Frälsare hare 
Du lugnt må begynna din färd; 
Hans trofasta hand skall dig leda 
Igenom den svekfulla verld. 
Hvar blomma kan dölja en snara, 
Och ondskan hon minskas nog ej; 
Var trogen mot Gud blott och svara. 
När frestaren smilar, ditt nej. 

Alla: Nej! Nej! Nej! 

Stads' svara vi frestaren nej* 

3 Och när du i striden käns svigta, 
Och vägen är dunkel och svår, 
Så gä i den barnsliga bönen 
Till Vännen, som allting förmår. 
Det blir dig så godt, när han talar, 
Och mins, att han sviker dig ej. 
Och sä, när förf öraren hviskar, 

Du svara ett segrande nej. 
Alla: Nej! Nej! Nej! 

Vi svare förföraren: nej, 

28. 

©eorg, iljanbgja, fttttattgcmbe, 

SBaåfjington, | föråbäråträb, ljuga. 

6 



Framfor allt tala sanning. 

■iftågon rjabe gifmit ben titte (Seorg 2Ba§r)ington en liten 
f)anbt)£a. 9Ket> benna förberfroabe r)an en bag ett roaclert lörå* 
oäråträb i fin faberå träbgårb. gabern förnam bet fnart odj) 
fabe till ®eorg: "®n Ijar toäl itfe förftört mitt Iör§öär3träb ?" 
®eorg ftob en ftnnb ftittatiganbe, berpå fabe Ijan: "Sjuga lan 
jag ide, lare far! $ag t)ar gjort bet meb min rjrn. ®an far 
förlåta mig betta?" "®om i min famn, min fon!" fabe fa* 
bern glab; "lom i min famn! Sitt Ijafma en fon/ fom älflar 
fanningen, är mig lärare än tnfen löråoäråträb. Sag förlåter 
big gerna benna gång ocr) l)oppa§, att bu tjäbanefter tager big 
titt mara för fåbana rjugg, tt) i annat fatt nöbgaå jag taga tijan 
ifrån big famt ftraffa big för bin tanl(öår)et" 





föttiab Ijeter lögnenå faber! ©äg 
botf ej I)an8 namn, men öftoertoäg, 
om ett ©ub§ barn toäl ljuga tan! 
2ttf nej, mitt barn, bet går ej an; 
©ub Ijör fytoaxt orb, berför töar fann! 


Ogjordt, 

sjuårspilten 

sjukbädd, 




Fredrik, 

sjöng, 

hvila, 

Den sista lexan. 


öfVergifva, 

älsklings, 

lugna. 



1 "Huru är det, kära mamma ? 
Snart är du väl frisk igen ? 
Jag är trött och önskar hvila; 
något är dock ogjordt än. 
Får jag, som jag plägar, bedja 
först min aftonbön hos dig 
samt ett språk ur bibeln lära, 
som hvar qväll du lärer mig?" 



2 Så han talte, lille Fredrik, 
sjuårspilten from och snäll, 
efter det han stilla nalkats 
moderns sjukbädd sent en qväll. 



Uppå jorden ingen fader 
hade han till sitt försvar; 
ty hans moder blifvit enka, 
^då han mycket liten var. 

3 Ack, i verlden snart han skulle 
vara äf ven utan mor, 

ty den dyra, sista färden 
innan nästa dag hon for. 
Döden stod vid hennes läger, 
likväl som en vän så god. 
Fredrik såg sin moder lida. 
Stundens vigt han ej förstod. 

4 "Tyst min gosse!" sade qvinnan, 
som hos barnets moder satt. 
"Bäst om strax till sängs du ginge: 

- mamma är så sjuk och matt 
och kan nu med dig ej tala." 
Gossen grät och sade : "Nej, 
förr'n jag lärt min vers af mamma, 
gå till hvila kan jag ej." 

5 Ånskönt döden redan lagt sin 
kalla hand på moderns bröst, 
hon förnam sin älsklings närhet, 
och hans välbekanta röst 
tycktes lifva hennes krafter. 
Och den lille, nu förnöjd, 

fick en stund hos mamma dröja, 
intill hennes hjerta böjd. 

6 "O, min lille, käre gosse," 
ömt hon sade, "nu jag vill 
lära dig ett språk ur bibeln, 
som du väl må lyssna till. 
Du skall skrifva det i hjertat, 
dig till tröst och stöd och hopp : 
Far och mor mig öfvergifva, 
Herren dock mig tager opp." 

7 Katten gick, och morgon grydde, 
lille Fredrik sof i ro. 



84 



Men hans moders ande fördes 
att bland fridens englar bo. 
Hvad fick sonens saknad lugna ? 
Jo, han sjöng med tro och hopp: 
"Far och mor mig öfvergifva, 
Herren dock mig tager opp." 



30. 



SltttB, 

borg, 



forg, 
ungbomStiben, 

Sederegler. 



förgäta, 
morgonftunb. 



©n gob oå) ntyttig lära är ide tung att bära. — Sär, fom 
roore ej liftoet få fort; lef, fom flutte i morgon bu bort. — Såt 
ingen bag gå fåfäng bort, få minnes (ärbom innan lort. — 
gråga otf) lära fätfer mången titt ära. — ©et loftar möba att 
lära, men ffaffar nöje od) ära. — ©en, något t)ar lärt, roärbe- 
rar man ; men ingen f öl er, ben intet lan. — Stjcf a ocfj glaS gå 
fnart i IraS. — ^ prältig borg bor ofta forg ; meb gulb od) 
fiben ej följer friben. — @toab orätt fås, meb forg förga§. — 
(Sanning beftår, men lögn förgår. — $ förffott taget bröb gör 
mången forg od) nöb. — ©itt goba fpar i nnga år, i åtbemS 
f)öft län§ briften froår. — ©löfa ej i ungbomStiben, annars, när 
ben är förliben, flått bn fälert liba nöb, fanfle tigga bagligt 
bröb. — ©en litte fogeln ($kb ger att äta; hn ffaH ben arme ej 
förgäta. — SJlorgonftnnb tjar gulb i munb. — Orbning mfidet 
för big gälle; allting fjaf uppå rätt ftätte, allting gör i rattan 
tib, allt big lt)da£ mäl bertoib. — (Sätt ej bin lit till gob§ od) 
odj gulb ; allt timligt är blott ftoft od) mull. — ©en Ijanble berför 
Holt od) mäl, fom famlar flatter för fin fjäl. 

Dm morgonen toafna meb <3nb 
od) tänt på fycmånåb od) fyan§ bub; 
om mibbag ät tacffam bttt bröb; 
cm aftonen tänt på bin böb: 
om natten fef lugn för att nöb. 



Djurplågaren, 

klagoljud, 

sammanbundna, 



31. 

grymmaste, 

mista, 

gerningar, 

Djurplågaren. 



midt, 

hoptofvade, 

galgen. 



Knut fann sin lust uti att plåga djur, hvar han träf- 
fade dem. När djuren af smärta utstötte klagoljud och i 
sin ångest icke visste, hvart de skulle vända sig, var Knut 
synnerligen belåten. 

En dag gick han ensam förbi en bondgård. Yid en 
dörr lågo tvenne får med sammanbundna fötter. Ingen 
menniska var synlig. Då började Knut rycka de arma 
djuren i ullen, sparka och slå dem på det grymmaste sätt. 
I detsamma kom en man ur huset, tog den elake gossen i 
håret och skakade honom så häftigt, att han trodde sig 
skola mista hufvudet. Derpå fick han ett par kraftiga 
slag på kinden. u Aj, aj," ropade Knut, "det gör så ondt!" 
u Så, gör det ondt?" sade mannen; u tror du icke, att det 
också gör djuren ondt, då du så behandlar dem ? Ät dina 
gerningars frukt !" 

Knut bet tänderna samman och tänkte: "När jag 
blir stor, skall jag hämnas." Och en mörk tanke uppstod 
inom honom: ''Skulle jag icke genast kunna släcka min 
hämd genom att i natt sveda den gamle? Jag har ju 
tändstickor, och spånor finnas öf verallt." Men i detsamma 
utkom mannens hustru och bad gossen komma in och för- 
friska sig. Hon gaf honom en god frukost, kammade så 
mildt det hoptofvade håret och talade för honom om det 
Lammet, som ej öppnade sin mun, när klipparen sårade 
det. Knuts hårda sinne blef häraf brutet. Han kände 
bitter ånger, bad qv innan och mannen om förlåtelse och 
från den stunden var Knut mild och vänlig mot djuren. 



En man, som leddes för ett mord 
till galgen, sade dessa ord: 



"Om jag fått tuktan af min far, 
då jag som barn så hjertlös var, 
att sparfvars ögon jag stack ut, 
ej nu jag fått ett sådant slut." 

Du djuren aldrig plåga må. 
Hos Gud de dig anklaga då. 
Och om ej men'skor straffa dig, 
han deras sak åtager sig. 
Af honom vi dem alla fått 
att bruka till vår nytta blott. 

32. 

Styp, Sörbctg, iSSfogufti, 

tveäa, tjttmrbera, September, 

jju, januari, Dftober, 

©öttbag, februari 9?ot)ember, 

SRånbag, 3ftar§, december, 

Stébag, Styril, SfajårSbagen, 

Dttébag, 9ftaj, Sutbagett. 

£or3bag, Sunt, 

grebag, Sutt, 

Tiden. 

£ur fort går ej ett bt)gn meb be§ 24 timmar! (£tt ftor 
bet beraf upptaget af fömn. SD^ert laga aUtib få, om ej ftuf* 
bom tyinbrar big, att bu f)ttmrje bag fan fäga§ fjaffoa gjort åU 
minftone någon nötta, innan bu beger big titt Ijttrila. Snart går 
en t)el toecfa titt änba. 3ttm8 bu, fjur mecfanS fju bågar tyta? 
(Sönbag, Stfånbag, Stébag, Dnébag, £or§bag, grebag, Sörbag. 

gt)ra toecfor etter något mer utgöra en måttab, otf) tolf 
månaber ett år. SSet bu Ijur månaberna tyta, otf) fjuru många 
bågar bet är i fjtoarbera? Månaberna tjeta gannari, gebruart, 
9flar§, Sfyril, SJttaj, Suni, gult, Slugufti, (September, Dftober, 
•ftoöember, december; otf) bagarneå antal i fjtoarbera fan man 
inljemta af följanbe ber§: 

Sretti bågar §ax Sftooember, 
2lpril, Sunt otf) September; 



87 

be öfrige f) af roa trettioen, 
förutom geometri ätten' . 

georuart fjar 29 bågar fjtoart 4:e år, fom fattad f fottår; 
eljeft 28 bågar, ett manligt år t)ar 365, flottar 366 bågar. 

9ftärftiga bågar äro: -fttiårSbagen, ben l:a januari; 9ftib* 
fommarbagen, ben 24:be Sunt; gulbagen, ben 25 :e december, 
m. fl. 

Om bu Blott Igfjnar, f)ur fort penbem tnäpptx, få fan bu 
tätt märfa, fjur Saftigt ttben går unban. SSar berför flitig t 
bitt arbete, om bu mitt i rätt ttb Jjinna meb, fjroab bu §ar att 
göra. 



33. 



Åtskilliga, 
färgaren, 
bomullsbusken , 
Asien, 
Afrika, 


Amerika, 

förhöljt, 

omsorgsfullt, 

spinnerier, 

jernkammar, 

Klädnaden. 


lin, 

stänglarne, 

häcklas, 

kalladt, 

lärft. 



Vår klädnad beredes af åtskilliga ämnen. Fåret gif- 
ver oss ull. Denna ull tvättas först, derpå spinnes hon 
till garn; af garnet väfves tyg, eller stickas strumpor. 
Färgaren kan färga garnet eller tyget grönt, blått, rödt, 
svart eller brunt m. m. 

Bomullsbusken lemnar bomull. Bomullen är det ulliga 
fröhöljet, som bildas af bomullsbuskens blommor. När frö- 
kornen äro väl mogna, afplockas bomullen omsorgsfullt från 
busken, rensas från frön och inpackas i stora balar. Bom- 
ullen förvandlas till garn i spinnerier. Af detta garn väf- 
vas på konstigt inrättade väfstolar åtskilliga slags tyger. 

Linet gifver oss äfven ämne till kläder. Det är en 
späd växt med blå blommor. Sedan det blommat ut och 
fröet bildat sig i fröhusen, uppryckes det af landtman- 
nen. Linet får sedan torka, hvarefter det repas, d. v. s. 



fröhusen aftagas medelst jemkammar. Derpå utbredas 
linstänglarne på marken eller nedsänkas i vatten för att 
röta, och sedan bråkas de, på det stängelns träaktiga de- 
lar måtte falla bort. De återstående trådarne häcklas. 
De kortare trådarne kallas blånor, de långa tågor. Af 
blånorna förfärdigas snören och rep samt gröfre väfna- 
der; af tågorna så kalladt lärft m. m. 





34, 




33äfta, 

©djönljcmfen, 

(HifaBetl», 

fjofbam, 


praftfnlla, 

borbägäftema, 

Srifti, 


rättfärbigljet, 
pgtibsftäbnab, 
brottningen, 
23erlin* 



Den bästa klädnaden. 

(£n träbgårb§mäftare i Berlin beföfte en gång fin farbror i 
(5d)önf)anfen. 2)enne mar träbgårbåmäftare l)o§ brottning (gtifa* 
betf), grebrif II :§ gemål. Sräbgörb3mäftaren från 23erlin Ijabe 
nteb fig fin femåriga botter. 9Jceb benna famtatabe brottningen 
en gång t träbgårben odj blef få intagen i fjenne, att f)on ej 
fnnbe nppf)öra att tänfa på fyenne. brottningen befalbe berför 
efter några mecforå förlopp, att ben lilla flicfan ffutte föra§ till 
fjenne. gabren lät fjenne berföre återigen fara titt ©cfiönfjaufen. 
©n fjofbam fåg, bå f)on an!om, ocf) nnberrättabe brottningen ber* 
om, jnft bå benna ffntte fatta fig titt borbå. brottningen lät ftrar. 
f)emta npp barnet ocr) föra bet in i matfalen. SDen litta flicfan fän= 
be genaft igen brottningen, fprang fram titt fjenne ocf) fti§fte f)enne§ 
fläber. ®erpå befalbe brottningen, att flicfan ffntte fättag brebmib 
fjenne på en ftol, på bet att fjon ffntte fnnna fe öfmer §eta borbet; 
fa brottningen mitte gerna fjöra, fjmab barnet ffntte fäga, bå bet 
ficf fe be bärbara faferna, fom ftobo på borbet. barnet fåg ftitta 
på bet praftfntta borbet, faftabe en blid på borb§gäfterna§ ftifanbe 
fläber oa) teg. (Slntligen fnäppte fjon fina fjänber tittfammané ocfj 
fabe: "®rifti blob ocf) rättfärbigfjet är min pr^bnab ocf) f)ögttb§* 
fläbnab. Sermeb fan jag beftå inför tävfo, när jag får ingå i 
$an§ §immel." 



Vandringsmän 

nen, 
tjäll, 



35. 

Jesum, gräto, 

fastän, lofsång, 

dubbla, lagt, 

rodna, vandra, 
kinden, kristen, 

De små vandringsmännen. 

(Sann händelse). 

1 Det kom en mörk och kulen qväll 
Två bleka gossar små 
I nöd och armod till ett tjäll 
Att tak för natten få. 

2 När de förtäljt sin tunga lott, 
Då fäldes mången tår; 
När ögat talar sanning blott, 
Man språket lätt förstår. 

3 De små, de hade ingen mor 
Och ingen fader mer. 
I sorgen, både ny och stor, 
En vän ej mot dem ler. 

4 Ej vän, ej hem, ej heller bröd, 
Och far och mor på bår! 
En frände söka de till stöd, 
Om något han förmår. 

5 I renseln deras ringa gods 
Den ene gossen bar, 
Den andre bibeln, trygg till mods, 
Inunder armen bar. 

6 Och husets herre talte så; 
u Er fattas mynt och spis, 
Din bok jag köper, du skall få 
Jemt ut dess hela pris." 



90 



7 "Ack nej!" han sade, och det rann 
På kinden mången tår; 
"Förrän jag säljer den, försann 
Jag väl i grafven går." 

8 "Här fins ju böcker nog, din tok, 
Och icke biblar blott!" 

"Ja", sade han, "men ingen bok, 
Som gör min själ så godt. 

9 "En gång i skolan fick jag den, 
Då var jag lycklig nog; 

Och bibeln var den bäste vän, 
Jag med i nöden tog. 

10 "Jag såg mitt onda hjerta der, 
Fastän så ung jag var, 

Jag Jesum såg, som har mig kär, 
Och för mig lidit har. 

11 "Han ofta der med kraft mig mött, 
När allt mitt mod försvann. 

Jag satt så ofta matt och trött; 
Men der min spis jag fann. 

12 "Och psalmen kom med frid till slut: 
Då blef jag tröstad väl, 

Och Herrens löften drefvo ut 
All oro ur min själ." 

13 När dubbla värdet herr'n tog fram 
Och det för bibeln böd; 

"Nej, sådan handel vore skam, 
Och sådan vinning snöd." 

14 Man sporde: "om en frände nu 
Ej mer i lifvet är, 

Då uti vida verlden ju 
Er väg så tröstlös bär?" 



91 



15 Väl mången kristen rodna må 
För denne gossens svar: 

"Om far och mor och. vän bortgå, 
Jag har dock Herren qvar. 11 

16 De gräto alla. Ordet slog 
Ock husets värd med mag t. 

Han tänkte: "Gud har lofsåDg nog 
I barnamunnen lagt! 11 

17 Om qvällen böjde knä de små 
För Den, hvars omsorg når 
Till korpens bo och vill förstå 
De faderlösas tår. 

18 Knappt nästa sol uppgången var, 
Så vandra de med sång. 

O Du, de faderlösas far, 
Led vår och deras gång! 



©ängfammarbör* 
gagn, [ren, 

befpottare, 



36» 

luften, famroete, 

tungan, ftänga, 

fqtuaHer, ontjttigt 

Många dörrar att stänga. 

"garmor tjttrabe nt)|3, bå jag icfe genaft efterfom farmoré 
befattning att ftänga fängfammarbörren, att om jag flått Ijafroa 
något gagn för lifmet af bet jag lär, måfte jag ntan bröjSmåt 
lära mig att ftänga många borrar. §ttmb för flagå borrar mc- 
nabe bå farmor?" — @itt neb ett ögonblicf, få mitt jag fäga 
big bet, min färe Slbotf!" fmarabe ben gamla, fjmarefter fyon 
fortf atte : 

"görft måfte bu lära big att ftänga bina önm§ borr för 
onba orf) lättfinniga orb oct) elafa råb. Onba orb tränga fåfom 
ett gift in i Ijjertat, odj om bu ej ftätter big fom böf för bem, 
få är bu fnart inne på be ftyrtbareå raäg od) filter, ber be be- 
jpottare fitta, — - äöibare måfte bu tittfluta bina ögong borr för 



92 

gubtöfa otf) ffabliga ffrtfter, i annat fatt ffota be§fa förjaga in- 
trtidet af ' ©ub§ ort>, uttränga luften för ntittig tärning od) göra 
big tiCC en eta! go§je. (Stäng äftoen benna borr för alla ontitti* 
ga fafer, foni ty\a mot big, få att bu ej toitt fja allt f)toab bu 
fer. — ®if äftoen noga alt på la^ameg borr. £)en blåfer 
lätt upp odj utpptter onba orb fom en ftröm. bibeln fager, 
att tungan är en liten tern, fom fommer ftora ting åftab. topp* 
na atbrig bin .mun titt tomt prat od) ontittigt fqtoatter, utan tala 
blott fåbant, fom fan mara titt nötta för big od) anbra. — 
gramför allt annat ftäng f)jertat§ borr, ty berusa beror tif* 
töet. 2Bib ben borren pr mät en börrtoaltare, fom tjeter fattt^ 
loete, men om bu icfe altar på t)toab t)an fager big, få pnber 
bet, att t)an rent af fomnar på fin poft, od) bå är faran ftor 
od) bin unbergång nära. — 2)u fer fålebeS, lare Slbolf, att bu 
f)ar mänga borrar att pa$\a på; men mib attt betta lom ifjåg 
3efu orb: "Sttig förutan lunnen 3 intet göra," 

37. 

Fjäril, stolt. 

Flit består. 

1 Fjäriln stolt sin kosa tog 
bland blommor röda, blå; 
men liten myra gick och drog 
till stacken på sitt strå. 

Hon flitig var 
i sommarns dar, 
men fjäriln flög så fri 
ibland rosor. 

2 Han lefde blott för stundens fröjd, 
bland blommor, sus och dus ; 

men lilla myran lefde nöjd 

blott för sitt hem och hus. 

När vintern kom, 

hon vände om 

och bodde godt och varmt 

i sin stuga. 



93 



3 Nar våren sken på jord igen, 
då fanns ej fjäriln der; 

men myran är den samma än 

sitt strå hon ännu bär 

så glad och nöjd, 

så full af fröjd 

i solens milda glans 

öfver skogen. 

4 Hvar är vår granne fjäril nu 
med vingar utaf gull ? 

Jo, han är död och ligger nu 
ett stoft i svartan mull. 
Ja, glans förgår, 
men flit består; 
se, det är änden det 
uppå visan. 

fometer, 

tterlbåbtyggnaben, 
jfapabt, 
färjlilbt, 

afbetningar, 

ägg, 

tynritlet, 

fortplantningar* 
gan, 



23qggmäftaren, fometer, lungor, 

^ärligare, raerlbåbtyggnaben, oorganiffa, 

atlmagt, ffapabt, mineralriket, 

oförgätlig, färflilbt, wäjtrtfet, 

toerf, afbetningar, bjurrtfet, 

ftrftjernor, agg, »erlbsljaffoet, 

ffelfltyfanbe, tjmilfet, Ijttmtarne, 

planeter, fortplantningar* infufionåbjur* 

månar, 

Naturen. 
£>roar odj en of 0J3 fjar mången gång fett en btyggnab. Sftär 
rot betralta en btiggnab, tomma rot jn lätt att tcmfa på oen, fom 
uppfört benfamma. Sr bå btiggnaben töat uppförb odj rotéttgt 
inrättab, få fatta rot btiggmäftaren jticffig otf) beunbra fjonom. 
9?u fyafroa rot ftänbtgt för roåra ögon en btyggnab, fom är roiba 
ftörre otf) ^ärligare än attt, fytoab menntffan fan frambringa. Sten* 
na btjggnab är ffapelfett eller roerlben, od) beg btyggmäftare är 
®ub. $å Ijonom, på ben SBtiggmäftaren böra rot fålebeS tänfa 
roib betraftanbet af betta roerf; ty bertgenom lära rot att fänna 



94 

f)an% attmagt, roi^et odj gobljet. (£n oförgätlig matt tjar odfå 
fagt: "Stora äro §erran§ roerl; bett berpå altar, fjan Ijafroer 
fin luft beraf." 

sbå roi ett Ilar afton toättba toåra blidar uppåt l)immelen, 
fe toi ett orälneligt antal af löfanbe punlter, fotn rot lätta ftjer* 
nar. £)e§fa ftjemor äro rjimlalroppar. £)e lilna jorben titt fin 
form; nten troligen äro be flefta modet ftörre än pn. 2)eåfa 
Ijimlalroppar föna§ få fmå, emeban be befinna fig på ett omät* 
ligt afftånb från oft. 3Jlan belar t)imlalropparne i fjelftyfanbe 
od? märfa. S)e fjeiflöfanbe lättas fålar etter ftgftjernor od) uU 
göra het ftora flertalet af bem, roi lunna fe. SDe mörla {jimfa* 
I ropparne äro af tre flag : planeter, månar, f ometer. SSår jorb 
l)ör titt planeterna, Sammanfattningen af åtta Ijimlalroppame 
lättas merlben etter ttJerlbsbtigpaben. 

2)en bel af roerlbåbtiggnaben, tot bäft äro i tittfätte att ftU 
ra länna, är naturligtroté jorben. (Sammanfattningen af attt 
ffapabt på jorben lättad natur. §roarje färflilbt ting t naturen 
lattaS en naturträ^. SålebeS äro ftenar, träb, luft odj roat* 
ten naturlroppar. £e§fa fönberfatta i troenne ftora afbelningar: 
lefroanbe odj lifläfa ting. — 2111a lefroanbe ting utroedlas 
ur ett frö etter ägg, tittroäja od) bö. S)e lattaS äfroen arfjatti* 
fta Iroppar, emeban be fjafroa organer. — £>rptt bettjber roerl- 
ttig för olila änbamål. — Söetralta ett träb ! 2)et är ett lefroan^ 
be ting, en organifl Iropp. SD^eb roten upptar träbet näring ur 
jorben, roten är fålebeS ett lifåorpn. Utur blomman utroed* 
la§ fröet, af Ijroillet ett ntitt träb lan upplomma. Stffittiga be- 
lar af blomman äro berföre fortylatttttiltgåorgaiter. Söetralta 
en fjäft! Stfroen §an är en organifl roarelfe. Sänber, mage, 
tarmar, l)jerta, lungor äro lifåorganer; muller od) hen äro rö* 
relfeorganer o. f. ro. 2)e liflöfa tingen, fom ide ega bölila or- 
ganer, lattaå berför aargantffa Iroppar. Sammanfattningen af 
bem lattaé ftcti» etter minner alrif et. §it pra åtta flag§ fte* 
nar odj jorbarter (marmor, fftffer, falf, lera, janb, fowar, 
jew, bli) m. fl.) odj många anbra faler. 

51tta lefroanbe Iroppar, fom ej Ijafroa länfel odj förmåga att 
fritt röra fig, lattaS toärter. Sitt toäririifet pra fåroäl be ftörfta 



95 

träb fom bet minfta grcté. Stfafå mo§for odj laftoar. 3 a , OT 5 
ma möglet är en märt. Sjturrifet beftår af alla tefmanbe eller 
organiffa froppar, fom ega fänfet o$ frinrittig rörelfeförmåga. Zitt 
betta Ijör-a menntffan famt alla bjur, från be ftora fjttmtarne i 
merlb§f)afmet titt bet minfta infufionSbjur, af tymilfa Ijnnbratal 
hinna rtanma§ i en mattenbroppe. 



Fullkomligaste, 

muskler, 

hvarigenoin, 

urverk, 

ådror, 

hjertat, 

aflägsnas, 

matstrupen, 



39. 

tarmkanalen, 

sugrör, 

blodkärlen, 

erfordras, 

luftstrupen, 

lungorna, 

hufvudskålen, 

hjernan, 



ryggmärgen 

nerverna, 

bukhålan, 

magsäcken, 

lefvern, 

njurarne, 

gallblåsan, 

matsmältningen, 



Menniskans kropp. 

Menniskan är den fullkomligaste bland alla lefvande 
varelser. Låtom oss derför först betrakta henne! 

Yi beundra ett ur. Säkerligen anser du det för myc- 
ket konstrikt. Men ett vida större konstverk är din egen 
kropp. — Deruti finnas ben, som bland annat tjena till 
fäste och skydd för mjukare delar, men som äfven genom 
konstrikt inrättade leder tillåta alla slags erforderliga rö- 
relser. För att åstadkomma rörelser äro muskler (det s. k. 
köttet) fastade vid benen. Musklerna kunna sammandra- 
ga sig, hvarigenom rörelser uppkomma, allt efter som men- 
niskan vill och behöfver. 

Liksom hos ett i gång varande urverk, råder i den 
lefvande menniskokroppen en fortfarande verksamhet. Ge- 
nom otaliga ådror flyter det röda, varma blodet från hjer- 
tat och åter tillbaka till detsamma. Under sitt lopp af- 
sätter blodet sina närande delar på alla ställen i kroppen. 
De obrukbare delarne aflägsnas. Nytt blod tillkommer 



96 

derigenom, att allt, hvad vår mun mottager såsom mat och 
dryck, går genom matstrupen ned i magen, hvarefter det 
genomlöper den långa tarmkanalen, der många fina ång- 
rör upptaga det brukbara och föra det in i blodkärlen. 
-* Till blodets rening erfordras luft, som inandas och 
genom luftstrupen införes i lungorna. Ännu flera delar, 
än de här omnämnda, finnas och ha till ändamål att hålla 
det underbara konstverket, menniskokroppen, i verksam- 
het. I hufvudskålen förvaras hjernan, som står i förening 
med ryggmärgen och hvarifrån nerverna utgå till alla 
kroppens delar, der de förmedla såväl rörelse som känsel. 
I bukhålan finnas, utom magsäcken och tarmarne, bland 
annat lefvern, njurarne, gallblåsan med gallan, hvilka alla 
befordra matsmältningen. 

40. 
Hvad jag har. 

Två friska ögon eger jag, 
för hvilka Gud jag tacka må; 
med dem jag ser hans ljuse dag, 
hans sköna jord och himmel blå. 
Ack, må jag alltid se mig för, 
att det f han hatar, jag ej gör! 

Två öron har jag äfven här: 

Med dem jag märker hvarje ljud. 

Jag hör min moders stämma kär: 

"Var from, mitt barn, och frukta Gud." 

Jag hör min fader kalla mig: 

11 Kom hit, mitt barn, jag älskar dig /" 

En mun, en mun jag också har. 
Att bruka väl är den mig skänkt. 
Med den jag frågar, gifver svar 
och säger ut, hvad själen tänkt 
Jag beder och i sångens ljud 
hembär mitt tack och lof åt Gud. 



97 

Jag händer har, ett tvillingpar; 
den högra här, den venstra der. 
Fem fingrar sitta pd enhvar; 
med dem jag fattar, håller, bär. 
Enhvar ännu helst leka vill, 
men, för att gagna, växer till. 

Jag fötter har, också ett par, 
. med dem jag går, på dem jag står. 
Jag springer hem till mor och far, 
så snart jag skolan lemna får; 
och faller jag uti mitt språng, 
jag — ser mig för en annan gång. 

Uti mitt bröst ett hjerta bor, 
så litet än, det varmt dock slår 
af kärlek så till far och mor 
som till det lif, jag njuta får. 
Men lif och lemmar, kropp och själ 
har Gud mig skänkt och skyddar väl. 
41. 
Menniskokroppens vård. 
Bland alla jordiska gåfvor är helsan den förnämsta 
För att bevara henne måste man väl vårda sin kropp. Ur- 
aktlåtes detta, blir man sjuk och kan till och med dö en 
förtidig död. Emedan det är af nöden, att vi allt ifrån 
vår barndom lära oss att väl vårda vår kropp, vilja vi nu 
höra några korta råd med af seende härpå. 

Liksom eld slocknar, om han ej ständigt underhålles, 
så dör vår kropp, om han ej får näring. Genom" födan 
erhålles sådan. Hon tillagas af ämnen, hemtade från så 
väl djur- som växtriket. De enklaste rätterne äro de hel- 
sosammaste. Men man bör akta sig för att äta fort eller 
omåttligt. 

Friskt vatten är den bäste dryck. Då man är varm, 
bör man ej dricka mycket kallt vatten. Många menni- 
skor haf va blif vit sjuka och dött derigenom, att de i detta 

7 



afseende varit of örsigtiga. Rusgifvande drycker äro skad- 
lige. För sådane böra vi taga oss väl till vara. För öf- 
rigt må vi minnas, att h varje slags mat och dryck, som 
begagnas omåttligt, förstör helsa och lif. 

Luften är en oumbärlig sak för. alle lefvande varel- 
ser. Vårt blod renas genom den luft, vi inandas. Såda- 
na ämnen, som äro skadliga för kroppen, utandas vi. Det 
är särdeles vigtigt, att den oss omgif vande luften är frisk. 
Om flera menniskor uppehålla sig i samma rum, såsom t. 
c x. i skolrum, blir luften skämd. Derför är det mycket 
nödvändigt att ofta vädra, d. v. s. släppa ut den osunda 
luften och insläppa frisk. Boningsrum böra vädras åt- 
minstone en gång hvarje dag och skolrum hvarje rast. 
Man bör ej stanna qvar i rummen, medan de vädras, ty 
man kan då ganska lätt förkyla sig genom drag. 

Genom hudens porer utdunsta, fastän vi ej kunna se 
det, sådana ämnen, som äro skadliga för kroppen. Till- 
täppas porerne, så hämmas utdunstningen, och man får 
en svag och sjuklig kropp. Vi böra derför hålla vår hud 
ren. Detta sker genom att allt emellanåt tvätta och bada 
vår kropp. Härigenom blir ock huden härdad mot för- 
kylning och smittosamme sjukdomar. Äfven böra vi väl 
akta våra kläder för orenlighet samt se till, att de ej äro 
så trånga, att de sitta för tätt intill kroppen, ty derige- 
nom hindras hans fria utveckling. 

Arbetsamhet befordrar helsa. Den, som är i ständig 
overksamhet, kan ej förblifva frisk. Då vi om dagen varit 
flitige i vårt arbete, är det godt att få hvila om natten. 

Helsan, en gång förlorad, är svår att återvinna, och 
god helsa kan genom vårdslöshet lätt förloras. Derför 
bör hvar och en vara mån om att iakttaga allt, som länder 
till helsans bibehållande. 

Helsans gåfva, dyra gåf va 

af den Gud, som ger allt godt : 

må vi glade honom lofva 

för så ovärderlig lott, 

som af oss dock sällan skattas, 

kanske först, när hon oss fattas. 



99 

Hjelp oss alle så använda 
hvar förlänad helsostund, 
att ännu, när hon har ända, 
du vår själ må finna sund, 
och sist från allt ondt oss frälsa, 
Jesus, du vårt lif och helsa! 

42. Om djuren. 

Sftoen om inga ntennijlor funnes på jorben, ffutte beg t)ta 
förete ett rörligt lif; tt) otaliga, meb lif begåfttmbe toarelfer 
Jjaftoa jemte o§ ber fin boningsplats. £)e§fa toarelfer äro bju= 
ren, t)roilfa fmnaS få roäl t be fatta, fom i be toarma odj milba 
luftftrecfen. §ögft olifa titt ftorlel, ffapnab oå) egenftaper lef* 
tca be od) röra fig på bem anttrifabe ftätten i toiba ftörre antal 
än tnennifroma. 

2)et är ju ett nöjfamt ttbsförbrif 
att giftua att nppå bjurenS lif; 
att fe, tmr be tring toår boning ttmnbra, 
i till nöje några, titt ntotta anbra, 
i ffog, på fält, i ftaE o<§ i bur, 
rjtoart meb fin egen brift ofy natur. 

£5d) !an ej bjuret gråt» odj le, 
bet tan bod manligt på men'ffan fe. 
S)et ttrifar fig tacffamt, bet tlagar fin nöb ; 
bet älffar ben tjanb, fom rätfer bet bröb. 
sDcfj berför ftaE menniffan bjuret afta, 
ej trampa på maffen, faftmer ben betralta. 

43. Några husdjur. 

1. Hästen. Hästen är men- 
niskans vackraste husdjur. Den 
unge hästen kallas föl, honan sto 
och hanen hingst eller vallack. 
Födan består af gräs, klöfver, 
hafre m. m. Hästen visar ädla 
drag af trohet, tacksamhet och 
tillgif renhet. Han röjer mycket förstånd, godt minne och 
stor läraktighet. Han drager vagnar och plogar, befor- 




100 




drar varor långa vägar, fortskaffar farkoster och kanoner 
samt roar oss med sina konster. Hans vackraste tjenst är 
att bära en ryttare, vare sig till fredens eller till krigets 
värf. Hästen, som älskar renlighet, lemnar ett välsmak- 
ligt kött. Af hans hud beredes läder. Dessutom fås af 
honom tagel, som nyttjas till stoppning af möbler m. m. 

2. Munbett. ®enom fin 
floffjet od) trofjet är fumbett o§ 
titt ftor nätta, gntet bjnr 
är få mtjcfet egnabt titt fäll* 
ffap åt menniffan fom ^am^ 
£>enna nttnärfelfe tuebergätler 
Ijan meb roigtiga tjenfter. 
^upwwivniiuNMMBV" Utan att tröttna formger gårb* 
roaren om natten omfring på gårben; om natten §ar roattlmns 
ben fina ögon på Rörben; jagtlmnben ^erntar rcittebråbet titt odj 
meb nr toattnet od) bär bet gfab titt fin fjerre. gör åtta beåfa 
tjenfter forbrar Ijnnben ingenting annat än några matfmnlor od) 
en manlig befjanbling. ©meler man Ijonom od) tilltalar ijonom 
manligt, få poppat Ijan i gläbje odj fltdar mara pnber. @er 
man beremot omänligt på lionom etter röter åt ijonom, få foring* 
er tjan räbb bort od) föler att gömma fig. 

3. Katten. Katten är ett oumbärligt 
husdjur. Hade vi inga katter, så skulle råt- 
tor och möss söndergnaga allt och ej låta 
oss sofva i ro. Katten är mycket smidig; 
syn och hörsel äro skarpa. Till sin natur är han lömsk, 
argsint, glupsk och inställsam. Det är derför bäst att ej 
för mycket lita på honom. Små barn hafva till och med 
blifvit dödade af katter. Då hunden nästan uteslutande 
fäster sig vid personer, synes det, som om katten mest 
fastade sig vid det ställe, der han blifvit uppfödd och länge 
varit. Dock har man sett katter, som visat stor tillgif- 
venhet för menniskor. Så har man hos stupade soldater 
påträffat katter, som blott med våld kunnat skiljas från 
sina egares lik. 






101 

4. 9lötfreatureit. ©å fattas meb ett 
namn o^en, !on odj falfroen.' Se äro miS= 
ferttgen tröga od) ftumptga bjur; men \\h 
mät mtjcfet nyttiga. £>£en är en ftarf octj 
tålig bragare. ®on gifiuer 0J3 mjöl!, fjroaraf man gör 
fmör. @eban ett fåbant bjur btifmit ftagtabt, fan t>marje bel af 
betjamma begagnas, ®ött, bfob otf) tnelfmor äta mi; af fjubén 
berebeS läber; meb f)året ftoppaS ftolar, mabraSfer m. m. §orn, 
ben odj) ftöfmar amoänbaS på många fatt. 



5. Fåret. Detta fromma, enfaldiga djur liar 
från äldsta tider hållits i tamt tillstånd. Re- 
dan Abel var en fåraherde. Orsaken härtill är 
den stora nytta, menniskan har af detsamma. Sin ull må- 
ste det släppa till, på det vi skola få strumpor, vantar, sjä- 
lar och många andra varma klädesplagg. Att får- och 
lamkött är välsmakligt, veta vi väl. Af fårets talg bere- 
das ljus och tvål, af dess tarmar fiolsträngar. Sötare djur 
än de små lammen får man väl knappast se; men den 
starke baggen skall man ej reta, ty han kan utdela dug- 
tiga puffar med sin hornprydda panna. 

6. Storinet. (£tt blanb 
ttrnra ntjtttgafte fjuSbjur är 
funnet. Set är ide attS 
noga meb föbatt, men tern* 
nar litroät ett gobt odj nä* 
ranbe fött. Unber fjuben 
fitter ett lager af fett, fom 
fattas fläff. Set fett, fom är fring inelftooma, fattas ifter. 
SängS efter rtoggen är fminetS tjocfa É)itb befläbb meb borft, fjroaraf 
borftar od) toensrar göras. §toab funnet ej fan berömma fig af, 
är måttlighet odj renlighet. Sag fjoppaS att bit, mitt barn, få 
mtycfet älffar beSfa goba toanor, att bu ej någonfin utfätter bio. 
för att ftättaS i jembrebb meb betta i fmutfen fig toättranbe bjur. 




102 




7. Höns, gäss och an- 
kor. Dessa och andra 
foglar, som man för nyt- 
tans skull håller tama, kal- 
las fjäderfä. Af dem få 
vi fjäder till våra säng- 
1 kläder. Hönan gif ver oss 
de närande äggen och, lik- 
|j= som gåsen och ankan, ett 
jfe särdeles välsmakiigt kött. 
^ Hönsen höra till de fog- 
§1 lar, som merendels uppe- 
hålla sig på marken.Ving- 
arne äro små; derför kun- 
na de ej flyga långt. Hönan sörjer troget för sina kyck- 
lingar, söker upp korn och maskar åt dem samt gömmer 
dem under sina vingar vid en annalkande fara. Tuppen, 
som har vackrare fjädrar än hönan, är 
vaksam och stridslysten. — Ankor och gäss 
äro simfoglar; de uppehålla sig helst i 
vatten, der de finna växter och smådjur 
till föda. 





44. Några af de vilda djuren. 

®e flefto bjur fefttm fria i peg o ef) mar!, mer etter minbre 
aflägfet från menttif!or§ boningar. 2)e fattaå mitbbiur etter milba 
bjur. Somliga af bem fatta§ rofbjur berför att be tefma af rof, 
b. tö. f. be fånga od) uppäta anbra bjur, ^ttrilfa för bet mefta äro 
ftoagare än be fjelftoa. £itt rofbjuren f)öra toargen, räftoen, 
björnen m. fl. SInbra ttrifba bjur, fåfom fjaren, eforren, elgen 
m. P , lefma af märier. ®anfta många, t. ej. göfen, fjacfffcet* 
ten o. f. m., tefroa af infelter ocf) mapar. £är ueban flola nri 
läfa om några iotlba bjur. 



103 

1. Lejonet är ett stort 
och ståtligt djur, som hör 
till samina slägte som kat- 
ten. Det har gulaktig färg, 
och hanen är omkring hal- 
sen försedd med lång man. 
Lejonet fins i Afrika och 
några delar af Asien. Det 
lefver af rof, och genom starka rytande injagar det skräck 
hos de flesta andra djur. För sin styrka, djérfhet och fri- 
modiga hållning kallas det djurens konung. Lejonet kan 
tämjas och visar sig tacksamt för åtnjutna välgerningar. 





2- björnen ärfonung^ 
en t be norbiffa ffogame 
odj M ftörfta blanb alla 
mara rof bjur. §an Ijar en 
mörfbrun, turfmig ptU, 
fort t)aU, frafttga lemmar 
famt går ej på tårna 
fåfom be flefta attbra bjur, 
utan på r)ela fotfulan. SRö* 
retfen är ftumptg, gången 
iung ocf) roagganbe. — 3 allmänhet gör björnen mtjcfen ffaba. 
SCReft leftoer l)an af bär ocf) fafttge mäster, gar t)an fmaf på fött, 
tt)der f)an bod mtjcfet om bet. Stteb ett fiag af fine ramar fan t)an 
höba en fjäft eller en o£e. Sftenniffan unbroifer t)an roanligen, få 
miba t)an ej reta§ eller anfallet. Unber ttnntern tigger l)an i ibe 
oå) förtär bå ingen föba. 

Söjörnen är ganffa gobmobig, fan tämjas ocf) lära f)roarjef)anba 
fonfter. 3 fabler faHa§ fjatt nalle, ocf) många märfroärbtga fjtfto* 
ner berättad om f)onom. 

3. Elgen, hjorten och rådjuret äro tvåklöfvade, 
idislande djur,liksom renen, fåret, geten, nötkreaturen m. fl. 

Elgen är det största djuret af hjortslägtet. Hanens 
horn äro breda, skofvelformiga och tunga. Han lefver i 




104 

store, ödslige skogar och 
är just icke så sällsynt i 
vårt land. Köttet är väl- 
smakande, och huden kan 
beredas till sämskskinn. 

Hjorten liknar elgen till 
skapnaden, fastän han är 
mindre än denne. Kronhjorten är ett vackert, snabbfo- 
tadt djur. 

Rådjuret är mindre än hjorten, och hanen, som kallas 
råbock, har mycket kortare horn. 

Alla djur af hjortslägtet hafva ett välsmakande kött 
och utgöra derför ett eftersökt villebråd. 

4. elefanten är bet ftörfta 
af alla ftyrfotabe bjur. #örntätt* 
berna i öfmerfäfen uttoära titt tmå 
långa betar. §alfen är fort, få att 
bjuret ej lan nå marfen nteb mun= 
nen. 9^ofen är ntbragen titt en 
lång, rörlig fnabel, fom tjenar att 
gripa meb. $å tjmarje fot finna§ fem tår. £mben är näftan 
nafen od) mtjcfet tjocf. ©lefanten Itffom ftoinet, no§t)örningen, 
flobrjäftert m. f(. pr titt be mångllöfraabe bäggbjnren. 

©meban elefanten är mtycfet llo!, lan man lära tjonom nt= 
föra be ftoårafte fteg od) mänbningar. Dm en elefant, fom ftd 
fmala piflan, emeban t)an ej fort nog lärbe fig be lonftfttjcfen, 
man mitte Ijaftoa tjonom att ntföra, berättad, att f)an följanbe 
natten i fmt)g öftoabe fig fjelf i månflenet. (Sin berömb elefant 
i sjSarté lunbe titt od) meb blåfa trampet meb tält od) färbig^et. 
Slnbre elefanter Ijafma öftoaté att gå lång§ efter en fmal ftocf, 
lilfom linbanfare gå på lina. 

5. GrönlandsliYalen är det största af alla djur. Han 
kan blifva 20 till 25 meter lång och ända till 12 meter i 
omkrets. Munnen är mycket stor. Hans ögon äro ej 
större än oxens. Under den nakna huden sitter ett tjockt 
lager af späck. 




105 



Hvalen förtär mindre fiskar och andra vattendjur. 
Stora föremål kan han ej svälja, emedan svalget är litet i 
jemförelse med det ofantliga gapet. Han uppehåller sig 
mest i de nordliga hafven, der han ifrigt jagas för sitt 
späck, hvaraf trän kokas. 

6. äöargen är till ffapnaben tntjcfet It! en ftor fårtmnb. 
£itt färgen är Jjan gutaftigt grå, od) fjan §ar en tjfmig, neb^äng* 
onbe fman§. SSargen är bet glupffafte otf) näft björnen bet 
ftarfafte af mara rofbjur. går, getter, od) anbra minbre bjur 
btifma tätt l)an§ tytt; men l)an angriper äfmen mtycfet ftörre 
bjur, fåfom rjäftar, lor od) renar. 

Dm fommaren l)ar margen fitt tillljåll i 
trafter. 9^är fjungern tnftäHer fig, blir l)an 
är bå farlig ej blott för f)U§bjuren, utan ocf 
niflan. 2Bargen§ lött äte§ blott af ljan§ 
§uben begagnad till pelfar. 



ffogarne, t oebooot 
mticfet bjerf; Ijjan 
ftunbom för men* 
egne, gtupjle tifar. 










7. Räfven är äfven lik en hund, men smidig och 
lätt på foten som en katt. Han har en tjock, tät pels 
och är brunröd till färgen utom på undra sidan af hal- 
sen, der han är hvit. Nosen är spetsig, svansen lång och 
yfvig. Han är smärt och snabb, icke stark, men slug och 
försigtig. Blott genom att bruka lockmat, som är honom 




106 

obekant, kan man fånga honom. Mest är han i rörelse 
om natten, då han lurar på rof. 

För mindre villebråd i skog och på fält är räfveh en 
farlig fiende. Stor skada gör han äf ven på lam, höns, an- 
kor m. fl. af de mindre husdjuren. Men han är också till 
gagn derigenom att han förtär en mängd möss och andra 
smådjur, som skada de odlade växterne. Räfvens skinn 
kan användas till nytta. 

8. §arett f)ar långa öron, flufmen öfmer* 
läpp, fort ftoan§ odj mtjdet längre balben än 
framben. §an är mtycfet fnabbfotab, §ax fin 
Ijörfel od) är jemt på Watt mot fine fienber. 
§an§ räb§la l)ar öfmergått titt orbfprål. "3?äbb fom en Ijare," 
fager man. 

§aren leftoer af märtömnen. §an§ lött är omttodt. §an 
jaga§ meb tittfyjetp af Imnbar. gärgen änbra§ nnber åråtiberna : 
nnber fommaren är tjaren gråbrun, om mintern blågrå etter Ijett 
limit. SDerigenom lan l)an lättare bölja fig för fine fienber. — 
(£n nära flägting titt Ijaren är fattittetu 

9. Råttorna äro små, men dock rätt svåra skade- 
djur. De uppehålla sig dels på fält och i skogar, dels i 
husen. Liksom haren och kaninen föröka de sig hastigt. 
Mest förekomma: bruna råttan, som är störst af våra ar- 
ter och inkom i vårt land med fartyg för omkring 90 år 
sedan, och skåpråttan, som är liten samt mörkgrå på ryg- 
gen. 

10. Ugglan är äfmen en roffoget, od) fjon 
utmärler fig genom en unberfätfig lropp§bt)gg^ 
nab. £>enne§ ögon äro rtgtabe framåt od) om= 
gifna meb en lran§ af fjäbrar. Näbben är 
böjb. gjäberbeltäbnaben är bunril, otf) berför 
flyger fjon mtidet ttift. Ugglorna jaga meft om natten. SDe ut* 
rota möft, forlar odj anbra ffabebjur, ocr) berför böra be fföbba§ 
af menniflan. Ufmen ofy lattugglan äro otila arter. $)en förft* 
nämnbe är ftörft o$ t)ar fjäbertoffar ftrib öronen. §an§ läte 
anfe£ Ijemfft ofy lan uttröcfaS meb "tm4)u4)u!" 




107 



11. Örnen. Kungsörnen är 
en brunaktig, ståtlig roffogel. 
Han är väpnad med en stark 
näbb och hvassa, krokiga klor. 
Vingarne äro store, stjerten bred 
och kort. Han är mycket rof- 
lysten och lefver mest af varm- 
blodiga djur, som han sjeif dö- 
dar. Synen är ovanligt skarp, så att han högt uppe i luf- 
ten kan taga sigte på sitt rof. Han flyger utan svårig- 
het med ett lam i klorna. Det har någon gång händt, 
att han bortröfvat små barn. Han är ej rädd för att in- 
låta sig i strid med menniskor, som ofreda honom. Sitt 
bo tillreder han i höga träd eller på otillgängliga klippor. 
Denne fogel tros kunna lefva 100 år och deröfver. 




12. (SttHUtett är en ftor odj 
toatfer foget ntcD lång, roacfert böjb 
Ijafé od) fjftrit fjäberbrägt. gör 
f)an§ ftåttiga ntfeenbe nnberfjåller 
man tyonom ofta i bammar od) fa* 
nater. — (Stnanen är af famnta 
orbning fom änberna, gääfen, måfar* 
ne m. fl., ^ftritfa alla benämnas 
fimfogfar. S)era§ förnämfta fännetecfen är, att be fya fimfjnb 
mellan tårna. 2)e uppehålla fig ocffå mticfet i matten oå) finna 
ber fin föba. 




13. Strntsen är den störste af alle foglar. Han har 
en mycket lång hals, långa, nakna ben samt endast två 
tår på hvarje fot. Flyga kan han icke, ty vingarne sak- 
na flygpennor; men han springer så fort, att ej den snab- 
baste häst kan följa honom. 

Strutsen föder sig med frön, knoppar och skott af 
buskar och träd. Äfven tror man, att han då och då gri- 
per mindre djur, liksom man med säkerhet vet, att han 



108 




slukar jord, stenar och andra dylika saker. Strutsens ägg 
äro stora som barnhufvuden. De vackra, mjuka, fjädrar- 
na i vingarne och stjerten användas såsom prydnader och 
stå högt i värde. Strutsen har sitt hem i Afrika och 
Arabien. 



Alla dessa djur, om hvilka vi nu hafva läst, utgöra 
endast ett ringa fåtal i jemförelse med de öfriga. 

I luften flyga foglarne. Der surra flugor, mygg och 
getingar m. fl., och der fladdra fjärilar. 

I träd och buskar hafva foglarne sina nästen, från 
hvilka de låta sin sång ljuda. 

På marken kräla myror, ödlor och ormar, och der 
lefva för öfrigt många andra djur, hvilka äro h varandra 
mycket olika med afseende på storlek och lefnadssätt. 

I jorden kräla maskarne, och i vattnet simma otålige 
fiskar. — Ja, hvart vi än blicka, och hvar vi än äro, fin- 
nas djur, det ena ej likt det andra. Men alla äro skapade 
af Gud, och hvart och ett är nyttigt på sitt sätt. 



109 

45. 

Fogelboet. 

$er är ett fogelbo. 2)e fofttm, ftffan§ ungar. 

®å 'fatta, falta ber, att bu ej toäder bem! 

§tt)em fftibbar eber, fmå, när t)hnlen§ åffa tjnngar? 

(£r ftnga $ax ej tat, I)on är ett fattigt f)em. 

Det) bod ffatt tefc en af er titt marfen fatta 

görutan §erren§ magt, font gagnar ebert fco. 

<Sof, titta fångarfot!, fof uti oftörb ro 

Da) toär. odj prifa ®ub od) qttrittra för ofc åtta. 

46. 
Jorden. 

Vi lefva på jorden. Jorden är en verldskropp, liksom 
solen, månen och stjernorna. Jorden är mycket stor, men 
många af de andra verldskropparne äro likväl större. Till 
formen är jorden rund som ett klot. På ett år gör hon 
ett omlopp kring solen, från hvilken hon får ljus och 
värme. På ett dygn (= 24 timmar) hvälf ver jorden sig en 
gång kriug sin axel. Genom denna senare rörelse upp- 
komma dag och natt. På somliga ställen af jorden äro 
dag och natt lika långa, på andra ställen ha dag och natt 
olika längd under olika tider af året. — Huru förhåller 
det sig hos oss? — På en del af jorden har man mycket 
varmt, på andra ställen är det mycket kallt, på andra åter- 
igen omvexla köld och värme, så att man en tid har varmt 
(sommar) och en annan tid kallt (vinter). 

Jordens yta upptages af vatten och land. Större de- 
len betäckes af vatten. Ofverallt finnes en mängd saker 
att se, höra och lära. Menniskor lefva ofverallt på jor- 
den, men somliga hafva hvit, andra gul, brun, svart eller 
kopparröd hudfärg. På olika delar af jorden finnas olika 
djur. På somliga ställen träffar man lejonet, tigern, ele- 
fanten och kamelen; på andra björnen, renen och elgen. 
På andra ställen ser man höga berg, märkvärdiga grottor, 
stora floder, sjöar och vattenfall. På ännu andra ställen 



no 

ser man eldsprutande berg, kokheta källor samt mycket 
annat, det ena icke likt det andra. 

Landet på jorden indelas i fem verldsdelar, nemligen 
Amerika, Europa, Asien, Afrika och Australien. I h varje 
verldsdel finnas många länder, stater eller riken. Det land, 
hvari vi bo, kallas Förenta Staterna. Nästan hvarje land- 
här sitt särskilda språk och sina särskilda seder. Sam- 
manfattningen af alla, som tala samma språk och ha sam- 
ma seder, kallas ett folk eller en nation. 

47. 
Jordens utseende. 

2Bår förfta funffap om jorbenå utfeenbe erhålla rot genom 
egen tafttagelfe. S3o rot t. ej. i en folfrif ftab, fe rot en ftor 
mängb ftörre odj mtnbre btiggnaber, orbnabe i långa raber, od) 
mellan beåfa l)u§raber gator, fom än gå på jemn mar!, än fttga 
uppför etter ntför bacfar odj ftunbom ntmönna i torg etter plan* 
terabe ptatfer. ©mellan ljufen ligga ofta träbgårbar, men ej 
ftörre oblabe fält. 3genom ftaben fftiter !anffe en flob etter en 
å, Ijroaröfroer bå broar leba, etter går r)afroet intill !)onom meb 
en rot!, etter ega begge belarne rum. *på gatorna rör fig ett 
lifligt roimmel af menntffor, gåenbe od) å!anbe, på faluptatferne 
od) i bobarna !öpe§ od) fälje§, rö!en ftiger upp nr be rjöge 
fabrt!lf!orftename, menniffol)änber odj maffiner af atia flag 
arbeta t roerlftäberne, i famnarna loåfa od) lafta fartygen, jern* 
roäg§tågen lomma od) gå, meb ett orb: het raber ett lif od) en 
rörelfe, fom enbaft lunna ftmta§ på ett ftätte, ber en ftor möc- 
fenljet menniffor bor famlab på ett trångt utrtjmme. 

Sro rot beremot tanbåbor, fe roi en Ijelt annan tafla upp* 
rntta ftg för roåra ögon. Söt fe rotéferttgen äfroen nu btiggnaber, 
men be ligga antingen fprtbba på längre afftånb från tjroaranbra 
fom enfta!a gårbar etter förenabe i ett minbre antal titt böar 
(towns). £)e tja äfroen roanligen ett mtnbre anfenltgt utfeenbe 
än l)ufen i ftäbeme. 9tunbt omrring bem uthxeba ftg ängar od) 
å!erfätt, mar!en är än jemn od) flat, än Ijöjer f)on ftg fa!ta i 
!uttar, mellan Ijroitfa en å etter en bäd flöter fram. $å en bro 



111 

öfmer ån gar ftora lanb§mägen, fom teber titt närmafte ftab odj 
från fymitfen fjär od) ber minbre magar grena nt fig titt btiarne 
odj gårbgrne på ömfe fibor. ®t)rforna meb fina på långt Ijått 
frmliga torn ligga nära ^maranbra, ett teden titt att tratten är 
tätt bebtigb. $å fälten (er man fottet ft)§fetfatt meb att plöja, 
få etter fförba, på ängarna betar boffapen od) på tanbåmägen 
frme§ en od) annan fotgängare etter åfanbe. 2lf ftaben# rörliga 
lif fer man t)är intet fpår. $å flätten ftmaå fpribbe bnngar af 
träb, meban flogen fom en grön ram omflnter tjeta taftan. 2)etta 
är flätt^gben. 

§elt annorlnnba fer bet nt i ffoQ§bl)Qbett. earlen ftiger 
allt mera uppåt, bacfarne bli attt brantare, ben fria utfigten, 
fom mi Ijabe ber nere på flätten, förfminner, od) ftogen omflnter 
magen på båba fiboma. ®årbame ligga på långa afftånb ifrån 
tjmaranbra, återfallen äro modet fmå etter falnad t)elt odj Råttet. 
Ofta ligga menniffoboningarna långt in t bjupa ffogen, odj bera§ 
inmånare funna enbaft på fmå gångftigar etter på jloejåmägar, 
fom blott om mintem äro farbara, fomma fram titt be mera 
bebobbe platferne. SSägen går oupphörligt uppför od) utför 
badar. Slutligen fänfer fig marfen mellan be ffogbefläbba f)öj* 
berna titt en bälb etter bal, od) pr, manligen mib ftranben af 
en liten inf jö, ligger ben oblabe btjgben. fötter brufar en å meb 
ftribt lopp neb utför Ijöjberna od) bilbar fatt, fom brifma något 
mattenmerf (qmamar, fågar, fmebior o. f. m.), tjmarefter l)on 
meb faftabt lopp tar fin mäg genom balen. (Sitter ttribgar fig 
balen od) lemnar rum för en breb odj forfanbe elf, på ljmar§ 
ftränber gårbarne ligga fpribbe. (5fog§bt)gben är om fommaren 
ttift od) öbe. SQlan t)ör enbaft, bå man lommer bjupare in i 
ftogen, bånet af timmerf)uggaren§ t$a, etter fer man rölen från 
fotaren§ mita. SJlen om muttern, när färren i ftogarne tittfru- 
fit ofy fnön gjort ffog§mägame farbara^ råber ber frifft lif. 
Simret od} lolen for§la§ bå fram titt elfmarna, fågarna odj 
brufen, långa föror röra fig på tanbsmägarne, elbflammorna 
ftiga i mörfret upp ur maSugnarne, od) bet bofma ljubet af 
ftångjern§t)ammaren§ taftmeåfiga flag t)öre§ reban på långt 
afftånb. 



112 

fötter ftiger lanbet ännu l)ögre upp, odj nn lomma in i 
fcergåtraften. ©är toäja pjberna titt tperHtga bergäfebjor, 
tjttrilfa på afftånb fe ut fom l)tt)itflädiga, blå molnmäggar, men 
när man fommer bem närmare, Befinna^ mara ofantliga Ijöjb* 
fträdningar. 2)e äro på fin nebra flnttning beftmrna meb ffog, 
men på fin öfra meftabeU bara. S)e f)a ofta en bettyblig ljöjb, 
änba titt en trebjebelå fmenfl mil odj änbå mera. 3)era£ rtjgg är 
ej fällan fönbemaggab i l)öge fpetfar eller toppar, f)ftnlfa fom torn- 
fpiror refa fig öfmer bergmuren odj bära fnö på fina l)je§for 'båbt 
fommar odj minter. Utför be§fe bergjättarå fibor pnga ofta 
långa téfält, lattabe glacierer [glafiärer], fom ftunbom fträcfa fig 
änba neb i be oblabe btygbewa. (Stunbom utbreba fig på bergåfeb* 
janå rtigg flora, lala flätter, Ijhmrifrån enftafa bergtoppar uppftiga. 
©åbana öbe bergflätter fattaé fjäll. 

kommer man berggfebjan ännu närmare, fer man, att l)on ej 
utgör en enfel, obelab ma§fa, utan är på mångfalbigt fatt llufmen 
od) inburen, än på längben od) än på tmären. SDe§fa förbjupning- 
ar etter inlärningar i bergélebjan fattaå balar. (£n fåban bal är 
manligen en lång od) fmal lanbfträda, på ömfe fibor omgifmen af 
ljöga bergmäggar od) genomfluten af en flob etter elf, fom meb ftor 
f)äftigl)et fommer nebbrufanbe från berget längft in I balen, af 
l)ttritfen§ fnöma§for od) glacierer Ijon oupphörligt mata§. görftärft 
meb be badar od) åar, fom nebftrömma från fibobergen, fmätter l»on 
ut titt ftor brebb od) faller antingen fom biflob ut i en annan flob 
etter fortfätter fom f jelfftänbig flob fitt lopp, ölar oupphörligt fin 
toattenmaåfa genom tittflöbe af anbra flober, temnar berglanbet, 
lommer neb i bet lägre lanbet famt utfaller flutligen i Ijafmet. 

S3erg§tra!ten§ inmånare bo antingen på bergens lägre flutk 
mngar etter i be jemnare ocr) fruftbarare balarne. ®enom be£fe 
balar gå odfå mägarne. $e följa floben§ ftranb uppåt, öfmerftiga 
ramberget på en infänlning beri, fom fattad pa% träffa ber en flob, 
fom flyter neb utför ben anbra fluttningen, od) följa t)enne§ lopp 
neb genom en bal på ben motfatta fiban. Salarne ligga fåle* 
be§ ofta tmå od) troå mibt emot r)maranbra, en på I)marbera fiban 
om fjelfma bergåf ebjan t)milfet gör bet bettjbligt lättare att fomma 



öfroer Ijenne oti) följaltligen är af ftor ttigt för förbinbelfen mellan 
lanben. 

©Iler mi ftå mib ftranben af gaftoet. gramför o% få långt 
ögat lan nå, utbreber fig en ofantlig mattenftätt,fom än ligger jemn 
fom en fpegel, än går i tjöga mågor, fom meb boft Bru§ lomma in* 
ttmttranbe mot ftranben odj bånanbe lro§fa§ mot llipporna. Sångt 
nte på fjön ft)na§ be fytoita feglen af fartfig, fom l)öja§ odj fänla§ 
af Böljorna, eller mifar 0J3 en rölpelare, Ijttmr en ångbåt går fram. 
©tranben, ben lime ber lanbet jlntar od) fjön tar toib, går fällan 
ralt. |>on flingrar fig oupphörligt i bugter, fljuter än nt fom nb* 
bar od) tjalföar od) brår fig än tillbala, för att emellan be§fa ub 
fprång Bitba Ingna toilar ber fartögen finna en trtjgg anfarplaté 
mot ftormen. Sn är ftranben låg odj t)öjer fig enbaft obettjbtigt 
öfmer t)aftoet§ tjta, än ftiger t)on upp i tjöga od) Branta flippor, i 
rjlDtlla ftnnbom bjupa nrilar, (fjorbar) intränga. Utanför en fåban 
bergig ftranb eller luft ligger manligen en ftor mängb öar, Ijotmar odj 
flär, fom ffif ja l)enne från öppna t)aftoet oct) Bilba en fftibbanbe mnr 
mot befs målbfaml)et. £)et är en flärgårb. $å alla fibor Iring- 
flutna af Ijafmet, fom emellan bem Bilbar fjärbar odj fnnb, uppftiga 
beåfa flär fom llippor ur frågorna. 2)e ftörre äro Bettmrna meb 
flög oct) grä§, men be minbre äro ofta aHbele§ lata. §är Bo fiflare, 
fom tjemta fin Bergning ur liafmet, odj lotfar, fom mifa fartygen 
magen genom be farliga/ af unbermattenåltippor od) grunb uppfötba 
funben. 

@ålunba fager o§ mår egen erfarenhet, om mi l)a tillfälle att 
fe 0J3 albrig få litet omlring, att jorbenå utfeenbe oupphörligt toer^ 
lar mellan lanb od) matten, fjöjb od) flätt, flög od) Btjgb, ftab od) 
lanb. £)d) be, fom fett många främmanbe lanb, Berätta o§, att få 
äftoen är ber od) öfmer t)ufttmb på ^ela jorben. £)e förtälja ofc om 
t)öga Berg, t. 0. m. t)ögre än några fom finnas i mårt lanb, om 
omätliga flätter, Bettmrna meb grä§ eller flogar af fällfamma träb* 
flag, om ftora lanbfträdor få gobt fom utan alla mäster, ber marlen 
enbaft Beftår af fanb od) lala Berghällar (ölnar), om tjaf fom äro 
tillfrusna t)ela året om, men ocffå om be frultBarafte tralter, matt* 
nabe af ftåtliga flober, od) om ftora, follrila ftäber, ber alla flag af 
menflligt arbete trifmaS. 8 



114 

gör att framftäHa en bitb af allt betta od) ttrifa bet rigtiga 
läget af jorben§ åtta betar, f)enne§ l)af od) tanb, berg od) flätter, 
rifen od) ftäber, fjar man på en ftörre eller minbre papperna af* 
Bilbåt ljela jorbtitan eller ftörre etter ntinbre betar beraf. 2)etta 
fler genom färger od) tedf en på fåbant fatt, att man t. ej. meb totéfa 
färger utmärfer lanbtt od) be oltfa betarne beraf, meb anbra färger 
Ijaftoet od) fjöarne, meb en ffuggning af mörla ftrecf bergtanbet, 
meb färffitba färger be bert intränganbe balarne od) fjorbarne, meb 
täta pridar öfnarne, meb ftingranbe, mantigen fraarta linier flober* 
na, meb fmå ringar ftäbeme o. f. ro. (£n fåban afbitbning laHaS 
farta. 2)et är gifroet, att otifa lartor funna begagna otifa färger 
od) teden, od) för att förftå fartan, måfte man bå förft lära fig, 
fjttmb beåfa färger od) teden bett)ba. Stten roet jag t, e£., att ben 
blå färgen på fartan bettiber tjafroet, ffalt jag, ftrar. jag fer ben, 
funna tänfa mig ben omätliga roattent)tan meb f)enne§ roågor od) 
fartyg. £italebe£ ffola be ftarfa huggningarna erinra mig om be 
fjöga bergen meb bera§ ffogar od) fnöbetädte toppar, be grotta, 
ofärgabe ftädarne, fom ftmaå i ffuggningarna,om be roätbiga glaci* 
ererna, be flingranbe, ftoarta liniernaombefrån bergen nebftröm* 
manbe floberna meb bera§ biflober, liffom be fmå ringarne, fom få 
ofta förefomma roib floblinierna, ffola för mitt öga genaft fram* 
trolla ftäbeme meb bera§ palats, förfor od) torg od) bera§ lifliga 
menniffomimmel, o. f. ro. 

$å betta fatt funna fartor uppgöra^ öfroer fjurö ftor eller t)uru 
liten bel af jorben fom fjetft, ja, jag fan f jelf förfärbiga mig en fåban 
öfroer ben närmafte traften fring mitt t)em. ®e geografiffa fartorna 
afbilba bod toantigen enbaft I)eta jorbtytan (globf artan), be ftörfte 
betarne beraf, be få taffabe roertb§betarne, famt be för ofé roigtigafte 
lanben od) rifena. Sftär man fammantjäftar alla beåfa fartor i ett 
banb, får man en fartbof. 

Rörben v)av ffapnaben af ett flöt. 35etta ftot froänger fom en 
fnurra omfring. Unber benna fringfroängning btifroa enbaft troå 
punfter på be§ rjta orörliga. S)e fattas jorben§ poler. 3)en af 
beSfa poler, fom är roänb mot polftjernan, fatlaå norbpolen, ben 
anbra frjbpoten. 



115 

2)e fyra förnämfta mäberftreden f)eta norr, föber, öfter od) 
mefter. 9?är mi mänba anfigtet mot polftjernan, f)a mi norr raft 
framför of$, föber raft bafom of$, öfter ralt till f)öger odj mefter 
raft titt menfter om og. *på fartatt ligger norr merenbefé raft upp* 
åt, föber raft nebåt, öfter raft titt ljöger od) mefter raft titt menfter 
från en mig ort. SSäberftrecfet mibt emettan norb od) öfter fattag 
norboft, mibt emettan norr od) mefter norbmeft, mibt emettan fyb odj 
öfter fyboft famt mibt emettan föber od) mefter fybmeft. 

®enom en lime, fom man tänfer ftg bragen t öfter odj mefter 
runbt omfring jorbftotet, inbelaä bet i tmå lifa ftora fjälfter: 
norra od) föbra fjalfflotet. ©n annan linie, äfmen bragen 
mnbt omfring jorbftotet, men i norr odj föber, befar bet i tmå an* 
bra fjälfter: öftra od) meftra fjalfflotet. (£n afoilbning af jorbffo- 
tet meb betedrianbe af lanben od) Ijafmen på beg tjto fattad jorbgtob. 

®et lanb, tjmaruti man är uppfoftrab, fattar man fitt fofter* 
lanb. (Staterna fja i anfeenbe titt ffyrelfefätt olifa namn, fåfom 
repubtif, fejfarböme, fonungarife o. f. m. 3 en repubtif fattad re= 
genten etter ftt)re§mannen prefibent, t ett fejfarböme fejfare, i ett 
fonungarife fonung, i ett fjertigböme f)ertig o. f. m. £)en ftab, ber 
tanbet§ regering fjar fitt fäte, fatta§ fmfmubftab. 3 fjmilfen merfb^ 
bet bo mi? §mab fjeter mårt fofterlanb? §toab fjeter görenta 
(Staterna^ tmfmubftab? §mab l)eter mår numaranbe prefibent? 

Sanbet på jorben omgifmeå af ftora mattenfamlingar, fom 
fattad merlbSfjaf. 2)e§fa äro Sltlantiffa r)afroet mettan Slmerifa, 
©uropa od) Slfrifa ; (Stilla Ijafmet mettan Slmerifa, Slfien odj) 5lu* 
ftralien; Snbiffa f)afmet föber om Slften mettan Slfrifa od) 2tuftra= 
lien; Sporra od) <Söbra gåfjafmen tängft i norr od) föber. 

£mr höjfamt ff att bet bli att mtitfet meta få 

om jorben, fom af ©fapar'n ttri ^a fått att bo uppå! 

3 tanfen jag en luftf ärb gör fring betta flöt i&Ianb, 
bå modet fförtt jag fer od) fyör i tjtoarje ftab od) lanb. 

48. 

Vattnets rundresa. 

Till böljan sade blomman sä: 
"O, vackra, kära bölja blå, 



116 



Du aldrig får ifrån mig gå/ 7 
Böljan dock hörs blomman svara. 
* "Långt i landet skall jag fara, 
Med den friska strömmen hoppa, 
Mig i djupa hafvet doppa; 
S^en, som dagg från himlen blå, 
Kommer jag till blommor små/* 



49. 
Vattendroppen och sandkornet. 



Ringa vattendroppar, 
Ringa korn af sand 
Bilda stora hafvet 
Och det vida land. 

Så ock ringa felsteg 
Leda menskor af 
Från rättfärdigheten 
Ned i syndens graf 



Så de små minuter, 
Fast så ringa dock, 
Bilda verldens åldrar, 
Evigheter ock. 

Ringa verk af kärlek, 
Ringa kärleksord 
Till ett himmelrike 
Skapa om vår jord. 



50. 
Årstiderna. 

Jag älskar våren, ty isen, snön 
för solens strålar försvinna, 
och jorden kläder sig åter grön; 
så hurtigt bäckarna rinna ! 
Små foglar komma i tusental, 
och trastar qvittra i berg, i dal. 
jag trår att landsbygden hinna. 

Jag älskar sommarn, ty löf klädd skog 

en vacker anblick då gifver, 

jag plockar smultron och blommor nog, 

der djerft i bergen jag klifver. 

Till stranden ilar jag sedan glad ; 

i ljumma vågen jag tar ett bad, 

då rask och liflig jag blifver. 



117 

Jag älskar hösten, ty gyllne säd 
och mogna frukter han skänker. 
Från bördan lättas de ädla träd; 
bland axen lien nu blänker. 
Af äpplen, päron med färg som gull 
jag stundom har hela fickan full 
och glad på gifvaren tänker. 

Jag älskar vintern, ty frisk han är, 
fast stundom hårdhändt och bister. 
Med snö och rimfrost han marken klär; 
sin löfdrägt skogen ock mister. 
Men jag gör gubbar och slott af snö 
och leker muntert på frusen sjö, 
blott isens brygga ej brister. 

51. 
Huru några barn tänkte sig verlden. 

Jag kände en gosse, som aldrig varit utom stugan, der 
han bodde, emedan han var både blind och halt. 

Länge trodde han derför, att verlden ej räckte längre 
än till stugans dörr. Men en dag fick han höra, att der 
ännu fanns ett stycke af verlden utanför stugan. Då stack 
han ut sin hand genom fönstret för att känna efter, huru 
stor verlden vore. Och när han grep i den tomma luften, 
ropade han med förundran: " Verlden är mycket stor! 
Jag kan ju ej känna verldens väggar!" 

När tvenne barn, Anders och Greta, hörde detta, be- 
gynte de skratta. Deras fader frågade då: "Säg mig, Greta, 
huru långt det är härifrån till verldens slut!" Greta sva- 
rade: tk Verlden räcker ännu ett stycke bortom grinden 
vid landsvägen, ty der har jag varit med korna i vall." 
Anders tyckte detta vara för litet och sade: "Verlden räc- 
ker visst en mil härifrån, ty så långt har jag farit till 
q värnen med far för att hemta mjöl." 

Då sade fadern: u Se, så litet skulle vi veta, om vi ej 
finge lära af andra. Kommen, så gå vi tillsamman till det 
höga berget i skogen! Der få vi se något mer af jordens 
yta." 



118 

"Detta berget är visst det högsta i verlden," utropade 
Anders, när han hunnit till den högste toppen deraf. 

"Högt är det nog," sade fadern, "efter det är mycket 
högre än träden och husen och stenarne nere på slätten. 
Men somliga berg äro ännu mycket högre än detta. Och 
för att jemföra dem räknar man ut, huru högt deras top- 
par stå öfver hafvets yta." 

"Om man klif ver öfver de höga bergen, hvad ser man 
då på andra sidan ?" frågade Greta. "Kommer man då till 
verldens slut?" 

"Nej," svarade fadern, "då kommer man till andra 
slätter och andra berg och dalar och höjder och backar 
och skogar och fjell och sjöar, till dess man stannar vid 
något stort vatten, som vi kalla haf. 

Medan vi nu hvila här på bergets topp, vill jag omtala 
för eder, att vi här se endast en liten del af jorden och 
en ännu mycket mindre del af den skapade verlden. Men 
om vi skulle gå beständigt åt samma håll och klifva öfver 
bergen och segla öfver hafven, då skulle vi ändtligen ha 
farit och gått kring hela jorden." 

"Ja, må vi gå kring hela jorden !" ropade båda barnen, 
utom sig af glädje. "Må vi gå nu strax och komma till- 
baka i morgon!" 

Då log den gode fadern och sade: "Menniskor, hvilka 
ega i sina händer allt, som någonsin blifvit uppfunnet för 
att komma fort fram öfver land och haf, behöfva till en 
resa kring jorden ett hälft år. Men om vi begynte gå den 
vägen i dag, skulle vi kanhända rådlöse stanna vid förste 
bäck. Kanhända en gång, när I blifven stora, gån också 
I ombord på ett stort skepp och seglen flera tusen mil 
omkring jorden. Men nu vända vi åter vid qvällssolens 
sken till vår lilla hydda igen. Ty der är vårt goda hem, 
och detta land är vårt älskade fädernesland. Och intet 
annat land på hela den vida jorden är oss så kärt och dyrt 
som detta. För det landet vilja vi lefva, och för det lan- 
det kunna vi dö. Här bodde vare fäder. Här stod vår 
vagga, vid hvilken vår moder sjöng för oss sina visor. 



119 

Under dessa björkar och granar ha vi vuxit och lekt. Här 
ha vi haft sorger och mycken glädje, bekymmer och myc- 
ken frid. Och här skall Gud en gång förunna oss en graf 
under björkarnas skugga. 

Nu, medan vår fot trampar på jorden, höjer sig vårt 
hufvud fritt mot himmelens blåa tak. 

Se, så vill Gud beständigt visa oss, att vi vuxit ur 
jordens stoft, men äro bestämde att sträfva med det bästa 
af vår varelse uppåt. Och fastän vi älska och beundra 
den sköna jorden, så är hon icke vår själs rätta och eviga 
hem. Det är högre: det är hos Gud allsmägtig i himme- 
lens höjd." 

52. 

Gud sörjer för allt. 

Huru många stjernor glimma uppå himlens blåa grund? 
Huru många skyar simma hit och dit kring jordens rund? 
Herren räknat har dem alla; ej en droppe regn kan falla, 
utan att han vet dess stund. 

Huru många yrfän stimma sommarn lång kring höjd och dal? 
Huru många fiskar simma uti hafvets vida sal? 
Gud till lif dem velat kalla, han beskyddar, föder alla, 
han ock känner deras tal. 

Huru mången barnaskara väcker han hvar morgon opp? 
Hjelper dem ur nöd och fara, styr er deras lefnadslopp. 
Fader då de honom kalla. Och till honom få de alla 
blicka upp med tro och hopp. 

Såväl stjernan i det höga, som den mask i stoftet går, 
Herren följer med sitt öga; öfverallt hans hand ock når, 
stora gåfvor han oss skänker, och i nåd han på oss tänker 
dag från dag och år från år. 

53. 

Olika yrken. 

Sfräbbaren, ffomafaren, ftneben, målaren m. ft. ber)öfroa en* 
baft enflare odj mittbre foftfamma toerfttjg för ntöftoanbe af fina 
tjrfen; tcfe getter antoänbeå något ftörre antal perfoner fåfom at s 



120 

fcetare l)o3 en otf) famme mäftare. £e§fa örfen fattag gattbttoerf. 
2)er Beror arbetets futtfomligfjet få gobt fom uteflutanbe på fltcftig* 
Ijeten §o§ arbetaren. 

3 fabrtfer beremot anmänba§ mticfet btjrbara odj famntag 
fatta maffitter, Ijrotffa äro få finnrift uttänfta, att om enbaft arbe* 
tåren fer efter att b£ gå rifttgt, få utföra be ijela arbetet bättre od) 
noggrannare än någon menniffofjanb funbe göra. 3ftaffiner fätta§ 
för bet mefta i rörelfe genom matten* etter ångfraft. 3 fabrifer 
tittmer!a§nuförttbentråbod) beflefta mäfnaber, håbe af fitfe, Un, 
utt otfj bomull, äfmenfom atta!)anba jern^ ocf) träarbeten m. m. 
2Bib en bet fabrtfer äro flere fjunbra, ja tufen arbetare ft)§fel= 
fatte; odj fabrif§f)ufen äro ofta fyela 5 titt 10 maningar fjöga. 

gabrtfanten fäljer för bet mefta fina titttoerfningar titt föj)* 
mannen, fom feban fjåtter bem titt faln åt bem, fom milja föpa ber* 
af. §anbtroertaren beremot följer för bet mefta fina titttoerfning- 
ar omebelbart titt ben fom be^öfmer bem, men äfmen ofta titt löp* 
mannen, köpmannen utgör en mettanlän! mettan jorbbrufaren, 
iianbtroerfaren, fabrifanten å ena fiban od) å anbra fiban åtta bem, 
åt v)m\ta be§fe fjafma något att tittböta fig. 

©tunbom ft)§fetfätter fig en od) famme perfon meb flera tyrfen; 
men bättre är att förmärfma ftor fficffigfjet i ett, än att fuffa i 
modet. 

54.' 

Försäkrings- och sparanstalter. 

Flera hundra, ja, tusen fartyg gå årligen förlorade ge- 
nom storm och andra olyckor på hafvet. Många varor af 
stort värde gå sålunda till hafsbottnen eller förstöras af 
vattnet. För att undvika allt för stora förluster för far- 
tygens och varornas egare, har man påfunnit följande me- 
del: Flere personer förena sig till hvad man kallar ett 
försäkringsbolag. Till ett sådant bolag betalas för fartyget 
något visst för hvarje resa det gör, ibland mer, ibland 
mindre, mot det att, i händelse fartyget förolyckas, bolaget 
förbinder sig att gifva ersättning derför. Genom de små 
försäkringsafgifterna för alla de resor, då ingenting händer 



121 



fartyget, kan bolaget gifva ersättning för hela fartyget, 
när det går förloradt. 

Många menniskolif förloras ock genom skeppsbrott. 
Flere familjer försänkas sålunda i sorg och äfven i nöd 
och fattigdom, i fall ej den omkomne husfadern sörjt för 
de sina. Man kan genom att betala till andra slags bolag 
en viss årlig afgift tillförsäkra sina efterlefvande deras 
bergning. 

Om en fattig gosse börjar i tid att i sparbanken insätta 
några cents i veckan och sedan mer, allt efter som han 
förtjenar mer, så får han efter några år mycket mera 
igen, än han insatt; och sålunda kan han, tills han hinner 
till mogen ålder, förvärfva sig nog penningar för att köpa 
sig de verktyg, han behöfver för sitt yrke, eller bohags- 
ting eller till och med ett eget hus eller jord. 

Sparsamhet och omtanke äro vilkor för framgång. 

53. 
Berättelser om Gustaf II Adolf. 

ftör®uftaf II Stbolf 
ännu roar en liten goéfe, 
gicf l)an meb fin faber, fjer= 
tig (£art, på en ang utanför 
•fttjföptng.- Sftågon af be 
åtföljanbe roarnabe goéfen 
att icfe gå in Mänt) fcuffarne, 
emeban ber funbe ftnna§ 
ormar. 90ta ben mobtge 
go§fen froarabe hurtigt: 
"®if mig en täpp, få flått 
jag flåtfjjät bem!" 

3)o (Stoftaf Slbolf roar 
fem år gammat ficf fjan föl* 
ja meb fin faber till Kalmar. 
3 famnen berutanför låg en mängb lrig§f!epp. (£n af l>errarne t 
hertigens omgifning frågabe golfen Jjroilfet of frigSjleppett Ijan 




122 

ttycfte meft om. #an pefabe genaft på ett ftort friggffepp, fom tak 
tabe§ Smarta 9fit)ttaren. £>å man frågabe fjonom, Ijnmrför fjan 
tijcfte meft om betta, fmarabe fyan: "emeban bet för be flefta fano= 
ner na." 

Unber friget mot SDanmarf, fom förbeå i Början af $uftaf 
5Ibotf§ regering, fom fjan en gång i fpetfen för en ringa ftyrla till 
SSittfjö. §an flög läger ber öfmer natten. ®nap£t Ijabe fmenfto 
ne fjunnit lägra fig på ftirfogårben odj tralten beromfring, förrän 
banfle ryttare oförmobabt öfmerfödo bem. (Sin Ijäftig ftrib uppftob. 
©menff ame fölte förfmara fig, men trängbe§ fnart neb på ifen. 
2)er fämpabe be manligen; men bragtes fnart i oorbning odj 
måfte föfa fin räbbning genom fltiften öfmer ben tébelagba 2Bitt= 
fjön. Spånga bel§ nebl)öggo§, bete brunfnabe. ÖJnftaf Slbotf fjelf 
mar t ben ftörfta lifåfara. $fen Dra ft unber l)onom. SBåbe f)an 
ocf) l)an§ £)äft ftörtabe i mattnet. gngen mar till l)anb§ att räbba 
fjonom. Sftunbt omlring prbeå blott be flt)enbe§ rop. Sftär faran 
mar fom ftörft ocf) fonungen fåg fin unbergång fäfer, lommo $er 
SBaner ocf) en upplanb£rt)ttare, £f)oma§ Sarfon, till ftäHet. 9JI& 
fmårigf)et tt)cfabe§ be braga upp !onungen. @å fnart ®uftaf Slbolf 
fommit upp på ifen fpänbe f)an af fitt filfmerbälte od) ffänfte bet 
åt ryttaren, fäganbe: "gag ffaö lomma tt)åg big meb ett ftticfe bröb, 
fom iåt ffaH trtjta Ijmarfen för big eller bina barn." lonnngen 
f)öll fitt orb. SDå fjan mib jnltiben följanbe år miftabe§ i 28efterå§, 
ffänfte fyan fornas £ar§fon gårben ;ggelftab i Sftomfartuna foden, 
ber Zi)oma% mar föbb. 

Unber friget mot $oten Ijabe fmenffame intagit flottet SJleme. 
^olffa fjären brog bit för att återtaga het. ©triben Ijärom blef 
f)årbnadab. honungen beltog bert meb manligt mob. @n gång 
ffall f)an nnber ftriben fjafma blifmit omringab af fienber. (£n 
fmenff rrjttare, fom fåg ben fara, fjmari fonungen fmäfmabe, ffönba^ 
be bit för att tytipa Ijonom. §an fyabe bertoib nog befinning att ej 
röja fonungen odj berigenom göra faran för fjonom ftörre. "®om 
od) l)jelp mig att förfmara bror min berborta!" — ropabe fjan åt 
några famrater. $)eåfa fjaftabe Ut, od) bet tt)cfabe§ bem att räbba 
fonungen. ©triben fortfor lifa f)äftigt. @n ftunb berefter fåg 
®uftaf 2ftotf f Imru hm töltare, fom räbbat fjonom, bortjläpabeå 



123 

fom fånge. §an tog gettaft några af bem, fom moro fjonom när^ 
maft, meb fig od) ifabe titt ftättet ^oladarne jagabeå unban, odj) 
rtjttaren.befriabeå. "9?u, brober lamrat, äro roi qmitt" — ropabe 
lonungen titt t)onom. 

(Smftaf Stbotf mitte en gång nnber famma Irig eröfra en ffanå, 
fom låg på anbra fiban om floben SSeidjfel. @n mängb båtar ut- 
ruftabe§ för att öfroerföra Iriggfotlet. 5lttt gicf titt en början tyd* 
ligt; men fnart upplom oorbnirtg blanb båtarna. 9^ågra båtar 
ftötte i mörfret mot Ijmaranbra. SDet buller, fom t)äraf uppftob, 
mädte fienbené uppmärlfamt)et, §an börjabe gifma etb. $ mil* 
termalian ftötte några båtar på gmnb od) blefmo fittanbe i fanben ; 
t>tn ene fyinbrabe ben anbre; några robbe åt raiåfa t)ått. honung- 
en, åtföljb af $er Söralje od) ft>ra tiflneltar, fteg i en båt od) lät ro 
fig ut på floben för att återftätta orbningen. 3 ifmern tappabe 
l)an fin l)jetm; $er 33ral)e aftog bå fin od) fatte tjonom på lonung- 
enå l)ufmub. Sftär bet lt)dat§ lonungen att få båtarne i orbning, 
befann fjan fig nära ben fienbtliga ftranben. gienben flöt ff ott pä 
flott. @n luta träffabe lonungen i magen, få att t)an fött neb i bå- 
ten. Xitt en början mi^te man ej, om lonungen mar fårab titt 
qöq%. $er S5rat)e fprang fram titt båtens fttjre odj befalbe robbar* 
ne att mänba om. (Så tätt fötto be fienbtliga flotten, att ide min= 
bre än nio gingo mellan lonungen odj 93rat)e. 93åten mar nära att 
ftylfag af matten od) fjunla. ©etta t)inbrabe§ berigenom, att 23ral)e 
fto^pabe fitt armlläbe i f)ålen. $nbttigen nåbbe lonungenS våt 
ftranben. (55uftaf Slbolf trobbe i början, att bet flott, Ijroaraf fjan 
träffad, ffutte btifma l)an3 obb t 2Ken t)an bibehöll fitt lugn od) 
famtatabe unber återmägen meb Söratje om be åtgärber, fom borbe 
mibtaga§ efter Ijan§ böb. (Seban fåret blifmit unberfölt, mifabe bet 
fig, att faran ej mar få ftor, fom man t förfta ögonblicket frultabe. 
Man tjabe nemligen ftannat i magen utan att göra någon mäfent* 
lig flaba. Gsfter några medor mar lonungen åter fullt frifl. 

3 flaget mib 2)irfd>au reb lonungen in i l)äftigafte ftriben. 
$an framtog, ber t)an reb på t)äften, fin lilare för att bättre lunna 
öfmerflåba truppernas röretjer. $å träffabe§ Ijan utmeb l)atfen i 
ljögra ardn af en muflötlula få fjäftigt att armen rtidteå upp i 
Ijöjben, $e, fom ftobo i närheten, trobbe ^onorn mara fårab till 



124 

böbZ, bå be fågo blobet forfa fram ur näfa oå) mun. $er SBra^e 
fänbe genaft efter en fältffär, fom förbanb fonungen, l)marpå Sljet 
Djenftjerna förbe Ijonom t en magn tittbafa titt lägret. 3 fmenffa 
lägret råbbe ftor oro od) beftörtning ; men ben f örbtitteå fnart i 
gläbje, när man förnam, att fommgen§ får ej mar böbligt. SJlan 
t)oppabe§, att Man ffutte funna taga§ ut, men bet ltidabe§ ide. 
Säfaren fabe titt ®uftaf Slbölf, att tutan trängt för långt in för 
att funna bragaé ut. "@å låt fyenne bå fitta ber/' fabe fonungen, 
"titt minne af en lefnab, fom ide förflutit unber ft)f$lolöål)et od) 
nöjen. Sftob fjöfmeå en fonung, fom ide mänt fig mib roefligljet." 
(Såret läfte§, men fulan blef qttmr. (£fter ben tiben bleftoo tmå 
fingrar på f)ögra f)anben lama, od) f)ögra armen något fttif. 

Sängre fram unber betta frig l)änbe bet, att fonungen, fom 
reb i fpetfen för en afbelning rtittare, fom i en Ijäftig ftrib mot fien- 
berna mib Stul)m. Unber benna ftoäfmabe fonungen tmenne gånger 
i lifåfara. §an fom nemligen mibt in blanb fienberna. ©nfienbt 
lig ryttare fattabe tag i t)an§ bälte od) mitte braga Ijonom meb fig. 
®uftaf Slbolf faftabe ^aftigt bältet öfmer fmfmubet odj fom på hetta 
fatt lö§, ef)uru l)an bermib förlorabe fin fjatt. @n ftunb berefter 
fyabe f)an åter råfat in blanb fienberna. @n af bem fattabe tag i 
f)an§ arm od) förföfte fläpa bort Ijonom fom fånge. @n ftoenff 
ryttare räcfte bå fonungen fin piftol. Sfteb benne ff öt l)an i l)jel fin 
fienbe od) föfte förfmara fig meb rt)ttaren§ f)jelp. #nbttigen fom 
(£rif <&oop od) räbbabe fonungen. "51tbrig l)ar jag marit i fetare 
hab" — tjttrabe fonungen om benna ftrib. 

§ur ftor ®uftaf 5lbolf§ förtröftan titt ®ub mar, mifar följanbe 
berättelfe: 

fémebcm fonungen ej mar migtänffam, lät f)an fjmem fom f)elft 
få tittträbe titt fig i bet l)u§, ber fjan bobbe. Wien af en ^änbelfe, fom 
inträffabe, fann fig lifmaften föranlåten att iafttaga någon ftörre 
förfigtigfjet. ©ent en afton f)abe man träffat i fonungen^ fammare 
en fatolff preft, ^milfen f)abe en bolf gömb i fin fida. |jan blef 
fafttagen, fört)örb od) fatt i fäfert förmår, på bet man måtte funna 
minna futtftänbigare upplåningar om fjan§ förefiafmanbe. ®o* 
nungen blef unberrättab om bet, fom tittbragit fig. 2)erjemte be- 
rättabe man för ijonom, att fer. fatolifer (tittfjöranbe jefuiterorben) 



125 

föfte tillfälle att öftoerfaffa pottorn, när fjan töar enfam. £)e§fe 
^errar fyabe fttmrit att beröfma fjonom ftfmet. debatt fyabe man 
jlagtt toab beröm, att fonnng ®nftaf STbotf ide ffutfe fefma t fer. 
månaber* Sttan bab meb antebning af allt hetta, att fonungen 
måtte iafttaga ftörre förftgtigljet. @nftaf Slbolf fmarabe: "@n 
fonnngS ^ligter tillåta fjonom ide att leftoa inneftuten i en aff. £>e 
illafinnabe förmå icfe allt fjmab be ttriljcu görtröftan på ®ub för* 
mår mer än ben bäfta Uftoaft." ®ub mtéfte nog, fjuru långt odj 
fmru länge ^an miHe oetjena fig af §onom odj ffuCCe nog, när fjan 
fann bet för gobt, nppto&da en annan, fom foore mägtigare än ^an 
((Stoftaf Slbolf). SDetfoerf, fom ben atfémägtige ®uben toitte ut? 
föra, berobbe ide på en enba förgänglig menniffa. 




56 
Bethleheni. 

En europeisk prest besökte en gång detta ställe, åtföljd 
af en skara tjenare med kameler och åsnor. 

En resa i Palestina är icke utan svårigheter; ty vagnar 
finner man der aldrig, emedan vägarne äro för branta, 
ojemna och smala för hjuldon. . 



126 

Bethlehem ligger på en brant kulle, och en väg, hvit 
af kalken, som utgör dess grus, leder upp till porten. Den 
resande fann gatorna trånga, mörka och smutsiga. Han 
tog in i ett kloster, som beboddes af spanske munkar. 
Sedan man till sof kammare anvisat honom ett stort rum 
med mattor och kuddar på golf vet, fördes han upp på taket 
för att betrakta utsigten. Han såg der de nedanför lig- 
gande fälten, hvarest herdarne fordom vaktade sina hjordar 
om natten; och långt i fjerran såg han de klippiga berg, 
hvarest David en gång gömde sig för Saul. Men mun- 
karne visade honom snart något ännu märkvärdigare. De 
togo honom med sig till sin kyrka, och derefter utföre 
några smala stentrappsteg ned i ett rum derunder. "Här," 
sade de, "föddes Jesus." Golfvet var a£ hvit marmor och 
silfverlampor brunno derinne. I ett af hörnen, nära intill 
väggen, stod ett marmortråg, klädt med blå atlas. "Der," 
sade munkarne, "är. den krubba, hvari Jesus lades." "Ack," 
tänkte den resande, "det var icke i en sådan krubba, som 
min Frälsare hvilade sitt späda hufvud; utan på en vida 
ringare plats." Desse munkar hafva en bild af ett barn, 
hvilken de kalla Jesus. På Juldagen kläda de denna bild 
i lindakläder, lägga den i krubban och falla derefter ned 
att tillbedja den. 

Följande dag, då den resande var färdig att stiga 
upp på sin kamel, kommo invan arne i Bethlehem och ut- 
bjödo små artiklar, som de hade förfärdigat. Han ville 
dock ick köpa dem, emedan de bestodo af bilder af jungfru 
Maria och hennes Son samt af små hvita kors af perlemor. 
De voro mycket vackra; men de voro af gudar, och Gud 
hatar afgudar. 

57. 

Jerusalem. 

§är for§fäftctbe§ Wax grätfare. 

^inneg toät något barn, fom ide önfrar f)öra tataå om betta 
ftälle? 



127 




barnen t gerufalem älffabe forbom §erren od? fjöttgo fjatté 
lof i templet. 2)era§ fpäba röfter befjagabe pottorn, ef)uru be ej 
tuoro rjälften få tjufraa fom engtartteå fårtger. 

$å gillen plats ftob templet? 

$å berget Sftoriat). 3)er finnes för närroarcmbe en präftig 
b^ggnab. 



128 

21r bet templet? D, nej! templet uppbränbeä för många 
f>unbra år feban. §uru btjftert att tänfa, att mufjammebanerne 
nu förrätta fin gub§tjenft juft på ben plats, l)tt>areft ®ub% (Son 
forbom unbermifabe foifet! Sugen jube etter Iriften får inträba 
i benna moffe. £urlarne l)åtta malt mib porten för att uteftänga 
Båbe jubar odj Iriftna. 

§toarje frebagåafton eger i närheten af benna moffe ett 
röranbe nppträbe rum. Ser befinna fig nemligen nagre gamle 
ftenar, Ijhnlfa jubarne fäga utgöra belar af bera§ gamla tempel* 
mur. 2Bib fabbatenå inträbanbe, Ijmitlet 1)03 bem är på frebag§= 
aftonen, lomma be berföre oå) fatta fig i en rab gent emot be 
gamle ftenarne. Ser läfa be fitt ®amla Seftamente på tjebre^ 
iffa, fnäböja feban i ftoftet odj upprepa fina böner meb läpparne 
preåfabe intill be gamle ftenarne; fy be tro, att alla böner, fom 
fram^mifla§ mellan be§fe ftenarå remnor, flola IjöraS af ®ub. 
5ifmen lomma några jubinnor, från topp titt tå inr)öljtba i långa 
ftöjor, Ijttrilfa på ett ftttta, men röranbe fatt Haga oä) fuda öfmer 
bet i ruiner fjunlna gerufalem. ^efu orb: "(St, ebert f)u§ flått 
eber blifma öbe," l)ar gått i futtborban. Xanlen på benna bebröf* 
liga fön lom SefuS att gråta, orf) aftonen beraf afpreåfar nu jubarne 
tårar. 

Sod finne§ ett för mara Ijjertan ännu brjrbarare ftätte än 
berget Sftoriaf), nemligen (^olaatt)a. $å ®olgafya är en förta 
uppböggb ; men l>milfen fyrfa ! (£n fyrla, futt af bilber ocf) lor§. 

Senna fyrfa, fom påftåä mara böggb öftoer ®rifti graf, 
fattad "Sen petiga ®rafmen§ ®tirfa." Surfarne fjåtta malt mib 
ingången od) forbra en mifs afgift af be Iriftna, fom ber milja 
inträba. 

Sftär be lomma in, tjmab få be bå fe! 

g ett l)örn är en ftenbänl. "Ser," fäga munlarne, "fatt 
Sefu§, när l)an törnefrönteS." 3 en annan bel af fyrfan flår 
en ftenpelare. "Ser," fäga be, "blef fmn fjubffängb." SKibt i 
fyrlan är en upphöjning, titt gillen en trappa leber. Så man 
ftår ber, fäga munlarne: "betta är fpetfen på (Mgafya, l)tt>areft 
lorfet ftob." 2Bi toeta bod, att munlarne ej fäga fant, tö ro= 



129 

marite förftörbe Sernfatem fort efter ®rtftt forSfäftelfe, odj ingen 
menniffa fänner meb ttrif$et Jrfatfen, ber fjatt leb böben. 

q5å Sångfrebagen föra wmnfarne grätfarenS bi(b t troppa 
ftorlef mnbt omfring ftirfan, fäfta ben på forfet odj taga ben neb 
igen, lägga ben berefter i grafraen, odj taga ben åter nt på påj£= 
bagen. §urn bårafttga od) förfoänba äro ej be§fa Brnl! $)et 
ttrnr ej på fåbant fött, fom apoftlarne hrifabe fin färtef titt ®rt* 
ftn§, ntan genom att prebtfa §an§ orb. 

58. 
Sverige. 

I detta land bodde vare fäder och förfäder många 
slägtled igenom. Derföre kallas det ock vårt fädernesland 
eller vare fäders land, emedan vi härstamma från Sverige. 
Många af oss äro äfven födde der. Men vi kalla Förenta 
Staterna vårt fosterland, emedan de fleste af oss äro här 
födde och uppfostrade. 

Längst upp i nordvestra Europa ha vi att söka vårt 
fädernesland. Det ligger här på östra sidan af Skandina- 
viska halfön. Bottnen, Östersjön, Kattegat och Skagerak 
skölja dess kuster, som på mångfaldigt sätt äro inskurna 
af bugter och vikar. Utanför kusterna utbreder sig en 
otalig mängd mindre öar och skär, dels skogbevuxna och 
bebodda, dels nakna klippor. I Östersjön ligga de stora 
öarne Oland och Gotland, som tillhöra Sverige. I sydvest 
skiljes det af Öresund från Danmark, men sammanhänger 
i vester och norr med Norge samt i Nordost med Finland. 
Landet är i sin norre del uppfyldt af berg och skogar, 
ofruktbart och glest bebodt; vid kusterna deremot samt i 
sina mellerste och södre delar blir det öppnare och bördi- 
gare. En bergskedja, kallad Fjellryggen, reser sig i vester 
på gränsen till Norge, och från henne strömma i långa 
dalar, kringstängde af skogbevuxne bergskullar, forsande 
elfvar ned till hafvet. Sådana elfvar äro Lule elf, Ånger- 
man elfven och Dalelfven, som utfalla i Bottnen. En annan 
stor elf, Klarelfven, som kommer ifrån Norge, faller ut 
i Kattegat. I sitt nedre lopp kallas hon Göta elf. Landet 

9 



ISO 

är utomordentligt rikt på sjöar. De märkligaste äro Mä- 
laren, Hjelmaren, Vänern och Vättern. Omkring desse 
sjöar samt i landets sydligaste del, Skåne, ligga dess frukt- 
baraste och mest befolkade trakter. 

Folket, som utgör ett antal af öfver fyra millioner, 
sysselsätter sig på landet förnämligast med jordbruk och 
bergsbruk samt i städerna med slöjd, handel och sjöfart. 
Sverige är ett konungarike, förenadt med Norge under 
samme konung. Landet indelas i tre stora hufvuddelar: 
Svea land, den mellerste, Göta land ; den södre, och Norr- 
land, den nordlige delen. Hvar och en af desse delar är 
vidare indelad i landskap. 

Landskapen i 1) Svea land äro: Upland, Södermanland, 
Vestm anländ, Nerike, Värmland och Dalarne. 

2) i Göta land: Östergötland, Vestergötland, Dal, Bo- 
huslän, Småland, Halland, Skåne, Bleking, Öland och Got- 
land. 

3) i Norrland: Gestrikland, Helsingland, Herjedalen, 
Jemtland, Medelpad, Ångermanland, Vesterbotten och 
Lappland. 

Rikets hufvudstad, der konungen bor, är Stockholm, 
härligt beläget vid Mälarens utlopp i hafvet, med en mängd 
ståtliga byggnader, deribland det kungliga sloLtet, samt 
flera hamnar, vimlande af fartyg, som gå både till utlandet 
och inrikes orter. Stockholm har öfver 170,000 invånare. 
De märkligaste af rikets öf rige städer äro : Göteborg, rikets 
andre stad, på vestra kusten vid Göta elfs utlopp i Katte- 
gat, Malmö, Skånes störste stad, vid Öresund, Gefle och 
Sundsvall vid Bottnen, Kalmar i Småland vid Östersjön, 
allesammans handelsstäder med liflig sjöfart; Norrköping i 
Östergötland, vid Bråviken, och Jönköping i Småland, vid 
södra spetsen af Vättern, fabriksstäder; Upsala i Upland 
och Lund i Skåne, med landets båda högskolor eller uni- 
versitet; Karlskrona i Bleking vid Östersjön, hamn för 
rikets krigsnötta; Örebro i Nerike vid Hjelmaren och Ve- 
sterås i Vestmanland vid Mälaren, gamla, historiskt be- 
römde städer; Helsingborg i Skåne vid den smalaste de- 



131 

len af Öresund; Falun i Dalarne, med en stor koppargrufva; 
Visby på Gotland, fordom en stor och berömd handelsstad. 
Sverige, är ett i flera hänseenden godt och härligt land. 
Det är på många ställen särdeles vackert genom sin rika 
omvexling af höga berg och djupe dalar, klare sjöar och 
brusande floder, urgamle skogar samt grönskande åkrar 
och ängar. Den, som är sparsam och flitig, saknar ej sin 
utkomst. Lag och rätt samt många andra förmåner äro 
gemensamme för fattig och rik, hög och låg. 

59. 
Förenta Staterna. 

Sångt tittbafa t tiben bobbe i betta tartb ett fotf, fom btifmit 
fattabt työgbtoggarne. 2)en enoa fämtebom man fyar om betta fotf 
f)ar ertjåttitå från be lemningar man funnit efter bem od) fom 
tirittna om beraå tittmaro. 

Dmfring år 1000 e. ®. upptädteå Stmerifa af norbmän. 
£)e§fe tooro bjerfme fjöfaranbe från 3§Ianb, 9?orge od) (Smerige. 
3)en förfte norbman, fom beträbbe 2lmerifa§ jorb, fydit Setf @rid^ 
fon. §an lanbabe meb fitt följe (35 man) i bet numaranbe $la& 
fadmfettS. Sitt fötjb af betta TanbS gobfjet fattabe f)an bet 2öin= 
(anb bet goba. Unber nära 500 år fortforo nort>männen§ färber 
titt SBtntanb, r)njareft flera ntibtiggen uppftobo. 2)e ftefte inman* 
brarne moro från 3§lanb. 2)e§fa norbmännen§ upptäctter od) nö= 
btiggen i ben nt)a merlben blefmo bod ide fänba för bet öfriga @u* 
ropa ; be btefmo ide getter af någon toaraftigare etter mera omfat- 
tanbe bettybelfe. (Sfter 1350=tatet met man ingenting om bem. 
§mab öbe, fom bxabhabe SSinlanbå bebtyggare, är ide ännu fänbt. 
^anffe btefmo be nebgjorbe af inbianer etter fopabe från jorben af 
någon förfyärjanbe farfot. 

Sftånga förnela tromärbigfjeten af norbmännenS upptädt af 
Sfrnerifa; men mår tib§ förfiningar ffaftoa töbtigt lagt i bagen, att 
"måre fäber förft af atte européer upptädte Slmerifa od) anlabe nt)* 
btjggen f)ärftäbe§." 

$r 1436 föbbe§ i ftaben ®enua i Statien ®riftoffer (£ofum* 
bu§. 2Bib 14 år£ ålber begaf tyan ftg titt fjö§ od) btef meb tiben 



132 

en ffitftig fjöman. (£olumbu3 antog, att jorben mar runb od) att 
man genom att fegla mefterut funbe fomma till Snbien. ©jetf faf* 
nabe fjan mebet titt en fåban refa, od) nnber flera ar anl)ött f)an om 
fjjetp af ben fpanffa brottningen Sfabetta. 

Sfteb 3 ffepp odj en befattning af 120 man affeglabe (£olumbu§ 
ben 3 :bje Slugufti. gärben ftt)rbe§ mefterut öfmer bet of änba t)af = 
met, od) flera medor förgingo, utan att något lanb fönte§. ©jömän* 
nen börjabe ftaga od) mitte mänba om,, Snbttigen, ben 12 £)ftober 
1492, upptädte§ lanb. 

£)et lanb, titt l)mitfet be fommo, mar en utaf Söaljama^öarne, 
fom af inföbingarne !attabe§ ($uanal)ani; men ©otumbuå benämn - 
be Ijenne ©an ©aföabor, Ijmitfet bettyber: ben Ijelige grätfaren. 

(£ofumbu§ gjorbe mattet ftjra upptädtéfärber titt ben noa 
merlben od) upptädte bemnber (£uba, §at)ti, gamaica jemte flera 
anbra minbre öar famt norra fuften af ©öbra Slmerifa. 

§aftigt fpreb fig rtjftet om ben ntja merlben§ omät(ige flatter 
od) ofantliga l)ärligl)et, odj tufentafé menniffor fltmbabe bit, men 
be flefte fingo btjrt ångra fin lättrogenfjet. Spånga återmänbe meb 
fmilna förhoppningar, anbra fötto offer för fjufbom, ljunger od) 
fmärb; blott ett ringa fåtal lt)dabe§ fomma i befittning af be efter* 
längtabe ff ätterna. Sitt od) meb (£olumbu§ bog fattig od) öfmer* 
gifmen ben 20 9ttaj 1506. 

giera af be europeiffa magtema börjabe nu att utfänba e^pebi* 
tioner titt ben nt)a merlben, beta för att upptäda od) unberföfa nt)a 
länber od) bet§ för att anlägga nt)bt)ggen berftäbe£. ©paniorerne 
intogo SJJe^tfo, portugiferne lanbabe i SBrafttien, fransmän, l)ol* 
länbare, fmenffar od) engelsmän lanbftego på öftra luften af 
Sftorra 5lmeri!a od) utbrebbe fig mibare inåt lanbet. 

$)e förfta maraltiga ntybtiggena börjabeå af Gntgtanb år 1607 
i SSirginien, af granlrile 1609 i (£anaba, af §ottanb 1604 i 9?em 
g)orl odj af ©merige 1638 i £)etamare. 

OTtjemt uppftobo flera nt)bt)ggen, o$ nnber ett Ijunbratal af 
år fjabe 2lmerifa§ öftra tralter, be fom nu fattaå be 51tlantiffe ©ta* 
terne, ganffa talri!t befolfaté af utmanbrare från be flefta ©uropaå 
länber. 5ltte be§fe, af olila nationer l)itlomne, btlbabe nt)böggen 
etter lolonier, Ijmitfa ttjbbe nnber Ijmar fina moberlänber i (feopa. 



133 

Se ftefta inroanbrarne rooro från ©nglanb, od(j toib 1760-talet Ijabe 
åtta foloniema fommit unber engelffa regeringen^ roälbe. 

gran benna tib Begtmte (Englanb pålägga fina amerifanffa 
fotonier ben ena tunga, obrägliga Börban efter ben anbra i form af 
orimlige ffatter od),f)årbe troångélagar. Setta lebbe titt en Brtit* 
ning mettan be fenare odj moberlanbet. Så folonifierne roägrabe 
att uuberfafia fig, Bejlöt (Englanb att meb roapenmagt troinga bem 
bertttt; men amerifanerna mötte roålb meb roålb. 3 21pril 1775 
ntbröt bet f. I. frifjetéfrtget, fyroilfet rädte i nära åtta år. 

Sen 4 Sutt 1776 förflarabe fig be 13 folonierna — be ur* 
fprunglige ftaterne — fria od) fjelfftänbiga, i M be afgåfmo ben 
f. f. oaff)ängigl)et§förflaringett ("The Declaration of Independ- 
ence"). 

kriget rafabe meb alltmera Ijäftigljet. (Snglanb uppbjöb att 
fin förmåga att unberfufroa be "upproriffe," men folonifterne rooro 
faft Beflutne att intill böben fämpa för fin frihet. #nbtligen gaf 
®ub feger åt ftjernBaneret, fanan meb be fjroita od) röba ränberna 
od) ftjemor ftröbba på ben blåa petten. ®enom freben, fom flöts i 
$arté 1783, erfänbe§ foloniemaå fjelfftänbigljet od) få uppftob re- 
puBlifen görenta Staterna. 

SBlanb foloniernaå månge berömbe män nnber fritjetåfriget 
intager ($eorg SSaf^ington onefligen främfte platfen. @enom fin 
rotéfjet, tapperljet, rebbar^et odj pålitlighet Ijabe l)an munnit fina 
lanb§män§ förtroenbe,od) i ^uni 1775 Blef l)an enhälligt roalb titt 
ljögfte Befälljafroare öfroer Ijären. 2Bafl)ington förflarabe fig roittig 
att tjena fitt fofterlanb utan lön,od) genom fin iljärbigtjet od) Ijär* 
förareffidligljet bibrog Ijan i ej ringa mån titt att ben börjabe 
ftriben förbeS titt ett tydligt flut. féfter frigeté flut Mej SSaft)ing= 
ton roalb titt förenta (Staternas förfte prefibent. %Ran Ijar meb 
rätta fattat honörn "fitt lanbå faber." §an§ orb rooro trofafta, 
l)an§ germngar äbla, ftora odj oförgätliga. ©fönt od) träffanbe 
t)ar man om Ijonom fagbt: "§an roar förft i friget, förft i freben 
od) förft i fina lanb§män§ t)jertan." 

®eorg 2Bafl)ington roar föbb ben 22 geBruari 1732 i SSirginien 
od) afleb berftäbeå å fitt lanbtgobå, 9ttount$ernon, b. 14 SecemBer 
1799, förjb od} fafnab af Ijela lanbet fåfom en faber od) målgörare. 



134 

©eban fotottierrta BXifttJtt fjeffftänbiga^afma be uti båbe tjttre 
oct) inre tjänfeenbe tillmätt på ett fött, fom falnar fitt motftt)tfe t 
giftörten. 2)e urfprungtige ftaterne§ antal mar 13, t)tt)itfa år 
1790 egbe en fammantagb befotlning af nära 4 millioner, ©eban 
t)afroa flere nfia ftater bilbåts oct) bCifrott upptagne i unionen, r)mi{= 
fen för närtoaranbe, 1888, rälnar 39 färffifbe ftater oct) 9 territorier 
fornt biftriftet (£otumbia, rjftrilfag tittfammanlagba lanbområbe ut= 
gör omtnng 3 millioner engetffa qöabratmit meb mer än 58 mitti= 
oner imoånare. 

görenta (Staterna upptaga Jjeta metterfte beten af 9corbamerifa 
från Atlanten i öfter till ©titta Ijafroet i mefter. g norboft ffilja 
be ftore fiöarne bet från (£anaba, oct) i föber gränfar M titt 
äftejifo ocr) Sfteiulanfla milen. ®ei beflår af tmå roäfentfigt olife 
betar: ett bergtanb i roefter meb mibfträdta tjögftätter oct) ölnar 
famt ben ftora SJMåpfippibalen i öfter mettan ®tippbergen oct) 
5lttegrjent)bergen. Öfter om be fenare tigger ett fmatt fufttanb, 
genomftutet af minbre flober. äfttéfiåfippibalen är ett af jorben§ 
börbigafte fäbe§tanb ; äfroen lufttralterna i föber äro mrjdet frult^ 
bara, od) r)är obla§ toba!, bomutt, rté od) foder i ftor mt)dent)et. 

2lmerilanerne äro ett af jorbenå meft företagfamma föll od) ett 
af bem, fom meb ftörfta Iraft arbeta på att fomma framåt, gotlet 
ftiåfelfätter fig meb be mångfatbigafte rjrfen; t ftjnrtertjet äro ^an- 
bet od) fjöfart r)o§ o|3 i Momftring. $å be ftore infjörne, på Wl\& 
ftéfippi oct) bet3 biflober famt be många lanalerne går en utomor^ 
Denttigt liftig ång6ål§fart, oct) jernmägar fträda fig ej blott bjitpt 
in i bet inre tanbet, utan fåbane gå äfroen tmärå öftoer Slmerila 
från SUtantifra titt ©titta t)afmet. 

guttfomtig religionsfrihet är råbanbe, oct) för upplåningen^ 
allmänna fpribanbe är förjbt genom förträffliga folfffolor. gör= 
enta ©täterna äro ett förbunb af ett antal friftater, tjroitla i frågor, 
fom röra bem attefammanå, tja en gemenfam fttyretfe, men för öfrigt 
äro t)roar för fig fjetfftänbige. Qetta förbunb latta§ unionen, oct) i 
fpetfen berför ftår en på fyra år roatb prefibent. Unionen^ rilg= 
förfamting latta§ longreåfen. 

©täber: 3Baft)htgton, unionen^ t)ufroubftab oct) fäte för prefi- 
benten oct) fongreåfen, belägen på öftra luften i förbuubåområbet 



135 

Solmnbia. — Sfteft) Dorf, toib §ubf ott§ utlopp, ett af toertbåljan = 
betn3 fjufttmbfäten, 93ofton i Sfaja féngfattb på norböftra fuftett, 23at= 
timore i äftartitanb, 9?eto DrleanS, toib Sfttéftéfippiå utlopp, odj 
©att granctéco, t ©aliforttia ttrib ©titta ^aftuet, äro unionenå ftör- 
fta fjö- od) f)anbet§ftäber. — @tora fjanbeféftäber t het inre fanbet 
äro: (£f)tcago i 3ttittoi§, hrib föbra änbett af 9JHd)tganfjön, od) <3t. 
Souté, toib Stttéfourté inftöbe i 2JH§ftéfippt. — 93ett)biiga fabrik 
ftäber äro ^ttabelpl^ia od) spittéburgf) i $ennft)töania. 

60. 

Hymn. 

Gud bor deruppe i det höga, 
Der englar prisa Honom gladt; 
Dock vet jag, att hans fadersöga 
Mig följer både dag och natt. 

Han, som har skapat jord och himmel, 
Han föder och han kläder mig. 
Och bland mång tusen verldars h vimmel 
Till mig hans omsorg sträcker sig. 

Han känner all min fröjd och smärta, 
Eör Honom får jag säga allt. 
Han älskar mig, o skall mitt hjerta 
Eör all Guds kärlek blifva kallt? 

Nej, jag vill älska Honom åter, 
För Honom öppna hjertats dörr, 
Och bedja, att Han mig förlåter, 
Att jag ej älskat Honom förr. 

Jag vill ock lyda fader, moder, 
Och göra, hvad de bjuda mig. 
Förlåta, om min syster, broder 
Mot mig ej rätt förhålla sig. 

Jag vill ej bannas eller ljuga, 
Jag vill ej slåss och kifvas här, 
Ej låta locka eller truga 
Min hand till det, som orätt är. 

Jag vill ej göra satan glädje, 
Nej, jag Guds englar glädja vill: 
Och Herren mig af nåd tillstädje 
Sin Andag ljus och kraft dertill! 



136 



Men jag behöfver daglig rening 
I Jesu Kristi dyra blod; 
Lär mig förstå det blodets mening 
Det blodets värde, Herre god! 

Och när* jag sist skall hädanfara 
Och kroppen blir till jord igen, 
Låt anden bland din helgonskara 
Få lofva dig i himmelen! 








wéjäkx&å* 



IFCTIEIRylDIE: 



KITXIRSIEIN" 







137 



Fjerde kursen, 

läro- och läs-stycken, för församlingssko- 
lans högre klasser. 



1. Skaparen. 

Hvem gjorde skyn så klar och blå 
och ängens mark så grön ? 
Hvem lärde blomman dofta så 
och le i skrud så skön ? 
Hvem har väl fogeln vingar skänkt 
och lärt den sång så klar? 
Hvem har den rika färger stänkt 
på fj är Uns vingepar? — 
Det var vår fader och vår Gud: 
till honom höje sig vår lof sångs ljud! 

Hvem lät i himlens höga sky 
den sköna solen le, 
som strålar hvarje morgon ny 
och gläder allt vi se? 
Hvem skänkte månens milda glans 
åt nattens dunkelhet? 
Hvem gaf den gyllne stjernekrans 
en sådan härlighet? — 
Det var vår fader huld och god: 
o sjungom då hans pris med nyfödt mod! 

Hvem gjorde berg och kullar små, 

och källor i vår dal, 

och hjordar, som på bergen gå, 



138 

och vinden Ijnf och sval ? 
Hvem har väl skapat dig och mig ? 
Hvem skänkte kropp och själ, 
att i haas godhet fröjda sig 
och vinna evigt väl ? — 
Det var vår Gud, vår fader blid: 
ske honom tack och lof till evig tid! 

2. Herrens yägar. 

En engel syntes en gång en man i drömmen och sade: 
"kom, jag vill visa dig de vägar, som Gud går med men- 
niskorna;" och han begaf sig med engelen på väg. De 
kommo då till en person, som upptog dem ganska vän- 
ligt, och berättade dem, huru han dagen förut blifvit med 
en sin ovän försonad och af honom erhållit till skänks en 
gyllene bägare såsom ett tecken till den skedda förlikning- 
en. Vid af skedet tog engelen bägaren med sig. Hans 
följeslagare var på väg att vredgas, men engelen sade: tig 
och ära de vägar, som Gud går. Längre fram stego de in 
hos en dålig menniska, som mottog dem ganska ovänligt 
och på ett bedrägligt vis handlade med dem. Vid bortgå- 
endet skänkte engelen den elake värden den gyllene 
bägaren. Hans följeslagare ville vredgas, men engelen sade: 
tig och ära de vägar, som Gud går. Derpå gingo de in i 
ett hus, der värden satt nedslagen och bedröfvad, ty hans bo- 
hagsting voro utmättt a, och följande dagen skulle han flyt- 
ta ur huset, emedan han ej var i stånd till att betala. Vid 
bortgången satte engelen eld på hans hus. Återigen ville 
följeslagaren vredgas, men engelen sade: tig och ära de 
vägar, som Gud går. Till slut kommo de till en fader, 
hvars hjertefröjd var hans ende son, den han älskade så- 
som sitt lif . Engelen stälde sig, som om han ej kände till 
vägen, och fadern gaf dem sin älskling, sonen, med till 
ledsagare. Då de gingo öfver en spång, stötte engelen so- 
nen ned i vattnet, der han drunknade. Då kunde reskam- 
raten ej längre hålla inne med sin vrede, utan sade: "är du en 
engel? En djefvul må du vara, som förskapar sig till en 



139 

ljusens engel." Men ännu klarare omstrålades engelen af 
himmelsk glans och han sade: "kortsynta menniska, klan- 
dra ej utan tillbed! Den der bägaren var förgiftad; den 
fromme till godo blef han tagen ifrån honom och gifven 
den onde till förderf; under askan af sitt nedbrända hus 
skall den bedröfvade och hus ville finna en skatt, hvarmed 
han kan betala all sin skuld; den omkomne sonen skulle 
blifvit en niding, som en gång lagt hand på sin egen 
fader; till fromma för dem båda måste han dö i sin 
ungdom.'" Och si, der var med engelen en mängd af him- 
melska väsen, som sjöngo; "niina tankar äro icke edra 
tankar och edra vägar äro icke mina vägar, säger Herren. 
Utan så mycket himmelen är högre än jorden, så äro ock 
mina vägar högre än edra vägar och mina tankar än edra 
tankar." Och då englarne åter foro till himmelen, tillbad 
mannen Herren, som han förr misskänt, och fröjdade sig 
att alle Guds vägar alltid äro godhet och sanning, huru 
underbare de än må synas. 

3. Skatten i Bibeln. 

g en liten ftab t granfrife lefbe en fattig fyerbe meb ljuftru od) 
åtta barn, l)roilfa fyan meb mtjdet belfimmer f örförjbe. Sften etyuru* 
roäl bet föll Ijonom froårt att föba od) fläba tio menniffor, få roar 
Ijan bod i ftånb att fammanfpara få modet, att tyan Innbe löpa fig 
en 93ibel, fom l)an länge l)abe åftnnbat; tt) ben Ijan fornt l)abe, roar 
af flitigt brnl allbele§ utfliten. 9?u föpie l)an fig, ide en nto 23ibel, 
utan för bet billigare prifeté ffuEC en gammal, men ben roar i gobt 
ffid od) trtidt meb få ftora bolftöfroer, att lian meb fina af ålber för* 
froagabe ögon lätt !nnbe läfa beri. £)erjemte Ijabe fjan af benna 
gamla bo! en färfrilb uppbtiggelfe, tt) få ofta l)an tog lienne i Ijanben 
föll Ironom ben tanlen in, Ijroab bet roäl roarit för memtiftor, fom 
förut Ijemtat lju§, lif od) tröft af benna bo!, od) Ijan tänfte: be ligga 
nu reban i grafroen od) Ijafroa efter många libanben ingått t r)ärtig^ 
l)eten, men jag, gamle man, roanbrar ännu t)är nere, od) be l)afroa 
lemnat mig benna Söibel, att jag lifafom be må funna bereba mig 
till min Ijäbanfärb. 



140 

§cm läfte ocffå flitigt beruti. fången afton fattfjan mebtm* 
ftru oå) barn oå) läfte en pfatm eller något annat i benna petiga 
bo!, oå) be långa minterqmättarne btefmo för be$\a fattiga menni^ 
flor få fföna, glaba ocf? fribfuCCa, t bet be få ftiSfetfatte fig meb f)im* 
metffa ting ocf) fingo tjimmetff näring för fina tjjertan. Då) bå 
^nlen fom, fom förft ftrabeå af englarne meb fattige tjerbar, få* 
fom jirifroet ftår, fröjbabe be fig af allt fjjerta, att be ocffå rooro fåbant 
fattigt fjerbefolf, fom funbe fira famma fjärtiga gufljögtib. @n 
fönbag fort efter 8nlen fatt nu mår tjerbe på manligt fatt mib fin 
SBibet 2)å f)an rjabe läft en fiba titt fint, mänbe fjan blabet om ocfj 
märfie, att fötjanbe fiba icfebermeb fjängbe itjop, utan att fjan måfte 
rjaftoa mänbt troå blab. §an mänbe om oå) märfte, att tmå blab 
tjängbe tittfammanå. §erben tog fin Inif ocr) ffitjbe blaben förfig^ 
tigt ifrån fjmaranbra. Då) fi, emellan blaben lågo papperåmrjni 
till märbe af 300 bollars. §an mitte icfe tro fina ögon, men bet 
mar få; tjan fatt aUbeleS ftum af förffräcfetfe. Sermib märlte fjan 
en papper§remfa, fom mar bifogab, oå) berpå moro ffrifna följanbe 
orb: "2)enna fnmma r)ar jag meb mrjcfen möba fammanfparat; 
men bå mina naturlige arfmingar alle äro ri!t folf, fom attbefeå 
intet befjöfma, få öfmerlemnar jag betta teftamente åt big, bu fom 
ffatt läfa benna SBifcel." 

§erben ffafabe på fjufraubet ocr) lunbe ännu icfe begripa bet ; 
tjan måfte förft befinna fig, innan tjan börjabe gtäbja fig öftoer fin 
ffatt SQJen bå blef en rätt ftor gläbje f)o§ tjuftru oå) barn, fåban 
fom i benna Ijtibba albrig funnits. Sfteb betta teftamente förl)ött 
bet fig f amtolift få, att bet fjärrörbe från en man, fom fjabe fin ftör= 
fta gläbje i @>ub% orb, ocr) emeban fjan mar barnlös oå) fjan§ fläg* 
tingar fyabe penningar nog, få mitte tjan göra ett teftamente titt en 
obefant, oå) @nb ffutte fjelf blifroa teftamenteté merfftättare, få att 
be§fe penningar måtte tillfalla en perfon, fom mät berjöfbe bem, oå) 
fom af fjjertat älffabe ®nb§ orb. SJcången torbe önffa, att bet fun= 
ne§ ftere fåbane febfar i bera§ biblar; oå) i mara biblar ligga 
fannerligen ftora ffatter, ja, mrjcfet brjrbarare flatter! 3 mara 
biblar ligga Rätter fom albrig funna förftöraå, fom icfe förberfmaå 
af roft oå) mal, ocr) fom ingen tjuf fan bortftjäta. ©öfen blott ber^ 
efter ! S)en ber f öf er, tjan finner. 



141 

é. Bön och bönhörelse. 

Till läraren i en anstalt för vanvårdade barn kom en 
dag ett af barnen ganska sorgset och klagade, att Gud icke 
ville höra dess bön. "Hvarom beder du då?" — "Jag be- 
der Gud, att han ville gifva mig ett ödmjukt hjerta." — 
"Hvarföre tror du då, att du icke är bönhörd?" Barnet 
svarade gråtande: "Sedan jag började så bedja, äro de an- 
dre gossarne så elake emot mig ; de smäda och skymfa mig 
hvart ögonblick, så att jag knappt mer kan uthärda". — 
"Huru", svarade läraren, "du tror, att Gud icke vill gifva 
dig ett ödmjukt hjerta, och talar likväl om, att de andra 
barnen på detta sätt förödmjuka dig! Se då, huru du just 
är bönhörd. Genom sådana förödmjukelser vill Herren 
uppfylla din bön. Genom detta medel och på denne väg 
vill Han gifva dig ett ödmjukt hjerta". Det arma barnet 
hade icke tänkt derpå. Det hade förutsatt, att Gud skulle 
taga en helt annan väg; deraf den villfarelsen, att det icke 
var bönhördt. En stor hop kristna befinna sig i samma 
villfarelse. De bedja om tro, om hopp, om kärlek, och Gud 
hörer dem, i det han låter dem komma i en sådan ställning, 
att de blif va frestade till att tvina, till att misströsta, till 
att falla i otro, till att råka i förtvinan, till att förbittras, 
blifva otålige, hatfulla o. s. v. Men just genom denna 
helsosamma öfning vill han utveckla tron, hoppet och 
kärleken i deras hjertan. I sanning, hvarje kristlig dygd, 
vi trakta efter, måste framgå ur en sådan kamp, och vi 
blifva alltid segervinnare deri, om vi intet ögonblick un- 
derlåta att söka vår starkhet i Herren, såsom han ock skall 
vara vår rättfärdighet. 

5. Trons magt. 

Med tunga steg en moder gick hem en vinterqväll, 
Ty hungrigt barn ej mer hon kunde mätta; 
Och ingen ved hon hade att lägga uppå häll, 
Att kölden uti stugan dermed lätta. 

Så fattig och så tomhändt hon aldrig kommit förr 
Till barnet, som der hemma låg på halmen; 



142 

I skogen fann hon intet, och stängd var h varje dörr — 
Allt genljöd tomt och kallt som gjutne malmen. 

"Du fryser, kära moder, jag smeka vill din kind, 
Ty du så ofta lisat har min smärta,' ' 
Så sade barnet vänligt, och likt en sommarvind 
De orden värmde moderns arma hjerta. 

"Men, moder, hvar är brödet, du lofvat mig i går, 
Jag hungrar, ack jag hungrar nu så mycket; 
Du vet ju jag är nöjder, hur litet jag än får, 
Jag vill ej af dig hafva hela stycket." 

"Var stilla ännu litet, här har du något bark: 
Snart skall du få ett bröd, det allra bästa; 
Som starkast gror nu kornet i denna hvita mark, 
Och Gud vill med sin' englar hos oss gästa," 

Och närmare än nån'sin slöt moder barn i famn, 
Ty hvarje barnets suck var som den sista; 
Den tröst hon likväl hade af Herrens Jesu namn, 
Att båda lifsens bröd ej skulle brista. 

Snart slog dock barnet åter sin' matta ögon opp, 
Om brödet strax sin moder det påminner, 
Och hon i barnet tänder ett nytt och saligt hopp : 
"Si, kornet mejas af, så fort man hinner". 

Och barnets öga glänste och likblek kind blef röd, 
Ty styrka flöt ur tron på modersorden. 
Men barnet sporde åter om liten smula bröd, 
Till dess att säden var af tagen vorden. 

"Ack, lek nu med de trissor — ditt bröd det får du strax — 

Dem käre fader en gång åt dig skurit; 

Men tyst, nu körs i ladan det korn med gyllne ax, 

Och säkert hundrafaldig frukt det burit." 

Men lek, som ofta lif vat, ej vann som förr behag, 
Ty tanken lät sig ej från brödet villa. 
"O moder min, det dröjer, har du ej fått i dag 
Så litet, att jag kan min hunger stilla?" 

Då gladde modern barnet, att kornet tröskas nu; 
"Du har ju hört, hvad skördadt är skall krossas; 



143 

Får sjelfve oxen äta, hur mycket mera du, 
Haf roligt blott, snart hungerns boja lossas." 

Och modern las i skriften — Guds ord var hennes stöd — 
Att Herren också tröskar sina kärfvar; 
Än brukar han då "slago," än "vagnshjul", "staf", än "spöd" 
O ch aldrig någon dervid han f örderf var. 

Men barnet tvangs af smärta att åter fråga mor: 
"Säg, har ej kornet hunnit blif va kaka ?" 
"På stund, mitt dyra barn, si, till qvarns just nu man for 
Snart kommer det som snöhvitt mjöl tillbaka". 

O ch modern derpå läste, hur Gud gör allting väl, 
Fast han sitt råd ej alltid uppenbarar. 
"Ack är ej kornet målet, mig sällsam ångest qväl ?" 
"Mitt dyra barn, det bakas nu", hon svarar. 

Med röst så klar sjöng moder och tårar runno ner, 
Men morgonstjernan började nu lysa, 
"Ack barn, nu dukas bordet med bröd och rätter fler', 
Nu slipper du att hungra mer och frysa". 

Och barnet knäppte händer och bad sitt "Fader vår", 
Och Gud, som hörer barnabön, han sände 
Sin engel att det hemta — nu för Guds tron det står, 
Och glädje har, på hvilken ej blir ände. 

6. Tålamod. 

(Srt liten fattig amerifanjl negergogfe ljörbe en gång ®ub§ orb 
prebifaå odj Mef af betfammaé Iraft fattab odj ommänbe fig titt fin 
grälfare. 2)å t)anå fjerre, fom mar en gammal fienbe till friften* 
bomen, erfor betta, förbjöb fjan golfen att oftare gå 6ort od) t)öra 
®ub3 orb, od) fjotabe berjemte att prögta ^onom titt böbå, bereft 
§art tifmät ginge åftab. 25en ftadarS golfen fom genom Detta 
förbub i ftor förlägenhet. §an fnnbe fna^aft aff)åHa fig frän att 
gå, tt) bet mar fjonom ber)of, änffönt fyan migte, att fyan i fåbant 
fall frnde gå en fäfer böb tia möte§. 3 benna omtéfa ftäaning 
fitobbe f)an i bön titt nåbatronen för att f)o§ fin färe ®nb fö!a mäg= 
tebmng od) biftånb ; od) berefter fänbe rjan, fjurn M tvax I)an§ ffyt* 
bigfjet att ftiUa mänta på tjtoab ffe ffnHe, ide förfnmma något af 



144 

gubStjenften odj för öfrigt öfraerlemna fig i ®ub3 J)anb, §<m gi<f 
atttfå Bort för att f)öra prebilan od) blef mib återlomften lallab fram 
för fin tjerre, fom bå efter många fjårba oå) l)äftiga orb lät gijma 
Ijonom 25 flag meb en piffa; l)roarttå Ijan meb gub§förfmäbanbe 
min fabe tid Ijonom: "gtoab lan nu gefuå ®riftu£ göra för big?" 
— "£an giftoer mig Iraft," fabe bet ftacfar§ barnet, "titt att böra 
beåfa flag meb tålamob." — ©if Ijonom ännu 25 flag," fabe ben 
obarm fjertige böbetn. 2)et ffebbe, — "Qtvcå lan gefuå ®riftu§ nu 
göra för big," fporbe bet länåtotöfa objuret. — "§an f)ielper mig 
att tänfa på ben tittlommanbe farligheten," froarabe ben lille tro§= 
^jelten. — "®if l)onom titterttgare 25 flag," ropabe ben grymme 
törannen, utom fig af raferi. SDet ffebbe, odj i bet l)an meb toilb 
gläbje njöt af fitt böenbe flagtoffer§ jemmerrop, fporbe Ijan åter: 
"fetoab lan Qefuå ®riftu§ nu göra för big?" $)en lille martyren 
froarabe meb en fifta anfträngning af fin numera brutna Iraft: 
"§an Ijjelper mig att bebja för eber; Ijerre," oå) meb be§fa orb 
uppgaf l)an fin anba. 

7. Låtom oss icke öfvergifva vår forsamling/ 

Den fromme och berömde läraren Gerhard Tersteegen 
for en gång i en båt tillsammans med en inan, som hade 
skiljt sig från kyrkan. Båten var bräcklig, vattnet oro- 
ligt och de stora vågorna slogo stundom in i den lille far* 
kosten. Med hvarje stund blef faran större. Då frågade 
Tersteegen sin följeslagare: "skola vi icke genast öfver- 
gifva den bräcklige bålen och försöka att rädda oss med 
simmande? Ty huru lätt kunde den icke blifva kullstörtad 
eller sönderslagen! 1 ' u O nej," svarade den andre, u vi äro 
ju ändock i båten mycket säkrare än i vattnet." — Just 
så tänker jag också om kyrkan, sade Tersteegen; derföre 
qvarblifver jag äfven i kyrkan, såsom nu i båten, och för- 
tröstar på Herran, att han skall hjelpa och väl göra. 

8. Hvem ger mig budskap? 

Hvem ger mig bud från evighetens strand. 
Dit själen flyr från jordens främlingsland? 



145 

Mig fogeln sade : högt min flygt väl går, 
Men dock ej högre, än dit molnet når. 

Och molnet sade: öfver mig sin väg 

Far vinden stark och fri; till honom säg! 

Och vinden svarade: jag vet det ej, 
Men kanske solen hon ej svarar , nej. 

Och solen sade: mycket visst jag såg 

I höjd och djup, men det för högt mig låg* 

Då märkte jag, att vid min sida stod 
En ljusklädd ängel, allvarsam och god. 

Jag ville fråga här på nytt; men han 
Tyst pekade på Bibeln och försvann. 

Jy M. Lindblad. 

9. De två vännerne. 

(£n man af OT^ftammen, ett mägtigt odj förftånbtgt fol! i 
2Ifrifa, mebbetabe en gång fötjanbe: SBtanb o§ moro tmå man, fom 
meb fymaranbra lefbe uti marm odj förtrolig mänffap od) beftänbigt 
umgänge, @n annan man, fom märfte benna mänffap, mitte gerna 
bettaga i bera§ (öda, oå) hab bem upptaga fjonom i mänffapåförbun* 
bet ; men be afflogo bet, emeban be fruftabe, att en trebje perfon !unbe 
btifma en orfal titt någon oenighet bem emellan. 9^är benne trebje 
perfonen fåg fig tittbafaroifab, blef tian ganffa mreb odj> beflöt att 
fjämna§. 3 benna affigt gid t)an titt en trottfarl, tjroitfen mot en 
ffänl af l)ön3 od) patmolja åtog fig att upplöfa be tmå männerneå 
förening. 8eban tjan fått tjöra, att bera§ boningar moro nära 
Ijmaranbra, en på Ijroarbera fiban af magen, gjorbe l)an fig en ftag§ 
fappa, fom mar l>roit på ben ena fiban oå) blå på ben anbra, odj ttrib 
ett tittfätte, bå tjan miftte att be båba arbetabe fyroarbera i fin träb* 
gårb, tog tjan benna fappa på fig od) gid långfamt förbi på magen 
mellan be begge träbgårbame. 9läx t)an mar borta, frågabe ben 
ene af männerne ben anbre: "fåg bu mannen, fom gid förbi?" 
"Sa", fmarabe \>m anbre, "§an mar btåftäbb." "9lej", fabe hm 

10 



146 

förre, "tjcm töar f)tmt." Söegge toittc fyaftoa rött; ftriben blef häf- 
tig odj ftntabe meb flag§måt. SScmjlapen töar bruten orf) be Meftoo 
fienber. 

@nfibtgt)et ioåöar ofta oenighet, $nnan man bönter öftoer 
en fal, är bet bäft att betrafta ben äftoen från ben anbra fiban. Så 
fabe berättaren meb het ftoarta anfigtet odj bet ulliga båret. 

10. Skönt och skönare. 

Skönt är att älska, hvad oss älskar; 
Men obelönt 

Att älska, det mig synes högre 
Och mera skönt. 

Skönt är att vara glad och lycklig; 
Men prof vad bli, 

Det gör dock anden mera högstämd 
O ch mera fri. 

Skönt är med huf vu't under vingen 
Få drömma blott; 
Men sträf va, verka och arbeta 
Är bättre lott. 

Skönt är att lef va gladt på jorden — 
Mer skönt ändå 

Mig synes det, att gladt i döden 
Till hvila gå. 

11. En förlorad och igenfunnen dotter. 

En man från Schwaben i Tyskland for på 1700-talet 
med hustru och barn Öfver hafvet till detta land in uti 
Pennsylvanias aflägsne urskogar. Der fanns då vidt och 
bredt ingen prest och ingen skola; men mannen höll dag- 
ligen, såsom en trogen husfader, andaktsstunder med de 
sina och undervisade dem troget. Då utbröt ett krig mel- 
lan Frankrike och England. Det var är 1755. Dessa mag- 
ter afundades h varandra sina besittningar, och de uppre- 
tade också de vilde indianstammarne emot h varandra. Äf- 
ven den redlige schwabarens nybygge blef vid ett mor- 
diskt ströftåg af desse öfverfallet och uppbrändt. Modern 
och en son, som hade gått till en qvarn, blefvo räddade, 



147 

men fadern med den andre sonen ihjelslagne, och två dött- 
rar bortsläpades uti fångenskap. Den ena såg man aldrig 
mer. Men den nioåriga Regina kom med en annan hvit 
flicka till en gammal indiansk enka, som ofta slog dem 
nära till döds. 

När under denna tid Regina måste uti vilda skogen söka 
rötter och örter, föll hon i ensamheten ned på sina knän 
och bad de böner och sjöng de sånger, hvilka hon ifrån 
sin faders husliga gudstjenst mindes; och hennes följesla- 
gerska knäböjde med henne och lärde också desamma. 
Framför allt sjöng hon sin älsklingssång af Benjamin 
Schmolcke: 

Allena, dock ej helt allena, 

Är jag uti min ensamhet; 

Ty fast man mig kan ensam mena, 

Jag alltid Jesum hos mig vet. 

Hos honom jag, hos mig han är; 

Så är jag aldrig ensam här. 

Nio år voro förflutna, och hon hade nästan alldeles 
glömt sitt modersmål; endast bibelspråken, bönerna och 
och psalmerna hade hon ännu uti minnet. Då blefvo vil- 
darne tvungne att utlemna alla de fångna; 400 unga men- 
niskor, utblottade och liknande vildarne, kommo tillsam- 
man, och den engelske generalen lät uti tidningarne kun- 
göra, att de, som hade uti kriget förlorat barn, måtte 
komma att utsöka dem. Då kom också Reginas moder 
och sökte och sökte, men hon fann icke sina döttrar. Bit- 
tert gråtande gick hon omkring, till dess generalen frå- 
gade henne, om hon alldeles icke visste något kännetec- 
ken på sina barn. "Intet, herre", sade hon, "annat än 
det, att mina döttrar hade en älsklingspsalm." "Nå, så sjung 
den då," svarade han. Och modern stälde sig fram och 
begynte: 

Allena, dock ej helt allena, 

År jag uti min ensamhet — 

Och med klar röst inföll en flicka bland de fångnes ' 
skara: 



148 

Ty fast man mig kan ensam mena, 
Jag alltid Jesum hos mig vet. 

Och begge föllo gråtande uti hvarandras armar. Mo- 
dern, så fattig hon var, tog äfven Reginas följeslagerska 
med sig; och så hade hon åter två döttrar, Regina frå- 
gade uti moderns boning snart efter den bok, hvaruti Gud 
talar med menniskorna; men modern hade icke kunnat 
återskaffa sig någon Bibel. Hon for till Philadelphia och 
fick en sådan af en prest till skänks, och Reginas glädje 
var stors hon kunde verkligen ännu läsa. 

12. Underbar räddning. 

2Bib ett nt^fterljetåmöte t mårt lanb berättabe en preftman 
följanbe: 

Stellan Dlormid) otf) garmoutf) manbrabe en gång på ftranben 
en man meb förtuttbabt utfeenbe ttttfamman§ nteb fin fon, fom mar 
ungefär ftira år gammat. SBarnet mar bteft otf) affattet, o<fy t beg 
bjupt Itgganbe ögon funbe ttibltgen läfaå, att bet teb af tmnger; 
änbttigen utbraft 'oä: "jag är få Ijungrig!" "%iq, otncftige!" fabe 
ben råe fabern. — "2lcf ja! jag är få tjungrtg." — "2BiII bu tiga, 
pojfe," fmarabe ben fänålotöfe fabern; "fan jag finna bröb l)är i 
fanben?" barnet teg meb möba odj grät i ftittljet; fabern ftmteå 
förfänft i forglige tanlar, tjan gjorbe frampaftiga rörelfer för att 
f)åHa fig t jemnmigt, men bet mitte ej ItjcfaS, tt) fjan mar efter fin 
mana berufab, od) ragfabe mib Ijmarje fteg. plötsligen begtinte 
barnet ffrifa Ijögljubt, bet lunbe ej Ijåtta fig längre, od) fntyftanbe 
TOpabe bet: "bröb! gif mig ett ftijcfe bröb, far!" Sften fabern tog 
i ett anfall af raferi od) förtunflan barnet i fina armar od) ftung^ 
aht htt meb att Iraft ut i fjön. Utan att fe fig om efter bet, ftön- 
babe Ijan berifrån. 

(Senom en af be utomorbentliga fyänbetfer, tynritfa merlben fal* 
lar "flump," men tjmilfa en friften anfer fåfom förftinenå ffidelfer, 
fann bet olidliga barnet ett fttide träb fom flöt brebmib bet, od) i 
tjroilfct bet ögonblicftigen fattabe tag. SStnben förbe bet fnart långt 
bort från ftranben. 9tten från ett mib fuften för anfar ligganbe 
frigéffepp bemärfte man barnet, Ijmilfet af böljorna brefå raft emot 



149 

bet oå), om ej Ijjety fom befjförinnan, ofelbart måfte fro§fa§ mot 
fleppetå roägg. 9Ken rebcm tyabe en matro§ faftat fig i fjön, otf) fås 
lunba räbbabe£ barnet från en ounbroiftig böb, Tian frågabe go§= 
fen efter f)an§ namn; fyan fabe fig tyta $afob men funbe ej uppgifroa 
något närmare om fina förätbrar odj fitt t)em. 99£an fattabe fjonom 
berföre ben fattige $afob od) bemött fjonom omborb på ffeppet. 

£)en fattige ;gafob fyabe ett mitbt finnelag odj) mar tjenftaftig 
emot alla. (Snart mar tjan attaå ätffting, åtta bef)anblabe tjonom 
mät, ja, någre officerare, fom tticfte bet mara ffaba, att tjan ffutte 
btifma matro§, fammanfföto mebel för att låta fjonom åtnjnta en 
bättre uppfoftran. @eban fjan fyabe miftaté nnber en fötjb af år 
mib lägre od) tjögre ffotor, gitf fjan fåfom ffepöåläfare åter omborb 
på ett frigSffep}). Unber ben långa ftriben mellan granfrife oct) 
(Sngtanb ptte f)an fin fofjla meb ftor utmärfetfe. &ieppet, på 
tjmilfet f)an tjenftgjorbe, §abe tagit en franftifl gateotte, IjmarS 
befattning titt ftor bel mar fmårt fårab,\odj berföre temnabe 
man bem nnber fältflären 3afob§ mårb. 95tanb be fårabe mar 
en gammat man, fjmitfen, oaftabt Qafobå åtta bemöbanben, ej 
funbe räbbaå. ©å ben främmanbe gnbben fåg, att f)an måfte 
bö, hab tjjan läfaren att ftanna qmar t)o§ Ijonom en liten ftunb 
od) titttatabe tyonom fåtunba: "9li fyax mifat mig få modet bel* 
taganbe, att jag, fåfom ett bemté fcå min erfän§ta, i ebra 
fjänber nebtägger ben enba flått jag eger på jorben;" t)ärroib 
gaf fjan f)onom en Söibet od) fortfor: "jag tjar fått benna SBibet 
af ett fromt fruntimmer, ben tjar öppnat mina ögon för bet ftora 
etänbe, i fymitfet jag mar förfänlt; i benna Söibet fann jag äfmen 
förtåtetfen för mina ftinber i igefu§ ®riftu§; måtte ben äfmen 
föra er på ben mäg, Ijjmitfen jag få fent beträbbe, men på ljjmlfeit 
jag manbrabe meb gtäbje."— därefter omtalabe §an meb tångfam 
od) barranbe röft be öfmerträbetfer od) ftinber, fom Ijan fyabe be- 
gått i fitt oommänba tittftånb, btanb annat ljuru t)an fyabe faftat 
ett litet barn, fin egen fon, i Ijaftoet, bå benne bebt fjonom om 
bröb. "O, ffutte bet mara möjligt," ntropabe läfaren; "fäg mig 
bod, tjroar ffebbe benna fjänbelfe?" "hettan Sftormid) odj gar* 
moutt)," fabc ben förmånabe gubben. "£)<§ mib Ijmitfen tibjmnft 
ungefär?" frågabe fättffären. — "gör omfring 23 år feban." — 



150 

"Då) mar ej Barnets namn Qafob," utbraft ffeppgtäfaren, fom ej 
längre lunbe fyåtta fig. "gafob! ja, få §ette bet/' utropabe ben allt 
mer förmånabe gubben. 

"2lcf, min far, mälftgna er fon," fntyftabe btn unge mannen, i 
bet Ijan nebföH på fina fnän framför fangen, "mälfigna eber fon; 
®ub Ijar åter förenat 0J3, ®ub mitt mifa mig exemplet af eber om* 
mänbelfe oå) ebert trogna t)opp !" — Säitge blef ben gamle mannen 
ftum, — men bå fjan få fmåningom fyabt famlat fina tanfar ofy af 
några biomftänbigfjeter, Jftrilfa läfaren ännu påminbe fig, fyabe !om= 
mit titt migtiet, att l)an fyabe fin fon framför fig, bå ftrömmabe gläb^ 
jetårar öftoer l)an§ anfigte, på t)tt)ilfet böben reban f)abe lägrat fina 
ftuggor, od> f)an ropabe meb ©imeon: "§erre, nu låter bu bin tje* 
nare fara i frib !" 

©amme bag bog l)an i fonen§ armar, prifanbe od) lofmanbe 
®ub. 2)enna omäntabe r)anbelfe gjorbe ett få bjupt intrttcf på ben 
unge mannen, att Ijan lemnabe ffeppet för att egna fig åt (&ub% orbå 
förfunnanbe. (Seban l)an gjort be nöbmänbtga förberebelferna, blef 
tian preft i ben engelfla ft)rfan§ tjenft. 

SDå ben berättanbe Ijabe flutat, mänbe l)an fig titt orbföranben 
i förfamlingen od) fabe: "3ag är ben fattige $afob!" 

13. Julqvällen. 

(Legend.) 

Den bleka månen sken på mon, 
Af hunger tjöt i klyftan lon, 
Och hundens skall ljöd långt i byn; 
Men vandrarn gick vid skogens bryn; 
I ödemarken låg hans tjäll. 

Han skyndade sin trötta gång 

På stigen, öfveryrd och lång, 

Af barn och maka väntad hem; 

Han bar ett högtidsbröd ät dem, 

På herregår^n i byn begärdt. \ 

De sjelfva länge bark förtärt. 



151 



Det börjar mörkna mer och mer, 
Då han en ensam gosse ser, 
Som sitter stum på drifvans rand, 
Och andas i sin kalle hand; 
Vid qvällens än ej släckta sken 
Han tycktes hälft för stelnad re'n. 

"Hvart leder, arma barn, din stig? 
Kom hem till oss att värma dig!'* 
Så sagdt, han tog den frusne med, 
Och hann omsider gårdens led, 
Och trädde in till stugans fest 
Med brödet och sin späde gäst. 

Vid muren satt hans dagars tröst, 
Med yngsta barnet vid sitt bröst: 
"Du dröjt så länge på din färd, 
Kom hit och sätt dig vid vår härd; 
Och du också!" — så öm, sä lugn 
Hon ledde gossen närmre ugn. 

Och snart vid hennes vård man fann 
Hur brasan mera lifligt brann. 
Hon tycktes glömma bort sin nöd, 
Hon tog så gladt sin makes bröd, 
Och bar det fram till aftonvar d, 
Med litet mjölk, i bunken spard. 

Från halmen, glest på golfvet bredd, 
Till festens måltid, sparsamt redd, 
De muntra barnen redan gått; 
Vid muren qvar blef gästen blott. 
Hon tog den arme med sig då, 
Och förde honom fram också. 

Och när en tacksam bön var slut, 
Hon tog sitt bröd och delte ut. 
(i Välsignad är den godes skänk" 



152 

Så talte gossen på sin bänk, 

Och tåren i hans öga log, 

När han den bjudna skifvan tog. 

Han ville dela, som hon d$lt; 
I hennes hand var brödet helt 
Förvånad hon sitt öga fäst 
På främlingen, sin späde gäst; 
Hon undrar, och hon ser och ser; 
Han syntes ej densamme mer. 

Hans öga brann, som stjernan klart, 

Hans panna lyste underbart, 

Från skuldran spridde sig hans drägt, 

Som dimmorna för vindens fiägt, 

Och hastigt står en engel der, 

Så skön, som Skaparns himmel är. 

Ett saligare ljus gick opp, 

Hvart hjerta slog af fröjd och hopp, 

Det var en oförgätlig qväll 

Uti det goda folkets tjäll; 

Och skönare var ingen fest, 

Ty engeln blef hos dem som gäst. 

J. L, Runeberg. 

14. Den afrikanske vallgossen. 

Sälla var en svart vallgosse. I det heta Afrika val- 
lade han sin hjord. När han dref ut sin hjord till betes- 
platsen, var det natt. Det var natt ute på fälten, ty i 
vissa delar af det varma Afrika betar man boskapen om 
nätterna och kör hem dem om morgnarne. Natt var det 
äfven i vallgossens hjerta, ty han hörde till en negerstam, 
som ej hade någon kunskap om den allena sanne Guden 
och den han sändt h af ver, Jesus Kristus. 

Sälla var ett ovanligt barn. I den djupa tystnaden 
under natten, då han var ensam ute på marken, försjönk 



153 

han ofta i underlige tankar. Så satt han en stilla, stjern- 
klar natt och såg på de många tindrande ljusen på det vida 
himlahyalfvet öfver honom. Då tänkte han: "Hvem har 
gjort dessa klara stjernor? Hvem har skapat månen och 
den sköna, glänsande solen? Hvem har frambragt alla 
dessa glänsande ting? Icke kan det vara den der guden, 
som vi för fjorton dagar sedan gjorde af ett träd i sko- 
gen. Icke kan han hafva skapat dem. Nej, det måste 
vara en ande, en stor och mägtig ande, som skapat stjer- 
norna och allt, hvad mina ögon se; ja, som äfven skapat 
mig." Vid denne tanke blef det förunderligt stilla i hans 
hjerta; han kände sig lycklig vid tanken på den mägtige 
anden, som skapat honom och allt. 

Då morgonen kom, dref han hem sin hjord. Han 
fann sin far och mor bedjande framför den gud, som de 
sjelfve huggit ut ur det stora trädet. Sjelf kunde han ej t 
som förr, deltaga i deras bön; utan han bad i sitt hjerta 
till den store, okände anden. Snart var dagen förliden, 
och han dref åter sin hjord ut på bete. I hans hjerta var 
det ej så mörkt som förr, ty han kunde nu samtala med 
den mägtige anden. 

Så förgingo några år. Men Han, den store fåraher- 
den, vår Herre Jesus Kristus, som sagt: "I, menniskors 
barn, aren mina fosterfar," och som från "sin fasta stol 
ser uppå alla dem, som på jorden bo," såg äfven ned till 
den lille afrikanske herdegossen och förde honom från he- 
dendomens vildmark till sin kyrkas gröna ängar. En gång, 
då fiender föllo in på det område, der Sälla betade sin bo- 
skap, blef han tagen till fånga och såld till slaf. Derpå 
blef han förd hit till Amerika. Hans nya hem låg nära ett 
ställe, der missionärer predikade om, huru Gud Fader i 
himmelen, som skapat himmel och jord, sändt sin Son i 
verlden till menniskornas frälsning. Då Sälla fick höra 
talas om de främmande lärarne, som talade om en okänd 
Gud, greps han af längtan att få höra dem. Han begaf 
sig till dem. Då nu lärarne talade om den ende sanne 
Guden, som genom sitt ord skapat allt och som sändt sin 



154 

Son i verlden till försoning för menniskornas synder, in- 
togs Sällas hjerta af en obeskriflig fröjd. Han hade nu 
funnit honom, som han så länge sökt. Det dröjde ej länge, 
förrän Sälla genom det heliga dopet blef upptagen i den 
kristna församlingen. Troget vittnade han sedan under 
många år om sin frälsares kärlek. 

15. En missionsresa i det nordliga Amerika. 

SDet är öfraer mibnatt. 9ttånen od) många infen ftjemor 
blida neb öå en oöfmerfrabtig fnööfen, fjttrilfen enbaft l)är od) ber 
afbrrjteS af en mörl ffog§fträda etter enftafa träbgruööer. @m ffarö 
norbmeftminb blåfer öfrcer flotten. ®ölben är ftar!. Siat lif fö* 
ne§ ntböbt. ©nbaft ugglans Ijemffa ftrif afbrrjter bå odj bå nat* 
tené bjnoa ttjftnab. 

Sftenntjtor uööefjåtta fig Itftoät t benna öfen, 2Bib ftogenå 
fnnt lågar en flår elb. SSib benne röra fig ttoenne män. 3)e äro 
infmeöte i filtar. Söib ben eneå fiba ftår en fåban fälfe, fom inmå* 
nnrne i be norbligafte trafterna af Sporra Slmerifa anmänba. Sätt 
inttrib elben, fom näftan berör bera§ tjoda, öefåfobrabe ftöflar, ligga 
be enfamme manbrame. 2)e fofma icfe. Sn formger ben ene, än 
ben anbre nöö för att nnberfjåtta elben meb rté, fom förft måfte bra= 
ga§ fram nr fnön, eller för att meb alteljanba befönnertiga rörelfer 
meb armar od) ben märma nöö be ftelnabe lemmarne. S)en älbre 
är en ftortoöjt inbian meb ett öar ftora fmarta ögon, fom blida fram 
nr bet foööarbmna anfigtet ; ben öngre aren enroöe, meb omber* 
bitna brag; (jattfer atttoartig od) beftämb ut; men berjemte manlig 
od) mitb. tgtoab förmå be§fe män att nnber en få fträng fölb loan* 
bra genom benna öbemarf? ®ärtefen titt ®rtfin§ tmingar bem. S)e 
roilja löba bet bubet : "®ån nt i Ijela merlben od) örebifen emangelinm 
för alla menniffor!" £)en rjroite är ben flotfle mtéfionären ©mitfj, 
fom, feban rjan merlat blanb inbianerne i en traft af Sfmertfa, mitt 
förlnnna ^efnå äfmen för anbra inbianer, fom bo längre i norr. 
2)å inbianerne^ jagttåg nnber ben förta fommaren fträder fig öfmer 
ett ofantligt ftort områbe, od) bå be ej Ijafma några fafta boning^ 
ölatfer, beflöt (Smitl) att nööföfa bem i bera§ minterläger. §an be* 
gaf fig åftab, åtfötjb af en friften inbian mib namn SfjotnaS, 25enne 



155 

Putte ttrifct Ijonont magen od) i öfrigt f)jelpa fyonom uuber ben be* 
ftDärliga färben. £re bågar fyabe be rebau ttmrtt på magen. 

SDe förföfa uu fofma. 9Jien bet mar omöjligt för ben bitanbe 
föloenå ffutt. 2)erföre ftiga be u^ för att fortfätta refan. gaftän 
bet mar blott tmå timmar efter mibnatt, äta be fin frufoft, fom beftår 
af tf)e od) röft lött, köttet är fa tjårbt frufet, att bet måfte uppti- 
na§ mib elben, innan bet lan äta§. (Seban be bebt fin morgonbön, 
fntyta be på fig be långa, fpetfiga fnöflorna odj fatta uti lätllinorna. 
9?u går bet raflt framåt öfmer ben obanabe ftätien. (Snbaft en in? 
bian, fonrnäftan atbrig tager mifte om en mäg, fom tjan förut gått, 
fan leta fig fram på benna. 2öanbrarne§ närmafte mål är en ftor 
f jö, mib fjroarå norra ftranb be tjoppaå finna ben inbianftam, fom be 
föfä. 

(Seban be manbrat tmå bågar, togo be åter igen nattläger un* 
ber bar Rimmet. S5e tänbe upp en ftor elb men moro til mät utfatte 
för faran att frtifa ifjjet. ^tbigt brt)ta be åter upp oct) lomma mib 
fotuppgången upp på raggen af en berg§lebja. gran benna lunbe 
be flåba öfmer f jön, fom marit målet för beraå farb. $)e gå neb på 
ben fpegetltara ifen od) ila beröfmer, unber bet be uppftämma (of- 
oå) tadfägetfef ånger titt ben att^mägtige, lärteféfutte ®uben, ijmitlen 
t)ittitt§ få nåbigt befltjbbat bem. Ztvå timmar marar färben öfmer 
f jön. (Seban be anlommit titt anbra ftranben, är bera§ förfta om* 
forg att brifma neb en påle i ifen odj att på beg fpet§ Ijänga upp en 
bel af matförråbet, feban betta blifmit mäl patfabt oå) inlnutet. 
§ärigenom flutte bet jltjbbaå för märg ar ocf) björnar. (Stången 
flutte berjemte tjena fom mägmifare mib Ijemfärben. 2)era§ tjopp 
att träffa på inbianerne flög fel. 2)e tlabe framåt f)ete bagen utan 
att finna en t)t)bba. 2)å natten inbruttt, äro be åter tmungne att 
lägra fig unber bar tjimmet. ©tormen tilltar allt mera. ^ölben 
mitbraå mäl något, men fnon börjar fatta neb i ftora flingor. %$o* 
ma§ går att tjugga meb titt bränfle. §aftigt uppger f)an ett Ijögt 
jemmerrop. ©mitlj fftinbar titt Ijonom. SD^eb förfäran fer f)an, att 
ZfyomaZ tjuggit fig meb %an i foten, från tjmitlen en tjocf blobftröm 
fprutar fram. Sitta förföl att pmma blobet äro länge frulttöfa, 
(Sannolift fyabe t)£an träffat en puléåber. (Slutligen ftannar blobet, 
ätten ref an lunbe ej forifättaå. §mab flutte be nu företaga ? (£n* 



156 

famme i ben ftora öfnen, förfebbemeb obett)btigt matförråb, fooro be 
mtéfe om att bu!a unber för fjunger od) fölb. ©mitt) mänbe fig i 
brinnanbe bön titt §erren. %läx fjan uppftob från Bönen, ftrifjte 
f)an, Ijroab fjan borbe göra. §an börjabe genaft att af mjufe gre* 
nar tittreba ett läger åt £t)oma§. SBrebroib betta ftäfbe f)an tefit- 
teln tittifa nteb bröb od) fött. 3)erpå fmepte f)an omfring fjonom 
åtta bera§ filtar, refte upp fätfen fom ett ta! öfmer tjonom od) gicf 
feban för att föfa upp inbianeme. 

6tormen rafar mitbt. 3 n 9 en ftjerna It)fer från ben motnbe* 
täcfte tjimmeten, od) fnön fatter i attt ftörre magfor. (Smitt) fan 
fnappt öppna ögonen; ofta måfte fjan mänba fig om för att braga 
anban. Sifmäl fträfmar §att framåt. §an fämpar för fitt odj fin 
brober§ lif. §an ber od) fudar titt herren, fom är Ijonom nära 
äfmen i benna öbemarf od) i minterftormenå fafor. S)å får f)an i 
fjjertat bet löfteéorbet: "ftag ffatt ide öfmergifma etter förgäta btg." 
%lu met tjan, att bett trofafte ($uben mitt bereba Ijonom en mäg od) 
räbba fjonom. SJlången gång fjunfer fjan fraftlöå neb, men efter 
någre minnter är t)an betädt meb tit tjodt fnötäde. §an måfte åter 
upp, tt) fjan met, att om fjan blir infnögab od) öfmerlemnar fig åt 
fömnen, ffatt t)an ej mera mafna upp. Så mifar fig i öfter en grå 
ftrimma, fom blir attt f lärare ; fnart är foten uppe ; htt är bag . 
(Smitt) fnäböjer od) bebermeb orben i fonung 2)atrib§ 103:bjepfatm. 
Set är fönbag. Smitt) tänfer på, fjuru i fjemlanbet ftodorna från 
tufentafé ftjrftorn förfunna §erren§ bag ; f)an gläber fig öfmer, att 
man i ftirforna ffatt bebja för refanbe titt tanbå od) matten; f)an fö- 
reftätter fig ben af murgröna omgifna titta boningen, ber JjanS åttio* 
årige faber nebfattar @ub§ mälfignelfe öfmer fonen i fjerran lanb. 
9?u blir mtéfionären gtab i fitt finne, gaftän fnäna ffätfma, brö* 
ftet pmtar, od) bet af fnön blänbabe ögat märfer, fänner fjan Ijuf- 
f)eten af grätfaren§ närttaro, odj ur bjupet af fyanZ t)jerta Ijuber bet: 
"£ofma §erren, min fjät odj attt f)toab i mig är, §anå fjetiga 
namn!" 

§afttgt t)öre§ ett tjub genom ben böbålife trjftnaben. ©mitt) 
tager af fig pel3mö§fan för att t)öra bättre. SSar bet en märg, fom 
tjöt ? (Stter en räf, fom tät f)öra fin Ijefa ftämma ? (£tter tit träb, 
fom fnafabe unber ben mtidna fnön? — Snart f)örbe§ Ijubet åntjo. 



157 

©et är ett apgfet t)unbffatt. ®et lommer närmare, ©mitt) män* 
ber fig om od) får fe, tjuru ftjra fmå inbiant)unbar rufa mot tyonom. 
Sfteb muntra fprång liffom t)etfa be tjonom roätfommen. SBafom 
t)unbarne framffriber en inbianff frigare. §an ^åtter fin långa 
böåfa färbig titt angrepp, ©mttlj, fom för mät fänbe röbffinnen§ 
feber för att gå ben attfommanbe titt möte§, ttjfter upp fina fyänber 
för att mifa, att t)an är obemäpnab. ©eban t)etfar t)an inbianen på 
benne§ eget fprål. gnbianen beftuarar fjjerttigt t)et§ningen od) be* 
ber ben tjmite mara mätfommen i IjanS fytfoba. 

Xt)fte gå nu inbianen od) ben t)tt>ite mannen brebmib tjmaran* 
bra. (Smitt) fauner fig gtab od) tadfam för fin räbbning ; men meb 
beftnnmer tanter t)an på fin män Xt)oma§. §uru gerna fluffe tjan 
ej genaft metat bebja inbianen, att t)an måtte t)jetpa tjonom ; men 
t)an mifjte, att bet ffutte af inbianen anfetté tjögft opa§fanbe, om tjan 
tätat förr, än t)an gått öfmer benne£ troget od) förft af t)onom btif* 
mit titttatab. ©närt fe be tmå manbrarne en mängb tåga t)tybbor, 
ur t)ttritfa§ näftan igenfnögabe ingångar tjoda röfmotn tränga fig 
fram. 3 ben ftörfta od) bäfta af beåfa inför inbianen fin gäft. 

Sftu omtatabe tjan, i t)toitfen nöbftätb betägeutjet t)an måft 
(emna Xf)oma§. 3 n bianen tofmabe att tåta uppföla tjonom od) 
föra Ijonom titt inbianbtm. ©mettertib tjabe en ntjfifen fjop inbia* 
ner famtat fig Iring tättet, bit ©mitt) btiftuit förb, få fnart rtjftet 
om tjan§ antomft fpribt fig. 2tf be§fe erbjöbo fig fer. raffe män 
att uppföta Xtjomaå. 2)e tofmabe att innan aftonen mara tittbafa 
meb tjonom od) begåfmo fig af. 

(Smitt) tät nu maten fmafa fig mät; berefter tabe tjan fig att 
fofma, feban tjan innertigt tacfat ©ub, fom få nåbigt bemarat tjo* 
nom. SSärben od) tjan§ familj, fom beftob af en tjngre brober famt 
några qminnor odj barn af iett fmutfigt utfeenbe, intogo åter fina 
ptatfer fring etben. 

3uft fom ©mitt) mar nära att fomna, tjörbe t)an en bjup fud, 
fom åtfötjbeå af ett fmagt qmibanbe. ©mitt) ttjfcnabe: allt mar 
ftitta ; inbianeme futto orörliga !rtng etben. S)å tjörbeS qmibanbet 
åntyo. £)et mar fom om någon fämpat meb böben. 3 ögonbtidet 
fprang ©mitt) upp. "§mem tjafmen 3 &er batom förfånget" — 
ropabe tjan. Utan att mänta på fmar brog tjan unban ett tade, 



158 

fom t)ängbe framför ett tjörn af ribban, datorn betta låg ert qtoin- 
na på ett bålig bäbb af torrt gräå. £on fträdte fram fina afmag* 
rabe armar lilfom för att föla efter t)jelp. 2)å Ijon ftc! fe mtéfio* 
nären, ropabe l)on: "§mite man, t)jelp §anna!" görmånab öfmer 
att t)öra qminnanå frifina namn, frågabe Ijan, t)mem r)on mar. §on 
berättabe, att t)on od) t)enne§ barn fått unbermténing i friftenbo* 
mena läror odt) blifmit böpta. gör fem dr feban t)abe t)on oå) t)en< 
ne* man famt beraå barn blifmit tagna till fånga af ben inbian* 
ftam, t)o3 t)mitlen i)on nn befann fig, hannen oct) barnen t)abe 
blifmit böbabe inför l)enne§ ögon. §on fjelf fläpabe§ meb på in* 
bianerneå ftröftåg. ©å länge fron Innbe axMa, ficf t)on nöbtorftig 
näring. SJlen, feban t)on blifmit f ju!, ffude t)on blifmit prtégifmen 
åt l)unger§böben, om ej ($ub fänbt mtéfionären titt tjemteå räbbning. 
$)emte gicf nnber åtta omftänbigt)eter titt fitteln, fom t)ängbe öfmer 
elben. 3 benne fofabe eniraftig fottfoppa. §an ftolbe bermeb fin 
tennbägare. ©eban gicf Ijan åter titt ben f jufa. 2)emta glabbe fig 
t)ögtigen beröfmer; men ännu mer fröjbabe r)on fig, bå t)on fåg 
©mitt) framtaga fitt nfia teftamente, tt) nnber åtta libanben oå) för* 
falelfer fjabe namnet Qefuå förblifmit t)enne fart odt) oförgätligt. 
"£)et är en gob bo!," "bet är en gob bo!" — npprepabe t)on flere 
gånger. Sllbrig t)ar mäl en eoangelii förfunnare fjaft en få upp* 
märlfam åt)örare, fom ©mitt) t)abe i benna gamla, fjufa qminna. 
2)å t)an !näböjbe brebmib od) hab för t)emte, afbröt t)on t)onom ofta 
meb ntropen: "2ld, !äre 3efu§!" "®äre Qefn§!" @n farlig gub§* 
tjenft tjöCfé nn i ben torftiga inbianljtjbban mibt i öbemar!en. 

gnnan folen§ nebgång återmänbe be, fom gått att föfa £1)0= 
ma§. Sfteb t)unbarne§ Ijjetp t)abe be fnart funnit t)onom. ©tor 
mar ©mitt)§ gläbje, bå Ijan återfåg fin män. $)enne§ får blef tm 
orbentligt förbunbet, tt) i ptanbet af får äro inbianerne mäl be- 
manbrabe. 

Små t)eta medor ftannabe Smitt) i inbianbtm odj prebifabe 
£riftu§ meb frimobigt)et oct) utan alla t)inber. S)en ftjnltga fruf* 
ten af t)an§ merffamljet blef mtéferligen ej flor; enbaft en gammal, 
fjuf inbian, t)mar§ t)anb blifmit froåfab genom en olöd£t)änbelfe, 
blef ommänb ; men ©mitt) tadabt berför af attt r)jerta §erren, för 



159 

fjjroilfen ett ettbct fjäl är få btjrbar, att englame i Ijimmelen jubla 
öftoer IjenneS frälsning. 

©eban ^oma§ blifmit återftälb, företogs ^emfärben. 2)en 
fångna tnbianqttunnan l)abe återfått fina frafter, få att l)on nn åter 
lunbe axbtta, gnbianerne lofmabe, att l)on fftule erhålla friheten 
ben fommanbe måren. 

§emrefan mar förenab meb ftora faror, enär en l)äftig fnö= 
ftorm plötsligen uppfotn. ätten §erren ffybbabe bem meb fin ftarla 
arm, få att be ^elbregba fommo tillbala till fina l>em. 

16. Nyårsbön. 

Hör oss, milde Fader, hör oss, 
du som styr den vilda tid! 
Lifvet ligger öppet för oss, 
låt oss gä dess han i frid; 
låt oss berga undan tiden 
någon ädel handlings skatt: 
dygden, hoppet, sinnesfriden 
följa oss i ålderns natt! 

Låt oss bedja : "Frid på jorden, 
menskorna en helig håg," 
intet slafveri i Norden, 
intet på den blåa våg ! 
Tider bättre än de flydda, 
samma mod, mer lycka blott! 
Välstånd i den ringes hydda, 
dygden i de höges slott! Tegnér. 

17. Adventsång. 

§anfommer! §ör be glaba Ijuben! 
§an nalfaS l)it meb nåb odj freb. 
§an lommer! §elgon, breben flruben 
£)d) fänfen ebra palmer neb ! 
Sägg, jorbenS fonung, neb bin fröna! 
2>u l)jelte bina lagrar ftrö ! 
Upp, pfaltare otf) fyaxpa, tona ! 
Sjung §erranå ära, yngling, mö! 



160 

18. Sång på julafton. 

Re*n tändas der ute mång tusende ljus 
Med pomp och med ståt uti rike mans hus, 
Och borden af rätter bli tunga; 
Mitt ensamma ljus brinner saktelig ner, 
Men stor sak i det: — väl i mörkret jag ser 
Ändå till att dikta och sjunga. 

Du barn som försonade himmel och jord, 
Du lifsens och kärlekens eviga ord, 
Kom, Gudason, gästa mig åter! 
Ditt herberge blifve min lågande famn, 
Mitt lefvernes lösen ditt heliga namn, 
Som synder och brister förlåter ! 

Du älskliga stjerna, som lyser i qväll 
De troende herdar till Betlehems tjäll, 
Lys äfven Guds frid i min boning ; 
Och när jag ej mera min harpa kan slå, 
Din glans på de stormande strängarne då 
Förklar -e, att jag fått försoning ! 

Nybom. 

1 9. Julpsalm. 

§efl morgonftjerna, mitb od) ren, 
éubf nåb§ od) fanningå Kära ffeit, 

gör oft är bu uppgången! 
©etC £>aöib§ ©on af %aioU fiägt! 
9ftot big, mot big, min famn är fträdt, 
SOttn brubgum, tag mig fången ! 

Sjuflig, tjuflig, 

£ög odj f)är(ig, 

Sötib oå) farlig, 

gutt af nåbe, 
§erre, titt bin brub bu \t åbe ! 

Uti mitt t)jerta tto§ od) flin, 
2)u llara jaåpté cd) rubin, 



161 

debatt bin förte! Mttm; 
ga, låt mig fänna, att jag är 
©n tern i bin förfamting för, 
(£tt refben i bin fiba. 
SiH big, tia big 
©tår min längtan; 
W min trängtan 
Sr ben ena: 
5ltt tiUrjöra big allena. 

20. De tre böckerna, som man dagligen skall 
genomläsa. 

Den första boken är mycket gammal, oren, vanskap- 
lig och med svart black skrifven. Den andra är hvit, 
tung eller vigtig, skön och med rödt bläck skrifven. Den 
tredje är blå och grön och alltigenom med gyllene bok- 
stäfver skrifven. Först måste du nu genomläsa den myc- 
ket gamla boken, d, ä. ditt förra lefverne, h vilket såsom 
hos andra menniskor så ock hos dig är skyldigt till laster 
och fel. Derför gå inom dig sjelf och slå upp ditt sam- 
vetes bok, hvilken i Kristi dom på den yttersta dagen in- 
för Gud och hela verlden skall blifva öppnad. Utforska, 
bestraffa och döm dig sjelf, på det du icke på denne för- 
skräcklige dag må blifva fördömd. Men detta vare det sätt 
och vis, efter hvilket du må examinera och undersöka ditt 
samvete: att du erinrar och drager dig till minnes, huru 
du har lefvat och skickat dig i ord och gerningar, i begär 
och åstundan, i tankar och betraktelser, huru du har gjort 
dig skyldig till det, som man oordentligt kan begå och 
med kärleken eller med budorden, eller med Guds råd och 
välbehagliga vilja icke kommer öfverens, utan som dere- 
mot strider: hvilka tings tal är så stort och af så mång- 
faldig olika art, att de för ingen utom för Gud allena äro 
fullkomligt bekanta. Derföre skall du fatta misshag till 
dig sjelf, och med publikanen nedfalla för din helige Fa- 
der och säga: Gud vare mig arme syndare nådig! Herre 

11 



jag hafver syndat, ack ja, jag hafver syndat, förbarma dig 
öfver mig eländige. Gif mitt hjerta strömmar af tårar 
och af en sann ånger och bättring. Gif mig, Herre, din 
nåd, med hvilken jag må kunna smycka och pryda mitt 
ansigte, på det att jag må behaga dig. Gif mig en god 
vilja och ett allvarligt sinne, på det jag alltid och utan 
återvändo må blifva förnyad i din tjenst och lof. Erinra 
Gud om hans barmhertighet och låt icke af, förr än han 
svarar dig och talar den sanna friden och den sanna fröj- 
den i ditt hjerta. 

Så hemta derefter ur ditt minne fram den andra, med 
röda bokstäfver skrifna, hvita boken, det är Jesu Kristi 
oskyldiga lefverne: Hvars själ är utan fel och af brinnan- 
de kärlek glödande röd såsom en eldslåga, i hvilken ock 
hela Gudomens fullhet bor. Mycket klarare än solen är 
Hans förhärligade och underbart hvita kropp, på alla sidor 
söndersliten af gissel, och med rosenfärgadt och kostligt 
blod bevattnad, hvilket är de röde bokstäfverne, som äro 
ett tecken af hans sanne kärlek emot oss. Men de fem 
större såren äro fem stora begynnelsebokstäfver med 
hvilka kapitlen i denna bok begynnas. Fördenskull måste 
du läsa och åter läsa de i hans heliga lekamen inristade 
bokstäfverne med stor barmhertighet och medlidsamhet; 
men med innerlig andakt förtälja den i hans själ iefvande 
kärleken. Välan, så fly då denna bedrägliga verld, efter- 
som du ser din Herre utsträcka sina armar, att han må 
upptaga och omfatta dig. Skåda på din förkämpe och 
hjelte, huru han kämpat för dig ända in i döden, till dess 
han öfvervunnit sina fiender, genom sin död bringat dina 
synders död och lifvet, betalat dina skulder, genom sitt 
dyra blod köpt och förvärfvat åt dig sin faders arfvedel, 
farit till himmelen och derigenom öppnat för dig portar 
ne till den eviga härligheten och beredt dig rum der: hvil 
ket allt villigt skulle beveka dig till glädje, och bringa 
dig derhän, att du bär din Herres kärlek och hans lidande 
alltid i ditt bröst och i ditt hjerta, så att han lefver i dig 
och du i honom. 



163 

Så lyft då sedan dina ögon upp mot himmelen och 
öppna och slå upp din själ och sinne för Gud och läs den 
blåa och gröna, alltigenom med gyllene 'bokstäfver be- 
skrifna boken, hvilken betyder det himmelska lifvet, hvil- 
ket i gestalt af en hyacinth i himmelsblå färg skimrar 
och glänser samt med trefaldig klarhet strålar tillbaka: i 
hvilken klarhet en grön färg framblixtrar, som gifver 
deråt en öfverskön, välanständig prydnad. 

Derför läs med till himmelen lyftadt sinne dessa böc- 
ker, hvilka alla både utvärtes, hvad sinnena angår, på grund 
af sina förträffliga stora verk, och invärtes i andan på 
grund af de mångfaldiga dygdernas sätt och öfningar aro 
fulla af härlighet och ändtligen öfver alla ting uti Grud 
under kärlekens utgjutande upphöjde. 

21. Sablbatsbrytaren. 

©n ril man, fom ntmanbrat titt 5lmerifa, fjabe fatt ftg neb ttrib 
ftranben af en mader fjö i hetta lanb. Naturen rnnbt omfring 
fjonom mar friff od) grönffanbe, men §an§ fjjerta mar öb§ligt od) 
böbt för allt petigt, f)an mar en ognbafttg man, b. tt>. f. en fom icfe 
aftabe på ($nb. ©jälaförjaren på ftättet, fom flitigt gid omfring 
blanb be förftröbba fåren, marnanbe, tröftanbe od) lebanbe, förfum* 
mabe icfe getter att nppföfa benne' rile man. !äften fjan befmarabe 
förmaningarna atttib meb föralt od) f)ån. $>an arbetabe flitigt 
nnber medan, men anmänbe manligen fönbagen titt htftfårber. @m 
bag fann preften Ijonom ftyåfelfatt meb btigganbet af en ftor, mate 
båt etter fegelflup. %läx f)an förft meb några manliga orb nnber= 
Ijåttit ftg meb mannen, tittrabe fjan i affeenbe på fat föremaranbe 
arbetet: "®iffoe (tiub, att benne båt ide blir titt en fabhatzhrt)- 
tare." SDleb frädt löje fmarabe ben ftolte mannen: 4 "2i\ fjar, ntan 
att milja bet, gjort mig en merflig tjenft. 3 a 9 § ar ^ånge öfmer- 
lagt meb migijelf, f)urn jag ftntte fatta min båt. @n @abbat§brt)* 
tare ffatt f)an bttfma, od) få ffatt fjärt od Ijeta." SBåten btjggbeå 
färbig, od) äfmen anffaffabeå en flagga, på Ijmilfen fatteå namnet: 
"©abbatébrtjtaren." (£n fönbag fort berefter ffntte fan nt)e båten 
tnmigaå, (£tt f ättfiap af omfring 30 perfoner fyafa famlat ftg för 
för att beltaga i (nftfärben. 2Btn od) fång föröfabe gläbjen odp 



164 

glammet, när man giä omborb, odj på t)en §erren, ^ttritfenS bag 
bet mar, tänfte man ide. 3)å fällffapet mar famtabt i Båten ^i§fa- 
be£ flaggan, od) namnet "@abbat§brtitaren" fmajabe för attaå ögon. 
2)å grepo§ tifmäl någre i fättffopet af en mift bäfman od) ffimbabe 
upp på ftranben, — föraftligt belebbe af be öfrige, tymilfa meb 
lltnganbe glaå, ffrimt odj fpet nn fttirbe nt på fjön. 9Jlen ttär be 
tooro mät utfomne på btt mör!a bjnfcet, ilabe en fjnrirfmefminb meb 
fin bomMon genom bera§ luftige fånger odj fuCCftjelpte i fjaft far* 
foften famt ftörtabe §da fättffatoet neb i bjupet 2)era§ pri od) jem* 
mer Ijöb rutigt öfmer ftränbema, men ide en enba räbbabe§ — be 
ntgjorbe 16 — 18 fjätar — men på mågorna flöt flaggan meb bet 
betednanbe namnet : "(5abbat§brtitaren"odj återbar titt ftranben 
blott ben tärbomen : ©nb låter ide gäda fig. 

22. Söndagsmorgonen. 

Hör i fria rymder skälla 
Helga klockors högtidsljud; 
Se, de fromma dem de kalla, 
Glade följa deras bud! 
Följ, mitt hjerta, följ att fira 
Andaktstunden af ditt hopp! 
Pekar icke templets spira 
Mot den ljusa himlen opp! 

Låt oss gä att rösten blanda 
I de frommas sång och bön, 
Lifvas upp af samma anda 
Och på samma nådelön: 
Kraft att verlden öfvervinna, 
Ödmjukhet och tålamod, 
Och, när ångerns tårar rinna, 
Hjertlig tro, att Gud är god. 

O mitt hjerta, Gud är nära! 
Öppna dig och ljufligt känn 
Anden, som till dig skall bära 
Kraften och hugsvalelsen! 



165 

Strålen faller från det höga, 
Dimman skingrar sig och flyr, 
Och för trons upplåtna öga, 
Evighetens morgon gryr! 

Wallin. 

23. Gustaf Adolf Tid Lutzen. 

Dm morgonen ben 6 Sftooember 1632 ftobo (Stoftaf Slbotf odj 
ttj\te förföraren SSattenftein mibt emot tjtoaranbra, färbiga att 
bxabha tillf amman, 2)å morgonrobnaben grtobbe, tät lonungen 
Ijåfta en böneftunb, bå fjefa fjären fjöng: "görfäraå ej bu lilla 
§op." honungen låg på fina !nän od) bab ifrigt. ©n tjocf bimma 
brebbe fig nt öfmer flagfältet ; l)ären uppftatbeS, f onungen befteg fin 
tjäft od) reb omlring för att uppmuntra frigarne. göre ftribenå 
början tät f)an fpeta pfatmen : "2Bår ®ub är of$ en roätbtg borg," 
(Sotbaterne inftämbe. dimman ffingrabeå, od) fölen bttcfabe fram. 
@eban f)an anropat §erren Qefu§ om fyetp, reb f)an fram emot 
ftenben. honungen träffabeå toäl af en fula od) fött; men fjanå 
tjär mann feger odj fid fålunba erfara fanningen af §erren§ löfte: 
"åfatta mig i nöben, få far bu fjjefy af mig !" 

24. Huru välgörande Luther rar. 

En fattig student vid högskolan i Wittenberg ville 
resa hem, men hade inga respenningar. Han gick då till 
doktor Martin Luther, som var lärare vid skolan, och bad 
om hjelp. Men den fromme Luther hade inga penningar, 
hvilket ofta var fallet, emedan han var mycket välgöran- 
de. Då Luther ej kunde hjelpa den fattige studenten, blef 
han mycket bedröfvad. Men under det han sorgsen såg 
sig omkring i rummet, klarnade hastigt hans blick. Han 
hade nemligen blifvit varse en förgyld silfverbägare, som 
han fått till skänks. Denne tog han och gaf den förvå- 
nade studenten. "Jag behöfver ingen silfverbägare" — 
sade han — "tag denne och bär honom till guldsmeden! 
Behåll de penningar, som denne betalar, och res!" 



166 

25. Polykarpus. 

$Pott)farjm§, biffop i ©mrjrna, mar en trogen gefn tjenare. 
2)erföre förföljbe tjebningarne pottorn odj fläpabe pottorn fram för 
bomaren, på bet tjan ffnUe btifma bränb. domaren nppforbrabe 
fjonom att banna ®riftu§. 

"3 a 9 § ax nu titnat §onom t fer. ocfj åttatio or/' froarabe 
$ott)far{m§, "od) §an tjar gjort mig intet onbt; rjurn flutfe jag 
bo fnnna banno min £erre odj grälfare?" 

(gmeHertib mar f)an ganffa tiHfrebé meb att blifma bränb, 
oå) btt ffebbe oftoen. 

§roab ffola roi lära t)äraf ? 

6mar: Sitt bet måfte mara en gob rjerre, för rjttrilfen man 
efter 864rig tjenft mttl gå i elben. 

26. Kristi förbön. 

Den gode herden låter sitt lif för sina får, 
Dem han vill samla åter i hemmet, dit han går, 
Men om de skingras alla i vida verlden ut; 
Och att de ej må falla, han ber för dem till slut. 

"O Fader, mig förklara, som jag förklarat dig! 
När jag går bort, bevara min dyra hjord åt mig. 
Dem, som mitt namn bekänna, din kraft med ordet gif, 
Att de må rätt dig känna, ty det är evigt lif. 

Låt tidens sorg dem rena, och korsets törnestig, 
Dem så med mig förena, som jag är ett med dig; 
Att, der jag är, de blifva i salig evighet, 
Dig, Fader, äran gif va och se min härlighet." 

Så bad Guds Son på jorden; en offerprest så huld; 
Sjelf här ett offer vorden för hela verldens skuld. 
Han gjort, att nådastolen oss alla öppen står, 
Att der, liksom af solen, sitt lif all verlden får. 

Så komme vi och f alle för dig, o Jesu, ner. 

Din kärlek vi åkalle, du till vår svaghet ser. 

Sjelf frestad här och prof vad, fast utan synd du var, 

Du känt, till döds bedröfvad, hvad strid vår ande har. 



167 

Ditt hjerta för oss blöder i himmelen ännu, 

Ännu för oss som bröder din Fader beder du. 

O, låt mig sjelf ej vända din förböns kraft från mig! 

Låt den i kärlek tända mitt hela lif för dig! 

27. Box och huggormen. 

I en lummig buske på en solbelyst plats hade ett bo- 
finkpar bygt sitt bo. I boet syntes om en kort tid fem 
små dunklädde ungar, som qvittrade muntert och skreko 
i kapp af förnöjelse, nar modern bragte dem sin föda. Så 
lefde den lilla familjen helt lyckligt några veckor; men 
en dag blef dess glädje hastigt förbytt i ångest. En stor 
huggorm, som kommit i buskens grannskap, hade hört de 
små foglarnes qvitter och krälade rundt om busken, fä- 
stande sina glänsande ögon på boet. 

En af ungarne blef helt intresserad af att se ormens 
smidiga rörelser, och för att ännu bättre kunna iakttaga 
dem lutade han sig ut öfver boets kant, förlorade jemvig- 
ten och föll till marken. Olycksbringande nyfikenhet! 
Inom ett ögonblick var ormen inpå honom, färdig att upp- 
sluka den lille, som tycktes vara nästan halfdÖd af för- 
skräckelse. Hela denna scen hade iakttagits af herr S., 
som jemte sin hund Box hvilade i gräset ett stycke från 
platsen för tilldragelsen. I det kritiska ögonblicket in- 
grep han som en räddande engel. Vid hans "pil på ho- 
nom Box!" rusade hunden på ormen, hvilken nu måste 
lemna fogeln i fred för att sjelf kunna rädda sig undan 
hundens tänder. Hväsande af vrede och förskräckelse drog 
ormen sig allt fortare tillbaka och försvann slutligen i ett 
stenröse, der han hade sitt bo. Under tiden hade herr S. 
tagit fogelungen i sin hand, letat rätt på boet och lagt 
den lille stackaren tillbaka till hans syskon. Fogeln skälf- 
de och darrade ännu af ångest, men förvisso hade han 
något lärt och var säkert numera försigtigare än förut. 
Men hade icke herr S. ingripit i rätta ögonblicket och 
hetsat sin hund på ormen, så hade fogelungen varit förlo- 
rad, och kanske hade hans syskon sedan fått dela sam- 
ma öde. 



168 

Denna händelse har en lärdom att gifva. Synden i 
alla sina former, högmod, otro, hat, otukt, oredlighet, lögn, 
spel, dr3 r ckenskap eller allt annat ondt, som tillhör värl- 
dens' väsen, är en huggorm, som lurar på h varje menni- 
ska såväl i ungdomen vid hemmets dörr, som sedan ute i 
lifvet. Den som icke drager sig undan, utan nyfiket vill 
lära känna de följder eller den vinning, som synden så 
lockande lofvar, den menniskan får göra bittra, bittra er- 
farenheter af "syndens bedrägeri." Oeh hon vore evigt 
förlorad, om icke den trofaste Herren sände lidandet till 
att drifva undan synden (1 Petr. 4:1), så att hon må kun- 
na höra sin Herres röst och frälsas af hans. nåd. Väl 
henne, om lidandet får blifva henne till bättring, verka 
ånger och tro. Då skall hon räddas — eljest kommer or- 
men åter och varder henne till sist öfvermägtig. 

28. Bind ödmjukheten hårdt om dig. 

®ub mitt ej lata fjtmmelen befttgas 

Wj meitfflig-totébomS ftormfteg. 8 § an % ^ ei % 

gaft unberbara, i fyans nåbe§or.b 

Sitt föfa fjottom fyar l)an of$ befalt. 

&tt finne, fom l)ar fått fitt IjuS från ^öjbert, 

(Ser Ijonom nti allt, tittbafaförer 

Stöt ftort oå) (lönt tia att tinga ftora orfaf, 

©er uti allt, fom fjänber, blott ©ub* finger, 

@er, fjänförb, r)ur f)an merfar uti allt; 

Uti ett fjerran, bit ej ögat når, 

•par lifmät ännu albrtg upptäcft Ijonom, 

@om r)ögt bero fm er ftgrer bera§ gång. 

@å mörft är täcfelfet omfring mårt öga, 

Sölinbt odj förmitfabt i ijmab fjtmmetjlt är. 

£t)märr mitt oc! het f jelfmiffa förftånbet, 

gu mer bet fer utaf naturen^ unber, 

gör beäfa ofta glömma uppJjofSmatuien, 

Uti fin inbitffljet att funna fluta 

2)et ena ur bet anbra ; bocf §ur fatfft, 



|mr ofta fullt af ibel ftora mittag ! 
SDten om utaf t)än§ eget iju§ en ftråle 
• Upplöjer f)iertatå åtta mörfa torår 
Ddj mtfar 0J3, fytvab efjeft icfe fnne§, 
SDå förft blir att ting flart. gitojofien 
$Mir flarftint förft, när t)on fitt bop tjar tagit 
Uti ®ub§ färlef» ettrigt flora fälla, 
Ocf) när tjon fer på allt meb Ijetgob bticf 
Qé) gifroer §erren prté otf) ej ftg fjelf. 

29. Tänkespråk. 

Hvad menniskoh änder uppfört, kunna menniskohän- 
der nedrifva. 

Visdomen är oss ofta närmare, då vi krypa, än då vi 
sväfva högt i luften. 

Guldet pröfvas i degeln, och sanningen genom tviflet: 
äro de äkta, så gå de begge godkända derur. 

Att efterjaga lyckan är efter regeln detsamma som att 
aflägsna sig ifrån förnöjsamhet. 

Jorden är skön nog som ett nattherberge för den, som 
väntar en evighet, men icke skön nog att förmå vandra- 
ren glömma, att han dock endast är på vägen. 

I förhållande till det jordiska gäller det att behöfva 
litet, och i samma mån man behöfver mindre, i samma 
mån är man fullkomligare. I menniskans förhållande till 
Gud är det omvändt: ju mer hon behöfver Gud, ju dju- 
pare hon fattar, att hon beror af Gud, och nu i denna sin 
brist tränger sig fram till Gud, desto fullkomligare är hon. 

Kärleken är till sin innersta natur sjelfforsakelse. 

Lögn är en bråkdel af sanningen, som utgifver sig 
för ett helt tal. 

Hjertat är ett litet ting, men åstundar stora saker 
Det är icke tillräckligt för en spindels måltid, och likväl 
är icke hela verlden nog för det. 

En skön och ädel menniskosjäl att finna är något 
stort: men har du henne rätt bevarat, då mer du gjort; 
dock störst och svårast: henne återföra, sem hon vilse gått. 



no 

Droppen. 

En droppe föll ur molnet, föll på ett jern, som glöd- 
de, och var ej mer. 

Han föll uppå en blomma, och glänste som en perla, 
och blef en droppe dagg. 

Han sjönk uti en mussla, gömd der för verldens blic- 
kar, och blef en perla sjelf. 

30. De två vägarne. 

(Af Charles Dickens, öfversättning). 

$)et töar nt)år§natt. @n gammal man ftob mib fitt fönfter. 
3tteb böftra bticfar fåg f)an upp mot bet t)ögbtå §imtar)malfmet, ber 
ftjernor ft)nte§ fmäfma lift fytoita liljor på en lugn injjöå ftieget. 
©eban fåg fjan tteb mot jorben, ber fnappaft någon mera t)opplö3 
luareife art t)an rörbe fig mot bet beftämba måtet — grafmen. £an 
t)abe tittrrjggalagi ferjtio af be fteg, fom leba till betta mål, o dt) t)abe 
ej från benna fin långa manbring mebfört annat än minnet af ut* 
fmäfningar oct) famioetSqmat. §anä tjelfa mar förftörb, t)an§ minne 
förftappabt, $an§ ^jerta uppft)lbt af bebröfmetfe. §an§ ungbomS* 
bågar framträbbe liffom ffuggbitber, o dt) t)an påminbe fig ben ljög- 
tibliga ftunb, bå t)an§ faber ftälbe l)onom på ben toigtiga punft, 
från t)mtlfen lifmeté imenne magar utgå — ben ene lebanbe tiH ett 
frtbfutlt, folbelöft lanb, betäcft meb tmtniga fförbar, oct) ber glaba, 
Ijufma fånger Ijuba; — hm anbre föranbe manbraren titt en bjup, 
mörf t)åla, från gillen ingen utgång famrå, oct) ber gift flnter i 
ftättet för matten, oct) ber ormar t)mäfa oct) ringla fig. 

§an fåg upp mot l)imlen odt) ropabe t)ögt i fin ångeft: "0, 
min uttgbomStib, låt mig återfå big ! O, min faber, låt mig ännu 
en gång få börja min bana, att jag må mälja ben rätte magen!" 

9#en t)an§'barnbom§bagar, liffom ocf §an§ faberé bågar, moro 
flöbbe. §an fåg irrblo^ ffömta i fjerran öfmer mörfa träff odt) fe* 
ban förfminna — be moro bilber af t)an§ förfpitbe bågar. $an 
fåg en ftjerna falla från t)imlen oct) förfminna i mörfret. Senna 
ftjerna mar en bilb af t)onom f jelf, töcftc t)an, oct) en allt för fen ang* 
erå ffarpe toilar genomborrabe t)an§ t)jerta. §an minbe§ fina ii= 
bigare fötjeflagare oct) ungbomémänner; be t)abe matt btjgbenå oct) 






171 

möbornaS fmale mäg octj uppfefbe nu berföre, Irjcfiige octj aftabe, 
en fymar fin ntiårénatt. SHocfan i bet tjöga fnrftornet ftog, od) bå 
beg Ijub nåbbe tjan§ öra, roafnabe minnet af fyan§ bortgångne for* 
älbrarg färlef för tjonom, ben ttrilfefomne fonen, äfmenfom minnet 
af be tärbomar, be tjabe gifmit t)onom, af be böner, be uppfänbt titt 
förfnnen för tjan§ ffutt. -iftebitingb af forg od) blngfel, mågabe f)an 
ej längre Iängtanb.e blicfa tjän mot ben Rimmet, bit fjan§ faber gått; 
från t)an§ infjunfna ögon runno ftriba tårar, oä) meb förtnnflan3 
aufträngning ropabe tjan tjögt: 

"bommen åter, mina ungbomébagar! bommen åter!" — 0$ 

gan§ ungbom åter!om; tti allt betta I)abe enbaft marit enbröm, 

fom på ntiårånatten beföft rjonom unber t)an§ fiummer. §an mar 
ännu ben unge mannen, Mött tjans fel moro merftiga. SJceb ta& 
famt t)jerta prifabe fjan förftmen, att M ännu mar tib titt bättring 
för ben mitfefomne, od) att tjan ännu icfe rjunntt ingå i ben bjupa, 
mörfa tjata, från fjmiifen ingen utgång ftn§. #nnu ftob bet t)o^ 
nom fritt att roälja magen titt bet fribfutta tanbet, ber folbetrjfta 
fförbefält bölja. 

3)u, fom ännu bröjer på (ifmetå tröffet, obeftutfam om tjroil* 
!enbera magen bu ffatt mätja, lom iljåg, att bit en gång, när åren Ijaf* 
ma flntt od) fötterne ftappta på ben ffumme branten, ffatt i bitter 
ångeft ropa: "O, min ungbom§tib, fom åter!" 

9Jcen bu ffatt bå ropa förgäfmeå. 

31 1 Barnatro. 

Nu skymmer den höstliga dagen, 
. Mu vissna de glada behagen 
I sommarens grönskande skrud, 
Och trötta, som barn uti qvällen, 
När brasan har slocknat på hällen, 
Gå blommornas själar till Gud. 

Så säg mig, du flyende svala, 
Hur vill du i rymder så kala 
Nu hitta din villande stig- ? 
— O, det ingen sorg mig bereder; 
Min himmelske Fader mig leder, 
Han visar nog vägen åt mig. 



172 



Du fattige sparf uppå taket, 
Nar allt är så öde och naket, 
Hvad skall du försörja dig med? 

— Min Fader skall stöda mig vingen; 
Förutan hans vilja skall ingen 

Af oss falla hungrande ned. 

Du björk, som nu vindarne plundra, 
Jag uiände väl fråga och undra: 
Hur skall du ej frysa i snön ? 

— O, banna ej himmelens väder! 
Min älskade Fader mig kläder, 
Nar våren ånyo är grön. 

Men du i den härjade parken, 
Du vissnade löf uppä marken, 
Hur hårclt, att så värnlös dig se! 

— Guds verldar, af under så fulla. 
Rotlösa i rymderna rulla : 

Jag har samma fäste som de. 

Och du, o min ljung, du, den sista. 
Som lef nådens rodnad skall mista 
Säg, sörjer du icke att dö? 

— Hvi skulle mig vintern förskräcka? 
Min Fader han skall mig uppväcka 
Engång ur den djupaste snö. 

Hur vet du det, hedarnes dotter, 
JSTär döden går ut uppå slätter 
Och sommarens blommor, de slås? 

— Förgäfves han grafvarne gräfver; 
Vår Fader i himmelen lefver: 

Så kunna vi icke förgås! 

Haf tack, du min älskade, ljufva 
Och bleknande skogarnes tufva! 
Din röst ur mitt innersta går. 
Jag vet, att de mulnande höstar 
Ej rubba den tro, som 'förtröstar, 
Den själ, som Guds kärlek förstår. 

"Om Gud nu så gräset bekläder, 
Som här med sin fägring oss gläder 
Och sedan i morgon är torrt: 



173 

Vi klentrogne alla och svaga, 
Hur vilja vi sörja och klaga, 
Att Gud skulle glömma oss bort? 

VårFader i himmelen känner 

Den suck, som vårt innersta bränner, 

Han mins oss i lust och i nöd. 

Så vilje vi söka hans rike, 

Att aldrig från honom vi vike — 

Hans barn uti lif och i död! 

Topelius. 

32. Den lilla flickan med strykstickorna. 

Saga af Hans Christian Anderson. 

$et töar få förffrädligt fällt, bet fnögabe od) börjabe bli mörfa 
qtoällen, bet mar ocffå ben fifta aftonen på året, nyårsaftonen. 3 
benna fölb otf) betta mörfer gid på gatan en liten fattig fltda meb 
bart tmfttmb odj nafne fötter. §on fyabe misferligen Ijaft tofflor 
på fig, bå Ijon gid hemifrån, men fyvab fjjelpte bet! 2) et töar 
tntydet ftora toflor, lienneS mor l)abe fenaft ntjttjat bem, få ftora 
tooro be, od) bem tappabe ben lilla, bå l)on fftjnbabe fig öfmer gatan, 
jnft fom ttoå magnar förbe få farligt fort förbi. SDert ene toffeln 
ftob ide att finna, od) meb ben anbre fprang en goSfe bort; fjan 
fabe, att l)an ffnlle begagna ben till toagga. 

£)er gid nn ben lilla flidan på be nalne fmå fötterne, fom 
moro röbe od) blå af fölb; i ett gammalt förfläbe Ijabe Ijon en 
mängb ftrtjfftidor, oå) en bnnbt bar fjon i Ijanben. Sngen ^obe 
nnber l)ele bagen föpt något af l)enne; ingen l)abe gifmit l)enne en 
liten flant; Imngrig od) utfrufen gid f)on~ocl) fåg få betrtjdt nt, ben 
lilla ftadaren. (Snöflingorna föllo i IjenneS långa, gnla pr, fom 
lodabe fig få toadert fring nåden, men ben prt)bnaben tänfte Ijon 
mifet ide på. Ut från alla fönfter Itjfte Ijufen, od) få luftabe bet få 
ffönt gå^ftef b^rute på gatan ; het mar ju nyårsafton, ja, het tänfte 
b,on på. 

35orta i ett tjörn mellan ttoå l)n3, bet ena fföt litet längre fram 
på gatan än bet anbra, fatte f)on fig od) fröp ifyop ; be fmå benen 
fyahe Ijon bragit upp nnber fig, men Ijon frös nn ännu mera, od) fjem 
torbeS l)on ide gå; Ijon tjabe ju ide falt några ftrtyfftidor, ide fått 



174 

ett ettba ftant, f)emte§ far ffutte flå Ijenne, od) fattt roar bet äfroen 
berf)emma; be bobbe unber bara talet odj ber tjroen roinben in, 
ef)uru f)alm od) trafor tt)oro tnftoppabe t be ftörfta fpringorna. 
§enne§ fmå tjärtber rooro attbeteå förtamabe af fötb. Sid! en liten 
ftrt)fftida funbe nog göra gobt! Om f)on bara roågabe br.aga en nt 
ur bunbten, ftrtjfa ben mot roäggen odj roärma ftngrarne. |>on 
brog nt en; ritjdji Ijroab ben fprafabe oct) tjroao ben brann! Set 
mar en raarm, Kar laga, liffom ett litet ljuå, bå t)on t)ött fjanben 
omfring ben; bet mar ett nnberligt lju§. Sen titta flidan ttidte, 
att f)on fatt framför en ftor jernfamin meb btanfa me§[ing*fnappar 
od) me§futg§fran§ ; elben brann få l)ärtigt, roärmbe få gobt; nej, 
fjroab mar bet ? — Sen titta .fträdte reban nt f ötterne för att märma 
äfroen be§fe — bå flodnabe lågan, kaminen förfmamt — tjon fatt 
meb en liten ftump af ben ntbrnnna ftrtjfftidan i Ijanben. 

@n nt) blef ftrufen, ben brann, ben Itifte, odj ber ffenet fött på 
muren, blef benne genomffinlig fom ett flor; tjon fåg raft in i rum* 
met, ber borbet ftob bufabt meb en ffinanbe r)tt)tt bu! od) fint por§= 
lin, odj ffönt ångabe ben ftefta gåfen, ft)tb meb fmiffon odj äpplen; 
odj tjroab fom mar ännu präftigare, gåfen fjoppabe från fatet od) 
ruttabe utåt golfmet meb Inif od) gaffel i raggen; änba fram titt 
ben fattiga flidan lom ben; bå flodnabe ftrnfftidan, od) enbaft ben 
tjode, latte muren mar nu att ftaba. 

§on tänbe en nt). Så ftob f)on unber ben madrafte julgran ; 
ben mar ännu ftörre odj mera utfttjrb än ben f)on genom glaåbörren 
Ijabe fett f)0§ ben rif e löpmannen fiftlibna jul ; tuf entafé lju§ brun* 
no på be gröne grenarne, od) mångfärgabe bilber, tife bem fom 
prt)ba bobfönftren, fågo neb på Ijenne. Sen lilla fträdte håba f)än= 
berna i mäbret — bå flodnabe ftrtjffticfan ; be många juttjufen ftego 
fjögre, — tjon fåg, att be nu moro be ftara ftjernorna ; en af bem 
föll od) gjorbe en lång elbftrimma på fyimmeten. 

9ht bör någon! fabe ben titta, tt) gamla mormor fom mar ben 
enba, fom ljabe raarit gob emot Ijenne, men nu mar böh, ljabe fagt: 
Sftär en ftjerna f ätter, går en f jäl upp titt ®ub. §on ftröf åter en 
ftrtjfftida mot muren; ben ttjfte runbt omfring, od) i ffenet ftob ben 
gamla mormobern, få lju§, få ffinanbe, få milb odj gob. 



175 

Mormor ! ropabe ben lilla, acf, tag mig meb big ! 3ag met 
att bii är borta, bå ftrtjffticfan ftotfnar, borta ttffom ben marme 
faminen ben präftiga gå§ftefen ocfy ben ftora Ijärltga julgranen! 
Dä) t)on ftröf t)aftigt efb på alla be öfriga ftrtyffticforna, fom moro 
qmar i bunbten, ty t)on mitte rtgttgt f)åtta qroar mormor; odj ftrrjf= 
fticforna It)fte meb en fåban gtan§, att bet mar tjufare än på tjufe 
bagen. Mormor fyabe albrig förr marit få macfer, få ftor; fjon 
löfte ben lida ftitfan uppå fin arm, ocfi be flögo i gtan§ od) gtäbje, 
få f)ögt, få fjögt; odj ber famté ingen fötb, ingen fjunger, ingen ång- 
eft — be moro t)o§ ®nb. 

ätten i fjörttet töib l^ufet fatt i ben fatta morgonftunben ben 
titta ftidan meb röba linber, meb teenbe fring munnen — höb, 
tfyjeffrufen bert fifte aftonen på bet gamla året. 9Jt)åv§morgonen 
gicf upp öfmer bet lilla lifet, fom fatt meb ftr t) f fticforna, af tjtritfa 
en bunbt mar näftan uppbränb. §on f)ar roetat märma fig, fabe 
man; ingen nnjjjte tjmab roadert fjon fjabe fett, i fjroitfen gtanå fjon 
meb gamla mormor r^abe gått in titt ntjår§gläbje. 

33. De små nattvardsbarnen. 

"Nog hittar jag till kyrkan, sä visst som jag det tror, 

Försäkrade sin syster en liten tvillingbror, 

Som nyss barfota stojat under linden. 

Föräldrame dem båda i hemmet lemnat qvar, 

Och sabbatsmorgon var det, och solen lyste klar, 

Och öppen stod den rödfärg strukna grinden, 

Välan ! Till jordens ände de tyckte visst det bar, 
Men följde samme gängstig, som senast mor och far, 
Och länge mellan korn och väpling gingo; 
Sä hunno de till vägen, som icke var dt dem läng, 
Och skreko högt af glädje pä en och samma gäng, 
När de portal och torn i sigte fingo. 

Men komna inom dörren, de misste syn och sans, 
De trodde i all verlden sä mycket folk ej fans, 
Och höllo sig vid tröskeln helt förskräckte; 



176 

För dem som aldrig varit uti Guds hus förut, 
Var det, som stora gången ej ville taga slut, 
Som taket ända upp till himlen räckte. 

De hörde djupa suckar ur alla bänkar gå, 

De funno presten ensam på predikstolen stå 

Med den för g y Ida dufvan öfier hj essän; 

Så sågo de, der hvalfvet i himlens höjd for sva nn 9 

Hur några svalor flögo i bågar af och an 

Och från gesimsen lyssnade till messan. 

Men det som g af förtröstan och löste deras fot, 
Var den der strålg estalt en i ramen midt emot, 
Som stod i ljus från of van och till nedan, 
Som sken i sida kläder, förklarad, allvarsam, 
Som sträckte handen mot dem och lockade dem fram 
Och tog ej sina ögon från dem sedan. 

Nu ljödo orgelns toner och röster deribland, 
För altaret kom presten med guldpatén i hand, 
Och kallelsen från nattvardsbordet hördes; 
Från alla håll de bjudne beredde sig att gå 
Men ingen lade märke till barnen, till de två, 
Som uppåt koret nu med strömmen fördes. 

Ändock de späda stodo ett stycke längre bort, 
De lyckades att skönja sin moder inom kort, 
Som knäföll, nedböjd öfver altarrjngen; 
Vid denna kära upptäckt de smögo ljudlöst hän 
Och sjönko jemte henne på sina mjuka knän 
Som små keruber, hvilka hoplagt vingen. 

De visste icke bättre, som väl förlåtligt var, 

Än tränga sig tillhopa emellan mor och far, 

Der knappt de nådde upp till stödjeranden. 

Men ack, så små de voro, kyrkvaktarn såg dem, han, 

Och tog sig utan omsvep de vilsekomna an 

Samt förde dem ur trängseln bort vid handen. 



177 



Visst ryckte det i läppen, men det fanns ingen råd, 
Ännu var det ej dukadt för dem af himmelsk nåd, 
Be voro icke kallade den dagen; 
De följde gubben genast, om också under gråt. 
Men sågo sig tillbaka Jtvar gäng de kommo åt, 
Och mötte då de himlaburna dragen. 

De sågo samma hufvud från altartaflan än, 

Och samma klara ögon, som följde dem igen 

På deras tunga vandring nedåt läktarn; 

Det låg i dessa ögon så outsäglig tröst, 

Att svedan kändes mindre för små beklämda' bröst, 

Den stund de släpptes utom dörrn af väktarn. 

Der slogo de sig begge på bara golfvet ned 
Liksom två vilsna foglar. Men tiden led och led, 
Och bitterheten sjönk, ju mer det dröjde. 
Nattvarden var till ända, den sista duken gått, 
Och herden, som till skiftes sin hjord bespisa fått, 
I tack och lof sin rörda stämma höjde. 

Välsignelsen förkunnats, och altaret stod tomt, 

Och tusen händer slötos i bön tillsammans fromt, 

När psalmen Ujktad var och orgelbruset. 

Till alla bänkar hörde man dörren slås igen, 

Och om de små det taltes bland qvinnor och bland män 

Ännu när man dem fann i vapenhuset. 

Ty på sin första nattvard de somnat oförtänkt 
I fattig klädebonad, som icke satt så strängt, 
Och foten utan sockar eller läder. 
Ver kom nu menigheten med söndagsskruden på, 
Men ändå lyste ingen som dessa stackars små 
I deras sköna oskulds helgdagskläder! 



12 



178 

34. Arbetarens lof, 

&en reblige arbetaren^ flut är i Ijimmelrilet. ®ub§ rotngar 
öfmerfltigga pottorn titt fmalla, bå .fölen bränner rjanå fmfroub od) 
©ub§ Ijanb är fjanS beflärm i ftorm 0$ regn. 9?är laften fyroilar, 
bo mafar arbetaren, it) bet är på bagen. 3)cen när natten lommer, 
refer fig ben laftfuHe titt onba företag; men ben gobe arbetaren lu- 
tar fitt fjufnmb titt grotta bå, udj petige ftå ttrib fjan§ fäng. -ftär 
ben taftfutte gråter, få ijar tjan ingen tröft för fina tårar, Ijanå lta s 
gan tjuber i ett tomt rum odj t)an§ fudar rjöraå fom ur ett mörlt 
gap. 3)cen ben trofafte arbetaren gråter ej, ocrj om Ijan gråter, tor* 
lar ben trofafte tårarne ifrån linberna. §an£ fucf är lilfom fom* 
marnnnbenS, fom lätt förgås ; ocfy om l)an än Hagar, Haga roänner 
nrib v)an% fiba. §mab är bet goba arbetet? Od) Ijroab flått lifna 
ben, fom tjenar tanbet? §an är ett U, fom famlar Ijonung i fafor* 
na. (SHabt är f)an§ göromål, tt) bet fler i rofor ; odj milb är frnl* 
ten fåfom bet ljufma t honungen. 

arbetet är tungt oct) brtjgt på jorben, om bet göre§ meb tungt 
finne, od) frulten bttfmer icfe brrjg beraf. Wien bet är toifjt att §0* 
nom fåg jag fent förtröttaå, fom gid titt tjenften utan forg t l)ågen,. 
faft t)an börjabe tibigt på morgonen, arbetet är ofta otydligt, om 
bet göre§ meb otydligt finne, od) om f)ögmob följer, poclanbe på lof 
od) lön. Wien tydan träber ben förftånbige i fpåren, od) l)onom 
fåg jag ide utan fin möba§ frult, fom öbmjult mottog lönen, faft 
ijan ide atttib fid l)enne titt futto. 

3)en lätjefutte tyder fig albrig få nog, od) t)an tadar albrig : 
bå Ijänber fnart att ingen föler rjonom, od) l)an blir fattig od) öbe 
fåfom fanben på ffogen§ l)eb. 

Wien ben gobe arbetaren nöje§ meb minbre od) taclar änbod: 
bå fer ®ub neb på l)an§ l)änber§ merl, od) menniflorna finna beljag 
ilnntom. (Sllmqoift.) 

35. Torparesonen, 

en af Sveriges frommaste, lärdaste och ädlaste män. 

Jag vill berätta er om en fattig gosse, som icke alle- 
nast blef en förnäm man, som man krusade för, utan, hvad 



179 

som är mera, en ädel man, som man älskade och hvars 
minne, så länge ära och tro aktas, skall vördas. 

Det var fattigt i den lilla stugan på Bernstorps hem- 
man nära Skara i Sverige. Förmögenheten och oberoen- 
det hade försvunnit, och fattigdomen kommit in i huset; 
men kärleken hade ej, som ordspråket säger, flygtat undan 
för armodet. Tvärtom hade den ännu fastare tillknutit 
sina band. 

Och det var en afton modern var ensam hemma med 
sin lille Sven, som då var en späd gosse. Och gossen gret, 
ty han hungrade, och bad sin mor om bröd; men hon 
hungrade sjelf, och i den lilla kojan fanns ej en beta bröd. 
Grossen fortfor att gråta och bedja, och slutligen kom modern 
i siu förtviflan att tänka på den gamla handqvarnen, som 
stod i vrån. Hon hade malit hafre på den — kanske några 
sådor kunde vara q var i stenens refflor. Tänkt och gjordt, 
och med en vinge sopade hon ihop sådorna och den smula 
mjöl, der fanns, och bakade en liten kaka i askmörjan på 
ett gammalt grytlock. Under allt detta teg Sven, ty det 
tecknade sig till mat, och han var nöjd i hoppet. Ändt- 
ligen var den lilla sådkakan färdig, och hon gaf sin gosse 

— ack! hvad den smakade godt, godt, mycket bättre än den 
kostligaste mat för rik mans barn. Men modern, som 
sjelf ej ätit den dagen, hade gifvit gossen endast ena hälf- 
ten af kakan för att sjelf förtära den andra. Dock, der- 
nied var ej Sven nöjd, utan han bad så vackert om mera, 
att modern gaf honom återstoden. Hon gaf honom allt 

— allt; ty hon var mor, men Sven var också en lika god 
son, och ännu som man och som gubbe omtalade han med 
rörelse sin mor och hennes uppoffring. 

Men lille Sven växte, oaktadt det svaga kosthållet, 
upp till en stor, stark gosse, som snart hjelpte sin far att 
slå den lille ängsbiten och att fara i skjuts med faderns 
lille häst, som var den ende i gården, som tjenade in verk- 
liga pengar — ; allt detta var nog bra och roligt också; 
men Sven fann det ändå enformigt och längtade att lära 
sig något annat. 



180 

Heder åt livar och en, som i tid lyfter upp den, söm 
vill framåt och syftar högre än efter dagligt bröd. Vi 
nämna derföre här en prest, .som hette Rym an och som 
åtog sig den fattige gossens undervisning, som lyckades så 
att Sven, skjutsgossen, den starke men fattige torpareso- 
nen, skrefs in i Skara skola vid tretton års ålder och antog 
då ett namn, som han gjorde till ett af de vackraste och 
det käraste i Sverige. Den nya skolpilten kallade sig nem* 
ligen Lundblad. 

Nu var Sven ute i verlden och fick snart erfara, att 
det der icke är nog att vara flitig — han fick veta, att 
kläderna ofta äras mera än den, som bär dem; han fick 
känna öfvermodet hos den lyckligare lottade, som ej be- 
griper, att allt är en gåfva, som gifvaren när som helst 
kan återtaga. I skolan var en rik mans son. Derför att 
fadern var rik, ansåg han sig sjelf bättre än andra och 
pöste af öfvermod. Den fattige Svens kläder voro väl 
snygga, men lappade — han var fattig till sin yta, fastän 
han i sjelf va verket var den rikaste af dem alla; han med 
sitt fromma sinne, sin tro och sin brinnande arbetslust; 
ty dessa tre äro rikedomar, större och mägtigare än alla 
andra. 

Den rike mannens son, som ville skryta, hade tagit 
med sig russin för att traktera öfver lag. Den stora stru- 
ten var snart tömd; men Sven stod undanskjuten i sina 
lappade kläder. Slutligen öppnade den öf vermodige pojken 
den tomme struten, i hvars botten blott några qvistar och 
öfverlef vor lågo qvar, strödde ut dem på golf vet och ropade 
hånskrattande: "Der har du, din bondlurk." 

Hvad den gossen hette, vet ingen — hans namn är 
glömdt; kanske det bars af en menniska, som slutade i 
fattigdom och förakt; ty så brukar det gå med öfvermo- 
diga pojkar; men "bondlurkens" namn namnes med vörd- 
nad och kärlek ännu i många år. Det var svårt att lef va 
i Skara; men der måste han ändå lef va, för att lära sig 
något. Det blef en hård tid. I ottan om morgonen trö- 
skade han på logen och gick se'n sin styfva fjerdingsväg 



181 

In till staden, der han borstade sina kamraters skor och 
sprang ärenden' för att få Öf verlefvorna af deras mat samt 
en och annan trasig skolbok. Men af dessa öfverlefvor 
underhöll han lif vet, och i dessa trasiga skolböcker skaffade 
han sig kunskap. 

Det var en jernvilja; — lycklig den, som eger en sådan 
eller kan öfva sig att få den. Viljelösheten och brist på 
ihärdighet äro falluckor, som locka mången gosse i den 
största af alla olyckor, den. att ej duga till någonting. 
Sedan han sjelf brutit den första yägen, mötte han der 
än en, än en annan, som hjelpte honom i den svåra kam- 
pen. Men då han genom flit och ytterlig sparsamhet slut- 
ligen fått en sparpenning, så köpte han för denna ett litet 
torp åt sin far och började ånyo sitt samlingsarbete för 
egen räkning; men ännu förestod en prof ning. Fadern 
föll från en byggnadsställning så illa, att han blef krossad 
och ej kunde arbeta. Nu sprang äfven den nya sparpen- 
ningen. Veten I hvad? Detta var barnslig kärlek, och 
sådan tycker den evige Fadern "om; på den blir man aldrig 
fattig, ty Gud välsignar h varje skärf och låter välsignelsen 
gå in på barn och barnabarn. Men denna olycka, om man 
så kan kalla ett tillfälle att uppfylla ett barns pligt mot 
goda föräldrar, stängde dock hans utsigter för framtiden. 

Så tänkte han, så tänkte alla — utom Gud. Det ljus- 
nade åter. Han kom till Upsala, arbetade och vann åter 
segrar genom sin ihärdighet och vänner, så långt hans 
verksamhet sträckte sig. 

Många år förflöto; han nalkades ålderdomen; kärleks- 
full mot alla, såsom han lärt af sina föräldrar, och älskad 
af alla, såsom han älskat dem, blef han slutligen satt till 
styresman for många, som han ledde genom lära och ef- 
terdöme. 

Om I någon gång kommen att på en resa fara förbi 
_Warnhems härliga kyrka, så kan det ej fela, att I stannen 
för att bese hennes inre, hennes grönskande gamla murar, 
hennes luftiga båghvalf och konungagrafvarna samt De la 
Gardieska grafkoret och alla dess minnen. När då sinnet 



182 

är högtidligt stämdt af kyrkans halfdunkel och de många 
minnesvårdarne, gån då ut på kyrkogården i Guds klara 
solsken till en grafsten, som står der i gröngräset, och 
läsen inskriften — der ligger "bondlurken," det fattiga tor- 
parebarnet, den upplyste presten, en af Sveriges ädlaste 
män; och på stenen står några ord, som säga eder allt — 
eller: "Här hvilar Doktor SVEN LUNDBLAD, biskop i 
Skara, född 1776, död 1837." 

(Ur Linnea af Onkel Adam.) 

36. Då jag yar liten. 

£)et töar en tib, jag faEabe§ "ben liHa ;" 
oct) liten mar jag, inappt en alen lång. 
§nr ljuft, när jag bet tänfer, tårar trilla ! 
Dd) berför tänfer jag \>d mången gång. 

$å bäfte faber§ fnä att riba ranfa, 
fe'n flnmra fött på bäfta moberå arm: 
få flöt min tib — od) ingen minfta tanfa 
)*taf befmnmer uppfteg i min barm. 

2)å tädte§ jorben mtjcfet minbre mara 
men mtjcfet minbre onbffefutf odfå, 
od) f)imlett£ rtimb meb ftjernorå tjela ffara 
en ftor, blå, flön palm meb perlor på, 

&å fåg jag månen öfrcer fullen tåga 
oct) tänfte: "ftob jag nn på Men ber, 
få funbe jag meb lätthet fe od) fråga, 
t)mem fom ben gubben uti månen är." 

Stteb unbran fåg jag, tjuru fölen flärfte 
fitt bloft f)toar afton ut i fjön, 
od) fåg t)mar morgon t)ur t)on åter fträdte 
fin glanå från öftenté ffyar, bubbelt frön; 

od) tänfte på ben nåbige ®ub faber, 
fom ffapte mig oct) benna madra foX 



183 

oti) åtta beåfa f)im(ett§ perteraber, 
. fom raimta om fytoaxann från ^ot titt pol; 

od) fjöng meb föäba lämpar titt IjanS ära 
od) bab ben Bön, min mober lärbe mig : 
"Q gobe ®ub, fom Jjafmer barnen lära, 
lär mig ocffå Ui gob odj lifna big!" 

(5e'n hab jag för min faber odj min mober 
od) mina ft)ffon od) ^mar Iriften fjäl 
odj för ben lungen, fom få bjerlan§ gober 
fig ingen nattro gaf för tanbetå mät. 

Q barnbom, fatta tib fom jag begråter ! 
O barnbom, fanna nöjena enDe män! 
$)et blott bin pglomft är, fom ftår mig åter. 
<&vlq, låt mig atbrig, atbrig mifta ben ! . 

37. Naturläran. 

Då vi tala om naturen, förstå vi dermed den synliga 
skapelsen, eller allt hvad vi med våra yttre sinnen kunna 
uppfatta. I vidsträcktaste mening förstås med ordet natur 
såväl de skapade tingen sjelfva som hvart och ett tings 
särskilda väsen och egenskaper. Kännedomen härom är 
en af de vägar, på hvilka en rätt kunskap om Guds out- 
grundliga vishet, kärlek, magt och godhet kan inhemtas; 
derjemte bibringar denna kännedom äfven förmågan, att 
använda de skapade tingen för de ändamål, till hvilka de 
blifvit ämnade; denna kännedom lär oss att till vår nytta 
bruka de ting, som äro gagneliga, och undvika dem, som 
kunna skada oss, hvarigenom vi sjelfva kunna blifva hvad 
skaparen ämnat oss till, nemligen skapelsens herrar. 

Kunskapen om naturen kallas naturkunnighet. 

Naturen framställer sig för oss dels såsom föremål, 
dels såsom företeelser hos förmålen. Föremål äro t. ex. 
en sten, en växt, ett djur; men ett ljud, en blixt, ett tings 
rörelse äro företeelser. 



184 

Föremålen i naturen äro af. tre hufvudsiag: Somliga 
hafva lif och fri rörelseförmåga, hvarmed förstås förmågan 
att efter behag förändra ställning och ombyta plats; sådana 
äro alla djur, deri bland menniskan inberäknad. Andra 
hafva äfven lif, men sakna rörelseförmåga, d. v. s. kunna 
icke af egen kraft förändra hvarken ställning eller plats; 
hit höra alla slags växter. De ting, som tillhöra tredje 
slaget, sakna fullkomligt allt lif, såsom t. ex. stenar. På 
grund häraf indelar man föremålen i naturen i tre af del- 
ningar -.stenriket, växtriket och djurriket, h vilka man gifvit 
benämningen naturriken. 

Så väl växter som djur äro begåfvade med vissa lifs*- 
verktyg (organ) för sin näring, tillväxt och fortplantning, 
h varigenom lif vet uppenbarar sig hos dem; deraf benäm- 
nas de lefvanch (organiska) väsen. Men stenarterna, som 
sakna dylika lifsverktyg, sägas vara lif lösa (oorganiska) 
ting. Läran om dessa så väl lef vande som lif lösa föremål 
kallas naturalh istoria. 

Stenriket. 

Stenriket kallas ock mineralriket. Mineralierna äro af 
många slag och af olika beskaffenhet; efter deras yttre 
egenskaper indelar man dem i fyra klasser, nemligen ste- 
nar, salter, metaller och brännbara mineralier. 

1. Stenar. Hit räknar man alla sådana mineralier, 
som icke upplösas i vatten, icke brinna i eld och icke låta 
uttänja eller sträcka sig. Bland stemrne märkas i synner- 
het de för sin hårdhet och skönhet s. k. ädelstenarne, 
hvilka äfven kallas juveler. 

Glimmer är en stenart, som består af släta, böjliga, 
metallglänsande skifvor, som låta klyfva sig ganska tunna. 
— Sandsten är af flera slag med olika utseende och begag- 
nas till byggnadssten, qvarn- och slipstenar. — Kalksten 
är ock af flera olika slag. Marmor kallas den kalksten, 
som är så hård, att han kan poleras och dervid antager 
glans. Sådan finnes af olika finhet och i nästan alla fär- 
ger, stundom blandade om hvarandra. Deraf huggas mång- 
ahanda bilder och prydnader. — Täljsten är så lös, att 



! 185 

den låter lätt tälja sig, men ar temligen oföränderlig i 
luft, vatten och eld; deraf göras flera saker, såsom kokkärl; 
morilar m. m, — Den i hvarje skola så oundgängliga och 
nyttiga kritan är ock en stenart. Hon består af samma 
ämne som kalksten, men är bildad af skal efter otroligt 
små snäckdjur. Millioner dylika små djur hafva behöfts 
till ett litet kritstycke. 

2. Salter. Med detta namn betecknas sådana mine- 
ralier, som i eld smälta och sönderfalla, i vatten ' upplösas 
eller smälta och på tungan lemna en mer eller mindre 
skarp smak. Sådana äro: koksalt, saltpeter, soda, pottaska, 
alun m. fl. 

3. Metaller. Metallernas egenskaper äro: att i eld 
smälta, hvarvid de först brinna eller hvad man kallar glöda, 
i vattnet hålla sig oförändrade samt genom yttre påver- 
kan, såsom hamring, dragning m. ni., låta förändra sig 
till form och hårdhet. 

Några metaller bibehålla sig oförändrade i både vatten 
och luft samt angripas icke af rost eller erg. Dessa kallas 
ädla metaller: de äro guld, silfver och platina. Ändra me- 
taller kallas oädla. De vigtigaste bland dem äro jern, kop- 
par, bly, tenn, qvicksilfver, zink och" nickel. 

Guld, "metallernas konung," är den dyrbaraste af alla 
metaller och näst platina äfven den tyngsta. Rent guld 
är 1-9 gånger tyngre än vatten och skattas vid pass 15 
gånger dyrare än rent silfver. Det är den smidigaste af 
alla metaller. Såsom bevis på huru tänjbart och smidigt 
guld är, må anföras, att af 1 gram (23i korn) guld kan 
dragas ut till en 1,000 fot lång tråd, och att guldbladet 
har en tjocklek af ungefär ttöW tum. 

Jern et är den vigtigaste bland metallerna. I gediget 
tillstånd är det ganska sällsynt, men i naturliga förenin- 
gar eller s. k. malmer förekommer det ymnigt. Jernmal- 
men, blandad med kol, smältes till tackjern i stora ugnar, 
som kallas masugnar, men det dröjde länge innan folket 
lärde sig denna konst. I äldsta tider, då menniskorna icke 
kände bruket af metaller, förfärdigade de sina redskap af 



186 

sten; denna tid kallas derföre stenåldern. Derpå kom en 
tid, då man kände konsten att sammansmälta koppar och 
tenn till brons; detta var bronsåldern. Slutligen lärde man 
sig att smälta jernet, hvarmed jernåldern inträdde. Man 
finner ännu i jorden en mängd fornsaker af sten och brons. 
Naturligtvis voro de redskap, som gjordes af sten eller 
brons, långt ifrån så ändamålsenliga som de, hvilka för- 
färdigas af jern. 

Koppar är näst jern den allmännast begagnade, me- 
tallen. Deraf göras mynt och hvarjehanda kärl. Genom 
blandning af koppar och zink erhålles messing, och genom 
att blanda ihop koppar och tenn fås brons, hvaraf grytor 
och kyrkklockor gjutas. 

4. Brännbara materialier. Hit räknas sådana dels 
flytande, dels fasta kroppar (ämnen), som äro olösliga i 
vatten, men i eld brinna med låga och förflygtigas. De 
märkligaste sådana äro: stenkol, blyerts, bergolja, svafvel 
m. fl. Somliga af dessa mineralier hafva sitt ursprung 
från växtriket, d. v. s. att de från början varit växter, men 
sedan blifvit förvandlade till stenartade kroppar. Så t. ex. 
äro stenkol lemningar efter förra tiders stora växter, som 
i vidsträckta lager blifvit nedsänkta i jorden vid de för- 
ändringar, jordytan undergått, och der förvandlats till hvad 
de nu äro. På många ställen finner man ock i jorden 
djur eller växter, .som blifvit förvandlade rent af till ste- 
nar. Dessa kallas petrifikater. 

38. Ett barns aftonbön. 

Till Gud jag flyr, 

när aftonen sig sänker, 

till honom, som så mycket godt mig skänker, 

som fadershuld min lefnads öden styr; 

till Gud jag flyr. 

Du, Gud ! mig ser. 

Fast mörker jorden höljer, 

dock intet skapadt för din bliclcsig döljer; 

likt stjernans ljus, som genom natten ler, 

du, Gud ! mig ser. 



187 



Min mor och far 

du, allas far, beskydda! 

Vänd sorgen bort från deras lugna hydda 

och slut uti din nåd och ditt försvar 

min mor och far ! 

O lär du mig 

att deras hjertan hugna, 

att glädja dem och deras sorger lugna! 

Ätt vandra som jag bör på lifvets stig 

o lär du mig! 

Blott din jag är, 

jag rädes inga öden, 

och nöjd jag går mot lifvet som mot döden; 

af verldens fröjd ej mycket jag begär, 

blott din jag är. 

39. Gåtor. 



Hvar går den väg, 

Der minsta dam ej flyger ? 

Det träd mig säg, 

Som grönskar utan blad ? 

På haf vet går 

Den väg som aldrig dammar, 

Och tallen står 

Så grön, fast löt* han saknar. 

Kung utan land 

Hvem mande han väl vara ? 

Och utan sand 

Hvar kan det vatten ti yta? 



Bikupan är 

Den underbara staden ; 

Söt frukt man här 

Af flit och ordning rinner. 

II vad prydligt hus 

Är utan sten och timmer ? 

Hvad härligt ljus, 

Som ingen vind utsläcker • 

En snäckas hus 

Har icke sten och timmer, 

Och solens ljus 

Ej några vindar röra. 



Kung utan land 
Kungsfogeln är, den lille, 
Och ingen sand 
Har ögats tår, hur bitter. 



Hvad hjerta är 

Som inga slag kan göra 

Och dagen när 

På hvilken natt ej följer ? 



Yet du den stad, 

Der en och hvar går väpnad, 

Men lef ver glad, 

Som om blott frid der rådde ? 



Ej några slag 

Ett kallnadt hjerta gifver. 

På domens dag 

Ej någon natt mer följer. 



188 

40. Dammets historia. 

gör blotta ögat ftine§ bammet beftå af t)ögft fina, lifarfabe, 
fmå froppar ; en jnebt infattanbe fqlftrale (åter ofj miéfertigen iaft* 
taga otitfjet btanb beéfa ffenbart lifa beftånbébetar, men titt en 
noggrann uppfattning fan enbaft mifroffopet förJjjelpa 0J3 genom 
en 800* titt 1000=fatbig förftoring. 

SBetrafta mi genom betta fyärtiga inftrnment t. ej. en nebbam* 
mab glasbit, fytuitfen mångfalb ter fig tete för mara blicfar! £är 
en ma§fa ffimranbe od) glittranbe frifiatter, ffiftanbe i alla fär* 
ger, affönbringar af fait, fifet, gta§, metad o. j. m. ; ber ägg* 
formiga, etter aflangt runba, af en f)inna omgifna fmå fmulor af ett 
grnnigt innefyått — ofta meb långa, tråbtifa bitjang. $)e öro par- 
tier af be många ftagå fmamp, fanffe moget från bröb, potatté, jäft 
od) btitift, fom gerna angriper intagba frulter m. m. fdbant. Stten 
mi gå mioare i mår granffning ! 2)er fäng$ta§ färffitbt mår upp- 
märffamfyet af en mängb macfra ocf) regetbunbet bilbabe, fmå frop* 
par. . @omtige aflånga, tre* etter ftyrfantiga, anbra cirfetrunba, på 
bet prtjbtigafte tednabe meb punfter od) ftretf ; het är ffaten af mi* 
froffopiffa fmåbjur. ga, mi funna titt oct) meb npptäcfa ännn tef* 
toanbe infuforier, faftän i ffenböbt tittftånb, f)raitfa§ froppar, för att 
tunna emotftå luftens förtäranbe merfan, befinna^ omgifne af ett 
ffttbbanbe omtjölje. Utom attt betta mifar ofj mifroffopetå ftara 
ftinfreté fmå folftijor, temningar efter mäster, ftärfetfegranb, fjun, 
jmå [)år, tråbar af t)tte odj fitfe om tjmartannat i brofigt mirr* 
marr. 

^ammeté minerattffa beftånb§betar äro fmå, affönbrabe jorb* 
partiftar. 2£i fe ju t)uru be i fommartorfan luoirfta omfring mara 
fötter, unber nmgnåtjjuten od) fjuru be på minben§ mingar anträba 
fin luftiga farb. ®e bana fig mäg genom fjmarje fpringa, ben att^ 
ra minfta öppning. 2)e fotpartier, fom uppenbara fig i bammet, 
ieha fitt urfprung från timabe förbränningar; röfen beftår meft af 
btjlifa betar, od) be alftra* gementigen t hemmet, när t. ef. en 
(ampa rnfer litet etter annan röf ringtanbe förtorar fig i luften. 
Så obehagliga oeéfa fmå miueratiffa froppar fåfom barn än 
förefalla 0J3, äro be tifroäl af ftor migt för naturens famfälba fw§* 
fattning. SDe flefta plantor betjöftna för fin organiffa utmedling 



189 

btjtilt mineralftoff, fom be tona från marfen. 9tten för att bemta 
tcfe unber odj genom roä£trifet§ förfofran må blifma fuflfomligt ut- 
blottab på be§fa ämnen, f)mitfet i anbra Ijanb ffutte f)a ti£C följb 
roä£tligf)eten§ afttmanbe, få tillföras be jorben åntio i form af 
barn. 

Men f)tuarifrån !omma mät fmamppartierna i bammet? — 
Dm mi en gång litet nogare ffutte hetxaita möglet på bröb etter an* 
gripna filter ! £raarje liten mögelplanta bar på en fin liten ftjelf 
ett mörfare, bet allra minfta lida fjufmub, få litet, att bet fnappt är 
märfbart. 3 mifroffopet marina mi bet fanffe få ftort fom en ärt. 
5)et fan lätt inträffa, att ben tjttre finnan omfring ett fåbant litet 
Ijafmub brifter — juft nnber mara ögon, odj bå framtränga ur fin 
gömma en mängb btilifa, fmå fröämnen, fom roi förut lärt länna 
fåfom beftånbébelar i bammet. 21f förmaring§rummet£ mifroffo^ 
piffa utrrjmme fluter man bäft till Imru ofantligt fmå beåfa frön 
måfte mara. ®an bet bå förunbra 0J3, att be, burna af luften, fint* 
ma omfring i oå) föra§ mibare af benfamma? §roarf)elft be finna 
toilforen för fin utmedting förljanben, få fjafa be fig faft, fänfa fina 
tråbar i ben tjenliga marfan, od) begtmna att frobaå od) tomnigt uU 
breba fig. (Såbana ämnen fom erbjuba be§fa frön en lämplig 
jorbmån, funna berföre enbaft berigenom bemara§ från bem, att 
man få forgfättigt fom möjligt berifrån uteftänger att luft. 3 luf= 
ten lura nemligen be fortplantninggfxön, fom förberfma för o§ få 
många af mara föboämnen. 

9ltt mi i bammet igenfinna fa många flag§ ffal odj lemningar 
efter infuforier, bör icfe funna förmåna of3, om mi befinna, att i 
åtta jorbené nejber anfenliga lager af få roäl jorbf)attig fom ftenig 
beffaffenfjet, oerf)örba flippmaéfor, ja fjela bergSfebjor, fort fagbt, 
en bett)banbe bel af jorbfforpan beftår enbaft af på fymaranbra 
fyopabe lager af infuforier od) af be falfartabe ffalen efter fjroarje* 
fyanba mifroffopiffa f jöbjur. $If ben blanbning af btilifa partiflar, 
fom bammet i bitt rum innehåller, fan forffaren fäga big, fjroarifrån 
betta barn f ommer. Dd) bu ffutte fjäpna öfmer ben oerljörba refa, 
bammet unberftunbom gjort på rainbenå mingar, innan bet funnit 
titt big. 6å för ben fjeta, från ©aljara öfmer be föbeuropeiffa län* 
berna blåfanbe minben, — i gtalien Sirocco fattab, i Spanien @o= 



190 

labo — ofantliga maåfor af barn från benna fanböfen öfroer titt 
Sftorra Gsuropa. £>å) fifroäl är benna långa roäg fort i jemförelfe 
meb ben, fom bammet nnber r)öfttiben tittrrjggafägger från <5tib= 
amerifaå torra ftepper. 

Söetrafta rot ännu en gång genom mifroffopet en ntipa barn, 
febern rot förft fuftat bet meb roatten. 2e — btt ber lida runba 
granbet börjar att röra fig ! — 2)et är ett litet infufionåbjur, ännu 
inf)öljbt i ben fftibbanbe l)t)lfa, fyroarmeb bet omffutité, bå bet bör* 
jabe att liba brift på fuftigtyet. Uppmjufab af roattnet, upplöjer fig 
f)tilfan, ben flenböba roafnar ocf) rullar fia, ut droppen utfträcfer 
åtffittiga bif)ang, fom efter gobtticfe åter funna inbraga§. 2)e röra 
fig, fretfanbe, ocf) åftabfomma på fa fatt i roattenbroppen en liten 
Ijroirfroel, fom brager titt fig anbra fina, fmå froppar. 3)et lilla 
bjuret framfträcfer ntia tråbar, fattar meb be§fa en titt befj näring 
tjenlig liten fropp ocf) flufar ben. Sftågon mun fan rotéfertigen icfe 
ffönjaå, men froppen öppnar fig i ett nu, ocf) föban förfroinner. Wtt 
uppgifroa någon form på beåfa fmå bjur är fnart fagbt en omöjlig* 
fjet, tt» be änbra fjroart ögonblicf geftalt, oå) b^t få pa% att man 
fnappt fan fpåra, att bet är famma bjur. kaftan fjroart man fer, 
få röra fig frtjp ocf) infef ter — bet böba bammet fjar genom beros 
ringen meb en roattenbroppe blifroit lefroanbe. 

§ur be öfriga omnämnba beftånbébelarne funna igenfinnas i 
bammet, är icfe froårt att utfunbera. gran roårt eget ffinn affön- 
braå näftan oaf 6rutet fmå flifor ; f)toarje beröring af titte, bomull, 
linne etter fiben löåftiter berif rån några fmå, fina tråbar; ja, bet 
lär roäl fnappaft fhtnaå något föremål, fom, när btt begagnad, icfe 
fläpper titt partier, fyroilfa feban fftiga omfring fom bam i luften. 

2)ammet är fålebeå ingalunba någon enafjanba lifartab maåfa, 
fom b^n roib ett flt)ftigt påfeenbe etter roibröranbe fan ftmaä, utan 
en roäl fammanfatt armee af be meft olifa roapen ocf) berföre en få 
mtycfet farligare fienbe, fom man icfe får unna fjroarfen raft etter ro. 

41. Årstiderna. 

Snö, Tö, Frö, Hö! 
Kvart år med sina tider 
Är mägta likt ett O. 



191 



I pricken, som derpå är satt, 

Det ha f ver en numrerad hatt, 

I öfrigt samma uniform 

Af grönt och hvitt, af qvalm och storm^ 

Men tiden gamla viskan tar 

Och stryker prick och siffra ut, 

Kanske förrän vi tro. 
Hvad återstår? Hvad blir då qvar 

Till slut? :||: 
Blott evighetens O! 

O! " (Wallin.) 

42. Våren. 

Du älskar våren och dess späda fägring, . 
Så nytt, så underbart ditt sinne slår; 
Den kommer mot dig som en tjusfull hägring 
Utaf din barndoms oförgätna vår, 
Då blomman stod och log på alla höjder- 
Och hopp och minne sjöng från samma qvist r 
Och det låg sol kring alla dina fröjder, 
Och hjertats mussla ingen perla mist. 

O, sjunk intill naturens varma hjerta, 
Och känn ditt eget klappa deremot! 
Vis som ett barn, lös upp i fröjd hvar smärta, 
Och älska hvarje blomma vid din fot I 
De äro icke ringa. — Hvad är ringa 
Uti naturens sköna själsförbund? 
Der, om du lyssnar, djupa toner klinga 
Utur en rik, oändlig kärleksgrund. 

(Nybom.) 

43. Sommaren. 

En tjusande, en varm, en yppig sommar 
I alla dalar, alla parker blommar; 
Den glödande naturen på en gång 
Är skönhet, kärlek, blomsterdoft och sång. 



192 



Och solen tqflor ataf guld upprullar 
Utö/ver blåa haf och gröna kullar; 
Det susar kärlek och det brusar fröjd 
I minsta dal och uppå väg ochhöjd. 

O, sommarns glädje är sd kort i norden, 
Det sköna blott en sommardröm på jorden, 
Men kärleken, hon inga gränser vet, 
Hon räknar månader af — evighet. 

(Nybom.) 

44. Hösten. 

Naturen tyst och tankfull står, 
Och himlen som en enda tår 
Tung hänger öfver gula lunder; 
Och vreda stormar nu gå fram, 
Der nyss ett snöhvitt segel sam 
I doftuppfylda sommarstunder. 

Dock — hösten är ock rik och huld; 

Med ax och frukter utaf guld 

Invid sitt moderliga hjerta, 

Med kraft och saft, med must och märg 

Hon fyller sina fält och berg 

Och tiger endast med sin smärta. 

Du menskolifvets mogna höst, 
Du mandom, med ditt öppna bröst, 
Af många ärr och dygder prydda! 
Som gyllne skörd på höstlig jord, 
Och kraftfull, som en storm i nord, 
Du fylle både slott och hydda ! 

(Nybom.) 

45. Y intern. 

Tysta såsom nunnor, hvita stjernor skrida 
På den sofvande naturens graf; 



193 



Inga skalder i de hvita träden bida, — 
Död är jorden, dödt det vida haf. 

Tyst, hon endast sof ver. Vinterns hvita lakan 
Gud till värme åt dess lemmar gaf. 
Och vid jubelrop af lärkan och af vakan 
Stiger puppan fjäril ur sin graf. 

Ålderdom, din skuld åt tingens lag betala! 
Jordens valplats har ock rum för dig. 
Dödens slummer är en stilla vinterdvala, 
Som i högre lif ljuft löser sig. 

(Nybom.) 
Mars 1888. 
Fimbulvinter står i Nord, 
Pepprar luft och sockrar jord, 
Gnistrar hög- i stjerneprakt, 
Står vid fruset haf på vakt 
På dess bro 
Sam man gr o 
Sveriges berg och Finlands mo. 
Spänn din skridsko på vid strand; 
Der, der är ditt brödraland! 

Om Uimtussen, som så hård 
Nu regerar Odins gård, 
Visste hur hans tid är kort, 
Smälte snart hans krona bort. 

Röd om hyn 

Står i skyn 
Liten pilt vid himlens bryn, 
Sömnig än och morgontung — 
Det är vårens unge kung. 

Snart sitt öga upp han slår, 
Tvättar sig i morgondagg, 
Tar sin gröna blus från knagg. 

Silkeslen, 

Går han sen 
Ut att borsta skogen ren, 
Löser fri den bundna sjön, 
Och sår tusen, tusen frön. 

13 



194 

Men Eimtussen rymmer han. 
Hvarf ör var han en tyrann ? 
Vet han ej, att fria haf 
Stolta kasta bojan af? 

Våld förgår, 

Rätt består, 
Kärlek vattnar lifvets vår. 
Jorden hör de gode till: 
Vill du vara god? . . . Du vill! 

(Z. Topeliu8.) 

46. Växtriket. 

1. 

Växterna äro lefvande varelser likasom menniskan och 
djuren, men skilja sig från dessa särskildt genom frånva- 
ron af känsel och frivillig rörelse, hvilka egenskaper, till- 
komma menniskan och djuren. 

Emedan växterna likasom djuren äro organiska varel- 
ser, hafva båda äfven det gemensamt, att de måste genom 
näring underhållas, om de ej skola dö; men de skilja sig 
från djuren genom olikheten i till näringen begagnade 
verkt} T g, hvilka dock till viss grad motsvara djurens. En 
vexts kropp består af tvenne hufvuddelar, af hvilka den 
ene rigtar sig nedåt och kallas rot, den andre sträfvar 
uppåt och benämnes stam. Roten kan på visst sätt mot- 
svara djurens mun, emedan genom den tjenliga närings- 
ämnen intagas från jorden, hvilka direkt ingå i de fina blä- 
sor och rör, som motsvara djurens ådror; bladen kunna 
betraktas som växternas andedrägtsorgan, ty medelst dem 
insupa de för sitt underhåll behöfliga ämnen ur luften. 
Man delar äfven växterna i högre och lägre: till de förra 
höra träd, buskar, Örter och gräs, emedan de sätta blomma 
och frön; till de senare räknar man ormbunkar, mossor, 
alger, 1 af var och svampar, hvilka icke hafva blommor och 
inga rigtiga frön. 

Växtens yttre delar — rot, stam, blad, frukt — fram- 
träda i en oändlighet af former, som alltid fullkomligt 
motsvara alla växtens behof. Redan hos rötterna möter 
oss en förundransvärd mångfald och ändamålsenlighet, i 



195 

hvarje fall afpassad efter växtens och platsens egendomliga 
förhålländen. Roten tillväxer nedåt i mörker och skyr 
ljuset; hennes finaste grenar äro försedda med rothår. Grofre 
rötter och grenar tjena till att fästa växten vid marken; 
de finaste grenarne jernte rothåren uppsuga näringsämnena 
ur jorden. De flesta växter sitta fastade vid jorden, men 
några s. k. snyltgäster eller parasiter inskjuta sina rötter 
uti andra växter och taga ur dem sin näring. 

Vexternas stam uppträder i mångfaldiga former, och 
efter beståndsdelarne samt storlek och läge får han olika 
namn, såsom stjelk, strå, stängel, ref, ranka, lök, rotstock. 
Stammen på våra träd kallas kronstam; gräsen hafva strån, 
Örterna hafva stjelkar o. s. v.; dessa utbildas ofvan jord, 
men lök och rotstockar deremot under jordytan, hvarför 
de med ett gemensamt namn kallas jordstammar. 

I hvarje stam kan man lätt urskilja tre olika delar 
eller lager på hvarandra, nemligen märg, ved och bark. 
Mergen utgör stammens innersta del, derutanpå ligger ve- 
den i många hvarf, och ytterst barken. Utonikring det 
yttersta vedlagret finnes ett särskildt lager, som om våren 
är sleramigt och ofta smakar sött; detta kallas saf, och der 
framlöpa de ådror eller kärl, som föra föda ned ifrån ro- 
ten upp i trädet. Barkens innersta del närmast safven 
kallas bast. Stammens tillväxt i tjocklek sker på det sät- 
tet, att det, som ena året är saf, blir nästa år förvandladt 
till ved inåt och bast utåt, och en ny saf växer i stället 
mellan båda. För hvarje år afsättes således ett nytt ved- 
lager, som plägar kallas årsring. Derför är en stam lika 
många år gammal, som det fins årsringar i hans ved. På 
ett afsågadt träd kan man tydligen se dessa ringar. 

Bladen utgå alltid från stammen eller hans grenar och 
sitta alltid i en viss ordning. I förening med roten gifva 
bladen näring åt växten, medelst hvilka den upptager 
gasformiga ämnen ur luften. På bladen synas likasom 
gröfre och finare trådar, som kallas bladnerver; dessa för- 
grena sig antingen nätformigt eller utlöpa i enkla trådar. 
I förra fallet kallas bladen grenigt nerviga, i senare enkelt 



196 

nerviga. Bladens yttre skapnad företer en oändlig mång- 
fald: de, som äro mycket smala, kallas barr, såsom på gra- 
nen; andra äro bredare, än släta, än ludna, veckade, runda^ 
aflånga, tandade o. s. v. Jemte denna mångfald täflar det 
ena bladet med det audra i skönhet, och af olikheten i 
ställning och gestalt upprinna de täckaste kontraster. Så 
har Skaparen icke blott velat, att bladen skulle uppfylla 
växtens behof, utan äfven att det derjemte skulle på det 
angenämaste tillfredsställa menniskans skönhetssinne. 

Blomman är sätet och vil koret for växtens fortplant- 
ning. Af hennes sköna färger och starka, oftast ljuf va dof- 
ter kan man sluta till, att växten i henne uppnår sin 
högsta fulländning. Blommorna hafva vanligen en annan 
färg än bladen och äro oftast mycket vackra, men hos 
många växter aro de små och obetydliga, så att de flesta 
menniskor icke märka dera. 

En fullständig blomma består af blomhylle (blom- 
fodret och kronbladen) samt ståndare och pistiller. Yt- 
terst har blomman merändels närmast omkring sig ett 
eller flera gröna blad: dessa kallas blomfoder. Der- 
inom sitta ett eller liera färgade blad, som utgöra blom- 
kronan eller blommans kronblad, hvilka bilda en inre krans 
och som hos några, t. ex. liljekonvaljen, äro sammanvuxna 
och kallas då blomkalk. Inuti blomman finner man flere 
små trådar eller strängar; de, som sitta mellerst, äro tjoc- 
kare och annorlunda formade än de öfrige: dessa kallas 
pistiller eller honblommor. Men de, som sitta rundtom- 
kring, likna fina trådar med en tjockare del öfverst i spet- 
sen; dessa kallas ståndare eller hanblommor. 

Emedan blom fodret och kronbladen i följd af sin an- 
ordning och beskaffenhet äro företrädesvis bestämda till 
skyddande hylle åt fortplantningsorganerna, som intaga 
blommans inre del, och icke direkt medverka till -befrukt- 
ningen och derföre i vissa växter saknas, benämnas de 
oväsentliga blomdelar: väsentliga deremot äro de af dem 
om slutne ståndarne och pistillerna. 



197 

Hvarje växtslag har i sin blomma alltid ett visst an- 
tal ståndare och pistiller; många hafva blott en ståndare 
eller en pistill i hvarje blomma; andra hafva ståndarne i 
en blomma och pistillerna i en annan. Ståndarne alstra i 
sitt inre frömjölet och öppna sig vid mognaden för att 
utsläppa detta; pistillens nedre del kallas fruktämne och 
innesluter fröämnena. För att befruktning skall ega 
rum är det nödvändigt, att frömjölet, som uppfyller stån- 
darknapparne, skall komma på pistillens s. k. märke eller 
mynning. Pistillens fruktämne växer sedan ut till en 
frukt, hvars yttre del kallas frögömme, och innesluter ett 
eller flera frön. Fröna ligga aldrig bara utan hafva om- 
kring sig något hylle, som skyddar dem. I en balja om- 
gifvas de af ett mjukt skal, i en nöt af ett hård t skal, i 
ett äpple af ett välsmakande kött; sädeskornen omgifvas 
af ett tunt skal eller hinna, o. s. v. 

2. 

Om rot, roib betraftanbet af roä£ten§ tjttre betar, finna mrjcfet 
att bennbra, få förroånaä roi ej miubre öfroer t)an§ inre bnggnab. 
Stfroen t anfeenbe titt roärjernaå tifSlängb oct) beraé betar§ fant* 
manfogning äro be af en i fanntng beunbran§roärb oltffyet 3)e 
enftafte betar, af tjroitfa roärten är fammanfogab, äro fa fmå, att 
man meb btotta ögat tcfe lan tt)btigen urflitja bem ntan måfte an= 
roänba ftarta förftoring§gtaö. SDeåja fmå betar fattaå ceCter ; 
tjroarje roäjt fjar börjat fåfom en cell oct) beftår enbaft af ett mer 
etter mtnbre antal föränbrabe celler. (£etterna§ antal tittroä^a i 
otrolig grab; f)afttg tittroäri oct) ofantlig föröfmngSförmåga ut= 
märfer ftmnertigaft be tägfta roärjema, fåfom t. e£. froamparne. 

gu roarmare oct) futtigare luften är, oct) ju fetare oct) bjupare 
jorben, befto bättre froba§ roärierna, ocfy befto ftörre btifroa be. £)e 
roarmare tänberna tjafroa berför be ftörfta makterna oct) ben rifafte 
grönffan. ©meban tuften på be§fa ftätten är roarm fyia året, få är 
bet äfroen grönt årei om; men roåra fatta roint~ar göra, att träben 
fatta fina btab od) attt grönt bortroignar. 

£iben för roä£!erna§ fefnab§periob betar b:m t ftera grupper: 
fomtige hahc gro, tittroäja, btomma, fatta frö ocfy bo på fortare etter 



198 

längre tib unber famma år, fåf om fjroete, fjafre, lin m. fl. ; beSfa 
fållar man ettåriga. SInbra tjafroa en rot, fom marar tmå år, oé, 
be blomma manligen förft anbra året, fåfom !åt od) rofmor; beåfa 
falla§ tmåriga. 21nbra åter, l)roil!a§ rot rader flera än troå år, 
falla§ mångåriga; feban be blifroit ftörre, blomma be od) fatta frö 
fymarje år. ©åbane äro alla träb od) buffar. 

Set är näftan otroligt, fjmitfen åtber od) ftorlef många träb 
!nnna uppnå, ftmnerligafi i ttmrmare länber. SBaobabträbet, f)nrit= 
fet är Ijemma i 5lfrila, §ax en ftam, fom mät ide är t)ögre än om* 
fring 15 fot, men fom blir 25 fot ttoärtigenom; grenarne ffjuta nt 
60 fot från marfen, få att träbet meb fina blab oct) grenar ffnler en 
ftäd af 450 fot§ omfreté. ®enom att räfna åräringarne f)ar man 
funnit, att btilifa träb roarit flera tnfen år gamla. Sftågra blanb 
cebrarne ph Sibanon anfer man l)afroa tmmtit titt en ålber af omfr. 
2000 år. (Sfen fan blifma 600 tia 900 år gammal. S)e ftörfta 
af alla träb äro be f. I. SSiHingtonträben t Kalifornien. SDe äro 
barrträb. ©tt af be§fa, fom fått namnet "f!ogen§ mober," är 450 
fot ljögt, od) be§ omfreté 110 fot; från marfen till förfta grenen är 
200 fot. glere af be§fa jättar Ijafma fallit, odj uti bera§ af förmtt* 
nelfen urljatfabe ftammar fan man gå rätt in en fträda af mer än 
100 fot§ längb. 

£mru oänbligt många äro ide grabema mellan be§fa gamla 
od) jätteftora träb od) be fmå mäster, fom mi öftoeraftt fe! firtu= 
jenben Ijaftoa förflutit f eban SSiflingtonierna förft uppfpirabe ur 
Kalifornien^ jorb, Ijmaremot en enba fommarnatt utgör tiben för 
många fmampar§ fltiftiga tillroaro. Sftånga lägre märter, t. ey 
alger, beftå näftan uteflutanbe af grönt flem, fom hrib ringafte be-- 
röring fönberfaller, Ijmaremot ebenl)oltfen i t)årbt)et näftan fan mäta 
fig meb jernet. 

3. 

Mer än 150,000 olika växter äro hittills bekanta. Det 
är lätt begripligt, att ingen kan hafva reda på så många 
växter utan att ställa tillsamman alla dem, som med h var- 
andra hafva största likheten, i vissa klasser. Den, som 
först gjorde detta och derigenom vann ett stort rykte åt 
sig och sitt fädernesland, var en svensk, vid namn Carl 



199 

von Linné. Han var prestson och föddes (1707) på E-ås- 
hults koiiinrinister boställe i Småland. "I en blomsterrik' 
trakt växte han upp, och blommor voro hans leksaker i 
den späda åldern." Efter många mödor och bekymmer 
under sin studietid blef Linné 1741 utnämnd till professor 
vid universitetet i Upsala, der han afled den 10 jan. 1778. 

Redan på 1600-talet började naturens kännedom kom- 
ma under vetenskaplig behandling, men de system, som då 
upprättades, blefvo lika förgängliga som deras uppfinnare. 
Det var Linné förbehållet att i detta kaos skapa en ny 
och ordnad verld; för denne utomordentlige mans snille 
blef det möjligt att bringa fullt ljus öfver sådant, som 
förut varit höljdt i dunkel. Linné indelade växterna efter 
ståndarnes antal. Alla växter, som hafva en ståndare, 
förde han tillhopa i en klass, de som hafva 2 ståndare i 
en annan, de som hafva 3 i en tredje o. s. v. Dem, som 
hade särskilda blommor med ståndare och särskilda med 
pistiller, räknade han till andra klasser. På detta sätt fick 
han 23 klasser. De växter, som icke hafva blommor, ut- 
gjorde den 24:de klassen. Hvarje klass delades sedan i 
ordningar. Detta system, som blifvit kalladt "ett odödligt 
verk," blef innan kort allmänt erkandt och antaget af 
jordens alla bildade nationer. 

En annan namnkunnig naturforskare var professorn i 
Upsala Elias Fries, född 1794, död 1878. Af honom är 
ett nytt system upprättadt, som grundar sig på växternas 
förhållande under hela deras lefnadsperiod : groendet, 
växandet, blomningen och fruktbildningen. Man kallar 
Linnés indelning af växterna det konstgjorda och Fries' 
det naturliga systemet. 

Läran om växterna kallas botanik. En samling af 
blommande växter eller förteckning öfver de i ett land 
eller en trakt inhemska växter benämnes flora, af romerska 
mythologiens Flora, blomstrens gudinna. 



200 

4. 

Om ett frö lägget neb i jorbett, uppmjufa§ bet af jorben§ fuf* 
tigfjet oå) märme famt börjar fmätta odj gro ; bet t)tterfta af fröet 
fprider fönber, oå) en grobb går neb t jorben oå) Blir rot, en annan 
går uppåt odj blir t)jertbtab. 2)e flefta mäster fyafroa tmå fjjerts 
btab, men gräfen tjafraa blott ett; be, fom ide Ijaftoa blommor, faf= 
na äftoen t)jertbtab. hettan f)jertbtaben ligger ämnet tid Uab 
oå) ftjetf. Unber mä£ten§ förfta tib fan ben ide fjetf nära fig ge= 
nom fin rot, utan leftoer af f)jertbtaben, fom btifma attt minbre oå) 
nrifma bort. @å fnart fjjertblaben mifmat, tjar odfå makten blif- 
mit fjetfftänbig, b. m. f. f)an§ rot fuger nu näring ur jorben, oå) 
ftammen leber benna näring i form af faft titt blaben, ^mareft ben* 
famma unber luftens oå) tjufeté inmerfan föränbra§, få att nt»a 
mä£tbetar funna uppftå beraf. Ur en liten fnopp medan be begge 
förfta fmå blaben utttedta§ nemtigen ett nt)tt, litet fitjde af ftammen, 
fom återigen i fin fpeté bär blab oå) en nt) liten fnopp mettan 
be§fa. 

3)e flefta märter fortplantad genom fina frön, oå) ©faparen 
tjar äfmen förjbt för, att be§fa på mångatjanba fatt fpribaä öfroer 
jorbenä ffitba tänber. (£n bet frön äro förfebba meb fjun etter 
mingar, få att be, fattabe af minben, funna lift fogtarne fmäfroa 
långt bort genom luften, änba titt beg en regnffuc etter minbftitta 
åter fänfer bem titt jorben. Slnbra ftufa§ af foglar, men afgå igen 
utan att förlora fin grobarljet oå) funna på betta fatt föra§ ganffa 
långt bort. Slnbra föra§ meb flober oå) fyaf^ftrömmar oå) flå rot pä 
aftäg§na fnfter. SInbra äro förfebba meb taggar oå) tjafar, fjmari* 
genom be lätt faftna i pelfen på bjur, fom fomma att röra toib bem 
oå) fpribaå på betta fatt öfmer miba lanbfträdor. SInbra åter 
ftunga§ mibtomfring, berigenom att ben omgifroanbe fapfeln ptöt§= 
ligen uppfpringer. Så fommer förfttnen på be meft olifartabe mä= 
gar titt fitt mål, få betjenar t)ou fig af mångfatbiga mebel att ernå 
fina ftiften! 

Wien fortplantningen fan äftoen ffe på anbra fatt än mebelft 
frön» Sttånga mäjter brifma f. f. folffott, fom fljuta upp ett fttjde 
från mörten; beåfa fan man ffära löfa från unbertoäjtenå rot oå) 
fatta ut i jorben på annat ftätte. 3lf några buffar fan man böia 



201 

tteb en ung gren odj föfta en bet af ben få, att ett btaböga etter en 
fnopp lömmer unber jorben, men änben af grenen ftår upp; efter 
någon tib Ijar blabögat fficfat en rot neb i jorben, få att man lan 
ffära grenen lö§ från buffén od) plantera ut ben. 3)etta latta§ att 
taga aftäggare. 5If anbra lan man flära en qttrift od) fatta ben i 
jorben, bå ben fnart ftår rötter. (Sn fåban qmift latla§ ftidting; 
på betta fött lan man tätt föröfa pil od) minbär. Mångåriga 
mäster, fom t)afma mibttjftig rot, lan man beta i ftere betar oå) 
fatta ut fymar bet för fig. 

@n mä£t lan ftt)tta§ från ett ftätte, ber ben mä£er, titt ett an= 
nat, om man gräfmer upp ben förfigtigt, få att rötterna ide ffaba§. 
2)å man fötter tröbet neb på bet nt)a ftättet, bör bet fätta§ i famma 
mäberftred fom förut, odj en nog ftor grop måfte ber mara gräfb, få 
att rötterna få möt rum. Omlrtng bem tögge§ fin jorb od) mättnad 
berefter, få att jorben faller möt titt. (ettåriga mäster omptante- 
ra§ bäft i början af fommaren, bå be fått tre etter ftjra Uab, tmå= 
åriga omfattad tjetft om måren, men tröb od) buflar om tjöften, bå 
be föttt fina btab, etter tibigt på måren, innan Maben börjat fprida 
ut, tt) unber benna tib tilafom fofmer tröbet ännu, od) be fina röt* 
terna tjinna lomma fig i orbning på - bet ntja ftättet, innan märgen 
betjöfmer genom bem taga fin näring. 

5. 

Vilda växter kallas de, som så sig sjelfva och växa, 
utan att menniskan behöfver göra något dertill; men de 
växter, som menniskan sår eller sätter och sedan sköter, 
kallas odlade. 

De träd, som mest odlas, äro fruktträd, nemligen 
äpple-, päron-, persiko- och körsbärsträd. Hvar och en, 
som har ett stycke jord, borde plantera några fruktträd; 
de taga ej stort rum, och deras skötsel är mera ett nöje än 
ett arbete. De glädja oss med sina blommor om våren och 
med frukterna om hösten. 

Äpplen och päron kallas kärnfrukt, men körsbär och 

persikor kallas stenfrukt. Stenfrukten trifves bäst på hög- 

ländta ställen och i sandblandad svartmylla, men kärn- 

> frukten trifves väl äfven på lägre ställen och i fastare 



202 

jordmån, blott den är nog djup och icke för mager. Göd- 
sel tala fruktträden väl, men den bör ej läggas nära roten 
eller stammen. 

Vid anläggandet af en trädgård bör man skaffa sig 
goda unga träd från en trädgårdsskola (nursery) och plan- 
tera dem såsom ofvan blifvit anvisadt. Vill man sjelf 
uppdraga fruktträd, så bör man hos goda fruktslag utvälja 
de största kärnorna och sätta dem i jorden om hösten. 
Nästa vår komma plantorna upp; de/som hafva de största 
bladen och visa sig mest friska, tillåtas växa, de andra 
ryckas upp. Men fastän man tagit kärnorna af goda 
fruktslag, händer det likväl mycket sällan, att man af dem 
får fruktträd, som gifva goda frukter; utan de nya träden 
måste förädlas genom okulering eller ympning. 

Vid okuleriug skär man ut ett litet, sköldformigt 
barkstycke med en derpå sittande knopp från den ädla 
afart, som skall förökas, och lossar det försigtigt från ve- 
den, hvilket naturligtvis endast kan ske vid en årstid 
(tidigt på våren), då safterna rikligt flöda till. I den unga 
barken på trädet, som skall förädlas, gör man en T-formig 
inskärning intill veden och inskjuter deri den lilla skölden, 
hvars öf verkan t bör sluta noga intill inskärningens öfver- 
kant; derefter skyddas det hela genom ombindning nog- 
grant mot luftens tillträde. Vildstammens näringssaft 
bringar nu den ädla knoppen att växa fast, och sedan han 
utvecklats tillräckligt på sin nya plats, afskär man vild- 
stammen of vanför honom. På detta sätt förädlas vanligen 
nya, ur frön uppdragna vildstammar af fruktträd samt 
törnrosbuskar. 

Vid ympning omplanteras en hel qvist, ympqvisten, 
med flera knoppar på en vid en vildstam. Denne sist- 
nämnde eller, om han är ett större träd, en af hans grenar 
afskäres på tvären och klyfves. I klykan instickes ymp- 
qvistens kilformigt tillskurna nedre ände, hvarvid man 
iakttager, att hans saftförande delar så nära som möjligt 
få beröra de motsvarande på vildstammen. Derefter be- 
täckes stället med ympvax, för att luft och ljus må ute- 



stängas, hvarjemte det hela omlindas väl. Ympqvisten 
växer nu fast vid vildstammen. 

I allmänhet kunna endast närbeslägtade växter inym- 
pas på hvarandra, t. ex. äpple- och päronskott på päron. 
och äppleträd — hvilketdera som helst — men begge två 
derjemte på närbeslägtade trädslag. 

Genom ympning och okulering kan man endast för- 
öka sådana, som redan finnas, men icke frambringa nya. 
Detta kan ske endast genom sorgfällig och ihärdig skötsel 
af vissa växter. Då man utsår en större mängd frön af 
en och samma sort, händer det alltid, att några af de upp- 
växande plantorna utmärka sig framför andra genom vissa 
goda egenskaper, t. ex. kraftigare växt, vackrare blommor 
eller bättre utvecklade frukter. Om man nu tager just 
dessas frön till ett nytt utsäde, gå de goda egenskaperna 
i arf till de unga växterna, och genom att fortfara på 
samma sätt flera gånger å rad frambringar man slutligen 
bättre sorter eller afarter. 

6. 

SBejlaffenfjeteit af mä£terna§ beftånbåbetar beftämmer bercté 
tttjtta. §marje loäyt är gagnetig, faftän mer etter mtnbre biref t ; 
mantigen är bet en toifj bet, jom är af framftåenbe nt)tta. 2)en= 
na bel är ttfmät olifa b,o§ otifa toärier: af fomtiga är bet ro* 
ten, af anbra ftammen; än tnergen, än meben, än barfen; af anbra 
btaben, blomman etter fröet, o. f. m. gruftträben §afraa i bet 
föregaenbe bltfroit omtatabe. 3 bet fötjanbe ffola hri fjett fort 
betrafta några af be märfligare mäster, fynmraf mennifforna fjafma 
ntjtta otf) nöje. 

Slf ganffa ftor toigt od) titt oräfnetiga änbamal onmbär(i= 
ga äro träbens ftammar. ®e gifma menniffan timmer titt £)u§ 
od) ffepp^btjggnab, roirfe titt. atte^anba ftöjbarbete, bränéle titt 
att elba meb, fot titt fmtbe oä) fmättning, m. m. 5ltffittiga träb 
ffänfa befé i roeben, beU i roten, beU t barfen ocr) beU i Mom* 
man be meft otifartabe färgämnen, fåjom breftija, frapp, fafftor, 
gnrfmeja, faffran, inbigo, m. fl. Men bet är ide blott träbeité fafta 
betar fom äro ntjttiga; äfmen beraä fafter äro tjentiga titt mång= 
falbiga brnf. Ur flera barrträb rinner en fåba, fymaraf få£ ter* 



204 

pentinotja od) f)art3. 5If tabiga tallrötter bränne§ tjära. 93ar~ 
len af tall, ef odj al gifruer bet tr»ib berebning af täber oum* 
bärtiga garfämnet. S3arfen af forfefen ffäreå titt torfar. 2lf 
alla löfträb od) bera§ hlab få§ en gob affa, tjroaraf göraé lut 
od) pottafta. Söfraen af bof, björf, ajl od) al funna brufag till 
fober åt boffapen. 3 många mäster tjar ©faparen neblagt en 
fåban fraft, att be funna brufaå titt läfemebet; fåbana äro flä= 
berblommor, laoenbel, malört, falöia, renfana, ut. ft. SBtéfa mä£= 
ter äro giftiga, få att ben fom äter af bem blir fjuf ocr) fan bö 
beraf. (Såbana äro bolmört, obört, milbperfitja, tibaft, tobaf, ra. fl. 

glere toärter ffänfa o§ be ntjttiga frtibborna, fåfom muffot, 
oanitj, ingefära od) fummin. ®rt)bbpeppar raäjer på ett möcfet 
raadert träb t SSeftinbien, men ftarfpepparn fommer af ett fjelt an= 
nat ftag i Oftinbien ocl) utgöreå af omogna bär. S)en fina frtibba, 
fom falta§ fanet, är barfen af ett träb ; frtybbnejltfor äro torfabe 
blomfnoppar af ett annat träb. §umlen brufaå raib brngb för att 
fatta fmaf på öl od) bricfa. 

2lf faften fora preéfa» ur focferröret, tinrilfet mäjer i Dftin* 
bien, SBeftinbien ocl) Slmerifa, fofaå focfer oå) firap. ©öder fan 
äfraen fofa§ ur faften af tjnnttönnen odj ur l)toitbetan, en rot, 
fora är lif röbbetan, men Innit. Slf lafritéroten fofa§ lafrité. 

$affeträbet§ rjemlanb är Slrabien, men oblaå äftoen i Oftin- 
bien, SBeftinbien oå) 23rafilien. SDet är ett litet träb, fom ftår grönt 
t)ela året om, od) l)ar på en gång blommor od) mogna bär, få 
att man får flera fförbar årligen, blommorna äro tjraita od) 
t)afma en angenäm luft, men äro förbi på 24 timmar; bären 
äro toadert röba, ocl) t btoart od) ett ligga ttoå t)alfmnba frön; 
be§fa äro, fyvao toi fatta faffebönor. Sebuffen mä^er ljufroub* 
fafligen i ®ina ocl) obla§ ber i ftor mängb ; l)an§ hiab afploda», 
meban be äro fpäba, fammanruttaå od) torfaå till te. 

SDcånga mäster tjena bjuren titt föba ; be§fa äro i fönnert)et 
be f. f. gräfen, t)maraf finna§ många flag. Slnbra åter äro för 
menniffan nnttiga att äta. £)e förnömfte Uano fåbana matmäy- 
ter äro fäbe§flagen, af tjmilfaå fröforn maleå mjöl odj grtm. 
2Båra fäbe§flag äro tjtoete, forn, tjafre, råg, maj§ ocl) ärter. S JU§ är 
ett fäbe§flag, fom i otrolig mt)cfenl)et obla* i marma länber, fnn- 
nerligaft i Snbten, od) tjenar millioner menniffor titt föba. 2)e 



205 

jMabe fornen fattas risgryn. £)et obtaå meft på fåbana åfrar, 
fom en" mifé tib ftå unber matten, eller bit mattnet lan ftäppa§ 
toiSfo tiber på året, få att Ijela riéfättet fätteå unber matten. 
Xitt mara migtigafte f öboämnen f)öra od be f. t rotfruf terna. 
(Såbana äro potatis, fåtrötter, morötter, palfternador, röbbetor, 
rofmor m. fl. Sttånga mäster ffänfa 0J3 fmaffiga bär, fåfom 
fruébär, minbär, fallon, fmultron, blåbär, lingon od) anbra. 

SBinranfan eller rointräbet är Ijemma i öfterlänberna, ber 
s Jcoal), fåfom mi läfa i bibeln, ptanterabe ben förfta mingårben; nu 
oblaå ben i näftan alla tempererabe länber. 23ären, fittanbe i Ila* 
far, Benämnas brufmor; man preSfar faften ur beSfa od) låter ben 
jäfa; bå får man min. (£n bel torfaS oct) få namn af ruSfin; 
anbra, fom äro mtycfet fmå, falla» forinter. 

3 tropiffa länber finnas många frultträb, IjmitfaS frulter äro 
mtydet fofttiga od) föraS till o§ antingen friffa etter torfabe. (&aDa* 
na äro manbet», fifon* od) faftanieträb, IjmitfaS behagliga frufter 
många önfla till föba. S)er mä^er od bet nnttiga otjetiäbet etter 
olioträbet, fom bär frufter, lifnanbe fmå blommor, ur fjmitfa pre§ 5 
faS matolja odj bomolja. (£itron= od) apelfinträben, fjroitfaS fjem- 
lanb äro länberna omfring SOcebel^afmet, ftå ber gröna t)ela året 
om ocf) bära håb^ blommor od) frufter på en gång. 

S)e märfligafte af alla träb äro palmerna eller palmträben. 
3)e§fa btefmo af Sinne fattabe "mäjtrifetS furftar," på grunb af 
beraS omanliga, enfla men prtjbfiga utfeenbe. 2)e fjafma manligen 
en fmal, raf ftam, utan grenar, meb en fnippa af ftora blab fjögft i 
toppen, ber äfroen blommor oå) frufter fitta. (Stammen, fom är 
alltigenom lifartab, mä^er fymarje år på längben, men obettybtigt på 
på tjodtefen; fomliga arter funna uppnå en f)öjb af 250 fot od} ber* 
öfmer. 951aben äro ftunbom få ftora, att be uppgå till 18 od) 20 
fots längb od) 4 till 6 fot§ brebb. ^almträbeh mäya enbaft i be 
manna länberna, emeban ingen art Blanb bem tål froft. 3)era§ 
fruftfamfjet är of taft ofantligt ftor: på ett enba träb fjar man räf= 
nat änba titt 600,000 blommor. ®en måf)änba meft ntjttiga af 
alla är fofoSpalmen, urfprungligen från $nbien od) (Stilla f)afmet§ 
öar, men nu oblab i be flefta tropiflänber. §on bär fruft f)eta året, 
od) på en gång funna ftnnaå änba titt 300 nötter, fjmarbera af ett 



206 

bamljufttmbS ftorlef. pfangpatmen f)ax ftora, mätfmafanbe oå) ncU 
ranbe frufter. Så fruften mognat, bör ftammen, men en uti upp* 
jljuter firar, från famma rot oå) blir färbig inom ett ar. ©ago* 
palmen är infjemff i Dftinbien; l)enneS ftam blir mtycfet tjocf ocf) inne* 
fjåtter en märg, fyroaraf fagogrim göraS. Sabetpatmen f)ar fota 
frufter, fom fallag bablar. SBajpalmen i ©öbra Slmerifa utftoet? 
taS ett ämne, tjroitfet fan antoänbaS fåfom maj. Set märfliga 
roäjtetfenbenet räfnaS o ef till palmerna. Set roäfer i ©öbra 2tme* 
rifa ocr) fjar frufter, roib ftörre äpplena ftorlef, till formen flotrunba 
oå) meb tjårbt flat. Qnuti fruften ligger en farna meb brun t)ta, men 
inuti haoe titt färg ocf) r;årbr)et futtfomligt lifnanbe elfenben. — tyå 
öarne i (Stilla rjafmet träder bröbträbet. Set t)ar fitt namn beraf, 
att innanmätet i beg frufter, fom äro ftora fom barnljufnmben, lif- 
nar infrämet i fjraetebuttar, fjroitfet roftaS oå) äteS fom bröb. 

SBtanb ntjttiga raäjter få mi icfe förgäta linet, fjampan oå) 
bomuttSbuffen. Sinet är en mångnttttig mä^t; af beg frön fås en 
fet olja, fom fan anmänbaS titt många bet)of. Sinfrö brufaS ocf 
titt läfemebel. Uti linets ftjelf finnas långa oå) fina tågor, f)tt>ar= 
af förfärbigaS lärft oå) anbra ttjger, fom tjena titt ftäber. 9tf gam* 
la linnetrafor etter lumpor göreS papper. Ur Ijampan fås äfroen 
btjlifa tågor, fom äro. något gröfre, fjroaraf göreS fegelgarn, töm= 
mar, linor oå) troSfar. Söomutt är ben fjroita utt etter fjun, fom 
ligger fring bomuttSmäjternaS frön. SOcan fänner af fåbana toa> 
ter många arter, blanb fymitfa fomliga äro ettåriga örter, anbra 
mångåriga träb oå) buffar. Sen attmännafte oå) ntittigafte är ett= 
årig ocfj t)ärftammar från Arabien, ^erfien oå) Dftinbien, famt obtaS 
numera i be flefta marma fänber. SSä^ten är 2 — 4 fot ljög, meb 
(öf fom lifna lönnen§ oå) flocfformiga, blefgula blommor; fröfap* 
feln är runb oå) blir ftor fom ett mebelmåttigt äpple. Så fruften 
är mogen, öppnar fig fapfeln oå) erbjuber fin utt, fom infamtaS oct) 
renfaS från ffal oå) frö. g forna iicer fpannS. bomullen för fjaitb 
oct) meb ofutlfomtiga rebffap, men 1775 fann man i ©ngtanb på 
att f pinna bomullen meb maffin; tifalebeS uppfanns mafftnmäfftolen 
oå) bleferier. ©eban beg lt)afroa många oå) ftora fabrtfer anlagts, 
ber en oerfyörb mängb bomull bearbetas till garn oct) ttiger. Sen 
mefta ocf) bäfta bomullen oblaS i görenta (Staterna. 



207 

7. 

Bland nyttiga växter vilja vi icke förglömma blom- 
morna, hvilka vår himmelske Fader med så full hand sått 
ut på vår jord, dessa älskliga varelser, som fägna ögat 
genom sina vackra färger och sprida sin vällukt omkring 
i luften. Hvilken glans och färgprakt utvecklar sig icke 
å våra trädgårdars väl skötta sängar, eller i våra drifhus, 
der Flora församlar sina älsklingar från alla länder! Hvem 
plockar väl den täcka förgät-mig-ej, utan att njuta af 
hennes milda himmelsblå färg! Hvem betraktar väl utan 
förnöjelse styf morsviolens sammetslena purpur! De 
många blommor, som med sina vexlande färger pryda 
ängar och lundar, kunna här icke uppräknas; men den, 
som ser dem, måste glädjas och tänka på Guds godhet och 
magt. 

Många blommor växa vilda, såsom blå och hvita sip- 
por, gullvifvor, liljekonvaljen, hvitväppling, ängsnejlikor, 
blåklint m. fl.; i vatten växa gula vattenliljor samt hvita 
och gula neckrosor. 

Men vi är o icke nöjda med de vackra växter, som 
växa vilda; många växter odlas, hvilka med sina präktiga 
blommor likasom löna den skötsel, man gifver dem. H varje 
hus, ja, den sämsta koja synes oss mycket trefligare, om 
några blomsterväxter äro planterade bredvid henne; och hvar 
och en, som ser det, tror gerna, att derinne bo menniskor, 
som äro trefna och nöjda, och som kunna glädja sig åt 
Guds skapade verk. En annan god sak, som blomsterplan- 
teringar kring husen hafva med sig, är den, att de vanli- 
gen medföra snygghet; ty icke kan den gerna lefva i 
osnygghet och orenlighet inuti huset, som strax utanför 
har grönskande och blomstrande växter. Bland de växter, 
som trif vas under bar himmel, märkas den gula påskliljan, 
den hvita pingstliljan, den brandgula liljan, den välluk- 
tande resedan och lavendeln, den vackra levkojan, nejlikan, 
röda pionen, gula solrosen samt astern med flera. Vill 
man se blommor och grönt äfven om vintern, sätter man 
passande växter i krukor och ställer dem i fönstret, så att 



208 

de må få ljus och luft. Sådana växter äro geranium 
balsami, kalla, myrten m. fl. Ibland buskar, som bära 
vackra blommor, märkas syrener, snöbollsträd, jasminer 
samt törnrosbusken, af hvilken många slag finnas. 

8. 

2)e toärier, fom ide tjafma blommor, äro mtodet ofuttfomligare 
än be, om fytoitfa to t f)ittift§ läft; be fjafroa icfe getter några rigtiga 
frön, utan i ftället fmå fina grobbar eller löfar. 

Drmbunfarne od) be, fom äro meb bem beftägtabe, tjaftoa mer* 
enbefé gröna blab od) ftå berigenom närmaft be fyögre märjerna. 
£itt betta flägte Ijör ftenfötan, fom fjar en fötaftig rot. 

9#o§for äro fmå, merenbefé gröna mäster, fom träffad fåmäl 
på marfen fom på ftenar oå) träb. — Sllger äro mattenbä^ter. 
Safroar äro fällan gröna; be roäya, liffom mödorna, på marfen, 
ftenar od) träb. Sftentafmen Ijar fitt namn beraf, att ben ntgör 
renarneg förnämfta föba. 

(Smamparne äro be ofuttfomtigafte af alla mäster, ©e äro af 
mångfatbiga former od) uppmäta ganjla fyaftigt, men förfminna 
äfmen lif a fort. 2)era§ ftorte! är od ganjla oftf a ; f omtiga arter 
äro få fmå, att be blott mebelft ftar! förftoring funna feS ; anbra 
uppnå en fots tmärlmie. SDcånga arter äro ätliga odj mtidet föban= 
be, fåfom djjampignonen; anbra äro giftiga, t. e£. flugfmampen. 
SJcögel är äftoen en ftoamptoäjt; om bet betraftaå meb förftoring§= 
g(a§, få fer btt ut fom en mader, grönffanbe ffog meb färgabe lnop= 
par på grenarne. Sitt fmampmä^terna räfnaå äfmen f. !. fot eller 
branb i fyoete od) tomaten, mjötbrtigan i rågasen od) roften på 
fäbe§(Iagen§ ftrå od) Uab, 

47 . Betraktelse. 

Huru storartade och härliga äro icke Gruds verk! Hvil- 
ken rikedom på beundransvärda föremål finna vi icke i 
växtriket! I det lilla såväl som det stora skönja vi Guds 
spår. Hvarthän vandrarn rigtar sin blick, vare sig att han 
på oceanens strand lyssnar till vågornas brus, eller att han 
bestiger bergen ända till snögränsen eller till och med 
nedtränger i jordens mörka grifter — allestädes möter ho- 
nom en förvånande mångfald af växtformer. Floder och 



209 

dammar vimla af gröna trådar, mögel betäcker ruttnande 
organiska ämnen, ett mjukt, sammetslikt öfverdrag infin- 
ner sig på stenar och gamla träds bark, grå skägglaivar 
nedhänga från deras grenar, och parasitiska slingerväxter 
tära på deras safter. Blommor af alla former och färger 
smycka ängarnes gröna matta; gröna träd lyfta sina kronor 
mot de glänsande skyarne och bilda i skogen skuggrika 
salar, hvilkas golf är betäckt med rosiga, mjuka täcken. 
Buskar kanta bäckens stränder och öfver höjdernas ryggar 
resa sig skogens jättar. 

Men hvem kan väl skildra växtverldens otaliga gestal- 
ter; hvem kan af måla den oändliga omvexlingen i deras 
former, de mångfaldiga skiftningarne i deras färger! 

Af alla växtarter liknar ingen den andra; hvarje nytt 
trädslag, som man betraktar, smyckar sig med annat slags löf , 
andra blommor, och vandrade man genom jordklotets alla 
zoner, så skulle hvarje växtart på vår väg helsa oss med en 
ny form. 

Den yppiga växtligheten, blommornas färgprakt, 
dofterna, hvarmed de fylla luften, den för ögat så välgö- 
rande bladgrönan, kryddorna, frukterna, hartserna, balsa- 
merna — allt är blott länkar i en enda oändlig kedja, 
ackorder i en sång, som, ljudande från otaliga gestalter af 
tillvaro, stiger med eviga jubeltoner upp mot Guds tron! 

48. En kringvandrande blomma. 

SBtanb naturenä mänga hemligheter od) unber iafttager ge- 
rifo^rofen eller, fåfom örtfännare Benämna fjenne, Slnaftatica §ier= 
ocfyontica ett märtmärbigt ram. Stfafå regelbunbet fom fit)ttfog= 
(arne återfommer od) förfftrinner benna unberbara blomma Ijttmrje 
ar od) förirrar fig ide på fin (ånga farb. £)et är en bnffmäjt, tnap- 
pa\t fe£ tum fjög od) ttCC fttt rjttre obetfiblig odj oanfenlig. gde be= 
fto minbre bär odfå benna mä£t ett Irjfanbe mitneåbörb om ben ftore 
(Sfaparen, "rjftntfenå röft går på mattnen, berör ölnen od) låter 
mäbret lomma ifrån rjemtiga ram". 

féntigt naturtagarne ffola tre ting mara nöbmänbtga för mä£= 

14 



210 

ter§ utroedting, nemttgen: fuf tioset, roärme od) ftyre. t)en förfta 

af be§fa tre är få titt raiba ounbgängtigen nöbraänbig, fom utan 
benjamma fröet ide lan fraätta od) utan att fmätta ide lan genoras 
brt)ta fin f)t)lfa etter flat; rcärmen i förening meb raattnet förfer be 
fpäba plantorna meb otila gafer, färbeteå ftyre, t)tt)itlet är nöbraän* 
bigt för bera3 tittmaro. §uru flått man nu, meb be»fa falfört)åt= 
tanben för ögonen od) meb lännebom ont att regn fållan faller på be 
ftätten, ber gerilo-rofen mä^er, lunna förllara ben utomorbentliga 
omftänbigljeten, att benna raä£t atttib mib famma år§ttb, år efter 
år, regelbunbet blommar i mängb, etraru Ijon falnat bet biftånb, 
fom, enligt be erfänba utmedling£lagarne, är attbeleå ounbgängligt 
nöbmänbiga för raä^ternag fortplantning ? 9?u mifar naturen fin 
alftranbe förmåga, fom ft)ne§ få unberbar ocr) gränfanbe titt bet fa~ 
belaltiga, att man ide mitt tro ben. SDcen bet är ett falförljåttanbe, 
t)öjbt öfraer allt tmifmel, att benna lilla blomma, för fin egen flutt, 
företager årliga refor öftoer en ftor tanbfträda änba titt bet f)af, 
tjraarifrån fyon etter fnarare f)enne§ efterlomraanbe på en beftämb ttb 
återmänba titt fin urfprungliga tjembtygb, ber flå rot, raä^a odj 
btomftra. 

Unber futt mår, när naturen utbreber fitt gröna, af flora od) 
fmå blommor i tmnbra olila färger fmtjdabe tade öfmer @t)rien§ 
od) en bel af $ateftina§ frultbara balar od) luttar; när tjela luften 
är uppft)lb af ril mällult från orangelunbar od) jotjauntéörter; bå 
blommar, obemärlt, mibt i ben tjppigafte märtftgtjet etter enjam i 
ben miba fanbölnen, ben litta 3erilo=rofen. $å l)u§gaflar, t)toareft 
ben brännanbe folen§ ftrålar förorfala fpridor; på gru^pgar, ber 
tjalft förtjungrabe, elänbiga ljunbar tjuta od) gräfma efter föba etter 
föla en fjnritoplaté, — ber, tjmareft en mängb menniffor trängas 
på gatorna, od» äfmen ber, Ijtoareft albrig fotfpår af menniffor etter 
bjur lunna upptädaå i ben brännanbe fanben — ber uppffjuter ben 
unberbara Slnaftatica <pierocl)ontica. Wien när fommaren t)o§ ofj in^ 
träbt i att fin Iraft od) blombäranbe buflar upptjört att fljuta ntja 
blommor, bå begynner 3ertfo~-rofen raija teden titt refeluft. 

®et förfta tednet titt föreftåenbe manbring, fom Serilo^rofen 
mifar, är affattanbet af alla f)emte§ blab; berpå angripa^ grenarne, 
tt>ij3na ftmbartigen od) rutta fig faft titttjopa i form af en luta. $å 



211 

bette fatt bereber fig blomman t fitt eget grenmerl ett tägerftätte, 
tid form, ftorlef oå) ttjngb af^aöfabt för ben tittämnabe refan. 
knappt imr blomman antagit benna geftatt, förr än tjäftiga, bran* 
nanbe lanbtroinbar upprtjcfa mår lida, t grentoerfet inneflutna ocb 
botba ro*, oå) föra fjeune bort meb ftg; en gång upprrjclt, före§ Ijott 
nu många, många mit f)it oå) bit i fanböfnen, titt§ t)on, lommen 
fyögre npp t luft ett, fopaå bort öftoer luften, ut titt tjafmet. 

(Snart lontmer bå ben titta blomman i beröring meb ftmttnet; 
fjon flår åter ut, uttoedtar oå) utbreber fina grenar oå) laftar fina 
frön ur tiljorna. §är tfjcfeå mobertoäjten ftuta fin bana etter brif* 
ma§ fom toraf mot fyafåftranben. §uru Ijärmeb än må förtjåtta fig, 
få tyne» Ifart, att fröen, t)ett oå) tjåttet genomfultabe af toattnet, af 
mågorna återföra^ oå) upptafta§ på ben t)öga oå) torra ftranben. 
Uppftå bå fjäftiga meftatnoinbar från tjafmet, få taga be fröen meb 
fig, utf priba bent toibt odj brebt i ölnen oå) på bebobba tanbftröcf or, 
oå) få f!att fälert ben öbe ranben af ölnen mib mårenå återlomft 
åter ttfmaå af 3«ifo*rofen§ fmå blommor. 

19. Djurriket. 

i. 

Djuren äro af ganska - många slag, af: olika utse- 
ende och med skilda lefnadsförhållanden. Förmågan af 
fri rörelse utmärker djuren framför andra skapade ting. 
De häfva äfven yttre sinnen, antingen alla de fem, som 
menniskan eger, eller ock endast vissa af dessa sinnen. 
I motsats mot menniskan, som är begåfvad med fri vilja, 
ledas djuren i sina handlingar oftast af en medfödd drift 
(instinkt). 

Såväl till kroppens yttre skapnad som till dess inre 
beskaffenhet kan det ena djuret vara mycket olika det an- 
dra. På grund häraf har man indelat djuren i åtskilliga 
större och mindre grupper, allt efter som de hafva flera 
eller färre kännetecken gemensamma. Vid jemförelsen 
mellan de olika djuren finner man, att vissa af dem hafva 
en ryggrad och andra ben inuti sig samt derutanpå kött 
och skinn; dessa kallas ryggradsdjur eller bendjur. Så- 



212 

dana äro hästen, dufvan, grodan, gäddan. Andra djur der- 
emot hafva inga ben inuti kroppen, utan bestå vanligen 
ytterst af ett skal eller en hinna, med kött och inelfvor 
derinom; några bestå likasom af slem. Alla dessa kallas 
ryg gradslösa eller benlösa djur. Sådana äro myran, kräf- 
tan, flugan och daggmasken m. fl. 

Ryggradsdjuren äro ganska olika sinsemellan och in- 
delas i fyra klasser: 

Däggdjur, foglar, kräldjur och fiskar. 
Däggdjuren. 
2. 
De egenskaper, som tillkomma denna djurklass, äro 
i synnerhet följande: 

Kroppen är inuti försedd med ett fast benskelett, som 
alltid framtill eller upptill eger en skalle, hvilken omslu- 
ter en hjerna, och längs ryggen en -rad af kotor, ryggra- 
den, som omsluter en ryggmerg. 

Däggdjurens kropp är vanligen beklädd med ull, hår 
eller borst. De andas med lungor, hafva varmt, rödt blod 
och vanligast fyra fötter. De föda lefvande ungar, som 
däggas med moderns mjölk och hafva deraf erhållit sitt 
namn. 

Till däggdjuren höra våra bästa och största husdjur^ 
såsom hunden, hästen, kon, fåret, geten, åsnan m. fl. Af 
vilda djur, som höra till denna klass, äro räfven, vargen, 
elgen, tigern, lejonet, björnen, elefanten och många an- 
dra. Hvalfisken, som lefver i vattnet, är ock ett däggdjur; 
han är det största af alla djur. Man känner öfver 2,000 
arter däggdjur 

50. Orang-utangeii. 

Drang-utcmgeu uppnår en r)öjb af något mer än 4 fot (1,118 me* 
ter), ©åfora ung fmr fyan t fin anfigt*6i(bning en mig fifrjet meb 
menniffan, rjtnilfen lifljet bocf meb åren f maning om går förtorab, t 
bet att nofen od) munnen meb fin tnalbiga tanbgårb bå fnarare på* 
minna om rutnben, Sfonarna rada f)Q$ btt upprättftåenbe bjurei 
näftan änba titt marfen. Wa 4 lemmarne rjafma rjänber meb platta 



213 

naglar, droppen är befläbb meb brunt t)år; enbaft anftgtet oå) Jjän* 
berna öro nafna. SSanligen förflyttar orang-utangen fig på åtta 4 
tjänberna, bod i fötjb af armarne§ tängb t en temligen upprätt ftäll- 
ning. (£nbaft fällan intager fyan tvio gåenbet famma ftällning fom 
menniffan. 3 träben rör f)an fig meb ftörre lebigfjet än på mar* 
fen. §an fjar fitt £)em t urffogarna på (Sumatra oct) Söorneo, bäg* 
ger af rté oå) qtoiftar tit \taq§> näfte t träben oå) tefmer fiffom öf* 
riga apor förnämltgaft af frufter otf) anbra faftiga märtömnen. <Så- 
fom ung mifar §an fig ganffa förftånbig oå) täraftig, men meb ål- 
bern tilltager f)an§ ttrilba odj ilffna Irmne. 

51. BjörneD. 

1. 

Björnen är ett af våra 
största rof djur. Misstänk- 
sam och skygg, drager 
han sig undan till aflägs- 
na och ödsliga trakter, 
der skogarne icke ännu 
glesnat och nybyggarne 
icke ännu fäst sina bo- 
pålar. 
Björnen träffas sällan 
på berg eller annan högland och mager mark, emedan han 
der har svårt att lifnära sig; deremot trifves han väl i 
stora och täta skogar med sidlända trakter och frodiga 
betesmarker, der han finner större öfverflöd på rötter och 
saftiga växter samt bär, såsom blåbär, lingon med flera. 
Detta jemte myror utgör nemligen björnens förnämsta 
spis, så länge han är ung. När han blifvit äldre och fått 
smak på kött, tycker han mest om sådan föda. Då an- 
griper han till och med hästar och nötkreatur. 

Björnen är utmärkt för sin styrka. Han kan i upprätt 
ställning bära en häst eller ko mellan framtassarne. Han 
simmer både fort och uthållande samt badar sig ofta under 
heta sommaren. Då han blir skrämd, springer han fort, 
men klumpigt. Hans yttre sinnen äro mycket utvecklade: 




214 

synen är skarp, hörseln god och lukten ytterst fin, hvar- 
före han sällan träffas af menniskor under sina sommar- 
vandringar i skogarne. 

Björnens anfall mot djuren sker alltid i upprätt ställ- 
ning, på det han måtte hafva ramarne, med hvilka han 
fäller sitt rof, fria. Starka hästar, som han träffar på 
hård mark, anfaller han på det sättet, att han reser sig 
upp, fattar med ena ramen tag öfver hästens bogar och 
galopperar så bredvid honom, till dess han når ett träd; 
då omfattar han detta med den andra ramen och fäller 
hästen med ett enda ryck till marken. Björnen jagar an- 
nars gerna i sumpiga och oländiga trakter. 

Oaktadt björnen vanligen drager sig undan menni- 
skornas boningar, händer det dock stundom, att han om 
natten besöker landtgårdar, går upp på fähustaket, rifver 
upp ett stycke deraf, går ned genom Öppningen, dödar en 
ko och bär bort henne samma väg som han kommit ned. 

Ehuru björnen af naturen är vild och arg, anfaller 
han ej menniskor, om han ej blifvit retad. Ofta angriper 
en sårad björn med raseri jägaren, i synnerhet om denne 
visar fruktan och flyr. Men går jägaren oförfärad emot 
björnen, så drager den senare sig merendels tillbaka och 
nöjer sig med att upprifva mossa, stubbar och stockar, 
hvilka han kastar omkring sig. An märkningsvärd t är, att 
han sällan slår en menniska med ramarne, utan söker såra 
henne med sina bett. 

Under sommaren är björnen alltid mager, men mot 
hösten, då bären mogna och han således har god tillgång 
på föda, blir han mycket fet. Mot slutet af året upphör 
han för året att äta och använder den tid, som återstår, 
innan han lägger sig till vintersömn, med att, som man 
säger, u rensa tarmarne." Dessa sammandraga sig, och 
magen hopkrymper till ett litet trindt klot. 

I medlet af November går han i sitt ide, som han för- 
ut beredt, och hvari han, om han icke oroas, tillbringar 
vintermånaderna under en oafbruten hvila. Idet består af 
en bädd af granris, mossa och ljung, h vilken han tillagat 



215 

i en bergklyfta, under en utstående berghäll, under rötterna 
af ett kullblåst träd, i én utgräfd myrstack, i en jordhåla 
eller dylikt. Någon gång skall han lägga sitt ide i ett 
stort träd mellan tre eller fyra grenar, i hvilka dess stam 
delar sig. Innan han går in i idet, ligger han några dagar 
der utanför på ett öppet ställe för att undersöka, om stäl- 
let är säkert och oupptäckt. De gamla björnhanarne Ligga 
ofta hela vintern under bar himmel, stundom alldeles öf- 
versnögade. 

Ehuru björnen ej äter om vintern, bibehåller han lik- 
väl sitt goda hösthull. Dessutom uppgifva jägare, att 
björnhonan, som under vinterhvilan framföder sina ungar 
i idet, underhåller dem så väl, att de äro temligen feta och 
stora, då de lemna idet tillika med modern. Dock förtär 
hon sjelf ej det minsta under tiden. 

2. 

SBjörnen fångaå på flera fatt 

©eban bjup frtö fallit, går jägaren meb några följeflagare i 
ganuari etter februari månab till ibet. 2tr betta unber en Bergrjätt, 
bri froa tttrå af bent l)toar fin ftång ner i ibet på fåbant fatt, att fläng- 
erna ftätta§ i for§. björnen rufar upp od) tuiU nt, mén f)inbra§ 
af ftängerna ; jägaren paåfar bå på ocr) böbar Ijonom i ibet. (Spring- 
er ()cm upp innan ftängerna btifmit nebbrifna, fläpper jägaren fina 
tjnnbar på Ijonom o et) följer fjelf efter på löpffibor, titt beg l)an'U)c= 
!o§ fyinna otf) ffjuta Ijonom. 

9tär en björn fält ett rof odj ätit fig mätt beraf, plägar fyan 
låta återftoben ligga qroar etter ocf gräftoa neb ben. §ar inan fint* 
nit några iåbana qmarteftoor af en björnmåttib, btjgger man på eit 
jfottfjåtl berifrån ett (ljut; fytoart en eHer flere jägare fatta fig meb 
labbabe böljor od) mänta på björnen, tid beg ()an återfommer för 
att åta upp btt lemuabe. §an infinner fig mautigen förfta etter an; 
bra bt)gnet§ morgon etter afton od) böba%. 

Unberftunbom begagnar utan fig äftoen af bjömen§ begär efter 
brämoiu för att böba - Ijonom. $can uebgräfmer änba titt bräbbarne 
en btaufffurab fittet od) ft)tter l)ouom meb brämuin. björnen focfaå 



nu att taga fig ett få ftarft ru§, att f)an Blir ligganbe pa ftätfet för 
att fofroa btt af fig. §änmber paåfar man på oct) ffjnter tjonom. 

3. 

Den störste bland alla slags björnar är isbjörnen. En 
hvitgul pels omgifver hans smala, sju till nio fot långa 
och fem fot höga kropp. Hans smala, långsträckta huf- 
vud sitter på en framåtböjd hals, och under den spetsigt 
framskjutande nosen öppnar sig det med stora, skarpa tän- 
der fylda gapet. Hans små öron äro begåfvade med myc- 
ket fin hörsel. Hans läte liknar ett hest tjut, men stegras 
stundom till ett vildt skri. 

Isbjörnen är konungen i polarverlden. Der jagar han 
på öarna äf vensom på hafvets vågor. Han kan simma lika 
skickligt och uthålJande som han springer, och hans öga 
upptäcker den flyende sjöhunden i vattnets djup lika säkert, 
som hans nos har lukt af hvalfisken, som strandat flera 
mil från honom. Till och med när han simmer, gör han 
långa språng, och genom att dyka fångar han sjelfva 
laxen. 

Isbjörnen lemnar aldrig de kalla, ogästvänliga trakterna. 
Kommer han någon gång på ett flytande isfält till sydli- 
gare, bebodda trakter, anställer han fruktansvärda förödel- 
ser bland hjordarne, och det är endast med förenade kraf- 
ter man då lyckas döda honom. — Isbjörnen ligger ej i 
vintersömn. 

52. Bäfvern. 



23äfmem Bebor numera bet norra §atf!lotet§ temtoererabe otf) 
fatta goner. 3 Europa år fjan bocf mångenftäbe§ reban unban^ 
trängb eller utrotab. Slttmännaft förefommer Bäftoern i 9?orbame- 
rila; men genom bet utrotmng§frig, fom ftäbfe föreS mot fjonom, 
torbe Ijan äfmen f)är förr etter fenare BItfioa lila fattftmt fom i (2m* 
ropa. 

3 forna tioer fycibe Bäfmern en ntpcfet toibfträcft utbrebning oå) 
mar mångenftäbe» ganffa attmän, ber t)an numera ide fimte§. fecm 



217 

fann* bå icfe allenaft öfraer (jela ©uropa odi ftörre beten af liften, 
utan äfraen i norra Slfrifa. 

2)er bäfrarne fhmaå i något ftörre antal, tefraa be atlttb 
familjemin etter i ftörre etter nttnbre fättffap. 2)e raälja bå titt 
raifteljeort betft öb»liga, ttyfta, af föfffogar od) roattenbrag ft)lba 
trafter od) uppföra berftäbe§ ratb ftranben af någon lugn raif etter 
ftobbugt fina märfmärbiga fyuZ. 

$å bet att raattnet unber tångmarig torfa ej må btifraa för 
lågt raib beraS 'boning, anlägga bäfrarne förut en bam etter ett 
bämme nebanför bet frätte, ber be ämna btjgga. gör betta än* 
bantat tmgga be förft löfträb: afp, grå-at, björf, raibe, fälj od) 
rönn, r)raitfa be braga titt etfraen od) forfta till ett ftätte, ber 
bräbbarne äro t)öga, men bottnen tö* od) gtjtjefntt, t. ej. nebam 
för raifar, ber fmå nä§ på fiborna framffjuta oct) bibraga titt 
beqmämare uppbämning. §är lägga be förft be aftniggna trä= 
ben traär^för, od) feban npprefa be anbra från bottnen, fnebt 
lutanbe mot nämnba traärträb. 2>erefter upptaga be från bott= 
nen jorb od) grjtja, font be lägga ofraanpå, famt berpå åter träb- 
ftnden, titt be§ bammen är ftjra etter fem alnar tjocf od) mät 
mattentät. 9cär regn od) flob öfa raattnet» manliga t)öjb, utftäp* 
per bäfmern bet öfraerftöbiga nere raib ftora bammen, od) bå 
langraarig torfa för mi)det minffat bet raib t)an§ boning, upp-- 
bämmer t)au bet få, att bet blir lagom för tjane" beqmämtigtjet. 

@tt ftrjcfe ofraanför bammen på ett fumpigt od) ffuggrift 
ftätte bijgga be fitt t)u§, feban be ber utanför gräft ganffa bjupt 
oa) om möjligt ombifat Ijela Iretfen ber omlring. §ufeT ligger 
på marfen raib bräbben, ftnnbom meb en hel öfraer raattnet 2)et 
ligger meränbefé på ben föbra fiban. af etfmen, fällan på ben 
norra; ftnnbom finner man enftafa r)u§, ftnnbom äro flera bt)gg^ 
ba nära t)raaraubra. 2)e*fa äro af otifa ftortef; tt) ibtanb bo 
blott ett etter traå par, ibtanb r)eta fer, par i famma r)u§, bå 
fimart par t)ar fina färffilba gångar od) löngångar. §ufet är 
tuib grunben runbt etter oraaft od) t)ar änba tttt trettio fot i 
orrifreté, eller fem titt fer. alnar i genomffärning, od) fey titt tio 
fot i t)öjb. ©runbtaget beftår af träbftodar, tjrailfa tigga meb 
änbarne rebigt i for»; men ber ofraanpå är raufet blott orebigt 



218 

lagbt. Safet ax rjttmlfbt, odj dela fjufet Uttoänbigt belagbt meb 
gtjtja, torf odj jorb, allt fftftetoté, lätt fammangi)ttrabt, odj få 
ptt od) jorbltft ofroanpå tittagabt, alt l)itjet föga lan märfa§. 
3)e flefta fynå rjafma tre maningar eller affatfer, trappmU 
öftoer fyoaranbra, odj på beåfa affatfer tjar bäftoern fina fångar, 
bäbbabe meb torrt grä£, fa att tjan efter toattneté af- od) hlk 
taganbe fltjttar fig titt ben lägre etter tjögre maningen; ti) (jan 
fägeS tigga ftänbigt meb fropoen på bet torra, men meb fiuan* 
fen odj bafbenen i mattnet. *på tjloarbera fiban af t)itfet finnas 
tmå ingångar, af rjtoitfa ben ena går från ftranben, bm anbra 
från bottnen af mattnet odj ligger få bjnpt, att ben om mintern 
går nnber ifen. 

2. 

För att bygga sådana hus behöfves ett helt bäfversäll- 
skap, i hvilket hvarje enskild bäfver skall hafva sina be- 
stämda göromål. Några fälla träden och af hugga dem, an- 
dra forsla bort dem till vattnet och vidare till den bestäm- 
da platsen, andra lägga dem i ordning, andra gräfva gång- 
ar, andra framsläpa jord, stenar och lera o. s. v. Somlige 
påstå, att bäfrarne samlas i ett stort antal för att anlägga 
dammen, der de ämna uppföra sina hus, och att de, sedan 
denna är färdig, skilja sig familjevis för att hvart par 
eller hvar kull för sig anlägga sina boningar. 

De träd, som bäfvern brukar till byggnads virke, fäller 
han med tillhjelp af sina h vassa f ramtänder. För att fälla 
en asp' af tre tums tvärlinie behöfver han ej mer än en 
timmes tid. Vid detta arbete står han på bakfötterna och 
begagnar sia styfva svans som ett tredje ben. De korta 
framfötterna håller han vid sidorna af munnen och bort- 
plockar dermed spånerna, så fort de lossna. Han vänder 
sig icke rätt emot trädet, utan ställer sig på sidan och 
håller hufvudet på sned samt drager sig under arbetet 
småningom tillbaka rundt omkring trädet. Spånerna se 
ut som om de varit uthuggna med yxa. Han skali kunna 
fälla aspar af hela sex fot i omkrets. Mellan huggen ser 
han uppåt trädet för att ej fälla det på sig sjelf, och då 



21Ö 

det faller ned, springer han ett långt stycke derifrån. Der- 
efter afsnider han grenarne så slätt, som om det skett med 
en yxa, och sedan sönderskär han trädstammen till bygg- 
nadsvirke i stycken af vid pass femton fots längd, något 
längre eller kortare, allt efter tjockleken och möjligheten 
att kunnna forsla dem. 

Till denna forsling nyttjar bäfvern framfötterna på 
det sätt, att han tager trädstycket mellan dem i famnen 
och dels bär det, dels skjuter det framför sig eller drager 
det till elfven. På samma sätt forslar han trävirket i vatt- 
net, ty för att ro sig fram begagnar han endast bakföt- 
terna. Den mull eller lera, som han behöfver till sina 
byggnader, uppgräfver han med de små framfötterna, föser 
henne sedan tillsammans, fattar om henne med f rambe- 
nen, håller hufvudet ofvanpå och skjuter eller bär henne 
sålunda framför sig dit han vill. Är något träd honom i 
vägen, så hugger han bort det och gör vägen ren, hvilken 
blir mer och mer slät genom den myckna mullen, som 
spilles, under det han skjuter framför sig hvar fora. 

3. 

Siffom be flefta anbra gnagare är bäfraern i rcerffamfyet 
egentligen om natten. Dm bagarne finner man f)onom roanti^ 
gen bjupt infomnab, antingen i boet eller, bå möberteien är roac* 
fer, på något foligt ftäfle utanför bet famma. §an ligger bå 
ide, ttffom många anbra bjur, på fiban, utan på bufen eller 
trjggen. Ofta fymitar Ijan på betta fatt på ftammen af något 
ftörre, öfmer toattnet Intanbe träb, etter på någon i toattnet vlU 
ffjutanbe ubbe. 

tyå lanb fyar ide bäfraern förmåga att röra fig meb någon 
ftörre toigfjet otf) rjaftigtjet, utan är fnarare något ftumpig otf) 
fenjärbtg, famt fjar en toagganbe gång, fom påminner om fjö* 
fogtarne; men i mattnet beremot täftar rjan meb fjetfma uttern 
i fnabbfjet. §an fimmer enbaft meb ti(Il)jeip af baff ötterna ; be 
främre tjåtter fjan berraib roanligen aflbeteå orörliga nnber bufen, 
SOceb fraanfen, fom af rjonom fan raänbaå äfraen på fiban, fttirer 
fyan farten. 



220 

Daftabt bäfmern är bjerf odj af ett ttffct Itjitne, lärer tjan 
bocf fällan mara ben angripanbe, utan anmänber enbaft titt fjelpr= 
fmar fina ffarpa tänber od) flor. £an är en ftor älfrare c-f renlig « 
f)et cd) fan ide förbraga något ffag§ ofnt)ggr)et, allra minft i filt bo. 
9If f)an§ tjttre finnen är odjå luften meft utmärft odj ftmnerligen fin. 

söäfmern» föba beftår af barfen od) löfmet af åtffittiga töfträb, 
äftoenfom af grä§ oa) anbra fmåmä£ter. §an är fannolift uteflu* 
tanbe ett mäjtätanbe bjur. £)e löfträbftag, fom f)an i ft)nnert)et titt? 
griper, äro afp, fälj, uribe od) björf. Dtönn od) fjägg lärer l)an ber^ 
emot lentna attbefeå orörba. 

SDcot fjöften, ba folan inträber od) mattenbragen börja frtjfa, 
infamlar bäfmern för fommanbe bet)of mtber miniern ett förråb af 
föboämnen. 2)e§fa beftå af gröna fälj* od) afpgrenar, Ijmilfa f)an 
nebtägger i ttmttnet utanför fitt f)u§ för att jebermera unber tom- 
terna lopp efter Ber)of tillgripa bem. Sötb måren§ annalfanbe, etter 
titt od) tneb bå bliba bågar inträffa i februari od) 9Dta§, går l)an 
ofta ut titt ffog§ för att ytterligare ffaffa föba. §an gör fig ber= 
toib ofta minor i fnön för att unbgå uppmärf fanteet od) förföf jetfe. 
3 lifljet meb eforren od) flere anbra gnagare äter fjan i fittanbe 
ftättning, fjåttanbe föban mellan framtaåfarne. 

23äfmern§ fött anje§ mara ganffa mälfmafanbe. Sfinnet ftår 
f)ögt i märbe ocf) antoänbeS för många änbamål. Sften ftörfta toär* 
bet ega bod gätten od) oljan. 

Säfmern ffabar bertgenom, att f)an öbelägger löfffogarne. 

53. Djurlifvet på Nordamerikas grässlätter. 

Bland de djur, som uppehålla sig på Nordamerikas 
vidsträckta grässlätter eller så kallade prärier, är buffeln 
eller bisonoxen det förnämsta. Han uppnår ofta sex till 
sju fots höjd och nio fots längd och kan i vigt utgöra 
ända till 850 kilogram. Bakom nacken har han en med 
tjockt hår besatt puckel, i hvilken en stor mängd fett 
småningom bildar sig. Längre bakåt är hans kropp be- 
täckt af styfva, borstlika hår; den starka svansen är stän- 
digt i rörelse. Marken gungar under hans tunga steg; 
då en hel jord, som stundom består af flera tusen djur, 



221 

trafvar fram, höres milsvidt ljudet af deras tramp, och - 
djurens dofva bölande liknar hafvets aflägsna dån. 

Buffeln är för indianen det samma som renen är för 
lappen och kamelen för araben. Djurets kött är india- 
nens bröd; dess oberedda hud tjenar honom till mantel; 
garfvad begagnas hon till tak på hans hydda och till hvi- 
lobädd, hvarförutom han deraf förfärdigar sadlar, tömmar 
ocii annat remtyg, af hornen gör han skedar och hvarje- 
handa dylikt husgeråd; af benknotorna bereder han sig 
stridsklubbor; korteligen: han förstår att använda alla de- 
lar af djurets kropp. 

Den af indianerna så omtyckta buffeljagten är förenad 
méd många faror. Jägarne söka att skilja hjordens ledare 
från de öfriga djuren; härigenom råka dessa i oordning 
och skingras åt alla håll. Det gälla skrik, hvarmed india- 
nen på sin snabbe häst rusar in i buffelhjorden; den täta 
skog af horn, i h vilken han plötsligen försvinner; den 
svarta, vimlande flockens hemska vrålande; det från de så- 
rade djuren strömmande blodet; de hetsade bufflarnes ra- 
sande blickar — allt detta har något förfärligt med sig och 
kommer äfven den djerfvastes hjerta att klappa med häf- 
tigare slag. Ej sällan händer det, att buffeln besegrar jä- 
garen och bär på sina horn både ryttare och häst från 
stridsplatsen. 

Jemte buffeln tumlar den vilde hästen äfven i stora 
hjordar omkring på grässlätterna. Sannolikt är han en 
afkomling af de hästar, som spanjorerna vid Amerikas upp- 
täckande förde med sig från Europa. Han är numera fullt 
förvildad och kan endast med svårighet tämjas. Man fång- 
ar honom medelst lasso, en lång rem, försedd med snara, 
hvilken man kastar öfver hans hufvud och hastigt åtdra- 
ger. Vid detta häftiga ryck störtar hästen till marken och 
döfvas vanligen för en stund; han förses då med ett betsel, 
och en djerf ryttare sätter sig på hans rygg. Djuret rusar 
upp, stegrar sig och slår bakut, skälfvande af raseri och 
frustande blodigt skum ur sina näsborrar, hvarefter det i 
vildaste galopp spränger af utåt slätten; men den skicklige 



222 

ryttaren sitter q var, liksom fastvuxen. Hästen fortsätter 
sitt språng, till dess han är nära att störta af trötthet; då 
måste han förklara sig öf ver vunnen, och, lydande tygelns 
rörelser, vänder han nu med långsamma steg tillbaka. 

I stora hopar smyga de glupska vargarne fram på slät- 
ten. De nalkas försigtigt de betande häst- eller buffel- 
hjordarne och ställa sig omkring dem i en vid krets; om 
då ett föl eller en kalf aflägsnar sig från hjorden, störta 
vargar med ett högt tjutande löst på clet ovarsamma djuret, 
som är förloradt, om det ej kan nog hastigt skynda till- 
baka in ibland de sina. Det är sådana ungar och andra 
svaga djur, såsom hjortar, antiloper, harar m. fl., som äro 
mest utsatta för vargens anfall; på de fullvuxna bufflarne 
och vild-hästarne vågar han sig icke gerna, så fram t han 
ej plågas af stark hunger. Vid sådant förhållande händer 
det till och med, att han glömmer sin aktning för men- 
niskan. Har en jägare skjutit något villebråd, störtar ofta 
en hel flock vargar fram ur sina hålor och väntar girigt, 
att det fälda djuret skall slagtas och dess afskräde komma 
dem till godo. Går man oförskräckt emot dem, så visa 
de sig oroliga, böja hufvudet lägre mot marken, resa håren, 
draga svansarne under buken, morra eller qvida och gifva 
tecken till arghet. Kommer man dem ännu närmare, så 
vika de några steg åt sidan. Men då är det försigtigast 
att gå baklänges ifrån dem och se dem stint i ögonen, till 
dess man kommit dem alldeles ur sigte. 

Likasom vargarne, bo ock flera slag af land björnar { 
jordhålor på grässlätterna. De föra samma lefnadssätt som 
deras anförvandter i Europa. Den så kallade präriehunden 
deremot hör ej till hundslägtet, med hvilket han endast 
har den skällande stämman gemensam, utan till murmel- 
djuren. T stora sällskap, som kunna uppgå till flere tusen, 
bo de under jord. På en sträcka af flera mil ser man ofta 
håla vid håla, och framför hvar och en sådan sitta prärie- 
hundar och sola sig. De äro gulbruna till färgen, hafva 
korta och skarpa öron och skarpa, till gräfning inrättade 
klor. Då menniskor nalkas, upphäfva dessa hundar ett 



223 

häftigt skri, svänga sina korta svansar och intaga en ställ- 
ning, som om de rustade sig till strid, men. draga sig i 
stället tillbaka in i sina hålor, om man går dem närmare. 

På foglar äro grässlätterna fattiga. Endast präriehö- 
nan och den vilda kalkonen, h vilken man fångar hundra- 
tals, då han på sina vandringar kommer till Ohios, Missou- 
ris och Mississippis stränder, träffas i stora skaror; meren- 
dels uppehålla de sig i skogarnes närhet. 

Ett rysligt buller uppstår på prärien, om af någon 
orsak det af solen förtorkade gräset råkar i brand och el- 
den, ökad genom vinden, med fortfarande hastighet utbre- 
der sig åt hvarje håll. Allt hvad lif och anda har söker 
att komma undan det härjande elementet: med dånande 
språng störta buffelhjordarne åstad; pilsnabbt jaga hä- 
starne öfver slätten; de mindre djuren hasta framåt af alla 
krafter; och dock är ofta all skyndsamhet förgäfves: el- 
den är snabbare än de i vildt lopp framilande flyktingarne, 
han bränner deras fötter, han sveder deras hår, — omsi- 
der störta de till den glödande marken och sluta så sitt 
lif. Menniskor, som befinna sig der elden rusar fram, äro 
merendels utan räddning förlorade. Mången ensam jä- 
gare har sålunda hemfallit åt den rysligaste död, mången 
indianhydda med sina invånare har försvunnit i ett nu. 
En präriebrand under natten är, enligt resandes utsago, 
må hända det hemskaste skådespel, hvartill ett mennisko- 
Öga kan blifva vittne. 

54. Elefanten. 

(elefanten är bet ftörfta af alla 
(anbbjnr. §an§ tjocfa, ftnmpiga 
ben, Ijan§ fjögtjttmffba panna, tjanå 
fnabel ocf) Betar, fjnnlfa fenare fun* 
na nå en (ängb af tre fot odj en 
roigt af åttio jrafpnnb, äro toapen, 
fom tjena lif a mtycfet titt anfatt fom 
förfinar, ögat är nujcfet litet ; beremot är bet tittre örat, tyvitht 
tuantigen ffoppt nebf)änger fom ett fttjcfe läber, omonligt ftort. 




224 

(Snabetn är hetta bjur§ på ett gång märfmärbigafte od) roigtt= 
gafte froppgbel. <pan är utmärft för ben rjögfta böjttgfyet. (Sam- 
manfatt af mera än ftirtio tufen muffetbanb, tjmitfa (tfna fautfdmf* 
ringar, fan fjan fungra fig fom en orm fring patmftammen od) upp- 
rada fjonom nr jorben. ©tefanten fattar om tigern meb fin fnabet, 
jlafar fjonom od) faftar f)onom fro§jab nnber fina fötter. Sfteb bet 
titta fingertifa bifmnget mib fnabelnå fpeté fan elefanten upptaga 
ett blab från marfen; fjan fan bermeb fntita odj upplöfa en fnnt. 
SD^eb fnabetn fan f)an äfmen, tiffom meb ett brrjde§t)om, fnga upp 
matten od) fprnta in bet i fitt fmalg. ®enom fnabetn anba§ r)an, 
genom t)onom låter t)an fin ftämma tjuba fom en trumpet, när tjan 
går titt ftrib§. 90£eb fnabetn fan bet (äraftiga bjuret uträtta be 
mångfatbigafte odj beftoärttgafte arbeten. Dcffå tjafma mennifforna 
från ätbfta tiber f örftått att braga ftor rttjtta af elefanten. 

5tf betta bjur§ betar, fom förefinnar enbaft t)o§ tjanarne od) 
måfte anfe§ fom framtänber, ert)åtte§ bet få fattabe elfenbenet 

£)en afrifanffe elefanten är ftörre än ben afiatiffe. §an blir 
ftunbom tio fot f}ög od) når en migt af fjuttio titt åttio centner. ©te* 
fantenå naturliga tifåtib beräfna§ titt fiunbra, ja ftunbom änba titt 
tmå tmnbra år. 

(Hefanterna ftröfma t mätbiga förbar omfring i gnbienå od) 
5lfrifa§ marma od) fuftiga ffogar. ($erna uppeljåtter fig elefanten 
i granffapet af ftrömmar od) träff, ber f)an ofta tillbringar fjeta 
timmar i mattnet för att ff nbba fig mot giftiga inf efter» ftngn. 
Unber fommaren böfjer fig elefanten t ffogarne§ fnår; om mintern 
lemnar f)an ffogarne, od) man möter bå ofta beåfa jättebjur i ffaror 
af femtio titt fjunbra ftrjden. 

(£f)uru elefantens ben fafna ben fmibiga böjtigfjet, fom utmär- 
fer f)äften§, od) et)itru t)an§ röretfer atttib äro tunga od) omiga, b> 
merträffar f)an bod t)äftert t fnabbfjet. Sangen ftröm rjejbar l)onom. 
§an ftmmer, meb enbaft rjufitmbet odj ben fruftaube fnabetn t)öjb 
öfmer mattnet, äfmen genom ftarfa forfar. 

©tefantema äro mantigen ganffa frebliga, men befto fruftan§= 
märbare när be btifmit fårabe. fången ryttare, fom ej förftått 
att på fin fftjft för bem riba i oupphörliga bugter, f)ar btifmit upp* 
funnen od) böbab i trotå af fin goba f)äft. $a§d)an af ^ubien be* 



225 

fann ftg en gång i ben ftörfta fiféfara, bå en elefant fjtoarje ögon* 
bli! ijotabe att \atta tag i rjonom. §an räbbabe* enbaft berigenom, 
att fjan§ fjäft fyoppabe öfmer en breb f Itifta. 9ften ttoå af §an§ tje- 
nare, tyroitfaS fjäftar ej !unbe följa meb, nppInmnoS af ben rafanbe 
elefanten, faftabe» jemte fjäftarne i luften odj) fönbertrampabeS, när 
be åter nebföflo, till oformliga magfor. 

Gnibaft i 21fien fjar ntan tijcfatå tämja elefanten. §an begag* 
naZ ber tid många olifartabe arbeten. (Sittanbe på ljan-§ rfigg, för= 
följer jägaren i trt)ggr)et be milba bjuren;ifrig låter man honörn 
på rtiggen bära ett torn meb befj befattning af f olbater ; på refor 
bär lian mer än tjngn perfoner. egentligt fjuSbjur Ijar l)an bocf 
albrig btifttrit. 

Om elefanten^ tadfamfjet l)ar man flera märfmärbiga berät* 
telfer. @n inbijl qftrinna, tjnftrn till en elefantförare, l)abe roifat 
fig manlig mot fin man§ elefant. 2öib fin böb lemnabe f)on efter 
(ig ett fpäbt barn. ©lefanten mille feban fjafma barnet§ magga allt 
jemt ftåenbe brebmib fig od) njöt ej någon föba, få fnart man tog 
bort Ijenne. §an maggabe barnet fafta fram ocr) tulbafa, när bet 
gret, bortffrämbe meb en fjalmnriffa flugorna, när bet fof, ocf) mår* 
babe fig på allt fatt om ben lilla fyjelplöfa maretfen. 

55. Foglarne. 

Foglarne äro ryggradsdjur, som hafva kroppen beklädd 
med fjädrar. De främre lemmarne äro förbytta till ving- 
ar, med h vilka de kunna flyga; munnen har inga tän- 
der, utan i stället äro käkar och läppar tillsammans för- 
vandlade till en hornaktig näbb. De andas med lungor 
och hafva varmt, rödt blod. Foglarne föda icke lefvande 
ungar, såsom däggdjuren, utan lägga 'ågg f som de rufva, 
d. v. s. de ligga på dem och hålla dem varma genom 
sin egen kroppsvärme. Då ungarne framkommit ur äg- 
gen, vårdas de vanligen af föräldrarne. 

Äfven bland foglarne hafva vi husdjur, såsom höns, 
dufvor, gäss, och ankor. Bland vilda foglar märkas: sva- 
lor, trastar, storkar, hökar, örnar, papegojor, rapphöns, m. fl. 

15 



226 

Foglarne äro vida talrikare än däggdjuren; omkring 
8,000 arter äro bekanta. Likasom allting annat i skapel- 
sen, gifva äfven foglarne ett outtömligt ämne till beun- 
dran af Skaparens vishet. De göra väl icke menniskan 
lika stora tjenster som däggdjuren, men de äro derför långt 
ifrån onyttiga. Den eljest tomma luften lifvas af deras 
omvexlande rörelser, ögat fröjdas af deras melodiska sång. 
Deras- ägg och kött äro smakliga och närande födoämnen, 
och deras fjädrar skaffa oss mjuka hvilobäddar, prydna- 
der m. m. 

Några foglar anses vanligen såsom skadedjur, i det de 
taga höns, småvildt och fisk samt äta korn ur axen på 
åkern m. ni., men denna skada är likväl icke att beräkna 
mot den stora nytta de på annat sätt göra, fastän den 
icke genast faller i ögonen. Åtskilliga foglar, såsom kor- 
pen och gamarne, förstöra as, som eljest skulle förpesta 
luften; ugglor och glador förtära åkermöss och andra små- 
djur, som annars skulle göra skada på åkrarne; andra äta 
upp ormar, ödlor och grodor, så att dessa icke må föröka 
sig. Många småfoglar ödelägga ogräs, derigenom att de 
äta upp fröet; andra äta upp en otalig mängd insekter, 
löf och gräsmaskar m. m., h varigenom vi blifva fredade 
från ganska många obehag och förluster. Det är derför 
lika oklokt som det är grymt att förfölja eller ofreda de 
små foglarne, h vilket illa nog så ofta sker. 

Märkligt är, att foglar tjena som medel att fortplanta 
djur och växter från ett ställe till ett annat, somliga ar- 
ter svälja bär och frön, som gå osmälta ifrån dem, så att 
de gro, der fogeln tömmer ut dem; andra fortplanta fisk- 
rom på samma sätt. 

56. Blåskrikan. "Blue Jay." 

(Gyanurus cristatus.) 

@friforna§ flägte är roiba utbrebt öftoer förenta Staterna, 
men reprefentera§ af ofifa arter i olila tanbSanbar. 3 noröen 
träffar man blåflrilan ocr) (£anatm^nfan, i föbern glortba-ffrtfan, 
i roeftem oå) norbtoeftern ultramartnffrifan, Stetterå ffnfa, $rin§ 



227 




228 

9Jcarjmi(ian§ ffrifa od) i £e£a§ odt) (£alifornia ättejifanjla ffrtfan 
[amt SBeedtjtyS ffrifa. 2)e ffilja fig i färgtecEning odt) anbra tjttre 
egenbomtigI)eter men äro tjmaranbra för öfrigt lifa, ej Blott i 
fropp§bt)ggnab, utan äfmen i Itjnne oå) lefnab^manor. 2)e§fa ftå 
emettertib ingalunba i öfmeren§ftämmelfe meb bercré ^>rt»bliga fjä* 
berfläbnab ; troärtom framhållas ofta ffriforna fåfom exempel på, 
t)uru ett fagert tjttre mången gång bötjer en bålig farafter. 

$)e göra mtycfet mäfen af fig, fltyga gemenligen t ftörre eller 
minbre fmärmar odt) äro en peft för anbra foglar, nr Ijttritfaå bon 
be ftjäla Båbe ägg odt) nngar. ®e äro bod inga fettar utan föla 
£>elft fitt rof, ber be funna minna bet utan ftrib, odt} meb feg grtjmfct 
fft) be ej att anfalla äfroen ftörre foglar odt) anbra bjur, bå be§fa 
Btifmit fmårt fårabe eller eljeft äro ur ftånb att förfmara fig. 2)en 
rtiftbare natnrforflaren 2lubuBon fager om Blåffrifan: "Sarbinal* 
fogeln utmanar fjenne ocf) jagar Ijenne från platfen; röbtraften, 
tjärmfogeln o dt) många anbra, efjuru Ijenne unberläg^ne i fttyrfa, 
tillåta Ijenne afbrig att oftraffab närma fig bera§ Bon, odt) ffriran, 
för att taga flaban igen, ftjät fig bit tittBafa i bera§ frånmaro od) 
förtär beraå ägg odt) ungar, få fnart tiCCfäde bertiU gifme§." "Qag 
tjar," tillägger l)an, "fett en Blåffrifa göra fin runb från näfte till 
tiäfte Ijtoarje bag odt) utfuga äggen i alla fogelBon i granffapet meb 
[amma regelBunben^et odt} lugn, fom en läfare Beföfer fina patien^ 
ter; odt) jag I)ar ocffå Betoittnat ben fnopentjet, l)on ttybligt mifabe, 
bå l)on en gång återmänbe till fitt fjem odt) ber fann fin ma!e i gapet 
på en orm, näftet förftörbt odt) alla äggen förfmunna." 

2)r. ©ttiot (£oue§, en af 2lmerifa§ rtjftbarafte fogelfännare, 
mebbelar i fitt arbete öfraer 9^orbmeftern§ foglar en ffilbring af 
ffriforna i f ötjanbe orbalag : 

Sitta ffrifor lemna fitt Bibrag titt ftojet i raerlben; be toä§na§ 
od) larma öftoer fmåfafer, fifroa§ om allting o dt) r)aHa alla i oro o dt) 

fpänning, t)raarl)elft be braga fram. @n gång t)abe jag titt< 

fälle att fe ett Banb af be§fa ftråtröfmare på ett ftröftåg. ®e upp* 
Bröto i gob orbning, men utgången Blef ganfla Bebröflig för bem. 
§ela följet flög fig neb i en Buflbunge, ber be trotigtmté l)oppabe3 
att finna ägg att fuga etter eljeft något tillfälle att öfma obtjgb odt) 
förlufta fig. Xitt fin f)jertan§ fröjb öfmerraffabe be ber en liten 



uggla, fora i afffföité lugn öd) meb båba ögonen flutna fatt od) 
jmälte fina gräshoppor. ®et i)är roar ju muntert od) tofroabe ett 
tillfälle att fä betala be förhatliga ugglorna för gammal oft 2Bib 
bet larm, fom uppftob, padabe fig jmåfoglarne ffrmbfamt åftab, 
tjacffpettarne i be t)ögre träben tjejbabe fig i fitt l)adanbe för att fe 
fnoab fom ftob på, ocfj en orm, fom babbabe fig i folffenet firar, breb* 
roib, fann rabligaft att flinfa neb i fitt t)åt. (Sfriforna faftabe fig 
fyejblöft öfroer fin fienbe, fom fatt t)jelplö§ od) råbroitt roib bet 
oroäntabe anfallet. 3)en ftacfar§ ugglan pöfte upp fig för att fe få 
ftor ut fom möjligt, pllanbe roingarne framför fig fom ffötbar od) 
fuäppanbe meb fin näbb. §enne§ ljufmub fnurrabe ibeligen om- 
fring, HUS jag näftan befarabe, att bet ffuHe roribaä af; tjon trjdteS 
roitja förföra att roänba ögonen åt alla tjått på en gång. ©friforna, 
t)roilfa§ mob roä£te af benua framgång, blefroo allt mer oförftmta, 
tilfé beraå offer bröt igenom bera§ leber od) flarube in i fronan af 
ett närftåenbe enträb, i f)opp att minna ffnbb inom beft fega ocf) täta 
föfroerf; men ffriforna jagabe efter, od) btt är oroiftt, tjuru fäft= 
ningen ffude t)afroa flutat, om jag ej juft bå funnit tiben mara inne 
för mig att taga lefen i mina tjänber. $ag förfäfrabe mig förft 
om ugglan, fom befannå mara af en ganffa fätffrjnt art, ocf» fföt 
feban ftjra af ffriforna, innan be funnit befluta fig för att lemna 
fältet. 

(Samlaren t)ar intet bättre tillfälle att rifta fina famlingar, än 
bå foglarne ftrtba meb tjroaranbra; od) få t)ar bet marit meb trebje 
parten i alla trätor, allt feban apan belabe often för be håba grä= 
lanbe fattorna få, att l)on behöll håba flödena fjelf. 

(Josaa Lindahl.) 

57. Strutsen (Struthio camelus). 

Strutsfoglarne kunna alls icke flyga, utan kunna endast 
fortskaffa sig medelst sina ben. Allt hos dem är beräk- 
nadt på ett hastigt lopp, intet på flygten. Bröstbenet för- 
vandlas till en bred sköld, åt hvilken icke någon fram- 
skjutande kam ger styrka, att i flygt bryta den högtgå- 
ende luftströmmen. Bröstmusklerna försvinna nästan och 
äro utan betydelse. Benen, fasta och märgfylda, visa en- 
dast i fötterna något af den pneumatiska naturen hos an- 



230 

dra foglar. Stora och massiva, utan fjädrar och utan bak- 
tår, tjena dessa extremiteter som vapen att spark a~ med 
och som rörel seorganer till det snabbaste språng, under 
det de korta vingarne, som sakna de styfva vingpennorna, 
blott begagnas till åror. Ty äfven fjädrarna upphöra att 
vara fjädrar. De blifva hängande och likna hår. Blott 
strutsens rikt tradiga stjertfjädrar äro vackra och till och 
med prunkande. Den inre byggnaden står i öfverensstäm- 




f / •■%?■ <•< 



<"•-. 



IfrÉ ' ^J>lé 



; : 



melse med denna yttre inskränkning. I motsats till krop- 
pens jättelika storlek förefaller hufvudet litet, nästan van- 
skapligt litet. Hithörande foglar hafva ej heller någon_ i 
högre grad utvecklad instinkt, och lika fruktansvärda de 
kunna blifva, när de retas, lika milda och lätta att tämja 
äro de eljest. De bebo samtligen de varma delarne af jord- 
klotet. De äro sällsamma varelser, h vilka såväl i det inre 
som det yttre knappast kunna räknas till foglarne och så- 
som den på arter fattigaste gruppen liksom enstaka och 
qvarglömd visar tillbaka på tidigare skapelseformer. 



231 

1. 

(Strutfen dar futtroujen en t)öjb af 7 titt 8 fot. §an§ ungt 
ftår i förf)åttanbe bertitt, tt) ben uppgår till 90 eller 100 flål* 
punb. §ufmubet, ^alfen§ öfre fioa odj benen äro nalna, ben öf* 
riga Iroppen l)o§ t)anen gtänfanbe fmart, bå beremot ftrut§t)ö- 
nan raifar gråbruna, ^roitt lantabe fjäbrar. £)e ftora, fönber- 
flilabe hring* oct) ftjertfjäbrarna öro 1)03 håba lönen madert grotta. 
Xårttaå antal nebgår till 2, od). äfmen af beéfa l)ar blott ben 
ftarfare od) längre, inre tån en nagel, fom näftan lilnar en t)of. 
3)er bennn ide ligger pbbanbe, betädeå foten af fmåtar, fytoiU 
!a§ tjornflölbar äro ogenomträngliga titt od) meb för öfen^mimo* 
fan§ jernl)årba, flarpa taggar. $å benna få egenbomligt bil= 
babe extremitet beror fnart fagbt fogetnå fjela tif. (Sttdtiga flöt* 
tar rtgta berför fitt flott enbaft på ftrutfené fot. £)en t)ar i fan- 
ning inom tjela fogelmertben icfe fin lile tymarlen i fttirla etter 
fnabbt)et. (Bit enba flag af benfamma, — roare fig att btt fom 
manligt är rigtabt framåt, eller balat — är titträdtigt, att när 
be§fe nattetib fmtjga fig titt fogetn£ bo, luttlafta fdjalaten eller bm 
mitba tjunben od) böba bem. 3Jlen ännu utomorbentltgare är 
^an§ fnabbljet. 3£eban meb manlig fjaftigliet går raibben af t)an§ 
fteg titt inemot 4 fot. 9ften t)uru långt ftår ide benna bilb 
tittbala för btt flåbefpet, fom bet flöenbe bjuret roifar, när bet 
utfpänner fina raingar lilt fegel odj laftar be roätbiga benen åt 
tjöger od) toenfter, unber btt tjan jagar fram öfmer fanbfälten. 
21ttt tjaftigare od) fnabbare blir fprånget, fålan tticleå Inappaft 
mibröra marlen, fteget utfpänne§ titt fprång, titt grotefl fat§: 8, 
10, 12, 14 fot långa, od) inom förloppet af Inappaft en minut 
l)ar f)an tittrtiggalagt omlring en mit. görft bå, t\)ib an- 
btiden af ben pilfnabbt framfljutanbe jättefogeln, förftår man 
$ob§ orb: "-iftär t)an fttiger fram, begabbar Ijan tjäft od) man!" 
S)et är fälert, att ben bäfta arabifla Ijäft ide länge förmår fort* 
fatta lapplöpningen meb Ijonom. Qagten på ftrutfen lan berföre 
förft företagas, när flotten fänner antingen l>anå rufning£plat§ 
etter roattningåftätte od) ber öfmerraflar tjonom. ©tjeft blir 1)0* 
nom intet annat mal öfrigt än flera bagare if)åttanbe förföljelfe 
för att uttrötta ben lilafå lättaubanbe fom fnabbfotabe fogelm 



232 

9tteb benna unberbara fnabbljet förenar fig ett öga, ljtoarS märk 
märbiga ffärpa enbaft betaå af roffogeln. Set är ftort, ftybbaå af 
ett rörligt ögontod odj långa ögonhar famt filter Itffom bet menfi* 
liga, rigtabt framåt. -ftar fogfarneå refe t)öjer fin 3 fot långa 
fametljafé, beljerffar f)an i be^fa öbe fträcfor en t)orifottt, inom 
fjmitfen ingen fienbe blir fjonom förborgab. Set är möjligt, att 
äfmen örat nnberftöbjer fjan§ maffamf)et. SSiéferligen fäga be 
gamle od) i öfmerengftämmetfe meb bem äfmen bebuinema, att ftrnt* 
fen är böf. Sifmäl tncfeg, äfmen om man ej fäfter affeenbe mib 
be§fa fotfftagå merenbefé fagolifa naturbetraftetjer, reban ben öppet 
Itgganbe, af inga fjäbrar betäcfta öronptigfjeten tala för motfatfen, 
unber bet att mtéferligen be öfriga finnena mifa famma ftöljet, fom 
äfmen utmärfer bet närftåenbe l)ön§ftägtet. Siffom fjönfen föber fig 
ftrutfen företräbeåmté meb fäbeåfrön, äfmenfom meb fnoppar od) 
pott af buffar od) anbra mäster. Sften man ffutte bod ide funna 
begripa, fjuru f)an lan uppehålla fitt lif i be£fa näftan futtfomltgt 
nafna ftepper, fom fjan genomftröfmar, om man ide får antaga, att 
f)an bå od) bå griper ett minbre bjur etter titt od) meb fntter magen 
meb oorganiffa ämnen, mebjorb, ftenar ocf) bntift, Itffom titt battaft. 
Senna reban i forntiben gjorba iafttagelfe fjafma ntja berättelfer 
befräftat. (£n tam ftruté bortrtjdte od) uppftufabe en fuapp på en 
officer^ uniform ; en annan uppftufabe ett forattfmtide, fom tittfjörbe 
ett fruntimmer, araberna räfna ej getter gerna penningar i fjanå 
grannffap, af farhåga, att f)an i r)afttgr)eten uppflufar en etter annan 
bouro. §ärmib är lifa mndet fmaforganeté flödet, fom magen§ 
muffelfttjrfa märfmärbig. Sod torbe man ide f)afma rättighet att 
beraf fluta titt foge(n§ tnffränft^et. Sftera talanbe mar åtminftone 
i alla fatt bet egenbomliga fatt, fjmarpå SDconttuc tittämpabe benna 
ben "malmätanbe" maretfe» mana, bå l)an mib en långmarig belägg 
ring tog en ftrutå, fom uppflufar en l)äftffo, titt fitt mapen od) gaf 
f)onom bemifen: "durum sed digerit" (faftän t)drbt, fmälter f)an 
bet). Ofifa uppgifter förefinnar, fjurumiba od) i tjmilfen grab ftrut* 
fen befjöfmer matten. Set ligger utom tmifroel, att fpn bagtigeu 
beger fig titt mattenrifa trafter od) regelbunbet mib mibbagéttben 
förfogar fig titt mattningSftättet. §an ijängifmer fig bå få mt)det 
åt njutningen, att fjan glömmer att förfigtigt)et od) lätt faller i ben 



233 

turanbe jägaren* mälb. 3 trafter, fom ära fattiga på regn, 
odj fällor, ffatt l)an länge funna utljärba törft. araberna påftå, att 
fyan förmår unbmara matten 5 o<$ flera bågar, 35e öfmerbrtfma 
fannotift, för att finna ännu flera liffjeter nteb fameten. SDcen be 
påftå tittifa, att fa fnart bet i öfnen fäflftmta ffåbefpetet af bfijt 
orf) åffa roifar fig, fftjnbar ftrutfen emot bet på afftånb maranbe 
regnmolnet, ©trutfen tefroer i månggifte, antalet af ban§ t)onor 
ffatt omtoerfa mellan 2 oå) 6, Ijmarje tjonaS ägg mellan 12 orf) 16- 
5ltta täggaS i ett orf) famma bo, i en utan någon fonft förfärbigab, 
fretSformig faubgrop, tjroitfen ftrutfen utgräfmer meb fötterna. 
Sftan fer mib betta arbete fanbmaSforna på långt afftånb fjmirfta 
upp, men ännu fäfrare förråbeS fogeln af het långt Ijubanbe, råa 
ffagoffri,- fom f)an unber arbetet utftöter. 23åba fönen hela ruf* 
ningSarbetet. 9Mr ett buSfin ägg blifmit lagba, börjar fogeln ruf> 
ningen, i het t)an fätter fig neb meb utbrebba, framåtfträcfta ben. 
©lott unber ben marmafte ftunben på bagen lemnar tjan fitt bo för 
att föfa föba, oct) fanffe gaf betta anlebning titt hen förmoban, att 
ftrutfen anförtror rufningen af fina ägg åt fölen, ©etta är en tro, 
fom är ide minbre ogrunbab än bet, fom berättad om fogetité tit* 
giltighet emot fin fpäba afföba. ©trutfetté omforg om ägg orf) ung= 
ar är troäriom mndet ftor, orf) Ijan utmecflar mib förfmaret af bem 
lifa mticfet mob fom lift. Om l»an unber rufningStiben marfeblif* 
mer en menniffa, få fänfer f)an, långt ifrån att mifa från boet, ben 
långa l)alfen neb mot marfen för att bölja fig. Om {jan förföljes 
jemte ungarne, få unbftt) beSfa unber lebning af Ijonan, unber bet 
att farten föfer afleba jagarena uppmärffamt)et genom att fprittga i 
en fret§, plötsligen nebftörta orf) göra btjlifa fonftgrepp ©etta 
utgör bemiS nog, att ben inftinft, fom tjanå förälbrafärlef inger 1)0= 
nom, är en erfättning för ben, fom eljeft icfe tittfommer fjonom. 
3lnfning§tiben§ längb beräfnaS i mebettat till 38 bågar. SJcen 
oaftabt benna långa tib, fomma af be många lagba äggen fällan mer 
än 30—35 titt utmerfling. (£n anfenlig bel ger ftrutfen fielf titt 
jpitlo. ©e§fa ägg (ofruftbara) ligga fprtbba utom boet od) tjena 
fanffe ungen titt näring, få länge benfamina ännu är nr ftånb, att 
föba fig meb faftare ämnen, Tian måfte i benna företeelfe 



234 

erfämta en ide minbre unberbar omforg af naturen, än i ben 
egenbomtiga betädning, Ijraarmeb ftrutéungen ffrjbba§. Z\) i ftättet 
för fjäbrar, fjtöilfa utraedta§ förft efter 2 månaberå förtopp, om* 
gifrae§ froppen af en grof, taggig tjub od) ffrjbbaå fålnnba mot be 
t)tt>a§fa fijelftenarne, liffom mot öfenraä^temaå taggar, £ittifa tje~ 
nar beraå bruna, jorbartabe färg till att bölja bem. Stnberfon be» 
rättar, att äfraen när be fmå ftrutfarne fprungo förbi t)an§ fötter, 
funbe fjan Inappaft åtffilja bem från fteppemaå fanb od) ftenar. 
SDen unga fogeln* fött är ide ofmafligt; ben gamte§ är täberaftigt 
då) af raibrig, fmart färg. 2)et forbrabeå berföre enbaft en ringa 
grab af återf)åttfamrjet, när tagen förbjöb jubarne njutanbe af benna 
jpté, fåfom oren. 2)od äta be frjbafrtfanffa fotfen ftrutfenå fött meb 
ftor begärtigfjet, od) tifjom öfmermättning få ofta förteber titt råa 
luftar, få trjcfaå äfraen romarne, beåfa be ftörfta epifureer iroerlben, 
ide marit ogtmfamt ftämba för en fåban fpté. $opi»cu§ berättar, 
att fejfar girnuté, lifa ftor genom fina ibrotter på fmebftäbet fom i 
matfatet, i egen perfon förtärt en tjet ftrut» odj bet t ett mål. 
Strutfen§ l)jema anfåg man fom ben ftörfta täderfjet oct) bortflöfabe 
ofantliga fummor för en brjtif "fjautgout". @å ft)ttbe§, enligt 
Sampribii inttjg, för §eliogabati räfning en gång ett enba fat meb 
en paftej af 600 brjtifa t)jernor. 9tten antalet af be bjur, rjmitfapå 
cirfu» prtégåftt>o§ åt ben ffåbelrjftna mängben, torbe fnappt funna 
tätja§. @å tät en fåban fejfare fom $robu§, få raiba hri funna 
förlita o§ på be gamle författarne, på en enba bag nebtjugga 1,000 
ftt)den. SBiba fjögre än fottet roärberaä äggen. 2)e tjafroa ftorte» 
fen af en fofoånöt, mäga inemot tre ffålpunb od) motftuara 24 
l)ön§ägg titt innehållet, men ftå i mätfmafligt)et långt efter beåja. 
2)era§ näranbe förmåga, forbom fanffe öfroerbrifmen, är bod gan* 
ffa ftor. Stfmen bera§ ffal fyafraa för fin ftora t)arbr)et od) ben et= 
fenbenåtifa gtanfen ett bettjbtigt tnärbe. Dfmerbragna meb ham- 
bu§ od} tätt nätraerf, utgöra be bo§crjie§männen§ enba färl. 2Ira* 
berna nebtägga bem fom offerffänfer i marabuterna§ fapetter, un= 
ber bet att be friftna fopterna upphänga bem fom eraiga lampor i 
fina förfor ocr) berföre betrafta bem fom ftnnebitber af roaffamtjet. 
2)et, fom man f)o§ ftrutfen meft efterföfer, är, fom befant, be roadra, 
fjmita od) fmarta mingfjäbrarne. gu tunnare pennan, ju längre 



235 

ocf) tocftgare fanet, befto barare, gör ffåtpunbet af be attratoatfra- 
fte (ungefär 70 titt 90 fjäbrar) betalar man på ®ap 63 bollars. 
2tf be froarta f jäbrarne f örfärbiga Söetåtfjuanerna toacf m ftarmar, 
fytoilta antingen anroänba* fom tecfen tid forg etter titt fftjbb mot 
foten. "SDet är en ganffa egenbomlig anbticf," fager *parrté, "att 
fe en milbe, fom titt fin froppåfärg täflar meb ben forgfättigaft Bor- 
ftabe ftöfmet, fftibba fitt anfigte mebelft ett fåbant parafot för fjraarje' 
förmörlanbe ftråte." 

2. 

Strutsen, som fordom var utbredd Öfver hela Afrika, 
finnes nu hufvudsakligen i de öde, blott af jägarestammar 
genomkorsade Karooslätterna och i de omätliga öknarne 
på andra sidan Orangefloden. Der lefver han mest i ska- 
ror af 6 till 10 stycken. Men ofta, i synnerhet när regn 
fallit, samla sig hjordar af 100 till 200. Det är besynner- 
ligt nog, att strutsen aldrig sällar sig till andra foglar. 
Deremot träffar man honom ofta i qvaggans, spriugboc- 
kens och gnu'ns sällskap, alldeles som den amerikanska 
Rhea nästan alltid visar sig tillsammans med hjordar af 
guanakos. Äfven visar strutsen verkligen i mångfaldigt 
af seende nästan mera ett däggdjurs än en fogels skapnad. 
Hans starka lår, de väldiga muskler, som sätta hela. benet 
i rörelse, hans hoflika klor, det sträfva lätet, som till och 
med blifvit föriiknadt vid lejonets rytande, den grofva hu- 
den, h vilken redan af Libyens gamla folk förarbetades till 
skottfasta sköldar, allt detta, för att icke nämna andra 
likheter, erinrar om däggdjuret. Jemför man honom med 
kamelen, så framträda dessa likheter i ännu högre grad. 
Strutsen är i sjelfva verket — hvad hans latinska namn 
anger — en fogelkamel. Båda, strutsen och kamelen, haf va 
en valkig sval på bröstet, på hvilken de stödja sig, när de 
hvila, och båda nedlägga sig på ett liknande sätt. Hos 
båda äro fötterna temligen analogt byggda; båda äro äkta 
ökenbor, lika mycket i stånd att fördraga långvarig törst 
och nära sig med de torftigaste, saftlösaste växter. Båda 
täfla med hvarandra i snabbhet och uthållighet. Hos båda 



236 

står det jemförelsevis lilla hufvudet i motsats med den fa- 
belaktigt långt uttänjda halsen. Strutsjagten, i Sydafrika 
boschiesmannens och karroonegerns listiga yrke, utöfvas 
af de nordliga trakternas beduiner som en ridderlig konst. 
Den är ryttarens egentliga triumf. För en gynsam jagt- 
tid gälla de stunder af högsommaren, när, som araben sä- 
ger, skuggan af en upprättstående man icke är längre än 
sulorna på hans skor. Men visserligen lyckas det blott 
sällan och under särskilda omständigheter att inom så 
kort tid få fatt i fogeln. Vanligen är det en hel veckas 
arbete och efter förberedelser, som fortfarit under vec- . 
kor, som försäkra om en lycklig utgång. Under de si- 
rokkodagar i öknen, då en slags glödande slummer tyckes 
omfatta naturen och qväfva allt lif, -står jättefogeln ofta 
med utbredda vingar och öppen näbb orörlig på slätten 
och liksom drucken af atmosferens eld. Detta är tiden 
för jagtens början. Endast höljd i sin burnus, utan ge- 
vär och utan krut, blott beväpnad med en lång tamarind- 
käpp, stiger strutsjägaren till häst, på hvilken han, för 
att spara hvarje tyngd, blott lägger smala snodder i stäl- 
let för tömmar. När han sedan fasthängt den lilla vat- 
tensäcken för att dermed gång efter annan fukta hästens 
läppar, när kamelerna, hvilka skola följa efter med de stora 
vattensäckarne, med mjöl- och hafreförråden, hästskor och 
spik, äfven äro i ordning: då bryter man „, upp. Araberna 
veta, att strutsen, som hellre förlitar sig på snabbhet än 
list, alltid skyndar bort i ett ilande, rätt framåt rigtadt 
lopp. Derpå beror hans förföljande. Ungefär fem ryt- 
tare uppställa sig på vid pass sex mils afstånd från hvar- 
andra på den väg, som strutsen efter all sannolikhet kom- 
mer att taga. Så snart den förste förföljt fogeln en mil, 
jagar den andre i lika hastigt galopp i den flyendes spår. 
Honom följer den tredje, den fjerde, och så blir slutligen 
den siste ryttaren segrare öfver det hetsade villebrådet. 
Ett säkert rigtadt slag med käppen sönderkrossar det af 
inga fjädrar skyddade hufvudet. Med ett klagoskri slutar 
han sitt lif; endast honan nedfaller utan ett ljud. Men 



237 

segern är icke alltid så lätt; icke blott emedan strutsen 
söker försvara sig mot ryttaren, utan emedan till och med 
hästar, som äro vane vid jagten, skygga och sätta ryttaren 
i fara, när det kolossala djuret plötsligen nedstörtar och 
i dödsryckningarne slår marken med vingar och fötter. 
Andra jagtsätt, vid hvilka jägaren, förklädd till struts, smy- 
ger sig öf ver fogeln eller utlägger snaror för honom o. s. v., 
kände redan greker och romare. Strutsen kan lätt tämjas, 
men förefaller i det tama tillståndet långsam, slö och dum. 
Man har hållit detta för hans naturliga karakter. Redan 
hos Job heter det: "Gud har betagit honom visheten, och 
förstånd har han icke gifvit honom." 

Nandu (Ehea) från Sydamerika öfverenstämmer i hög 
grad med strutsen till gestalt, kroppsbyggnad och lefnads- 
sätt. Dock är han något mindre, har tre med trubbiga 
klor försedda tår och fjäderbeklädt hufvud. Han är icke 
blott en snabb springare, utan ock en modig simmare. 
Darwin, hvilken man har att tacka för en sorgfällig be- 
skrifning öfver de två Khea-arterna, såg dem simma öf- 
ver Santa Cruz på ett ställe, der den forsande strömmen 
hade en bredd af 406 steg. Den stora kroppen sjönk nä- 
stan ned i vattnet och blott de långa, framsträckta hal- 
sarne utmärkte skarans väg. 

3. 

Sftågot btjtift tafttog äfmen @turt f)0§ ben ntifjoflänbffe @mu 
(Dromaeus). 2)emta ftrutä ger ben afrtfanffe enbaft litet efter i 
ftorle! otf) fttyrfa, men uppnår ide fianå fnabbtjet. 2)erföre böba% 
tmn i ftor mängb af f otomftema, f)nritfa, (i!f om urtnroånarne, gerna 
äta tjan§ fött. llnber bet att be förra l)etfa tjonom meb enlom ber* 
ttÖ bre§ferabe Imnbar, förföljer auftraltern fjonom fpringanbe oå) 
böbar honörn meb fin bommereng, 'Hetta fruftan§märba fafttoapen, 
fom näftan atbrig felar fttt mål ; ty äfroen fmå fjonom gäller jag- 
ten öå emu, Ulfom ftrutéjagten f)o§ araben, för ett äbeft nöje, oä) 
berföre får ingen auftralier böha en emu, få länge Ijjan ännu fatnar 
ffäggeté mantiga prtjbnab. (£mtt§ läte fratnfommer, förftärft af en 
fäcf i Utftröret fnarlif en btååbätg, liffom ur froppen§ innerfta bjup 



odj Iifna§ hrib ljubet af en bof trumma. §an§ fjäbrcrr ftfna borft, 
pennorna, fom alltib framffjuta partoté ur en rot, nebfyänga fiafa 
lång§ meb froppen od) påminna reban om fafuarenå (Casuarius) 
egenbomtiga, bäggbjuråtifa Imbbetädning. §emmet för benna ben 
minfta btanb ftrutf arne — tt) t)an f)åtter blott litet öf roer 5 fot — är 
ben tnbif!a arftpelagen, på tjtoarS ffogbefläbba öar t)an lefmer i fmo 
grupper. §an är en merflig ffog§fogel, oct) fåttmt berigenom, fom 
genom mången egenbomlig^ct i ben inre bftggnaben, afnrifer Ijan 
från anbra af fitt ftägte. Daftabt ben tunga troppen, fpringer fyan 
bocf ide minbre Ijaftigt än ben afrifanffe ftrutfen oå) begagnar fina 
Iraftiga fötter meb fåban fttirfa titt fitt förfmar, att het är farligt 
att natfaå t)onom. &en fmarta fogeln l)ör titt bjurmertben§ fätt= 
fammafte företeetfer. $å ben nafna pannan tjöjer fig en gulaftig 
benl)jelm. |>atfen, lifatebe§ futtfomtigt nafen, ffimrar tifltgt i blått 
od) röbt. 3)en öfriga froppen ttitfe§ änbtltgen mara hetädt meb en 
f)äftman, tö be f)årtifa fjäbrarne nebtjänga töfa, lift taget. 2Bib 
ttringarne utftå i ftättet för fjäbrar blott orörliga, fiflben§ti!a ftrå= 
lar. (§. ^afiug), 

58. Till en fogel. 

Säg mig, du lilla fogel, der mellan almens blad,' 
hur kan du ständigt sjunga och ständigt vara glad? 
Jag hör din röst hvar morgon, jag hör den hvarje qväll, 
men lika ren är stämman och tonen lika säll. 

Din kost är ju så ringa, din boning är så trång, 
dock ser du mot din hydda och sjunger hvarje gång. 
Du samlar inga skördar, och inga kan du så; 
du vet ej morgondagen och är så nöjd ändå. 

Hur ges det icke mången, som gods och håf vor fått, 
som land och riken eger och bor i gyllne slott, 
men helsar dock med suckar och tårbeg juten blick 
den sol, hvars uppgångstimme nu nyss din lofsång fick! 

Hur skulle icke men'skan din ringa lott försmå, 
och hon, den otacksamma, är mindre nöjd ändå. 
Ditt späda hjerta krossa, det stode henne fritt; 
dock prisar du ditt öde, och hon förbannar sitt» 



239 

Hvi blickar hon mot höjden så knotande, så kallt? 
Hvad egde hon att fordra, då Skaparen gaf allt? 
Då jordens glädje ligger för hennes fötter ner, 
hvi ser hon stolt på slafven och suckar efter mer? 

59. Solfogeln. 

(5olfogein§ fyemlcmb är 9Ifrtfa otf) föbra Stfien, fymareft §an 
finne§ i ftort antal. @an är näft ftmgåfogetn ben minfte af alla 
foglar, £an3 färgpraft erinrar mtycfet om rjonnng£foge(n§, o§ fyan 




fjemtar tiffom benne fin föba nr blommorna^ tallar, r)n)illa§ f)o s 
nung§faft fjan infnger genom fin långa näbb. ©otfogetn ätflar 
tntydet foffjufet, odj fjan fänner fig rtftigt lt)cflig odj tulfrebå enbaft 
bå, när f)an finner fig Iringftrålao beraf. ©otfjnfet ntöftoar äfmen 



240 

en unberbar merlan på Ijaité fjäberbetädning. <Solen§ flen fommer 
nemtigen JjanS fjäbrar att glimma odj glittra, fom om be beftobo af 
gulb od) äbta ftenar. SBabbanbe fig i folen§ tjmniga Ijuåflöbe, fö> 
änbrar Ijan oupphörligt genom lätta mufMrörelfer fina fjäbrar§ 
läge, få att beåfa för tjmarje nt)tt ögonblid flimra, fåfom bet tydeå, 
i ett ntjtt, t)ärtigare tju§. 

60. Ordspråk. 

Odrygt visthns, som samkas med orätt. 

Höga trän blåsa snart omkull. 

Hvar dag är icke bakedag. 

Det är bäst att smida, medan jernet är varmt. 

E gennytta är bottenlös bytta. 

Eget ros gör elakt os. 

Söt sång dårar fog el mån g. 

Trög gerning gör tunn näring. 

61. Gåtor. 

Har livarken kropp eller själ, 
men kan både tala och svara. 

Svarta hästen står i stugan; 
Sticker svansen genom taket. 

Två små springa förut, 
två stora springa efter; 
- Springa hurtigt ibland, 
hinna aldrig hvar ann'. 

62. Kräldjuren. 

SMlbjuren äro fåbana rtiggrabébjur, fom Ijafroa lallt, röbt 
btob od) anba§ meb lungor. SDe tjafraa nålen, fjällig eller meb flal 
omgifmen l)ub od) manligaft fyra fötter. ®rätbjuren lägga ägg, 
men rufraa Dem ej fåfom foglarne; några föba lefmanbe ungar, men 
beéfa bäggag ide. %\tl Irätbjureu t)öra flötbpabbor, öblor, grobor 
od) ormar; be fiftnämnba falna Ijelt od) Råttet fötter. 

9(Jlånga Irälbjur lunna lefma håht i matten od) på lanb; beåfa 
lalla§ äfmen amfibier. Silafom åtfliHiga anbra lägre bjur, lunna 



241 

trolbjuren länge mara förutan luft utan att qmäfmaå odj bö. 2tf= 
men Innna be länge tefroa utan föba, odj berjemte äro be ganffa feg= 
lifmabe. ®robor funna fyåftaå tefmanbe i en glaåburf ett par år§ 
tib utan någon föba. 3)en lida ffölbpabban, fom ftn§ i föbra (£u^ 
ropa§ ftober, fan Jprtnga omfrtng rätt länge, feban man Ijuggit fjuf* 
mubet af fjenne, odj grobor funna fjoppa, faftän man tagit r)jertat 
ur bem. 

SOMrfligt är, att förlorabe froppåbelar, fåfom fötter, ftjert m. 
m., återmä^a £)0§ frälbjuren, på famma fatt fom naglar oå) f)år på 
en menmffa. 

frälbjuren tjafma alla ett mibrigt utfeenbe ocf) äro obehagliga 
att fe på, tjmarför be flefta menniffor för bem Ijtjfa ftor afjlt) od) 
fänna en mig rabbla. 2)e flefta äro bod atfbeleå icfe farliga utan 
tmärtom nyttiga genom förftöranbe af ffabliga infefter. 

frälbjuren äro talrifaft i be tjeta länberna; omfrtngl,600olifa 
arter äro fänba. 

63. En orms hämd. 

Sann tilldragelse. « 

En ung europé bosatte sig i Amerika. Han arbetade 
här flitigt och bief mycket rik. Efter två års förlopp be- 
sökte han sitt hemland, gifte sig der och förde sin hustru 
med sig till sitt nya, vackra hem. Allt var der skönt och 
präktigt: rummen voro svala och smakfullt prydda, be- 
qvämt inrättade och försedda med allt, som kunde upp- 
tänkas för att göra lifvet angenämt och gladt. Trots alla 
dessa beqvämligheter och den ovanligt rika, sköna na- 
tur, som omgaf stället, kände sig dock den unga hustrun 
icke lycklig. Hon plågades af en ständig oro och fruktan 
för de stora och små kräldjur, hvilka i Amerika finnas i 
stor mängd. 

Om hon öppnade lådorna till en byrå, så kröp en u tu- 
senfot 1 ' af flere tums längd der ur, och i skåpen voro spind- 
lar af en valnöts storlek ingenting ovanligt. Stora ödlor 
i de präktigaste färger måste om aftnarne bortjagas ur sof- 
rummet. Voro än dessa djur oskadliga, så förskräckte de 

l) Syd Amerika. jq 



242 

likväl hustrun, som till och med om nätterna ej fann nå- 
gon ro för de inträngande myggornas plågsamma, om än 
icke farliga stygn. Men det förskräckligaste af allt var 
den mängd ormar, som vimlade i den onigif vande skogen. 
Hennes förskräckelse för dessa djur minskades ej, fastän, 
hon så ofta såg dem. Giftiga ormar måste ibland dödas i 
förstugan, framför trappan och i parken. Hennes fruktan 
blef slutligen så stor, att bon beslöt att aldrig taga 
ett steg utom sitt hus, och hon stod fast vid detta beslut 
till stor ledsnad för sin modige och oförskräckte man. 

En vacker sommarmorgon begaf sig den senare tidigt 
ut till en aflägsen del af egendomen för att efterse några 
arbetare, som der uppodlade ett stycke jord. Han var till 
häst och hade, som vanligt, sin goda dubbelbössa med sig. 
— Utan ett sådant vapen aflägsnar sig ingen egendoms- 
egare i dessa trakter ens hundra alnar ifrån sitt hem. Båda 
piporna voro laddade med grofva hagel. 
♦ Han blef temligen länge uppehållen der borta, och det 
var full middagstid, då han red hem igenom den täta skog, 
som låg emellan fältet och hans bostad. 

Vid denna tid på dagen råder en dödsstillhet i de heta 
ländernas skogar. Man hör endast syrsornas ljud och de 
glänsande skalbaggarnes surrande, då de flyga ifrån blom- 
ma till blomma; dessa ljud höras på långt håll och göra 
endast den öfriga stillheten allt mera märkbar. De stora, 
jättelika träden, de praktfulla växterna vid deras fot, allt 
synes slumra och liksom hvila middag. Egendomsherrn 
red sakta framåt och betraktade med vördnad Guds härliga 
verk omkring honom. Plötsligt märkte han, huru en sling- 
erväxt rörde sig. Han stannade och lyssnade. Intet hör- 
des; hans häst stod lugn. "Då" — tänkte han — "är intet 
vilddjur nära. 1 ' Slutligen såg han med fasa en jätteorm, 
hvilken med stjerten slingrad om grenen och hufvudet om- 
kring två fot upphöjdt var färdig att störta sig öfver ho- 
nom och hans häst. Egendomsherrn steg raskt ned ifrån 
hästen, fattade sin bössa, lade an och sköt. Han hade sig- 
tat väl, ty ormen hväste till blott en enda gång, kastade 



243 

sig med sin sista kraft uppåt, föll derefter tungt till jor- 
den och dog. 

Egenomsherrn skilde ormens hufvud från kroppen och 
släpade honom långsamt med sig hem. Dit kommen, rul- 
lade han samman den döda kroppen och begaf sig till sin 
middagshvila, ty han visste, att hustrun äfven sökt hvila 
under den brännande hettan. Då det blifvit svalare, väckte 
han sin hustru, berättade det äfventyr, han utstått, och bad 
henne gå ned i trädgården for att se det rysliga vilddjuret. 
Hon ville det icke, men gaf slutligen vika för hans böner 
och följde honom med dröjande steg. Han förde henne så 
nära den döde ormen, att hon knappast var fem steg ifrån 
honom; då — störtade plötsligt en stor orm löst på dem, 
bet frun häftigt i kinden och försvann pilsnabbt i det 
höga gräset. 

Hustrun skrek förfärad till och föll sanslös i mannens 
armar. Det dödade djurets maka, som följdt blodspåret, 
hade sörjande sammanrullat sig under sin dödade makes 
kropp, och i fullt raseri störtat fram, då egendomsherrn 
och hans hustru nalkades och efter bettet åter flytt undan. 

Hustrun låg länge sanslös; slutligen uppvaknade hon 
i svåra plågor och dog dagen derefter. 

64. Fiskarne. 

giffar äro rnggrabåbjur, fom Ijafma röbt, fällt blob, anbaé 
meb gälar famt tjafroa fenor t ftäHet för fötter, droppen är man= 
ligen betäcft meb fjäll, giffarne lägga ägg, fom fattas rom; be fte* 
fta hrårba merenbelå icfe be nr äggen framlomna ungarne. 

giflarne leftoa enbaft i mattnet, i bet falta (jafroet fåmäl fom i 
fjöar od) flober, ocf) Iwfraa en fåban ffapnab, fom juft är inrättab 
berefter. SBanligen äro be aflånga, näftan fpolformiga, men något 
l)optrt)cfta från fiban. §nfmnbet är framtill föetfigt ocf) froppen 
flat odj glatt för att lätt funna tränga fram i mattnet. ptre lem- 
mar, fom l)ärmib ffulle mara till l)inber, finna§ icfe, utan i bera§ 
ftälle fenor, fom förmebla rörelfen. 33röft-- od) 6uffenorna, fyoilfa 
motjmara fram^ ocf) baflemmarne f)ö§ bäggbjuren, tjena till att 
fttjra ocf) fjejba farten ; röretfen framåt åftabfommeå mebelft ben 



244 

tjocfct ftjerten od) ftjertfenané flag åt fiborna ; rt)gg^ od) anaifenorna 
tjena att bibehålla froppen i jemmigt. 

giffenå anbebrägt§organ fattad gälar; ~beéfa aro röba, frans* 
lifa, mjufa hlab, fom fitta på ömfe fibor om tmfmubet, f)Ow be ftefta 
täcfta meb ett få fallabt gättocf. giffarne taga afttjemt matten ge* 
nom munnen od) låta bet åter gå ut genom gälarne, berför fer bet 
ut, fom om fiffarne atttibjmätjbe något. Unber het mattnet går 
förbi gätarne, ft)rfätte§ eller renaå bet i bem befintliga blobet af 
ben luft, fom finnew i mattnet. 9?är en fiff tage§ upp ur mattnet, 
få torfa gälarne od) ftffen qmäfmeå titt böb§. 

©ammanräfnabt fänner man något mer än 8,000 arter ftffar. 

65 Sjöhästen (hippocampusj. 

I h af vet finnas många uuderliga varelser, bland h vilka 
den egendomlige sjöhästen ingalunda hör till de minst 
underliga. De äro visserligen ingenting annat än verkliga 
fiskar med gälar, fenor och fjäll, och deras honor lägga 
rom (sigg). alldeles som vi finna det hos vanliga fiskar; 
men dock hafva dessa varelser ett så märkvärdigt utseende 
och visa också i sitt lefnadssätt sådana egendomligheter, 
att vi väl kunna säga, att de äro mycket besynnerliga 
fiskar. 

Det, som först förvånar oss, är den för en fisk ovan- 
liga ställningen hos hufvudet, hvilket står i vinkel mot 
kroppen, alldeles som hos däggdjuren, i stället för att, som 
hos vanliga fiskar, sträcka sig rätt framåt i samma rigt- 
ning som ryggraden. Äfven är framkroppen krumböjd, 
likt halsen af en häst. Det egendomliga utseende, som 
djuret sålunda får, har skaffat det namnet sjöhäst, på eng- 
elska sea-horse. Redan forntidens greker benämde en i Me- 
delhafvet förekommande art af detta slägte hippokampe (af 
hippos — häst och kämpe — krökning), hvaraf romarne se- 
dan gjorde namnet hippocampus, hvilket nu mera är det i 
vetenskapliga arbeten antagna namnet för detta slägte. 

Bland andra besynnerligheter märka vi, att fjällen 
utgöras af stora, kantiga plåtar, ordnade i rader; bröstfe- 
norna äro solfjäderformiga och så placerade, att.de se ut 



245 




SJÖ-HÄSTAR. 



246 

som ett par stora öron; stjertfena saknas alldeles, och stjer- 
ten är utdragen till en lång gripsvans, h varmed djuret kan 
hålla sig fast vid växter och andra föremål i hafvet, medan 
det spejar efter de smådjur, som tjena det till föda. Sjö- 
hästar höra dessutom till det ringa fåtal af fiskar, som 
besitter förmågan att gifva ett läte från sig. 

Det mest besynnerliga hos sjöhästarne torde dock vara 
det förhållande^ att honan lägger sina ägg under hanens 
bröst, der de bäras i en för ändamålet bildad pung, till 
dess ungarne blifva färdiga att kläckas. Desse äro då när- 
mare i tum långa, och deras antal uppgår ofta till 1,000 
stycken i en kull. Äfven invid Förenta Staternas ostkust 
förekommer en art af detta slägte (Hippocampus husonius), 
från Cape Cod till Cape Hatteras. I Sverige finnas några 
närbesiägtade fiskar, som kallas tångnålar eller kantnålar; 
de haf va dock kroppen rak och huf vudet sträckt framåt som 
hos vanliga fiskar, men visa samma egendomlighet som 
sjöhästarne med afseende på äggens rufning i en pung på 
undre sidan af hanens kropp. (Josua Lindahl.) 

66. Tankar. 

Sanningen äskar, att stora mäns fel och laster icke böra förti- 
gas mera än deras förtjenster och dygder. 

Ingen af våra vetenskaper är så ringa, att hon icke förborgar 
sina visdom sperlor. Men visheten måste sjelf uppsöka dem. Utur 
de allratorraste och magraste ämnen kan hon såsom en kemist 
eller apotekare pressa den skönaste lärdoms-saft. 

Vishetens rätta art är, att hon icke stannar med sin förun- 
dran hos den stumma naturen, utan går strax derifrån upp till 
den lefvande Skaparen: går sedan ned till sig sjelf och söker 
ånyo att utvidga sin föreställning om Gud eller att göra honom 
i sina tankar allt större och större. 

Om vetenskaper skola rätt väl tjena till en ärlig uppfostran^ 
så måste de vara fyrkantiga, så att de duga till hörnstenar, att 
de både i sig sjelf va äro rigtiga och grundade på sitt rätta än- 
damål. De måste icke allenast se väl ut och lysa i ögonen, utan 
ock bevisa sin rot och dess godhet med nyttan och i all synner- 
het med den högsta n>ttan, som är egarens förbättring till sitt 
sinne. En lärdom, som icke har goda rötter, kan icke gifva 



247 

god frukt, ehuru han synes ståtlig. Han yfves, likasom ett 
ofruktsamt träd med grenar och blad, men hjelper intet sin 
egare, ännu mindre någon annan. 

67. Betraktelse öfver fiskverlden. 

Öfmer allt inom ftjftoertbenS ofantliga områbe ljerjrar ett oför* 
fontigt, jfoning$löft frig, en änblö§ fltyft, en albrig Ijmilanbe förföl* 
jetfe, ett omätttigt mörbanbe, ber bet ena ögonbttcfetå fegermiunare 
fanjle reban i näfta fefunb fjelf blifmer en ftarfare§ offer, oå) ber 
albrig oå) ingenftäbeå hen ljufttm friben funnits! ©törfta belen af 
lanbtbjnr beftår af frebliga mä^tätare; ben ojemförligt ftörfta belen 
fiffar beremot, ifrån ben minfte till ben ftörfte, från ben oanfenlige 
fpiggen till hen fruftan§tt>ärbe Ijajen, äro beftämba för rof oå) morb 
famt lifnära fig genom fina broberg förintanbe. §milfen frnftanå* 
märb bilb af oorbning, ttoebrägt oå) ftrib — oå) rjtoar ttrifar fig toäl 
f)är (5faparen§ beprifabe gobljet, bå millioners millioner ttftfcrå tuara 
föbba enbaft för att efter ett fort lif, fullt af ångeft odj jrräcf, bö en 
målbfamböb? SD^ert fafta mi en något bjupare blid: in i tyafsin* 
månarne§ lif oå) mäfenbe, få upplöfa fig alla migljub i en enba 
ftorartab harmoni, fom meb mätbig ftämma förtonar ben allåmäg* 
tige gabernå gobtjet! 

51f be många tufen ftffarter, fom bebo roattneté rife, bibel)åt* 
ter fig feban årtufenben en Ijmar, oaftabt alla fina otaliga fienberS 
förfölje! jer; fillen uppbrjfer i ännu afftjemt oförminff abe ftim ur 
bjupet, få fnart mårfoten lodar Ijenne till marmare lufter; lajen tå* 
gar ännu forifaranbe t talrifa f!aror upp i norben§ ftrömmar; tor* 
f!en l)ar ännu albrig fmilit fiffaren§ förmäntan, oå) tjajen ännu al* 
brig beljöft beftaga fig öfmer brift på rof! Orubbab bibehåller fig 
tifmet» jemmigt mibt unber alla fienbtliga infltitelfer, fom ftänbigt 
fjota ben; penbeln faller blott för att på nt)tt Ijöja fig, oå) lugn fort* 
fätter toifaren fin gång på' årtufenbenaS urtafla. Oå) om äfraen i 
oceanen^ rile böben outtröttligt fmänger fin lie, få ffer het blott för 
att fira lifmeté ettriga triumf. 

spå mångfalbiga fatt förjer ©faparen för beroaranbet af ftffar* 
ne§ för få många faror utfatta flägten. Jg frjnnerljet åt fåbana, 
[om årligen famla fig på grunb eller nrib fufterna, eller fom på. fina 



248 

långa roanbringar äro utfatta för orätneliga ftenberå förfåt, l)ar 
fjan t erfättning för ofantliga förlufter giftoit en ide minbre ofanfc 
lig fruftfamrjet. 3 en mafritt af ett ffåtpunbå roigt fann man 
546,000 romlorn; i en flnnbra af nngefär 1^ ffålpunb fann man 
1,300,000; i en ftör -6,000,000; i en torff 9,384,000!. ©ålunba 
må gerna oräfnetiga mrjriaber romlorn, ännu innan be fläcfaS, 
uppflulaå af anbra fiffar odj mattenbjur; fålnnba må gerna fälar, 
fjöfogtar od) menniffan, bet omättligafte rofbjuret blanb alla, i t)ela 
månaber förtära millioner af bet uppmätta rmglet, innan bet åter 
förfminner i oceanen! bjup; fegerrilt motftår lifroäl fiffarneå flägt 
åtta beåfa ftormar od) uppträber åter fötjanbe år i oförminflabe 
maåfor! 

2)en unberbara brift, fom meb oemotftånblig Iraft tmingar 
lagen, ftören odj anbra fiffar att mtéfa tiber öfraergifma Ijafmet för 
att Ijafma fin le! på flobernaå fteniga Botten, är ett af beSfa ftorar* 
tabe mebel, l)roarigénom ©faparen förjer för §ela familjer! beftånb 
od) ttribfträdta utbrebning, Ijmilfa eljeft ffutle fjaftoa blott en ringa 
rtymb fig anmifab eller od längefeban Ijafma gått nnber för fina fien* 
ber! öfmermagt. 

9fterenbet§ beboenbe ben fattare etter tempererabe $onen, finna 
beSfa fiffar unber mintern i tjafroet! Djupare matten ben märme od) 
föba, fom be tillfrusna floberna magra bem; nnber måren ocr) fom* 
maren beremot erbjuber bem be ftora bädarne! odj grunbare flober* 
na£ matten, fom fort uppmärme! od) mimlar af infefter odj majrar, 
be tjentigafte förljåttanben för beraå rom! utmedling od) bera! rmg* 
el! näring, £)et ftätte, ber lelen ffaCC förfiggå, är ofta beläget 
flera rjunbra mil ifrån ftoben! mrmning — od) bod förftår lagen, 
lt)banbe fin tnfttnrtS ofelbara maning, att finna M. 8 trefibig fa* 
läng, meb ben ftörfta fiffen i fpetfen, öfioerminner r)an ftrömmen! 
motftånb, lifajom milbgåfen i miggformig tågorbning flöfmer Inf* 
ten! loågor. 2>e lagar fom unbgått åtta be faror od) förfåt, r)nnlra 
öfmerattt t)ota bem på bera! tåg, återmänba på fenljöften afmagrabe 
od) ntmattabe titt flobmimningarne od) fjafroet för att året berpå 
åter anträba famma befmärliga farb. Tian t)ar meb fäferfjet taft? 
tagit, att be lift fmalorna Ijafma ett ntmärlt ortminne od) punltligt 
återmänba titt famma ftätte, fom be en gång förr beföft. 



249 

gde. alla ben fenbäranbe bjurtuertberté arter äro begåftuabe 
nteb iorffen§ odj ftörenå, matritterna§ odj Iajarne§ fruf tf amtjet ; ber 
ben är tninbre bef)öflig etter tid od) meb funbe r)aftua blifroit far= 
lig för §afå'Ufmet§ jemmigt, är äfmen föröfning§förmågan mtjdet 
begränfab. 2)en förfärlige Ijajen oct) ben meb taggar förfebba 
rocfan föba blott ett ringa antal nngar titt tuerlben. s tjtt)en t)är 
uppenbarar fig fåtebeå @faparen§ förutfeenbe omforg, äfmen t)är 
måfte t)tuarje färflilb familj efter regeln unberorbna fig bet ftora 
tjeta! 

©åforn förfötjanbe od) förfötjba rofbjur måfte fiflarne mara 
utmftabe meb be meft olilartabe förftuar^ od) anfattåtoapen. 3)en 
ftora munöppningen oct) be förfärliga tanbraberna utmärfa be gtup* 
ffafte blanb betn. (SmeHertib äro tänberna mtjdet utmedtabe t)o§ 
alla fiftar, mt)det rifa på otifa former od) ofta af lonftrif btyggnab. 
Sften bet är ide blott fätarne, fom äro förfebba meb tänber. 8å- 
bana finna§ äfmen på mellan!äl6enen, gommen, tungan oct) ftuatg; 
benen. Ofta fitta be i far* titt fe^bubbla raber oct) ftunbom i grup* 
per, få att t)eta fmalget är befatt meb fpetfar oct) taggar. SJcen 
fiflarne falna ej tjetter anbra matten. Ofta är tmfmubet, bålen, ja titt 
oct) meb ftjerten beluäpnabe meb taggar, ©ågfiflen tjotar polar* 
tjtuaten meb unbergång,od) nejonögat§ mun, förnyar ett få ofltjloigt 
utfeenbe, faftt)äftar fig fom ett toppgtaS mib fitt offer utan att lunna 
lö§rtyda§ oct) intränger i beg inefftuor. ®d fiflarne i allmänhet på 
ett tjögft enlelt fatt fånga fitt rof, bemägtiga fig beremot be inbifla 
fprutfiflarne oct) "ffflttarne" fitt bt)'te meb en icfe ringa grab af lonft^ 
färbigfjet. 2)e fpruta meb ftor träfffäfertjet mattenbroppar i luften 
etter på ftranbmä£terna§ blab, för att nebfljuta be ber fmärmanbe 
etter tjtuitanbe infelterna oct) förfela t)ögft fällan fitt utfebba btyte.' 

9ttåuga fiflar fatta fin lit titt fnabbt)etcn i fina rörelfer, få att 
ben fttyganbe pilen Inappt fnabbare genomflär luften; anbra bere= 
mot, fom btifrait begåfmabe meb minbre muflelftnrla, bölja fig tbmt 
eder tångtuä£terna§ fnår etter t ftippra§, än för att ber lift ben 
räbba tjaren unbgå ben malfamma roflt)ftnaben§ flarpa blid, än åter 
för att lift falfen ftörta fram på bet bettymmeråföft förbtfimmanbe, 
intet onbt ananbe rofmet. §är fe lut fiffar omgjorbabe meb en tjod 
panfarfljorta, etter lift igellotten förfebba meb ett taggtjarnefl, fom 



250 

i många fatt gör bem ofårbara; ber åter anbra, fom genom ett elef* 
trifft (lag jaga fina ftenber på flörten etter förtama fitt offer. Qnom 
ingen annan bjurftag återfinna roi ett få unberbart toerftrjg, o er) bet 
fjörer i fanning titt [fapetfeptanen§ outgrnnbliga rjemtigfjeter, att 
bet fraftiga toapnet af ett gattnanifft batteri blifiott förfänabt åt någ* 
ra få arter af fiffarne» ffafj, odj blott åt bem. ött ganffa ftort 
antal meb fapftar, etter celler, fjtoilfa» tunnt tjinnaftiga, mrjcfet nertn= 
ri!a mäggar inneftnta en gelelif toätffa, ntgöra bet eXeftrtffa orga^ 
net. §o§ barr^roaan finna to t en af be£fa beunbranstoärba appa* 
rater på tjroarbera fiban, bel» intoib rjuftoubet, bets iotb båten» bör* 
jan. §o§ barrsålen äro be eteftrtffa organerna belägna i ftjerten, 
btoaremot t)o§ ben etefriffa maten cellerna hiiba en t jod, cntinbriff 
fltjlfa omfring IieXa froppen. SJcen ben egentliga fällan titt bea e\eh 
triffa förmågan tigger i bjuretä tjjerna. Nerifrån förptantar fig 
fraften mebetft nerroerna Xiffom på lebanbe tråbar. Nerifrån fan 
bet ofnntiga [fottet efter bjuretå gobtncfe ftunga» på fjnmrje icfe för 
långt aftägfet föremål etter äfroert fparfamt återtjåtta». £>en eXef- 
trtffa ålen är ben betnbtigafie af alla eXeftrtffa ftffar oct) finne» i 
ftora ffaror i ©nbamerifa§ träff. §an uppnår en langb af 5 
titt 6 fot oct) tjocflefen af en arm. 3)atr*å(arite§ fångft erbjn= 
ber ett utomorbentligt ffåbefpel. 3n°i Qnerne brifraa mulåsnor 
od) Xjäftar i ett träff oct) omringa bet i en tätt fluten fret», titt 
beg bet omanliga bullret retar be mobiga fiffarne titt angrepp. 
DJcan fer bem fimma lift ormar i mattenbrönet ocf) liftigt tränga 
fig unber bufen på fjäftarne, af Ijmilfa många ftupa för ftrjrfan 
af be ojöntiga flagen. gruftanbe, meb flabbranbe manar ocr) toitb 
ångeft i be btirtranbe ögonen fin anbra för bet böbanbe anfallet. 
93cen mäpnabe meb långa bambnfäppar brifroa inbianerne bem 
littbafa ut i göten. (Småningom afftannar bett ojetuna ftriben» 
raferi. Sift urlabbabe moln ffingra fig be uttröttabe fiffarne. 
2)e betjöftoa låugtoarig r)tt)ila ocf) rtflig föba för att återmtnna, 
fytvab be förlorat af galmaniff fraft. 6roagare oct) fmagare btifioa 
nu efter t)anb beraå flag. ©främba af bullret från be fram* 
panbe tjäftarne, närma be fig ängsligt ftranben, ber be fåra§ meb 
t)arpuner oct) bragaé i lanb mebetft torra flänger, fom icfe leba 
eteftriciteten. 



251 

68. Ryggradslösa djur. 

De djur, som hafva benskeletc inuti kroppen, kallas 
ryggradsdjur. Men det finnes otaliga andra djur, som icke 
hafva ben uti sin kropp. Alla dessa benämnas ryggrads- 
lösa djur och indelas i fyra underaf delningar: leddjur, 
blötdjur, stråldjur och urdjur. 

Leddjur. Hos dessa djur är kroppens inre mjukt och 
utan ben, men i stället är dess yta fastare, hos några ben- 
hård. Deras kropp består af ringar eller leder, som kunna 
röras vid de ställen, der de hänga ihop med hvarandra. 

Leddjurens yttre skapnad är mycket olika: somliga 
hafva vingar och kunna flyga, såsom flugan; många hafva 
tre par fötter, såsom kräftan; andra åter äro alldeles fot- 
lösa, såsom maskarne. De hit hörande djuren indelas i 
fyra klasser: insekter, spindlar, kräftdjur och maskar. 

Insekter. Denna är den talrikaste af alla djurklasser. 
Deras kropp består af tre tydligen åtskilda delar: hufvud, 
bröst och bakkropp. De hafva fått sitt namn deraf, att 
dessa delar äro skilda från hvarandra likasom genom in- 
skärningar, ty ordet insekt betyder "inskuren." 

Insekterna äro på många vis ganska märkvärdiga. De 
hafva h varken lungor eller gälar, men på sidan af kroppen 
finnas små hål eller rör, genom hvilka de draga andan. 
På hufvudet hafva de två spröt (antenner), hvilka sanno- 
likt äro verktyg för känseln och lukten. Munnen har två 
par käkar, som öppnas åt sidorna såsom en tång; några 
hafva en snabel eller ett ihåligt rör att suga med. Några 
hafva i bakkroppens ände en gadd, med hvilken de sticka. 

Insekternas syn är ganska skarp, deras ögon äro ock 
mycket konstigt inrättade. På hufvudet märkas två stora, 
fast sittande ögon. Betraktar man ett sådant öga genom 
ett förstoringsglas, så finner man, att det är sammansatt 
af en mängd ytterligt små sexkantiga rutor eller s. k. 
facetter. Man kan sålunda säga, att ögonen äro lika många 
som rutorna. På ett sådant flugöga räknar man ända till 
8,000 rutor och hos några fjärilar ej mindre än 60,000! 
Sannerligen är det ej att undra på, att dessa djur se så väl. 



252 

Insekterna lägga 'ågg, men ur ägget framkommer icke 
insekten färdig utan förvandlas flere gånger, innan han får 
sin rätta gestalt. Denna förvandling är högst markvärdig. 
Då äggen kläckas, framkommer ett slags mask, stundom 
försedd med fötter, men alltid utan vingar. Dessa maskar 
kallas larver, äro mycket glupska och äta nästan oupphör- 
ligt under någon tid, h varunder de flera gånger byta om 
skinn. Då larverna äro fullväxta, upphöra de att äta, hvar- 
på somliga gömma sig undan, andra spinna helt och hål- 
let in sig i en hylsa ; den yttre huden bortfaller, och dju- 
ret ser ut som en liflös rulle, h vilken kallas puppa; som 
sådan behöfver det ingen föda, utan ligger orörligt, till dess 
skalet brister, då insekten flyger ut alldeles färdig. 

Den fullbildade insekten, som kommit ur pupan, växer 
icke vidare, äter föga eller alls icke och dör, så snart han 
parat sig och lagt ägg. 

Fjärilarne hafva fyra stora vingar, som äro af olika 
men oftast sköna och lifliga färger. Dessa vackra djur 
hafva blifvit benämnde djurrikets blommor. 

Spindeln har fyra par fötter men inga vingar. Egen- 
domliga äro detta djurs spinnverktyg. I kroppens bakre 
ände finnas nemligen 6 spinnvårtor, af hvilka hvar och en 
har en mängd öppningar, ur hvilka vid spinningen ytterst 
fina trådar liksom utsiias, klibba tillsamman och så bilda 
en enda tråd. Af dylika sammansatta trådar förfärdigar 
spindeln sitt konstiga nät, hvari han fångar flugor och 
andra insekter till sin föda. 

Maskarnes kropp består af mjuka leder eller ringar, så 
att den kan göras längre eller kortare; derigenom kunna 
djuren röra sig eller krypa. Egentliga fötter sakna de, 
men många hafva på kroppen små korta, endast genom 
förstoringsglas synliga borst. En stor del lefver i vattnet; 
regnmasken lefver i jorden; många iefva i andra djurs krop- 
par. 

Blodiglar äro mycket nyttiga djur, ty de suga blod ur 
de ställen af menniskokroppen, dit man sätter dem, och 
brukas derför vid botande af vissa sjukdomar. 



258 

* Märkliga äro de maskar, som lefva i andra djurs inelf- 
vor; äfven menniskan får icke sällan dragas med dessa 
objudna gäster. 

Spolmasken och springm asken lefva i barnens tarmar, 
men då barnen växa till, försvinna de vanligen. — Märk- 
värdiga för sin utveckling äro binnikemaskarne, i det de 
undergå flere förvandlingar och under olika utvecklings- 
stadier lefva hos olika djur. Binnikemasken träffas stun- 
dom hos menniskan — oftare hos fullväxta än hos barn — och 
förorsakar stor plåga. Under sitt yngsta stadium lefver 
denne mask hos svinet. De ur äggen i svinets tarmkanal 
utvecklade ungarne vandra ut till musklerna (köttet) och 
utvecklas der till små blåsor, som kallas dynt eller blåsma- 
skar. De qvarligga nu i musklerna utan att vidare ut- 
vecklas. Först sedan köttet förtärts af menniskan, och de 
derigenom inkommit i hennes tarmkanal, utbildas de ytter- 
ligare till binnikemaskar. 

Trikinerna äro mycket små, knappast synbara för blotta 
ögat. Ungarne födas i tarmkanalen hos flere slags dägg- 
djur såsom svin, kattor m. fl., hvarefter de genomborra 
tarmväggarne och vandra in i kroppens muskler. Der rulla 
de ihop sig i spiral, tillväxa och blif va liggande, till dess 
köttet blir uppätet af något däggdjur. Då de inkommit i 
dettas tarmkanal, fortplanta de sig, hvarefter ungarne börja 
samma vandring, hvilken förorsakar värk, sjukdom, ja kan 
äfven medföra döden. I meniskorna komma de, likasom 
dyn ten, med svinkött. Man har exempel på, att menni- 
skor, som ätit kött af med trikiner behäftade svin, inom 
kort tid aflidit. Det är derför farligt att äta svinkött, som 
ej är väl kokt, stekt eller hårdt rökadt. 

SSIötbjitr. Sfteb betta namn betecfna§ en mängb bjnr, §tviU 
!a§ fropp ide fcefiår af feber ntan enbaft af en lité maåfa men är 
för öfrigt ganfta unberttgt inrättab. (£n bel Mötbjur äro mjufa od) 
flemmiga, anbra r)afroa utanpå fig ett etter troa fjårba fM. £)e fom 
fyaftoa ett enba fM, fattas fnäcfbjur; be fom §afma troå, faUaå mu§= 
fetbjur. 



254 

Zitt btötbjuren t)8ra bläcfftffarne. ®era§ fropp Beflår af en 
feg fäcf od) ett rjufroub, fom är omgifroet af 8 — 10 armar; beåfa 
äro förtiga ocr) förfebba meb fugroårtor ocr) rjafar fatttt tjena båbe 
roib gåenbet oct) rotb gripanbet af bote. (Sitt namn t)afroa be§fa 
bjur beraf, att be ega en fäcf, i r)roi(fen bttba§ en fmart roätffa, fom 
be roib fara utfpruta för att grumla roattnet. 

©näcfbjuren utmär!a fig genom fin mjufa fropp, fom fan be* 
trjbligt fammanbraga§. 9?är bjuret frälar framåt, märfer man på 
be§ r)ufftmb 2 langa ocr) 2 förta trefroare (tentafter). ^ be läng* 
fta trefroarneå fpet§ äro ögonen fäftabe. Dcågra t)afroa nafen 
fropp fåfom fnigtarne, men merenbel» är ben omgifroen af ett fpi* 
ralroribet falfffal (fnäcfa), r)roilfet fan tifnaå roib ett t)u§, fom bet 
lida bjuret Bär meb fig, rjttmrt bet frrjper. $ tjafmet finnaå fnäcfa 
bjur meb frora, r)årba ocr) toacfert färgabe ffat, r)roiffa fjömän föra 
r)em fåfom fättfrjnttjeter. 

9Jcu»fetbjuren r)afroa froppen omfluten af troenne fupiga ffal, 
tjtöilfa på rtjggftban äro förenabe, få att be funna öppna§ ocr) åter 
tillflutaå. £e fafna trjbtigt r)ufmub ; munnen är blott en öppning 
framtill i froppen, 

Zitl beåfa bjur t)öra oftronen, fom ofta träffa§ i ftort antal 
tilTr)opa på ftätten i r)afroet, fom faltaå oftronbanfar. SDe fitta man* 
ligeu fäftabe roib ftippor, ftenar eller roib r)maranbra. (Sjelfroa 
bjuren äta% bel§ lefroanbe, bel§ fofta ocr) anfe§ mara en rar mat, 
3 rotéfa mu§flor finna§ glänfanbe ocr) fjårba perlor, fom faUa§ äfta 
oct) äro ganffa roacfra ocr) bärbara. 

(Strålbjur. SDe§fa äro be ofullfomligafte blanb bjuren; inga 
tfibliga tjttre finne§organ fimta§, ocr) be inre belarne äro äfmen tjögft 
enfla. §it ljöra fjöftjernor ocr) fjöborrar, r)roitfa§ fropp§t)ta är 
tjårb ocr) roanligen taggig, ocr) maneter, r)roitfa§ fropp är näftan ge= 
nomffinlig ocr) lifnanbe flem. 

£)e få märfliga forallerna äro alfter af r)itr)öranbe bjurart. 
©jelfroa bjuren faHa§ poltjper ocr) äro mjufa, gelé* eller läberar* 
tabe. ^ågra äro löfa oct) funna flotta fig, men be flefta äro aQtib 
faftfittanbe ocr) funna blott röra be framff jutanbe tentaflerna, rjmar* 
meb be fånga fmå roattenbjur, fom tjeua bem till föba, £)juren§ 
nebre, faftrourna bet blir fmåningom t)årb eller falfartab ocr) btlbar 



255 

f)ttmb matt fatfar foratt af mångfalbiga former. ^olfipbjureit äro 
ofantligt tatrifa, ftmnerligaft t be marmare Ijafmen, oå) ofta bilbaå 
af loraderna ftora ref etter banfar, fom rada upp titt Ijafmetå bron 
od) unber mtéfa förl)åttanben funna mara orfa! titt bilbanbet af öar. 
^orattrefmen äro titt mtjcfet ijtnber od) ftor fara för fjöfaranbe. 
9fågra loratter äro röba od) ftjla§ upp för att htaxMaZ titt prtib* 
naber. 

Urbjur. ©mårltgen ffutte man funna tro, att lefroanbe ma- 
retfer ftmtaä uti en titt utfeenbet ffar mattenbroppe, ocfy lifmät är 
bet fa. Sttittiontatå bjur finnas, fjtoilfa äro få fmå, att be blifma 
ftmfiga enbaft unber ftarf förftortng. ©e förefomma t otalig 
mängb i attt matten, fjtoari organiffa ämnen äro ftabba i upplös 
ning. 3)era§ fropp§bt)ggnab mer/lar mtydet,men är atttib ftmnerli* 
gen enfel. gör fin t få titterlig grab enfla btyggnab fattad beåfa 
bjur urbjur; be benämnaå äfmen infufionåbjur. 'De föröfa fig 
mtjdet fjaftigt genom belning. 3 en enba mattenbroppe funna fin> 
na§ flera ljunbra fåbana fmå bjur. 3)e mtnfta äro få fmå, att 
man får tänfa ftg 25 tufen t en rab, innan beraf blir en tum. Daf = 
tabt fin ofantliga litenhet, l)ar man bocf meb ffarpa mifroffop f)0§ 
betta Utta bjur funnat märfa lifSorgan, od) fyttmrie flag fyar fin egen 
utmärfanbe ffapnab ; några äro runba, anbra aflånga etter tråbfor- 
miga. 

Sitt urbjuren räfnaå ocf fpongterna etter fmamparne. 

Daftabt fin enfelljet äro lifmät be§fa bjur§ btiggnab i f)ögfta 
grab märfraärbig od) mittnar om famma mäftarebanb, fom mi be- 
unbra, bå mi betrafta be f)ögft utmedlabe bjuren. §uru unberbar 
är ide l)ela ffapelfen attt igenom! Sölott en ®ubå attmagt funbe fatta 
benna oänbltga mångfalb af raaretfer titt lif, blott ben fjögfta mi^ 
fjet grunb lägga en emig orbning i roerfmngåfrctfar, fom t fåban 
oänbligfjet forfa fyroaranbra! 

"(Stora äro §erranå merf, ben fom berpå aftar ( tjan fjafroer 
luft beraf," 

2ld, när få mtidet ffönt i fyrtmrie åber 
2Xf ffapelfen od) lihuet fig förråber, 
$ur fjärlig måfte fielfroa tättan foara, 
£)en ettrigt f lära ! 






69. En jättebläckflsk. 

Den 30 November 1861 observerades från franska post- 
ångbåten "Alecton" ute på Atlantiska oceanen mellan Ma- 
deira och Teneriffa ett hiskligt odjur, som genast gjordes 
till föremål för en ifrig jagt. I tre timmar förföljde man 
detsamma och lyckades slutligen att harpunera det samt 
anbringa en rännsnara af ett starkt tåg omkring dess 
kropp. Vid upphalningen skar sig likväl tåget genom 
köttet, och man fick endast stjerten ombord. Fartygets 
befälhafvare, löjtnant Bouyer, hade likväl haft tillräcklig 
tid att noga iakttaga djurets yttre skapnad. Han gjorde 
en afbildning deraf, hvilken jemte beskrifning insändes till 
franska akademien och sedan offentliggjordes. B. beskrif ver 
det såsom 18 a 20 fot långt, deri ej inberäknade de långa 
armarne, som sträckte sig framåt från hufvudet; kroppen 
var spolformig, till färgen tegelröd, och dess vigt uppskat- 
tades till omkring 2 tons. Ögonen voro stora som stora 
tefat, blågröna och orörligt stirrande. Munnen i kroppens 
främre ände, inom den krets, som bildas af armarnes fästen, 
var beväpnad med hornkäkar, liknande näbbet af en pape- 
goja, och tycktes mäta minst hal f annan fot. Stjerten var 
försedd med två väldiga fenor, och det stycke deraf, som 
bragtes ombord, vägde 4é pounds. 

Detta är ej det enda exempel man känner på, att så- 
dana vidunder observerats. I de flesta fall hafva de dock 
endast blifvit sedda af okunniga och vidskepliga fiskare, 
hvilka af häpnaden för tillfället förlorat sina sinnens fulla 
bruk och derför utmålat föremålet för sin fasa med sådan 
öf verdrif t, att förståndigt folk ansett alltsamman blott som 
en dikt. Norska fiskares berättelse om u Kraken," hvil- 
ken de säga stundom höja sig till vattenbrynet såsom en 
stor ö, har möjligen ett dylikt ursprung. En annan histo- 
ria hör man stundom omtalas af sjömän om en jättepolyp, 
som kan slingra sina armar omkring ett helt fartyg, med 
en af dem gripa tag om masttoppen och så vräka omkull 
hela fartyget. 



25? 







De första tillförlitliga bevis för tillvaron af bläckfiskar 
med jättelika proportioner — om också ingalunda jemför- 



258 

liga med dem, som framställas i ofvannamda skepparhi- 
storier — lemnades för omkring 20 år sedan af den rykt- 
bare professor Japetus Steenstrup i Kjöbenhavn. Han 
hade fått sig tillsända käkarne äfvensom stycken och ar- 
marne af sådana djur, funna i magen af stora hajar och 
spermh valar; dessa stycken voro försedda med sugkoppar 
på ett par tums diameter, under det att motsvarande delar 
hos de största, förut kända arterna ej äro större än ena 
halfvan af ett mindre nötskal. Äfveu de funna käkarne 
visade, att de tillhört bläckfiskar af dittills oerhörd stor- 
lek. 

Underligt nog hafva sådana jättedjur, som förr voro 
så sällsynta, att naturforskarne i det längsta ville förneka 
möjligheten af deras tillvaro, numera på en gång blifvit 
jemförelsevis allmänna. Sedan 1871 har det nära nog 
hvarje år inträffat, att ett eller flera exemplar funnits döda 
eller döende flytande på hafvet eller af vågorna uppvräkta 
på land. De flesta fynden hafva gjorts på The Grand 
Banks vid Newfoundland, och man har ej blott i behåll 
fiskares berättelser om dem samt en och annan bit af sjelfva 
djuren, utan vårt lands främste naturforskare på detta om- 
råde, professor V. E. Verrill, har fått tillfälle att under- 
söka en mängd sådana stycken och till och med ett par 
hela exemplar, hvilka numera förvaras i museer, ett i 
Halifax, N. B:, och ett i New York. 

Ett egendomligt förhållande är, att dessa fynd alltid 
gjorts vid samma årstid, nemligen på senhösten, och att 
djuren då alltid funnits döda eller i mycket försvagadt 
tillstånd. År 1885 observerades i Oktober minst ett hälft 
hundratal af dem på The Grand Banks. Hvad anled- 
ningen kan vara till sådan dödlighet bland dem just vid 
den årstiden, är ej utredt. Det största exemplar, man hit- 
tills uppmätt, fångades 1878 i Notre Dame Bay. Kroppen 
mätte 20 fot från näbb till stjertspets, och ena armen var 
35 fot lång. Dessa bläckfiskar hafva 10 armar, af hvilka 
de 8 äro vida kortare an kroppen, under det att de öfrige 
två stundom äro flera gånger längre än hela kroppen. 



Åttafotingen (Octopus) representerar en annan grupp 
af bläckfiskar med endast åtta armar. 

Vi nämnde, att naturforskarne länge betviflade jätte- 
bläckfiskars tillvaro, och de gjorde detta af två skäl, dels 
derför, att berättelserna om dessa vidunder voro uppfylda 
af så mycken öfverdrift och så många påtagliga orimlig- 
heter, att ingen upplyst persQn kunde tro på dem, och 
dels derför, att sådana varelser aldrig varit sedda af någon 
vetenskapsman. Deras tvifvel hafva dock omsider kommit 
på skam. Det gifves många ting under solen, som de lärde 
aldrig drömt om. Josua Lindahl, 

70. Bolag Ibland djuren. 

2Bib ett noggrant ftubium af bjurroertben göra rot en mängb 
tafttagetfer, f om få beftämbt erinra om förfyåflanben inom be menff liga 
famfyäflena, att rot mät må fäga, bet fnappaft någon fociat ftättning 
finne* inom be fenare, fom ej t)ar fin motfroarigtjet inom be förra. 
£)e flefta bjuren lefma frebttgt af fitt arbetet frnlt oct) ibfa ett är- 
ligt nrfe, fom bereber bem tif§uppet)älle. SSi finna btanb bem mu= 
rare, timmermän, mäfmare, papperåfabrifanter, jorbbrufare, fi(fe§* 
fpinnare, flräbbare, fpet§!nt)pplare, ja t. o. m. fonftnärer. 3)e bjur= 
arter, fom tef roa. tillf amman§ iftörre famtjätlen, tjafroa finåemellan 
förbelat be för famfyäHetS beftånb nöbiga förrättningarne få, att roi 
finna öfroertjet oct) nnberfåtar, oct) blanb be fenare några, fom flttbba 
famljället, fåfom potifer eller folbater, meban anbra utföra t)lt)arje- 
t)anba ft^tor: några fjafroa boftäberna§ uppföranbe oct) reparation till 
fin färflilba jt)§fetfättning, anbra anffaffa föba åt famt)ätlet, anbra 
åter betjena brottningen eller t)afroa roårben om" ungarne etter fföta 
om t)it§bjuren — fåfom t. e£. fattet är t)oå rotéfa myrarter, tjioitfa 
"t)ålla på ftatt" ett ftagä fmå btabtög, fom affönbra broppar af en 
föt roätffa, tjtoitfen mtjrorna meb ftor begärtigfyet uppfupa ; man t»ar 
fattat be§fa btabtöfj mtjrornag mjötffor. 

TOert roib ftban af beåfe rebtige arbetare finna rot ocffå många 
lata obogor, fom ej roitja arbeta,utan antingen fåfom tjufroar eller 
röfroare tittegna fig frulterna af be förren arbete etter oct fom fntott* 
gäfter t)ålla titt gobo meb öfroertefroorna af be rebtige arbetarneå 
eller be äfroenttyrfige röfroarena§ måttiber. 



Ofta finna toi ttoå etter flera bjur af fjett olifa ffaSfer ingå bo* 
lag meb fjtoaranbra. £)et är ej atttib få lätt att taga reba på för 
fjtoab änbamåt be ingått tit fåbant Bolag, men bå toi, få långt na* 
rurené hemligheter r)ittiH§ btiftoit genomffåbabe, funna pnja en 
totfj plan, må toi toäl antaga, att äftoen beäfa bolag äro orbnabe ef* 
ter fåban plan ocf) ej bero af tillfällighet. 6äferfigen fjaftoa be fle* 
fta fett, fmru boffapen fjär i SImerifa på fommarbetet åtföljes af en 
liten ftoart fogel meb brunt rjuftoub, "the cow-blackbird," fom 
fjan fallas. £en ftörfta förtroligfjet ttjcfeg råba mellan beSfa bo* 
lagSmän; än fer man fogeln piocfa inf efter i gräfet, ftunbom intoib 
f onö etter o^enS mule, än flöger f)an upp på bjuretS rögg. $mb ge* 
menfamma intreSfen funna beåfa håba få olifa toarelfer f)aftoa? 
©äferligen gör fogeln en toigtig tjenft åt fin toän genom att- uppäta 
bromfar ccf) flugor, fom eljeft ffutte plåga bet otoiga nötfreaturet 
ocf) tia gengäib uppffrämmer betta fenare ur gräfet tjtoarjeljanba in s 
(efter, fom föft att bölja fig ber men nu funna upplocfaS af fogeln. 

Utan att närmare rebogöra för fjtoab nutta beSfa batagåmän 
funna rjaftoa af fjtoaranbra — Ijtoilfet för öfrigt i be ffefta fall ännu ej 
bliftoit utrönt — toill jag blott i fortset anföra några exempel på få* 
bana bolag. §ajen, betia glupffa rofbjur, fom uppflufar fnart 
fagbt allt, fjtoab fjan fan fomma öftoer, leftoer bocf enbrägtigt titt* 
fammanS meb en liten fiff, fom af fjömän fatta* loffen, emeban man 
trott, att fjan toifar f)ajen toägen tia platfer, ber benne fan finna 
rof. ^rofobilen, lifalebeå befant för fin rofgirigljet, toifar fig bocf 
ftäbfe toänligt ftnnab mot en liten toabarefogel, fom t. o. m. toågar 
fig utan fruftan in i frofobilenS öppna gap, ber l)an gör fig en mål* 
tib af iglar ocf) anbra fmärre toattenbjur, fom innäftlat fig ber. 

fcfftHiga f)af3*muf5lor logera ofta inom fina ffal fmå frabbor, 
rjtoilfa ej irjcfaS toåtta fin f)t)re§toärb någon olägenhet utan gerna 
tittåtaS att efter bef)ag gå in ocf) ut (£n fåban liten frabba, Pin- 
notheres, är ganffa toanlig i oftron. 

SOUnga fmå fiff ar uppeljåtta fig blanb be f. f. mebuforna etter 
rjaj£*näf3torna ; bå någon fara Ijotar, ffrmba be in genom mebufanS 
toiböppna mun od) gömma fig i f)enne3 mage famt begiftoa fig åter 
ut, när faran är öftoer. 2ttt betta ffer meb mebufanS futta famtöcfe 
är ottoiftoefaftigt, tt) f)on egertitt fitt förftoar en Ijel arfenal af fmå 



261 

giftiga .pilar, §tt>itfa f)on utflungar mot fina etter fin fft)bb§Itng^ 
fienber,men atbrig mot benne fjetf. 

SSår ptauScl) framft ätter bilben af ett btitift bolag. eremit* 
fräftan (Payurus) är en nära flägting till hummern od) f!obfräf= 
tan, men l)enne3 bafre bel är ej, fåfom fyté bem, ffäbbab af ett tal!= 




panfar, utan befläbeå enbaft af en tunn t)ub. £itt fföbb od) boftab 
utroäljer l)on berför ett tomt fnäcfffal af paéfanbe form od) ftorlef 
od) infttder baf droppen bert, famt brår betta l)u§ meb {ig, r)tt)art;elft 
{jon går. £>å Ijon murtt få mtidet, att tjufet blir för trångt, utbti* 
ter l)on bet mot ett ftörre. Ofta finner man en maf! (IsTereis) in* 
qmarterab i famma flat. £)å eremitfräftan förflaffat fig en gobbit 
att äta, fe£ mafÉen ftida fram fitt tjufmub ur ffalet od) beltaga i 



måttiben* 9ften eremit!räftatt f)ar äfmen en annan famrat, fom 
fått fig platå anraifab ofraanpå fjufet» ta!. 2)et är en fjöfippa 
(Actinia), fom meb fin breba ba%, "foten," filter fäfert faftfjäftab 
ttrib fnäcfffalet ocrj fålunba far fri ffjuté nnber eremitfräftan^ fring= 
roanbringar på rjafsbottnen. 3)å Ijufet ffatt utbtitaå mot ett ftörre, 
tageé aCCtib tjänfrjn titt fjöfippan§ beqtoämligfjet. eremitfräftan 
afloéfar t)enne meb ftörfta omforg från bet gamla ffalet od) flottar 
fyenne öfmer titt bet ntia. fan fjöfippan attbeleé ej förmål att jä= 
fta fig ber, få föfer eremitfräftan ett annat JM, änbä titt be§ f)on 
trjcfat§ finna något, fom tifmerenåftämmer meb jjöfippanå fmaf. 
3)å eremitfräftan fjar något att äta, ft)ne§ fjon ofta afftita en mnn§- 
bit meb flon ocf) räcfa bet upp titt fjöfippan, fom mottager bet meb 
fina många armar oct) inftoppar bet i fin mun. 

£)et är fjärmib, fom i få många anbra brjtifa fatt, ännu oflart för 
ofj, fjmab ömfefibig förbe! betta bolag§ förfjåttanbe fan erbjuba be 
färffitba meblemmarne af bolaget ;åtminftone är bet fmårt att fatta, 
[)toab förbel eremitfräftan fan fjafma af att braga förforg om tmå 
anbra maretfer, f)ttntfa ej ftinaå bibraga titt fjenne§ eget tifåuppe* 
fyätte. 931an ffutte fanffe mitja gtéfa, att eremitfräftan fjärmib 
Ijanbfar af ren, oegennyttig färlef; men bet blir bå en annan fråga, 
fimarför benna färlef tittrar fig juft emot be§fa håba bjur ocf) ej tifa 
gerna emot anbra. S)et är nemtigen ett egenbomtigt faftum, att, 
bå många arter af eremitfräftor odj många arter af fjöfippor ocf) 
maffar finnaå i famma traft af t)afmet,mätjer lifmäf fjmar od) en 
fina beftämba bolagsmän af juft en mig art od) förebrager att gå en- 
fam fjettre än att aåfociera fig meb någon annan art än ben utfo^ 
rabe, more ben än få nära beflögtab meb benna. SSi finna t. ey. 
Payurus Bernhardi bilba bolag enbaft meb Actinia parasitica, 
ocf) Payurus Prid.eauxii enbaft meb Actinia palliata, ocf) bet 
more fåfängt att förföfa åftabfomma ett bolag genom någon om* 
merftng af "partners." (3ofua £inbaf)f). 

71. Insektver Idens betydelse i skapelsen. 

Om insekterna kan man med allt skäl påstå, att de äro 
storartade både i nytta och skada samt att de i naturens hus- 
hållning utföra ett värf , som alldeles icke tyckes stå i för- 



263 

hållande till deras kropps litenhet. Men tager man i be- 
traktande den förvånande mängden af deras arter, mång- 
falden i deras former, som gör dem passande för de mest 
olikartade lefnadssätt, samt den otroliga hastighet, hvarmed 
många af dem föröka sig, så inser man ock, att de icke 
sällan kunna blif va förhärjande landsplågor samt på mång- 
faldigaste sätt skada och besvära menniskan både till lif 
och egendom. De förstöra och ödelägga åkrar, ängar, 
trädgårdar och skogar; de förtära de förråd, som hon sam- 
lat åt sig för vintern; de söndergnaga de klädesplagg, som 
hon förvarar i skåp, genomborra böckerna i hennes biblio- 
tek, i synnerhet om hon för länge låter dem stå obegag- 
nade på hyllorna; de pina eller till och med döda hennes 
husdjur, och, icke nöjda med att anstifta allt detta ofog, 
sticka, nypa, gnaga och bita de henne sjelf, så snart de 
det kunna, ja, de välja till och med hennes eget skinn till 
vistelseort och förorsaka vedervärdiga utslag och bölder. 

Huru förderfliga insekterna kunna blifva för växt- 
verlden genom deras ofantligt starka förökning, inses lätt; 
och om man eftersinnar, huru många millioner gånger 
millioner små käkar oaflåtligt äro i verksamhet för att 
söndertugga, söndergnaga och förstöra allt, som grönskar 
och blommar, så måste man verkligen förundra sig, att, 
oaktadt deras glupskhet, våra skogar bära ett så tätt löf- 
hvalf , samt att våra åkrar och trädgårdar bringa en så stor 
del af sina frukter till mognad. 

Men försynen, som alltid är betänkt på att upprätt- 
hålla jemnvigt i naturen, har äfven på mångfaldiga sätt 
utstakat gränser för de växtätande insekterna. En, fuktig 
och kall, omby tlig väderlek är redan ensam tillräcklig att 
tillintetgöra oräkneliga i hudömsning stadda och derunder 
mer ömtåliga insekter, och äfven genom växternas starka 
tillväxt, som icke lemnar dem tid att förstöra de späda 
delarne, gå många förlorade, hvilka blott kunna lifnära 
sig af detta utsökta födoämne. Dessutom förföljas de och 
dödas hoptals af otaliga fiender. Rof-insekter och parasi- 
ter (snyltgäster) af mångfaldigaste slag — nyckelpigor, 



264 

getingar, larvödare, trollsländor, florsländor m. fl. — an- 
ställa oupphörligt jagt på dem; alla sångfoglar, svalor och 
klätterfoglar, kajor, kråkor och skator utrota dem i oräk- 
neliga tusental; igelkottar och mullvadar, flädermöss och 
svin, myrslokar och myrkottar tillintetgöra myriader af 
löf maskar, larver och enger, myror och termiter; och men- 
niskan, med hvilken de lefva i beständigt krig, använder 
till deras förstörande alla medel, som hennes uppfinnings- 
rika ande förmår uttänka. Häraf kommer det sig, att de 
blott undantagsvis, ungefär såsom en rasande orkan eller 
en stor eldsvåda, uppträda förstörande i stor skala, och vid 
närmare betraktande skola vi finna, att deras inflytelse på 
växtverlden i det stora hela är af öfvervägande nytta. Hvad 
som är sjukt, multnande, missbildadt, angripes af dem före- 
tvädesvis: de påskynda dess förfall, och bereda derigenom 
rum för en friskare och kraftigare växtlighet. 

Skadliga äro i många fall myrorna och termiterna, men 
de rensa skogen, bortskaffa skyndsamt i förmultning stadda 
örter eller döda stammar och bidraga icke litet till skogens 
hänförande skönhet, derigenom att de hastigt utplåna alla 
spår af förgänglighet. Till och med de ödeläggande gräs- 
hopporna bana väg [för en friskare, saftigare växtlighet 
och förstöra mången frodig ogräsväxt, som eljest skulle 
hafva fått en farlig öfvervigt. De förvandla visserligen 
grönskande fält till en öde Sahara; men återvänder man 
dit inom några veckar, så stå ängarne så mycket yppigare, 
och en hel djurverld fröjdar sig åt det unga, mer än förut 
välsmakande gräset. 

Skulle således insekterna plötsligen försvinna ur ska- 
pelsen, såsom väl mången af oss flerfaldiga gånger, plå- 
gad af deras anfall, torde hafva önskat, då först skulle det 
rätt visa sig, huru mycket de bidraga till den allmänna 
ordningen. Icke allenast skulle många växtslägten, som 
höra till de allra skönaste, gå under, emedan de till sin 
befruktning ovilkorligen behöfva insekternas biträde, utan 
äfven skogen skulle dem förutan förqväfvas genom sin allt- 



265 

för starka tillväxt och öfverallt vanställas genom misspry- 
dande spår af död och förfall. 

Men gå vi ett steg vidare och kasta en blick på deras 
inflytande på den öfriga djurverlden, så finna vi, om vi opar- 
tiskt jemföra skada och nytta, att den senare är alldeles 
afgjordt öfvervägande. En hel här af as-skalbaggar och 
spyflugor är rastlöst verksam att bortskaffa ruttnande äm- 
nen, som eljest skulle förpesta luften; till och med myggor 
och knott, hvilkas stygn ofta bringa menniskan nästan i 
fÖrtviflan, bevisa sig i andra afseenden vara hennes vän- 
ner, emedan deras larver hålla kärrens vatten rent och der- 
igenom förhindra många giftiga utdunstningar. 

Vidare är många foglars och däggdjurs tillvaro bero- 
ende af de insekter, som tjena dem till föda, och om äf- 
ven iöfmaskarne ofta anställa förtretliga härjningar i våra 
trädgårdar, så få vi å andra sidan icke förgäta, att om icke 
insekterna funnes, skulle också näktergalen, rotgeln och 
många andra intagande sångfoglar, hvilkas ljufva stämmor 
på ett så angenämt sätt lif va skog och fält, förstummas. 

Sålunda bidraga dessa så illa anskrifna, illa beryktade 
insekter medelbart till våra njutningar, och några bland 
dem äro, såsom är allmänt bekant, af så stor direkt nytta, 
att de i handelns och industriens historia intaga en ganska 
vigtig plats. Jag vill "endast erinra om silkesmasken, kon- 
sjonell-och gummilacka-sköldlössen samt det flitiga biet, 
hvilkas produkter stiga till många millioners värde och gifva 
tusentals menniskor sysselsättning. Icke utan kommersiell 
betydelse äro galläpplena, och äfven mannan framlockas 
genom stygn, orsakade af en strit och en sköldlus, ut ur 
manna-askträdet och manna-tamarisken. 

Termiter och myror ätas såsom läckerheter af många 
vilda folkslag; buschmannen och beduinen glädja sig åt 
gräshopps värmarne, h vilka skänka dem en lika så smaklig 
som närande föda, och i Persien och Marocko skola till 
och med dessa landtmannens plågoris i sådan mängd föras 
till torgs såsom matvaror, att vid deras ankomst köttpri- 
serna falla. 



266 

Åtskilliga viflars larfver, som lefva i palmträdens märg 
eller kådan på deras blad, gälla både på Sundaöarne och 
Antillerna som en läckerhet af första slag, hvars smak 
erinrar om Indiens finaste kryddor; och kinesen, som icke 
låter någonting ätbart förfaras, förtär utan ringaste mot- 
vilja silkesmaskens afnystade puppor. 

Äfven hemtas af många insekter vigtiga läkemedel. 
Det kraftiga dragplåster, som är kändt under namnet "spansk 
fluga," fås från en art skalbaggar, sedan de blifvit väl 
torkade och söndersmulade. Myrorna innehålla en vätska, 
som mot gikt, hudsjukdomar och lamhet visat sig välgö- 
rande, och myrbad prisas ännu såsom nyttiga i nämnda 
sjukdomsfall. 

Sålunda tillfredsställa insekterna på mångahanda sätt 
menniskans behof eller njutningsbegär, och, om de ofta 
för henne blif va besvärliga eller skadliga, är detta vanligen 
blott ett välförtjent straff för hennes egna fel. Lättsinnigt 
dödar hon den oskyldige mullvaden, som alldeles icke äter 
några växtämnen utan blott utrotar otaliga larver; fläder- 
musen, som hufvudsakligen lefver af jagt på ollonborrar 
och skymningsfjärilar; lundens angenäma sångfoglar, hvilka 
icke allenast bereda oss en njutning genom sina melodiska 
toner, utan äfven äro så flitigt sysselsatta att inskränka 
de växtätande insekternas alltför starka förökande. Sålunda 
motarbetar menniskan af skadebegär försynens välgörande 
afsigter och stör genom sitt eget oförnuft jemnvigten i 
skapelsen. 

72. Ordspråk. 

Vilja är gerning. 

Gud helsar mången, som aldrig tackar honom. 

Vaken man är svår att väcka. 

Gud gifver hvar fogel sin föda, men kastar den icke i reden åt 

honom. 
Tala icke så, att du glömmer att höra. 
Skrif oförrätter i sand, men välgerningar i sten. 
Hvad en menniska har lust till, det får hon också tid till. 
Att nöjas med litet är att vara rik utan möda. 
Med en trogen hand och en stilla mun går man verlden rundt. 



267 

Man skall icke säga annat, än hvad man menar, men derföre skall 
man icke säga allt, hvad man menar. 

Gods förloradt, intet förloradt; ära förlorad, något förloradt; mo- 
det förloradt, mycket förloradt; Gud förlorad, allt förloradt. 

Hvaa der icke ligger magt uppå, böra vi icke gifva akt på. 

En menniska behöfver blott litet för att lefva, och detta lilla 
behöfver hon blott en liten tid. 

Bättre verlden vet, att du är en syndare, än Gud vet, att du är 
en skrymtare. 

När man betalar sin skuld, förökar man sitt bo. 

En god sak kan man icke göra för ofta. 

Ofta sitter rikt barn i fattig moders sköte. 

73. I naturen ingen frid. 

£)et af inre ocfj rjttre ftormar fönberflitna, af inre ocrj rjttre 
fienber jagabe, arma mennifforjjertat trängtar efter rjroila od) frib. 
Dd) fjtoem jluHe milj a förmena bet betta? "3 9^öfmen får bu Ijnrila 
od) friben fan bu upplefraa inom naturen» l)etgebom, t ftotet af na= 
turen, r)tt)ar^ raarma moberSrjjerta ftapoar få l)ögt för fina barn§ 
roäl," r)eter bet ofta. Od) t be meft fjänföranbe uttrrjd rjar "gub* 
innan," "mobern" naturen blifrait Befjungen odr) befjunge» ännu, 
od) i ftmnerfjet bå f)on t urålbrig, af mennifforjanb ofjämmab tt>är> 
ligf)et, framftår i Ijela rifebomen af träbflagen§ mångfalb, foglarne* 
färgpraft, jorbmånenå r3örbigt)et ocf) lufteng milbrjet Men ljuru 
f!ön målningen må mara, ben rjar fina ftäcfar. 2)en "eraiga må* 
ren" afbrt)te§ af rafanbe orfaner. 2)e parabififfa balarne öfroer* 
fraämmaS af roålbfamma roattenmagfor. £)e baljamiffa fälten för- 
öbaS af framtåganbe gräåfjoppfraärmar. Xräben, fom "mä£a upp 
i rjtmmelen," fntjtaS i fin roä£t af otaliga frioftörare. Sfttjror fräta 
bera§ rötter od) barf, en art ffalbaggar föuberfågar bera£ grenar, 
milliontals raanbringsbufraor flå neb i beraå fronor, rjtuilfa be fön* 
berbrtjta genom fin trjngb. 

Sften mäjterna fjelfraa förberfma rjtuaranbra. ©lingerroärter, 
ftarfa fom anlartåg, fno fig omlring be tjocfafte träbftammar, rjngga 
fig in i beraä bar! od) träb li!t IjmaSfa fttlar, utfuga fåfom blobig^ 
lar bera§ fafter, ja,en art fltngermäjter tid ocf) meb begrafmer etter 
inmurar många träb, om äfmen få ftarfa fom mal)ognrj=träben. 931om* 
mor utbunfta en giftig ånga odj förpefta för träben^ rötter od) filab 



268 

näringen nr jorben odj luften, Sfraen inom raäjten fjelf förfiggår 
en ftrib, bå bet ftarfare uppäter bet fraagare. Ur r)rt>arje fofo§fruft 
t. e£. ffutte åtminftone trenne färnor utbitba fig, men mantigen bö* 
bar ben ena be begge anbra, berigenom att f)on enfam förtär ben 
fota mcberåmjölfen. Si!atebe§ finner man efter regeln i Ijmarje 
moget efotton jemte bet enba frö fom uppnår fin utmecfting, fem frö- 
fom, fjnrilfa af betta blifmii unbertrtjcfta od) utfjungrabe. ©amma 
ljublöfa famp, fom förfiggår i träbeté btab, pott, frö- etter färnljuS, 
före§ o ef utan raft emellan be jemte fjtoaranbra mäjanbe enffitba 
gjäfen, örterna od) träben. $roarje roäjt föfer fitt lif genom ben 
anbre§ böb. 

SSänba rai of$ titt bjurrifet för att föla friben, få finna ttri fjo* 
nom ber lifa litet. §raartl)än i naturen mi rigta mara bticfar: 
famp, qtoat, plåga, morb od) rof möta 0J3 i alla trafter, alla etemen* 
ter, åtta åråtiber, alla bjurftaåfer. Sötanb infeltema gifroa§ be/ 
fom i morbluft od) grtjmfjet icfe ftå tittbafa för f)rjenan, f)ajen, frofo- 
bilen ocr) gamen. (£tt ftag§ getingar, för att blott nämna ett e^em* 
pel, fjemföra åt Ijmart ocf) ett af fitt ängel 10—12 maffar, fom be 
icfe böbat utan blott ftungit. §marje bag unber loppet af 12 — 14 
bågar förtäraé be§fa böenbe od) plågabe majrar. Scfe blott be fmå 
od) fmagare bjuren bu!a unber för be ftörre od) ftarfare, äfmen be§fa 
äro t fin orbning rjemfattne åt famma lott. SDe ftörfta pottfiffar 
od) tjmatar funna få plågad af en liten lf tum lång fräfta, att be 
för fmärta ide fällan fafta fig upp på lanb. £ejon od) tigrar f)afma 
ofta fmårt att märja fig för ftägnflugor. Örnar od) gamar äro 
uppftjtba af oräfneliga fntjltfräf. (Snäcfor od) maffar finna§ titt 
ben mängb i be mjufare belarne af frofobilen§ fmatg, att t)an 
ftitta ufcpfpärrar fitt gap för att låta bjerfma toabfoglar oftraf* 
fabt t)oppa in od) renfa bet. hettan ormame§ fjätt borra fig 
otaliga infefter för att lefma på fina mäfbiga t)errar§ befoftnab. 

3 ben lefmanbe naturen föfe§ friben förgäfmeS. SUcåfjänba 
ben liflöfa ffutte fjafma åtminftone r)mila att oiuba på? Stten 
äfmen t)on t)ar ingen. £)et ena elementet uppträber mot bet qxl* 
bra. SSattnet anftätter förfärliga härjningar od) töårrjcfer ifrån 
fjelfma bergen ftenbtocf, bem bet feban unber årf)unbraben§ lopp 
finmaler titt fanbforn. Unberjorbiffa etbmaåfor föfa i roulfaner 



269 

fina utlopp ocr) öbetägga t)eta tanbfträcfor. 9Jcetatterna fjeffroa 
ffona§ icfe utan frätas af roft, ja be äbtafte tjafma fina fienber 
i attefjanba femiffa föror otf) fatter. Sften ide getter ftiernr)rm* 
meten t)ar någon frib att gifma. 2)en manliga månen, fom få 
troget följer mår jorb, är en ftor utbrunnen mulfan, torr fåfom 
pimpften, näppeligen omgifraen af någon luft, ocr) berför öbe ocr) 
bö\>, lil ett utbränbt ftätfe. gruftan§märba ftormar rafa på 3u* 
piter§ molnrjaf oå) på WlaxZ omroerfa fåfom r)o§ 0J3 minter oct) 
fommar. 

©å uppföler man friben förgäfmeå i ffapetfen. §an finne§ 
ide i naturmertben, icfe en gång ibtanb meunifforna, r)roitfa3 
rjjertan, fa länge be ide leftua i ®ub, äro fom ett ftormanbe r)af, 
T^luttfet icfe fan mara ftitla, ocr) fribenå mäg meta be icfe. §ögre 
upp måfte mi föfa friben — i rjonom fom är mår frib, berföre 
att tjan förfonat allt meb ®ub i fitt lif, fom r)an lefbe t 
(&ub, odj i fin böb, i fjmitfen f)an utgaf fig titt återlöfen — 3e= 
fu3 ®riftu§. 

Unber ben tunna jorbfforpa, på rjroitfen mi Bo ocr) manbra, 
fjuba gtöbr)eta etbmagfor; iblanb otaliga ftora f)imtafroppar fruäf* 
mar mår titta jorb i fin Bana. Drbning ocr) lag rjerfrar nu mifjt 
t naturen, men frib finne§ ber icfe. "gör närmaranbe äro beåfa 
elementer få bunbna genom motmäganbe frafter, att allting är 
lugnt ocr) ftitla; men när ben 2ltt3mägtige§ orb en gång utgår 
för att lösgöra bem, ffola ben rjtterfta bagen§ ffåbefpet, fåfom 
ffitbra§ i 23ibetn, taga fin början." $nt\U be§ fucfar tjeta ben 
närmaranbe ffapelfen unber förgängelfen§ trälbom. SÖeen bm 
nrja fjimmeten ocr) ben nrja jorben, fom mi tjafma att mänta, 
fomma icfe att fucfa etter båfma, ocr) ben tittfommanbe ftaben§ 
murar od) portar ffola r)eta frib oct) t)elfa, 

74* Om yerldeiL 

Allt hvad Grud har skapat, jorden, himraelen och allt 
hvad deruti finnes, kalla vi verlden. Vi tycka väl att vår 
jord är mycket stor, men i sjelfva verket är den en obe- 
tydlighet emot hela verlden. För oss menniskor synes det, 
som om jorden vore omgifven af ett blått hvalf, som vi 



270 

kalla hirumelen eller himlahvalfvet, på h vilket solen 
och månen röra sig, och på hviiket tusentals stjernor sitta 
fastade som små lysande prickar; och vi tycka, att alla 
dessa äro ganska små mot vår jord. Men menniskorna haf- 
va af Gud fått icke allenast lust, utan äf ven förmåga att 
skåda in i Guds allmagt; och då har det visat sig, att så 
stor jorden än är, så är dock hvarje stjerna mycket, ofant- 
ligt mycket större och ligger så långt borta, att ingen men- 
niska kan rätt tänka sig ett så långt af stånd. Härigenom 
kan menniskan lära inse, huru stor och mägtig Herren Gud 
är: "ty hans osynliga väsende och hans eviga kraft och 
gudom varda beskådade, när de besinnas af gerningarne, 
nemligen af verldens skapelse. 1 ' Derför säger ock Esaias: 
"Upplyften edra ögon högt och sen! Hvem har skapat 
dessa? Han, som i ordning utför deras här, som ropar 
dem alla vid namn, han, för hvilkens stora niagt och starka 
kraft ingen af dem uteblifver." 

1. 3arbett. S)en petiga ©frift tärer og, att fävä) flapabe 
Rimmet oct) jorb (toerlben) på fer, bågar. £)en bel af toerlben, fom 
blifttrit nenniffan cmttrifab tid bonings* oct) roerfntngåort, tatttå jor* 
ben. 

Unber flera tnfen år tefbe menniffoma i ben tron, att jorben 
roar aflbeles flat ccf) att ben ftob allbeleS ftula, men att fölen, må* 
nen odj ftjernorna rörbe fig omfring jorben. görft på 14004atet 
börjabe man begripa, att jorben mar runb fom ett flor, ocr) unber 
förra tjälften af 1500 talet tefbe en man roib namn ®opemifu§ (böb 
1543), tjrotlfen berotfabe, att bet mar fölen, fom ftob fttlla i förfjåt* 
tanbe till jorben, men att jorben rörbe fig omlring fölen. 

Sitt få är merftiga förtjåflanbet oct) att jorben är en mtjcfet It* 
ten bel af allt t)roab ®ub (lapat, bet t)ar féban beg blifmit ännu tt)b s 
tigare beroifabt. 

3lnnu finna§ menniffor, fom tro att jorben är flat oct) att bet 
är fölen, fom går omfring jorben ; hetta tro be, emeban be böma 
efter blotta utfeenbet 

Wan t)ar många beroté berpå, att jorben är runb. %8i 
roitja blott anföra några. 



271 

Om roi ftå roib ftrcmben af ett §af odj ett ff epp närmar fig, få 
fe rot förft maftertta od) berefter få fmåningom fjetfroa ffeppsftrof* 
roet. SDetta lommer beraf, att roatteurjtan är fuflrig, od) att rutt* 
rigtjeten ffrjmmer bort ffeppetS nebre bet. 

SSore jorben flat od) ett mennifta refte oafbrutet åt ett od) fam* 
ma t)ått, få ffutte ben menniffan ftutttgen en gång fomma titt jor- 
ben§ änbe. 9?u I)afroa många förföft bet od) feglat oupphörligen t 
famma roäberftred, men efter ett eller annat år§ fegtanbe tjafroa be 
fommit tittbafa titt famma ftätte, från tjroittet be börjabe refan, od) 
tifroäl Ijabe be albrig roänbt om någonftäbeå. 

3orben§ form tifnar fåtebeå ett ftbt. Om r)ela jorben ffatt 
noggrant afbitba§ pa en gång, måfte bet berför ffe på en f. f. glob 
etter gtobtarta. (Snffilba betar af jorben af6itba§ beremot bäft på 
fartor; på lartan tigger norr uppåt od) föber nebåt, öfter tigger titt 
t)öger od) roefter titt roenfter. 

guttfomligt ttotformtg är jorben ide. $å troå ftätten, fom 
ligga mibt emot fjroaranbra, är jorben litet plattare än på be anbra. 
®e§fa ftättenå mebetpunfter fattad jorben§ poler. S)en ena polen 
tigger mibt unber ben ftjerna, fom atttib frjtte§ ftå ftitta på t)imten 
od) fom fyeter polftjernan ; benna pol fattad norbpot, oct) ben anbra, 
på anbra ftban mibt emot, !atta§ ftjbpot. (£n ra! lime, fom man 
föreftätter fig mara bragen troärt igenom jorben från ftibpoten titt 
norbpoten, fattar man jorben§ a^et. 

gör att rigtigt lunna beftämma tjroareft en ort på jorben är 
betagen, föreftätter man fig, fåfom het ft)ne§ på en gto6 etter glob* 
larta, en mängb linier etter cirflar på rotéfa afftånb från t)roaran= 
bra bragna fring jorbf lotet. 9JUbt på jorbftotet, b. ro. f. tifa långt 
från be§ haba poler, tänler man fig en bugtig linie, tjroitfen tifa* 
fom ett tunnbanb omfluter rjeta jorben; benna linie fattad eqöatom, 
od) efter tjenne beta§ jorben i troå tjatfftot, bet norra oct) bet föbra. 

5ttta be anbra linier, fom tän!a§ bragna i öfter od) roefter, 
äro jemnlöpanbe meb eqöatorn oct) tattaiS brebbcirflar. Sörebbcirf* 
larne äro numrerabe i orbning efter fitt afftånb från eqöatorn. ®e 
roigtigafte blanb bem äro ®räftan§ oct) 6tenboden§ roänbfretfar 
(tropifer) famt be håha polartretfarne. ®räftan§ roänbfreté lig* 
ger 23^ graber norr od) ©tenbodenä 23J graber föber om tqöa* 



272 

tom; lilatebeå ligger norra polfretfen 23J graber från norbpolen 
od) föbra ^olfretfen lila långt från ftibpoten. 

SDe linier, fom tänla§ bragna i norr od) föber od) fom fåtebeå 
flära Brebbcirltarne, falla§ meribianer eller mibbagStimer, emeban 
alla orter, fom ligga nnber famma meribian, fjafma fåmäl mibbag 
fom mibnatt på famma gång. (£n af bem går öfmer ön gerro, me* 
fter om 5Ifrila, odj benna plägar man räfna för ben förfta meribia- 
nen. (£fter t)onom äro be öfriga nnmrerabe fåmät öfter* fom me- 
fterut. (Sfter benna meribian plägar man od bela jorben i ett öft- 
ligt od) ett toefttigt t)atfllot. 

Wa meribianema gå minlelrätt mot eqöatom od) genom Begge 
polerna ; be lomma alltfå närmare Ijraaranbra, ju mer be närma fig 
polerna. (Sjömän rälna meribianen genom ®reenmid) i ©nglanb 
för ben förfta. — ©åmät b r ebb cirllarne fom meribianema bela§ 
roantigen i 360 belar etter graber; en grab (°) bela§ mibare i 60 
minnter ( ' ), en minnt i 60 felunber ( "). 

Stteb tiUyelp af folen§ od) ftjemomaS ftättning lan man ut- 
rälna, nnber Ijmitfen Brebbcirlet eller meribian man befinner fig ; 
ocl) fom nu alltib nämnba linier fhma§ utfatta på lartor ocf) fjöfort, 
få lan t. ej. ben f jöfaranbe på bet fättet få tvtta, på fjnritlen pnnlt 
af tjafmet fjan befinner fig. 

Rörben är mfidet ftor. §uru man lunnat meb fälerfjet finna 
beg ftortel, ft)ne§ nog omöjligt, ocl) bod fjafroa be natnrlnnniga räl= 
nat nt än fmårare faler, fåfom folenå oct) månens ftorlel, famt Ijuru 
långt Borta be äro från jorben. Qorbeng omlreté, ber ben är ftörft, 
eller ber eqoatorn går fram, är 5,400 geografifla mil od) Ijenneåbia- 
meter (tmärlinie) något mer än 1,720 mil. 

— 2)et manligt Brulliga längbmåttet i geografien är ben geo= 
grafifla milen, ©nfmenfl mit utgör 36,000 fot, en engelfl mil 5,280 
fot od) en geografifl mil 25,000 fot. (£n qmabratmit eller titmit 
(a m.) är en ftjrlantig t)ta, fom är en mil lång od) en mil Breb. — 

Rörben t)ar i ramben en tmåfatbig rörelfe, allbele§ lilt ett 
runbt Hot, fom laftcré utåt en Bana : bet Båbe ruffar omlring oct) 
flttttar fig framåt. Rörben toänber fig omlring fin a^el på 24 tim* 
mar, t)ftritlen tib laffa§ ett btign, ocl) gör fin refa omlring fölen 



273 

på 365 btygn, 5 timmar, 48 mimtter od) 49 f efunber ; benna tib f åtta 
mi ett år. 

®enom jorbenå bagtiga rörelfe uppfomma bag od) natt: ben åt 
foten mänba ftban är upptrjft od) fjar bag, ben frånmänba är mörf 
od) fjar natt. S oroettg artiga rörelfe beremot är antebningen titt 
fyvoab mi fatta åråtiber: mår, f ömmar, tjöft od) minter. 

Rörben inbetal efter ftimatet i 5 Bälten etter joner, nemtigen 
1 toarmt (tropifft), 2 btanbabe (tempererabe) od) 2 fatta bälten. 
$)et marma bältet tigger på ömfe fibor om eqoatorn oct) fträcfer fig titt 
tropiferna ; berför fatta§ be länber, fom ligga medan bem, tropt* 
ffa tänber; närmaft bet marma bältet ligger norrut bet norra btan s 
bahe od) föberut bet föbra btanbabe, fjfoitfa håba nå titt potarfret- 
farne. gran beåfa titt norb- od) ftibpoten fträda fig be håba fatta 
bältena. — 3 bet toarmare bältet är roärmegraben mfidet f)ög od) 
näftan lifa året igenom. £)er fjar man blott tmå åråtiber, nemti- 
gen regntiben od) ben torra årétiben. 3 be Manbabe bältena fram- 
fattar märmgrabené medling be ftora reban nämnba åråtiberna. ig 
be fatta bältena åter fjar man blott ttoå åråtiber, en fort fommar odj 
en lång, mtidet fatt minter. 

2. Solen och andra himlakroppar. Solen, månen 
ocli stjernorna kallas himlakroppar. De hafva alla skapnaden 
af klot och sväfva i den stora rymden på ofantliga afstånd 
från h varandra. Deras antal är oräkneligt. Somliga bland 
dem äro s. k. fixstjernor, d. v. s. fasta, stillasittande stjernor, 
så kallade, emedan de icke märkbart förändra plats i för- 
hållande till hvarandfa. Fixstjernorna lysa af sig sjelfva 
och synas således genom sitt eget ljus. Till dessa hör vår 
sol. De öfrige himlakropparne äro rörliga men af sig sjelf- 
va mörka och synas derigenom, att solens ljus upplyser 
dem; dessa äro månar, planeter och kometerna. Jordenär 
en planet. Solen tillsammans med jorden och alla de an- 
dre himlakropparne, som röra sig omkring solen, utgöra 
vårt solsystem. 

Solen. Solen ar bland andra himlakroppar den för oss 
vigtigas te, emedan från henne utgå ljus och värme, hvilka 
äro väsentliga vilkor för allt lif på jorden. 

18 



274 

Solen synes oss mycket liten, men det kommer sig deraf , 
att hon är så ofantligt långt borta. De flesta himlakrop- 
parne ligga likväl ändå mycket längre bort än solen och 
på stora afstånd från hvarandra. Solen är ungefär tjugo 
millioner geografiska mil aflägsen från jorden. Detta af- 
stånd är så ofantligt, att det för oss menniskor är svårt 
att fatta dess storlek, likaså är det svårt att rätt fatta so- 
lens storlek, ty hon är Ii millioner gånger större än jorden. 
Båda delarne blifva för oss begripligare genom följande 
exempel. Om ett bantåg, som går sex geogr. mil i tim- 
men, kunde gå från jorden till solen, skulle för en sådan 
resa erfordras omkring 750 år; och en kanonkula, som med 
en jemn fart ginge Ii geogr. mil i minuten, skulle be- 
höf va nära 27 år för att hinna samma väg. Om man dag- 
ligen färdades 15 geogr. mil, skulle man hinna omkring 
jordklotet på ett år, men för att hinna omkring solen skulle 
det med samma hastighet erfordras omkring 109 år. 

Solen ser ut som ett flammande eldhaf och vårt öga 
bländas, då vi se derpå. Genom färgade glas eller genom 
ett litet hål i ett papper kunna vi dock betrakta solen. 

3. Plätten ftme§ egentligen ttmret ffapctb för jorben. 2lf 
aUa l)tmlafroppar är fjan närmaft. jorben; fjan§ afftånb Beräfnaå 
titt nära 50,000 mil, odj f)an går ett Ijttmrf omfrtng jorben på 29 
btign, 12 timmar, 44 minuter otf) 3 fetaber. Unber benna tib fö* 
ne§ ljan för 0J3 otifa, fjroilfet fommer beraf, att fjan är en mört 
fropp, utan annat lju§ än bet fjärt får frän fölen, odj att rot tcfe 
tunna fe mera af ljonom, än Ijttmb fom är toänbt åt o§ af ben upp* 
lt)fta hälften. (Sålunba uppfomma be ottfa månfftftena. 

©tunbom Ijänber bet, att månen lommer mtbt emellan jorben 
od) fölen, ocf} bå fftjmmer i)an Bort antingen Ijela fölen etter någon 
bel beraf för bem, font bo på någon mig bel af jorben. ®etta fatta§ 
folförmörlelfe. 

(gtunbom inträffar odfå, att jorben fommer attbeleå mtbt 
emellan fölen od) månen, få att månen fommer t jorbenå ftugga odj 
Blir mörf ; betta fattar man månförmörfelfe. 



275 

75. Jordens land och haf. 

9läw tre fjerbebelar of jorbenä t)ta äro betädta af matten. 
§e(a toattentjtatt är ett f amman!) änganbe magfa af falt matten octj 
fallag ttteb ett gemenfamt ttamtt r)afroet» 3)et inbetaå i 5 t)uftt)ub= 
betar, fom latta§ raertb§t)af etter oceaner. &e§fa äro: 

1) 9?orra 3§f)aftoet, fom utbreber ftg omlring norbpoten; 

2) OTantiffa oceanen, metat Slmerila i mefter famt (Europa 
oct) Stfrila i öfter ; 

3) (Stora etter Stilla oceanen — äfmen lattab (Söberfrafroet — 
mellan toerila i öfter famt liften otf) Sluftratien t mefter ; 

4) Snbiffa oceanen mellan 2lfrila i mefter, 2tfien i norr famt 
Sluftratien t öfter. 

5) ©öbra 3§t)afmet, omlring ftjbpoten. 

(Ett fmatt matten, fom förenar ttoenne ftörre matten, latta§ 
funb. (Stt matten, fom intränger i lanbet, få att bet på tre fibor 
omflutet af lanb, lattaå mil; en mil meb breb öppning fattad bugt 
(En ftittaftåenbe mattenjamting, fom ide genom något fnnb famman- 
gånger meb r)afrrjet, lattaå infjö. (Stt ftörre mattenbrag latta§ ftob. 

Slott en fjerbebet af jorbtjtan tigger få tjögt, att ben bilbar 
lanb, men betta ntgör icfe fåfom tjafloet något fammanljänganbe tjett 
utan befiår af en mängb ftörre ocf) minbre betar, fom åtta äro Iring* 
flutna af tjaftoet. 2)e ftörfta af be§fa tanbmaåfor latta§ fafttanb 
etter fontinenter, r)tt)ttfa man åter betar t raertb^betar. SDeåfa äro: 
toerifa, (Europa, 5tfien, ^Ifrifa otf) Sluftratien, tjmartitt rälnaé *Bo* 
ttmefien, en mängb t ©titta ocenanen belägna öar. (Europa, §lfien 
ocf) 2Ifrita — mantigen lattabe @amta mertben — famt Stuftratien 
ligga på öftra tjatf Hotet; 2tm«äia — ben f. I. 9^rja mertben, emeban 
bet förft efter (Eolum6i upptäclt 1492 btef närmare belant — , en 
liten bet af Slften famt många af ^ott)nefien§ öar ligga på meftra 
tjatfltotet. 

(Ett fttjdfe lanb, fom på åtta fibor omflutet af matten, latta§ en 
ö etter, om bet är mtjcfet litet, tjotme. (Ett lanb, fom på tre fibor 
är omgiftoet af matten, fatta§ tjatfö, (En fmal lanbfträda, fom för* 
enar tmenne ftörre länber, latta§ nä?» 

SDe fålunba af naturen banabe mertb§betarne äro af mennt* 
florna inbelabe t färffitba områben, lattabe ftater etter rilen, Ijmart 



276 

od) ett bebobt af ett ftörre antal menjHiga familjer, förenabe bel3 
genom gemenfamt fpråf, bel§ nnber gemenfamma lagar oc§ fttjrelfe; 
alla bermib eganbe håbe fft)lbigl)eter ocr) rättigheter. Se menniffor^ 
fom btigga od) bo t en ftat od) tala famma fprål, !aHa§ meb ett ge= 
menfamt namn ett föll eller en nation, 

äftenniflor bo öfmer l)ela jorben, ntom t be tralter, ber ftänbig 
tirinter l)erflar, men fomliga länber, ffinnertigaft be lallare, äro gleft 
befollabe, SJcan nppflattar antalet menniflor öfraer Ijela jorben 
till 1,450 millioner, (£f|uru alla menniffor äro af ett od) famma 
flägte, äro be lilmät t många l)änfeenben ganfla olila. (£fter fär- 
gen od) Iropp^bitbningen brnfar man bela memtiffoflägtet i 5 otifa 
ftammar eller racer. 

1. ®aulaftffa racen l)ar fjttritaftig Ijnb, r)ögr)röätfb panna odj 
fttmrt, brunt eller Ijnft, mjult l)år. Sen bebor näftan l)ela ©uropa 
en bettibtig bel af Slfien famt 21merila od) 21ufiratien. 

2. SOlongotiffa racen l)ar gulaltig ljub, låg panna, fnebt fit ; 
tanbe ögon famt tunt, fwart t)år; l)it rälnaå be, fom bo i inre odj 
öftra Slfien, t. ej. lineferna, od) t (Suropa lapparne. 

3. Sftalajifla racen §ar bmn ljub, froartlocftgt l)år, ftor mun 
då) platt näfa ; ben 6or på be Oftinbifla öarne. 

4. ©tiopifla eller negerracen l)ar fraart t)nb, Irufigt l)år, fram= 
ftåenbe lälar odj tjocfa läppar. Sen är egentligen Ijemma i 2lfrila, 
men många negrer l)a blifmit öfmerförba till Slmerila, ber be förr 
moro ftafmar. 

5. 'Slmerilanffa racen (inbianema) l)ar lopparröb fmb, fträft, 
tunt, fmart f)år, brebt anfigte oct) låg panna; l)it l)öra be mitba föll, 
fom från början bebott Slmerila. 

(£fter ben oblingågrab, på Ijraillen menniflorna ftå, pläga be 
f)änföra§ till 3 afbelningar: 

1. SBilbar, tjratlla lefma af milba örter, fifl od) ttriHebråb, äro 
råa odj ol)t)ffabe famt falna alla tecfen till bilbning, t. ej. grönlän= 
bare. 

2. -ftomaber. Se§fa bo t tält odj tefma af fina boflap§l)jor^ 
bar, meb fyotlla be flfitta omlring på beteåmarlerna, t. ej. bebuiner. 

3. Se, fom bo i orbnabe famljäHen, ibla ålerbrul odj fyanbt* 
roerl, lalla§ ålerbrulanbe föll, af l)toilla några äro ^alft eioilife* 
rabe, anbra §elt cioitiferabe. 



277 

9D£eb fjänfeenbe till religionen förbelaå menniffoima i frtftna, 
jubar, mutjammebaner oå) tjeDningar. 2)e friftna utgöra en trebje* 
bet af menniftoflägtet, mu^ammebanerna en åttonbel od) jubarne 
en ttoåljunbrabet. S)e meft utorebba Ijebnijla religioner äro bub^ 
batémen od} ben braminffa läran, %i& bem fyéx mer än Ijälften af 
menniffoflägtet oct) fem fjettebelar af famtlige tjebningarne. 

©pråfen på jorben uppgå till 850 odj inbelaå t tre grupper, 
nemligen flefteranbe, fom fjafroa böjniug, ijoleranbe eller Böjnings* 
löja famt agglutineranbe eller mibljäftanbe, fom bitba långa oro- 
fompler. genom att l)änga beftämningåorbet efter ljufttmbprbet. 

76. Cirknitz-sjön. 

På de juliska alperna ligger i Krain den berömda Cirk- 
nitz-sjön, som af ålder varit och. ännu är den ortens under 
och gåta. I öster om Adelsberget, der hvarest underjordens 
hemligheter ligga innestängda i hundratals kalkstensgrot- 
tor, utbreder sig den ovanligt sköna Cirknitz-sjön, lik en 
spegel, 3 qvadratmil i omfång. Fem öar, af hvilka en till 
och med är bebodd, skjuta upp ur denna sjö. Flera bäckar 
strömma ock till. Han är ganska rik på fisk och vatten- 
fogel, och. hela dalgången rundt omkring är utmärkt na- 
turskön. I norr reser sig Silvinitza-berget, i vester och söder 
det stora Javornik. Nio byar, tjugo kyrkor och t ven ne 
slott ligga rundt omkring sjöns stränder. Vid mycket reg- 
nande utvidgar han sig, men vid stark torka sjunker hans 
vattensamling och försvinner spårlöst i jordens hemliga 
hålor. Vattendjur och fiskar följa då med. När denna 
underbara företeelse inträder, så ringes med kyrkklockorna 
i alla byarne rundt omkring i nejden för att inbjuda men- 
niskorna till den rika fiskfångsten, medan ännu tid är. 
Med h varje timme sjunker vattnet allt -mer undan, ty en 
mängd af öppningar på sjöns botten uppslukar hans vatten. 
Underjordiska hålor af omätligt omfång, dem aldrig ett 
menniskoöga skådat, upptaga i sig den minskade vatten- 
massan. Snart blickar sjöns botten upp mot den klara 
himmelen och torkar så småningom. Den omtänksamma 
menniskan inbergar gräs der, hvarest hon annars fångade 



278 

fisk; hon vågar att så och skördar korn och bohvete, ja, i 
stället för fisknoten hemtar hon sin bössa och nedskjuter 
allehanda vildt. På detta sätt har den underbara sjön fått 
rykte att vara en sjö, i hvilken man kan fiska, jaga och 
skörda. Men tiden ändrar sig, tätt regn och starkt åsk- 
väder infinna sig. Då bryter det innestängda vattnet våld- 
samt fram ur sina fördjupningar. Underjorden uppkastar 
vattenmassor, fiskar och sjöfoglar, så att inom en tid af 
tjugufyra timmar sjön blifvit likasom ånyo bildad. En 
förklaring till denna underbara naturföreteelse kan endast 
sökas i det sammanhang, denna sjö måste hafva med un- 
derjordiska vattensamlingar, hvilka dels ligga djupare, dels 
högre än nämde sjö. 

7 7 . Tankekorn. 

Det onda ej göra, är godt; det onda ej vilja, är bättre. 

Var det du vill att andra skola hålla dig för. 

Hästens adel består i hans kroppsstyrka, menniskäns i hennes 

rena och goda tankegång. 
Storprataren är lik ett måladt svärd. Båda äro obrukbara. 
Det är bättre att en narr beherskas, än att han herskar. 
Lofva intet stort, utan gör i stället något stort. 
Älven från den ringaste h}*dda kan du se mot himmelen. 
Lögnen löper så hastigt, som flöge hon; men huru snabbt hon än 

ilar, sanningen följer efter och upphinner henne. 

78. Predikoberget. 

(Matt. 5: 1, 2.) 

Kom hit och se i palmers shygd 
En predikstol af Herren bygd! 
Kom hit och hör, du menskoverld, 
En lärare, af Herren lärd! 
Se, Jesus lär från berget. 

I prester frän Jerusalem, 
I herdar ifrån Bethlehem, 
I vandringsmän från Jeriko, 
Gån ej förbi, stan qvar i ro! 
Se, Jesus lär från berget 



279 



Korn, landtman,från ditt låga hus, 
Kom, flicka, med ditt vattenkrus, 
Du moder, kom i hastigt lopp 
Och tag de små med dig hit opp! 
Se, Jesus lär från berget. 

Han bjuder alla ömt och mildt, 
Gråhårig man, guldlockig pilt, 
Och skänker i af vishet sin, 
Åt unga mjölk, åt gamla vin. 
Se, Jesus lär från berget 

I konungar från Österland, 
I hedningar från Hellas' strand, 
Hitåt, hitåt nu, alla folk, 
Och hören kreaturens drottl 
Se, Jesus lär från berget. 

Då Moses stod på bergets rand, 
Af åskmoln höljdes hqf och land; 
Då Jesus uppå berget lär, 
I solsken sig naturen klär. 
Se, Jesus lär från berget 

Beklämda hjerta, fullt af sorg, 
Stig upp på denna Herrens borg! 
Här flyr som dimman sorgens natt, 
Din blick blir klar, ditt hjerta gladt. 
Se, Jesus lär från berget. 

Bort brödrahat, parti och sekt, 
Som visar tullnär n dörren käckt! 
Hvarenda andligt fattig själ 
Blir bjuden hit och plägad väl. 
Se, Jesus lär från berget. 

Bort verktjenst med din tomma prakt! 
Bort hvarje uppblåst kyrkomagt! 



280 



Hvarhelst ett öga fromt och tryggt 
Mot himlen höjs, är templet bygdt. 
Se, Jesus lär från berget. 

Bort, ormayngel, skrymtarhop, 
Fly ned i jordens lägsta grop ! 
Ty Frälsarns lära, skarp och ren, 
Som alpluft går till märg ach ben. 
Se, Jesus lär från berget. 

Fritt, blinda folk, drif honom ut, 
Och kyrkorna för honom slut! 
Men evangelii helga ord 
Förstummas aldrig på vår jord. 
Se, Jesus lär från berget. 

Det sjöngs af foglar i det blå, 
Det doftar skönt ur blommor små, 
Det bärs af våg till hafvets strand 
Och förs af vind till fjerran land. 
Se, Jesus lär från berget. 

Och hvarjag går, och hvarjag står, 
I dalens djup, i skogens snår, 
I middagsglöd, i stjerneljus, 
Förnimmer jag det ordets brus. 
Se, Jesus lär från berget. 

O, ädla berg, du namnlöst är, 
Men högre rang än andra bär! 
Du Sion och du Sinai, 
För detta berget bleknen I! 
Se, Jesus lär från berget. 

O, sköna, vida himlatält, 

Till tempelhvalf af Herren stäldt, 

O jord, af Gud till kyrka bygd, 



* 281 

Du gifver alla folk ditt shygd! 
Se, Jesus lär från berget. 

När skall den stora dagen gry, 
Då alla folk till Jesum fly, 
Då hvarje knä sig böjer ner, 
Och hvarje själ i andakt ber, 
Och Jesus lär från berget? 

( Ur Evighetsblommor.) 

79. Om jordens inre, berg och mark m. m. 

1. 

jorben erpller roärme från fölen. 9ften bet är enbaft bet öf* 
roerfta af jorben, blott några fot, fom fålnnba nppmärme§ ; tt) längre 
neb är bet lifa marmt båbe ttnnter od) fommar. *purn bet är be- 
ffaffabt tneb jorben§ märme ännn längre neb, fan nian ej noga 
meta, emeban ingen nog bjnpt bit inträngt. 2)e ftörfta grufmor 
Ijafma blott ett bjup af 3 tufen fot, Ijttrilfet är att anfe fåfom ett 
intet i jemföretfe tneb jorbflotetå rabie — afftånbet mellan jorbenå 
tota odj beg mebelpnnft, — fom är öftoer 20 millioner fot 

£)å man nebftiger i grnfmor, tjnrilfa ej äro ntfatta för ftarlt 
Inftbrag, finner man, att märmen tilltager, befj bjupare man tränger 
nebåt. SJlan l)ar i grufmor mätt märmegraben på otifa bjup otf) 
bernrib fnnnit, att för Ijmarje 100 fot man fommer nebåt, blir bet 
en grab raarmare. 

Rörben är fålebe§ äfroen marm i ftg fjelf, oå) marmare ju 
längre nebåt man fommer i be§ innerfta, änba till mebelpunftem 
3)et är berför fannotift, att jorbetté inre beftår af en fmätt, glöbanbe 
ma§fa, fom omgifme£ af en tjocf fforpa. 

SSullanerna äro ett flag§ frorftenar, genom Ijroifta bet glö* 
banbe inre ftår i förbinbelfe meb titan. Sftan fänner många ftml* 
faner. 2)e förefomma fpribba öfmer Ijeta jorben, men ligga i att* 
mänljet nära fjafmet. 93tanb be märftigafte äro $efut)iu§ i 3ta* 
lien, ($tna på Sicilien, £erTa på 3§tanb, ^orullo i Stterjfo, 51con* 
cagua od) föotoparj i föbra 5lmerifa. — (Somliga ttmtfaner äro t 
ftänbigt ntbrott, anbra förft efter längre mellantiber. Utbrottet af 



282 

en toutfan är ofta förbunbet meb uppffafanbe företeelfer. Suften 
blir oftaft miba omfring mör!; bjuren barra i f imbar ångeft ; bofma, 
roälbiga unberjorbiffa bån fjöra§. Ur nmlfanen* öppning, ben f. !. 
fratern, ftiger en rcätbig röfpelare ocfj glöbgabe ftenar utflunga§ tid 
en bettjbtig f)öjb. ©n glöbanbe maåfa (laöa) framvältrar Iång s 
famt ut efter ttmlfanenä fibor odj förftör allt fom fommer i f)enneå 
toäg. ©amtibigt utiaftaZ ett fint, flaggartabt ftoft, faEabt raulfa* 
niff affa, fjnritfen fan förfjärja ftora lanbfträcfor. år 79 e. ®. 
ffebbe ett mtjcfet häftigt utbrott af $efuöiu§, firoarigenom trenne 
ftäber blefrao attbeleå begrafna af affa od) laöa, få att efter många 
år ingen ttrifjte, §toar be legat, odj btyar btjggbeé berofmanpå. gfter 
16| årljunbrabe ffuffe man gräfroa en brunn i en af be»fa btyar, od) 
bå träffabe man på lemningarne af en begrafmen ftab. @eban beg 
liafnm be baba ftäberna Pompeji odj §er!ulanum blifmit näftan aH- 
bele§ utgräfba, få att man troligen fan fe, f)urn be gamla romarne 
f)abe fina f)u§ od) l)u§geråb inrättabe; tt) allt ftnne§ ännu i famma 
fficf, fom bå laoan odj affan oförmobabt fommo öfmer be ftadarå 
mennifforna, fom bobbe ber. 

®e f . f. t)eta fällorna, t ej. (SJetyftr på ;g§lanb, uppfafta toarmt 
matten. 

@n följb af ben mulfaniffa raerffamljeten äro äfroen jorbbäf* 
ningarne, fom ftunbom utbreba fig öfraer anfenliga omraben, men 
förefomma ftarfaft i be trafter, fom ligga i grannffapet af ttmfani* 
[fa berg. gorbbäfningen, fom inträffabe ben 1 Sftoö. 1755, mar 
ben förffrädtligafte man fauner, ^nom 5 minuter öbelabe3 en flor 
bel af ftaben Stéfabon, fjufttmbftaben i Portugal, odj mer än 24 tu* 
fen menniffor förlorabe liftoet. gorbbäfningen märfte§ äfroen fam* 
tibtgt i många anbra länber. 

2. 

Jordskorpan har ej bildats på en gång, utan har så 
småningom uppstått, dels genom eldens, dels genom vatt- 
nets inverkan. Den först bildade jordskorpan benämnes 
urberg och består mest af de bergarter, som kallas granit 
eller gneis. Mångenstädes når urberget ända upp till jord- 
ytan; i detsamma finner man de flesta metallerna. Der- 
emot innehåller det icke några försteningar af djur eller 



283 

växter, och der af kan man veta, att hvarken djur eller 
växter fimnos på jorden, då urberget bildades. 

Urberget har på många ställen blifvit ombildadt och 
täckt af andra lager. Närmast ofvanpå urbergen eller i 
fördjupningar mellan dem ligga på sina ställen berg, som 
tillkommit i mycket senare tider; dessa kallas neptuniska 
och vulkaniska berg. De vulkaniska bergen hafva tydli- 
gen i en smält form frambrutit från jordens inre. De 
neptuniska bergen hafva af satt sig ur vatten; de delas åter 
i öfvergångs- och flötsberg, af hvilka de förra anses hafva 
tillkommit först. Öfvergångs- och flötsbergen bestå af 
olika bergarter, såsom sandsten, skiffer och kalksten; äf- 
ven innehålla de talrika lemningar efter djur och växter, 
som lefvat, då dessa berg bildades. 

De lagrade bergarterna hafva bildats genom sand och 
slam-partiklars aflagring i vågräta hvarf på bottnen af sjöar 
och haf. I detta ursprungliga läge träffas endast de lösa 
jordaf lagringarne. De fasta berglagren, som också äro be- 
tydligt äldre, ligga numera högst sällan vågrätt; de hafva 
genom dels underifrån, dels från sidorna verkande tryck 
blifvit uppresta i lutande ställning samt på mångfaldigt 
sätt böjda och tillskrynklade. 

Bergarternas olika ålder bestämmes dels genom lager- 
följden, d. v. s. den ordning, i hvilken olikartade bergarts- 
lager förekomma på hvarandra, dels genom beskaffenhe- 
ten af de i dem inneslutna, förstenade lemningarne, s. k. 
försteningar eller fossilier, af växter och djur, då lagren 
bildades. 

Angående djur- och växtförsteningen har man iaktta- 
git, att somliga berglager innehålla sådana djur- och växt- 
former, som äro snarlika de nu lefvande, andra deremot 
endast lemningar efter besynnerliga, längesedan utdöda 
djur och växter, som äro mycket olika nutidens. Genom 
noggrant studium af f örsteningarnes baskaffenhet i på hvar- 
andra liggande lager har man kommit till visshet om, att 
ju mer de inneslutna fossilierna likna nutidens växt- och 
djurformer, desto yngre äro berglagren och tvärtom. 



284 

På grund af dessa båda förhållanden har man inde- 
lat de olika berg- och jordlager, af hvilka jordskorpan be- 
står, i vissa afdelningar, s. k. formationer. De till hvarje 
formation hörande bergarterna hafva blifvit bildade under 
en särskild tid eller period af jordens utveckling. Sjelfva 
tidpunkten för de olika perioderna i jordens utveckling 
vet man icke; man känner blott den ordningsföljd, hvari 
händelserna inträffat. 

Jordens yta har tid efter annan undergått stora för- 
ändringar; vissa delar hafva nemligen blifvit sänkta, an- 
dra samtidigt höjda. Dylika rörelser fortfara alltjemt, 
ehuru så ofantligt långsamt, att man under en mennisko- 
ålder knappt märker, att någon förändring eger rum. I 
följd af dessa sänkningar och höjningar förekomma icke 
alla formationerna på ett och samma ställe ofvanpå hvar- 
andra, men alltid ligga de i en viss ordning. 



£)e löfa jorbtagren, fom i balarne od) på flätterna ligga öf* 
toerft, ^afroa på olifa ftäHert olifa b\up ; men om man gräftoer på 
bjudet, fommer man aUttb neb till faft berg, fom betäcfer Ijeta jor= 
ben famt äfmen fträder ftg unber r)afrr>et od) utgör be§ botten. £)e§fa 
jorblager utgöra marlen od) beftå af fanb, gru§ eller lera, Ijttritfa 
ofta äro blanbabe meb Ijmaranbra på olifa töté. 2)e fjaftoa upp- 
fommit af berg, fom blifmit fönbergrufabe eller fom af ft§ fjetfma 
ttrittrat fönber, od) Ijaftoa feban af roattnet blifroit nebfföljba på flat* 
ter od) i balar, ber be lunnat få fälert fäfte. 

3)et öfmerfta af jorbtagren, ber någonting roäjer, är fmart od) 
brunt od) ia&aZ manligen matjorb ; men bet fom ligger berunber, 
l)ar annan färg od) tattaZ alf eller botten. 2)et är ingen annan 
frilnab mellan matjorben od) bet öfmerfta af alfmen, än att i matjor* 
ben finneå äfmen bet, fom är qroar af ruttnabe mäster od) af göbfel. 
3)en jorb, fom innehåller en ftörre mängb af fåbana, fafla§ äfmen 
mull eller mt)tla. 

Ur matjorben Ijemta makterna näring meb fina rötter, odj 
benna näring är af tmå flag : beta ben, fom tageå af be ruttnabe 



285 

ämnena i matjorben, bel§ ben, fom fotnmer från fjelfma leran odj 
fanben öd) fom feban finncré i affan, bå makterna förbränna^. 

spå en rigtig jorbbtanbning ligger mt)den migt, om fäb o.d) gräå 
fMa mäja frobigt. Stten bet är ide nog, att matjorben innehåller 
en tillrådlig mtidenljet af alla be ämnen, Ijroaraf makterna Ijemta fin 
näring meb rötterna ; befs beffaff ent)et i öfrigt är äfmen ganffa mig- 
tig, få att ben är efter fin art lagom tät o$ till lagom bjup npplncf* 
rab. §ärtoå beror nemligen matjorben^ förmåga att genomfläööa 
tnften, att upptaga od) qmarljåtta matten odj be ämnen (lolf^ra 
od) ammonia!), fom nrib förruttnelfen bilbåt i benfamma, att fya? 
ftigt etter långfamt uppmärma§ etter afft)la§ m. m. @n fåban be* 
flaffen^et fö!er man att gifma åferjorben ide attenaft genom pa§* 
fanbe afbifning, bjupare etter grunbare bearbetning o. b. ntan äf* 
men berigenom, att man titt fanbjorb blanbar lera, titt lerjorb fanb, 
odj titt håba btjjorb, ifatt be ide äro nog mnttrila. 

Dfta är bet ganffa förbelaftigt att genom bjup plöjning 
blanba bet öfmerfta af alfmen meb matjorben, därigenom öfa§ 
bennaé bjup, bå fåbant är beljöfligt, od) be Ijalfruttnabe mäjtewa fom* 
ma uppåt, få att regn od) luft lomma lättare åt bem, Ijmarigenom be 
ruttna bättre odj alfmen mittrar lättare, få att jorben blir börbigare, 

4. 

Landets yta är på de flesta ställen ojemn af berg, kul- 
lar och dalar, men på vissa ställen är den ock ganska slät 
och jemn. 

Bergen äro sällan ensamma, utan vanligen hänga många 
tillhopa i en rad, som sträcker sig lång väg och kallas en 
bergskedja eller bergsrygg. Från hvarje bergsrygg utlöper 
andra mindre bergskedjor åt sidorna. Här och der finnas 
i bergskedjorna berg, som äro mycket högre än de andra. 
Den längsta bergskedjan på jorden är Andesbergen, som 
börja vid södra udden af Amerika och löpa norrut längs 
vestra kusten genom hela denna verldsdel. Icke fullt så 
långt sträcker sig den bergskedja, som kallas Himalajaber- 
gen i Asien, men den är mycket bredare och ännu högre 
än Andesbergen. T Europa märkas Alperna, som ligga 



286 

norr om Italien, Pyrenéerna, hvilka skilja Spanien från 
Frankrike, samt Kölen, som skiljer Sverige och Norge. 

De högsta bergen äro Montblanc bland Alperna, som 
har sin spets 16,200 fot öfver hafvets yta; Chimborasso 
bland Anderna i Södra Amerika, som är 23,000 fot. Högst 
af alla är Mount Everest ibland Him alaj a-bergen, hvilket är 
29,800 fot. 

Det ställe på berget, der den eviga snön börjar, kallas 
snögräns. 

På vissa ställen finner man i det inre af bergen under- 
jordiska gångar och hvalfformiga håligheter, som kallas 
grottor. De träffas mest i kalkberg, och somliga äro mycket 
stora. De märkvärdigaste äro Mammoth-grottan i Ken- 
tucky, Adelsbergs-grottan i Österrike, Castleton-grottan i 
England och Fingals-hålan på ön Staffa vid Skottland. 

Mellan bergen och slätterna sluttar landet utföre, eller 
ock finnas der kullar och backar; sådana får man ock se 
på sjelfva slätterna. De släta eller flata delar af jordytan, 
som vi kalla slätter, ligga icke alltid lågt nere vid hafvets 
yta, utan träffas stundom högt liggande; de kallas då hög- 
slätter. Betydliga slätter finnas, hvilka till det mesta äro 
h varken odlade eller bebodda af andra än vilda djur. I 
Asien finnas sådana, beväxta med låga buskar och gräs; 
de benämnas stepper. I Södra Amerika finnas de stora 
slätterna som kallas savanner eller pampas; i Norra Ame- 
rika kallas slätterna prairier. 

På vissa ställen äro slätterna betäckta med en så fin 
sand, att den blåser omkring och lägger sig i drifvor lika- 
som snö; dessa kallas flygsandsfält och äro ett farligt 
grannskap, ty sanden blåser från dem äfven på odlade 
ställen, som ligga i närheten. 

Öknar kallar man sådana trakter, som äro alldeles 
ofruktbara. Den största öken är Sahara i Afrika. Andra 
öknar äro Gobi, som ligger nästan midt i Asien, samt den 
Arabisk-Syriska öknen, genom hvilken Israels barn tågade 
för att komma från Egypten till det förlofvade landet. 



287 

80. Saharaöknen. 

Dmfring trettio geogr. mil från 31frifa§ norra fuft inåt tanbet 
börjar en ftor öfen, länb nnber namnet Sahara. £an är minft 
200 mil breb oct) 600 mil lång famt upptager en nära nog jemn 
tota af öftoer 100,000 qtoabratmit. Sn närmare man ifrån !ftorb* 
afrifa nalfa§ benfamma, befto öbätigare oct) btjftrare btifmer nejben. 
©nbaft några få träb, buffar oct) gräsplaner påträffad ; tiftlar oct) 
törnen ffjuta fmagt upp ur jorben, oct) fmåningom uppför att toär> 
ligget. 9Ran jer ide fåfom t)o§ ofj gröna oct) btomfterrifa ängar 
oct) tjärliga fäbeåfätt, utan, få toibt ögat når, finneå blott t)toit fanb, 
blanbab meb fifelftenar. Qntet t)u§, intet träb, ingen buffé, inga 
gator, inga bjur od) menniffor upptäder ögat, enbaft t)är od) ber är 
en flippa eller en fanbfutte ftmtig på ben miba ftätten. Qngen bäd 
genomfltjter ben tjeta fanben. §imtat)toatftoet öftoer betta fanbtjaf 
är molnfritt, od) fölen ffiner brännhet. (£n gtöbtjet luft uppftiger 
flammanbe, oct) minben briftoer fttjgfanben i tjtoirftar upp mot t)öj* 
ben. Sugen uppfriffanbe bagcj, intet regn faller neb. SDerföre 
roäja inga plantor i fanbölnen, enbaft enftafa tiftlar finner man t)är 
od) ber. 231ott på några ftätten giftoeå bet fällor oct) några meb 
grä§ od) träb bettmrna platfer, tjtoilfa man fattar oafer. — @m oct) 
annan af be§fa oafer t)ar bod temligen ftor utfträdning. — Muntra 
foglar od) brofiga fjärilar genomfltjga ide luften. Örnen är ftitta 
oct) böb. 3)en fyemffafte ttjftnab t)erffar, men äfroen bet minfta Ijub 
fan man lätt förnimma på bet ftörfta afftånb. SBib öfnen§ gränfer 
oct) mib mattenfättorua giftoeå bet lifroäl menniffor meb fameler oct) 
fårtjjorbar. Wen på ftora fträdor i bet inre af öfnen ftmtcrå näftan 
inga bjur meb unbantag af ftrutfar oct) autiloper famt någon gång 
giraffer, g be få balar af <Sat)ara,ber matten oct) ioärtfigtjetfåmeb* 
giftoa, är bjurtoertben rifare. Tian finner ber lejon, apor, räf* 
mar o. f. ro. 

©å t)emff oct) btjfter benna fruftanåtoärba öbemarf än atttib är, 
få magar bet oaftabt menniffan att intränga uti r)enne§ inre oct) att 
genomtoanbra t)enne. $å mobiga, pilfnabba t)äftar riba be afri 5 
fanffa jägarne ut titt ftribå mot lejon oct) rofbjur etter förfölja 
ben t)aftigt fltjenbe ftrutfen. Siffom feglaren bjerft färbaå på fitt 
ffepp öftoer bet toiba merlb§t)afroet, få brager araben oct) egrjptiern 



288 

genom hetta fanbljaf på famelen, fom berför fattad öfnen§ ffepp. 
SJleb flera fameler tågar Ijatt från ben ena oafen titt ben anbra, titta 
Ijan uppnår bet inre af 2lfrifa, Varifrån fjan fjemtar gulb, elfen* 
Ben, frtjbbor, tiger* ocfj lejonfjubar m. m. 

&tt fåbant tåg af refanbe meb lanteler fattad en faraoan. 
görut riber föraren, §onom följa be meb maror od) padningar 
befaftabe f amelerna. $å bem fitta morerna, fåfom araberna i norra 
SIfrifa fattas, bemäpnabe meb botf, fabel od) piftofer; jemte bem 
nmnbra be fmarta flafttmrne, Sfteb luftigt mob fätter fig faraoa* 
nen i rörelfe, ocf) uppriftoen fanb betednar fpåren efter tåget, gu 
längre tåget lommer in i öfnen, ju mera brännanbe blifma folftrå* 
tarne. ©töbljet är fanben ; luften meb fin trtydanbe fjetta fjotar att 
qmäfma. göttema liba utaf ben Ijeta fanben, lemmarne utmattad 
od) en brännanbe törft plågar enfjttmr. Ocf) ingenftäbeå finnen ett 
ffuggrift träb eller en friff fatta. Daftabt faraoanen reban flera 
timmar fortfätter fitt tåg, tnarfebtifma be förfmäftanbe bod ännu 
ingen räbbning. 2)e äro näftan färbiga att bö af törft odj fjetta. 
5(nbtligen fpårar famelen i luften en aflägfen fälla. SDet går nu 
meb ftarfare fart, ocf) fnart f)ar man uppnått f)enne. ®laba fjelfa 
be utmattabe refanbe ben gröna fläcfen, fom lofmar bem förfriff* 
ning. grifft porlar ber en fälla ; runbt omfring fjenne utbreber fig 
en grön gräsmatta, ocf) några f)öga palmträbftå fom pofter på maft. 
§är gör man nu fjatt ocf) uppflår tälten. SDe förfmäftanbe man- 
bring^männen ila titt ben friffa fättan för att meberqmicfa fig. SDe 
få palm* od) fifonträben gifma bem faftiga od) näranbe frufter. ®a* 
melerna åter lägra fig i gräfet, mätta od) ftärfa fig af betfamma. 
3)e refanbe^ Ijjertan uppft)tta§ meb ntjtt mob. @eban man pttit 
några timmar^ raft, ftjHaö be tömba läberflaflorna meb brid^mat* 
ten. S)erpå uppbrttter faraoanen ttrib frifft mob, ocf) åter bär bet af 
in i ben böbftitta öfnen. äften ben näa bagen bringar n&a faror. 
§ettan ftiger åter titt en obräglig pjb. (Snart förlora ttanbrarne 
fitt mob od) fin munterhet. §marje gläbtigt orb bör på be af f)et* 
tan f önberfprudna läpparne ; tunga fucfar ur f)jertat§ öjup f öf a för> 
gäfme§ afleba ben ftiganbe ångeften ocf) anabe nöben. kamelerna 
äro reban utmattabe ocf) taga långfamma fteg. 9tteb piffan påbrif* 
mer man bem mäl titt jftmbfammare gång, men be äro för meb* 



289 

tagna att nter än för några ögonbtid tana följa uppmaningen, odj 
tångfamt ffriber faraöanen framåt, £)e uti ölnen få ofta förefom* 
manbe pgringarne, bå i luftens bunfter be meft förtjuf anbe od) otifa 
föremål, ffogSbungar, ftäber, ftober, flott m. m. liffommeb ett trott- 
ftag affpegta fig fåfom roore be ben fannafte roerftigljet, intaga ide 
längre roanbraren, fom töet att be äro en bebräglig ft)nnritta. 3)e 
göra tjonom fnarare nebftämb od) mifjmobig. 

plötsligen uppl)äftoer fig ttrib ben aflägSna tjimmeféranben en 
gulgrå fläcf, fom toore bet ett fltjbrag. SDen mä^er Ijaftigt titt allt 
ftörre omfång oct) fommer utan bröstnål närmare. %lu ropar fö^ 
råren meb ljög röft: neb på fanben! Söetäden tmfttmbet ! ÖfnenS 
böb natfaS. Q ett ögonbltd fjafma åtta rnttame nebftigit från l)ä* 
ftar od) laftbjur. kamelerna fafta fig titt jorben od) borra näfa 
odj) mun bjupt neb i fanben. 2) c refanbe lägga fig brebmib bem od) 
t)ölja fina anfigten uti bufar od) mantlar, (gtt gni^lanbe ocr) bru= 
fanbe i luften låter pra fig. iQmäfraanbe bunfter af gulaftig färg 
förmörla tjimmeten. 2lttt närmare !omma ftormen odj brufanbet. 
($n glöbanbe toinb omfufar nu faraöanen. kamelerna gräftoa fig 
bjupare neb i fanben, be refanbe braga fina fläber faftare om fig. 
5ttta fänna nu ett fmärtfamt brännanbe od) ftidanbe i tmben, fåfom 
låge troppen uti en etbmörja. £)en fru!tan§märbe (Samum, benna 
öfnenS giftiga toinb, fom bringar höb od) förberf, är nu ber. Snbt- 
ligen faltar fig brufanbet, attt längre od) längre aflägSnar fig min* 
ben. 9#en ännu ligga be refanbe atttjemt orörliga på jorben. 35e 
äro oftoerfjötjba af fanb od) litna graffyögar. 9ht är attt ftitta. 
(Samum är förbi. SDå börja några att röra på fig; änbtligen refer 
fig t)eta laraOanen od) åtta ffata fanbbammet af fig. fött gläbjerop 
ffattar fåfom mättomftl)et§ning od) ttidönffan efter öftoerftånben 
böbsfara od) tadfamma orb för ben Itjcfliga räbbningen tränga fram 
ur fjjertat titt ®ub. 9flen ofta nog tjänber bet od, att en t)el fara* 
öan förqtoäftoeS i ben glöbanbe fanbftormen od) blifmer ligganbe 
Wo unber ben fmepning, ben giftiga (Samum utbrebt öfmer tjonom; 
od) en fenare faraoan finner intet annat än en ljög af fnöfjnrita, ffi* 
nanbe ben qtoar efter beåfa menniffor od) bjur. 

19 



590 

SBanbringen går nu obel)inbrabt mibare framåt. Men tuften§ 
jjetta är ännu aUtib lifa trficfanbe fom förut. SBanbrarne äro åter 
nära att förfmäfta af törft. Se öppna fina ttmttenflangar för att 
roeberqnricfa fig od) freaturen meb en brtjcf matten. %Jlen — i bem 
finn§ ej något qttmr. Sen glöbfjeta @amum tjar nttorf at eller för- 
berfttmt fytla mattenförråbet. 9^n l)otar en nti fara. SJlan är ännu 
långt aflägfen från en oa§, ocf) törften§ qmat ftegra§ meb fymarje an- 
bebrag. ©potten i munnen förtorfar, tungan betäcfeå meb ett tjocft, 
fegt ftem, ögonen blifma torra o$ blobfprängba otf) genom näåbor* 
rarne rinna blobbroppar från be unber anfigtefå tita af fjettan fön* 
berfprängba finare blobfärlen. $å Ijela froppen fänna be refanbe 
ett ptågfamt brännanbe fåfom af glöbgabe nålfpetfar. Tian länner 
fig alltmer angripen od) utmattab. Slutligen börjar en af be re* 
fanbe att af manmagt falla från Ijäften till jorben. §an förföfer 
att refa fig upp för att funna åtfölja tåget. Wien fjan fan bet ide. 
Sugen barm^ertig famartt lägger Ijonom på fitt öf. §an blir öf= 
mergifmen af faraoanen, fom påfftmbar fitt tåg. (£n gång — odj 
ännu en gång bticfar fjan meb obeffriflig ångeft efter benna — berpå 
lägger fjan fitt Ijufttmb neb i fanben — od) bör. $å lifa fatt fin* 
ner ännu en anbre, en trebje fin böb, oå) alla be öfriga l)ota§ af 
famma böbåfara. Så låter föraren tåget pila. ®iftorna od) ma* 
rupadorna afltiftaå från några fameler od) be trogna bjuren ftagta§. 
Tleb begärligbet, ja ofta Ijatft manfinnige, tränga fig be förfmäf* 
tanbe fram för att brida bet ringa matten, Ijroitfet bjuren ännu 
Ijafma i fina magfädar, od) bera§ blob. Sfågot ftärft af benna för- 
friffning fortfätter faraoanen efter fort uppehåll refan, tiff§ man 
änbtligen mot aftonen uppnått ben efterlängtabe oafen. 

Sångfamt Ijemta menniffor od) bjur fina frafter åter odj 
ftärfa fig genom Ijnrilan, bet friffa mattnet od) be faftiga bab* 
lame. Serefter uppbrtiter faraoanen od) tågar mibare in i öf* 
nen. Tian ljoppa§ att fnart uppnå benfamma§ ranb. Oförmo^ 
babt t)ör man genom ben ftiEa öfnen ett förfärligt tjutanbe. (£n 
ffara hungriga margar ftörta mrålanbe mot tåget, (Sdjafalerna 
eUer margarne äro glupffa rofbjur. 28ä( anfalla be ide men* 
nifforna på bera§ tåg, men be öftterfaEa be efterblifne, uppföfa 
oc§ förtära a§ od) lif. Sera3 förfärliga tjut fattar fram ben 



291 




292 * 

fruftabe l)tienan, fom, ljungrig, nu ttttifa åtföljer taget od) lurar på 
bt)te. ätten ännu öro ide aUa farliga od) roflöftna öfeninmånare 
famlabe. Sftu t)öre§ ett toälbigt rtitanbe; bet är lejonet, fom upp* 
Ijäfraer fin röft. 9^u tiga be anbra, uär be l)öra bjurfonungen. 
Sttajeftätifft ffriber ^an fram geuom öfnen; l)an föfer rof. 3)å" 
tuarånar fjan en ber ilaube antilop, fom föfer eu fälla för att fläcfa 
fin törft. §an lägger fig neb odj låter bet fnabba bjuret fomma 
närmare. Sftu fpringer l)an upp. §aftigt fom en pil ftörtar lian 
fig öftoer bet. 51nnu ett fprång tiH od) Ijan fattar om bet meb fina 
ffarpa tänber. @tt flag meb l)an§ ftarfa fot — 0$ bjuret är bö* 
babt. Sejonet fftinbar nn bort meb fitt btjte för att f)ålla fin mål* 
tib i oftörb ro. 

©tänbigt närmare rticfer man fram emot öfenfanten. ©närt 
l)ar man utfigt att Ijinna ben. S)å upptäder man bafom en fulle en 
ffara bebniner på fnabba tjaftar i fullt fträcf rtjda fram. 23ebui* 
nerna, öfenfanterna§ rofgiriga inraånare, lura nemligen på fara* 
oanen för att plunbra be refanbe. 3)e§fa å fin fiba fluta fig titt= 
f ammans od) göra fig färbiga att möta bet fjotanbe anfallet. (Snart 
uppftår en mörbanbe famp meb piftoler od) fablar. 2)e refanbe för* 
fmara fig tappert; några af bem falla i ftriben; men omfiber blifraa 
röfttmrena tillbafafaftabe. £)e ffönba nu, lifa Ijaftigt fom be fommo, 
fin mäg od) förfnrinna. ©egerbruden tågar faraoanen mibare. SRe* 
ban fer man på afftånb buffar od) palmer; reban ffåbar man men* 
niffor§ tält od) boningar. $nnu en mil — od) be refanbe Ijafma 
öfnen meb fin fafor, libanben od) faror bafom fig. 

Ddj månne roäl ben menniffa, fom roanbrar genom benna toerl* 
ben§ öfen för att fomma tiE fitt l)immelffa fäberne§lanb, fyax min? 
bre befraärligljeter att genomgå? 6friften fager: man måfte genom 
urtiden bebröfmelfe ingå i ®ub§ rife. 3§rael§ öfenraanbring före* 
bilbabe od) ®ub§ barn§ erfarenheter i alla tiber befanna hetta, Wien 
be fom i tro od) tålamob ^åtta ut, ide förtmifla, om fienben od ffulle 
fönberflå beraå lif till jorben od) lägga bem i mörfret fåfom be böba 
i roerlben, ide upptrötta§ om Ijettan är än få ftarf, ide räba§ om 
f)inbren od) fienberna äro än få många, be ffola ettrigt få ftå inför 
©ub§ tron, l)ttrila i ®ub§ parabté od) fjunga om feger. 



293 

gråga rot nu, l)uru bemta fruftanSroärba ölen uppfommtt od) 
låta rot be lärbe froara, få fäga be of$, att benna öfenfträda en gång 
roartt betädt af matten od) utgjort ett ftort Ijaf, utan troifroel en bel 
af 9Jcebell)afroet, men att bet efter Ijanb ffall Ijafroa uttorfat. SIfri* 
fa§ folf beremot uppgtfroa en annan orfaf, fjroilfen rot, trot§ bem 
famma§ fagoltfljet, mebbela, för be afltoarltga betraftelfer ben otttmng* 
et fram! allar. ® c berätta nemltgen : Sångt före SJitofjammeb roar 
ide öfnen till. gruftbara träbgårbar meb fföna blommor od) fota 
frulter odj froalfanbe badar funnoå ber. (£n milb luft utbrebbe fig 
öfroer bet l)ela. 9ftemtijtorna, fom hehobbe tratten, famlabe utan 
möba luftgårbenå frufter. Stten be blefroo onba o$ tjenabe ide 
längre ben fanne ®uben, fom ffapat fjtmmel od) jorb. £)e tjenabe 
bjefroulen od) ttöbåbo afgubar. ©ölen anfågo be mara benne fin 
®ub§ elb od) btjrlabe ljemte. $)å rorebgabe§ ben fanne ®uben i 
f)immelen. 2)e fruftgifroanbe träbgårbarne betädte l)an meb fanb 
od) fölen befalbe l)cm att på benna bögb neblafta fina Ijetafte ftrålar. 
£)er, fyroareft ben onbe anben mar btirfab, ffuHe nu böb od) förö* 
belfe råba. SDen emiga elben§ onbe gub fltjger odfå berför nu ra= 
fanbe i ftormminbar öfmer nejben od) meb fina brinnanbe elbmingar 
böbar l)an allt. §an rjeter berför öbeläggaren eller ©amum. 

81. Växt- och djurlifvets gradvisa utveckling 
på jorden. 

De fasta berglagren innehålla förstenade qvarlefvor 
efter växter och djur. Att sådana kunna finnas inneslutna 
i en hård stenmassa, bör icke förefalla oss underligt, då 
vi erinra oss, att de lagrade bergarterna ursprungligen va- 
rit lös sand eller lera eller löst kalkslam, som afsatt sig 
hvarftals ur vatten, och när vi tillika ihågkom ma, att viss- 
nade löf, qvistar och grenar af träd, snäckskal, maskar 
o. d. ganska ofta ses ligga vid sjöstränder eller på sjelfva 
sjöbottnen, ofta blandade med sand och grus samt delvis 
betäckta af dem. Under det att aflagringen af de nuva- 
rande berglagren pågick, blefvo växtdelar genom floder ut- 
förda i hafvet, der de småningom sjönko till bottnen samt 
tillika med döda fiskar, snäckor och andra i hafvet lefvande 
djur begrofvos i de sig ständigt hopande sedimentmassorna. 



394 

Samtidigt med sjelfva lagren, i hvilka de ligga, hafva 
dessa inneslutna växter och djur i tidernas längd blifvit 
förvandlade till en hård stenmassa eller också lemnat af- 
tryck efter sig i den omgifvande bergarten. Genom att 
studera dylika försteningar >från olika berglager har man 
funnit, att jorden under skilda tidrymder burit olika, efter 
hand allt fullkomligare djur- och växtformer. 

Från tiden för urberg arternas bildande känner man 
inga försteningar. 

Från den kambriska tiden aro försteningarne ganska 
sällsynta och utgöras mest af hafssvampar och alger samt 
maskar, men från den derpå följande siluriska tiden träffas 
ett slags kräftdjur, de s. k. trilobiterna, samt långa, raka 
snäckor (orthoceratiter) äfvensom graptolither, sjöliljor, 
koraller och musslor, hvilka alla lefvat i hafvet. Landdjur 
eller landväxter funnos ännu icke. 

Under den devoniska tiden uppträdde derjemte orga- 
nismer, som lefde på land (dagsländor, ormbunkar, lum- 
mergräs m. fl.) samt ett stort antal sällsamt formade fiskar. 

Stenkolstiden var utmärkt genom den särdeles yppiga 
växtlighet, som då frodades. Så funnos t. ex. växter (ka- 
lamiter och lepidodendrer), som motsvarade nutidens skaf- 
gräs och lummergräs, men voro stora som träd; 60 till 70 
fot (17.815 till 20.783 meter) långa och 1 till 5 fot tjocka 
sigillarier, flera slags barrträd och en mängd ormbunkar 
förekommo då, men däggdjur och foglar saknades, hvilket 
äfven var förhållandet under den s. k. permiska tiden, 
hvars växter och djur föga skilde sig från stenkolstiden. 

Under triastiden uppträdde åtskilliga nya djurformer. 
Ett stort grodartadt djur (Labyrinthodon) äfvensom spår 
af de första varmblodiga djur, nemligen foglar, större än 
den nu lefvande strutsen, förekommo då. Fiskarne när- 
made sig de nu lefvande till sin form. 

Denna tid efterträddes af juratiden, hvarunder de första 
däggdjur uppträdde; de tillhörde dock alla pungdjuren och 
voro således bland de lägst stående. Jättelika ödlearter, 
ichthyosaurus, ända till 30 fot och Plesiosaurus, ända till 



295 

11 fot lång, den s. k. flygödlan (Pterodactylus) med läder- 
lappsvingar samt en högst underlig fogel (Arckceopteryx) 
förekommo. Hafven vimlade af fiskar, musslor och bläck- 
fiskartade blötdjur (ammoniter och belemniter); landet var 
betäckt med palmer, barrträd och ormbunkar. 

Krittiden är i synnerhet utmärkt genom de då bildade 
lagren af skrifkrita, som till största delen utgöres af mi- 
kroskopiskt små kalkskal efter djurorganismer, som kallas 
foraminiferer. Bland fiskarne förekom t. ex. en mängd 
hajarter. Inom vextverlden hade ett stort framsteg skett; 
äf ven träd af högre ordningar, t. ex. sälg, lönn och valnöt? 
förekommo. 

Under tertiärtiden funnos mångahanda däggdjur, flera 
bland dem af betydlig storlek, t. ex. mastodonten och det 
11 fot långa trögdjuret mylodon. Många af de egendom- 
liga djur, som under de föregående tidrymderna lefvat på 
jorden, hade nu alldeles försvunnit och lemnat rum för 
högre utbildade. Det var dock först under den derpå föl- 
jande qvartärtiden, som växt- och djurverlden småningom 
antog sin nuvarande prägel och som menniskan uppträdde. 
I Europa lefde under denna tid flera däggdjursarter, t. ex. 
noshörningar, flodhästar och elefanter, bland andra mam- 
mutdjuret, och hyenor. Till sammans med ben af dessa 
djur har man träffat icke allenast ben af menniskan utan 
äfven föremål, förfärdigade af menniskohand, t. ex. sten- 
vapen och stycken af lerkärl m. m., h vilket bevisar, att 
hon lefvat samtidigt med nämnda djur. Som dessa numera 
äro alldeles utdöda, hvartill troligen åtgått långa tider, 
har man skäl att antaga, det menniskoslägtets ålder måste 
vara högst betydlig. 

82. Jordytans fortgående omgestaltning. 

Sftånga af be frafter, fom unber förflutna tibrt>mber ombitbat 
jorben§ tota od} framfaflat t)enne§ nuttmranbe utfeenbe, äro fortfa* 
ranbe i toerff amfjet ; ännu nebföra bärfar odj ftrömmar uppflam- 
mabe ler* odj fanb^artiilar titt fjöar odj fjaf för att af bem hilba 
nt)a aflagrmgar; ännu fortfar på många trafter ben roulfanifra tvexb 



famtjeten, jo, titt odj meb bet organisa TCtftoet utöfroar ett ide obe* 
ttibligt infttytanbe på mår jorbå t)ttre utfeenbe od) titbeftaffentjet. 

1. Vattnets verkningar. 

£roarje ftenart, t)uru faft od) t)årb tjon än må mara, motftår 
i(fe i tiberna§ längb inmerfan af matten odj luft famt ommerfanbe 
märme od) fötb. 9^är nemtigen matten intränger i be uti Bergman 
fan befintliga porer, fpridor od) ^åltgr)eter famt ber frtyfer, fönber* 
fprängaå be tjårbafte flippor genom ifen§ oemotftånbliga utmibg* 
ningåfraft i ftetning§ögon6tidet, 06) be pa fåbant fatt afflitba be- 
lame nebfatta efter ifen§ fmättning 0$ f)opa fig fåfom fantigq ften* 
blod etter i form af gru§ mib bergen§ fot od) #å bera§ ffuttningar. 

Sfmen fjetfma t)tan af bergen tudraä fmåningom upp då) mitt* 
rar genom inmerfan af regn, fot od) luft. fången fjar nog gifmit 
alt på, att flata berghällar af granit etter gneté, fom äro ntfatta för 
fot od) regn, på titan fjafma ett fnottrigt etter ffroftigt ntfeenbe odj 
att mtéf a af mineratlomen (qttmrté ) ftå npp Ii!f om mårtor öfmer 
ben öfriga t)tan; ftunbom ligga fåbana qmartåforn i mängb töfa på 
fjetfma bergytan, Omartfen, fom är mt)det fjårb, Ijar nemtigen 
motftått tuftenå odj fuftigf)eten§ inmerfan, fymaremot be öfriga mi- 
neralen, fältfpat od) glimmer, blifmit bet§ npplöfta, beU förmanb= 
labe titt fanb* od) ftoft^partiftar. bergen förminflaå fåtebeå, etjuru 
näftan omärlligt, år från år, 

$å be ftätten, ber en h&d etter ftröm forfar fram meb ftor l)a= 
ftigljet, ffär f)cm fig meb tiben attt bjnpare neb i marfen od) bilbar 
fmåningom en liten bal, f)mitfen efter t)anb attt mera utmibga§ beri^ 
genom att belar af balmäggarna rafa neb titt bottnen, ^mareft be 
feban fönbernöta§ od) bortföra^ meb ftrömmen. Spånga balar äro 
Mbabe på betta fatt. Sitt löfa ler* od) gruvlager, fom genomflt)= 
ta§ af rinnanbe matten, mticf et lätt förftörcté otf) betmté bortföra^, 
är Hart. Sitet f>mar t)ar fälerligen erfarit, att efter häftigt regn 
mattnet t bilen odj badar, fom leba från ett lerfält, är aflbele^ 
grumligt od) ftunbom "tjodt fom en mättiug." 

Utanför mynningen af mtéfa ftörre flober ($0, 3WI, 9fttéfté= 
ftppi m. fl.) mä^er aflagriugen af fanb, gru§ od) jorbpartillar titt 
ben grab, att fjafmet närmaft utloppet efter fjanb uppgrunba§ od) 



297 

faftct lanbet öfa§, få att en mängb tåga öar etter ett lågt fufttanb 
bitba§, fom ftobenå grenar genomfara i flera rigtningar. (Såbana 
affättningar fatta§ bettabitbningar. 9)ltéfi§fippif{oben§ betta är 
ett btanb be anfenligafte på jorben; het utgör nära 400 fraenffa 
qroabratmit. 

Q bottnen af forfar od) mattenfall bitbaå ftunbom f. f. jette- 
grtjtor berigenom, att ftenar od) gruå, font af Vattnet fattad t en 
tjmirftanbe rörelfe, fmåningom tiffom ftoarfma fig ett Ijål i fjetfroa 
ftipptjätten. 

Stftoen genom matten, fom ftörtar neb nti fpricfor od) remnor i 
gtacierer od) intanbåté, funna jättegrytor l)afraa uppfommit, I)roar= 
för rot ofta fe fåbana, ber intet roattenfatt ftnne§ etter fan Ijafroa 
funnits. 

3 jorbt)tan§ ombitbanbe bettaga äfroen fjafgroågorna roerffamt; 
på fomtiga ftätten, färbefe§ roib branta fufter, roerfa be fönberbrt)* 
tanbe od) förftöranbe, på anbra åter, t e£. roib låga ftränber, upp= 
btigganbe, b. to. f., be fammant)opa åntjo be tögflitna belarne od) 
uppgrunba tjaf§bottnen, få att fanbeté maéfa öfa§. 3 fötjb af roå= 
(]orna§ fönberbrtytanbe förmåga finner man roantigen ntmeb ftiän~ 
oerna juft i fjetfroa roattenbrtmet en ma§fa töfa ftenar od) gru§. 

9cär l)af§roågarna meb fin ofantliga Iraft ftörta mot lufterna, 
fnnna ide en§ be t)årbafte bergarter motftå beraå anfall; fprtngor 
oi) fogntngar utroibga§, blod efter blod lönnar od) afffitje§. 9^är 
en ftippa fålunba btifroit tifjom unberminerao, t)ar ben öfroert)äng= 
anbe bergma§fan intet ftöb, utan ftörtar neb od) bilbar roib flip* 
panå fot en r)op blod od) ftenar, fyroitfa fmåningom fönbernöta§ titt 
minbre blod, ftenar od) fanb famt efter fyanb bortfpotaå. 

<paf3roågorna§ förftöranbe förmåga är titt en bel beroenbe af 
berglagrené lutning. 

3)er fuftema utgöra§ af löfa jorblager (gru§, fanb od) lera), 
funna fanbeté bortnötning od) förminffning förfiggå få fyaftigt, att 
ffaba berigenom fan tittfft)nba§ inbtyggarne. $å öftra od) föbra 
fufterna af (Sngtanb fjafroa inroånarne på flera ftätten nöbgaté flotta 
fina boftäber längre inåt lanbet, attt efter fom fuften bortnötta Sitt 
od) meb ftjrf or od) tjela btyar fyafroa btifroit unbergräfba od) ftörtat t 
tjafroet. 



298 

(£n ftor bel af bet matten, f om i form af regn nebfaHer på jorb= 
titan, tränger genom poröfa ocr) fpricffutta jorb* od) bergtager bjupt 
neb t jorbenå inre od) upplöf er berftrib en bel af be fafta mineraläm- 
nen, meb (jtoilfa bet tömmer i beröring. S)e ftefta fätfor§ matien 
— f om jn framqmätter nr {orben — innehåller ocffå en ftörre etter min= 
bre mängb upplöfta mineratbeftånbåbelar. $å grunb tjäraf är fäCC= 
matten fjroab man fattar "tjårbt" i motfaté titt fjö* od) regnvatten, 
fom fäge§ mara "mjuft." 

@. f. marma etter §eta fättor, t. ej. (Setjfir på 3§tanb, fjrailfa 
leba fitt urfprung från få ftort bjup, att mattnet i följb af jorbené 
inre märme blifmit uppmärmbt titt en ljög temperatur, innefatta en 
ftor mängb upplöfta mineralämnen, fom åter affätta fig od) bitba 
faft ften i fättornag närhet, bet mattnet funnit affmalna loib utflöt 
bet 

3)e långa, nnberjorbiffa gångar od) rjmatfformiga rjåligljeter, 
fom fattad grottor od) utomlanbå på flera ftätten förefinnar i talU 
berg, äro biloabe berigenom, att mattnet fipprat etter runnit genom 
falf6ergen* remnor od) fpridfor famt bermtb oupphörligen upplöft 
en bel fal! från mäggarna, i följb fjtoaraf be urfprungtiga fpridorna 
od) t)åttgl)etema fmåningom utmibgaS mer od) mer. 9Mr mattnet, 
fom oafbrutet fipprar genom tafet på fåbana fatfftenågrottor, faller 
neb broppmté, afbunftar atttib något beraf, od) ben förut upplöfta 
falfen affätter fig bå i form af f. f. broppften, Ijmitten beU fåfom 
piggar od) tappar nebl)änger från tafet, bel§ fåfom fmå pelare od) 
toppar pjer fig från golfmet. 2Ibet§berg§grottan i Öfterrife är ett 
macfert exempel på fåbana broppftenégrottor, 

2. Isens verkningar. 

I höga alp- och fjelltrakter, i ''den eviga snöns" regio- 
ner, äro de dalforniiga sänkningarna mellan de högt upp- 
stående, oftast branta bergstopparne fylda med is. Dessa 
ismassor, hvilka likt strömmar långsamt glida ned utför 
det sluttande underlaget, kallas glacierer eller skrid-jöklar. 
Sådana förekomma på Alperna i Schweiz, på Island, på 
Himalaja o. s. v. 

' Glaciererna äro ofta af flera hundra fots raägtighet el- 
ler djup och hafva stundom milslång utsträckning. När 



de icke äro inskränkta till några bestämda dalar, utan bilda 
ett enda, sammanhängande istäcke öfver hela land och land- 
sträckor, t. ex. i polartrakterna, erhålla de namnet inlandsis. 

Grlaciererna röra sig, såsom nyss nämndes, långsamt, 
mellan 200 och 1,000 fot eller stundom mera på ett år, 
nedåt dalarne, och i samma mån afsmälta de också, så att 
nedre änden af en glacier i allmänhet befinner sig på 
ungefär samma ställe. Upptill förnyas eller matas de 
oupphörligen af der fallande snö. 

Grlaciererna lämpa sig fullkomligt efter dalarnes form, 
de följa alla deras krökningar och fylla alla deras ojemn- 
heter. När dalen blir trång och smal, tränger sig glacie- 
ren tillsammans, och när den förre vidgar sig, tilltager 
äfven den senare i bredd. 

Om en glacier på något ställe skrider fram öfver en 
brantare sluttning, remnar han i stycken, men dessa före- 
nas åter och sammanpressas till f nllkomligt tät is, så snart 
jemnare mark vidtager. 

Glaciererna utöfva en afnötande verkan på den fasta 
jordskorpan och föra lösbrutna delar af denna från högre 
till lägre trakter. I följd af isens framåtglidande rörelse 
och hans stora tyngd afnötes och sönderkrossas den under- 
liggande berggrundens yta; sönderfrusna klippstycken sli- 
tas lösa samt malas till grus och pulver. Klippgrunden 
blir slipad och delvis jemnnött af detta grus, och af de i 
glacierens botten fastfrusna stenarne ristas i klippytan ofta 
långa fåror och repor, s. k. refflor. 

På glacierens yta nedfalla från de omgifvande berg- 
väggarne lösfrusna klippblock och stenar, som genom isens 
rörelse föras till allt lägre trakter och slutligen af lastas 
vid glacierens nedre ände. Under glacieren framflyter van- 
ligen en elf, bildad af det på ytan smälta och genom 
sprickor i isen nedrunna vattnet. Denna elf, den s. k. 
glacier-elfven, är mycket grumlig, för med sig de finare 
slampartiklarne ur det under glacieren liggande gruset och 
bringar dessa från högtrakterna ned till slättlandet samt 



300 

vidare ut i sjöar och haf, i hvilka de afsätta sig såsom se- 
dimentlager på bottnen. 

Sådana grusmassor, som ligga under glaciererna, och 
hos hvilka de inneslutna stenarne genom skafning mot 
hvarandra och mot bottnen äro afnötta och repade, men 
ändock något kantiga och oregelbundna, kallas bottenmo- 
räner. Efter glacierens af smältning blir detta grus i de 
flesta fall liggande närmast bergytan. 

På en glaciers yta förekommer nästan alltid en stor 
mängd klippblock, stenar och grus, som vittrat, lossnat 
och fallit ned på isen från de angränsande, för frost ut- 
satta bergväggarna och klippspetsarne. Dessa samlingar 
af stenar och grus bilda långsträckta vallar, s. k. moränen 
sidomoräner, utefter glacierernas båda sidor. När tvenne 
glacierer förenas till en enda, sammanföras de båda. glaci- 
erernas närliggande sidomoräner och bilda en s. k. midt- 
morän, som vid isens fortsatta rörelse bibehåller sig såsom 
en upphöjd, åsformig vall långs glacierens midt. 

Sido- och midt-moränerna transporteras ned till den 
plats, der glacieren slutar, aflastas och hopa sig vid glaci- 
erens ände samt bilda en sidomorän. Ofta sprides ändmo- 
ränernas grus öfver större fält i följd deraf, att glaciererna 
stundom tränga längre fram i dalarne, stundom draga sig 
tillbaka, hvilket beror af olika temperaturförhållanden m. m. 

Under en del af qvartärtiden, den s. k. glacialtidén 
eller istiden, voro t. ex. stora sträckor af Skandinavien öf ver- 
täckta af glacierer och inlandsis. 

Återstoder af denna inlandsis finnas ännu qvar på fjell 
i norra Sverige. Grönland och Spetsbergen samt flera 
andra polarland äro ännu i dag öfvertäckta af liknande, 
ofantliga ismassor. 

I polartrakter, der inlandsis och glacierer sträcka sig 
ända ned till hafvet, afskiljas här och der stora isblock, 
som bilda s. k. isberg. Dessa kunna vara af ofantlig stor- 
lek; sjöfarande haf va iakttagit sådana, som hållit flera mil 
i omkrets och legat 100 till 200 fot öfver vattenytan. De 
flytande isbergen föra ofta med sig fastfrusna stenar och 



301 

block, hvilka vid isens afsmältning sjunka till hafsbottnen, 
ofta långt ifrån sin hemort och der inga liknande berg- 
arter förekomma. Sådana, dels med isberg, dels på ytan af 
glacierer flyttade block af främmande bergarter, s. k. flytt- 
block, träffas utspridda flerstädes på jordytan såväl i Ame- 
rika som i norra Europa. 

3. Vulkaniska verkningar. 

SfJleb en bullan förftå§ antingen en ringa upphöjning etter ett 
berg, fom ftår t förbinbetfe nteb jorben§ inre mebetft en lånat, 
genom tjraitlen glöbanbe, fmätta maåfor jemte mattenånga upp* 
faftaS. 

Wlan länner flera tufen imtlaner. S)c förelomma fpribba 
öfmer fyla jorben, men tigga i allmänhet nära t)afmet. SBtanb be 
märlligafte öro SBefuöto i gtatien, (Stna på (Sicilien, §elta på 
3§lanb, Qorutto i Sftejico, 2lconcagua od) ©otopari i Stjb^mertla. 

(Stunbom r)ör man outlanerna benämna^ "etbfprutanbe berg/' 
men några egentliga etb^tågor uppfiiga icfe ur bem. ©nbaft en fmätt 
ma§fa (tatta) r)öjer fig i öullanen§ lånat, ftöbar ftunbom ut beröf* 
mer ocr) nebfttoter i form af en flingranbe flob (taoaftröm) utefter 
öutlanen§ fibor. SDen maSfa mattenånga, fom famtibigt utmecf(a§ 
otf) rufar ut ur outlanenå öppning, ben f. I. "Iratern," rader meb 
fig glöbanbe laoaftticfen äfroenfom ett fiut, flaggartabt ftoft (f. t 
öutfanifl affa), tjhritlet allt uppflunga§ titt ert bettjbtig t)öjb. 

(Somliga tmtlaner tjafttm utbrott, b. m. f. lomma i merlfamt)et, 
näftan tjmarje bag, anbra förft efter färre etter flera år§ mettantib 
af fymita ; flere finna§, fom ide marit i roerlfamtjet unber ben t)ifto* 
rifla tiben od) berför lattaå utftocfnabe öutlaner. 

Drfalen titt be outlanifla utbrotten t)ar man anfett mara bet 
ofantliga trödet af inneftutna, ftarlt upptjettabe mattenångor odj 
gafer. 

2)e outlanifla roerlmngarna äro af ganfla ftor bettybetfe för 
jorbtjtanå fortgåenbe omgeftattning, attbenftunb mängben af be äm* 
nen, fom genom bem bringad upp titt jorbtitan, är färbete§ bett)btig, 
(Så blefmo ftäberna §ercutanum, ^ompeji od) (Btahx år 79 efter 
®rifti föbetfe mib ett utbrott af $efutriu§ begrafna af Outlanifl 



302 

ajla ocfi taoa af 20 ättba titt 100 fots mägttgfjet. — 2Bib ouffanen 
©fatotar göfuls på 3§tanb utbrott 1783 framflöto ttoå taoaftröm* 
mar, af tjttrilfa bett ftörre töar 8 odj bett tttinbre 6 mit lång fatttt 
l)abe en brebb, fom fteoj till mellan 2 odj 3 mil. 93egge ftrömmar* 
ne§ mebelbjuto mar 100 men i trängre pafj änba titt 600 fot. SDto 
t)ar beräfnat, att ben laoamaåfa, fom toib betta utbrott förbeå upp 
från jorbenå inre, mar ftörre än §z\ol Sftont SBlanc. 

4. Organiska lifvets verkningar. 

Det organiska lifvet spelar en ganska vigtig rol vid 
nya berg- och jordlagers bildande. Härvid medverka såväl 
växter som djur. 

Tor/bildning. Torfven i våra kärr och mossar är bil- 
dad af vattenväxter och några mossarter, hvilka, den ena 
generationen efter den andra, uppväxt och förmultnat. 
Torfmossarnes undra lager förmultna efter hand och bilda 
torf, men ytan är stadd i jemn tillväxt; der utveckla sig 
oupphörligen nya växtindivider of vanpå de gamla, och der- 
igenom kan under gynnande omständigheter torfvens mäg- 
tighet årligen ökas. Det finnes mossar, som innehålla ända 
till 30 fot väl förmultnad torf. 

Fortgående kritbildning. På norra Atlantiska hafvets 
botten afsättes ett fint, gråhvitt slamm, hvilket efter tork- 
ning liknar vanlig krita och liksom denna utgöres af smä, 
med kalkskal försedda djurorganismer. Af dessa kalkskal 
äro somliga stora som sandkorn, andra mikroskopiskt små. 
De äro af olika form, men nästan alla afdelade i flera 
små rum eller kamrar. 

Bildandet af korallref och korallöar. Det är icke blott 
de ofvannämnda, ytterst små djuren, som afsöndra kalk ur 
hafsvattnet; äfven andra organismer ega samma förmåga? 
och bland dessa utmärka sig i synnerhet fpolyperua, eller 
koralldjuren. De för sjömännen så farliga "korallrefven" 
i Stilla hafvet och andra af varma bältets haf äro verk 
af dessa djur. 



303 

Såväl i de lameller, hvilka invändigt af dela dessa djur 
i flera rum, som ock i den yttre hudens nedre delar (foten 
eller fästpunkten) försiggår afsöndring af kalkämnen; då 
man betänker, att de flesta korallbildande polyper lefva i 
samhällen, eller att den ena individen sitter fäst vid den 
andra, och att nya individer oupphörligen växa ut från de 
gamla, kan man förstå, att stora kalkmassor kunna bildas 
genom dessa djurs samverkan. 

Korallrefven utgöras dock icke uteslutande af koraller, 
ty snäckor af mångahanda slag förekomma äfven i dem. 
De mot refven störtande vågorna sönderbryta korallstån- 
den och vältra dessa jemte massor af snäckskal, taggar och 
sjöborrar m. m. mot stranden. Der söndernötas genom 
vågornas inverkan brottstyckena till grus och sand, som 
uppkastas på kusten, samt till gröfre eller finare pulver, v 
som slammas ut i haf vet och der lagrar sig mellan korall- 
stånden. 

Till sin yttre form och beskaffenhet äro korallrefven 
af tre slag. De allmännast förekommande bestå af en af- 
lång eller ringformig remsa af korallkalk, hvilken omsluter 
en grund, lugn sjö eller "lagun." Dessa s. k. ringref eller 
atoller äro stundom från i till 5 geogr. mil tvärs öfver. 
Sjelfva landremsan är knappast mera än 600 till 800 fot 
bred. Sådana korallref, som likt en barrier eller vall 
sträcka sig långs stränderna af ett fastland eller en ö samt 
äro skilda derifrån genom en bred, djup kanal, kallas bar- 
rierref . Äro korallrefven belägna tätt utmed landets kuster, 
utan att vara skilda derifrån genom någon kanal, kallas 
de kustref eller strandref. 

Koralldjuren lefva icke på större djup än af omkring 
100 fot; bäst trifvas de på ringa djup helt nära vatten- 
ytan. Man har emellertid funnit, att korallklipporna fler- 
städes nedgå till många hundra, ja, tusen fots djup, och 
denna omständighet kan svårligen förklaras annorlunda än 
genom att antaga, det hafsbottnen, medan korallerna hafva 
byggt uppåt, samtidigt sänkt sig i lika grad, till dess slut- 
ligen ett stillastående eller en höjning inträdt, hvarigenoni 



304 

korallbanken kommit att bilda en ö, ehuru på djupt belä- 
gen botten. 

83. Elektriciteten» 

l. 

§ttmr oå) en fjar utan tttrifmel ljört oå) fett be fmå fmattranbe 
gniftor, fom fjoppa utmeb fjanben, om man meb tjenne ftrtifer en 
fatt på raggen. Sften fäferligen nnbra be ftefta menniffor, när be 
förfta gången få f)öra fäga§, att ntjfmämba gniftor oå) Ijungetben 
meb alla t)an§ förfäranbe toerfningar äro af attbele§ enatjanba na* 
tur. 2)e§fa fmå obettibliga gniftor, fom uppfomma genom ftrtifan* 
bet meb tjanben, oå) ljungelben äro oåba få fattabe eleftrif^a gntftor 
oå) ffitja fig åt enbaft genom fin olifa ftorlel. Om ttri icfe toore få 
måne ttrib att beljanbla manlig elb, oå) om ttri ide änba från barn* 
bomen f)abe fett få otaliga elbar af olifa ftorlef, ffutte toi fannotift 
äfmen enbaft meb fmårigtjet tro ben, fom fabe og, att en fjärjanbe 
roåbetb more af ena^anba natur fom gniftorna från en ftinta. 95e= 
träffanbe be eteftriffa gniftorna oå) beraå orfa!, ben eleftrifla fraf* 
ten, ffall något f)är neban mebbetaå. 

gör l)mem fom f)etft fan bet Iticfaå att upproäcfa eleftrif! fraft 
f)o§ en mängb ämnen, t. ej. lacf, fjartj, fmafmel, glaé, filfe. Sftan 
betjöfmer för betta änbamål enbaft gniba beåfa ämnen meb ett 
annat ting. Dm man t. ej. faller ena änben af en lacfftång i f)an* 
ben oå) gniber bet öfriga af ftången meb en flif af fitt rocfprt eller 
meb en ttttelapp, oå) berefter närmar latfftången intill några fmå 
papperslappar eller btitift, få får man fe beåfa tjoppa upp oå) fäfta 
fig ttrib latfftången. ©etta är en merfan af eleftrifla fraften etter 
eteftriciteten, fåfom fraften ocf fattad. 2Bib oå) efter gnibningen 
gifttm rotéferligen äfmen be§fa ting gniftor ifrån fig, men gniftorna 
äro få fmå, att man l)ar fmårt att fe bem. 3tten feban man genom 
trägna förföf munnit mera erfarenhet om eteftriciteten, fjar" man 
tydatZ att i en enba ftor gnifta erfjåtta ben famfälba merfan af att 
ben eleftricitet, fom genom fortfatt gnibning fan framfattaå f)o3 ett 
ting. ©etta ffer meb färffilbt bertitt inrättabe rebffap otf) maffi* 
ner. Wien fåbana inrättningar, f)ttrilfa numera finnaå mången* 
ftäbeå fan man få fram gniftor, fom äro en fot långa ocf) berut* 



805 

öftoer oif) fom meb ett fmattranbe läte flå öfmer från ett ting titt ett 
annat, futtfomtigt tifnanbe ben i ftcffacf gåenbe blijrten. 9fteb ftarfa 
eteftriffa gmftor erhåller man toerfningar, fom fjett oå) Rattet Itfna 
åfftmS, faftän be ide äro få ftarfa, &e§fa gmftor Innna \>öha 
menniffor otf) bjur, flå fjål i gla§, fönberftita metaller od) fmälta 
bem titt pertor, fom rt)!a omfring tiffom gniftorna omfring bet 
glöbgabe jernet i fmebjan. §toarje fåban gnifta marar blott ett 
enba ögonblicf, odj lifa Saftigt raerfar f>on. 



Att elektrisk kraft i luften eller molnen är orsaken 
till åskan, hade amerikanen Benjamin Franklin redan vid 
medlet af förra århundradet utrönt. Redan på den tiden 
kände man, att den elektriska kraften lätteligen meddelar 
sin verkan genom metaller och fukt, mindre lätt genom 
torrt trä, linne, hampgarn m. m. och sämst genom sådana 
ting, som lättast blifva elektriska då man håller dem i 
handen och gnider dem, t. ex. lack, glas, silke o. s. v. 
Dessutom visste man, att kraften verkar starkast på fram- 
skjutande delar och spetsen af ett ting. 

Men de gnistor, hvilka vi med våra elektriska inrätt- 
ningar förmå framkalla, äro blott en obetydlighet i jem- 
förelse med den kraft, som finnes i ett starkt åskmoln. 
När hela kraften i ett sådant moln på en gång ger en 
gnista, uppstår en blixt eller ljungeld, som vi ofta se fara 
från ett moln till ett annat och som understundom, då 
gnistan tager vägen till jorden, åstadkommer de våldsam- 
maste verkningar. Med kraftiga elektriska inrättningar 
kan man framkalla gnistor, hvilkas ljud knappast ge efter 
för ett pistolskott i styrka. Men detta är, som en hvar 
känner, ett intet mot en åskknall, hvars styrka bevisar 
huru häftigt luften skakas vid den elektriska gnistans 
framfart. Lättare saker kan kraften från våra elektriska 
inrättningar lyfta, och gnistan fråu dem kan sönderspränga 
äfven sådana ting, som hålla hårdt tillsammans. Men 
åskans verkningar öfvergå dock vida allt, hvad vi med den 

20 



elektriska kraften kunna åstadkomma. Med våra elektri- 
ska tillställningar kan man tvinga fram gnistor, som sprän- 
ga t. ex. hårda trätärningar af några tums längd. Men 
om åskan höra vi ofta, att hon splittrat stora ekar ända 
till roten. 

Det är fåfängt att söka beskrifva det intryck, som 
detta storartade naturskådespel gör på menn iskosinnet. 
Den ene betraktar det med helt annan stämning äu den 
andre; men alla menniskor finna det högtidligt och all- 
varligt. . Så göra till och med vilda folkslag. En djup 
känsla af vördnad och ödmjukhet kan icke ens undan- 
trängas af den oro, som bemägtigar sig mången, när åsk- 
digra moln breda sig som ett qväfvande täcke öfver nej- 
den till flera mils utsträckning, när blixtarne hväsa ned 
mot marken och tordönet kommer sjelfva jorden att darra. 
Det är sant, att ur det svarta molntäcket, under h vilket 
man befinner sig, en dödande gnista i hvilket ögonblick 
som helst kan springa ut. Men derföre bör man icke för- 
lora fattningen; och åskan slår ej i hjel så många menni- 
skor som man kanske tror. 

3. 

$nnu minbre bör fruftan för åffan mara, när röt färnta fjenneS 
natur od) finna ljuru många fffibbSmebel, fom finna§ mot benna 
mägtiga naturfraft @n gång t. e£. flög åffan neb f)o§ en rif eng- 
elsman i t)an§ fju maningar r)öga l)u§ i Neapel utan att egentligen 
ffaba en enba af alla be 550 menniffor, fom fnnno§ i ijufet. Sften 
när man fåg efter, fann man, att ben rifa förgyllningen öfmerattt t 
tat, på mäggar od) ftolar mar aöbele§ förfitmnnen. Dd) bet mar en 
Itjcfa, tö t)är förfjol! bet fig få, att 550 menntflor fft)bbabe§ mot en 
af naturens mägtigafte frafter mebelft ett få fmagt ting fom bofgntb 
är, fjroilfet Böjer fig od) fttteS fönber, blott man anbaS berpå. 

görf)åHanbet är fötjanbe. §o§ jorben od) adt t)toab på jorben 
är finnen ett outtömligt förråb af eleftrtfta frafter; beSfa äro af 
tmå otifa ftag, fyraitfa t manliga fatt motmäga Ijmaranbra få fntt- 
ftänbigt, att mi af bem ide marfebtifina någon mertan. Slnnorumba 
blir M bå eleltriff fraft l)opar fig i molnen. 2)ertgenom rubbas 



307 

jemnmigten mellan be eleftriffa frafterna l)är nere på jorben ; bet 
ena ftaget af be frafter, fom befinna fig t jorben nnber molnet 
ffiljer fig från bet anbra ; tt) molnets fraft ftöter ifrån fig bet ena 
oci) brager titt fig bet anbra. $)et flagS fraft, fom brageS af mot* 
netS fraft, förflyttas berföre attt l)ögre od) f)ögre upp mot molnet. 
®enom Inften ffer betta enbaft meb ftor fmårigljet, men beremot 
mtjcfet lätt ntefter metaller od) genom fnlt. berföre föfa fig jor* 
benS eleftriffa frafter toäg upp titt topparne af ljöga ting, fåfom 
träb, ftyrftorn, I)uS o. f. m. Nerifrån utöfma be en braganbe mer- 
fan på molnets eleftriff a fraft : molnet följer meb od) f ommer attt 
närmare, titt beg att be Båba frafterna famfälbt få fttyrfa nog att 
brtita fig'igenom Inften. 3)å brifter btt löft, frafterna flå i f)op, od) 
berttrib uppfommer ben fjäftiga tytia, fjtoitfen mifar fig fom en 
ögonbtidlig elb, en Ijnngelb. 35e håba eleftriffa frafternaS fam- 
manbrabbning fträcfer fig fjmarje gång få långt neb, att molnets 
eleftriffa fraft finner förftöraS af be frafter, fom möta från jorben. 
S)et är nnber benna fammanbrabbning fom jorbiffa ting för* 
ftöraS. Sfteft äro ttjbligen be ting utfatta för att träffas, fjtoilfa 
lemna ben lättafte magen för be eleftriffa frafternaS gång mellan 
molnen od) jorben. SDet är betta, fom gör, att ljungelben ofta ft)* 
neS gå få fonftiga magar, när åffan flår neb. §an går ide alltib 
ben genafte magen, men atttib ben efter eleftricitetenS natur lättafte, 
9?är åffan flår neb i ett f)uS, tager fjon Vanligen fin mäg genom 
fönftren etter fforftenSpipan od) går fom oftaft neb genom föfet. 
£)etta fommer fig belS beraf, att fforftenen är I)ufetS fjögfta jmnft, 
belS od beraf, att fotet inuti pipan, liffom ben mängb jern od) an= 
nan metall, fom manligen finnes i föfen, lemna eleftriffa fraften ben 
bäfta magen. 2(r bet elb i fpifen, få merfar ben uppftiganbe röfen 
lift en tittöfning i ljufetS I)öjb, od) åffmolnet fommer berigenom f)U= 
fet närmare, ©forftenen, fotet od) metallen utgöra fjärtoib för 
åffan, fjroab jernfpåren äro för ett jernbanStåg : be fttjra t)enneS 
fofa. Wan fan ftå fpåret ganffa nära utan att befjöfma fatta lifmet 
titt. £ttt od) meb i fjelfma åffmolnet, från Ijmilfet ljungelben ut s 
bryter, ffe inga måtbfamfjeter ; tt) ben eleftriffa fraften Rätter fig, 
få mibt möjligt är, på utfiban af attt. 



4. 

Af det, som nu blifvifc sagdt, inses lätt, att man skulle 
utanpå ett hus kunna lägga så att säga en ordentlig jern- 
väg af ett sammanhängande spår för åskan, hvaraf hen- 
nes kosa skulle styras förbi huset och detta således skyddas. 
Dertill behöfdes blott att utanpå huset slå fast en jern- 
stång, som med sin öfre ände räckte ett stycke högre i 
luften än skorstenar och flaggor, samt med sin nedersta 
ände vore nedgräfd i jorden, ända till dess han nådde jor- 
dens fukt eller ännu bättre, ett källdrag eller större vatten. 
Sådana inrättningar borde finnnas på alla hus. På många 
byggnader har man anbragt sådana så kallade åskledare. 
När åskledare äro väl inrättade, hafva de dessutom den 
egenskapen att i allmänhet hindra åskan från att, hvad 
man kallar, slå ned. Den öfre änden, som pekar upp mot 
molnen, bör sluta med en spets. Detta har den v r erkan, 
att den elektriska kraft, som kommer genom åskledaren 
från jorden, tränges i hop i spetsen, så att hon der får en 
betydlig styrka. Då tvingar sig kraften med magt från 
spetsen ut i luften, som derigenom sjelf blir elektrisk; och 
lättrörlig som luften är, drager den elektriska kraften hen- 
ne med sig upp mot det elektriska molnet. Under vägen 
går den elektriska kraften öfver från luftdroppe till luft- 
droppe, och jordens kraft kommer på detta sätt helt ha- 
stigt upp till det elektriska molnets kraft, hvilken på sam- 
ma sätt rusar ned mot jorden. De båda krafterna möta 
sålunda hvarandra småningom öfverallt i luften mellan 
åskledarens spets och åskmolnet. Genom allt detta åstad- 
kommas milliontals små, hvar för sig oskadliga gnistor i 
stället för den enda stora, som skulle uppstå, om all kraf- 
ten ginge öfver på en gång. När det är mörkt och åska 
är i luften, kan man understundom se dessa gnistor när- 
mast spetsen, der de äro mest samlade. De bilda der till- 
sammans ett blåaktigt, svagt ljus, som påminner om norr- 
sken och har skapnaden af en qvast. Af enahanda orsak 
ser man någon gång under samma omständigheter ett lika- 
dant ljus från andra spetsar, såsom masttoppar, flaggstång- 



er, skorstenar o. s. v. Man har kallat sådant ljus Sankt 
Elmos eld. 

Det var Benjamin Franklin, som uppfann åskledaren, 
denna nyttiga inrättning, hvaraf dock okunnigheten och 
vidskepelsen i förstone togo mycken anstöt. 

Hvad som är att iakttaga, om man befinner sig ute 
på marken då åskan går, följer af det, som nu blif vit sagdt. 
Man bör naturligtvis ej gå under träden, hvilka, eftersom 
de skjuta högst öfver marken, vanligen draga åskan till 
sig; men de leda ej den elektriska kraften så bra som men- 
niskokroppen, genom h vilken ljungelden derföre gerna går, 
när han blif vit ledd till trädet af dess öfre, vanligast spet- 
siga delar. Man har antecknat, att vid pass hvar femte 
menniska, som åskan slagit ihjel i Frankrike, af henne 
träffats stående under träd. Bättre är att lägga sig på 
marken, helst ett stycke från ett träd. Då är man skyd- 
dad ungefär som af en åskledare. 

Ångbåtar och jernbanståg träffas sällan af åskan; då 
de äro i gång, äro de i allmänhet väl skyddade» För att 
förstå detta behöfver man blott besinna, att den våta vat- 
tenångan, blandad med sot, oupphörligen strömmar ut från 
ångbåtarnes och lokomotivernas skorstenar och hvirflar 
likt moln utåt fälten eller vattnet och till följd af sin 
lättrörlighet utan svårighet dragés åt det håll, der luftens 
elektricitet är starkast. Deraf uppstår på en lång sträcka 
ett helt åskmoln med det slag af elektricitet, som det 
verkliga åskmolnet eftersträfvar. 

Att möta åskan. med våld, dertill äro våra krafter för 
svaga. Men, som nu berättadt är, kunna till och med så 
ringa medel som bokguld, en hvirflande rök och vatten- 
ångan tjena till skydd, om de användas efter den elektri- 
ska kraftens natur. Detta bör ej alltför mycket förundra 
oss. Med inrättningen af alla skyddsmedel mot åskan sö- 
ker man icke mota henne, utan man söker dermed för 
henne lägga ut en väg, som hon lättare följer, på det hon 
ej skall komma att gå utefter de ting, som man vill skydda. 



310 

Detta är icke underligare, än att man gräfver en kanal åt 
det håll, hvaråt man vill, att ett vattenflöde skall rinna. 

84. Ångbåtar. 

Sftorbamerifanen Robert gulton roar bett förfte, för rjtoitfen bet 
roerf ligen 1 t)cf abe§ att tttebetft ånga frambriftoa fartrjg. år 1807 
gjorbeå af fjonom bet förfta förföfet nteb en båt. gulton berättar 
fjelf följattbe om be froårigtjeter, t)an fyabe att betatnpa, oct) om ben 
Itjcfliga utgången af fitt företag. 

"■iftär jag brjgbe min förfta ångbåt i Sftero $orf, MxaUabc att* 
mångeten mitt titttag bets meb tifgitttgt)et, bel§ meb föraft. Dcrj 
mina toänner, erjuru mera t)öftige, beftanblabe mig bocf meb en mig 
förbepttfamtjet. 2)e åt)örbe lugnt mina förflarittgar, men mifjtro^ 
enbet töar ftmbart i bera§ anfigten. Ofta ficf jag, bå jag bagligen 
gul titt ffepp§roarftoet, tillfälle att rjöra be förbigåenbeä ombönten. 
SDcatt föraftabe etter bref gt)<M meb mitt företag. Dfta utbröt på 
mitt befoftnab ett tjögljubt r)årtffratt; ftänbtgt giorbeå ftofa beräf= 
ningar öfroer ben förluft af tib ocrj penningar, fom orfa!abe§ genom 
min ångbåt, rjrDtlfert man gaf namnet "guttonå bårffap." 3 n 9 en= 
ftäbeé fann jag ett tetfen titt uppmuntran, ett orb af roätttritja, en 
tittönffan af framgång. 2)en ftörfta artighet, man roifabe mig, be= 
ftoD i ttjftnab, i unbertrticfanbe af tjögtjubba infaft etter förebråelfer. 
9Dto når förföfet tticfat§, innan båten ännu tittrrjggatagt ben förfta 
milen, — fjuru tjaftigt änbrabe§ ej tänfefätten! 3)e, fom förut meb 
a£etrt)cfningar fett på bet böra maflineriet, bteftoo nu be främfte 
toftatare; ocf) be, fom tegat, tjötto fig nu för ftmnertigen toife." 

$)en förfta ångbåten r)ette (£termont ocf) gjorbe fin förfta refa 
titt 5itbani), en fträcfa af 143 engetffa mit, meb en f)aftigf)et af 
nära fju mit i timmen. §eta roägen uppför ftoben roar ett tri= 
umftåg. gutta af förtoåntng fågo be, fom befunno fig på ftoben 
etter i f)enne§ granflap, ångbåten rnfanbe ocf) brufanbe gå fin roäg 
fram emot ftröm ocf) roinb. 9Jcånga förffräcfteå mib ben omantiga 
frät en. 2)en torra tattroeben, fom tjenabe titt bränsle, åftabtom en 
flera fot f)ög rötpetare uppöfmer fforftenen, från rjtoitfen tafrifa 
gniftor uppftego. 3)e anbra fartygen tabe åt fiban, ocf) mången ma- 



311 

tro§ fcctb ®ub Befara fig för roibunbret, fom gicf emot ftrömmen od§ 
betednabe fin mäg meb elb od} röt. 

Dm od benna ångbåt, rjroarå maffin ej rjabe mer än 20 r)äftar§ 
fraft, od) fom ej bar mer än 3,600 centner, icfe utmedlabe ben ftora 
f)aftigf)et, fom gulton mäntat, mar bod förfölet fuflfomligen Itjdfabt ; 
tjmab man funbe anmärla mar, att hjulen ej roore rätt beräfuabe, 
emeban be bel§ ej gingo nog bjupt, bet§ moro be för ftora i förbål- 
lanbe titt farttjget. 

•ftågra toedor efter (£lermont gtcf en annan ångbåt af ftapeln; 
benna mar ben förfta, fom ptöjbe t)afmet§ mågor, od) från benna tib 
ölabe§ ångbåtame§ antal oupphörligt, få att nn äfmen minbre flo* 
ber od) fjöar Ijafma fina ångbåtar odj rjafmen t alla rigtningar ge= 
nomlorfa§ af fåbana. 3 början trobbe man ej, att tet ffulle 
mara möjligt alt meb ångbåt fara öfmer rjafmet mellan 2lmerifa 
od) (Suropa, od) man fölte i tärba arbeten beroifa, att bet ej läte 
fig göra. £)et förfta exemplaret af ett fåbant lärbt mer! förbeS 
meb en ångbåt från ©nglanb till 5(meri!a. 

3 långliga tiber bt)ggbe§ ångbåtarne meb flofmelrjjul, ett 
btyggnabåfätt, fom ännu unberftunbom anroänbe§, men fom meb- 
för atffittiga ölägenheter. 2)e på fiborna anbragta hjulen gifma 
åt fartyget ett ftumpigt utfeenbe, intaga ftort rum od) äro mtydet 
utfattä för faran att jfaba§. ©ålunba ffulle ett frig§ångfartr;g 
blott genom ett par i f)jutf)ufen träffanbe Mor funna på en 
gång göra§ obrulbart. (£n l)är i Slmerifa bofatt fmenff man, 
3ol)n (Siricäfon, förfölte ett annat fatt, nemligen att anbringa 
ben få lattabe arlimebiffa ffrufmen eller propellern, r)milfen ge* 
nomlöper fartyget lång§ efter od) flutar meb ett i befs after un* 
ber mattentytan ligganbe ffrufformigt l)jul. 

85. Jernvägarne. 

Med jernvägarnes historia sammanhänger på det när- 
maste namnet Stephen son. Georg Stephen son var arbetare 
vid stenkolsverket i Killingworth, England. Han lärde der 
att känna ångmaskiner, och snart visade det sig, att han 
var begåfvad med ett uppfinningsrikt snille. När sonen 
Robert, för hvars skolbildning sörjdes på det samvetsgran- 
naste sätt, var femton år gammal, inträdde äfven han i 



313 

kolverksbolagets tjenst såsom lärling. Efter dagens tunga 
arbete sutto fader och son ofta till sent inpå natten och 
studerade tillsammans matematik och mekanik. Deras 
sfräfvan var att förenkla och förbättra ångvagnen, loko- 
motivet, i hvilket hänseende fadern gjorde uppfinningar, 
som voro af den största vigt. Under ett hälft års tid 
lemnade Robert sin fader och använde dessa månader på 
matematiska studier i Edinburg. Derifrån återvände han 
för att biträda sin fader i den nyinrättade ångvagnsverk- 
staden, men tvangs af sjuklighet att öfvergifva detta arbete. 
Han begaf sig då till Sydamerika och tillbragte der några 
år med undersökningar af bergverk. När han år 1827 
återvände, fann han sin fader sysselsatt med att bygga den 
första stora jernvägen, mellan städerna Liverpool och Man- 
chester, och öfvertog nu lokomotiv-verkstadens ledning. 
Ett pris var utsatt för förfärdigandet af det bästa lokomo- 
tiv. Det, som efter hans teckning och under hans ledning 
utfördes, erhöll detta pris. Jernvägen fulländades; en ny 
ångvagn från Stephensons fabrik öfverträffade alla för- 
hoppningar. Georg Stephenson, den några år förut torf- 
tige arbetaren, erhöll hedersnamnet u jernbanornas fader." 

Till ännu högre ära och rykte steg namnet Stephenson 
genom sonen Robert. Bland annat byggde han en jern- 
bana från London till Birmingham och besegrade dervid 
svårigheter, som man förut hållit nästan oöfvervinneliga. 
Inom kort betraktades Robert Stephenson både hemma och 
i utlandet såsom den utmärktaste mästare i denna konst. 
Nästan ännu större visade han sig i brobyggnader. Han 
har utfört flera jätteverk af detta slag, bland hvilka må 
nämnas en jernbro öfver Nilen, Britanniabron öfver hafs- 
viken vid Menai och Yiktoriabron öfver Lawrence-floden i 
Canada. 

Knappt trettio år efter fulländandet af den första 
större jernbanan i England se vi jernvägar byggas i alla 
riktningar, såsom befordrande den mest storartade, säkra 
och snabba förbindelse mellan folk och land. Alla bildade 



313 

stater hafva tillegnat sig sådana, och de större ega jern- 
banor på tusentals mil. 

Ångvagnarne draga tusentals centners tyngd lika 
snabbt som fogeln flyger. Här i Amerika tillryggalägger 
en ångvagn vanligen 50 fot i sekunden eller 3,000 i minu- 
ten. Den, som står vid en jernbana näia framför ett an- 
kommande tåg, hinner knappast säga: "tåget kommer," 
innan detta redan är framme; det har på en half minut 
redan sprungit 1,500 fot framåt. Märkvärdig är anblicken, 
då tvenne ångvagnståg med stor hastighet gå förbi hvar- 
andra: man ser af det med hundratals personer lastade 
tåget nästan ingenting annat än en skymtande strimma. 
Och med all denna snabbhet är resan så beqväm, att man 
i vagnarne utan möda kan läsa. Rörelsens hastighet mär- 
ker man blott genom den ilande fart, med hvilken träd 
och berg skenbart hasta förbi. 

Antalet af resande och myckenheten af fraktgods, som 
forslas på jernvägar, gränsar till det otroliga. 

86. Naturkrafterna. 

Wa företeetfer i raertben Bero af rörelfe. Sitt följb af trögs 
Ijeten fan ide en fropp röra fig af fig fjetf, ntan enbaft om en orfaf 
roerfar på fjonom. @m fåoan rörelfeframfattanbe orfaf fatta§ fraft. 
9ttan ffitjer medan oltfa flag af frafter. Dn en ften faller titt mar* 
fen, fager man, att bet är ttmgbfraften, fom ioerfar; bå folftoen titt 
en ångmaffin rör fig, fer man bernti ert roerfan af roärmeté fraft; 
åffan§ förftöranbe merfningar äfmenfom ftiftet§ rörelfer wib ben 
eteftriffa telegrafen tittffriftoer man eleftricitetenå fraft 

Sfttjen för en rörelfe§ uppljöranbe erforbrag en orfaf, en fraft. 
Dm ben fattanbe ftenen blir ligganbe på marfen, är bet en följb af 
benna fenare§ fafiljet, b. ä. af fammanfjanget etter bragningen met= 
lan fjenne* belar. @n ångmaffin ftannar, om frtftionen blir för 
ftor, fåtebeS titt följb af famman^anget etter ben ömfefibiga brag* 
ningen mellan froppame§ fmåbelar. 

krafterna funna på flerfalbigt fatt öfmergå i f)tt>aranbra. Dm 
ben fattanbe ftenen f)ejba§ i fitt fatt, uppraärme§ Ijan: fattrörelfen 
förmanblar fig i märmerörelfe. görljåttanbet är lifartab toib frtf= 



314 

tiottett. Stoärt om öfmergår roärmerörelfen, f)milfen itfe är annat 
än molefolerna§ fmängningar, genom ångmaftmen titt en rörelfe af 
ftora maåfor (folfmen, fmänglnutet m. m.). Om eleftriciteten fe- 
be§ genom en tråb, förroanbta§ Ijon bert titt märme, od) äfroen mär- 
met låter i fin orbning omfatta fig titt eleftrtcitet. 

gnom ben organiffa merlben äro ämnena ftabba i en ftänbig 
ombitbning, utan att någonting går förlorabt; äfmen meb !raf terna 
är fört)åttanbet het famma. ^caturföreteetferna beftå i en ftänbig 
förmanbting af beåfa frafter i Ijtoaranbra. §ioar fjelft en fraft 
ffenbart förfminner, ber ftar fjott blott förtoanbtafå titt en annan 
odj finne§ ännu qtoar titt fin urfprungtiga ftorlef. Sugen fraft för- 
ftöreS; ingen fåban !an af ofe ntyjf apa§. 9Jceb aUa mara t)jelpme- 
bel, meb be finnrifafte maffiner Innna mi blott ftätta be i naturen 
befintliga frafterna titt mår tjenft. Srmgbfraften mal mår fäb odj 
fågar loårt timmer genom mattenfatt; märmet briftoer mebelft ång* 
maffiner fartygen genom mattnet od) bantågen på lanb, Itifter ben 
tunga hammaren od) fpinner ben finafte tråb. eleftriciteten fplitt* 
rar fåfom åffbtijt träb od) btiggnaber, men för äfmen tetegra- 
fen§ ffrifftift. Dd) Ijmilfen oänbtig mångfalb af arbeten ntxätta 
ide frafterna genom förmebling af mara lemmar! 

SJcen om mattnet ffatt funna briftoa qmamen, måfte bet fom= 
ma neb från en f)öjb; bet måfte berför ocffå fjaftoa upplnfté hit 
3)et är folenå märmanbe ftråtar, fom gör betta. tfmen minben, 
fom brifmer mäberqmarnen od) fartyget, uppftår genom folen§ in* 
toerfan. ångmaffinen arbetar, enbaft om f)an får erforberlig 
märme, od) benna åter uppfommer genom ämnena förbränning. 
9Jten be£fa ämnen Ijärftamma från mä^trifet, oct) makterna upp= 
ftå genom folen§ inftrjtanbe. fegmaffinenl arbete är fålebeå 
rjtterft en merfan af fölen. 

2)en eleftriffa ftrömmen uppftår genom §infen§ förbinbetfe 
meb före, b. m. f. genom en långfam förbränning af benna me* 
tall, men benna åter framftätte§ ur fina malmer genom förbrän- 
ning af fol, b. ä. mä^tämne. £)en eleftriffa ftrömmenå merfning* 
ar äro fåtebeå äfmen en ffänf af fölen, ^å famma fatt för* 
fjåtter bet fig meb be arbeten, Ijmitfa åftabfommaS af ben lef- 



315 

roanbe froppen; be Ijroila på ttllförfet af f öboämnen, tyroilfa Uh 
bat§ unber fotenå tnroerfan. 

Dm rot rotlja fatta ett urroerf t gång, braga rot upp lobet 
etter fpänna fjäbern. 2)erroib fjopfamta roi Itffom roar Ijanbå 
arbete; bet uppbragna tobet ocfj hm fpänba fjäbern äro förmå- 
rtngSftällen för benna famlabe fraft liffom qroarnbammen för 
bet roatten, fom ffall brtfroa qroarnen. Ureté gång efter upp- 
bragmngen är en roerlan eller ett arbete af roar tjanb. 3 fam* 
ma förr)åffanbe fom roar l)anb ftår till uret, ftår äfroen fölen titt 
be mafftner, ^roilla fattas i gång genom roattneté eller luften^ rö= 
relfe eller genom förbränning af roäjtämnen. $)et är fåtebeå, tit- 
terft taget, fölen, fom brager upp lobet eller fpänner fjäbern, Ijrotl* 
fen feban brifroer roerfet. 

gran fölen prfltjta fålebeå rörelfen odj lifroet på roar jorb. 
$enne§ ftrålar bilba utgånggpnnften för alla naturfrafter, tiroitfa 
roerfa på ben famma. 3)e§fa frafterS arbeten äro förroanblabe fol* 
ftrålar» SJien fölen f jelf är ff apcfo af ®ub ! 

87. London. 
1. 

London, Englands hufvudstad, belägen vid båda strän- 
derna af floden Themsen, är den största stad i verlden och 
har nu mer än fyra millioner invånare. 

Stadens äldsta del, som kallas City, är handelns me- 
delpunkt; i den andra hufvuddelen, Westminster, är styrel- 
sens säte, och i Southwark, som utgör den tredje hufvud- 
delen, äro de flesta fabriker belägna. Dessutom är med 
staden, som ständigt vidgar sig, införlifvad en mängd min- 
dre byar, hvilkas namn nu beteckna endast särskilda qvar- 
ter eller mindre stadsdelar. 

Antalet byggnader i denna jättestad beräknas till om- 
kring två hundra sjuttio tusen och gatorna till sexton tusen, 
af hvilka några äro nära fyra eng. mil långa. 

De enskilda husen äro i allmänhet ej stora och vanli- 
gen inrättade endast för en familj. Äfven de förmögna- 
res hus äro till det yttre föga ansenliga, men i det inre 



316 

utmärkta af en sällsynt ordning, beqvämlighet och renlig- 
het. 

Af de offentliga byggnaderna hafva endast få någon 
framstående skönhet i afseende på byggnadsstilen, men de 
äro vanligen stora och praktfulla. Deribland må nämnas 
Buckinghampalatset, der drottningen har sin bostad; det 
nya parlamentshuset, uppfördt i ren götisk stil på Them- 
sens norra strand, och det stora museet, som eger storar- 
tade samlingar af konstens och litteraturens alster från 
alla land och folk. 

Kyrkornas antal uppgår till omkring sju hundra, och 
bland dem är Sankt Pauls katedral deu största, som något 
protestantiskt land eger. Han har formen af ett kors, och 
öf ver dess midt reser sig en stor rund kupol, uppburen af 
pelare, till en höjd af fyra hundra fyra fot. Så väl i denna 
som den i en annan stadsdel belägna Westminsterkyrkan 
finnas en mängd dyrbara minnesvårdar, hvilka folkets tack- 
samhet rest öfver landets utmärktaste män. 

Ungefär midt i City ligger Londons börs, en stor, men 
ej vacker byggnad, med en i midten öppen fyrkant, på 
alla sidor omgifven af en täckt pelargång. I denna gång 
hafva hvarje folks handlande sina vissa platser, och der 
äro under börstiden köpmän från alla verldens delar sam- 
lade. Man har beräknat, att omkring denna verldshandelns 
medelpunkt samlas hvarje timme omkring femtio tusen och 
hvarje dag omkring fem hundra tusen menniskor, och det 
förvirrade sorlet derstädes af röster och språk kan liknas 
vid bullret af ett vattenfall. 

2. 
SRörelfen på Sonbonå gator är få ftor, att man rjar ftörfta froå> 
rialet att lomma fram, om man ej min följa meb fotfftrömmen. 
Xmenne fåbcma ftrömmar gå nemligen oupphörligt t motfatt rtgt= 
ning på be breba gångbanorna å gatornas håba ftbor, unber bet 
mibten är uppfrjlb af löranbe odj ålanbe. Söobar, näftan genom= 
{futtiga genom fina flora, prältiga fönfter odj täftanbe meb fjfoar* 



317 




318 

anbra t roarornag ^rtjbtigtjet oå) mängb, ligga utmeb be föwämfta 
gatorna. 

Satrifa jembanor, af Ijmilfa fomliga äro btiggba öfroer fjufen, 
anbra åter nnber fjufen oå) gatorna, genomffära Sonbon i näftan 
alla rigtningar oå) t)aftoa inom ftaben öfmer l)unbra ftörre otf) min^ 
bre ftationer. Öfmer tre fjunbra ångbåtar fara oafbrutet fram oå) 
åter på Sljemfen, ber mängben af jfepp, få långt ögat fan följa, bil= 
bar en tät ffog af mafter. *på båba fibor om floben mot öfter ligga 
be få fallabe bocfoma, i l)hritfa ffeppen införas för in* oå) nrlaftning 
af raaror oå) roib l)roilfa§ ftränber ofantliga förråb§fjuå äro upp* 
förba. ©nbaft t ben få fallabe Sonbonå botfa funna meb lätthet 
troå Ijunbra fartyg få mm ; oå) be bocfor, f om äro anlagba för fjan* 
beln meb SSeftinbien, äro änbå ftörre. 

$å ett af be ftätten, ber rörelfen på floben är ftörft, är i ftätfet 
för brtigga btiggb en unberjorbiff gång eller få faUab tunnel nnber 
roattnet. SDenna beftår af troå t)öga l)toalf, ber talrife fotgängare 
gå fram oå) titfbafa, nnber bet roattnet ftrömmar öfroer beraå Ijuf- 
roub. 

3 Sonbon förefommer bet för en ftor ftab omanliga, att tnom 
f jetfroa ftaben finnan ftora parfer oå) fria, öppna platfer, planterabe 
meb träb oå) buffar, äftoenfom bel§ allmänna oå) bel§ enffilba träte 
gårbar. 3)etta för^ållanbe, i förening meb ben omanliga orbning 
oå) renlighet, fom i aflmänl)et äro råbanbe, gör, att Sonbon, oaf= 
tabt luftftrecfet berftäbe§ är fuftigt oå) luften ftänbigt uppblanocré 
meb ftenfoféröf, lifroäl i affeenbe på funb^et är bättre lottabt, än 
flera anbra ftora ftäber. 

Sonbon fan rotéferligen ide anfe§ fåfom en roatfer etter en§ 
behaglig ftab, men genom fitt tydliga läge, fin inbnftri, fin fjanbel 
oå) fjöfart, fina rifebomar famt folfeté arbetfantyet oå) aUmarliga 
finne är bet bod roerlbenå förfta ftab. 

88. Paris. 

Paris utgöres af en stor, oregelbunden fyrkant med 
afrundade hörn på ömse sidor om Seinen, hvilken flod bug- 
tar sig i form af en metkrok under sitt lopp genom sta- 
den. Rundt omkring staden löpa fästningsverk, genom 



319 

hvilkas. öppningar icke blott de många jernbanorna, utan 
ock de ännu flere körvägarne löpa ut till det kringliggan- 
de landet. Detta land måste dock snarare betecknas såsom 
en fortsättning af sjelfva staden, emedan det är så tätt be- 
bygdt och så väl odladt samt här och der öfversålladt af 
smärre städer, att det under vanliga förhållanden skulle 
bära namnet stad snarare än land. 

Den inre staden är en labyrint af tusentals gator, hvilka 
korsa hvarandra i alla möjliga rigtningar och der en främ- 
ling ensam och utan karta ohjelpligt måste förvilla sig. 
Kejsar Napoleon hade gjort stora ansträngningar att öppna 
breda, ljusa och trädplanterade gator rakt ut genom denna 
labyrint; och man kan icke utan förvåning se dessa gator, 
breda som torg och långa som två eller flere mindre stä- 
der, fortlöpande i nästan rak rigtning genom betydliga 
delar af Paris. En af dessa gator, Rivoligatan, håller utan 
tvifvel flera engelska mil, i det närmaste i snörrät rigt- 
ning. 

Stadens gator äro till stor del belagda med jordbeck, 
så att vagnarne löpa jemnt såsom på ett golf. Allestädes 
ser man gatorna öfverspolas med friskt vatten, dels för att 
bortskölja smuts, dels för att hindra dam, dels ändtligen 
för att gifva frisk luft. Denna vattenspolning pågår, sär- 
deles under varma dagar, ständigt och gör vandringen myc- 
ket behaglig, emedan dammet, som af de tusentals vagnarne 
eljest skulle uppröras i skyn, nu aldrig kan hinna ens börja 
sina hvirflar, innan det qväses af ångsprutornas friska dugg- 
regn. 

Bullret af de tusentals vagnar, som utan uppehåll fara 
fram och tillbaka, är nästan döfvande, oaktadt den släta 
beläggningen å gatorna. Kuskarne hafva också en syn- 
nerlig förmåga att gifva pistollikt smällande klatschar med 
sina piskor, hvarjemte de ideligen ropa till de öfver gatorna 
från den ena gångbanan till den andra skyndande perso- 
nerna sina högljudda varningsrop. Just för dessa rops och 
dessa klatschars oupphörlighet frestas man att mindre akta 
deruppå, hvadan man i den stora trängseln verkligen löper 



fara att öf verköras. Märkligt är att se huru, då raden af 
vagnar är mycket tät, en hel mängd personer på några 
ögonblick samlas för att passa på då någon utsigt ljusnar 
att mellan åkdonen komma öfver gatan, och huru denna 
mängd då ifrigt, såsom gälde det lifvet, rusar af för att 
nå motsatta sidan. 

Om aftnarne äro gatorna starkt belysta. Icke alle- 
nast de till gatan hörande många gaslågorna sprida der 
sitt starka sken, utan de ännu flera enskildt till hvarje 
bod hörande gaslågorna — och bodar finnas gata upp och 
gata ned, så långt ögat kan se — göra belysningen ännu 
starkare. Det är alls icke öfverdrifvet, om man säger, att 
man inne i staden hvar som helst midt under natten kan 
på gatorna uppleta en tappad nål 

Öfver Seinen, som här är både bred och strid, leder 
en mängd broar. Ungefär midt i staden omsluter floden 
en ö, på hvilken den namnkunniga Notre-Dame-kyrkan 
är belägen. Denna helgedom har vid hastigt påseende en 
viss likhet med den ännu mera berömda Kölner-domen, 
byggd såsom denna i spetsbågstil med tvenne afstympade 
torn i vester och en hög spetsig spira midt öfver korset. 
Den stora mängden af spännbågar, hvar och en med sitt 
småtorn, den bländande glansen af härliga fönstermålnin- 
gar, den stora rikedomen af i sten uthuggna prydnader, 
särdeles vid ingångarne, jemte mycket annat, göra detta 
tempel till ett af de skönaste, på samma gång som det är 
ett af de största i Paris. 

89. Indien. 

y§h gnbteng norra gränå ligger ben ljögfta bergSfebja på jor* 
ben. SDefc namn är ^nmatatia. 2Bib ben famma§ föbra fot utbre- 
ber fig en mibfträcft, oafbruten flög, fom unber ben toåta år§tiben 
blir fnmpig. $är uppehålla fig talrifa förbar af elefanter oå) no§- 
fjörningar, tjttrilfa ofta brtita in på rtéfälten ofy förftöra bem. 23er* 
gen§ fluttningar äro lilalebe§ bernn^na meb täta ffogar, galante 
äro flöna odj frnltbara, ftarft befolfabe ocf) mäl oblabe. §är roäja 
i frjnnerljet rté od) bomntt, men äfmen fjtoete oå) fom, maj§, foder* 



321 

rör otf) to.inbruftoor. (Staber finnaä, i om äro Belägna flere tufen 
fot ljögt öftoer fmf töet. $å be i)ögfta gröna bergllitttarne toäja en= 
buffén, ben utbijla björfen, alprofen o. ju to. SDtycfet ljögre, än 
toärttoerlben fträtfer fig, uppjttge maieftätiffa, filftoerl)ioita fnötm= 
nar, otf) mellan bem ligga oert)örba ftribjöftar otf) ftiöfält, från 
f)toilfa be inbiffa flobema upprinna. Snften är Ijär toantigen ren 
otf) bjupt mörfblå titt färgen. 

gran ^imalatia lomma ttoå ftora ftober: 8 nDU 3, toft S n oien§ 
toeftra grän§, o ef) @ange§. 3nbu§ toattnar t fitt öfre lopp bet fjar* 
liga bergtanbet ®aftf)tnir. @eban flt)ter l)on genom ett fanoigt, 
träblöft, torrt otf) toib f)an§ mtmning ofnnbt lanb. 2)en af §inbu~ 
erna fåfom Ijelig anfebba ®ange§ förftärleå af tolf ftora ftrömmar. 
*på be§ ftranb ligger 23enare§ meb fina många afgubalm§, bit $m 
bnerna ofta toallfärba. 2)en lägre belen af ©ang'c§sflätten är bet 
qtoalmiga bengalen. §ela bettna flätt är ett ljögft fruftbart lanb, 
ber rté obla§ i mtytfenljet, Sanbet toib ®ange§' mynning är ful* 
tigt ofy ofunbt, loleran§ ljemort. 2)er ligger ®allutta, en ftor Ijan* 
belSftab. 

$å tueftra tnbiffa l)alfön ljöjer fig ett anfenligt berglanb, ber 
ff öna tullar meb ff og af aUttb grönffanbe träb otf) toattenrila balar 
meb toilba rofor otf) jasminer otntoerk meb Ijtoaranbra. Öftoer 
allt betta flägtar en ftoal, torr luft. (£tt ftänbig toår Ijerjf ar i benna 
toälfignabe traft, bit européerna unber fommartiben uppftiga från 
flättlanbet för att unbgå ^ttbien§ böbanbe fjufbomar. SBefter om 
betta berglanb ligger ben frultbara luften SDMabar, meb ftaben 
Söombaö; öfterut ben breba, fanbtorra fuften ®oromanbel. ^)e re^ 
gelmeöfiga toinbar, fom l)ela fommaren igenom lomma från föbtoeft 
öftoer gnbiffa fjafmet, mebföra ofta toälgöranbe regnbtmr otf) fram* 
fatta en ftor rilebom af atlaljanba loftliga mäster; ben öftra luften 
beremot fyar föga regn. 

Qnbien är ett unberbart lanb. 2)er luften l)ar nog fuftigl)et, 
fåfom på luften Sttalabar, möte§ toanbraren§ blitf på långt fjått af 
mörla flogar af loloåpalnter, t)toilla§ fmärta ftammar ftiga änba 
titt ljunbra foto (jöjb. $ be torra tralterna toäjer ben från 21ra* 
6ien införba babetpalmen. (Sagopalmen otf) bröbfrultträbet giftoa 
rifliga föboämnen. inflöt, länet, Irtjbbnejlilor, ingefära otf) pep* 



322 

par tomma titt oft från Snbien. *på många ftättett gifroer rifet titt 
od) meb ftirfatbig flörb. Sftan finner gräsflag, t)roitlaS ftrån btifroa 
femtio fot t)öga, t, ej. bambus. gnbienS ebentjol^ mar befant re* 
ban för be gamle. 

9til är bjurroertben. 3 floberna tura Irofobiter. 3 buflame 
ftingra fig giftiga ormar. 3 flogarne bo lejon, tigrar, pantrar, 
elefanter, noshörningar ocfj en mängb foglar meb kraftfulla färger. 
Qorben gifroer gulb, biamanter od) anbra äbelftenar; toio (£et)ton 
fiffaS perlor. 

Snföbingarne, t)inbuerna, äro tjebningar od) föla fin t)jetp t)oS 
be ftumme afgubar. %xe öfmergubar btjrlaS : SBrama, ffaparen, 
Söifdmu, uppepttaren, od) &iva, förftöraren, famt utom beSfe en 
ftor mängb anbra lägre gubar, Ijroitla man unber åtffittiga bilber 
egnar gubomlig ära. 

§inbuerna f öla genom mångaf)anba flagS afgubatjenft od) f jetf* 
plågeri fina fjätarS roat. Sötanb beraS tjetige e # er f. t Sairer 
tjänger man fig titt exempel få länge i ett träb, titt be§ armarne bö 
bort od) förmana; en annan går på IjroaSfa f pilar i fina flor; en 
trebje ftirrar få länge mot fölen, titts t)an blir blinb, o. f. ro. St 
afgubabilberna frambär man talrila offer i praltfutta tempel, od) 
be religiöfa tjögtiberna firaS meb ftor ftåt. (£n berömb feft är ben, 
fom i bengalen firaS titt afguben 2)fd)aggernautS ära. %Bib ben 
famma föreS gubabilben omlring i ett liögtibligt tåg, 9?är ben 
ofantliga roagn, i tjroitlen bilben l)ar fin plats, fätteS i röretfe, fer 
man ftunbom menniflor lafta fig unber tjjulen för att friroittigt froS* 
fas. 

£inbuerna häda fig flitigt i ben få lattabe tjetiga floben ®ang* 
eS, IjroarS roågor enligt beraS förmenanbe rena bem från beraS 
ftjnber. S>e böenbe låta fig föras titt floben od) beftrtyla ber mun 
od) näfa meb gt)tja. Silen antingen brännas etter utlaftaS i roå- 
gorna. 2)et t)änber än i bag, att enfor lafta fig på be bål, fom äro 
refta åt beraS aflibne mänS til, för att meb bem förtäras af elben. 

90. Det heliga landet. 

Ett märkvärdigare land finnes icke än Palestina eller, 
som det heter med andra namn, Kanaan, Israels land, det 



förlofvade eller det heliga landet egendomsfolkets land, 
der himmélens och jordens Herre talade u ofta och i mån- 
gahanda måtto till fäderna genom profeterna," der David 
och Asaf uppstämde heliga lofsånger. 

Judarnes land, som omfattar 450 geogr. qvadratmil, 
sträckte sig i norr till berget Libanon, i öster till floden 
Jordan och Döda hafvet, eller — om landet öster om Jor- 
dan räknas med — till Syriska öknen, i söder till Arabiska 
öknen och i vester till Medelhafvet, invid hvilket dock fili- 
steerna bebodde en lång kuststräcka. Löftet till Abraham 
afsåg hela landet mellan Eufrat och Medelhafvet; också 
lydde hela denna trakt "spiran ifrån Juda" under Davids 
och Salomos dagar. På Frälsarens tid var hufvudlandet 
vester om Jordan deladt i tre delar: Judeen sydligast, Sa- 
marien i midten, och Galileen nordligast upp mot Liba- 
nons berg. I öster om Jordan låg Pereen. 

Här finnes ej den stora skilnaden mellan de längsta 
och kortaste dagarne, mellan sommarhetta och vinterfrost, 
icke heller den hastiga vexhngen mellan värme och köld, 
som i våra nordliga land. Den längsta dagen varar från 
kl. 5 om morgonen till kl. 7 på aftonen, den kortaste från 
kl. 7 om morgonen till kl. 5 på aftonen. 

Årstiderna äro sommar och vinter. Vintern eller regn- 
tiden börjar mot slutet af Oktober med ett regn, som be- 
reder fältet för plöjning och såning och kläder den torra 
jorden med frisk grönska. Sedan börjar i December den 
ihållande regn- och snötiden; men redan i Februari blomma 
träden, framför alla mandelträden, och säden utvecklar 
sig, tills efter vexlande solsken och serlaregn hon mognar 
i April, då efter regnets fullkomliga upphörande skörden 
börjar. Nu inträder den heta årstiden med ständigt klar 
himmel till i Oktober, under hvilken tid grönskan vissnar, 
källorna utsina, och de varma vindarne från öknen för- 
härja landet; under hela denna tid vederqvickas dock fäl- 
ten af den rikliga daggen om nätterna. Från Juni må- 
nad mogna drufvan och andra sydfrukter. 



324 




325 

Hela detta land var en gång i sanning genom Guds 
välsignelse och menniskors flit ett skönt och härligt land, 
der mjölk och honung flöto. I forna dagar vattnades lan- 
det af källor, bäckar eller gräfda brunnar eller cisterner. 
A£ dessa äro nu de flesta uttorkade eller igenfylda. Då 
smyckade ståtliga skogar af de alltid grönskande ekarna 
och terebinterna bergens höjder och af satser; den skuggiga 
platanen, den höga buxbomen, den doftande myrten, den 
smala, allvarsamma cypressen, framför allt den majestäti- 
ska och välluktande cedern på Libanon voro då landets 
prydnad. Kostliga fruktträd voro planterade öfverallt: 
den härliga dadelpalmen, bilden af välsignelse och trefnad, 
mandel- och granatträdet, pistacier, joh annesbröd- och fikon- 
trädet, det löfrika oljoträdet med sin högt värderade frukt. 
Genom hela landet sträckte sig vinberg med yppiga druf- 
vor, rika sädesfält med hvete, korn och jordfrukter af alla 
slag. Hvarje fotsbredd jord i dalarne och på bergen var 
på det sorgfälligaste brukad af en mycket talrik och idog 
befolkning, och genom terrassbyggnader och konstvattning 
hade den menskliga fliten framkallat en fruktbarhet, om 
hvilken de helige författarne tala och sjunga med tacksam 
förundran. Ängar och fält vimlade af talrika boskaps- 
och får hjordar. 

På konung Davids tid, då landet var mägtigast, be- 
boddes det sannolikt af 5,000,000 menniskor; och ännu i 
dag anser man de kringspridda judarne utgöra omkring ett 
lika stort antal. 

Om det heliga landet ännu här och der är fruktbart 
som fordom, så ligger dock största delen deraf nu öde och 
ouppodlad: "landet är jemmerligt och förderfvadt." Det 
är på långt när ej hvad det fordom var. På åkrarne växa 
törnen och tistlar. Städernas lemningar haf va blif vit vilda 
djurs boningar. Gatorna äro öde och nästan upprifna. 
Röfvande och mördande draga beduiner omkring och härja 
landtmannens mödosamma anläggningar. De yppigaste 
åkerfält hafva blifvit betesmarker. Landet, der en gång 
Frälsaren vandrade omkring och hans apostlar predikade 



326 

evangelium, suckar under den halfvilde turkens herra- 
döme. 

91. Den heliga veckan. 

Örtagårdsblommor. 

O låt mig gå i pilgrimskläder 
Den väg med dig, som du beträder, 
Min helga tröst, min hjertans kär! 
Palmsöndag grytt; o gif mig palmen 
Och låt mig sjunga hyllningspsalmen 
För dig, som Sions konung är! 
Du nalkas, ljuf som ljusets stråle, 
Du nalkas mild på åsnans fåle, 
Och barnasång dig tager mot. 
Jag kommer ödmjuk, kommer trägen 
Och böjer knä för dig på vägen 
Och sänker palmen för din fot 

Det Måndag är. Hvad moln, som stanna, 

Herre, på din helga panna ! 
Jag bäfvar, när på mig du ser. 
Är jag ett fikonträd, du menar, 

Som snart skall stå med torra grenar 
Och ingen frukt får bära mer? 
Bar jag bedräglig grönska bara, 
Men qvistar ödsligt ofruktbara, 
Och g af jag tomma löften blott? 
O, skall jag vissna, förr'n det qvällas, 
Och skall till straff jag tidigt fällas 
Och tistlar växa, der jag stått? 

Nej, du med tistelns syn blott varnar, 
Du ger mig nåd, din panna klarnar, 
Jag får, när Tisdag, skum och grå, 

1 rymden gryr, dig följa åter, 
När vid Jerusalem du gråter, 
Som snart, ack snart skall öde stå. 



O, att dess barn du samla finge 
Som foglar under moderns vinge! 
Men nej; ditt folk på dig ej tror. 

Herre, när i dag du talar, 

Du för min själ till mörka dalar, 
Der ångerns bittra malört gror. 

Askonsdag upp ur molnen stiger, 
Betaniens hydda stum den viger 
Till fridens sista bönkapell. 
Ej fog elsånger här sig höja, 
Men tystnad väfver mild sin slöja 
Kring Martas och Marias tjäll. 

1 djupa skuggors hägn du hvilar. 
Jag hör ett sus af tårepilar, ' 
En himmelsk vallmo skådar jag. 

vallmo, du, som qvalen söfver, 
Din lindring väl mitt bröst behöfver, 
Det anar storm och åskors slag. 

Den helga Torsdag huld du bjuder 

Mig bröd och vin. Din stämma ljuder: 

u Det min lekamen är, mitt blod/ 1 

Jag ser din kamp i qvällens timma, 

Ser svärd och bloss i dunklet glimma 

Och krossadt dina trognas mod. 

Ett himmelskt vinträd ser jag blomma; 

O, må jag der med dina fromma 

En gren få bli i fröjd och ve ! 

Jag ser, hur fuchsieblomman skjuter 

Ur droppen, som din blodsvett gjuter 

1 dimomhöljdt Getsemane. 

Långfredags morgon upp är gången; 
Ur himlens högkor susar sången, 
Af englar sjungen: o Guds Lam! 



Med tunga steg till dig jag skrider, 
Som ock för mina synder lider, 
Jag sjunker ned vid korsets stam. 
Jag ser Guds Son i törnekrona 
All verldens skuld och min försona 
Och sektens hopp bli fyldt till slut; 
Jag känner djupt, hur i mitt hjerta 
u Passionens ros", ett barn af smärta, 
Sin djupblå blomma vecklar ut. 

På Lördags morgon pilgrimsstafven 
Jag sätter ned vid stilla grafven 
För att hos honom hålla vård, 
Som gått att hvilokammar^n freda 
Och hägn om sömnens läger breda 
Och Jielga dödens örtagård. 
För grafvens port en sten man välte 
Åt dig, min bleke segerhjelte, 
Som gästar svarta skuggors hus. 
Der fälla mina stilla tankar 
I dag det tysta hoppets ankar 
Vid mörka sorgcypressers sus. 

Det Söndag är. Hvad jubel klingar, 
Hvad englaröst, hvad brus af vingar! 
År grafven tom, som nyss var hans? 
Förgäfves man dess port förseglar, 
Min hjelte bryter mörksens reglar 
Och står förklarad upp i glans. 
Förr'n morgonrodnad börjar glöda, 
Han är uppstånden från de döda, 
Med segerfanan fram han går, 
Och i min själ, som sabbat firar, 
Nu påskens gyllne lilja spirar; ■ 
Dess stängel susar: u det är vår!" 

(C. D. af Wirsén). 



329 

92. Sverige. 

©e tm på en gtobfarta, få finna mi på (£nropa§ norbroefttiga 
t)örn bet tanb, fom mi benämna ©fanbinaoien. 2)et utgör en fyatfö, 
fom i norra beten fammantjänger meb fontinenten. $å långben 
betaå \)d i tmenne rtfen, titt ftörre beten åtflttba genom ben bergå§, 
fom fattad ®öten; öfter om benna tigger ©merige oct} i mefter 9^orge. 
23åba föra titet af fonungarife, förenabe unber engemenfamfomtng, 
men äro för öfrigt fjetfftänbiga oct) fttoreå tjtoart för fig efter fina 
egna lagar. 

©merige är ett nribfträcft tanb; ftörfta tängben är nära 150 
fm, mit, oct) ftörfta brebben omfring 40 mit; be£ areat är 8,100 
qtu. mit. &et omgifme§ titl ftörre beten af t)af, flippiga ftränber 
od) otatiga ff är. ®ränferna äro : gintanb, Söottniffa mifen, Ofter- 
f jon, Örefunb, ®attegat, ©fageraf od) 9?orge. 

%itl lanbet t)öra troå öar, nemtigen ®ottanb od) Ötanb, begge 
i Öfterfjön. 

©merige är ett bergtanb famt är mtycfet rift på ftober, infjöar 
oct) flög. $)et är på många ftätten f arbetet naturffönt genom fin 
rifa omroerftng af t)öga berg oct) bjupa balar, täda fjöar od) for= 
fanbe ftrömmar, ftora (Tfogar od) grönffanbe ängar. 

§iftorif!t inbetal ©merige i tre tmfmubbetar, nemtigen ©mea= 
tanb, ®ötatanb od) 9corrtanb. £)e§fa åter beta3 i 21 fanbffap etter 
proöinfer. 

©mealanb, ©merigeä metterfta bet, innefattar 6 lanbftap : Up* 
tanb, ©öbermaalanb, SBeftmantanb, 9^äri!e, Söärmtanb od) £)a* 
tame. 

®ötalanb, ftibtiga hekn af ©merige, omfattar 10 lanbffap : 
Öftergöttanb, SSeftergöttanb, $)at§tanb, 33ot)U§län, £>attanb, ©fåne, 
93lefing, ©måtanb, Ötanb oct) ®otlanb. 

Sftorrtanb. $)enna bet är, fåfom namnet antöber, ben norbti* 
gafte. Sanbffapen äro 8: (Seftriftanb, öetfingtanb, §erjebaten, 
^emttanb, 9Jcebetpab, Stngermantanb, SBefterbotten od) Sapptanb. 

©merige§ f)ögfta berg är ©utitetma i Sapptanb. 3)eJ3 f)öjb är 
6,060 fot, odj be§ fpeté är betäcft meb "ettrig fnö." treffutan t 
Qemttanb od) ©täbjan i 2)atarne äro od anfentigt t)öga. 2tnbra 



330 

märftiga berg äro ®innefutle t SSeftergöttanb, Omberg t Öftergöt* 
tanb od) Xaberg i ©måtanb. 

®e meft bettjbanbe fjöarne äro SBänern, SBättern, Mälaren, 
Hjälmaren, (Siljan od) ©torjjön, 

•ftorra ©merige§ flober äro af ftor ttrigt för tanbet. $)era§ 
mynningar äro tutfnmbpunfterna förr -iftorrtanbå l)anbet§röretfe od) 
färfftlbt för timmertjanbetn. ®e raigtigafte af be§fa flober äro: 
Sorne^elf, fom bilbar gränfen mellan ©merige odj ginlanb, £ute* 
etf, 2lrtgerman=elfmen, fom är ©merigeå roattenrifafte ftröm od) un* 
ber be neberfta 9 milen af fitt lopp fegelbar för be fiörfta ffepp, 
£}uäne*etf odj SDaWfmen. 2)e lomma åtta från ®öten oå) utfalla 
i SBottnijIa roifen. kaftan alla l)a ett ftribt lopp odj många forfar. 
£ule=elf bilbar bet 264 fot tjöga mattenfallet §arfprånget, bet t)ögfta 
i ©merige. 

äftelterfta ©roerigeå meft bett)banbe flober äro ^orrftröm odj 
totala ftröm, fom utfalla i Öfterfjön, famt Qböta elf, fom utfaller i 
®attegat. ©öta elf bilbar be för fin pnljet befanta XroUtjätte* 
fatteiu 

©öbra ©roerige§ flober äro i allmänhet obettjbtiga; be fatttrå 
aHefamman åar. 

®enom fanater ftå flera af metterfta ©roerigeå fjöar od) raat= 
tenbrag i fambanb meb tjluaranbra. £)e nrigtigafte äro: Xroöljätte 
fanal, fom leber förbi XroHf) ättefallen od) är märlmärbtg genom 
fina ftorartabe jluSfar; (Söta fanal fammanbinber SSänern, SBät* 
tern od) Öfterfjön; ©öbertätje fanal mellan Öfterfjön od) 3)cälaren; 
3)al§lanb§ fanal förenar åtffiHiga fjöar i £)atålanb meb SBänern; 
§jälmare fanal mellan §jälmaren od) äftälaren. 

klimatet är i allmänhet r)årbt, men lifmät t)elfofamt. Q be 
norbltgafte belarne är mintem ganffa långmarig meb ftarf fötb, 
fommaren beremot fort odj roarm; men ju längre man fommer åt 
föber, befto milbare blir flimatet, färffilbt i be af Ijafraet omgifna 
belarne. 

©fogarne beftå till ftörfta belen af barrträb, håhe gran odj 
tall. SDe gå l)ögt upp mot norr, od) tallen änba upp tid 3§ljafmet. 2lf 
löfträöen är björfen allmännaft od) roä^er längft mot norr. 3 ©me- 
rige§ föbra bet finna§ jemte björfen tn>å nrigtiga jlogéträb: efen od) 



331 
bofen. G£fett§ roeb är mtjcfet fjårb od? faft, od) anroänbe§ företrä* 
be§mté titt ffeppsttrirfe. Söofen är ett ganjla toadert töfträb, fyvaxZ 
toeb gtfttjer ett gobt bränsle, men brufaå äfmen titt roirfe för åtfftl* 
ligt träarbete. 2lnbra före! ommanbe träbftag äro : al, afp, pil, ttnb^ 
lönn, alm, rönn famt åtffittiga fruftträb. — SBantiga fäbe§ftag äro 
råg, fywett, forn od) t)afre. SRot- od) ffibfrufter, fåfom potatté, rof* 
mor, ärter, bönor o. f. to., triftoaS mät od) obta§ attmänt. hornet 
od) potatifen obfaå tängft i norr. — 3 norra (Stoerige förelommer 
renen, lapparne§ förnämfta ljuåbjur, od) i metterfta etgen. SDe 
ftörfta rofbjuren äro björnen od) margen. Qagt od) fiffe äro, ftm* 
nerligaft i be norra prooinferna, ide omäfentliga förmärfgfättor. 
SBoftapåffötfetn börjar allt mera uttoedfa fig od) alftren berof utfö* 
ra§ i ide ringa mängb titt anbra fänber. 

(Sraerige l)ar gob tittgång på mineral, od) berg§l)anbtertng l)ar 
af åtber roarit en af tanbeté Imfmubnäringar. Sbla metatter fin* 
rta§ mtéferligen, men i ringa mängb. @å mtjdet riftigare förefom* 
ma jern od) foppar. gentet är ©roerigeå toigtigafte metall, od) 
mibfträdta jernmatm§fätt förefomma i norra od) metterfta ©toerige. 
$et fmenffa jernet är af utmärft beffaffenljet ; bet bäfta fa§ från 
£)anemora grufmor i Uplanb. 931ty, §tnf od) fobolt finna§ od. *på 
flera ftätten erl)åtta§ !alf, fraafraet, alnn od) tritriol; på enftafa plåt* 
fer finnaå marmor od) porftjr; ftenfol brt)ta§ i ©fåne. 

2)en fmenffo inbnftrien fjar feban 1850 gått omanligt framåt, 
■ftorrföping är rifeté förnämfta fabrifåftab, fymareft finnaå många 
fläbe§fabri!er famt bomuttåroäfmerier od) fpinnerier, Q totala 
finne§ (Smerigeå ftörfta melaniffa toerfftab. ©ffifåtmta är mertb§* 
bertjltab för fin tittmerfning af finare ftålfaler od) getoär. 9tör* 
ftranb§ od) @mftaf§berg§ poråtinåfabrifer nära @todt)otm äro 
namnfnnnige för fina madra arbeten. $)e fmenffa tänbftidoma, 
fom förft fingoå från gönföping, men nn tittroerfaä på flere ftätten 
i ri!et, äro fänba öftoer t)eta roertben. 93ett)btigt ffeppåbtoggeri ib* 
fa§ ttrib be flefte luftftäber. 

gabrifern.a, ^anbtmerlen od) Ijanbeln gå år från år framåt od) 
utgöra toigtiga in!omft!ättor för lanbet. £)en inrileS f^anbefn be* 
forbraå mtjdet genom fanater od) jernmägar. §anbetn meb uttan* 
bet är toibfträdt od) i ftarl tittmägt. Utförgmaror äro : ff og3pro* 



332 

butter, jern, fpanmåf (ftmnertigaft t)afre), boffap, papper, tänb= 
fticfor m. m. 

Smerige§ ftäber äro i attmatrijet jmå. ®e bettjbtigafte äro: 
Stocff)otm, meb 215,688 inrrj., rifetlJmfmubftab, belägen ber3Ma= 
ren genom ben förta -ftorrftröm förenar fig meb Sfterfjön. 2)ef3 
egentlige grunbtäggare mar SBtrger Qarl, fom 1260 ntfärbabe befe 
prittitegier. Staben, btiggb befé på några rjotmar (Stab£s, §et» 
geanb§= odj ^ibbart)o(men), befé på angräufanbe betar af fafttanbet, 
är genom fitt naturfföna läge en af be macfrafte ftäber i anropa. 
23(anb Stocff)otm§ många ftåttiga btiggnaber intager fungtiga flöt* 
tet främfta rummet, Staben rjar öfmer 20 förfor, btanb tjmitfa 
Storftirfan, i fjmitfen fonungarne fröna§, är ätbft (600 år). $å 
9?ibbart)olmen tigger Sftibbarfjotutéftjrtan — Sroerigeå SSeftminfter 
21bberj , — ber be fmenffe fonungarne från od) meb ($uftaf II 21botf 
tigga begrafna. 3)er finna§ flere afabemier, ftiftabe för metenffof 
pen§ etter fonften§ utmecfting famt unbermi§ning§anftatter af många 
ftag. §anbet oct) fjöfart äro bettjbfiga, ocf) fabriferna Manb be för- 
nämfta i tanbet. 

(Göteborg, 91,033 inm., mib @öia elf§ föbra uttopp§gren, ät- 
en macfert bt)ggb ftab meb många patat§tifa f)u§, ocf) genomffuren 
af fanater, famt fjar en mängb toätgörenf)et§inrättningar odj) ftiftet= 
fer famt många tägre od) tjögre unbermi§ning§anftatter. Staben 
tjar bettibtiga fabrifer od) räfna§ för rifeté förnämfta f)anbef3ftab. 
«på ett af ftabenS torg ftår en bitbftob af ®uftaf II Slbotf, ®öte* 
borg§ grunbtäggare (år 1619). 

Sftatmö, 44,532 inm., är en btanb Smerige§ ätbfte ftäber; ben 
tigger mib brebafte beten af Örefunb od) är St)bfmerige§ förnäm- 
fta !)anbet3ftab. 

®efte, 20,753 inm., mib ®efteån§ uttopp i SBottniffa mifen, 
ätbfta ftaben i 9^orrtanb, fjar anfentig fjanbef, fjöfart od) ffepp§? 
bryggeri. 

®art§frona, 19,127 inm., anfabe§ 1680 af (£art XI på öar t 
ffärgårben mib Sroerige§ ftibfuft. Staben f)ar en förträfflig fjamn, 
oct) ftorartabe bocfor famt är ljufmubftation för frig^flottan. 

Upfala, 20,202 inm., mib gtirtéån/fom fttiter till Mälaren, är 
fäte för Smerige§ erfebiffop od) tanbeté ftörfta odj ätbfta uniöerft- 



333 

tet, gillet ftiftabeS ar 1477 af (Sten Sture b. ä\ Upfata bomförfa 
är bett ftörfta oct) toacfrafte t rifet, o$ t bett famma finnes (Srif ben 
t)etige§ t)etgonftrin,od) (Suftaf 28afa§ graffor;ber ligger oc! "btom^ 
fterfungen" Sinne begrafttten» 3 ftaben fin£ ett bibtiotef meb um 
gefär 165,000 banb. 

Örebro, 13,018 intt)., är belägen ttrib ©ttmrtånS utlopp i $\åh 
ntaren. SStanb ftabenS många toadra btiggnaber ntntärler fig ®a- 
rotinffa ffotan, fom är bfanb be ftörfta i rifet od) framför ^mil- 
fen en minneSroårb är uppreft öfmer ©merigeS reformatorer, 
DtauS od) SaurentiuS *petri. $å torget framför ben på 134un~ 
bratalet btiggba ftjrfan ftår ©ngetbreftS bitbftob ; fri^etS&jelten tig* 
ger begrafmen i ftjrfan. 

^a^aranba, 1,188 intt)., mefter om Storne^etfS utlopp, mibt emot 
ben finffa ftaben Xorneå, är (StoerigeS norbtigafte ftab. SDen be* 
föfeS ofta om fommaren af refanbe, fom önffa fe "tttibnattSfoten" 
från bet ej långt berifrån belägna berget toafaffa i gintanb. 3 
§aparanba är natten ttrib mibfommar blott en odj en tjatf timme 
tång, men på 5lmafa!fa ttifer foten bå unber flera btygn utan afbrott. 

goffupptfiSmngen är gattffa gob ocr) enbaft fällan påträffas 
någon, fom icfe fan läfa ; i fjttmrenba förfamting i ritet finnes mtnft 
en fotfffota, oftaft flera, gör ben l)ögre ffotwtberttriSningen finnas 
allmänna täromer! (etementar-ffotor) i be ftefta ftäber. Utom t 
Upfata finnen äftoen ett unioerfitet i Sunb, gillet ftiftabeS år 1668. 

Söefoffningen, titt t)ttriffen ocf räfnaS några tnfen finnar, lap- 
par od) jubar, utgjorbe ttrib 1886 årS flut 4,717,289 perfoner. — 
(Statsreligionen är eoangelifHutljerft : ftatSförfattningen inftränft 
monarfiff. 

93. Fäderneslandet. 

Fädernesland, hvars härliga minnen 
fylla rned vördnad ynglingens själ! 
Fädernesland, ingif våra sinnen 
de dygder, som fostrat din ära, ditt väl! 
Modersmålet. 

Modersmål 

det sköna, som af silfver klingar, 
det stolta, som har ord af stål . 

Vårt modersmål, 

Det dyra arfvet af förgångna fäder, 

Som än hvart öra och hvart hjerta gläder: 



334 

Det språk, som tog af vår natur sin färg-, 

Tog manlig fasthet af granitens berg, 

Tog elfvens klarhet, och af stjernenätet 

På nordens himmel lånat majestätet. 

Det språk, som speglar både djup och höjd, 

Som lika troget målar sorg som fröjd 

Och re'n i vaggan blef till frihet ammadt, 

Det, på hvars ljud vår första bön vi stammat, 

Bet språket vill jag akta som en skatt, 

På det ock sist jag ber i lifvets natt. 

(C. W. Bottiger.) 

9é. Sveriges äldste inbyggare. 
1. 

När Sveriges jord första gången trampades af menni- 
skofot, eller hvad namn man bör gifva åt det folk, som 
först tog denna jord i besittning, — dessa frågor kunna vi 
visserligen ännu icke besvara. Men det veta vi, att detta 
land redan flera årtusenden tillbaka varit bebodt, och att 
dess äldste inbyggare, fullkomligt okunnige om metallers 
bruk, måste i en hård natur tillkämpa sig sitt uppehälle 
med de verktyg och vapen, som de lärt sig att förfärdiga 
af flinta och andra stenar, af trä, ben och horn. Detta 
första skede i den svenska odlingshistorien har derföre 
blifvit kalladt stenåldern. 

I Sverige blefvo alla metaller kända redan -långt före 
Kristi födelse, men ända intill våra dagar har stenåldern 
fortvarat i vissa andra delar af verlden, såsom på flera af 
Söderhafvets öar och i Amerikas polartrakter. Genom att 
studera de vapen, verktyg och redskap, som blifvit hem- 
förda från sådana af europeisk odling ännu icke påverkade 
trakter, har man kunnat förklara nästan alla de i vår jord 
anträffade minnen efter den Skandinaviska Nordens ur- 
invånare. 

I Danmark har man genom undersökningar i de så 
kallade "kjökkenmöddingarne" (afskrädeshögarne), Iemning- 
ar efter de äldsta invånarnes måltider, haft tillfälle att 
göra närmare bekantskap med lifvet i Norden under den 
äldre stenåldern. Urfolket synes hufvudsakligen hafva 



335 




uppehållit sig vid kusterna och uteslutande lefvat af jagt 
och fiske. Kjökkenmöddingarne innehålla neinligen i ofant- 
liga massor skal af ostron och andra musslor samt ben af 
fiskar, foglar, vildsvin, rådjur, hjortar, uroxar och andra 
vilda djur, men endast af ett husdjur — hunden. Benen 
af de större djuren äro klufna för mergens skull. Bland 
dessa qvarlefvor efter födoämnena träffar man dels de af 
kol ännu betäckta eldstäderna, dels en mängd illa slagna, 
aldrig slipade verktyg af flinta samt bitar af grofva ler- 
kärl, redskap af ben och horn m. m. 

Om ock nordboarne under den allra äldsta tiden lefde 
utan åkerbruk och utan boskapsskötsel, hafva emellertid, 
såsom undersökningar i grafvarna ådagalagt, redan före 
stenålderns slut nästan alla våra vigtigaste husdjur — nöt- 
kreatur, häst, får, svin, hund och möjligen get — funnits 
i Sverige. Huruvida äfven något åkerbruk samtidigt be- 
drifvits, kan man väl ännu icke afgöra. Erfarenheten från 
andra länder har dock lärt, att åkerbruk kan idkas utan 
kännedom om metaller. 

Stenålderns grafvar, i hvilka de döda äro begrafna 
obrända, och hvilka egentligen endast förekomma i södra 
Sverige, i landskapen söder om Tiveden och Kolmården, 
äro kända under namnen "stendösar," "gånggrifter" och 
"hällkistor." En stendös är en af mycket stora och tjocka, 
på insidan släta stenar bildad grafkammare, täckt af ett 
eller flera väldiga stenblock. De större stendösarna med 
en ofta temligen lång gång, som vanligen är lägre än 
kammaren, men byggd på samma sätt som denna, plägar 
man kalla gånggrifter. Hällkistorna, ofta af betydlig stor- 
lek, äro bildade af jemförelsevis tunna stenhällar och an- 
tingen omgifna af en låg kulle af jord eller kullersten, 
öfver h vilken öfre delen af kistan är synlig, eller ock all- 
deles täckta af en jordhög eller ett stenröse. 

Uppförandet af dessa grafvar, byggda af stenar, hvilka 
ofta genom sin storlek väcka vår förvåning, torde förut- 
sätta gemensamma ansträngningar af en större menighet 
och början af ordnade samfundsförhållanden. 



337 

Huru länge stenåldern här varade, eller när den slu- 
tade, det veta vi visserligen icke; men att denna period 
omfattat en mycket lång tid, framgår af de ej obetydliga 
framsteg, som visa sig, om vi jemföra de råa fornsakerna 
från stenålderns början med de om en ovanligt högt upp- 
drifven skicklighet vittnande arbetena från periodens slut. 
De senare öf verträffa i prydlighet nästan alla lemningar 
från stenåldern i södra och vestra Europa. 

2. 
• debatt imber ftenåtbern fyabz mät @merige§ utmanare tjöjt ftg 
något öfmer "mttben§" ftånbpunft; men få (ange be fafrtabe att fän- 
nebom om metaller, mar bet ej möjligt för bem att t)inna någon 
fjögre grab af obltng. Dm än fent, fprebo ftg bod äfmen titt be§ 
aftäg§na nejber frufterna af be öftertänbffa lnttnrfotfen§ arbete på 
bitbntngenS fält, ocf) genom befantffap meb metaEer, förft enbaft 
bron§ od) gutb, börjabeå för Torben en nt) pertob, (imitlen man titt§ 
mibare benämnt bronååtbcm. 

ätteb betta uttrgcf förftåS bet flebe t be norbtffa folfetté ätbfta 
futturfytftoria, bå be af bron§, en Manbntng af loppar odj tenn, för= 
färbigabe fina roapen, merfttig ocf) btyitft Utom bronfen fänbe be 
enbaft en metall — gttibet ^evn, fitfmer odj aEa anbra metaEer 
moro f)är ännn fuEfomligt ofanba. 

®e aEra flefta bron§fa!erna äro gjntna, ocf) enbaft några få 
äro tjamrabe; lonften att gjuta bron§ fyabt reban bitfnntmt)cfet fjögt 
uppbrtfmen, men man ft)ne§ ännu ej tjafma tärt ftg att töba. g(er= 
ta 'et af be tm§ ofj funna fornfalerna från bronååtbern måfte mara 
ttUtoafabe t Torben, bet§ emeban be§fa fafer i mticfet ftor mängb 
anträffad i)är, men tcfe återfinna^ i anbra (änber, utan be erfätta§ 
af anbra, ofta ganfra afmifanbe former, bet§ emeban man t ©mertge 
o ef) $)anmarf fferftäbe§ funnit gjutformar, l)afffärbtga arbeten, 
bronSfiumpar od) en mängb titt nebfmäftning famtabe, fönberbrutna 
broitéfafer m. m. 

5ltt (Smertge unber bronååfbern tcfe mar aEbeleS utan förbin* 
betfe meb ben öfrtga merfbén, mifar ftg emeEerttb hå\)t beraf, att 
aE brou§, fåfom råämne betraltab, måfte fjafma bftfnrit bit tnförb 

22 



338 

från främmanbe lanb, o$ äfroen beraf, att man ber funnit åt* 

ffiffiga arbeten, fom bemtéligen äro af främmanbe urtyrung. 

SSigtiga bibrag tiff fännebomen om (ifmet unber bronSåtbern 
lemna o£ ^öHriftmngarna: i flata flisor inhuggna bitber, ofta ut* 
göranbe flora taftor. 2)e roifa, att åtmtnftone något åferbruf nu 
ibfabeS, att t)äften anft>änbe§ tia rtbt od) åfning, att ganffa ftora 
farttig (utan fegel) reban funno§, famtatt bron§ålbern§ norbboar, 
fom ännu moro obefante tneb bofftaféffriften, genom bergtaftorna§ 
bilbffrift föfte beinara minnet af migtigare tulbragetfer. 2)enna 
trabition, fom tefbe nrib fiban af benna bilbffrift, är bocf för länge 
feban glömb, fjmarföre toi nu ej förmå ttiba be bunfta inffrifterna§ 
frrof. 

boningarna moro troligen enbaft enfla ribbor af trä, oct) flä- 
berna meft af fftnn. 2)ocf funnoé äfmen tiflettiger; af tinne träffas 
beremot titterft fällan föår. g)Het mar fannotift mäfbt fjemma ocf) 
ullen utfjemjl. 

Unber ben förfta beten af bronåålbern begrofrooS be böba 
mantigen obränba i ftora, af ftentjättar bitbabe fiftor. Unber peri= 
oben§ fenare bet blefmo lifen näftan aUtib bränba, fjmarefter ben- 
ffärfmorna förmarabe3 i fmå ftetififtor eller i grafurnor af bränb 
(era. S5ron§ålbern§ grafmar äro mantigen täcfta af en jorbtjög 
eder ett ftenröfe, et fällan af betöblig ftortel odj ofta inneflutanbe 
flera grafmar. 

Grafmar odj fomfafer från bronSålbern förefomma tatrifaft t 
©ötatanb, färbeteå i ©fåne. gtera ftora fttnb från äftätarnejben 
rcifa bocf, att äfmen mellerfta ©raerige marit befotfabt före flutet af 
bronååtbem, b. tv. f. åtminftone mib tiben omfring ®rifti föbetfe. 

3. 

Ehuru jernet redan under det tredje årtusendet före 
Kristi födelse användes i Egypten och omkring tusen år 
före Kristi födelse begagnades i Grekland, kom kännedomen 
om dess bruk icke till Östersjöns kuster förr än vid eller 
kort före vår tideräknings början. Med jernet inträder i 
Norden en helt ny odling, hvarföre den period, som nu 
följer, blifvit kallad jernåldern. 



339 

I fynden från denna tid träffa vi for första gången i 
Norden jern, silf ver, glas, preglade (utländska) mynt m. m. 
Eq af de vigtigaste nyheterna var dock skrif konsten, med 
hvilken nordboarne redan under jernålderns äldre del voro 
förtrogne. De äldsta skrifttecknen i Norden äro runorna, 
Jivilka de vid det romerska rikets gränser boende germa- 
nerna troligen kort efter Kristi födelse bildat efter de la- 
tinska bokstäfverna. 

Under jernåldern blefvo de döda vanligen brända på 
bål, men stundom jordades de obrända. I de flesta fall är 
grafven antingen täckt af en uppkastad hög eller beteck- 
nad med stenar, som ofta finnas lagda i en krets eller en 
trekant eller ock i form af ett i båda ändar spetsigt skepp. 
Någon gång har man funnit den döde vikingen "högsatt 
i sitt skepp:" ett begrafningssätt, som äfven de gamla 
nordiska sagorna omtala. 



95. Om Thor gny lagman. 

1. 

spå f ottnttg £)Tof ©fötfommgå tib mar t Sinnbatanb en lag- 
man, f om tiette XÉjorgnö ; f)an§ faber {jette Stjorgnt) XfjorgerSfon. 
£)era§ förfäber tjabe roartt lagmän i Siunbatanb nnber många lo- 
rumgarS tib. Xfjorgni) mar bå gammat; r)an fjabe ftort t)of om* 
Iring fig od) rjötfé för ben rotfafte man t fjela (Sinerige. 

3)eremot fjölfé icfe fonnng Dtof för att mara få mi§ fom en fo= 
nnng f)öfbe§, ocf) tanbeté inbyggare Inorrabe öftoer IjanS ftrjretfe. 
©ärDeie* moro SBärmtänbingarne ntifsbeiåtne meb bet fria,, fom lo* 
nnngen orättråbigt förbe meb fonnng £)Iof, ben bigre eller tjocfe 
fatfab, i George. $en ftnenffe fonnngen ttntfe ej ftnta freb, odj 
grän§boartte febo för benna tian§ entotétjet mrjcfen olägenhet. $å 
tog fig bera§ jart Sftagroatb UtfSfon före att ref a titt Upfafafomm* 
g ett 3 ijof od) @toearne§ ftora ting för att ber föfa utroerfa freb. g 
fitt fättjtap rjabe rjan freb^fänbebnb från norffe fonnngen, IjattS ftal* 
[are SBjörn od) benneS män. 



340 

2. 

Första dagen, som tinget stod, satt konung Olof på en 
stol och hans hof der omkring. På andra sidan sutto Rag- 
vald jarl och Thorgny och framför dem jarlens hoffolk 
och Thorgnys huskarlar; men rundt om hela tingsplatsen 
stod allmogen på slätten och på högarne. Sedan man då 
först efter sedvana förehaft konungens ärenden, uppstod 
Ragvald jarl och talade om Olof digres ordsändning och 
fredsanbud till Olof Sveakonung samt derom, att vestgö. 
tarne alla sände konung Olof den begäran, att han skulle 
göra fred med Norges konung; han uppräknade de olägen- 
heter, vestgötarne hade deraf att sakna allt hvad de till 
sitt underhåll behöfde från Norge och i dess ställe vara 
utsatte för anfall och härnad, om Norges konung samlade 
en krigshär och härjade i deras land. 

När jarlen upphörde att tala, stod Olof Sveakonung 
upp, svarade ovänligt om förlikningen och gjorde jarlen 
stora och svåra beskyllningar för den djerfhet, han haft 
att sluta stillestånd och fred med den digre mannen och 
ingå vänskap med honom; han sade, att Ragvald jarl vore 
skyldig till förräderi mot konungen och landet samt för- 
tjenade att drifvas ur riket. Han talade länge och hårdt 
och vände slutligen sitt tal mot Olof digre. När han satte 
sig ned, var det i början tyst. 

Då stod Thorgny upp; men när han uppstod, då stodo 
ock alla de bönder upp, som förut hade suttit, och de, som 
annorstädes hade varit, trängde alla fram och ville lyssna 
till hvad Thorgny sade. Då blef först ett stort gny af det 
myckna folket och vapnen; men när ljud ficks, sade 
Thorgny : 

"Annorlunda är nu Sveakonungarnes sinnelag, än förr 
varit h af ver. 

Thorgny, min farfader, mindes Upsalakonungen 
Erik Edmundsson och sade det om honom, att, medan 
han var i sin bästa ålder, hade han hvar sommar leding 
ute, drog till åtskilliga land och lade under sig Fin- 
land, Kyrialand, JEstland, Kurland och många andra 



341 




342 

land i Öster; dock var han ej så högmodig, att han ej ville 
höra de män, som hade något angeläget med honom att 
tala. 

Min fader Thorgny var lång tid med konung Björn 
och kände hans seder; och stod Björns rike, medan han 
lefde, i mycken magt och led aldrig minskning; dock var 
han mild mot sina vänner. 

Jag minnes konung Erik Segersäll och var med honom 
i många härfärder; han ökade Svea rike och värjde det 
manligen; dock var det oss lätt att med honom komma i 
samråd. 

Men den konung vi nu hafva tillåter ej, att någon 
vågar tala med honom annat än det allena, som honom 
behagar, och drifver han det med all flit; men sina skatt- 
land låter han gå sig ur händerna af vårdslöshet och van- 
magt; han fikar efter att hålla Norge under sitt välde, 
hvilket ingen svensk konung förr haf ver eftersträfvat, och 
gör det många män oro. 

Nu vilja vi bönder, att du, konung Olof, gör fred 
med Olof Digre, Norges konung, och gifter din dotter Ing- 
egerd med honom; men om du vill återvinna de riken i 
öster, som dina fränder och förfäder hafva egt, då vilja 
vi följa dig. Vill du icke göra det, som vi säga, så skola 
vi anfalla dig och dräpa dig, ty vi tåla icke ofred och olag 
af dig. Så hafva våra förfäder fordom gjort; de störtade 
fem konungar i en brunn vid Mula (Mora) ting, hvilka 
då voro uppfylda af öfvermod, som du nu är mot oss, 

Säg nu snart, hvilketdera du vill utvälja!" 

Då gjorde bönderna stort vapenbrak och gny, och det 
hördes, att de gillade hvad lagmannen hade sagt. 

Konungen stod då upp, talade och sade, att han ville 
låta allt vara så, som bönderna äskade, och att han ville 
sluta fred med konung Olof i Norge. Sedan talade höf- 
dingarne, konungen, jarlen och Thorgny samt gjorde fred 
och förlikning med norske konungens sändebud. 



343 

96. Ansgarius. 

1. 

2tnågariu§ föbbe§ omlring år 801. debatt mib fem år§ åtber 
förtorabe Imn fin mober oct) tnfatteS af fabem fort berefter t ©or* 
bet)§ Höfter t ^icarbie. 

3 barnbomen töar fjan glab ocf) telfutt famt mera begifroen på 
fåfängtigljet än på fin unbermténing od) förbättring. £)å, berättas 
bet, fjabe I) cm en gång en bröm, i Ijroilfen t)an tt)dte fig gå på en 
fumpig mäg, ber bet mar fmårt att lomma fram. §an fåg bå mib 
fiban en annan mäg, fom mar jemn od) hanab, od) på benna man* 
brabe en flara tjmitltäbba qtoinnor, blanb tjmitfa fyan igenlänbe fin 
egen mober. £mn utfträdte fina armar od) mitte fatta i tjenneå 
famn, men fjan fjönl neb i btm od) funbe ej lomma upp berifrån. 
$å fabe en af qminnorna, fam mar utmärft framför be öfriga ge= 
nom en fjimmetff fföntjet od) fom tjan anfåg mara jnngfm 3ttaria: 
"SBitt bn gerna titt bin mober?" Slnågaruté froarabe, att t)an ej 
åftnnbabe något t)ögre. £)åfabefjon: "SBitt bu lomma titt 0J3, få 
förfala attt mertbåligt prat od) att fåfängtigtjet, tö ingen lan följa 
o% fom berati fätter fin gläbje." fåfter benna bröm änbrabe 5ln§s 
gariu§ fig modet od) ftiSfelfatte fig nn meb attmartiga od) nyttiga 
ting. Unberrättetfen, att böben träffat lejfar ©art ben ftore, fom 
tjan fett i att tjärtig^et, fölbe fyafå fjät meb en ännu bjupare längta 
af bet timliga^ förgängtigtjet. §an börjabe få uppenbarelfer od) 
gtabbe fig i fjoppet, att marttjrernaå Irona en gång ffutte räda§ äf* 
men fyonom. 

©å tjan roä£t upp, unbermifabe lt)an ungbomen i ftoftret, od) 
bå ett nött (Sorbet) antabeå i 2Beftfa(en, öfmertog fyan ber flolan. 
2lf lejfar Submig ben fromme fänbe§ tjan fom mtéfionär titt £)an= 
mar! oct) feban titt (Smerige, bit fjan företog tmenne refor. 

SSarmt nitätflabe 2ln§gariu§ för lriftenbomen§ förlunnanbe 
i (Smerige. §an fäge§ fjafma marit en enlet od) öbmjul man, 
men af ftort mob. (Sina inlomfter anmänbe t)an titt be fattiga^ 
unberftöb od) fångart töfen. §an omgaf fig ofta meb tmglingar, 
fom tjan befriat ur t)ebningame§ fångenflap, od) unbermifabe bem i 
friftenbomen. 3 DÖner . 0( § anbaftéöfningar mar t)an brinnanbe. 
gör tjetige män fyabt Ijan moden mörbnab. (£fter böben fortfara* 



844 

beg bemte -ftorbetté apoftel för ^etgon. Q ttfruet fabeå om fjottom, 
"man atbrig §abe fett en få gob man," 

2 

Sändebud från Sverige sägas hafva hos kejsar Ludvig 
anhållit om en kristen lärare, "ernedan många vore i deras 
hemland, som ville undervisas och blifva kristne." Kejsa- 
ren tillkallade då Ansgarius, och denne mottog beredvilligt 
det äfventyrliga uppdraget att begirva sig upp till hedna- 
folken i nordl anden för att bland dem utbreda kristendo- 
men. Yithmar, Ansgarii medlärare i skolan, utsågs till 
hans följeslagare. 

I Slesvigs hamn gingo de ombord på ett köpmansskepp. 
Under vägen, nära till någon af de södra svenska kusterna, 
öfverföllos de af vikingar, som bemägtigade sig både skepp 
och gods. Ansgarius och hans följeslagare kommo med 
möda i land; men all deras egendom, till och med böckerna 
och de skänker de medförde från kejsaren till landets ko- 
nung, gingo förlorade. De fortsatte derefter färden än till 
fots genom obanade trakter och tjocka skogar, än i båt 
öfver stora vatten, som liknade haf. 

Omsider kommo de fram till Birka. Der rådde då en 
konung, som hette Björn. Han mottog Ansgarius på det 
vänligaste och gaf honom tillåtelse att qvarstanna och för- 
kunna den nya läran. Hvar och en, som ville antaga henne, 
hade dertill full frihet. Många kristne fångar gladde sig 
att åter få höra ordet. Konungens rådgifvare Hergeir an- 
tog kristendomen och uppbyggde den första kyrkan. Efter 
ett och ett hälft års förlopp återvände Ansgarius hem. 

3. 

(£fter återlomften från ©mertge förorbnabe§ 2ln§gariu§ titt 
erfebiffoto i §amburg, nnber Ijmilfet ftift (Smertge nn jlutte ttjba. 
<pan utfåg titt biffott i Söirfa @antbert, fom hub inttrigmngen t bet 
btffoptiga embetet erfjött het apoftottffa namnet ©imon. 

£)enne <3mertge§ förfte btffop mottog§ mib anfomften titt Sötrfa 
meb ftor ära odj mtiden roätnritja af fonmtgen oå) t)elfabe§ meb 
gtäbje af bermaranbe frtftne. SDet tittäté fjonom att offentligen för* 



345 

funna ®rijit lära. §an uppbtiggbe en ftyrfa ocfj ftme§ någon tib 
fyafroa meb framgång axhetat för fnftenbomenå tittmäjt i lanbet. 
Wen omfiber gjorbe§ ett upplopp mot be friftne prefterna. §eb= 
ntngarne rufabe in i beraå boningar, Slittjarb, ®autbert§ fränbe 
odj faptan, böbabeS ; ®autbert fjelf ocfj alla f)an följeflagare bunbo£, 
faftabe§ i fängetfe ocf) förmifabe§ fluttigen nr lanbet. 

@n ttb berefter lom 5fegariu§ fjelf anbra gången-titt Sötrfa, 
omfring år 853. £)en förfta unberrättelfe, fom ber mötte fjonom 
mar, att bönberna raoro fienbtligt ftämbe mot friftenbomen. @n 
man f)abe blanb bem uppträbt fåfom fänbebub från bera§ gamle 
gubar ocf) t be§fe§ namn fört bem titt minnet be goba, fribfätta år 
ocf) bet öfmerftöb på allt, fom be f)aft nnber Stjor, Dbin ocf) grej. 
§raarför mitte be nu mänba fin btirfan titt en främmanbe ®ub ? 
SBitte be nöbmänbigt tmfma flere gubar, få funbe be gerna upptaga 
fin forne fomtng (£rif i gubarne» tat. 3)et beftötå bå, att dt tern* 
pel ffutte bt)gga§ titt (£rifé ära, ocf) man börjabe reban att offra ocf) 
göra löften titt t)onom fåfom gub. 3)etta föregicf juft mib etter fort 
före 5ln§garii anfomft. 

2ln§garii i Söirfa ännu qmartefmanbe roämter råbbe fjonom nu 
att räbba fig genom fjaftig flöft. 9ften f)an, enbaft befnmrab om 
framgången af ben petiga faf, för r)tt)tf!en f)an arbetabe, förflarabe 
fig rebobogen att liba pina ocf) böb för Shtfti ffutt. 3 S3trfa fttjrbe 
nu en fonung, mib namn Olof. 2Inégariu$ lät för benue tittreba 
ett ftort gäftabub, förärabe f)onom gåfmor ocf) frambar bet ärenbe, 
för tjmilfet tjan roar bitfommen. honungen fmarabe: "gör några 
år feban rooro prefter f)är i lanbet ocf) be utbrefrooå af allmogen. 
£)et ffebbe utan fonungen§ metffap. SDerför mitt jag ingalunba 
på eget bemåg beroitja bin anfjåttan, förrän jag råbfrågat gnbarne 
ocf) l)ört allmogens mifja beröm. Såt bitt fänbebub mara meb mig 
på näfta ting, ocf) jag mitt å bina roägnar tala titt allmogen om bitt 
ärenbe. SBlifmer fmaret gtinnanbe, få jlatt jag uppfatta bin begä= 
ran; faller bet annortunba ut, ffatt jag låta big meta bet." $ oro= 
tig mäntan på utgången af betta roärf tog 2ln§gariu3 fin tittflttft titt 
bön ocf) fafta. 

honungen f)ött ftämma meb fina råbgifmare ocf) framftätbe 
förft ärenbet för bem. Tian befföt att genom lotttaftning utröna 



346 . 

gubarneä rottja. *på öppna fältet, fåfom jebroänja roar, !aftabe§ 
lotterna, Seåfa fötto få, att be friftneä '®ub fritt Borbe få förfun* 
na§. $)erpå förebrog fonungen faten på tinget. £)å Btef ftort 
Butter od) gnt) Blanb Bönberna. Omfiber fteg en gammat man upp 
otf) tatabe: "SDlånga äro Blanb of$, för tjroilfa bet Innnigt är, att be, 
fom roänot fig titt be friftneå ®ub, Ijafroa rönt flor f)jetp od} tröft. 
§roarföre {rutte roi bå Bortfafta bet, fom roi meta mara gagnetigt? 
(Somtige af oft Ijafroa farit titt ©orftab Blott för att (åta fig ber 
friftnaå. §roi ffutte roi icfe nu meb gob roitja mottaga för mara 
borrar bet, fom rot meb få rutten tvåba fölt i främmanbe tanb? 
9?är få tjänba ffutte, att roåra egna gubar icfe äro 0J3 Bemågne, bå 
är gobt att t)afroa benne ®uben§ tjnneft, fom mägtig är i attt oct) 
Ijjetper bem, fom fjonom anropa, Serföre är mitt råb, att rot äf= 
roen tittftäbja Ijanå tjenare Btifroa ^är t tanbet." Sitt hetta tat gaf 
menigheten fitt Bifall, oå) bet Beflötå, att friftne prefter ffutte få 
oftörbt öfroa fin gub§tjenft. 

<£)etta gaf fonungen 21n§gariu§ titt fänna, men fabe tittifa, att 
f>an ännu ej funbe mebbela löfte om hen ntia täranå fria förfun- 
nanbe, innan l)an förebragit ärenbet på ett ting t en annan bet af 
tanbet. @eban äfroen ber friftenbomenå förfunnanbe Blifroit tittå= 
tet, gaf fonungen fitt Bifall, ©fter att tjafroa fatt (SriBert titt fjäta* 
förjare i förfamlingen t Söirta, lemnabe 2ln§gariuå fifta gången 
©roertge, år 854, 

97. Engelbrekt Engelforektsson. 

1. 

Genom Kalmar-unionen hade de tre nordiska rikena 
blifvit förenade, så att de alltid skulle hafva samme ko- 
nung, men hvart och ett styras efter sina egna lagar och 
plägseder. På denna tid, då Sverige alltså var förenadt med 
Danmark och Norge under en konung, hände ofta, att sven- 
skarne förtrycktes och hårdt plågades af de öfver dem till- 
satte fogdarne och befallningsmännen. Konungarne frå- 
gade icke heller stort derefter, emedan de voro utländingar 
och merendels först blifvit valde af danskarne, hvarefter 
de med list och våld och under begagnandet af de inbör- 



. 347 




ENGELBEEKT E^GELBEEKTSSON. 



348 

des stridigheterna mellan de svenske herrarne lyckades att 

tillvälla sig styrelsen öfver svenska folket. 

Detta förtryck började redan under den första konung- 
en, som rådde öfver de tre förenade rikena, Erik den tret- 
tonde, kännas så tungt, att allmogen ej längre uthärdade 
det. I synnerhet utmärkte sig en fogde i Dalarne, vid 
namn Jösse Eriksson, genom hårdhet och grym framfart. 
Han utkrafde med största stränghet de mest tryckande på- 
lagor. Man berättar om honom, att han spände qvinnor 
för hölass och tvang dem som oskäliga djur; att han qväfde 
bönderna i rök och misshandlade dem på det grufligaste. 
Länge fördrogo dalkarlarne med tålamod denna hårda 
framfart: deras ärfda, djupt rotade vördnad för konungen 
återhöll en tid utbrottet af deras missnöje. Men när de 
länge förgäfves framburit sin klagan inför konungen och 
nere gånger inkommit med böneskrifter utan att erhålla 
någon tröst, och då fogden af hämnd framfor ännu grym- 
mare, — då skockade de sig tillsammans från alla trakter 
upptände af sorg och förbittring. De äldste bland dem, 
mogne oeh förståndige män, gingo med hvarandra till råds 
om medlen till sin räddning. Omsider instämde alla i det 
beslut, att de icke längre skulle tåla Jösse Erikssons tyran- 
ni. De funno, att när deras klagan infor öfverheten icke 
förmådde skaffa dem rättvisa, måste deras arm bana henne 
väg. Men de insågo tillika, att härtill voro dem af nöden 
en myndig man, som egde vett och mandom att kunna 
både råda och anföra dem. 

Då bodde vid det stora Kopparberget i Dalarne en för- 
mögen och friboren bergsman, som erhållit en god upp- 
fostran samt i sin ungdom besett främmande land och hof; 
en redlig, oförskräckt, rådig och vältalig man, oansenlig 
till växten, men stor till bjerta och själ. Engelbrekt En- 
gelbrektsson var hans namn. Denne man var bland 
dalallmogen allmänt känd för stort förstånd och mycken 
ärlighet, så att man till honom hade fullt förtroende. Till 
denne beslöto dalkarlarne att vända sig. Sedan de fattat 
detta beslut, skickade de Jösse Eriksson den tillsägelsen, 



349 

att derest han vågade komma upp till Dalarne, skulle det 
gälla hans lif; hvad de rättmätigt vore skyldige, skulle de 
godvilligt betala till rättvise uppbordsmän. 

Engelbrekt kände sina landsmäns förtryck, och deras 
lidande gick den ädle mannen djupt till sinnes. Han be- 
slöt antaga sig deras sak. Hos honom så väl som hos dem 
verkade den hos alla inneboende kärleken för frihet och 
säkerhet samt känslan för anhörigas, vänners och lands- 
mäns lidande. 

2. 

(gngelbreft råbbe förft balfarfarne att ännu en gång föfa Ijägn 
ocf) rättmtfa af fotumgen. §an åtog fig att btiftoa bercrå förefprå* 
fare, refte titt ®öpenf)amn od) frambar oförffrädt inför tronen fina 
tanbSmänS fTagomål. §an gicf fjelf t borgen för fanningen af be 
famma, erbjnbanbe fig att^genaft träba i fängelfe odj ber förbtifma, 
titt befj fjela fafen raore utrebb; om bå en enba uppgift befunnet 
ogrnnbab, ffntte fonungen ega frtr)et att råba öftoer fjan§ lif, od) 
l)an ffntte utan Inot unberfafta fig galge od) rep. SDetta frimobtga 
uppföranbe toädte fonungenS uppmärf fanteet; f)an f)emfänbe åter 
ben ftaganbe od) lemnabe fjonom en ffriftoeffe titt floenffa råbet meb 
befattning, att några af be§ mebtemmar ffntte fara upp titt £)alarne 
od) unberföfa baffartameS befmär, bod ingen bom fatta, utan titt 
fonungen öfmerfänba ranfafningen. 

§)et ffebbe. IXnberföfningen befräftabe titt åtta betar fanning* 
en af balfartameS ffagomål, odj råbet tittftörfte fonungen att taga 
bem unber fitt fjägn cf) fft)bb titt förefommanbe af bntter ocfj oreba 
i tanbet. S)å begaf fig (Sngelbreft åter titt ®öpenl)amn, mebförbe 
råbetS ffrifraelfe, anbrog ytterligare fina tanbSmänl libanbe ocr) an* 
rjött, att fonungen f åf om fanbetS faber ffntte låta rättttrifa toeberfaraå 
förtrtidte unberfåtar famt ett förtjent ftraff öfmergå en roanfräjbab 
od) Brottslig rjöfbing. 9ften fonungen mrebgabeå öfmer hm bjerfroe 
mannens täta beföf od) briftiga tal. §an tittfabe fjonom att gå bort 
od) albrig mera toåga att träba för IjanS ögon. Gmgelbreft gid. 

93eftmtrab återfom tjan titt 2)alarne, od) bebröftoetfe fftlbe bal* 
lar.larneS bröft bå be förnummo utgången af f)anå toärf. £0ta för* 



350 

Bittringen utträngbe fttart Ijroarje atmatt fän§la. "§eEre må rot 
bö," ropabe alle enftämmigt, "än fe etänbet ga öfroer o£ oå) roåra 
Barn/' SDZan ur f)ufe, få Blef bera§ Beflut, ffutte braga ut oå) @ng s 
elBreft Blifroa beraå anförare. 

Sitt följb af betta Beflut nppBröt unber (£ngelBreft§ auföraube 
ett mägtig ffara balamän utan anbra roapen än armBorft, pilar, 
tujor 0(f) fpjut, men meb mob oå). faft förtröftan på fin fa!, Xåget 
gicf titt 28efterå§, ber 3ö§fe ©riféfon uppet)öH fig. Öfroer fjefa ri* 
fet fpreb» t fmft unberrättelfen om beuna redning, ^tåbet, förffräcft 
beröfroer, affärbabe genaft några af fina mebtemmar, fom på roägen 
mötte ben famlabe ffaran ; oå) meb (SngelBreftä ttHt)jelp förmåbbeå 
balfarlarne att återroänba titt fina fjem. 

Qöéfe (£rif3fon förBlef emettertib roib fitt fän3böme, oå) eme= 
ban r)an fjetf ej roågabe fig upp titt SDatarne, fänbe l)an ryttare oå) 
roaftfnefiar, Ijroilfa meb famma roålb oå) omenffligf)et fom förut in* 
brefroo ffatter oct) pålagor. 2)å grepo ' be förtörnabe balfarlarne 
åter titt roapen, gingo öfroer 3)alelfroen oå) rebbe fig titt att t grunb 
förftöra 28efierå§ flott, ©it fjaftabe åter några fjerrar af rifeté råb, 
^om för att afroänba att otyda 06) ftitta ben retabe balattmogen änbt= 
ligen af egen mtmbigljet affatte Qögfe Gmféfon ocfj förorbnabe en 
annan fogbe. balfarlarne åtnöjbe fig meb benna föränbring oå) 
återroänbe fjem i fyopp, att ett tillbörligt ftraff ffutte öfroergå ben 
fjatabe 3ö§fe ©riféfon. 

3. 

Men snart spreds ett rykte, att konungen i Jösse 
Erikssons ställe ärnade insätta en ännu grymmare fogde. 
Det grundade sig på den förmodan, att konungen, vred 
öfver dalkarlarnes företag och ännu mer uppretad af den 
f ördrifne Jösse Eriksson, skulle förr eller senare söka häm- 
nas denna skymf och återföra de upproriske till lydnad. 
I denna oro, då hvar och en lätt trodde hvad han fruktade, 
grep Engelbrekt åter till vapen och med honom alla dal- 
karlar. Numera gälde deras uppbrott icke blott en enda 
fogde; de ville i grund upprätta Sveriges urgamla sjelf- 
ständighet och icke förr nedlägga vapen, än de ur riket 
drifvit alla främmande befallningsmän. 



351 

De angrepo först fästet Borganäs, som låg på en holme 
i Dalelfven; derefter fingo de hjelp a£ vestmanländingarne 
att förstöra de fogdenästen, som funnos inom deras landa- 
mären, och snart var resningen allmän öfver hela landet. 
Med Engelbrekt förenade sig alla rättsinnige män och 
fäderneslandets sanne vänner; inom kort hade han dels 
förstört, dels med redlige svenske befälhafvare försett en 
mängd af de i alla landskap anlagda slotten och borgarne. 

Emellertid hade en del af rikets rådsherrar, i stort be- 
kymmer öfver den allmänna resningen, begifvit sig till ko- 
nungen i Köpenhamn att med honom öfverlägga om det 
farliga tillståndet i Sveriges rike". När de återkommo från 
Danmark och äfven hade med sig några af det danska 
riksrådet, samlade sig Sveriges rikes råd till en herredag i 
Vadstena att förnimma konungens tankar och vidare med 
hvarandra rådgöra. 

Då Engelbrekt sporde detta, tog han till sig ett tusen 
raske män, bröt upp och kom som en ljungeld öfver det 
samlade rådet. Han begärde och erhöll företräde, inträdde 
utan fruktan och utan öfvermod, och förklarade de orsa- 
ker, som förmått honom och Sveriges allmoge att gripa till 
vapen. "Från den siste konung Magni tid," sade han, 
"hafva öfver Sverige rådt icke konungar, utan tyranner, 
hvilka icke sökt annat än rikets skada och förderf samt 
varit herrar till egen fördel, men icke till landets och me- 
nighetens bästa. De hafva fylt landet med utländingar 
och pålagt landet större gärder än de förmå bära eller 
Sveriges lag och gamla sedvanor tillåta. Derföre råder och 
uppmanar jag," fortfor han, "eder, rikets församlade her- 
rar och män, att I rätten edra råd och anslag derhän, att 
Sverige måtte återvinna sin gamla frihet och komma ur 
den olidliga träldom, hvarunder det nu suckar, så att hvar 
och en må kunna lefva trygg under lagen, samt skatter 
och pålagor skäligen påbjudas." Tvehågsne sågo rådsher- 
rarne den ene på den andre. Flere voro redligt sinnade 
män; men få hade mod att förklara sig för Engelbrekt, 
emedan de misströstade om en lycklig utgång eller befa- 



352 

rade, att den sista villervallan skulle blifva värre än den 
första; andre åter fruktade Engelbrekts växande anseende, 
och de fleste ansågo magteu i denne mans händer farligare 
än i konungens. När Engelbrekt af deras tal märkte, att 
han icke på något sätt med dem kunde komma till rätta, 
och att ingen ville behjerta landets nöd, började han tala 
ett eftertryckligare språk och sade, att om de mer ville 
hålla med konungen än fäderneslandet, skulle han icke 
anse dem som rikets män, utan som fäderneslandets fien- 
der: antingen skulle de göra ett med honom att frälsa 
riket, eller skulle de mista lif och gods. Yid dessa ord 
grep han biskop Knut från Linköping i kragen och hotade 
kasta honom ut till den utanför stående förbittrade menig- 
heten; biskop Sigge från Skara kom i samma nöd. Då 
var icke tid att välja mellan flera beslut, ty vid sådana skäl 
måste all tvekan upphöra. Engelbrekt förestafvade uppsä- 
gelsebrefvet till konungen, och rikets råd undertecknade 
det. 

Så snart Engelbrekt på Vadstena herredag bragt rikets 
herrar på andra tankar och tagit af dem liflig ed, att de 
skulle gå honom till hända för att frälsa fäderneslandet 
hastade han att fullända sitt påbegynta verk. Inom min- 
dre än trenne månader voro nära 30 slott och fästen in- 
tagna, Halland eröfradt och lagdt under Sverige, samt 
lugnet återstäldt i hela landet. Och så stor ordning höll 
Engelbrekt, att ehuru bondehären utgjordes af 100,000 
man, som i skilda skaror genomtågade landet, lefde dock 
hvar och en så trygg i sitt hus som under den djupaste 
fred; ingen klagade, att han förlorat så mycket som en 
hönas värde, såsom våra gamla häfder berätta. I Augusti 
månad lemnade Engelbrekt Yadstena herredag; i slutet af 
Oktober återkom han till Arboga och hemförlofvade bön- 
derna, som stolte öfver så många borgars fall och att haf va 
räddat sig och fäderneslandet, nu trygga och glade åter- 
vände till sina hem. 



353 



®onung (£rif, genom täta bubjlap unberrättab ont ben ofycffiga 
mänbning faferna för §onom tagit i @meria,e, famlabe nu en frige* 
magt af ttjflar oct) banffar för att bämpa redningen od) lanbfteg 
meb benna f)är i ©tocfijotm. 

£)å rt)!tet f)ärom fpreb§, tät (Sngelbreft öfföer fjeta rifet utgå 
bubfaftar, att tnan nr tmfe ffutte uppbryta titt Imfttmbftaben. 
knappt fyabe bönberna upphängt fina mapen på mäggen, innan be 
mib förfta maningen åter lifa nrittigt nebtogo bem; från rifeté alla 
fanter itabe §opar titt <Stodf)oIm, bönber od} borgare om ^maran- 
bra, alla hurtige od) mobige, tiffom be ttmrit fattabe titt gäftabub. 
honungen mar meb fina trupper Inappt tanbftigen, innan (Sngel= 
breft, omgifmen af ribbare od) fmenner, i fpetfen för en mätbig bon* 
befjär omgaf fjmfnmbftaben från trenne fibor. 2)å (£rif fåg betta 
od) fann, att meb mapen od) måtb f)är intet lunbe uträttad, t)ött fjan 
meb @merige§ råb oct) anfebbe män ett manligt fammanträbe. Tian 
!om bå öfmeren§ om en mapenf)tt)i(a titt (September föfjanbe året; 
intitt be§ ffutte attt bet, fom af ©ngetbreft odj f)an§ männer blifmit 
merfftätbt, förbtiftoa orubbnbt otf) ofränft, od) be lonungen§ fogbar, 
fom ännu tuoro i tanbet, ingen rätt ega att någon ffatt fräftua 
etter titt någon bonbe ingå. honungen återttmnbe genaft titt 
2)anmarf ; men @toerige§ rife§ ftänber fammanträbbe titt ett möte 
t Arboga 0$ ttmlbe ber, på bet icfe rifet i benna brtjbfamma tib 
måtte mara utan fjufttmb od) fttiretfe, (Sngelbreft ©ngetbreftgfon 
titt rif§f)öfmit§man. 

35enna författning egbe bocf ej långmarigt beftånb. 3)e män, 
fom f)ärftammanbe från be tjpperfta ftägterna t lanbet, funbe icfe 
förbraga, att i fpetfen för ftttrelfen ftob en nt)g upprunnen man, 
fom i förtjenfter framltifte öftoer bem od) befeutom egbe attmo* 
mogen§ oinffränfta färtef, fjmarigenom fjan funbe blifma mägtig 
tiö attt. $eraf f)änbe, att efter många unber^anblingar, famtat, 
möten od) förtifntngar meb fonung (£rif ftuttigen ben öftoerenå* 
fommetfe träffabeä, "att ©merige flutte erfänna fjonom för futt* 
mtnibig, fonung." 

23 



354 

Stten fonung (£rif f)ött icfe fina löften, ntan fatte åter utfän* 
bingar titt fogbar i (Smerige od6) ffänfte fin gunft åt män, fom man* 
örabe tommgen oå) förtrticfte Stoerige§ allmoge. 

% nt)o börjabe bå ©ngefbreft fitt oefrtaremerf. 5lnnn en gång 
intog f)an åtta ©mertge§ flott otf) renfabe lanbet från ntiänbingar. 
§an§ Bana mar bocf nn nära fitt flut. • gofterlanbåfjjetten fött ett 
offer för be mitba feber, fom på benna tib råbbe i lanbet. 

3Jlen folfet fyöll (£ngetbreft§ minne petigt od) roälfignabe bet. 

98. "Kung Gösta" (Gustaf I). 

Omkring hundra år efter Engelbrekts död stod det 
åter mycket illa till i Sverige. Sedan den danske konung- 
en Kristian, som för sin grymhet blifvit kallad "Kristian 
Tyrann," genom svek och list narrat svenskarne att välja 
honom till regent, lät han döda flere hundra af Sveriges 
förnämste män, . pålade dryga skatter, befalde allmogen 
lemna ifrån sig sina vapen och hotade till och med att 
låta af hugga en hand och en fot på hvarje bonde. Landet 
var nära sin undergång; men då uppträdde en man, som 
intalade folket mod, fördref fienden och räddade landet. 
Denne man hette Gustaf Vasa. Han var född på gården 
Lindholm i Upland, troligen den 12 Maj 1496. 

1. Redan såsom yngling utmärkte sig Gustaf för sin 
tapperhet och sitt goda förstånd. Tillika med fem andra 
ädlingar bortfördes han en gång svekfullt af konung Kri- 
stian i fångenskap till Danmark. Men när han der fick 
höra, huru danskarne huserade i Sverige, beslöt han för- 
söka fly till sitt fädernesland för att om möjligt rädda det 
från dess förtryckare. Gustaf lyckades verkligen undkomma 
och begaf sig upp till Dalarne i afsigt att samla folk och 
befria riket från danskarne. När Kristian fick veta detta, 
utiofvade han en stor summa penningar åt den, som dö- 
dade eller tillfångatog Gustaf Vasa. För att nu ingen 
skulle känna igen honom, förklädde sig Gustaf som bond- 
dräng, låtsande som om han gick omkring för att söka 
arbete. Under dessa sina vandringar i Dalarne hade han 
många äfventyr. Flera gånger var han nära att falla i 



355 




GUSTAF I VASA. 



356 

händerna på fienderna, hvilka sökte honom öfver allt. 
Men huru underligt Gud hjelpte honom, det kunna vi finna 
bland annat af t. ex. följande. 

Sent en qväll kom Gustaf till en gård, som hette Or- 
näs i Dalarne. Här bodde en af -hans ungdomsbekanta, 
Arendt Persson Ornflykt. För honom omtalade han sina 
planer; men Arendt var en dålig menniska och ville för- 
råda Gustaf. I denna afsigt reste han samma natt till 
danske fogden; men Arendts hustru, den ädla Barbro 
Stigsdotter, som kommit under fund med sin mans före- 
hafvande, skyndade sig upp på rummet, der Gustaf låg 
och sof, omtalade för honom faran samt hissade honom 
ned genom fönstret, så att han i största hast kunde fiy 
undan. — En annan gång kom Gustaf till bonden Sven 
Elfsson i Isala. Han hade knappast hunnit hel sa på bon- 
den och hans hustru, som just höll på att baka, förrän 
flera danske soldater kommo in i stugan. Desse började 
misstänksamt betrakta Gustaf, men då gaf bondhustrun 
honom ett dugtigt slag öfver ryggen med gresslan sägande: 
"hvarföre står du här och gapar på främmande, har du 
aldrig sett folk förr? Packa dig genast ut i ladan och 
tröska!" Danskarne trodde då, att han verkligen var en 
bonddräng, ty de kunde aldrig föreställa sig, att bond- 
hustrun skulle vågat göra så med den förnäme Gustaf 
Vasa. 

Då Sven Elfsson icke längre vågade behålla Gustaf 
hos sig, förde han honom gömd i ett halmlass längre upp 
åt Dalarne. Under vägen kommo danska knektar och 
stucko långa spjut genom lasset. Gustaf sårades i benet, 
men han teg och låg orörlig, så att danskarne icke märkte 
något, utan läto bonden köra. Emellertid började blod 
droppa ur lasset från Gustafs sår. Detta märkte bonden 
och tog genast upp sin knif och skar hästen ett hål i fo- 
ten, så att det började blöda, och körde så vidare. Men 
snart kommo knektarne tillbaka, ty de hade ock märkt 
blodet på vägen. Sven Elfsson visade dem då hästens sår 
och fick fara sin väg. — Hos bonden Tomte-Mattes i Utme- 



357 

land måste Gustaf gömma sig i en källare. Flera dagar 
vistades han i vilda skogen, utsatt för stora faror. 

Slutligen kom Gustaf en af juldagarne upp till Mora 
kyrka, just då bönderna gingo ur kyrkan. Här steg han 
upp på kyrkovallen och talade till dem om landets nöd 
och uppmanade dem att resa sig till fosterjordens försvar. 
Till en början tvekade väl Dalkarlarne, och Gustaf måste 
begifva sig derifrån, men när de fått besinna sig litet, 
sände de bud efter honom, grepo allmänt till vapen och 
valde honom till sin höfvidsman. — Snart reste sig allmo- 
gen i det ena landskapet efter det andra, fienden besegra- 
des och utdrefs ur landet, och Gustaf Vasa valdes till 
Sveriges konung den 6 Juni år 1523. 

2. 

honung ©uftaf ben I, etter fåfont f)cm roanligen fattabeå "®nng 
©ofta/' ftörbe (Sroerigeå rife i nära 40 år meb rotébom od) fraft. 
Unber benna långa tib uträttabe fjan få mtidet titt lanbeté roäifärb, 
att fjan meb rätta anfe§ roara en af lanbet§ attra utmärftafte regen* 
ter. §an§ förfin ftorroerf roar befrtetfen från bet utlänbffa fjerra- 
roälbet. Sften Ijan genomförbe od en annan fal, fom roarit titt flor 
roälfignelfe för froenffa folfet. §an befriabe nemligen religionen 
från en f)el mängb menfftiga påfunb, fjroilfa ide öfroerenåftämbe meb 
©ub§ orb. £)en petiga ©frift btef öfroerfatt på froenffa fpråfet, od) 
folfet unberttrifabe§ i ben friftna läran, faban ben finne§ i bibeln. 
2)en fålunba från menffliga tittfatfer renabe läran fattabe§ "uttljer* 
ffa läran," emeban ©ub genom £utf)er låtit återftätta (= refor- 
mera) religionSunberroténingen titt öfroerenåftämmelfe meb roar 
grälfareå od) afcoftlameå orb. 

®onnng ©uftaf roibtog många nrjttiga anftalter titt rifetä Båt* 
nab. £mn orbnabe frigåmagten titt lanb§ od) matten, gorbbru- 
fet od) ^anbeln befrämjabe§. 3 ftättet för att fonnngen fornt to al* 
be§, beflutabeå bet nn, att-fronan atttib ffutte drfroaå af ben rege- 
ranbe fonnngen^ älbfte fon. — Sitt fttt tjttre roar fnng ©ofta af 
ftarf fropfcåbrjggnab, meb äbla anlet§brag, ffarpa blå ögon, gult 
t)år od) ett tyfroigt böljanbe ffägg. §an roar af ett glabt Itinne, äl s 
ffabe mnftf od) fång, l)abe ett oroanligf minne od) ftort perfonltgt 



358 

mob. £>an mar en föreftin för fitt föll, gubfrnfttg otf) ren i fina 
feber, enfel oå) fparfam, en gob mafe ocr) faber. Sltten meb allt 
betta töar l)an icfe utan fina fel, tynritfet ttrifar, att äftoen ben Bäfta 
menniffa är mtycfet ofnllfomlig. 

SJlot fintet af fin lefnab fammanlaHabe ®nftaf ftänbema oti) 
tog af bem ett fjögtibtigt afffeb. "Sag länner," fabe l)an, "att jag 
fnart ffatt gå tjäban odj för öfmerfonnngenå fötter nebtägga ©toea 
rife§ farliga, men förgängliga fröna, göljen mig bå meb ebra 
trogna förböner, ocfj när jag lagt mina ögon tulfammanå, få låten 
mitt ftoft l)tt)ita i frib." gtfe långt berefter bog fjan, 64 år gam* 
mal, roörbab otf) älffab af fmenffa folfet. 

99. "Guldkonungen" (Gustaf II Adolf). 

"Guldkonungen" benämnes Gustaf Vasas sonson, ko- 
nung Gustaf II Adolf, dels med anledning deraf, att hans 
hår var af ljus, nästan guldgul färg, dels med hänsyn till 
de ovanliga egenskaper han egde och som gjorde, att hans 
regering for landet blef "god som guld." Af både samtid 
och efterverld har Gustaf Adolf vunnit odelad beundran, 
och historien har gifvit honom tillnamnet: den store. 

Redan som barn visade det sig, att Gustaf Adolf var 
utrustad med ovanliga själsförmögenheter. Under det hans 
jemnåriga sysselsatte sig med sina lekar, såg man vanligen 
honom sitta med boken i handen, stundom långt in på 
nätterna. . Då äldre män talade, lyssnade han med nöje till 
deras ord och begagnade flitigt hvarje tillfälle, då han 
kunde lära något nyttigt. Ja, han var just ett vackert och 
ef terf Öl jansvärd t exempel på ett snällt och uppmärksamt 
barn. 

Vid 17 års ålder blef Gustaf Adolf Sveriges konung. 
Riket befann sig då i en mycket bekymmersam ställning. 
Det var nemligen inveckladt i krig med Danmark, Ryss- 
land och Polen, och till råga på allt detta fanns litet eller 
intet penningar i landet. Mén den unge konungen miss- 
tröstade likväl icke. Han visste, att Gud hjelper den, som 
med barnsligt förtroende vänder sig till honom. Hvarje 
företag började Gustaf Adolf med bön, och derföre fick 



han också sluta med tacksägelse. De trenne krigen afslu- 
tades efter några år, och rikets inre välstånd upphjelptes 
mer och mer. Icke mindre än 15 nya städer anlades. Det 
af danskarne förstörda Göteborg grundades ånyo på den 
plats, der det nu ligger. Högre skolor, eller s. k. gymna- 
sier, inrättades på flera ställen; ordning och reda infördes 
i rikets förvaltning. 

Det sista och ärofullaste af Gustaf Adolfs storverk var 
hans deltagande i det tyska trettioåriga kriget. Detta krig 
uppkom deraf , att de, som antagit den genom Luther renade 
kristna läran, förtrycktes och hindrades i sin religionsut» 
öfning af dem, hvilka gillade den af hvarjehanda menni- 
skofunder uppblandade s. k. katolska läran. Ännu var det 
väl endast länderna i norra Tyskland, som förhärjades af 
katolikerna; men ordningen kunde snart komma till Sverige. 
Gustaf Adolf var varmt tillgifven den lutherska läran, och 
derföre begärde de förtryckte lutheranerna i Tyskland hans 
hjelp. Konungen frågade sitt folk, om de ville följa ho- 
nom i striden för Guds heliga ord; folket svarade ja, och 
så seglade Gustaf Adolf och svenska hären öfver till Tysk- 
land. 

Midsommardagen 1630 landade svenska flottan på 
Tyéklands kust. Så snart konungen stigit i land, föll han 
på knä och bad Gud, att han ville hjelpa honom i de stri- 
der, han har skulle utkämpa. Denna bön blef ock hörd. 
Gustaf Adolf vann det ena slaget efter det andra. Bland 
dessa äro isynnerhet de vid Leipzig och Ltitzen märkvär- 
diga. I det förra förlorade fienderna flera tusen man, och . 
svenskarne vunno den mest af görande seger. I det senare 
segrade väl ock svenskarne, men förlorade sin store konung, 
som der stupade. Gustaf Adolf var då nära 38 år gammal. 
Efter hans död anfördes svenska hären af flera utmärkta 
generaler och det med sådan framgång, att, när ändtligen 
det trettioåriga kriget slutades, lutheranerna fingo fri reli- 
gionsöfning och Sverige flera besittningar i Tyskland 
samt stora penningsummor i krigsomkostnader. 



På den plats, der "guldkonungen" stupade, är upprest 
en minnesvård, hvarå läses: "Grustaf Adolf, konung af 
Sverige, föll här i kampen för religionsfriheten den 6 No- 
vember 1632." 

För själens blick i glans 
Än hjeltekungen står 
Med segerns rika krans 
Omkring det gyllne hår. 

Skönt är att lefva så, 
För ädla mål, som han, 
Men skönare ändå 
Den hjeltedöd han fann. 

Så länge på vår jord 
Än nämnas tro och dygd, 
"Guldkonungen" i nord 
Ej glömmes i vår bygd! 

100. Axel Oxenstjerna. 

®& ben 17-årige ©uftaf II Slboff, efter fin faber§ böb, Bfef lo* 
nung i Smerige, mar ben 28-årige 2feel Djenftjema fyan§ när- 
mafte man odj råbgifmare. Stiget t trmne od) åfigter fäfte fnart 
be§fa båba ftormän ttrib fjtoaranbra; ocf) reban frän början af fo= 
nungen§ fttirelfe mifabe fig emellan bem en toänfrap odj ett förtro* 
enbe, fom meb f)toarie år aflt mera befäfte§. @merige§ ära odj) 
roälfärb tooro ftänbigt föremål för bera§ gemenfamma bemöbanbem 
Öppet oå) ärligt uttatabe Djenftjerna fin mening, od) emeban benna 
atttib åföftabe fäberne§Ianbet§ fcäfta, mar §an aUtib af beg fo* 
nung gerna ^örb, äfmen om (Stofiaf Slbotf fjelf någon gång Ijtjfte en 
annan åfigt om ben fal, fom mar t fråga, ©å t. e£. berättad bet, 
att, när lonnngen en gång nnber ttiffa Iriget, anfeenbe O^enftjerna 
f)t)fa allt för ftora betänfHgfjeter, ntbraft: "om ide min T^etta fatte 
lif i eber fölb, få ffnHe alltfammanå ftelna od) ftanna af," riféfan§* 
lem §ett lugnt fmarabe: "om ide min fölb ftoalfabe eberå maje* 
ftäté Ijetta, få ffnHe allt famman brinna upp." honungen fmålog 
öfmer fmaret, odj) båba fortfatte feban i ad manlighet öfmerlägg* 
ningen» 



361 




I8KS^> V 



AXEL OXENSTJEKNA. 



362 

@å länge (Suftaf Slbolf fefbe, inneljabe Djenftjerna märbigl)e= 
ten af (StoerigeS riféfaitéter, i tjmilfen egenflap btt mar §an§ åtig= 
gattbe att fjaffoa lebningen af förljanblingama meb främmanbe lån* 
ber. $)etta mar unber ben tiben ett ganfla ftoårt uppbrag ; men 
Sfeet Ojenftjerna loar platfen fullt mujen. (£tt oroanligt flarpfinne 
ocf) ett orubbligt lugn lebbe attaf)an§ beflut; Iraft ocf) rebligfjet i 
förening meb ben innerligafte fofterlanbSfärfef mifabe fig t alla 
f)an3 fyanblingar. SDerjemte l)abe §an en näftan otrolig arbetsför- 
måga. gngenting ftcf uppfljuiaS titt morgonbogen, än minbre för- 
glömma§. Söåbe ftg fjelf ocf) fina unberlobanbe l)ött fjan titt ben 
noggrannafte orbning ocf) punfttigfjet. 2ltta beSfa goba egenflaper 
fcrntt f)an§ orubbliga tittförfigt titt (&nb unberlättabe odj gåfroo pre- 
geln åt åtta f)an£ migtiga oct) omfattanbe tySfelfättningar, 

Djenftjema plägabe fäga: "meb lläberna bortlägger jag mina 
omforger." S)et Berättas, att fjan enbaft 3 gånger i fin lefnab af* 
mel från benna regel ocf) lät betymren jaga fömnen från fitt läger. 
SDen ena gången mar efter unberrättelfen om f)an§ btjre fonung oct) 
toän ©uftaf Slbolfg böb, ben anbra efter unberrättelfen om fmenfla 
frtgSfjärenS ftora neberlag mib Sftörbfingen oct) ben irebje mib ®ri- 
[iittaS tronaffägelfe; men fjmarje gång blott för en enba natt, ty 
fnart återmänbe IjanS fafta förtröftan på §onom, fom fjar fonung- 
av» ocf) folfS öben i fin fyanb. 

tfmen efter $uftaf 2fbotfS böb fortfor Sljet Oyenftjerna att 
mara rifSfanSler ocf) blef berjemte tittifa meb 4 anbra af rifets ljög* 
fie embeiSmän förmtmbare för ben fejåriga prtnfeSfan ®riftina, 
fjmitfett fmenflarne erfänbe fom brottning. Unber be 12 år, fom 
förflöto, innan ^riftina förftarabeS mtinbig, mar Djenftjerna ben, 
fom egentligen flotte rifetS angelägenheter ocf) betta på ett i atto f)e= 
bronbe fatt. Sitt bet för futyerfla läran ocr) SmerigeS rife tydliga 
flutet på trettioåriga Iriget bibrog l)an§ ftora ocf) omanliga ftat§= 
mannaffotyet ganfla mäfentligt, på famma gång fom fjan i flera 
fjänfeenben orbnabe ocl) förbättrabe fäberneStanbetS inre förpttan* 
ben. Silafom Djenftjerim fjelf mar en i ntycfet förfaren ocl) lärb 
mnn, få märberabe ocl) befrämjabe fjan äfmen funflaperocf) bilbning. 
SO^eb flera af ben tibenS lärbafte män, blanb anbra flolmannen 



5lmo§ GTomeniuå, fom ftcf t nppbrag att utarbeta ett plan för ttttber* 
roténtngSroäfenbet t (gmertge, ftob fjan i nära beröring. 

Stil fttt tyttre mar Sljel Ojenftjema af en f)ög oå) redlig roäri, 
meb ett raörbnabSroärbt odj äbelt utfeenbe. §att§ på åtberbomen 
gråa §år fornt långa ocr) Breba flagg gjorbe uttrrjcfet af bet attmar^ 
famma, öppna ocf) rebliga anftgtet ännu ntägtigare. £>an roar 71 
år gammal, när Ijatt bog ; Ijan ftoft förroaraS t $äber§ ftirfa t Sö~ 
bermanianb. 

SBäl mången ftjerno ftrolor flart i -Koröenå minne3fran§, 
£)å) ftormän ftnna£ många än od\ forbom äfroen famté; 
Wien Crenftjernaå life bocf ©mertge fent lar få, 
§an§ namn npoå giftörtens blab t prlig glcm§ ffaH ftå. 

101, "Jernhuivudet" (Karl XII). 

Karl XII kallades af turkarne Demirbasch, som betyder 
"Jernhufvudet," och dermed ville de beteckna hans mod 
och tapperhet, men äfven hans envishet. Såsom liten gosse 
tillfrågades han en gång af sin lärare: "hurudan bör en 
bra karl vara?" Den unge prinsen svarade: "han skall vara 
mild, men hafva hjerta i bröstet; mot fiender barsk som 
ett lejon, men mot vänner from som ett lam." — Jaga och 
rida voro hans käraste nöjen, medan han växte upp. Men 
då han red, bar det af öfver både stockar och stenar, och 
då han jagade, skulle björnarne ej skjutas, utan fångas 
med trägafflar eller snaror. 

Karl XII var endast 15 år gammal, då han blef konung 
i Sverige. Till en början brydde han sig icke om annat 
än sina nöjen. När landets gamla fiender fingo höra, 
att en så ung och oförståndig konung regerade Sverige, 
ville de passa på tillfället att återtaga de länder, som for- 
dom blifvit af svenskarne eröfrade; och så förklarade Dan- 
mark, Ryssland och Polen krig. Men nu förändrade sig 
kung Karl. Han lemnade sina nöjen och tänkte endast 
på sitt lands försvar. 

Med en krigshär seglade han först till Danmark. Fi- 
enderna voro uppstälda på stranden för att hindra sven- 
skarne att landstiga. Då båtarne voro några hundra steg 
från land, drog Karl värjan och sprang öfver bord i vatt- 



364 

net, ropande: "hvarje tapper svensk följe sin konung!" — 
Fienderna sköto häftigt, men svenskarne med sin konung 
i spetsen gingo oförfärade framåt, och när kulorna hveno 
omkring öronen, sade kung Karl med glädje: "detta skall 
hädanefter blifva min musik." Nu visade det sig, att den 
unge konungen dugde till annat än lek. Danskarne blefvo 
besegrade och måste sluta fred. 

Härefter begaf Karl sig mot Ryssland. Den ryska 
krigshären var mycket större än den svenska; men en af 
Karl XII:s "bussar," som han kallade sina krigare, var så 
god som tio ryssar. Också segrade svenskarne i det stora 
slaget vid Narva, der den ryska hären led ett grundligt 
nederlag. Sedan vände sig svenske konungen mot Polen, 
segrade äfven der, afsatte den polske konungen och till- 
satte en ny. Under flera år hade nu Karl XII vunnit 
ständiga segrar Det hade varit lyckligt för Sverige, om 
han då vetat sluta; men "jernhufvudet" ville icke lyda an- 
dras råd, och derföre gick det till slut illa. 

Efter de 9 segeråren kommo 9 hårda och olyckliga år. 
Svenska hären besegrades vid Pultava af ryssarne, och Karl 
kunde med knapp nöd rädda sig och några af sina tappra- 
ste krigare. Han begaf sig ända ned till Turkiet, hvarest 
han under flera år bodde i en stad, som hette Bender. 
Gång efter annan bådo turkarne honom återvända hem till 
Sverige, men han ville icke resa, förrän han kunde komma 
som segrare. Slutligen ville turkarne f ördrifva honom med 
våld; men konungen, modig som ett lejon, försvarade sig 
till det yttersta, omgifven af några få män, mot mer än 
tusen turkar. Denna märkvärdiga strid kallas: "kalabaliken 
(== lejonstriden) i Bender." 

Sedan konungen i hela 14 år varit borta från sitt rike, 
kom det ändtligen dertill, att han återvände hem.* Hem- 
resan skedde i stor hast. Endast åtföljd af ett par office- 
rare, red konungen öf ver 286 sv. mil på 16 dagar och upp- 
nådde lyckligen staden Stralsund, som på den tiden tillhörde 
Sverige. Derifrån seglade han sedan öfver till Skåne, och 
så stor var svenskarnes kärlek till sin tappre konung, att 



han överallt helsades med glädje, fastän hans envishet 
störtat landet i stora olyckor. 

Karl gjorde nu allt för att åter upprätta Sveriges 
gamla ära. I spetsen för en krigshär tågade han till Norge 
för att intaga detta land, men vid belägringen af fäst- 
ningen Fredrikshald blef han dödad af en kula från de 
fiendtliga batterierna. Så slutade denne hjeltekonung sina 
dagar, djupt sörjd af sina tappre krigare, efter honom kal- 
lade "karoliner," hvilka alltid med förtjusning talade om 
deras käre u kung Karl" och aldrig glömde att lyfta på 
hatten, så snart hans namn nämndes. 

Karl XII dog vid 36 års ålder. Hans gestalt var smärt 
och högväxt, med ett ädelt och öppet ansigte. Hans seder 
voro rena, hans gudsfruktan upprigtig ; hans kärlek för 
konster och vetenskaper stor och hans hängifvenhet för 
sina krigare utan gränser. Hans drägt var mycket enkel: 
en grof, blå klädesrock med förgylda messingsknappar, 
stora kragstöflar, gula hjortlädershandskar och ett likadant 
lifbälte, i hvilket en stor värja eller s. k. "pamp" hängde. 
Såsom konung hade Karl många fel; men hans tapperhet, 
gudsfruktan, ärlighet och oegennytta hafva gjort, att han 
hos svenska folket alltid lefver i kärt minne. 

102. "Blomsterkonungen" (Karl yon Linné). 

3 pogen, ber fogtame fjunga, btjgga odj bo, ber ben titta tu- 
ftiga elorren tätt orf) muntert t)oppar från ben ena grenen titt ben 
anbra, ber bet om fommaren är få rotigt att mara, ber mä£er, i ben 
mjufa moåfan nnber be t)öga, attmarfamma furorna, en liten raacfer 
btomma, fom t)eter Sinnea. SDenna btomma tjar btifrott uppfattab 
efter en fonung — efter "btomfterfonungen" ®art oon Sinne. 

gör något mer än 150 år feban tefbe t ©måtanb en fattig 
lomminifter ruib namn Sinnena. 2)enne tjabe en fon, fom fytte 
®art, tjmttfen attt ifrån fina fpäbafte år rtnfabe en få ftor färtef titt 
btommor, att tian för bem näftan gtömbe attt annat. §an mitte icfe 
tefa utan meb btommor, ocf) mar t)an tebfen, funbe t)an enbaft trö* 
ftaå meb btommor. SStb tio år§ åtber fficfabe§ Ijian titt ffotan i 
ftaben SSerjö. 2)er ftcf t)an täfa i många böcfer, tt) t)an§ förätbrar 



366 

mitte, att §an ffutte blifma preft ; men t ftäHet för att läfa öfmer 
fina tejor gid ®art ut i mar! od) ftog för att ploda blommor, fjmilfa 
fjan flitigt ftuberabe. §an§ lärare ftagabe på Ijonom odj tittråbbe 
l)an§ föralbrar att låta ®art !omma "i Växa" t)o§ någon l)anbtmer- 
fare. Qttta mar näftan beftämbt, bå ben unge Sinneu§, på begä* 
ran af en boftor Sftotlmtan, åter ftd förföfa fig i fMan. 9?u gicf 
bet något bättre, få att fjatt flutligen blef ftubent. 

Unber ftor fattigbom od) många beftymmer brog Sinnena fig 
fram toib unimerfitetet förft i Sunb od) feban hrib Ufcfala. Sttång* 
en gång mar bet få fmått för Ijonom, att t)an, för att lunna lifnära 
fig, måfte borfta fina famrateré ffobon, od} ic!e fällan Ijänbe bet, att 
fjatté egna ffor moro få trafiga, att Ijan måfte gå på bara fotfulorna. 
©mettertib arbetabe Ijan nu mtydet flitigt, od) ($ub l)jelpte lionom, 
när nöben mar fom ftörft od) all fjjelp ftmie§ omöjlig. 

gör att ytterligare förlofra fig i funffapen om mörtarna, tjanS 
älffling§ämne, erhöll t)an unberftöb titt en refa i främmanbe länber. 
§är mann fjan fnart ftor rt)ltbart)et för fin lärbom od) erbjöb§ för* 
belaftiga befattningar; men lärlefen till fäberne^lanbet mar t)o§ 1)0* 
nom få ftor, att l)an IjeHre mitte lefma fattig i ©merige än rif i ett 
främmanbe lanb. §an återmänbe berföre Ijem. Sitt en början 
fåg bet mäl åter mörft ut för "blomfierfommgen," men fnart lju§* 
nabe bet igen. §an blef boltor od) profeåfor famt mann nu allt 
ftörre anfeenbe oå) aftt bättre bergning. £(f lanbetå fonung blef 
l)an upttljöjb i abeligt ftånb od) antog bertotb namnet öon Sinne. 

@fter många mertabe öben blef ben fattige lomminifterfonen 
en öfmer Ijela ben bilbabe merlben länb od) märberab metenffap§= 
man. §an utgaf en ftor mängb tärba arbeten, ocr) t)an§ namn näm* 
be§ meb ben ftörfta altning. 8 ftäHet för att bet förut fjtoarfen 
funnits reba etter flarnet i botanileu, orbnabe nu oon Sinne håoe 
benna odj anbra grenar af naturfunffapen på ett få enlelt od) tyd* 
ligt fatt, att ben ftora ma§fan af naturföremål lätt funbe öfmerffå* 
ba& od) ®ub§ beri uötoenbarabe mtéljet odj färlef ttjbligt infe§. 
6jelf mar Sinne öbmjul fom ett barn od) förf)äfbe fig albrig öfmer 
fitt ftora metanbe. Öfmer borren i fitt arbetsrum Ijabe l)an tnri= 
ftat orben: "lef rättråbig, @>uq fer big," od) betta malfpråf följbe 



367 




CAEL von LINNE. 



363 

fjcm oä troget, S33tb 71 år§ olber bog Sinne: §an§ minne leftoer 
aEtib, 

Blommornas konung! Bet namn du har vunnit 
Strålar så klart som en stjerna ännu. 
Få bland de dödlige så hafva funnit 
Svar på de forskande frågor som du. 
Stadigt du fastade hoppet der of van. 
Ödmjukt din vishet du hemtade der; 
Berför så rik blef den himmelska gåfoan, 
Berför så vördadt ditt minne ock är. 

103. Johan Olof Wallin. 

1. 

Johan Olof Wallin föddes i Stora Tuna socken i Da- 
larne den 15 Oktober 1779. Fadern, Johan Abraham Wal- 
lin, var fäitväbel vid Dalregementet, der han slutligen 
befordrades till kapten. Modern hette Beata Charlotta 
Harkman. I det torftiga hemmet uppväxte en talrik skara 
af barn; äldst bland dem var Johan Olof. Han hade allt 
ifrån födelsestunden en klen helsa, och detta jemte föräl- 
drarnes fattigdom gjorde, att hela hans barndoms- och 
ungdomstid blef en nästan oafbruten kamp mot lidanden 
och försakelser. Yid den förstfödde, så svag han än var, 
fäste dock modern förnämligast sitt hopp, som likväl ej 
sträckte sig högre, än att hennes älskling skulle i framti- 
den arbeta sig upp till komminister, eller möjligen till 
kyrkoherde i någon landsförsamling. Fadern åter ville, 
att han skulle ingå i krigstjenst. 

H vilket af dessa båda kall han än komme att välja, 
skulle han bereda sig dertill genom studier. Derf öre sattes 
han i Falu skola. Men emedan han ej från hemmet kunde 
erhålla tillräckligt understöd, måste han, såsom fattige skol- 
gossar i allmänhet på den tiden, mottaga s. k. kostdagar 
hos några af stadens invånare. Sedan han genomgått sko- 
lan i Falun, skickades han till Vesterås gymnasium. Redan 
vid 13 års ålder hade han börjat bidraga till sitt uppehälle 
genom att undervisa yngre gossar. Härtill använde han 
största delen af dagen, så att den tid, som blef honom 




JOHAN OLOF WALLIK 



24 



370 

öfrig för egna studier, var hufvudsakligen "den tidiga 
morgonen, den sena aftonen och den tysta natten. 1 ' Af 
brist på medel för sin utkomst måste han ändock flere 
gånger af bry ta vistelsen vid gymnasiet; en gång var han 
borta derifrån hela tre år. Yid 17 års ålder återkom han 
till Yesterås, der han nu genom en förmånlig lärareplats 
fick tillfälle att utan afbrott studera i 3 år. Han gjorde 
härunder så stora framsteg, att han vid af gången till uni- 
versitet erhöll ett af de vackraste betyg, som någonsin 
blifvit gifna. I September 1799 inskrefs Wallin som stu- 
dent vid Upsala universitet. Här fick han en god akade- 
misk kondition, h varigenom det blef honom möjligt att 
oafbrutet fortsätta sina studier ända till år 1803, då han 
promoverades till filosofie doktor. 

Nu uppstod frågan, på hvad sätt det timliga brödet 
i framtiden skulle förvärfvas. Innan han fattade något 
bestämdt beslut om sin blifvande bana, uppehöll han sig 
som enskild lärare än här och än der. Emellertid hade 
han väckt allmän uppmärksamhet genom åtskilliga skalde- 
stycken och f örvärfvat flere gynnare. En af de förnämste 
bland dem var svenska akademiens sekreterare, Nils von 
Rosenstein. Denne rådde Wallin att låta prestviga sig, 
helst han hade mycken böjelse för den presterliga banan 
och dittills afhållits derifrån endast af sin sjuklighet. Wal- 
lin följde rådet, kallades till huspredikant hos en baron 
Hamilton, hvars sons lärare han var, och blef snart deref- 
ter utnämnd till teologie adjunkt vid krigsakademien på 
Karlberg. Här undervisade han kadetterna och predikade 
hvarje söndag; men för allt detta hade han endast 155 kro- 
nor i lön. Han hjelpte sig dock utan skuldsättning, och 
sjelf har han om denna tid af mödosamt arbete och knapp 
utkomst yttrat, att den var den gladaste och mest sorg- 
fria i hans lefnad. Länge stannade han dock ej qvar på 
en så underordnad plats; han befordrades tid efter annan 
till teologie lektor vid krigsakademien och kyrkoherde i 
Solna, till kyrkoherde i Adolf Fredriks församling i Stock- 
holm, till domprost i Yesterås, till pastor primarius i Stock- 



371 

holm och slutligen, år 1837, till erkebiskop. Endast tvenne 
år fick han innehafva detta embete. Döden bortryckte 
honom den 30 Juni 1839. 

2. 
Sibigt röjbe fig 2Battin§ anlag för ffotbefonften. fReban ttrib 
tio år§ ålber fjeljabe tyan på mer§ [ut faber, när benne fom tittbafa 
från finffa friget, cd) gaut ttbning upptog i fina fpalter tittfättig* 
tyetémerfer af ffotgoåfen Qofjan Dlof SBattin. Qnnan §an funnit 
mannaåfbem, §abe f)an författat fratbeftrjtfen, fom betönabe§ meb 
froenffa a!abemten§ prté, oå) be många fföna fånger, meb fjnrilfa 
Ijjan febermera uppträbbe, grunblabe fnart f)an§ anfeenbe fåfom en 
htav.b ©tt>erige§ trjriffe ffatber af förfta orbningen. Sölanb §anå 
talrila bitter torbe företräbeåtoté böra nämna§: ^relubinm titt 
fången öfmer ®uftaf ben trebje (toib af tärningen af f)an§ äreftob), 
"2Ba[{jington," "(Sjömannen/' "§öfien," "görfafeffen," ".&emfiu* 
lan/' "Söbenä enget." 

Sften fjuru anfebb än SBattin ttmr för fin merlbåliga biftfonft, 
mann fyan bod fin ftörfta rtiftbarfyet fom anblig ffatb etter pfalm- 
biftare, (Såfom fåban förtoärfttmbe §an fig rätt titt bet ^onom 
gifna ärenamnet: "2)aöib§Ij)arpan i Torben/' — $ ben fommittee, 
fom fyltfnnt nebfatt för att ntarbeta en nt) pfatmbof, förorbnabeå 
SBattin titt febamot, odj ijan blef fnart ben lebanbe fjälen bert, (£fs 
ter åtta årå arbete mar bet ftora merfet futtborbabt. S)en pfa{m= 
bof, fom nn blef antagen i §ela tanbet, fyar meb fläl btifnrit fattab 
ben toattinffa, emeban SSattin författat ej minbre än 128 af beg 
pfatmer odj befjutom öftoerfatt etter bearbetat en mängb af be öf* 
riga. ^falmbofenå utgiftoanbe anfåg SBattin fåfom fin egentliga 
(ingenting. "$ri§ ffe &ub," — fabe §an "fom up^er)åHit fin 
ringe tjenare, att §an meb funnige män§ råb, biftånb od) fjanbteb- 
ning bnnnit, om ide fnttborba fom §an önflat, bod affhtta fom §an 
funnat, betta fitt angelägnafte od) egenttigafte bagåarbete!" 

%\U SSattinå Itifanbe egenffaper lom ttribare, att rjan mar en 
fyögft utmärlt prebifant od) jemmäl utom templet en mätbig talare. 
2)en Iraftiga merfan, fyan berigenom utöfmabe på fina åhörare, f)är= 
lebbe fig ide blott från bet tanferila innehållet i rjanå förebrag, utan 
öfmen från be tyänföranbe utförågåfmorna, från bet mägtiga intrtjc- 



372 

let af f)cm§ flamma, f)toar§ torbönMifa fttjrfa etter bämpabe Ijnbfatt 
etter anbra efter ämnets Iraft afpagfabe ffiftningar, omtalad meb 
ben ftörfta bennbran af ljan§ famtiba. 

3 fitt enffitba lif mar SBattin enlel ocr) anforåfétöS. ©jelf 
t»tterft arbetfam, forbrabe fjan af fina nnbertybanbe en trägen flit, 
men Mahe rotttigt bera§ möbor. ©träng orbnitig talttog tjan t 
attt. 2lf fitt timliga goba gaf tjan gerna meb fig åt befyöfmanbe, 
otf) Ijan mifabe ofta en ftor frtfoftigjet, ej för att ftma§, men för att 
tillf rebSftätta fitt t)jerta§ bet)of att Ijjelpa od) gagna. — ©ättan 
torbe någon i ©roerige tjafma raarit mera allmänt älffctb odj roörbab 
än SSattin, odj albrig §ar roäl ber en enflitb man§ bortgång toäcfr 
ett få allmänt beltaganbe. gör ratéfo ftatt o c! I)är tjanå minne in* 
titt fena åtbrar tefroa i mälfignelfe. 

104. Esaias Tegnér. 

På komministersbostället Kyrkerud i By socken, Värm- 
land, föddes Esaias Tegnér den 13 November 1782. Hans 
föräldrar voro dåvarande komministern i nämnda socken, 
sedermera kyrkoherden i Millesviks pastorat Esaias Tegnér 
och Sara Maria Seidelius. 

Vid nio års ålder blef Esaias faderlös. Modern, som 
med 6 barn befann sig i torftiga omständigheter, kunde 
icke utan största svårighet bereda sina två äldste söner 
utväg att fortsätta deras redan började studier vid univer- 
sitetet, och hon egde alls ingen tillgång att bekosta en 
lärd uppfostran åt den yngste sonen Esaias. Han hade väl 
fått börja att studera under ledning af sin äldste broder 
Lars Gustaf, som en kort tid var informator i granskapet, 
men medel att låta honom vid något läroverk fortsätta sin 
läsning saknades, som sagdt är, helt och hållet. 

På denua tid var en i orten allmänt aktad och af hållen 
man, vid namn Jakob Branting, kronofogde i Mellansyss- 
let, ett af Värmlands fyra fögderier. Nära bekant och vän 
till den aflidne kyrkoherden i Millesvik, beslöt han att 
sörja för den unge Esaias' framtid. Gossen blef nu (år 
1793) upptagen i Brantings hus, fick biträda vid arbetena 
på fogdekontorefe och vara sin fosterfader följaktig på hans 



373 




ESAIAS TEGNEB. 



374 

resor i fögderiet. Branting ville uppfostra honom till en 
duglig kronobefallningsman. 

Emellertid framträdde allt tydligare gossens ovanliga 
anlag och håg för studier. Han begagnade dertill hvarje 
ledigt ögonblick, ja, stundom förglömde han det göromål, 
man gifvit honom, för att i stället läsa någon bok, som 
han kommit öfver. Så berättas det, att Branting en gång 
under skörden stälde gossen på vakt vid en öppen grind 
för att kreatur ej skulle få gå in i sädesgärdet; men när 
Branting sedermera kom till stället, befunnos kreaturen 
vara inne i gärdet och väktaren ligga framstupa på mar- 
ken, läsande i en bok. 

Branting, som fick sin fosterson allt mera kär, kunde 
ej tänka sig någon större glädje på ålderdomen än att 
möjligen få lemna honom både sin tjenst och sin dotter; 
men när han insåg, att gossen var begåfvad för ett högre 
lefnadskall än en kronofogdesyssla, bestämde han honom 
för den lärda vägen. På hans uppmaning blef (1796) den 
nu 13-årige Esaias emottagen hos en närboende vän, kap- 
ten L'5wenhjelm, för hvars söner Lars Gustaf Tegnér då 
var lärare. Här bedref den vetgirige gossen sina lärdoms- 
öfningar med utomordentlig ifver, och förvånande voro de 
framsteg, han inom kort tid gjorde. Det var som om den 
länge qväfda törsten efter kunskaper hade ökat hans för- 
måga att inhemta dem. Han, som före af flyttningen från 
hemmet fått endast obetydligt sysselsätta sig med studier, 
och derefter måst nästan alldeles afbryta dem under sin 
treåriga vistelse i Brantings hus, förvärfvade nu en ganska 
omfattande insigt i latinska, grekiska, engelska och franska 
språken, och detta redan under första året af sin studietid. 

Snart kom han att ånyo ombyta vistelseort. Då hans 
broder 1797 erhöll anbud på en fördelaktigare lärareplats 
hos egaren af Ramens jernbruk i Filipstads bergslag, bruks- 
patronen Kristofer Myhrman, emottog han detta anbud 
mot vilkor, att Esaias skulle få vara honom följaktig, på 
det att dennes undervisning ej måtte ånyo afbrytas. I 
det nya hemmet, hvars husbonde var en mycket bildad 



375 

man och egde ett rikligt förråd af icke blott nyare, utan 
äfven grekiske och romerske författares skrifter, fick den 
unge lärjungen en ökad näring för sitt kunskapsbegär. 
Han fortfor här att studera med den rastlösaste flit, och 
ofta unnade han sig blott några få timmars nattro. I 
synnerhet sedan han om hösten följande året sjelf blifvit 
lärare i huset, och andras undervisning gjorde, att dagen 
ej ville räcka till för hans egna studier, fick natten ersätta, 
hvad han tyckte sig hafva förlorat. Han kunde då stun- 
dom så fördjupa sig i sin läsning, att han ej gaf akt på 
hvad tiden led förr än morgonens inbrott lät honom märka, 
att han suttit uppe hela natten. 

Grenom understöd af Myhrman och Bran ting blef yng- 
lingen vid 17 års ålder satt i tillfälle att besöka universi- 
tetet i Lund. Der inskrefs han som student den 4 Oktober 
1799. Han fortsatte nu sina studier med sådan fart, att 
han redan 1802 erhöll hedersrummet vid den filosofie dok- 
torspromotion, som då egde rum. 

Året derpå fästes Tegnér vid universitetet i Lund såsom 
docent i estetiken. Två år senare befordrades han till 
adjunkt i detta läroämne och slutligen 1812 till professor 
i grekiska språket. Samma år blef han prestvigd. Pro- 
fessorsbefattningen lemnade han 1824, då han utnämndes 
till biskop i Vexjö stift. 

Redan tidigt började Tegnérs helsa blifva vacklande. 
Hans lynne fördystrades med åren allt mera. År 1840 
träffades han af ett slaganfall, och från detta tillfälle in- 
trädde stunder af sinnesförvirring. Sedan han vid en i 
Slesvig befintlig anstalt för sinnessjuke blifvit — såsom det 
först tycktes — återstäld, kunde han till och med för nå- 
gon tid återtaga utöfningen af sitt embete. Men förnyade 
slaganfall bröto hans krafter. Han tynade mer och mer 
till dess han den 2 November 1846 afled. 

Minnesfester och andra ärebetygelser följde den hädan- 
gångne. Hans bildstod, modellerad af Qvarnström och 
gjuten i brons, pryder en af de öppna platserna i Lund. 



876 

2. 

Segner Ijabe jemte be trägna fiubier, genom fjtmlfa tyatt utbit= 
babe fig titt en lärb man, reban i fin förfta ungbom börjat be öfning* 
ar, fom flutitgen gjorbe pottorn titt @merige§ meft berömbe ffatb. 
Daltabt fin afgjorba poetiffa fallelfe, bet)anbtabe Ijan bod länge bif= 
ten§ lonft fom en bifal £an§ tibigare förf öf t benna !onft för* 
råbbe ej fjetter be inneboenbe ftora anlagen od) mäcfte berföre ingen 
fpnerlig uppmärffamljet 9Jcen år 1808 biltabe fjan fin "®rig§* 
fång för ffånffa lanbttaärnet." ©etta af ben ftarmafte fofterlanb§= 
lärle! ingifna qtoäbt gid fom en löpetb genom l)ela lanbet, dct) fång* 
aren§ namn, nu i Ijaft allmänt länbt, nämnbeå öftoerattt meb beun* 
bran. %xt år berefter författabe Ijan bet t)ögftämba flalbeftt)det 
"@foea," fom belönabeS af ftoenfla afabemien meb bef$ ftora prté; 
genaft fpreb fig i tufentafé afflrifter odj framfattabe en ännu att- 
männare, ännu lifligare Ijänförelfe. ©et mar tiffom fjunget ur 
ftoenffa fottets bröft. 

gran benna tib ttrnnn ©egner unber en följb af år ett oupp* 
förligt ftiganbe fMbertifte genom ntja poetiffa fla^elfer, för r)totl* 
fa§ glanS alla anbra ftjernor på ben uu)emffa mitter^etenS Rimmet 
fmåningom blefnabe. Utom talrifa fmärre bilter af ben l)ögfta 
fföntjet, pxatt ocf) fttjrla, fåfom "^reftttrigningen," "SJcajfång," "(SI* 
ben," "globen," "@ång titt fölen," "©fibblabner," "Slfatiben," 
"getten," "9?ore," "fetten," "(£arl ben tolfte," "(Spilog ioib ma* 
gifterpromotionen 1820," m. fl., framträbbe nu fort efter t)ioaran* 
bra fjanS r)ärttga ftörre ffalbetoerf "-ftatimarbåbamen," "Sfeet" oå) 
flutligen "grttfjtofå faga." ©enna ftfeltebift fatte fronan på fjan§ 
öra. SD^eb få utomorbentligt bifall Ijabe ännu albrig något qtoäbe 
btiftoit r)elfabt i lanbet, od) betta bifall fann genljub öftoer f)ela ben 
bilbabe toerlben. grtujiofS faga är antingen belmté etter i fin f)et* 
l)et öftoerfatt på näftan åtta oblabe fotfé tungomål. 

Xegner l)ar förmärftoat fig ett lt)fanbe namn äf men -fåfom mäl* 
talare, ©e tal, l)ttntfa I)an Ijåtttt mib jubelfeften 1817, mb fitt in* 
träbe i ftoenfla afabemien (1819) ocr) på £)§car§bagen 1823, famt 
åtffittiga af t)an% ffoltal äro mäfterfttiden, fom läfa§ meb beunbran 
för beraå på en gång ofonftlabe ocr) £rt)bliga ftil, bera§ rifebom på 
träffanbe bilber famt för tanfarneS fraft odj flarnet. 



377 

"$rofe§fionen ffötte jag trteb nttjcfet nit" — fager Xegner om 
fig fjetf. S)å oetta nit roar paxabt meb grimbiiga infigter oå) ett 
lifmanbe förebrag, frönteå tjanå läraretoerffamfyet meb ftor fram* 
gång, odj t)cm fnnbe äftoen fanningåenligt jaga, att greliflan nnber 
tjanå profe3for§tib Mef "ett ftubium på mobet." 

Dmbömena om Tegnér fåfom biffop ntfafla mtéferitgen otila ; 
men fytvab fom ej fan förnefaå, är t)an§ oaftåttiga fträfftmn att äf* 
men i fåban egenffap ft)Ha fitt fall, t)an§ famroetégramta nit för allt, 
fom meb ftiftetS fttjretfe ftob i gemenffap, tjanå iftoer för orbning 
od) obting, famt framför aUt §an§ omforg om (äromerfen, 

105. Jakob Berzelius. 

1. 

Den 20 augusti 1779, året efter Linnés död, föddes på 
Sörgård i Väfvarsunda socken i Östergötland Jöns Jakob 
Berzelius, blif vande arf vingen till den af "blomsterkonung- 
en" lemnade tronen i naturvetenskapens rike. Hans far- 
fars farfar, bonden Jöns Håkansson, arrenderade frälsehem- 
manet Bergsäter i Motala socken, och dennes son Bengt 
Jönsson, som kom i Linköpings skola och sedan blef prest> 
antog efter detta hemman namnet Berzelius. Bengt Jöns- 
sons sonson Samuel Berzelius, skollärare i Linköping, blef 
i sitt äktenskap med Elisabet Dorotea Sjösten fader till 
Jöns Jakob. 

Redan tidigt fick den unge Berzelius pröfva lifvets 
bitterhet. Blott fyra år gammal, förlorade han sin fader; 
och c äfven modern, som ingått nytt äktenshap med en kyr- 
koherde Ekmark, bortrycktes snart af döden. Vid icke 
fylda tio år var således gossen både fader- och moderlös. 
Visserligen var styftadern en rättänkande man, som lät ho- 
nom fortfarande vistas i familjen och åtnjuta undervisning 
tillsammans med styfsyskonen, men saknaden af en öm 
och kärleksfull f Öräldravård lät dock känna sig och inver- 
kade förlamande på gossens utveckling. Han var en trög 
och håglös lärjunge. Endast för naturen röjde han ett 
vaket sinne, och detta väckte styftaderns uppmärksamhet. 
Sjelf älskare och kännare af naturen, biträdde han gossen 



378 

vid dennes nu började sysselsättning med växtkunskapen, 
och barnets derunder visade klara fattningsgåfva föran- 
ledde honom slutligen till yttrandet: "Jakob, du har an- 
lag att träda i Linnés fotspår." Ekmark fick upplefva 
den dag, då hans förutsägelse gått i fullbordan; han afled 
vid 81 års ålder, och då var Berzelii namn redan onistrå- 
ladt af en ryktbarhet, som ej fördunklades ens af Linnés. 

Några år efter hustruns död trädde Ekmark i nytt 
äktenskap, äfven nu med en enka, som från föregående 
giftet medförde flera barn, och då måste Berzelius lemna 
plats åt de mera närskylda barnen. Han upptogs nu hos 
sin morbroder, löjtnant Sjösten. Af denne omfattades han 
med faderlig ömhet, men deremot var han ej så gerna sedd 
af fostermodern, som ständigt gjorde skilnad mellan ho- 
nom och de egna barnen. Emedan gossen sålunda fann 
sig allt jemt tillbakasatt, uppstod mellan honom och den 
öfriga familjen ett mindre godt förhållande. Berzelius 
skrifver sjelf om denna tid: "Min belägenhet under dessa 
år har lemnat ett sådant intryck, att jag aldrig kunnat 
erfara den glädje, som andra säga sig känna vid tanken 
på barndomen." 

År 1793 blef Berzelius intagen på Linköpings gym- 
nasium. Visserligen var han till följd af förut åtnjuten 
undervisning fullt jemgod med kamraterna; men emedan 
han med allvar egnade sig endast åt naturkunnigheten, 
gjorde han inga synnerliga framsteg i öfriga kunskapsäm- 
nen. Denna försumlighet misshagade fosterföräldrarne så 
mycket mera, som deras önskan var, att han skulle blifva 
prest. Då han derföre bemöttes med allt större ovilja i 
hemmet, beslöt han att skilja sig derifrån och söka sin 
utkomst genom barnaundervisning. Han erhöll plats som 
lärare hos en landtman i trakten af Norrköping mot år- 
lig lön af — 4 kronor och ett par ullstrumpor, Här sam- 
manträffade han med en af sina forne lärare, och under 
dennes ledning bedrefvos nu älsklingsstudierna med stor 
ifver, och för att i framtiden få egna sig odeladt åt dessa 



879 




JÖNS JAKOB BEKZELIUS. 



380 
fattade han beslutet att slå den presterliga banan ur hå- 
gen och blifva läkare. 

Återkommen till gymnasiet efter två års frånvaro, 
fann Berzelius en varm gynnare i den nyligen derstädes 
anstälde läraren i naturkunnighet, lektor Hornstedt. Men 
emedan han använde nästan all sin tid på dennes läro- 
ämne, ådrog han sig de öfrige lärarnes missnöje, hvilket 
hade den följd, att han, då han på hösten 1796 ingick till 
universitetet i Upsala, erhöll ett föga hedrande afgångs- 
betyg. Efter ett års vistelse vid universitetet tvangs han 
af medellöshet att åter söka plats som barnalärare. Om 
någon tid ljusnade dock utsigterna: han fick ett understöd 
eller så kalladt stipendium, som satte honom i stånd att 
återvända till Upsala och utan afbrott fortsätta studierna. 
Det var nu först han började sysselsätta sig med den sär- 
skilda gren af naturvetenskapen, hvars främste målsman 
han snart skulle blifva, nemligen kemien eller, enligt hans 
eo-en bestämning, "vetenskapen om de ämnen, hvaraf na- 
turkropparne bestå, deras föreningar sins emellan, de kraf- 
ter, hvarpå dessa bero, och de lagar, efter hvilka dessa 
krafter verka." Ehuru lärarne i denna vetenskap icke fä- 
ste någon uppmärksamhet vid hans studier, utan till och 
med lade hinder i vägen för hans fortkomst, anade han 
dock 1798 den förberedande läkarexamen. Vid detta till- 
fälle yttrade professorn i ämnet, att "Berzelius ej förtjente 
o-odkännas, men att han för sin del icke ville förhindra 
examen, om de öfrige lärarne ej hade något deremot." 

Att dock Berzelius redan nu var känd för sina kun- 
skaper, kan man finna deraf, att han 1799 blef för som- 
maren utsedd till biträdande läkare vid Medevi helsobrunn 
i Östergötland. Här utförde han följande året sitt första 
större arbete: en undersökning af denna källas vatten. 
Frukterna af denna undersökning framlade han i en skrift, 
som han offentligen försvarade i Upsala. Men icke blott 
Medevi brunn, utan äfven andra helsokällor undersöktes 
af den flitige naturforskaren, som ändock hade tid öfrig 
både att på flera ställen tjenstgöra som läkare och att full- 



381 

göra de återstående prof, som fordrades för vinnandet af 
medicinska graden» Denna erhöll han i Upsala år 1804. 

2. 

S3er§elii merffamljet fom täfare i egentlig mening t)ar ej roarit 
of någon ftörre bettjbenfjet ; men be tjenfter, f)mitfa tjan fåfom me* 
tcnjlapSmoit gjort lä! arefonften, äro fa ftora, att enfamt beäfa ftutte 
gjort pottorn titt en prtybnab för fäberneåtanbet. ffitban år 1803 
tjött t)an fom tittförorbnab profe§for föreläsningar i tmfttmbftaben, 
odj beSfa, betjanbtanbe bjurfemien etter läran om be organiffa be* 
ftånbåbetarne af bjurtroppen oct) beraå föränbringar inom ben fam* 
ma, anfe§ för ett btanb be nrigtigafte arbeten, fom btttittS utfommit 
i betta ämne. $r 1806 börjabe tjan t förening meb en annan me* 
tenffap§man att utgifttm ben förträfftiga tibffriften: "Sonmat för 
tätare odj fättffärer." fcet berpå utnämnb titt profeåfor, ftiftabe 
tjan jemte några btanb tjufnmbftabenå anbra tätare bet fmenffa lä* 
farefättffapet. 

(Sin ftörfta bett)betfe t)ar 95er^etiu§ tifmät ttmtmit genom fina 
omfattanbe arbeten inom ben rena femierté områbe. Söfanb beSfa 
arbeten, fom äro af mångfalbigt olifa ftag, förtjenar i förfta rum* 
met att nämnas tjan§ grunbtiga oct) tångmariga unberfölningar af 
grunbämnenaS atomttrigter, tjmarigenom läran om be beftämba pro* 
portionernas lag, etter grunbämnenaS egenffap att förena fig efter 
ttrisfa beftämba hngtförpttanben, ficf fin fntta utroecfiing odj an* 
roänbbartjet. 

($enom beSfa arbeten, fom t t)ög grab bibragit titt befräm* 
janbe af ben temiffa formningen, roamt SöeråetiuS en utomorbenttig 
rt)ltbart)et öfmer t)efa ben hxlbabe roertben. Utmärtetier af åtta 
ftag lommo tjonom titt bet, få mät inom fäberneStanbet fom från 
främmanbe tanb. :gnom tabet tattabeS fjan tib efter annan titt 
migtiga tjenfter, erfjött offentliga anflag titt rejor för metenffaptigt 
änbamål, ficf af rifSbagen en årlig penfion fig tittbelab fåfom natio* 
nalbelöning, förtänabeS meb abetffap oct) flntligen frifjerremärbig* 
l)et, många anbra ärebemténingar att förtiga. 3 ntlanbet, lifafom 
i ©merige, inmatbeS t)an titt lebamot i åtta bettybtigare lärba fam* 
ftmb, — antalet fåbana, af fymtia lian mar meblem, uppgicf titt öf* 
mer (junbra — oct) åtflittiga utlänbfla uniöerfitet fölte att meb an* 



382 

bitb af Ijögft förmånliga witfor tillegna ftg rjonom fåfom lärare, 
Wltn rjmarje bt)Xtft anbub afflog fjan utan betänfanbe. ©itt fofter* 
fanb anfåg §an ftg mara ff t)lbig attt §mab fjärt funbe uträtta ; ber 
mitte t)an roerfa, ber mitte fjan bö. 

Söergeliuä t)abe en otrolig arbetsförmåga, oct) r)an§ raer!fam = 
fjet roar i ben fraftigare ålbenté bågar outtröttlig, §an lunbe bå 
arbeta, befé roib ffrifborbet, bel§ i fitt laboratorium, änba titt fem- 
ton timmar om brjgnet. Det) t)an mar en gtab arbetare, ftänbigt 
uppfglb af tacf famtjet mot (55ub för be rila gåfmor, fom btifmit t)o= 
nom förtänabe. £an§ Itmne mar mebbetjamt, gfäbttgt, ftunbom 
ffämtfamt; oct) benne ftore, berömbe man mar i fitt umgänge ben 
allra enltafte oct) anfpråfétöfafte. 

9ttot flutet af år 1847 träffabe§ SBerjeKuS af ett ffaganfatt, 
fom bröt t)an£ frafter. (Sfter tångroarigt tibanbe affomnabe t)an 
lugnt otf) ftitta bm 7 Sutgufti 1848. ^å Solna ftjrfogårb nära 
©tocffjolm fjtoilar fjan§ ftoft. 

@fter 93er§elii böb utgicf från roetenffapåafabemien en uppma- 
ning titt froenffa attmäntjeten att lemna bibrag titt en minne§ftob åt 
ben fräjbabe mannen. Utmaningen fann attmän anftang, od) bitb* 
ftoben, utförb i foIo§fal ftortef af en btanb ©merigeå förnämfte bilb- 
huggare, prtjber nu i t)ufmubftaben ben par!, fom bär ^Ser^eln 
namn. 

106. Erik Gustaf Geijer. 

1. , 

På Ransäters gård inom socknen af samma namn i 
Värmland föddes den 12 Januari 1783 Erik Gustaf Geijer. 
Hans föräldrar voro Bengt Gustaf Geijer och Ulrika Mag- 
dalena Geisler. 

Ransäter ligger nära Klarelfven i en naturskön bygd, 
der den vida synkretsen åt alla håll begränsas af skog- 
klädda berg. Strax vester om gården uppstiger i af satser 
den betydande Ransätershöjden, och i dalgången nedanför 
denna framflyter en å, som ungefär f sv. mil norrut ned- 
strömmar ur den viidskönt belägna Ransjön och under sitt 
lopp derif rån än utvidgar sig till bredare lugnvatten om- 
kring små vackra holmar, än inom trånga stränder forsar 



utför stenbranter, till dess hon slutligen i många bugter 
mellan kullar, bevuxna med löfskog, stilla utflödar i Klar- 
elfven. Vid den ån lågo inom en fjerdingsväg icke mindre 
än tre jernbruk, och trakten företedde derigenom ett syn- 
nerligt rörligt lif. I denna på en gång täcka och storar- 
tade natur, i denna lifliga och verksamma omgifning växte 
Geijer upp, blef stark, glad och hurtig. Länge berättades 
der i bygden om den vige ynglingens djerfva klättringar 
i de mot Ransjön stupande bergshöjderna, och huru han 
utmärkte sig i allehanda kroppsöfningar. Kärlek till så- 
dana följde honom hela lif vet igenom. I Upsala såg man 
den ungdomlige professorn ännu vid 60 års ålder deltaga i 
skolgossarnes och studenternas skridskofärder på Fyrissjön. 

Geijers föräldrahem var i högsta måtto gladt och gäst- 
fritt; det var tillika utmärkt för enkla, gammaldags seder. 
Der fanns äfven mycken bildning; i synnerhet lifvades det 
af kärlek till musik och vitterhet. Geijer fick redan vid 6 
års ålder börja att spela klaver, och han förvärfvade sig 
slutligen ett musikaliskt konstnärskap, som blef en af hans 
lefnads skönaste njutningar. Hvad den i detta hem rådande 
smaken för vitterhet angår, har Geijer sjelf berättat: "Våra 
äldre goda författare höllos der i utomordentlig vördning. 
Jag har, ännu som barn, hört Gyllenborgs förträffliga 
Fabler, Creutz' Atis och Camilla, Oxenstjernas Skördarne 
och Dagens stunder, Kellgrens och Leopolds bästa stycken 
mer än en gång föreläsas, njutas och beundras." Från 
detta trefna, patriarkaliska, bildningsälskande hem gick 
Geijer ut i verlden med ett friskt, sedligt rent sinne, som 
var öppet för allt stort, godt och skönt. 

År 1795 sändes han till läroverket i Karlstad. Han 
genomgick detta med stor utmärkelse och kunde redan om 
hösten 1799, således innan han fylt 17 år, afgå till Upsala 
universitet, försedd med särdeles fördelaktiga kunskapsbe- 
betyg. Hans framtidsplan hade dittills varit att bilda sig 
för något praktiskt yrke, i synnerhet att praktisera bergs- 
vetenskapen; efter ankomsten till läroverket bestämde han 
sig dock för den lärda banan. Fadern åstundade, att han 



384 

skulle blifva filosofie doktor redan vid 1803 års promotion; 
men emedan det var motbjudande för den samvetsgranne 
ynglingen att vinna denna lärdomsgrad utan grundlig för- 
beredelse, och emedan hans tid var mycket upptagen af 
två yngre bröders undervisning, kunde nämnda önskan icke 
uppfyllas. Fadern ville då, att hans son skulle försöka 
sig som lärare i ett enskildt hus, helst i ett förnämt. Han 
blef nu föreslagen till sådan befattning hos en högt upp- 
satt man; men denne skref till svar, att han genom för- 
frågan vid universitetet erfarit, hurusom Geijer vore en 
yngling utan stadga. Detta orättvisa omdöme, som utan 
tvifvel härledde sig från missuppfattning af den unges lif- 
liga, sorglösa väsen, upprörde hela hans inre, och han be- 
slöt att söka förvärfva ett bättre rykte. Han skref då i 
hemlighet ett äreminne öfver Sten Sture d. ä., hvilket ämne 
var af svenska akademien utsatt till täflan år 1803. Skrif- 
ten vann akademiens stora pris, — en framgång, som väckte 
utomordentligt uppseende, helst då den vunnits af en tju- 
guåring. Denne hade härigenom fått ett aktadt namn och 
såmedelst beredt sig upprättelse för det ogynsamma vits- 
ord, som nyss förut gifvits honom. 

2. 

fåetjer promomerabeå titt fttofofte boltor 1806, llnber bett 
närmafte ttben berefter uppehöll fjatt ftg i llpfala, ft)§felfatt för* 
nämltgaft meb fjtftorifla oå) fitojofiffa ftubier. Sr 1808 fom £)att 
titt (5tocff)otm, tjenftgjorbe ber t riféarfiöet ocr) mar tittifa lärare i 
ett enffilbt fm§. 3#eb fin lärjunge ftd l)an följanbe året företaga 
en ref a titt ©nglanb. Nerifrån återfom l)an 1810, feban fyan un* 
ber fin fråntoaro bltfftrit lattab titt bocent i giftörten mtb Upfala 
umoerfttet. 

Sret efter ®eijer£ fjemfomft fttftabe§ af Ijonom oå) oå) några 
l)an§ toänner bet få lattabe ®öttfla görounbet, l)roar§ ftiftemål mar 
att uppltfraa fäberne§lanbet§ gamla minnen oå) genom erinran om 
lanbeté fornålberå Iraf oå) ära gtftoa en fjögre roäcfelfe åt ben fo* 
fterlänbffa anban. $å ®eijer§ förflag ntgaf förbunbet en tibffrtft, 
oå) i benna, lattab "gbuna," införbe§ ljan§ förfta flalbeft^en: 



385 

"Sttartfjem," "SBifmgen," "Dbalbonben," "Sen fifte tampen," "Sen 
fifte ffalben/' nu fl., fymilfa genom fin ftorartabt norbiffa ftämning 
gjorbe ett bjupt inträd, od) fom ännu allt jetnt läfaS odj Sjungas 
meb Ijänföretfe. ©eijer mar tittifa en förtjenftfutt tonsättare od) 
jätte tid åtSftttiga af fina bilter en ftmnerligen anflåenbe ntufif. 

3 tibflriften gbuna frambar ®eijer äfroen be egentliga förft* 
tingarne af bet författareval, genom l)milfet l)an feban mamt fitt 
Störfta anfeenbe, nemligen fåfom (StoerigeS tjpperfte l)äfbatednare. 
(Slutligen erfjött l)an, år 1817, ben tjiftoriffa profeSfionen mib uni* 
oerfitet^t i llpfata, od) unber ben framgångSrifa utöfningen af betta 
embete flref fjan fina mäfterliga merl: "Smea rifeS l)äfber," utgö* 
ranbe en nt) grunbläggning titt lanbetS odj folfetS Ijiftoria; "@men= 
ffa folfetS Ijiftoria," t)toaraf tre belar fullborbabeS, omfattanbe ti* 
ben intill brottning ®riftinaS tronaffägelfe;famt "Xedning af (Sme* 
rigeS tittftånb från (Jarl ben tolftes böb till (Stoftaf ben trebjeS an* 
träbe af regeringen." 3)erjemte författabe l)an en mängb fraärre 
ffrifter inom giftörtens, filofofienS od) mitterljetenS områben. 

95lanb be egenffaper, fom gjorbe ($eijer till en Stor fjäfbatecf* 
nare, mar mäfentligaft ben ftara blid, Ijmarmeb tjan genomflåbabe 
l)änbelferna§ inre famman^ang od) fåmebelft förmåbbe fatta beraS 
fanna bettibelfe od) anmifa bem beraS rätta plats. Senna gåfma 
egbe l)an i t)ögfta grab ; fjärt förlorabe albrig lebtråben unber för- 
täljanbet af enflilb^eterna od) mar tittifa en mäftare i att orbna 
beSfa od) fammanftälla bem titt ett öfmerflåbligt l)elt. §anS fjifto* 
rifla framftättningSfonft beftår i att t)åtta fig fjelf i balgrunben od) 
låta i)änbelferna o et) be t)cmblanbe perfonerna fjelftoa tala, unber 
bet att genom bem lilmäl t)anS egen tanle, t)anS åfigt om tibemaS 
mer! är ben, fom mägleber, upplt)fer od) unbermifar läfaren. 

(Såfom alabemifl lärare utöftoabe (55etjer ett mägtigt inflrj* 
tanbe på ben ftuberanbe ungbomen. Så t)cm föreläfte, förfamlabe 
fig fåfom titt en t)ögtib ffaror af åhörare, Itjfjnanbe meb t)änrt)dning 
titt t)anS förebrag. "@ättan" — t)ar en minnestalare tittrat — 
"torbe man få t)öra fåbana afabemiffa föreläsningar fom r)anS. 
Utan att mara mältaliga i orbetS manliga mening, utan att enS 
mara lebiga, gjorbe be genom ben ftrjrfa, t)roarmeb tanfameS ännu 

25 



386 

groffjuggna maäfor frammätte§, ben bjupa tänkta, fjtoarmeb fjmarje 
ntybruten fanning tt)fte§ i bagen, ett långt mera gripanbe intr^cf än 
ben meft futtänbabe mältaligfjet." 

©etjer töar en äbel od) ftorfint ^erfonUgljet ; meb allt fitt fraft* 
futta od) attmarliga mäfenbe i $ög grab mitb od) gobl)jertab ; bertitt 
flärblöå od) oförftälb fom ett barn, §an§ rjttre fattning mar fiolt, 
men tyan§ f jäl öbmjuf. Öfmer anletébragen låg merenbetå ett nt* 
txt)d af ftitta förnöjfamljet, liffom återfpeglanbe l)an§ inre frib. (£tt 
mera mältoittigt finnelag mot l)ela menff(tgr)eten §ar fmårligen nå- 
gon egt; Ijan fåg allt i ben förbetaftigafte bager. "9#in erfarenhet 
är/' fabe fyan, "att i benna toerlb fhme§ tufenbe gånger mera gob* 
tjet, misset ocr) lärlel än mennifforna funna begripa." 

£)en omanligt jemna od) ftarfa l)elfa, fjmarmeb ®eijer af natu* 
ren mar begåfmab, Ijabe omfring tjugu år före l)an§ bob blifmit 
bruten af en Ijjertfjufbom, fom Ijan åbragit fig genom ftittafittanbe 
od) pfmeranfträngning. -iftågra fmårare följber af benna fjufbom 
framträbbe bod ej förr än nnber M fifta lefnabååret. §an begärbe 
bå af f!eb från fin lärarebefattning od) fltittabe, r)öften 1846, titt r)uf^ 
ftmbfiaben för att mib fitt arbete meb fortfättningen af (Sroenffa fot* 
feté ^iftoria I) af roa lättare tittgång titt rifåarfioeté ^anblingar. 
9Jlen roiftelfen i bet nt)a Ijemmet blef ej långmarig: f)cm bog ben 23 
Styril 1847. §an§ ftoft förbe§ titt Upfala, på §roar§ macfra be* 
grafning3tolat§ bet Ijroilar nnber en mårb, fom refte§ af "roännerå 
od) lärjungar^ färtef." 

107. John Ericsson. 

1. 

En bland de förnämsta af alla länders och alla tiders 
mekaniker är vår frejdad e, i New York bosatte landsman 
John Ericsson. Hans verksamhet är så omfattande och 
det inflytande han utöf vat på utvecklingen af vår tids tek- 
nik af så genomgripande art, att det ännu är för tidigt 
att kunna uppfatta hans betydelse. Vi kunna här endast 
i korthet omnämna de vigtigaste tilldragelserna i hans 
lif samt hans förnämsta uppfinningar. 



387 

John Ericsson är född den 31 Juli 1803 vid Långbans- 
hyttan i Värmland; hans fader var bergsman, oqii hans 
broder var den år 1870 aflidne öfversten frih. Nils Erics- 
son, h vilken i egenskap af kanal- och jernvägsbyggare så 
väsentligt gagnat sitt land. Tidigt visade han en af gjord 
fallenhet för mekaniska yrken och väckte derigenom upp- 
märksamhet hos grefve von Plåten, den berömde upphofs- 
mannen till Göta kanal. Han erhöll anställning vid kanal- 
arbetet och anförtroddes redan vid 13 års ålder ganska 
vigtiga befattningar vid detta. Alla fristunder använde 
han till att öka sina kunskaper samt att af teckna de vid 
kanalbyggnadsarbetet använda maskiner och redskap. Vid 
17 års ålder ingick han som fänrik vid Jemtlands fältjä- 
gareregemente och befordrades snart derefter till löjtnant. 
Sedermera aflade han landtmäteriexamen och blef jemte 
andra officerare anstäld vid uppmätningen och kartlägg- 
ningen af Sveriges nordligaste provinser. Härvid utmärkte 
han sig för synnerlig flit och skicklighet bland annat deri, 
att han påbörjade ett större verk om kanaler, hvilket likväl 
icke fulländades. 

Emellertid blef den verkningskrets, John Ericsson i 
Sverige erhållit, honom allt för trång. Tanken på meka- 
niska uppfinningar blandade sig i hans sysselsättningar 
som landtmätare. Djerfva planer till utförandet af för- 
bättringar inom maskinväsendets område mognade inom 
honom. De svenska förhållandena voro likväl för honom 
alltför inskränkta för att lemna plats till deras utförande. 
Han lemnade derföre Sverige i Maj 1827 och erhöll med 
titel af kapten af sked ur krigstjensten. 

Till en början stälde han sin väg till England. Han 
trodde, att detta rika och mägtiga land, den praktiska me- 
kanikens klassiska jord, med en företagsam och upplyst 
befolkning, skulle erbjuda det rätta fältet för hans verk- 
samhet. Han dröjde der ock i flera år, men endast allt 
för många vidrigheter läto honom inse, att han misstagit 
sig. Som främling kunde han icke i England åtnjuta de 
förmåner, som äro tillgängliga för landets egne söner. Ef- 



388 

ter flera års fruktlösa sträfvanden i England af reste John 
Ericsson 1839 till Förenta Staterna, som sedermera blifvit 
hans fosterland. Det är här i Amerika, som flertalet af 
hans stora uppfinningar först blifvit uppskattade till deras 
rätta värde. 

Yigtiga äro i sanning de frågor, hvilkas besvarande 
John Ericsson gjort till sin uppgift. Yigtigast af hans 
arbeten torde propellerns uppfinning vara. Betänker man, 
hvilken omhvälfning derigenom förorsakats inom sjövä- 
sendet, som den gifvit en helt ny form, kan man lätt inse 
dess betydelse. Ehuru, redan vid första början af ångans 
användande vid fartyg, man föreslagit att i stället för 
skofvelhjul göra bruk af en skrufformig inrättning och 
åtskilliga försök dermed gjordes, var det likväl först John 
Ericsson, som lyckades öf vervinna alla härmed förenade svå- 
righeter. Men det var icke förrän efter en långvarig kamp 
mot fördomarne och likgiltigheten, som han lyckades att 
göra sin uppfinning gällande. Redan under vistelsen i 
England hade han i Maj månad 1837 konstruerat en pro- 
pellerbåt, som tydligt ådagalade, att propellern kunde med 
fördel ersätta skofvelh julen. Men detta oaktadt tvekade 
man att göra bruk af den nya apparaten. De engelska 
amiralitetslorderne och skeppskonstruktörens läto ännu 
icke öfvertyga sig om propellerns duglighet och gagn. 
Först sedan John Ericsson flyttat till Amerika, lyckades 
det honom att få sin uppfinning erkänd och i större skala 
tillämpad. Der började han år 1841 byggandet af ångfre- 
gatten "The Princeton," som försågs med propeller, drif- 
ven af ångmaskiner, hvilka lågo nära fartygets botten, 
oåtkomliga för fiendens kulor. Denna fregatt utmärkte 
sig genom snabbhet, billighet och duglighet som krigs- 
fartyg. Härigenom hade John Ericsson konstruerat det 
första, fullt lämpliga krigsångfartyget, på samma gång han 
fullständigt visat propellerns företräde framför skofvel- 
hjulen. Den store mekanikern är således tillika den egent- 
lige upphofsmannen till ångans användande inom örlogs- 
marinen, ty de försök, som man förut gjort att använda 



hjulångfartyg vid denna, voro af foga betydelse och hade 
icke fört till det önskade målet. Hans uppfinning har i 
detta hänseende utöfvat ett högst väsentligt inflytande 
på sjökriget, utan tvifvel större än någon annan, sedan 
krutet der kommit till användande. 

2. 
Wtn bet är icfe ertbaft på betta fatt, f)an inroerfat på örlogs 
marinen^ framfteg, §an är en blanb be förfte, fom tirfat på panfa- 
ret§ antoänbanbe roib frigåfartyg. Sfteban ar 1854 fyabe f)an för 
Napoleon ben trebje framlagt ritningar titt ett efter attbeleå nt)a 
grnnber fonftruerabr, panfarfläbt ffepp, men fymarfen benna åtgärb 
eller anbra, fom f)an nribtog för att få fin uppfinning bragt titt ut* 
föranbe, fyabt framgång, förrän unber bet förbittrabe frig, Ijftrilfet 
unber flera år belabe ben amerifanf!a republifen i tmå mot fymar* 
anbra fämpanbe magter. Sttan börjabe Då allt mera infe ben mig* 
tiga rot, panfarftäbba fartrjg rooro egnabe att fpela, od) goljtt 
Gmcéfonå förflag blef änbtligen antaget, eljuru nnber få fjårba toiU 
for, att be tybligt åbagalabe htt bjupa mifstroenbe, facfmännen 
Ijtifte mot ijatrå bjerfma plan. Wien ben meft Irjfanbe upprättelfe 
töar fjonom beffärb. £)en 6 9ttar§ 1862 mar t)an§ febermera få 
berömba "Sttonitor" färbig att gå titt fjö§, odj reban ben 9 famma 
månab räbbabe bet ntja, få egenbomligt fonftruerabe odj ffenbart få 
oanfenliga fartyget genom fin feger öfroer ©öbftaterna§ fruftan§* 
roärba panfarflepp "3tterrimac" Sftofbftaterna^ famnar odj flotta 
för ben meft Ijotanbe fara, ©ättan torbe någon ettfftlb mebborgare 
fyafma mifat ett lanb en få flor tjenft fom 3 § n @ric§fon gjorbe 
fitt ntia fyemlanb genom uppfinningen af fin "Sttonitor." 2ttbrig 
förut torbe ett få fnittrilt lonftruerabt odj lifmäl från förut er- 
länba grunbfatfer i ffepp§bt)ggnab§!onften få afmilanbe farttig Ijafma 
plöjt mågorna, fom bet ntja frigåffepp 3°^ n ©ritéfon uppfunnit, 
3de enbaft bettaZ t)ttre form, utan äfmen befé ångmafliner odj flera 
anbra af beg tittbefjör, fåfom fanonlaöetter, ftyrapparat, lobmngS* 
inftrument, luftroerHngåapparat m. m.äro af lifa nt), fom finnrilt 
änbamåléenlig anorbning. (££empetroté må nämna§, att lufttoej* 
lingen på monitorerna är få förträfflig, att beåfa fartyg äro för be- 
fattningen funbare än anbra, eljuru monitorerna titt miba ftörre be* 



390 

len äro nebfänfte unber mattent)tan. 2)e många farttig af bentta 
flafj, fom btoggbeS unber amerifanffa friget ocf) ofta moro uifatta 
för ben ftenbttiga elben, fjafma äfmen på ett ttjfanbe fatt beftått 
profmet. 3cfe enbaft ben norbamerifanffa, utan äfmen be fmenffa, 
norffa odj rtjffa flottorna Ijafma t mibfträcft mån begagnat fig af 
monitorerna. 

(Ett af be mefaniffa probtemer, fom ganfla tibigt mar föremål 
för Jgofyt ©ricSfonS uppmärffamljet, nemtigen fonftruftionen af 
marmluftSmaffinen, f)ar upprepabe gånger af tjonom återupptagits. 
£>et gäller f)är ingenting minbre än att erfätta ångmaflinen meb 
en märmet bättre tittgobogöranbe oå) enftare fraftmaffin. gof)n 
(EricSfon f)ar förfölt göra bruf af luften i ftället för af ångan för 
betta änbamålS mimtanbe. glera mrjcfet fniUrtfa lonftruftioner af 
marmluftSmaffinen äro af l)onom uttänfta. Xitt en början för* 
fölte fjan att omebelbart anmänba be Ijeta gafer, fom mib ett bränn= 
materials förbränning utmecftaS, men l)an nöbgabeS genom be praf* 
tiffa fmårigljeteraa mib utföranbet uppgifma beSfa förfö! odj i 
ftället anmänba färffitbt uppljettab luft. Dm otf marmtuftSmafrt* 
nen ännu ide uppnått ben fuEänbning, att ben fan erfätta ångmaffi* 
nen, fyax lifmäl go^n (EricSfonS arbeten i benna mäg mäfenbtligt 
fört fafen framåt, od) mi måga poppas, att het \iaft blifma fjonom 
förunnabt att uppnå bet mål, l)an för fig utftafat. 

Utom mib be nu omnämnba arbetena, åt fjmitfa golrn (SricS- 
fon egnat fina bäfta frafter, f)ar Ijan äfmen fäftat fitt namn mib 
flera anbra af ben praftiffa mefanifenS meft bettjbanbe uppfinning* 
ar. ©ålunba intager l)anS namn en fjebranbe plats i tofomotiö* 
btyggnabSfonftenS Ijiftoria. år 1829 utfäfte bireftörerne för £iöer= 
pook9ttancr)efterbanan ett pris för fonftruftionen af ben änbamålS* 
enligafte ångmagn. Soljtt ©ricSfon, fom bå mar i ©nglanb, beltog 
i benna täflan. ©ju mecfor efter bet fyan om benna erhållit fänne* 
bom, rjabe l)an fonftruerat ett nt)tt lofamotiö "Zty 9?oöettt»," ljmil s 
fet, unber be flera bågar fortfatta förföfen, mifabe fig fom bet fnab* 
bafte af be täflanbe. (gmetlertib tillföll prifet bet af ben engelffe in* 
geniören @tepl)enfon fonftruerabe lofomotiöet, tjmilfet bättre funbe 
motftå bet anftränganbe arbetet än ben maffin gol)n (EricSfon på 
få fort tib bryggt. "Zty Sftoöeltt}" mar lifmäl ben förfta för fnabb 



391 

fart antoänbbara ångtoagn, fom Befarit någon jernbana, odj meb 
ben åbagalabe§, att ångfraft är antoänbbar, icfe blott för att på få= 
bana banor framflaffa tnnga lafter, utan od för att uppnå ftor tja* 

ftttfet. 

åter en annan af ^otm (£ric§fon£ uppfinningar är ångfpru* 
tan. ^fteban unber fin tt>iftelf e i ©nglanb lonftruerabe fyan en få- 
ban, ben förfta i filt ftag, ocf) efter öftoerfltittningen titt taerifa 
förbättrabe t)an uppfinningen, &tgfprutan är af ftor praftiff be= 
tubelfe od) t)ar gjort toigtiga tjenfter åt etbftädningåmäfenbet, för 
^toilfet t)on numera är ett oumbärligt rebffap. 

SSibare fyar ;gofm (£ric§fon uppfunnit en pubbelmaffin för att 
ttrib jernetå pubbting erfatta fjanbfraften meb ångfraft, fitt)uggning§= 
maffin, bjuptob, fuftptirometer, fjtibroftatiff måg, titfonbenfor ttrib 
ångmaffiner famt flera ntia former af fiftnämba fraftmaffiner o. f. to. 

Sötanb be fenafte af t)an§ uppfinningar, fom toädt ftörre uppmärk 
famfjet, är fjanå fnittrifa förföf att begagna bet från fölen ftråtanbe 
toärmet för att ertjåEa briffraft titt mara mafliner. Om ntföranbet 
af benna uppfinning äftoen är förenabt meb ftora, ännu ide futtt 
befegrabe fmårigtjeter, är ben tifroät af ftort intreåfe od) utroifar 
ett nött fatt att begagna naturkrafterna titt menniffanS tjenft. 

@tt annat, od) tittila f)an§ attra fenafte uppfinning, är ett tor* 
pebofarttig af få fruftanåtoärb merfan od) oåtlomtig^ei, att bet utan 
fara för fig fjelft fan meb bet laftmapen, bet utfänber, borra be 
roätbigafte panfarffepp i fan!. £)eftrot)er, "förftöraren," — få f)ar 
Sotjn @ric§fon betecfnanbe fattat fitt fartyg — är en egenbomtigt 
btiggb ångbåt af närmare 40 meterå längb od) tre od) en f)atf meter§ 
brebb, meb en maffin, fom briftoer fram bet meb ofantlig fjaftigfjet 
genom mattnet. %läx bet ffatt gå ut på fin tjemffa e^pebition, ft)tte§ 
rummet mettan befc håba öftoerfta bäd meb matten, tjroarigenom bet 
fänfe§, få att roattnet ffötjer öfmer bet öfre badet odj ingenting fö* 
ne§ mer än en bet af ben meb 24 centimeter^ panfarptåt ftäbba fören 
famt fforftenen. SDet är bå i fina inre betar futtfomtigt fftjbbabt 
mot åtta fienbené projeftiter. kommet på ungefär fyunbra metern 
afftånb från panfarffeppet, affänber bet från ett rör i bogen mebelft 
fammanpre§fab luft en meb btinamit tabbab torpebo, fom meb en 
fanonfutaä fyaftigtjet ilar fram omfring traå meter unber roattnet 



392 

genombryter bet ftarfafte torpebonät odj borrar fig in i panfarjät* 
ten§ fiba nnber mattenfinien. ©eftroöer fyar mtéfertigen ännu ej 
beftått fitt pralttffa prof, men ganffa fannottlt ftjneé, att be ftora 
pattfarffeppen i §onom fått en lila farlig fienbe fom träffenen på 
fin tib i Monitor. 

108. Den störste. 

Stor heder vare den, som bär 

Med kraft och mildhet herr skarans staf. 

Månn' tro ej svårare dock är 

Att väl och värdigt vara slaf? 

Skönt kallar jag att kunna ge 
Med gifmild hand och godhet huld: 
Men ännu skönare kanske 
Att taga mot för kärleks skuld. 

Den, som en orätt mildt tillger, 
Förvisso har en ädel själ; 
Men styrka fordras det dock mer 
Att tillgiftsbörda bära väl. 

Svårt är att mista och ändå 
Ett tacksamt hjerta hafva qvar; 
Dock större prof får han bestå, 
Som ständig framgång ödmjukt tar. 

Han härlig är, den kransen grön, 
Som ädel seger skänka plär; 
Det finns en krona lika skön: 
Den fallnes hjessa henne bär. 

Den lagen skipar är visst stor. 
Som rättvis mildhet låter ske. 
Dock ännu högre är, jag tror, 
Att ödmjuk lydnad lagen ge. 



393 



Välsignad den, som därför Gud 
Och räknas bland martyrers här. 
För honom lefva och Hans bud, 
Det ändå svårare dock är. 

(Miss Procter.) 

109. Det outsäglbara. 

Inom h varje konstnärs sinne bor det 
Vida mer, än hvad han verlden ger. 
Väl han vet, det bästa ser ej dagen; 
Sorgset derför åt vårt lof han ler. 

Fåfäng sträfvan! han kan icke tälja 
Allt det härliga der of van skyn. 
Fåfäng sträfvan! ty det högsta sköna 
Bär sin slöja inför verldens syn. 

Och ju mer han bäfvar, när han lyssnar, 
Och ju härligare syn han får, 
Desto sorgsnare hans sinne blifver, 
Desto mindre all hans konst förslår. 

Ännu aldrig tänkaren oss lärde 
All den visdom i hans inre låg. 
Ännu aldrig målarn gaf åt duken 
Bilden, som hans eget öga såg. 

Tonkonstnären, som vår ande tjusar 
Med musikens trollska melodi; 
Se! han hör, men kan ej återgifva 
Toner uti himlens harmoni. 

Skalden— har han nå'nsin lyckats qväda 
All sin dröm? Hvad allra skönast var 
Fick ej ord; uti hans eget hjerta 
Ljudlöst h viskas det, och — blifver qvar. 

Så ock kärleken, ty konst och kärlek 
Äro tvillinggåtor på vår jord. 
Fattig kärlek hade den, som kunde 
All sin kärlek kläda uti ord. 



394 

Kärleken må sträfva, men förgäfves 
Trånar han sin rikdom veckla ut. 
Allt det ljuf väste, det namnlöst sköna 
Får den älskade dock ej till slut. 

Tidens ting ha röster, klinga, bortdö; 
Konst och kärlek tala, men med ljud 
Liksom vågens sång och skogens susning, 
Eller själens suckan efter Gud. 

(Miss Procter.) 

110. Egypterna. 

Egypten, beläget i nordöstra Afrika, genomflytes af 
Nilfloden, hvilken landet har att tacka för sin utomordent- 
liga fruktbarhet. Om sommaren stiger Nilen genom det 
ymniga regnet i källtrakterna öfver sina bräddar, och då 
floden åter sjunker, lemnar hon efter sig en gytja, som i 
hög grad befordrar växtligheten. — Egypterna dyrkade na- 
turkrafterna såsom gudar. Solen var deras högsta gud. 
Ursprungligen tillbådo de sjelfva den synliga solen, men 
snart förestälde de sig en solgud i menniskogestalt och 
ansågo honom såsom verldens upphofsman. Dessutom till- 
bådo de åtskilliga djur och främst bland dem oxen Apis, 
hvilken troddes vara en fullkomlig af bild af konung Osiris' 
själ. I afseende på tillståndet efter döden förestälde de 
sig, att själen skulle företaga en lång och mödosam van- 
dring i underjorden, innan hon fick komma till gudarne. 
Äfven trodde de, att själen skulle återförenas med kroppen, 
h varför de balsamerade liken för att bevara dem från för- 
ruttnelse. 

Att egypterna stått på en ganska hög grad af bild- 
ning, derom vittna ännu i dag storartade fornlemningar, 
såsom pyramider och obelisker. Pyramiderna voro stora 
byggnader, af sedda till graf kamrar åt egyptiske konungar, 
och obeliskerna utgjordes af fyrkantiga pelare, uthuggna 
ur ett enda klippstycke. På dessa minnesmärken förekom- 
ma de egyptiska skriftecknen, hieroglyferna, hvilka voro 
avbildningar af föremål, t. ex. af ett djur, ett träd, ett 
spjut o. s. v. Om man ville framställa ett fältslag, teck- 



395 

nade man tverme svärd, som korsade hvarandra. Skulle 
man utmärka en konungs stora magt, så afbildades en ko- 
nung, sittande på sin tron, med bundna slafvar vid sina 
fötter, Krokodil hette på egyptiska språket sebek, h vilket 
äf ven var namnet på en gud. DerfÖr använde man bilden 
af en krokodil för att beteckna guden Sebeks namn. 

Egypten var ursprungligen deladt i flera stater, hvilka 
småningom förenades till ett rike. De förnämsta städer i 
detta rike voro Memfis i norra och. det "hundraportade" 
Thebe i södra Egypten. Konungarne, som benämndes fa- 
raoner, hade envåldsmagt och rådde oinskränkt öfver un- 
dersåtarnes lif och egendom. — Slutligen eröfrades landet 
(omkr. 525 f. Kr.) af perserna, ett asiatiskt folkslag, och 
lydde under deras välde i nära två århundraden, hvarefter 
det föll i den macedoniske konungen Alexander den stores 
händer. Vid hans död blef Egypten åter ett sjelfständigt 
konungarike, men måste sedermera gifva sig under Rom. 

111. Babylonierna, assyrierna och fenicierna. 

Söabtilonien, fom ntgjorbe ft»bligafte belett af traftema mettan 
floberna (£ufrat oct) Sigrté, mar ett ftätt od) fäbeåbörbigt lattb, ge* 
nomffnret af fanater, tymilfa tjenabe titt förefommonbe af öfmer* 
fmämmngar. §nfmnbftaben, fom fjette SBabel etter 33abt)ton, fyabt 
ett förträffligt läge totb ©ufrat od) bref en tifltg fjanbet. — SSib 
gräfningar i jorben f)ar man träffat på en ntängb föremål, fjttritfa 
åbagatägga, att arbeta fftcftigfyeten f)o§ babt)loniema ej ftob efter 
egt)ptema§. $å åtffittiga af beåfa forntemningar förefommer ben 
egenbomliga fitftriften, ftmilfen fått fttt namn beraf, att ffrtftecfnett 
lifnabe filar etter pitfpetfar. Söabtjtonterna egbe äfmen infigt i 
aftronomi, arttmetil orf) geometri, famt moro ftjernbörfare.— $tanb 
!onungarne i bet babtitoniffa rifet mar Sftebnfabnejar ben mägtiga* 
fte. §an eröfrabe guba rile (588) otf) bortförbe beg förnämfte in* 
månare t fångenffap titt $$aM. gemtio år berefter nnberfufmabeå 
93abt)lonien af perferna. 

5(§ft)rten låg norr om 93abt)tonten otf) mar från början ett ft)b* 
lanb nnber betta ri!e. ©ebermera gjorbe bet fig fritt odj nnberlnf* 



396 

ttmbe icfe blott 93abt)lonien utan äfroen flera anbralänber, beriblanb 
S§rael§ rile, fom intog§ af lonung @almana§far (722). Dmlring 
Ijunbra år berefter refte fig babtilonierna famt tågabe mot Ijufmub* 
ftaben 9hnioe, fom be t grunb förftörbe, od) bermeb uppl)örbe a§fti* 
rierna§ mälbe. — DMigionen oå) lulturen moro ungefär be famma 
fom Ijo* babtilonierna, från fywiita a§ftirierna mebfört tungomålet, 
lilffriften od} ftjernbtirfan. 

•Iftorr om ^aleftina mellan 9ftebell)afmet od) berget Stbanon 
låg genicten. Öanbet mar i fig fjelf föga fruftbart, men bet l)abe 
flere ypperliga tjamnar, od) Sibanon, fom mar rift på cebrar, för- 
fåg bet meb tillrådligt ffepp§mirfe. — genicierna moro forntibenå 
förnämfta l)anbelåfoll. 2)era§ flottor beföfre alla 3ftebelliafmet3 lu* 
fter od) gingo genom (BibzaltaxZ @imb ut i Sltfantijla tjafroet, ber 
be följbe (£uropa§ meftra luft, §uru långt norrut be bå fommo, 
met man ide meb fäferljet. gran $iöba tjafmet feglabe be bel§ ut* 
meb 5Irabien§ meftlufi till gnbien för att l)emta gulb, äbelftenar 
oct) elfenben. £tll lanbå brefmo be en bett)banbe laramantjanbel på 
be inre belarne af 2lfien. Siffom t)artbet§foI! i allmänhet anlabe 
fenicierna folonier, af fyoilfa ®artl)ago i Slfrifa od) ®abe§ (nu (£a^ 
bij) i (Spanien moro be migtigafte. Sften fenicierna moro icfe aHe= 
naft löpmän, utan be förftobo äfroen att tillmerfa utmärlta maror, 
fåfom glagfaler, metallarbeten ocf» purpurfärgabe ttig, IjroiHa moro 
mtidet berömba i forntiben. 

genicierna§ religion flädabe§ af grtimma menniflo offer, 3)å 
ftaten mar i fara, offrabe§ ftunbom änba till l)unbratal§ barn åt 
guben Sftolof, Ijmilfen be föreftälbe fig i flepnaben af en tjur. %\U 
laralteren moro be egenntittiga od) bebrägliga. Om t. ej. fram* 
manbe farttig v)ötio famma lur§ fom bera§, fatte be bettre fina egna 
ffepp på grunb, än be mifabe bem magen. 

genicierna bilbabe albrig någon ^el ftat, utan utgjorbe§ af ett 
antal oberoenbe ftäber, b^illa moro i förbunb meb fymaranbra oclj 
tjabe fyvax fin färffilba fttirelfe. 3>e förnämfta af be§)"a ftäber moro 
(Sibon odj.£tiru§ Sanbet lom febermera att Itiba än unber Sféfti* 
rien, än unber SBabtilonien od) flutligen unber ^erfien. 



sm 

112. Perserna, 

Persien, eller trakten norr om Persiska viken, var 
bergigt och ofruktbart, så att folket med största svårighet 
kunde förskaffa sig sitt uppehälle. Också voro perserna 
ett genom jagt och mödosamt jordbruk härdadt folk. De- 
ras lefnadssätt var enkelt; så ock deras uppfostran. Den 
persiske ynglingen fick i främsta rummet lära sig tala 
sanning samt öfva sig i jagt, ridt och bågskjutning. En- 
ligt persernas religionslära funnos tvenne gudomliga mag- 
ter, ljusets och mörkrets furstar, hvilka ständigt lågo i 
strid med hvarandra om verlds väldet. Genom fromhet och 
dygd kunde menniskan göra sig värdig att komma till 
ljuset, och slutligen skulle ljusets herre öfvervinna mörk- 
rets magt samt förvandla verlden till en fridens och lyck- 
salighetens boning. 

Den man, som först ledde perserna ut på eröf ringar, 
var Cyrus. Redan såsom barn röjde han ett ovanligt för- 
stånd och en hurtighet, som snart gjorde honom till fol- 
hets älskling. I spetsen för sina trogna landsmän anföll 
han mederna, under hvilka perserna då lydde, och h vilkas 
välde omfattade hela det nuvarande Iran samt Armenien. 
Mederna besegrades, och Cyrus lät utropa sig till konung 
(omkr. 560). Sedan vände han sina vapen mot den mäg- 
tige konung Kroesus i Mindre Asien. Denne furste egde 
ansenliga rikedomar och ansåg sig derför vara den lyckli- 
gaste bland menniskor. Men han fick snart erfara den 
sanningen, att "ingen bör prisas lycklig före sin död, 1 ' 
ty han blef öfvervunnen och måste af stå hela sitt landat 
Cyrus. Arven babyloniska riket måste gifva sig under 
segraren, och vid Cyri död sträckte sig det persiska väldet 
från floden Indus till Medelhaf vet. På hvad sätt den store 
höfdingen slutade sitt lif, känner man ej; men på den 
grafvård, som restes åt honom, inristades följanda skrift: 
"Jag är Cyrus, som stiftat persernas välde och herskat öf- 
ver Asien. Missunna mig ej denna minnesvård!" 

Cyri son och efterträdare Kambyses intog Egypten, 
och på konung Darius I:s tid nådde persiska väldet sin 



398 

största magt. Men det gick med detta rike som med de 
öfriga asiatiska yäldena. Sedan det kommit till höjden af 
blomstring, började folket förslappas af rikedomar och 
njutningsbegär, bvarigenom de enkla sederna försvunno, 
och då blef landet ett lätt byte för främmande inkräktare. 

113. Grekerna. 

(Srefltmb, äftoen fattabt £>etta§, innefattabe föbra betett af bett 
turlijfcgrefiffa t)alfön otf) inbetabeå i norra ®reflanb, metterfta 
®reftanb eller egentliga £ettaå odj föbra ®reftanb eller ^elopon* 
nefuå. Sanbet mar bergigt, nten ftuttabe mot fnftema, Ijroitf a tooro 
tnflnrna af tmfar otf) egbe många goba famnar» @tt gmafamt flt= 
mat ocr) en jorbmån, fom tönabe arbetet, bibrogo berjemte titt fot* 
!et§ mätftanb. — Caftabt ®reftanb ide ntgjorbe ett ettba rife, 
ntan näftan tjitmrje ftörre ftab meb fringtigganbe områbe bilbabe en 
ftat, artfågo fig bocf greferna fåfom en enba nation; tt) be talabe 
famma fpråf odj btirtabe famma gubar. ©nttgt bera§ föreftättning 
uppträbbe gnbarne på jorben i menniflogeftalt odj) fyabe menfftiga 
fel od) brifter, men be tuoro obobtiga famt mtydet mifare odj frafti* 
gare än menniffonta. SDen förnämfte blanb bem mar &$%, t)im- 
meten§ odj) jorbenä fonnng. Sftett greferna tänfte fig äfroen åtffit* 
tiga fettar od) tjaffgnbar, fjnrilfa tmbe fått ftörre frafter od) för- 
ftånb än anbra böbliga. SDZeft ftrab af beåfa fettar mar §erafte§ 
etter §erhtte§, bertyftab för fin fttjrfa. 

23tanb be greftff a ftaterna på fjalfön ^etoponneful blef Sparta 
fnart ben mägtigafte, od) berför t>abe fpartanerna tmfnmbfaf ligen 
att tada ben äble St)lnrgn§, fom. anfe§ t)aftoa lefmat på 800*talet. 
3)enne rrjftbare man fyabe företagit mibfträdta refor od) bertoib lärt 
länna främmanbe folfé feber ocr) inrättningar. (Sfter tjemfomften 
fid t)an af fina tanbåmän bet t)ebranbe uppbraget att omarbeta be* 
ra§ lagar, rjtoitfet nppbrag t)an äfmen åtog fig. 

(Sntigt ben ftatäförfattning, fom fjittitfs marit gättanbe, ftijr* 
be§ (Sparta af tmerme fonnng ar på famma gång. 35etta fttiretfe* 
fatt lät St)furgu§ fortfara. 9Jcen mib fiban af fonnngarne ftob ett 
råb af 28 ålberftigna män, fjmitfa ftutte pröfttm alla migtiga aren* 
ben, innan be§fa afgjorbeå i fotfförfamtingen, ber t)toarje ftorman, 



399 

fom uppnått 30 år§ åtber, egbe röfträtt. — 35 c lagar, f om rörbc 
mebborgarneå enftitba lif, gingo förnämtigaft ut på att göra fpar* 
tanerna titt ett frigifft od) fyäxbabt folf. 25 å golfen fött fiu år, fid 
t)an ej längre miftaå t)0§ fina förälbrar, utan infatteS i en offentlig 
uppfoftring§anftatt. §är måfte f)an mänja fig mib fträng töbnab 
od) toörbnab för be ätbre famt att utan ttagan förbraga (jtoarje* 
t»anba fropp§tiga plågor. @n ftor bel af ljan§ tib upptogs af troppa 
öfningar, odj t)an§ bottiga ftubier anfågoS futtänbabe, bå t)an lärt 
fig läfa od) ftrifma famt tunbe utantill be på mera författabe fagor* 
na om förfäbema§ bebrifter. ®enom en bölif uppfoftran blefmo 
fpartanerna ett färbeleS fraftigt od) tagtöbigt folf, t)mar§ pgfta 
löda mar att få ftriba od) bö för fitt foftertanb. Wien någon fjögre 
bilbning förmärfmabe be fig ej, tö man labe alltför liten migt mib 
fjä(en§ obling. 

2)en märlligafte ftaten i Ijela (Sreflanb blef bod meb tiben Sltljen, 
fyoarS lagar od) famt)ätt§ffid orbnabeå af ben för fin mtéljet få be* 
römbe (Solon (594). Siffom SöfurguS $abe äfmen §an reft miba 
omtring i främmanbe länber od) förmärfmat fig ^in\>a infigter. ®e* 
nom fitt manliga mäfen od) fina äbla täntefätt tillmann t)an fig att* 
män aftning od) beunbran t)o§ attjenarne, fymitfa albrig lunbe mälja 
någon bättre lagftiftare än (Solon. 

9Itr)ert mar från början ett fonungarife, men fid febermera re* 
pubtifanff författning. 3 fpetfen för ftörelfen ftätbeS be embetS* 
män, fom fattabeS arfonter od) matbeS för ett år. *på bet att beSfa 
ide ffutte ega alltför ftor magt, ftabgabe (Solon, att åtta migtiga frå- 
gor ftutte afgöraS af ett råb od) foltförfamlingen, i tjmilten alla 
mebborgare, fom fött 20 år, fyabt rätt att afgifma fin röft. — 3 af* 
feenbe på ungbomenS uppfoftran labe tjan lita ftor migt mib f jätenS 
fom troppen^ utmedling. barnen öfmabeS ofta i gömnaftif od) ma* 
penf öring, men fingo äfmen lära fig fång od) mnfit famt att uttröda 
fina tantar på ett rent od) mårbabt fpråf . 3)e titft)ötto§ fträngeti* 
gen att mifa töbnab od) mörbnab mot fina förälbrar, t)mitfa åter 
moro ftölbiga att låta barnen få unbermténing i något nöttigt örte, 
tö föfétotöStjet beftraffabeS tjårbt. (Senom beSfa lagar utbitbabeå 
attjenarne ide blott titt trigare, utan fm§ bem mädteå äfmen t)åg för 



400 

frebttga ibrotter od) anbltg uttoecfting. 3<*, TOjen fclef fnart me* 
betptmften för allt jlönt o$ äbelt, ®reffattb ^abe att upproija. 

114. Alexander den store. 

Athens ära och anseende väckte hat och missnöje hos 
det stolta Sparta, och slutligen utbröt mellan dem ett öp- 
pet krig, uti h vilket athenarne dukade under. Spartanerna 
fingo då öfverväldet i Grekland, men missbrukade sin mag t 
och förtryckte de Öfriga staterna. Härigenom alstrades 
ständiga strider, hvilka gjorde grekerna så vanmägtiga, att 
de utan svårighet underkufvades af konung Filip i Mace- 
donien. 

Filips son och efterträdare, Alexander, h vilken upp- 
fostrades under en förträfflig lärares ledning, visade redan 
i unga år prof på djerfhet och ärelystnad. Hans fader 
hade en häst, som var så yster, att ingen kunde rida på 
honom. Sedan flere förgäfves sökt bestiga hästen, fattade 
Alexander i tygeln och förde honom ur solljuset, emedan 
han märkt, att djuret skrämdes af sin egen skugga. Der- 
på svingade han sig upp på hästen, hvilken med pilens 
hastighet ilade bort med sin ryttare. Efter en stund kom 
Alexander tillbaka och visade sig vara fullkomlig herre öf- 
ver den eldige springaren. — En gång berättade hans lärare 
för honom, att det funnes många himlakroppar, som voro 
vida större än jorden. Då säges ynglingen hafva fält tårar 
vid tanken på, att han ej skulle kunna intaga någon af 
dessa verldar. 

Vid 20 års ålder blef Alexander konung, och två år 
derefter drog han ut för att eröfra det stora persiska riket 
hvilket också måste gifva sig under segraren. Hans sista 
fälttåg gälde Indien, hvarifrån han dock återvände med 
oförrättadt ärende. Men Alexander var ej blott härförare, 
utan äfven en klok och kraftfull regent. Upplysning och 
bildning infördes i de underkufvade länderna, nya vägar 
anlades, och många städer uppbyggdes, bland hvilka Ale- 
xandria i Egypten genom sitt förträffliga läge blef en af 
verldens förnämsta handelsstäder. 



. 401 

Vid Alexanders död (323) fanns ej någon, som kunde 
upprätthålla rikets enhet. Det delades derför efter häftiga 
strider mellan hans fältherrar. I Afrika uppstod det egyp- 
tiska riket, i Asien det syriska, och i Europa det macedo- 
niska, under hvilket sistnämda rike Grekland kom att lyda. 
Alla dessa riken måste sedermera, det ena efter det andra, 
gifva sig under Rom. 

115. Julius Caesar och Augustus. 

Unber bet romarne uttoibgabe fitt mälbe åt alla ptt odj titt* 
ffanfabe fig omätliga rifebomar, f>erflabe uti fjelftoa SRom farliga 
oorbningar: be forna enfla då) rena feberna förfämrabeå; folfet för* 
fjönf i lafter; l)at otf) ttoebrägt mellan mebborgarne uppmäcfte bto= 
biga tnbörbe§ frig, l)froilfa omfiber förorfafabe repubtifen§ unber* 
gång. 

SStb benna tib lefbe 3uliu§ ©cefar, fom meb ffät blifmit fattab 
"ben ftörftc af alla romare." %öfå af abliga förölbrar, erljött §an 
en forgfättig uppfoftran, Ijtoarigenom fjan§ ri!a anlag på bäfta fatt 
blefmo utroedtabe. §an§ ljöga btlbning oty outtröttliga merffam* 
t)et f men ännu mer t)an§ flöfanbe frifofttgfjet gjorbe t)onom titt foI= 
fet£ gunftling. Dcffå ftcf f)an hä ena fjöga embetet efter ben anbra; 
men bermeb töar ej IjanS äretbftnab mättab, ty Ijatt mitte blifma 
ben förfte t Sftom. <3tteb tmenne anfebbe män, tpompeju§ od) (£ra§* 
fu3, ingicf (£oefar ett förbunb — bet fåfattabe förfta triumoiratet — 
jjtoari be öfmerenäfommo att bela ljögfta magten öfmer romerfla 
toälbet. ®ort berpå brog l)an till (Mien, odj efter åtta år§ äro* 
fulla fälttåg Ijabe §an unberfriftoat rjda betta lanb. — Unber ttben 
upplöfte§ triumoiratet genom (£ra§fi böb, odj fnart berpå uppfjörbe 
toänffapen mellan be tmå återftåenbe triumOtrerna. $ompeju§, af* 
unbfjul öftoer (£cefar3 frigSära, förmåbbe råb§fjerrarn« i 9?om att 
flrtfma titt fefar, att t)an ffutte neblägga befälet öftoer Ijären, mib 
äftoentttr att etjeft anfe§ fåfom fäberneStanbeté fienbe. Sften (£cefar 
efter!om ej befattningen, utan tågabe i fpetfen för fina bepröfmabe 
frigare mot 3tom, otf) inom ett par månaber mar r)eta Italien t 
tjatté toålb. 28ib unbertättelfen om (£cefar§ annalfanbe begaf fig 

26 



402 

$ompeju§ meb ett bet af fina trupper titt ©reftanb. Wien (£cefar 
fftmbabe efter odj tittfogabe pottorn ett futtftänbigt neberlag, fyrar- 
efter $ompeju£ fttjbbe titt (£gt)pten, ber tjan febermera blef tönntör* 
bab, 

ännu §abe (£cefar att befämpa många båbe inre odj tjttre fien* 
ber, men meb fin manliga f!Migt)et befegrabe t)an bem åtta. §an 
blef nn oinffränft l)erre öfroer Ijela romerffa rifet oå) utnämnbe§ titt 
biftator på tifétib. ©åforn regent mifabe fjan fig fullt muyen fin 
uppgift §an upprätthöll lugn oå) orbning i fitt rife oå) förjbe för 
tjeta famfjälletå mät genom mifa lagar oå) inrättningar. Wien bet 
oaftabt funnoä många, fom afunbabeé l)an§ magt; anbra åter fru!* 
tabe för bet repubtifanfta ftörelfefättetg afffaffanbe, emeban be 
trobbe, att (£cefar efterfträftoabe fonuttgatitet. (Slutligen Kilbabeå 
ett fammanfmärjning mot §an§ lif, oå) i fjelfma råbSförfamlingen 
ben 15Wlax% 44 utförbe§ morbet @tt få forgligt fint ficf ben fra> 
babe Ijjelten oå) ftatåmannen. 

(Sfter (£cefar§ böb lom en bebröfmetfeng tib öfmer Sftom, oå) 
be, fom trott fig räbba republilen, blefmo fnart froifna i fina för* 
^öppningar. @n flägting titt ben mörbabe, mib namn DctabtamtS, 
flöt meb troå af (£cefar§ mapenbröber, 5Intoniu§ 06) £epibu3, bet 
anbra triumtriratet oct) uppgjorbe, ätt be gemenfamt ftutte öfmertaga 
lebningen af romerfla mälbet. 2)era§ förfta bemöbanbe blef att 
röbja ur magen åtta, fom på minfta fatt föfte tjtnbra bera§ Ijerjl* 
Irjftna planer. Sötanb flagtoffren befann fig äfroen (£icero, SRom§ 
ftörfte talare oå) ffriftftättare. Wien feban triumöirerna befriat fig 
från fina gemenfamma fienber, utbröt oenighet mettan bem fjelfma. 
£eftibn§ utftötte§ ur förbunbet, odj en tib bere f ter ruftabe fig Octa* 
öiamrå odj 2Intomu§ titt öppet !rig mot l)roaranbra. §lntoniu§ blef 
befegrab oå) fttibbe titt (£gt)pten, ber fjan aff)änbe fig tiftuet. 9^u* 
mera fann§ ingen, fom funbe beftriba Öctaöiamté Ijerramäfbet. 

Sftom blef tjärefter fejfarböme, år 30, oå) Octaoiamté erhöll 
l)eber§titel 51uguftu§ (ben mörbnab§märbe, petige). £å fattad f)an 
o ef manligen i fjiftorien. Unber l)an§ !lola oå) fraftfutta fitjretfe 
råbbe lugn oå) mälftånb i romerffa rifet. §anbet oå) näringar u^p* 
blomftrabe,famfärbfeluförbättrabe§ genom ntia magar, fom antabeå 
näftan öfmerattt i lanbet, oå) Sftom fmrjcfabe§ meb tempel, teatrar 



403 

otf) cmbra praftfuffa bfyggnaber. ^Så Slugufti tib lefbe aftoett många 
af ffiomk t)^perfta författare, fjmilfa friloftigt uppnumtrabeS otf) be- 
Iörtabe§ af fejfaren. — @fter en lång otf) Iticfttg regering bag to 
guftu* år 14 e. ®r. 

116. Kristendomens utbredande i det romerska riket. 

1. 

Under de romerske kejsarnes tid utbredde sig kristen- 
domen småningom allt mer i de land, som lydde under 
deras välde. Detta skedde likväl icke utan häftigt motstånd. 
Kejsarne voro emot de kristne, emedan antalet af dem, 
som tjenade deras gudar och besökte deras tempel, blef 
dagligen mindre. Många fruktade, att ksistendomen skulle 
upplösa romerska staten, då han förnekade denna stats gu- 
dar. De kristne förföljdes sålunda starkt och häftigt, och 
man räknar icke mindre än tio allmänna förföljelser, som 
under de första århundradena, tid efter annan, utbröto mot 
de kristne. 

Men dessa förföljelser, långt ifrån att nedslå eller för- 
svaga den kristna kyrkan, tjenade i stället till att allt mera 
stärka och utbreda henne. När de kristne förbjödos att 
hålla sina sammankomster i städerna, så församlade de sig 
i ödemarken, i aflägsna skogar och bergklyftor, der de 
under natten eller i morgongryningen höllo sin gudstjenst. 
När de hotades med de strängaste straff, om de icke offrade 
åt af gudarne, gingo de med frimodighet döden till mötes, 
hellre än att de skulle -förneka sin tro. De, som sålunda 
ledo döden, kallades martyrer. Deras ståndaktighet stärkte 
många, och derföre sades det, att martyrernas blod var ett 
utsäde för kyrkan. 

2. 
@n fåban marttir mar $ofyfarpu3, ben ålbrtge biftopen t 
(Smtorna, en af apofteln gofyanneå' lärjungar. £)et mar nnber bet 
lej far 9ftarcu§ taetiuä ft&rbe Sftom. @n blobig förfötjetfe utbröt 
mot be friftne t @mt)rna, od) ben fmage ftåtfyåttaren gaf efter för 
forfets raferi, ef)uru fyan för egen bet ej mar be Iriftneg ftenbe. 



404 

3)e§fe giftfabeS på bet grtjmmafte, faftabeS för mitba bjur etter bran* 
be§ på båt. Wltn be mifabe fig unber plågorna få tålige, att man 
ej t)örbe en fucf etter en ftagan. (Slutligen forbrabe bet uppretabe 
fotfet, att ftåttjåttaren ffutte låta böba ^oln!arpn§, emeban tjan more 
anftiftaren titt benna gubtö§Ijet, fåfont tjebningarne fattabe be !rift= 
ne§ trofafttiet intill böben. 2)å $ottifarpu§ ftcf meta betta f mitte 
l)an blifma qroar i ftaben oä) lugnt afbiba utgången. Sften f)an§ 
förfamling förmåbbe l)onom att begifma fig ut titt en gårb på tanbet. 
2)et bröjbe liftoät icfe länge, innan benna tittftnftéort blef förråbb. 
•ftär fienberna omringabe tmfet, fabe $ott)farpu3 lugnt: "(Sfe ®ub§ 
milje!" 2)erpå gicf f)an manligt emot bem, bjöb bem titt en måttib, 
oct) utbab fig ben tmneften, att be måtte lemna l)onom en timme§ 
ftittfjet titt bön ocf) betraftetfe. SDenna t)an§ begäran bettritjabe§, 
då) §an hab få innerligt oct) meb en få glab förtröftan titt ®ub, att 
titt oct) meb fjebningame blefroo bjupt rörbe. 

^olt)larpu§ förbe§ berefter titt ftaben ocfj inftätbeå titt ranfal= 
ning. 3Jcen intet titttal, inga f)otetfer funbe xnhha t)an§ ftånbaf= 
tigfjet. 9^är ben romerffe ftått)åttaren fabe: "£änf på bin t)öga åt= 
ber ! görnela ®riftu§, få ffatt jag fläppa btg l" — fmarabe $o- 
l^farpu§: "g åttiofem år t)ar jag tjenat t)onom, ocf) albrig fjar t)an 
beiotfat mig annat än gobt; t)uru ffutte jag funna förnefa t)onom, 
min §erre odj gräl) are?" Slutligen af!unnabe§ bomen, att ^olö= 
farpu3 flutte bränna^. (£tt bål upprefteå i Ijaft, på tjmitfet tjan 
flutte binbaé mib en påle. SOta $ott)farpu§ b eg arbe, att beita ide 
måtte ffe, ocf) ftob, mäntanbe fina plågor, attbeteå ftitta meb baf* 
bunbna fjänber. 9Zär bålet tänbeå, ^bab lian meb f)ög röft od) pri* 
fabe ©ub, fom f)åttit fjonom märbig att räfnaå blanb fina mittnen 
ocf) att för ®rifti ffutt liba böben. 

3. 

En af de svåraste förföljelserna egde rum under kejsar 
Decius vid medlet af tredje århundradet. Denne kejsare 
ville fullkomligt utrota kristendomen. På hans befallning 
uppfordrades alla kristne i hela riket att på en bestämd 
dag inställa sig för ortens styrelse och offra åt afgudarne. 
Icke få lydde. Andra grepo till flykten och beröf vades all 
sin förmögenhet, Dem, som hade stannat qvar, sökte man 



405 

genom alla medel förmå till affall. Med fängelse och bojor, 
med eld och svärd, med hunger och törst och många andra 
plågor ville man tvinga dem att förneka sin tro. Med 
några lyckades det, men många öfvervunno med sin stånd- 
aktighet plågor och död. 

Den sista och fruktansvärdaste förföljelsen mot de 
kristne började under kejsar Diocietianus och varade i åtta 
år. Alla kristna kyrkor skulle förstöras, alla biblar utlem- 
nas och brännas; de medborgare, som blifvit döpte, skulle 
förlora alla sina rättigheter, och de kristne slaivarne aldrig 
erhålla sin frihet, om de icke afsvure kristendomen. De 
stympades, brändes hoptals på bål, eller afrättades på annat 
sätt med största grymhet. Men de fleste kristne uthärdade 
med glad frimodighet dessa prof och gåfvo gerna lif och 
blod för sin tro. En gosse, Hilarianus från Numidien i 
Afrika, hade blifvit fängslad med andra kristne. Den hed- 
niske domaren trodde sig kunna lätt förskräcka honom 
genom hotelser, men gossen sade: "Gören hvad I viljen! 
Jag är en kristen!" 

Efter denna sistnämnda förföljelse dröjde det icke länge, 
innan en romersk kejsare uppstod, som icke blott beskyd- 
dade de kristne, utan äfven på allt sätt befrämjade kristen- 
domen, och till och med på sitt yttersta lät döpa sig. Det 
var Konstantin, med tillnamnet den store. Hans namn lef- 
ver ännu i namnet på staden Konstantinopel, hvilken stad 
han gjorde till sätet för rikets styrelse. 

Med Konstantin upphörde förföljelserna från hedning- 
arnes sida. De kristne gynnades allt mera, och under 
kejsar Theodosius den store, hvilken styrde i slutet af 
fjerde århundradet, blefvo till och med hedendom och 
afgudatjenst i romerska riket alldeles förbjudna; de, som 
förut öfvat förtryck, blefvo nu sjelfva förtryckte. Hed- 
ningarne och de kristne bytte ställning: de förre blefvo nu 
tillbakasatte och de senare upphöjde. Men många kristne 
kunde icke bära medgången. De bibehöllo ej sitt enkla, 
ödmjuka sinne, utan började söka verldslig storhet och magt. 



406 

117. Karl den store. 

5If ofla germaniffa rifen, fom uppfommo unber tnebeltiben, 

blef franfernaå bet mägtigafte. (Sin ftörfta mibb nåbbe bet unber 
®arl ben ftoreå regering, bå bet omfattabe ©panten norr om ©bro, 
granfrife, ^tatien norr om Siber, (Sdjmeij, Belgien, §ottanb, ftörre 
belen af Xrjfflanb famt en b el af Ungarn. ®art blef fålunba grnnb= 
läggare af en monarfi, f)ttmr§ Itfe man febermera fnappt ffåbat. 
ätten rjan mar ej blott frigare, utan fjan förftob o ef att orbna ocr) 
fammanrjåtta fitt mibfträcfta rife. ©jetf refie f)an omfring i lanbet 
ocfj tittfåg, att embetåmännen ffötte fina åtigganben; t)an tfrabe 
marmt för friftenbomenå ntbrebanbe odj förjbe för att förfamlittg* 
arna förfågo§ meb goba prefter; fjan inrättabe flera ffolor, titt oå) 
meb en ttrib fitt egen fjof, fjtöilfen Ijan ofta beföfte för att taga fan- 
nebom om lärjungarne3 framfteg. §ärmib gaf fjan be fattiga oå) 
orbentliga ett roälförtjent loforb, men be tröga oå) förfumliga be= 
ftraffabe Ijan attmarligt. — 3 fitt enfftlba lif mar Ijan enfel oå) an- 
fpråf§lö§. (Sällan bar fjan några anbra ftäber än bem, l)an§ mafa 
oå) bättrar roäft åt rjonom. ©nbaft mib f)ögtibltga tittfätten upp* 
träbbe fjan i fjela glanfen af fin ftorljet. 

2)å ®arl en gång bemiftabe gub^tjenften i ©t. ^eteråftirfan i 
Sftom, blef Jjan af påfmen Irönt till romer! fejfare, Ijmilfen märbig-- 
rjet febermera öfmergicf titt £t)fftanb§ regenter. (£fter en lång oå) 
ärofull ftfyrelfe bog tjan i 5lad)en år 814. — 9)cen fjanS efterträbare 
moro ej rourna att upprätthålla rifeté enfjet; berför bilbabe§ fnart 
af bet ftora franfiffa mälbet trenne rtfen: £t)fflanb, granfrife oå) 
gtatten. 



118. Korstågen. 

Mot slutet af elfte århundradet hade Palestina fallit i 
händerna på turkarne, ett rått asiatiskt folk, som bekände 
sig till den muhammedanska läran. Såväl de kristne i Je- 
rusalem som ock pilgrimerna, hvilka vallfärdades dit, blefvo 
af dem grymt förföljda. Då upptändes hos de kristne i 
vesterlandet ett lif ligt begär att befria det heliga landet 



407 

från de otrogna, och de krigståg, som nu företogos, hafva 
fått namn af korståg, emedan de gälde det land, der Fräl- 
saren blif vit korsfäst. Såsom ett igenkänningstecken fäste 
korsfararne ett rödt kors på högra skuldran. — År 1096 
satte sig de talrika krigareskarorna i gång och anlände på 
olika vägar och tider till Konstantinopel, hvarifrån den 
grekiske kejsaren lät öfverföra dem till Mindre Asien. 
Hären uppgick då till omkring 300,000 man. Men innan 
den hann fram till Jerusalem, hade den sammansmält till 
20,000. De öfrige hade omkommit genom hunger och sjuk- 
domar samt strider mot turkarne. Det oaktadt intogs sta- 
den efter ett förfärligt blodbad (1099), och härmed slutade 
första korståget. Till konung öfver Jerusalem utvaldes 
den ädle Gottfrid af Bouillon, en af anförarne för korsfa- 
rarehären. Men han antog ej konungatitel, utan lät kalla 
sig u den heliga grafvens beskyddare," emedan han icke ville 
bära en gyllene krona der, hvarest Frälsaren burit en 
törnekrona. 

Emellertid oroades det nya riket ständigt af turkarne 
och behöfde undsättning för att kunna skydda sig mot 
deras angrepp. Detta gaf anledning till ett andra korståg 
hvilket helt och hållet misslyckades. Nu blef det lilla krist- 
na riket i Palestina allt svagare, och slutligen eröfrades 
Jerusalem af Egypten. Då företogs ett tredje korståg, 
hvarvid de kristne visserligen vunno nere segrar, men lyc- 
kades icke återtaga den heliga staden. Sedan följde åtskilliga 
s. k. mindre korståg, hvilka blefvo af ringa betydelse, och 
år 1291 måste de kristna utrymma Palestina. 

Oaktadt korstågen hade kostat Europa flera millioner 
menniskor, medförde de dock mycket godt: de kristnas se- 
der förmildrades genom bekantskapen med de österländska 
folkens högre odling; handeln tilltog i liflighet; konster och 
vetenskaper uppblomstrade, hvarigenom upplysningen öka- 
des och mycken vidskepelse och många fördomar för- 
svunno. 



408 

119. Boktryckerikonstens uppfinning. 

1. 

$)et är numera fmårt att göra fig ett rigtigt begrepp om ben 
ttb, bå mennifrorna enbaft genom tal etter r)anbffrift lunbe mebbela 
fig meb tymaranbra; bå bet befjöfbeå ett år för att afffriftoa en enba 
bo!, fåban fom nu genom anbra mebet på famma ttb lan göra§ tiH= 
gänglig i fyunbra tufen exemplar, oå) fyoarå lärbomar fålnnba nu 
lila lätt bibringas l)unbra tufen fom forbom en etter tio. DZatur* 
ligtmté mar bet bå oänbtigt mtjdet fmårare att fpriba upplåning 
blanb mennifforna än nu, bå Ijmarje nt) fanning meb otrolig lätthet 
mebbetaå åt merlben ocf) ben ena mennif!an§ tanlar omebelbart od) 
fnabbt funna erbjubaå åt alla, fom milja mottaga bem. OdVa mar 
olumtigljeten ftor unber beåfa tiber; förbomar ocf) mibffepelfe be- 
Ijerflabe finnena, ocf) bet mar fålnnba för ben latolfla Itjrlan en lätt 
fal att qmarl)åtta menniflorna i anbligt mörfer ocf) blinb. unber* 
gifmenfjet unber f)enne§ en gång befäfta magi 

£)en egentlige uppfinnaren af lonften att txt)da böcfer är ^o* 
f)an @utenberg. 3)enne märlmärbige man föboeå i flutet af fjor^ 
tonbe årf)unbrabet i ftaben %Ram$. §an egnabe fig åt metenffa= 
perna ocf) förmärftoabe fig ett otoanligt lunflapéförråb, fom l)an an- 
mänbe till upprepabe förfö! meb attafjanba lonftarbeten ocr) uppfin* 
ningar. 93(anb annat fötto f)an§ tanlar på möjligheten att txt)da 
hödex i ftäCCet för att flrifma bem. 

Sftågot lilnanbe f)abe man rotéferligen förut förfölt t Itoftren, 
ber man på träffiftoor utffurit uppf)öjba bilber od) bolftäfmer, ocf) 
feban mebelft påftrulen fmärta aftrtjcft bem på papper. Stten före 
($utenberg f)abe ingen lommit på ben tanlen att genom benna etter 
någon ännu bättre lonft titttoerfa böcfer i mängb. 

§an utflar förft trätaflor meb uppf)öjba bolftäfmer, fjmifla 
befabeå meb ftoärta. 9ften f)ärtoib nöbfalabe§ fjan att flära lila 
många taflor, fom f)an mitte fyaftoa fibor. SDZeb aftrficfningen för 
fjanb mitte bet ide getter gå bra, tö trticfet blef icfe jemt öftoerattt. 
SDetta lebbe f)onom titt tanlen på att fammanfätta en pre§, genom 
f)miffen ett lilformigt txt)d flutte lunna åftablommaS. ©jeff egbe 
fjan inga penningar, utan v)an måfte arbeta meb lånabt förlag, f)toar~ 
igenom f)an rålabe i många fhmrigfjeter. 



409 

2. 

Ändtligen, under de försök han gjorde med sina trä- 
taflor, gick ett nytt ljus upp för honom. Han tänkte: om 
du skure de särskilda bokstäfverna lösa ur trätaflan, så 
kunde du sätta i hop dem efter eget behag och af dem 
oupphörligt bilda nya ord. Sagdfc och gjordt! Då de i 
trätaflan skurna orden naturligtvis alltid blefvo desamma, 
hade han med dem icke kunnat uträtta så mycket som nu, 
då bokstäfverna voro rörliga. Detta skola vi förtydliga 
genom ett exempel. När han hade de lösa bokstäfverna 
a, f, t, o, n, så kunde han af dem genom att flytta om dem 
på olika sätt bilda orden afton, af, ton, not, fat, fot, o. s. vä- 
rnen när samma bokstäfver sutto fast och voro inskurna i 
trätaflan, så kunde han med dem icke trycka annat än 
blott ordet "afton." Här ser man, hvilket ansenligt steg 
framåt uppfinningen tog. 

Icke desto mindre fann Gutenberg snart, att träbok- 
stäfverna lätteligen afnöttes och sålunda icke gåfvo vackra 
aftryck, och att det ändock kostade otrolig tid och möda 
att i trä skara så många alfabet, som fordrades till en 
större bok. Deraf leddes han på den tanken att förfärdiga 
bokstäfver af metall, bly, tenn eller koppar. Dermed följde 
ock den nya fördelen, att dessa bokstäfver kunde förfärdi- 
gas mer regelbundet lika till storlek och dessutom vida 
mindre än träbokstäfverna. Detta var ett nytt framsteg. 
Uppgiften löste Gutenberg derigenom, att han göt bly öf- 
ver bokstäfver, som voro fint och vackert ingräfda i mes- 
sing. Härigenom erhöll han fördjupade former, i hvilka 
han sedan göt bokstäfver af tenn och metall. Om man 
besinnar, att han sålunda förmådde på en dag gjuta flera 
hundra alfabet, då deremot utomordentligt mycken tid hade 
erfordrats för att utskära träbokstäfverna, finner man, att 
konsten äfven härigenom tagit ett stort steg framåt. 

Gutenberg började med att trycka en Bibel. Mästaren 
ville först till Guds ära använda den af Gud honom för- 
länade insigten. Han började tryckningen 1452, och 1455 
var Bibeln fulländad; men detta arbete hade orsakat honom 



410 

otroliga utgifter; och den långa tid, som åtgick dertill, 
bevisar derjemte, huru ofullkomlig tryckeriets inrättning 
ännu var, och huru föga öfvade tryckarne voro i sin konst. 

Men just då Gutenberg efter långvariga mödor och 
uppoffringar stod vid målet, drabbades han af ett hård t 
slag. Han hade för sin uppfinnings utförande ingått bolag 
med en rik borgare i Mainz, vid namn Faust eller Fust, 
och med en konstnär, Peter Schöffer. Sedan desse begge 
väl kommit i besittning af Gutenbergs konst, bedrogo de 
honom på det sättet, att Fust återfordrade de penningar 
han förskjutit; då den fattige Gutenberg ej kunde betala, 
måste han åt desse män af stå den verkstad, han uppsatt, 
och sålunda se andra skörda frukten af det arbete, han på 
denna uppfinning nedlagt. 

Senare uppsatte han väl nya tryckerier och försökte 
än den ena, än den andra förbättringen af sin konst, men 
allt gick honom emot, och han dog slutligen i fattigdom. 

120. Martin Luther. 

I mörker sutto folken, och natt låg öfver jord, 

Då kom den store tolken af Herrans glömda ord. 

Den helga bokens under han tydde för en hvar, 

och stark som himlens under den djerfves stämma var. 

Och se! på hvita vingar och oskuldsfull och ren 
religionens dufva svingar kring haf och land allt se'n. 
Med oljoblad i munnen hon flyger till sin vän, 
ty floden är försvunnen och jorden grön igen. 

Förnuftet slår sitt öga ur långa dvalan upp 
och blickar mot det höga med undran och med hopp. 
Förnuft och tro nu vandra försonta hand i hand 
och leta åt h varandra en väg till ljusets land. 

Ty prise folket Herran och honom, som han sändt! 
Och tviflet vike fjerran, ty himlens ljus är tändt. 
På ljusastakar brinne dess underlåga klar, 
i gerning som i sinne hos folken uppenbar! 

(Tegnér) 



411 




MARTIN LUTHER. 



412 

121. Den store reformatorn. 
1. 

Sitteer, fött af aftninggmärba od) gubfruftiga förälbrar, bergå* 
mannen §an§ Sutljer oå) Margareta Stnbman, föbbe§ t fadjftjfa 
ftaben ©téleben ben 10 92oöember 1483. §an erf)ött nöbtorftig 
jrolunberfeténing förft t 9ftan§fetb, feban i Sttagbeburg, fift i ©i* 
fenadj. §an§ framfteg oå) flit tittmutmo Ijonom reban nu uppmärf* 
fanteet, 9tten fom föräfbrarne moro fattige, leb f)an ofta brift, få 
att fycrn ntåfte förffaffa fig fitt bröb, fåfont bå brufabe§, meb fång 
utanför förmöget fotfä borrar. @n r)eberlig fru mib uamn Urfuta 
Kotta läroe på hetta fatt fänna Ijonom oå) upptog Ijonom titt fitt 
borb. 

Ör 1501 fom Sutfjer till afabemien i (£rfurt, ber Ijan efter ttoå 
år§ trägna ftubier btef magifter. §an ftuberabe meb ftörfta flit få 
mal filofofi fom toerlb^liga metenffaper. gabern önffabe, att Ijan 
ffutte egna fig åt tagfarenljeten, men §erren f)abe annorlunba be- 
flutit. 

llnber en häftig fjufbom, fom Sutfjer mib benna tib genomgicf 
oå) Ijraarunber fjan trobbe böbeu mara nära, uttalabe en from preft, 
fom beföfte Ijonom, be orben: "bu ffatt ide bö, utan ®ub ffatt af 
big göra en ftor man, fom lommer att fmgjmala många." Qcfe 
(angt berefter blef l)an i fitt inre häftigt uppflalab beraf, att enf)an§ 
famrat oå) män plötsligen fann fin böb unber ett Ijäftigt åffmäber. 

©om Sutfyerå tjjerta berjemte qmalbeå af famtoetåoro oå) fjät»- 
ångeft, beflöt 1) an att efter ben tibengfebföfa ro inom ett ftofter» mu* 
rar, fjelft bet bå gälbe fåfom en m$ fanning, att floftertifmet toore 
ben fäfrafte magen titt famtoetåfrib oå) fatigtjet. §an blef 5lugufti= 
nermun! år 1505. Q tToftret anmifabe§l)onom i början be fimp- 
lafte oå) bejttmrligafte göromålen, fåfom att rengöra rummen oå) 
toanbra omrring meb påfen för att tigga åt flofiret oå) bröberna. 

Hnber toiftelfen t flofiret ficf £utf)er tittfätte att läfa bibeln — 
en bof, fjmarå bruf, fåfom befant är, är lefmännen t påfmebömet 
förmenabt. §an fröjbabe fig innerligt åt benna bof, ftuberabe bet 
fara bibelejemplaret meb ftor ifmer oå) trägen bön famt mar fnart 
meb innehållet förtroligt befant. 



413 

®e inre bef timren odj cmfäf tagarna fortforo emettertib otf) 
moro unberftunbom få f mara, att f)an näftan förtmiflabe om fin emiga 
frälsning. SKib ett fåbant tillfälle mar bet fom en gammal munf 
få mägtigt tröftabe Ijonom genom att påminna om be mät fänba or* 
ben i mår troSbefännelfe: jag tror på ftjnbernaS förlåtelfe. $et 
ljuå, fom genom beSfa orb befrarbeS ben fämpanbe, mar obeffrifligt. 

Sr 1507 blef Sutfjer preftmigb famt följanbe året profeåfor 
mib bet nyligen inrättabe nnioerfitetet i SSittenberg od) tittifa för- 
foljerbe mib ftabSförfamtingen. SDe föreläsningar od) prebifningar, 
fom tjan nn l)ött på grunb af fitt embeteå pligt, tillmnnno Ijonom 
fnart en omanlig uppmärffamljet od) ftort rtjfte. 

år 1510 företog Sutljer i fötjb af förmäns uppbrag en refa 
titt Sftom. §an fyabe längtat att fe benna ftab, ber $aulu§ od) få 
många fjetige lefmat odj bott, odj ber friftenr)eten§ öfmertjufmub, 
påfroen, Ijabe fitt fäte. 2)e erfarenheter, fom l)an nu inljemtabe om 
påfmenS merlbSliga finne, prefterneS od) munfarneS gublöfa lef* 
merne famt fjela ftirfanS bjupa förfall, mädte l)o§ l)onom ben lifti* 
gafte Ijarm od) bebröfmelfe. 2)e§fa erfarenheter utöfmabe od ett 
migtigt infltitanbe på fjartS beteenbe i bet följanbe. 

Wc 1512 blef §an boltor i geologien. §an §abe mer än en 
gång mägrat att emottaga benna utmärfelfe od) gjorbe bet nu meb 
fruftan od) bäfman. ©mettertib blef äfmen bofioråmärbigljeten ljo= 
uom frambeleå titt ftöb, att ben ftunb boftoråeben uttrtidligen ålabe 
Ijonom att i trosfrågor liåtta fig uteflutanbe mib ©ub§ orb. 

(Stt pav år fenare gjorbe l)an befantffap meb ben fromme od) 
lärbe Sfifyiip SD^elan^t^on, fom 1518 blef profeSfor i grefiffa fprå- 
let mib SBittenbergS Ijögflola famt Sut^erS reblige mebarbetare od? 
trogne män, 

2. 

Ett bland de vederstyggligaste missbruk, som på den 
tiden i kyrkans namn och under gudlighetens täckmantel 
bedrefvos, var aflatshandeln eller meddelandet af syndaför- 
låtelse for penningar. Det var ock detta gräsliga ofog, 
som blef den närmaste anledningen till Luthers uppträ- 
dande såsom reformator. 



414 

Ar 1517 lät nemligen påfven Leo X genom aflatsför- 
säljning insamla medel till förmån för Peterskyrkan i Rom, 
hvilken byggnad då skulle fullbordas. Försäljningen i 
Tyskland var anförtrodd åt erkebiskopen af Mainz, som 
åter utsände munken Tetzel att gå sina ärenden. Luther 
utgaf då en skrift, hvari lian allvarligt bestraffade det skänd- 
liga ofoget. När detta icke balp, uppslog han på kyrko- 
dörren i Wittenberg de väl bekanta 95 satserna, uti hvilka 
aflatshandeln samt andra villfarelser och missbruk, såsom 
lärorna om skärselden, brödets och vinets förvandling, ger- 
ningarnas förtjenst inför Gud, messoffret, helgondyrkan m. 
m. strängeligen ogillades och förkastades. 

Dessa satser väckte ett oerhördt uppseende. Munkar 
och prester förfärades och vredgades, men tusentals hjertan, 
som suckat under påfvedömets ok och nu anade uppgång- 
en af en bättre dag, klappade af tacksamhet och glädje. 

Påfven begärde, att Luther såsom en Guds föraktare 
och kyrkans fiende skulle beläggas med det svåraste straff 
eller sändas till Rom, men denna begäran bifölls icke af 
hans landsherre, kurfursten Fredrik den Vise, hvilkens 
hjerta allt mer böjdes till sanningen. 

Sedan föranstaltade samtal och disputationer, genom 
hvilka man sökte förmå Luther att återkalla sina satser, 
fruktlöst aflupit, blef han af påfven bannlyst år 1520. 
Men den utfärdade bullan eller påfliga skrif velsen om bann- 
lysningen uppbrändes af Luther offentligen i studenternas 
och andra personers närvaro med de orden: eftersom du be- 
dröfvat Guds helige, så fortare dig den eviga elden. 

Följande året instämdes Luther inför riksdagen i 
Worms. Hans vänner rådde honom att uteblif va, men han 
for oförskräckt åstad, efter att hafva erhållit kejserlig lejd 
eller löfte om säkerhet. Här uppträdde Luther inför Kej- 
saren Karl V och hela den lysande riksförsamlingen. För- 
sta dagen begärde han, ovan att tala inför en sådan åhö- 
rarekrets, någon tid att samla sina tankar och bereda sig 
på sina ord. Andra dagen talade han deremot med en fri- 



415 




416 

modighet och kraft, som slog alla med häpnad, så att visst 
mången tänkte på Herrens ord: "när de nu draga eder 
fram i synagogorna och för öf verheten och för de väldige, 
hafver ingen omsorg, hvad och huruledes I svara eller hvad 
I säga skolen; ty den helige Ande skall lära eder i sam- 
ma stunden hvad I säga skolen." När han till slut tillfrå- 
gades, om han ville återkalla hvad han i sina skrifter ytt- 
rat emot påfvens lära, svarade han, att han intet ville åter- 
kalla, så vida han icke genom Guds klara ord öfverbevisa- 
des om misstag, enär det icke vore rådligt att något göra 
emot sitt samvete. Han slutade sålunda: "här står jag och 
kan icke annorlunda; Gud hjelpe mig ! Amen." 

Kejsaren erhöll visserligen från flera håll rådet att bryta 
sin försäkran och öfverlemna Luther åt bålet, liksom en 
tysk kejsare omkring 100 år tidigare handlat med Luthers 
föregångare, den fromme Johan Huss, som brändes under 
kyrkomötet i Costnitz år 1415. Men Karl V vägrade be- 
stämdt att begå ett så skändligt löftesbrott. Luther fick 
således fritt afresa, men förklarades icke långt deref ter af 
kejsaren i akt, d. v. s. stående utanför lagens skydd. Och 
då fienderna öfver allt vaktade på honom, lät hans beskyd- 
dare kurfursten, i hemlighet föra honom till Wartburgs 
slott, der han lefde en tid, visserligen i en slags fången- 
skap, men tryggad för fiendtliga angrepp. Här arbetade 
Luther ifrigt på öfversättningen af bibeln till tyska språ- 
ket och det med den framgång, att nya testamentet på 
tyska utkom 1522. Äfven författade han under vistelsen 
på Wartburg några andaktsböcker. 

Under Luthers vistelse på Wartburg, som han kallade 
sitt Pathmos, uppstodo söndringar och oroligheter i Witten- 
berg, der någre Luthers anhängare med Carlstadt i spetsen 
på ett våldsamt sätt störde de katolska ceremonierna, ka- 
stade bilderna ut ur kyrkorna, nedrefvo altarena och yrka- 
de, att det andliga ståndet skulle afskaffas. Ännu längre 
gingo vederdöparne, som icke allenast smädade barndopet 
och föraktade nattvarden — h varför de i Luthers skrifter 
ofta nämnas med namnen sakramentssvärmare eller säkra- 



417 

mentsskändare — utan ock ville afskaffa all verldslig sty- 
relse och ordning. Luther lemnade nu Wartburg och upp- 
trädde i Wittenberg 1522 på det kraftigaste emot dessa 
svärmiska rörelser och kufvade dem med andliga vapen — 
predikan och bön. Men i flera trakter förenade sig med 
det religiösa svärmeriet en politisk frihetsyra, som dref det 
vilseledda folket till ett beklagligt uppror, kändt under 
namn af bondkriget (1524 och 1525). Luther hade ett 
varmt hjerta för de förtryckte böndernas lidanden och var- 
nade de magtegande f Ör hårda mått och steg ; men då upp- 
rorets raseri gjorde alla förlikningsförsök om intet, kunde 
han ej annat än uppmana furstarne till upprorets sko- 
ningslösa undertryckande. Bondkriget slutade ock med 
nederlag för de upproriske, men dess beklagliga uppträden 
hade tillskyndat Luther djup bedröfvelse och svåra invär- 
tes strider. 

3. 

år 1525 gifte fig Suttjer ttteb en abetig jungfru tvib namn ®a* 
tarina tion 93ora, i Ijnrilfen f)an erfyöd en from odj l)ulb mata, fom 
föbbe fyonom flera barn od) mar Ijonom t åtta ftticfen till t)jelö oå) 
ftöD. o 

tren 1527 odj 1528 moro för Sitteer fmåra öröfningSår. §an 
måfte ftänbigt fämöa meb fafratnentgfmärmarne od) anbra miEolä= 
rare. @n förfärlig peft fjärjabe i SBittenberg od) bortrtjcfte flere af 
8utl)er§ männer. Nertill fommo få ttml honliga libanben fom 
inre anfäftmngar. (Såfom prof på §an§ bönerop unber f jutbomenå 
nöb tid ©erren må benna åf åttan anföraå: "§erre, min lare ®ui}, 
bu met, fjuru gerna jag jMe utgjuta mitt blob för bitt orb§ \tntt, 
men jag är titt äfmentt)r§ omärbig bertitt. Qag mitt gerna bö, om 
big få täcfe§ ; må blott bitt namn foarba lofmabt od) prifabt, eljmab 
bet ffer genom mitt lif eller min böb. Om bet är bitt betjag, totU 
jag gerna tefma för be gubfruftigeS ffutt. Wien är ftunben fom* 
men, få gör fåfom big täcfe§, tt) bn är tjerre öfmer lif od) böb." 

(Seban Sutljer tittfriftnat, anftälbe fjan i många förfamlingar 
oifitationer meb trägna förför, ^marmib follet unbermifabeå od) för* 

27 



418 

manabeS. gör att t någon ntån af^jel^a ben förfärliga ofunnig* 
Ijeten, fom mib oifitationema förmärfteå, ntgaf fjan 1529 fin Utta 
fatefe§, atta§ mår mälfignabe Barnalära. £itt bruf för lärare odj 
anbra mogne !riftne ntgaf l)an äfmen ben ftörre fatefefen. 

©amma år antogo be, fom ffilbe fig ifrån ben påfmiffa läran 
od) anflöto fig titt Sitteer, namnet proteftanter, Ijmitfet namn inne- 
bar, att be protefterabe emot etter mägrabe att erfänna be påfmiffe 
furfiarneå förorbningar oå) bomar i religiöfa mål. 

llnber tiben Ijabe furfurften grebrif ben mife, £utl)er§ Bef!t)b* 
bare od} män, aftibit od) fått titt efterträbare- fin brober goljan ben 
ftånbaftige, fom mar en tifa tro.faft befännare af ben rena eoange* 
tiffa läran, fom företräbaren marit. 

fe 1530 infemnabe proteftantema mib rifébagen i 2!ug§burg 
fin tro§befännetfe, affattab i 28 punfter. S)enna ffrift, fom är mår 
ftirfa» förnämfta befännelfeffrift (ftimboliffa bof), är författab af 
SMancfjton, men grnnbab på några af Sutljer fornt nppfatta ar* 
tillar. o 

år 1532 bog Inrfnrften Solman ben ftånbaftige odj efterträbbeå 
af fin fon Qoljan grebrif, benfamme fom författat pjalmen -fto. 254 
i fm. pfalmbofen. 

S)e följanbe åren tittbragte Sutfjer i SBittenberg, träget förfel- 
fatt meb prebifanbe, böderå författanbe, refor, råb§ mebbelanbe i 
anbliga od) merlb^tiga ämnen famt en mibfirädt fjälamårb. år 
1534 ntlom r)ela bibeln öfmerf att titt tnffa fpråfet af Sut^er od) 9Jie= 
tandjton. götjanbe året ffref l)an fin ^ärliga utläggning af bref= 
met titt be @atater. 1537 författabe l)an be (Sdjmatfatbiffe axtxh 
lame, fom tjenabe titt förftaring af åtffittiga läropunfter. 

fe 1539 fött 3Mand)tl)on i en böblig fjufbom. Snt^er be* 
" rättar fjelf l)ärom: "2)å måfte mår §erre utljärba en riftig ftorm- 
löpning, gag ropabe l)onom öronen futta meb åtta fjan§ löften, 
fom finnan i ben petiga ©.frift." (£fter bönen fabe £utf)er titt ben 
fjufe: "mar mib gobt mob, $l)itip. £)u ffatt ide bö. ®if ide fmår* 
mobetå anbe mm odj) blif ide bin egen mörbare, utan fatt bin för* 
tröftan på §erren, fom fan håbe böba od) göra lefmanbe, hå\>t fåra 
0$ läfa." Stteb bt)Itfa tröfteorb nppmnntrabe l)an ben fjufe, fom 



419 



febern fjetf tjttretbe: "om icfe Sntfjer genom fin nörttmro odjj hön 
tydt mig nr böbetråtoålb, fyabe jag tvaxit förgången," 



Liksom Luther var en ömsint och trofast vän, så var 
han ock den trognaste make, fader och husfader. Hans 
kärlek till sin hustru var förenad med en djup vördnad 
för äktenskapet såsom en gudomlig stiftelse, och glädjen 
öfver sin egen husliga lycka uttalade han ofta i ett högt 
loford öfver äkta ståndet. Om barnen yttrade han: "Barn 
äro äktenskapets härligaste underpanter. De tilldraga och 
stärka kärleksbandet mellan makarne i förunderlig grad." 
Han var allvarsam och sträng emot barnen, när de felade, 
men älskade dem innerligt samt både läste och lekte gerna 
med dem. Bekant är hans djupa sorg vid sin trettonåriga 
dotter Magdalenas bortgång år 1542. Dervid uppmuntrade 
han dock sin hustru och talade härliga ord om uppstån- 
delsen. "Ack, kära lilla Lena," yttrade han, "huru godt 
har du det icke nu ! Du skall åter uppstå och skina som 
en stjerna, ja, så som sjelfva solen. 1 ' Till en vän skref 
han: "du har väl hört, att min kära Lena blifvit född på 
nytt till Kristi rike. Ehuru jag och min hustru icke borde 
göra annat än tacka Gud och glädjas öfver en så salig 
hädanfärd, är dock faders- och modershjertats natur sådan, 
att vi icke kunna tillbakahålla suckar och tårar. Högtlof- 
vad vare emellertid vår Herre Jesus Kristus, som kallat, 
utkorat och upphöjt henne ! Gifve Gud, att jag och alla 
de mina kunde föra en sådan lefnad och få en sådan död. 
Derom beder jag all barmhertighets och hugsvalelses Fader." 

Om sina tjenare och sitt husfolk hade Luther den 
trognaste omvårdnad både i lekamligt och andligt afseende. 
De predikningar, som äro intagna i hans s. k. huspostilla, 
äro till största delen hållna i Luthers hem för husfolket. 
De dagliga bönestunderna med husets medlemmar voro 
bland hans käraste sysselsättningar. Vid måltiderna be- 
gagnade han alla anledningar, som förekommo, att tala 
undervisande och förmanande ord. Efter måltiden sjöng 



420 

han gerna med barnen och bordskamraterna, ty han älska- 
de i hög grad sång och musik. En gång, då han hört en 
skön andlig musik, utbrast han: "när Gud redan i detta 
lifvet, som är så fullt af orenlighet, förunnar oss sådana 
härliga gåf vor, hvad skall då icke blifva i det tillkommande 
lifvet, der allt skall vara fullkomligt ! Här är det ju blott 
styckverk." 

Luthers frikostighet mot hjelpbehöf vande var utomor- 
dentlig. "Gud är rik," sade han vid tillfällen då fattige 
anlitade honom, "han kan gifva mig något annat i stället." 
En gång, då penningar ej funnos i kassan, gaf han bort 
en silf verbägare till en fattig student med de orden: u Jag r 
behöfver inga silfverbägare. Tag denna och bär den till 
guldsmeden, och behåll hvad han gifver derför." 

I vänners krets var Luther munter och glad. Allvarets 
ord, kryddade med skämtets, flödade då gerna från hans 
läppar. Gladast syntes han dock under umgänget och le- 
karne med sina barn. Julhögtiden och andra fester i hans 
hus beskrifvas såsom synnerligen uppbyggliga och upp- 
lifvande. 

5. 

llnber fina ftfta år f)emföfte§ Sutfjer af froåra fro^téliga iU 
banben, i ftmnerljet ften- odj giftplågor. Stjmtet mar ocffå ofta tteb- 
ftämbt oå) ömtåligt famt ftagomålen öfmer ItftoetS befmärltgljeter 
ftnnbom bittra. §an nmgicfé flitigt meb böbStanfar. SDå en af 
f)an§ närmafte raänner bott år 1542, babian: "färe §erre gefu, 
tag äfmen mig till big från benna jämmerbal." 

Döben träffabe fyonom i f)an§ föbeljeftab ©téleben nnber en 
refa, fom fjan företagit för att nppgöra en förlifning mellan gref- 
roarne af 9ftan§felb. 35 e befmärliga råbplägntngarna mattabe fjo*' 
nom; froåra anfall af be manliga i ramsorna tillfommo, odj fjan \)tU 
rabe en gång till männen 3uftu§ ;gona§, f° m åtföljbe Ijonom: 
"Ijroab fägen 3? 3ag är föbb odj böpt r)är t (gtéleben; tänl om jag 
äfroen tjär frulle få bö." 

2)enna aning befann'abe§. (Stfta bagen af fttt jorbtffo lif upp* 
repabe tjan på latin bet fpråfet: "3 bina f)änber befaller jag min 



421 

cmbe; tm fjar mig återlöft, bu trofaftc ®ub." Unber be fjäftiga pfå= 
gorna uppmanabe §an be närmaranbe tiil flitig bön för eöangelit 
framgång på jorben. 

6e t)är exempel på en af fyatt§ egna fifta böner: "O min t)im= 
meffle gaber, ($ub od) mår grätfare§ gefu ®rifti gaber, att ljug* 
fmatetfeé @ub ! 3ag tadar big, att bn fyafmer uppenbarat mig bin 
lare @on, Qefum ®riftum, på fymitlen jag tror, ben jag I^afmer pre- 
bilat od) befänt, ben jag f)afmer ätflat od) prifat. 3ag beber big, 
min §erre gefu ®rifte, låt min f jäl mara big Befalb ! O f)immetfle 
gaber, faft jag måfte lemna benna troppen od) marber bortrtjdt 
ntur betta tifmet, få met jag för mtéfo, att jag flått eminnertigen 
btifma när big, odj att ingen flått rtyda mig ntur bin fyanb. SSi 
l)afma en @ub, ben ber f)jetper, od) §erren §erren, ben ifrån böben 
frälfar." 

9?är ben fifta ftnnben ftjttte^ nära, tutabe fig 3ona§ öfmer ben 
fiule od) fabe: "Stremörbige faber, mitt ni bö i tron på ®riftu3 od) 
ben tära ni prebilat?" 

2)et ttjbtiga ja, fom Sutfyer fmarabe på benna fråga, mar \>et 
fifta orb f)an uttatabe fyär på jorben. £an uppgaf fin fifta fud ben 
18 februari 1546 IL 3 på morgonen. 

§an§ til förbe3, belebfagabt af gråtanbe flaror, titt SBitten* 
berg od) jorbfäfteå ber. 

§an§ anbe lefmer eminnerligen f)o§ ®ub famt flått od lefma t 
foIfet§,.i lt)rlan§, i menflligfjeten^ l)iftoria. 

122. Kristi stridsmän. 

I pastorshuset uti Torgau satt 

Den veke Melanchton, den starke Luther, 

Bädplägande i vänlig broder krets 

Om Kristi kyrkas räddning och dess frihet. 

Hvar helst de sägo, hängde dystra moln, 

Och tungt bekymmer tryckte deras hjertan. 

För Luther skimrade väl hoppet än, 

Han såg ännu pä tidens vilda böljor 

En räddningsplanka för den kristna tron; 

Men rådlös, hopplös var hans trogne Philip. 



423 



Förlorad syntes honom striden nu, 

Och kyrkans spillror kunde mer ej räddas. 

Då kallas Melanchton från samlingsrummet. 
Bortdomnad, drömmande han går och kommer 
Uti en sal, der pastorns fromma maka 
Med modersömhet undervisar barn. 
Hon lär dem bedja om Guds rikes seger, 
Och barnen knäppa sina händer samman 
Och bedja så förtröstanfullt, så skönt. 
I Philips öga darrar nu en tår; 
Han tänker på de gamla helga orden: 
"Af unga barns och spenabarnens mun 
Har du en magt upprättat." Hoppet vänder 
Tillbaka till hans själ, med klarnadt anlet', 
Med blicken segersäll på nytt han träder 
I broderkretsen. 

Luther såg förvånad 
Sin Melanchtons förvandling, och han sade: 
Hur är det .Philip? Har ett under skett? 
Men Philip utbrast, lågande af mod: 
Vi skola segra, Martin! Jag har sett 
De stridsmän, som för Kristi rike kämpa 
Och bli oöf ver vinliga. 

Så nämn mig, 
Sad } Luther, desse tappre segerhjeltar! 

De äro barn, små, fromma, oskuldsfulla, 
Blåögda, klara ljusbebådare. 
Jag hört dem bedja för Guds rikes seger, 
Och segerlöftet stod pä deras panna. 
För deras böner kan ej Gud tillsluta 
Sin himmel och sin nåd. Vi måste segra. 

Uti rådplägningen blef ljus och hopp. 
Beslut blef fattadt, och som örnar modigt 



433 

Reformatorerna till handling skredo, 

Och Gud var med dem vid det stora verket; 

Han hörde mödrarnas och barnens bön. 

(Assar Lindéblad.) 

123. Georg Stjernhjelm. 

Svenska skaldernas ättelängd har räknat dig som den förste; 
Kraftfull och hög du slog den ärfda bardernas harpa. 
Herkules stod i din dikt vid skiljovägen -från lastens 
Lockelser vände han sig till försakelsen, äran och lifvet. 

12 é. David Livingstone. 

Du är ej mer — och dock du lefver än, 
Du Herrens tjenare och menskors vän, 
I hjertats helgedom hos tvenne folk, 
En ljusets, sanningens och fridens tolk. 
Britannia, gråt ej blott din hjeltes död: 
Blif för hans Afrika hvad han dig bjöd! 

125. Oliver Cromwell. 

Länge som en dunkel, olöst gåta 

Känd och okänd du för häfden var; 

Men dess forskning innan kort skall låta 

Se din bild allt mer som dagen klar. 

För sann frihet stred du, för Guds rike: 

Sällan verlden skådat har din like. 

126. Nordmännens upptäcktsfärder. 

1. 

"Genom vår tids forskning har det blifvit satt nästan 
utom allt tvifvel, icke blott att nordmännen, ättlingar från 
Sverige, Norge och Danmark, upptäckte Amerika 512 år 
innan Columbus såg dess stränder, utan äfven att Nordens 
djerfve sjöfarare grundade kolonier i det upptäckta landet, 
med hvilka Grönland och Island underhöll samfärdsel ända 
till år 1347, samt att det är troligt, att Columbus år 1477 
på Island erhöll underrättelse om det stora landet i vester 
och derefter seglade på sin "upptäcktsresa" i de gamla 



424 

nordmännens kölvatten." — : Så börjar en författare sin hi- 
storia om "Nordmännens färder till Norra Amerika och 
deras kolonier härstädes (986 — 1437)." 

Desse nordmän voro "högsinte, hugstore, mägtige af 
ädla handlingar och lätt ledda genom kärlek, men oböjliga 
mot våld och orättvis magt. Mot främlingar voro de 
vänliga och gästfria, mot vänner trofasta in i döden, ord- 
hålliga, ärliga, tappra, krigiska, aktande äran och friheten 
öfver allt samt älskande stort namn och rykte." Genom 
sin vilja och kraft, genom de bragder och storverk de ut- 
utfört på haf och land och genom de minnen, de efter- 
lemnat, hafva de gjort sig odödlige. 

Från tiden omkring 800 började de s. k. nordmanna- 
eller vikingatågen, hvilka i flesta fall voro plundrings- och 
eröfringståg. Skaror af stridslystne och oförvägne nord- 
bor drogo hvarje år ut för att vinna ära och byte. De 
voro skicklige sjömän, och på sina prydliga drakskepp sågos 
de än vid Englands, än vid Frankrikes och Spaniens kuster. 
Hvarhelst de landstego, följde dem förhärjelse i spåren. 

Alla nordmännens resor till sjös vid denna tid voro 
dock icke af sådan beskaffenhet; äfven i fredliga värf be- 
foro de hafven. De stodo i liflig handelsförbindelse med 
de flesta andra länder i Europa. Talrika äro de fynd, som 
påträffats i Skandinaviens jord, hvilka vittna både om vi- 
kingens krigiska färd och om handelns fredligare värf. 

Märkligast bland fredliga färder under denna tid äro 
de djerfva upptäcktsresor, som nordmännen då gjorde. En 
svensk, Gärdar Svafarsson, upptäckte år 861 Island, som 
dock icke började bebyggas förrän 874. Under de följande 
60 åren togs hela ön i besittning af nordiske utvandrare, 
af hvilka de flesta voro från Norge. Kort efter Islands 
bebyggande upptäcktes Grönland, hvarest stora isländska 
nybyggen anlades, hvilka ännu i det 14:de århundradet 
fortforo att ega bestånd. 

Då Bjarne Herj ulfsson på sin färd till Grönland blef 
af nordan vind drifven ur sin kurs, träffade han slutligen 
land, hvilket dock ej var Grönland. Ett par dagar seglade 



425 

han nu mot norr med de okända kusterna till venster; dock 
gick han icke i land. Slutligen kom han till Grönland. 
Då han omtalade sin resa, klandrades han mycket för det 
han ej närmare lärt känna det nyfunna landet. 

Isländaren Leif Eriksson tillkommer utan tvifvel äran 
af att vara den förste europé, som beträdt Amerikas jord. 
Denne, som hört omtalas Bjarnes färd och upptäckt, beslöt 
att företaga en resa för att närmare undersöka de kuster, 
som Bjarne seglat förbi. I sällskap med 35 man afseglade 
(omkr. år 1000) Leif och kom efter en lycklig resa till det 
af Bjarne omtalade landet. Först landade de på New-, 
fonndland och sedan på Nova Scotia; efter ännu två dygns 
segling för nordostvind sågo de åter land, der de äfven 
landstego. Detta ställe var det nuvarande Massachusetts. 
Här beslöto de att öfvervintra och byggde sig derför ett 
nytt hus samt undersökte den närliggande trakten. Lan- 
det befanns godt, och Leif och hans män trifdes der myc- 
ket väl. Såväl på grund af landets godhet för öfrigt som 
det, att man der fann vildt växande vindrufvor, kallades 
det Vinland det goda. På våren återvände Leif med sina 
män till Grönland. 

Derefter begaf sig Leifs broder Thorvald på upptäckts- 
färd till Vinland; honom åtföljde 30 män. Om vintrarne 
hölio de sig stilla på samma ställe, der " Leif Öf vervintrat, 
men då våren kom, begåfvo de sig ut för att undersöka 
landet. Just som de hade beslutat anlägga ett nybygge, 
anföllos de af infödingarne (eskimåer) och Thorvald blef 
dödligt sårad. I sin dödsstund rådde han sina män att 
som snarast resa hem, hvilket de ock gjorde. 

Våren 1007 begaf sig Thorfinn Karlsefne till Vinland 
för att derstädes anlägga ett nybygge. Hela hans sällskap 
bestod af 3 skepp och 160 personer, hvaribland äfven fun- 
nos några qvinnor; äfven medfördes boskap. Der de an- 
lade nybygget, påträffades "sädesåkrar (förmodligen majs), 
ccli vindrufvor växte på höjderna: hvarje bäck var full af 
fiskar och en stor mängd djur af alla slag fanns i skogar- 
ne." Stället kallades Hop, det nuvarande Mount Hope. 



426 

2. 

®et bröjbe ide länge förrän ntjbrjggame fommo i beröring 
meb laiibet§ inföbiiigar od) en bt)te§l)anbetfom tid ftänb. Xt)orftnn 
fyube fin Imftru ®ubrib meb fig od) på töåren 1008 föbbe t)on en 
fött, fom fattaöeå ©uorre od) t)töilfen fåtunba töar ben förfte inföbbe 
notbmannen i norra toerira. — ©mettertib uppfotn ftrib mellan 
Sfjorfinnå fol! od) inföbiagarne. ^orbmännen fegrabe, men %$ox- 
finn infåg liftöäl, att t)an ide i långben ffutte funna fämpa mot be 
talrifa fienberna, tjtnarför fjan fann bet råbtigaft att återtöänba till 
®röntanb, bit tjan anlom fommaren 1011. 

glera anbra 2Binfanb§färber omtalad båbe i M ll:te, 12:te 
od) 13:be årljunbrabet. SBäl fauner man ej meb fäfert)et M om= 
fång fotonierna i bet nrja lanbet antogo, men man töet, att be fom 
emigrerat titt SSintanb tnoro rätt många. 2)e nebfatte fig bel§ i be 
gamla nrjböggena, od) bet§ antabeå nöa, od) genom enighet od) tap* 
pert)et tt)dabe§ bet nöbtjggarne att fföbba od) uttöibga fina befitt- 
ningar. . @n trotöärbig tjiftorieffriftöare (SBatbtöin) uttalar ben 
förmoban, att norbmännenå färber fträdte fig änba till ©arolina. 
görbinbelfen mellan Torben od) SCmerifa fortfor, od) ännu från år 
1437 met fyiftorien att omtala en bå företagen refa från ©rönlanb 
tid SBintanb. Möjligen fortfatteå be§fa färber ännu längre, od) 
minnet af bem töar ej i bet fötjanbe årfyunbrabet t»elt od) Råttet för* 
blefnabt på 3§tanb, ber (£otumbu§ fan tyafroa tjört fägner om SBttt* 
lanbåfärberna töib bet befö! §an (1477) gjorbe på ön före fin 
tDcrlb§be!anta upptädtårefa. 

Sitt norbmännen befölte Sftorra 5ltnerifa od) berftäbeS anlabe 
nrjböggen, beröm töitna ide blott be télänbffa fagorna od) anbra 
fornffrifter, utan äftnen åtflittiga titt mara bågar betöarabe forn= 
ledningar t)är t lanbet. 

Det märftigäfte af fåbana minnen är en gammal runb ften= 
bv.ggitab i ftaben 9?etöport, Stfjobe 3§tanb. 2)en är omfring 25 
fot f)ög od) tjiöilar på 8 runba pelare af 3 fot 2 tum§ biameter 
od) 7 fot 9 lum§ tjöjb från fodeln titt fapitätet. Slfftånbet mellan 
Ijronrje pelare är 4 fot 9 tum, od) be mellan pelarne t)töälfba runb= 
bågarne§ Ijöjb från marlen 12 fot 6 tum. S3öggnaben§ biameter 
tntöänbigt är mellan ttöå mibt emot ^maranbra ftåenbe pelare 18 



427 

fot 9 tum, Sjocflefen af fjelftoa muren oftuan fjtoalftoen är om= 
fring 2 fot. 

9Jleb att fannolifljet är benna btyggnab uppförb af norbmän/ 
troligen unber llOOOtalet. gtera mer etter minbre lifnanbe run* 
ba ftenböggnaber finna§ i Torben, ber be marit odj titt en bd ännu 
äro anmänba fom förfor. £>et är berför möjligt att nämba runb- 
böggnab af norbmännen begagnats titt förfa. §äfberna förtälja 
om en "nitiff biffop meb namnet fton," f)ftrilfen, feban Ijan i föra 
år prebifat å 3§tanb, "refte (1054) titt SBinlanb för att ber förfunna 
friftenbomen§ fauningar för bertoaranbe norbmän." 5lf.oen en bi= 
flop @rif på ®röntanb, "bejlöt (omfring år 1121) att fjelf refa titt 
SBinlanb för att fiörfa be frifte i tron ocf) ommänba bem, fom ännu 
moro f)ebningar." 

(£tt annat minne af be norbiffa Söinlanb^beböggarne är "2fé* 
fonetftenen" mib 21§fonet i 9^a§facr)ufett§. Set är ett 12 fot t)ögt 
ftenbtocf meb en inhuggen "fjättrifining," fom beftdr af "flera latin* 
ffa bofftäfmer famt en rå bilbffrift." t)tt)ilfen af framftåenbe forn= 
forffare "anfe§ mara en ittuftration titt £§orfinn ®arl§efne§ faga." 
— 3 närheten af SBofton fyar man "anträffat murabe forngrifter, i 
fymitfa man jemte menniffoffelett funnit norbiffa jernfmärb." 

£)e§fa äro mittnen, fom "partiffe" l)iftorie[frifmare, tjuru be 
än förföfa, bocf icfe funna töfta, ocf) "norbmännen tittfommer ber^ 
för ben ftora äran att, få nribt ^iftorien fänner, förft bfanb åtta eu- 
ropeiffa folf fjafnm upptäcft Slmerifa, od) bet bröjbe ett Ijatf årtu= 
fenbe, innan föbra @mropa§ folf tjittabe magen titt ben nöa mert= 
ben, möjligen bit toägtebba af fägnerna om norbmännen^ färber. 
Söäl är bet fant, att benna anbra upptäcft af Slmerifa blef af ojem = 
förligt ftörre betöretfe båbe för be£ ocf) (£uropa§ folf än upptäcften 
af SBinlanb ; men äran af att förft fjaftoa funnit ben nöa toerlbåbe* 
len ocf) fatt bo ber, tittljör obeftribligen ^orbenå folf." 

"£ttmb öbe bxahbabt norbmännen^ nöböggen i SBinlanb? 
SSanligen antaget, att norbmännen blefmo nebgjorba af ffrälingar 
ocf) inbianer. £)et är bocf troligt, att en fmårare fienbe än ffräling- 
ar ocf) inbianer t)emföfte norbmännen bå N e på ©rönlanb oå) 1 51me* 
rifa. 3 meblet af 14:be år^unbrabet ntbrebbe fig från Qnbienä 
ötterfta gränjer en peft, fom gicf förf)ärjanbe fram öfmer ©uropa. 



428 

2>en bortrticfte § af 9?orge§ Befotftting odj öbelabe (år 1350) många 
tralter t ©merige, tjmareft ben ftcf namnet "bigerböben." Sftorge 
bref på ben ttben liflig t)anbet meb ®röntanb ; odj fytvab är berföre 
antagligare, än att ben förfärliga pefif mittan förbeä äfmen hit, 
oå) berifrån titt norbmännen§ nt)bt)ggen fjärt SImerifa? (Seban 
morbengeln gått fram öfmer (anbet, lunbe fMtingar odj inbianer 
lätt unberlufma be qmarlefmanbe." 

127. Kristofer Columbus. 

Sedan nordmännens upptäcktsfärder upphört, och det 
af dem upptäckta landet råkat i glömska, lefde . hela den 
då civiliserade verlden i okunnighet om tillvaron af vår 
verldsdel ända till fjortonhundratalet. Greker och romare 
hade förestält sig, att jordens gräns var satt i ett haf, som 
sköljde Europas vestra kuster. De kristna folken bibehöllo 
under många hundra år nästan alldeles samma föreställ- 
ning om vår jords utseende. De förestälde sig henne som 
en i trenne delar styckad platt skifva, hvilande på det stora 
hafvet, hvaraf hon å alla sidor var omsluten. Emellertid 
började vetenskapsmännen först att betvifla rigtigheten af 
dessa föreställningar. Af vissa företeelser drogo de den 
slutsatsen, att jorden icke kunde vara platt, utan måste 
haf va formen af ett klot; och denna sanning började allt 
mera spridas. 

Tillika uppstod i det femtonde århundradet en allt 
mägtigare längtan efter de underbara rikedomar, som trod- 
des vara fördolda i det aflägsna Indien. Detta ledde till 
vigtiga upptäckter. Först kringseglade Bartolomeus Diaz 
Afrikas sydligaste udde, som kallades Goda Hoppsudden, 
år 1486, och Vasco di Garna lyckades ändtligen på samma 
vag uppnå Indien år 1498. 

1. 

Men vigtigare nyheter träffade snart det förvånade 
Europa. En hel ny verldsdel dök upp ur verldshafvet; 
spejandet efter Indien ledde till Amerikas upptäckt. 

Kristofer Columbus, bördig från den rika italienska 
handelsstaden Genua, var en af de djerf väste af tidehvarf- 



429 

vets orolige och äfventyrälskande män. Gripen af den all- 
männa längtan efter Indien och efter nya vägar för han- 
deln och tillika väl hemmastadd med naturvetenskapens 
nyupptäckta sanningar, hade han kommit till alldeles nya 
tankar om den kosa, man borde taga för att nå detta här- 
liga land. Jorden är rund — det visste han; nå väl, då 
måste man ju genom att segla omkring henne kunna vester 
ifrån komma till detta Indien, som man ännu bemödade 
sig att finna medelst den gamla vägen åt öster. Kanske 
vore denna andra väg vida kortare; Indien sades ligga åt 
öster, men kanske vore det ett så stort land, att det sträckte 
sig rundt omkring den andra jordhalfvan och sålunda låge 
närmare för den, som vågade sig åt vester ut på det vil- 
lande hafyet. Slutligen kommo hans gissningar till fast 
öfvertygelse, och de underrättelser, han af andra sjöfarande 
inhemtat, styrkte honom deri. 

Det blef nu blott fråga om att få medel till en upp- 
täcktsresa åt vestern. Dertill behöfdes ej litet, ty med ett 
skepp allena kunde man ej företaga en så vådlig färd, och 
Columbus sjelf egde ej medel till stora företag. Full a£ 
förhoppningar, vände han sig då till regeringarne och er- 
bjöd sin upptäckt först åt Grenua, sin födelsestad, sedan åt 
konungen af Portugal och slutligen åt Spanien och Eng- 
land. Men öfverallt möttes han af misstroende, illvilja 
eller enfaldiga fördomar. Den ene hade ej penningar; den 
andre sökte att åtkomma hans hemlighet för att utan hans 
medverkan finna det land, hvars tillvaro han anade; en 
tredje förklarade honom för svärmare och galning. Han 
delade alla store upptäckares öde att, i bästa fall, länge få 
kämpa, innan deras sanningar vinna erkännande. När hans 
förslag skulle undersökas af spanske lärde, förmenade en 
af dem, att om man på det sättet seglade vester ut på det 
runda klotet, så måste man ju halka allt längre och längre 
ned och slutligen omöjligen kunna komma uppför vatten- 
berget igen. En annan sade, att om der funnits något att 
upptäcka, så måste nödvändigt de gamle greker och romare 
hafva upptäckt det. En tredje kallade hela förslaget gud- 
löst och förmätet. 



430 

Efter fem års ihärdiga försök hos furstar och städer 
såg dock ändtligen Columbus sina sträfvanden krönas med 
framgång. Spanska drottningen Isabella lyckades 1492 att 
besegra och förjaga morerna ur Spanien; i glädjen häröf- 
ver beslöt hon att villfara Columbi begäran, och en flotta 
af tre skepp utrustades för att under hans ledning söka 
upptäcka det obekanta landet. Han utnämndes sjelf till 
kunglig spansk storamiral på alla nya hsf och till vice- 
konung öfver de land och öar, han lyckades upptäcka. 

2. 

grebagen ben 32Iugufti 1492 labe ben Ulla flottan ntfrån lanb 
i närmaro af oräfnetige åffåbare, fom meb blicfar ocf) uppmuntranbe 
tillrop följbe be bjerfme äfmentyrarne till mäg§. 8 början mar 
färben lätt od) mobet friftt fm» be jjöfaranbe, ty be feglabe i !änba 
fartoatten. ätten ett rober gic! fönber. ©enaft anfåg§ bttta af bet 
roibffepliga fjöfolfet fåfom ett otydligt förebub. Set tycfabe» bocf 
(£olumbu§ att åter lifraa bet fjunfna mobet, od) utan ytterligare 
möfcöben nåbbe be i September månab be reban förut upptädta ®a* 
narie^öarna. 2)er lät fjärt taga ffeppen ocf) förjåg fig meb alla* 
r)anba förnöbenfjeter. 

Den 6 (September fatte fig fartygen åter i rörelfe ocf) ftyrbe raft 
mot mefter utåt bet omätliga, t)emttgf)et3fufta mer(b»f)afmet. (£n 
ftabig minb, fom febermera Ijefa tiben gonnabe färben, förbe be re* 
fanberafft framåt, ocf) reban föfjanbe bagen tjabe allt lanb förfmun* 
nit för bera§ blicfar. £et mar ett förfärligt ttflftåttb för tnemtt* 
ffor, fom för förfta gången fågo fig ffilba från tjela ben fefraanbe 
merlben, fom brefroo» omfring af be rafanbe mågorna på brädfiga 
farfofter, fom runbt omfring fig ej fågo något annat än fjimmef octj 
matten, fom förbe» allt mibare framåt utan att meta tjraart ocf) till 
anförare tjabe en oförmägen man, fjmtffen ingenting mtfjte om målet 
annat än bet t fom t) an» inbillning förefpeglabe fjonom. 

Solumbi orubbliga lugn ingaf emedertib beunbran oct) förtro* 
enbe f)o§ fjan»' befattning. Utan att tröttag, ftob fjan bag oct} natt 
på badet meb fänflob ocf) fifare, fof blott några få timmar ocf) an* 
tednabe äfroen bet miufta, fom fjan iafttog. £)er f)an raarfebfef 
ängslan ocf) uebffagenfjet, ber talabe t)an manliga orb ocf) uppmunt* 



431 

rabe be fnotanbe meb löften; odj förmånanbe roar bet roälbe, fom 
f)an öfroabe öfroer finnena. 

©jöfolfetg ängglan o ef) förffräcfeffe tilltog bocf nteb firoarje bag. 
•ftär ffeppen fommo inom paåfabroinbarneå områbe, förbeå be af en 
ftänbtg öftanroinb nteb pilen§ fart mot roefter. £)emta omftänbigfjet 
författe fjömännen t uti beftörtnmg, tö be f)ötto bet för omöjligt att 
fomma tittbafa titt fäberne^tanbet, bå ftänbiga öftantoinbar blåfte 
på benna bel af Ijafroet. Nertill fom, att be fnart fågo fjafroet täcft 
af gräå. £)e trobbe fig mara roib IjaftoetS änbe ocf) fruftabe att 
ftöta på flippor odj ffär. Snart förroanb(abe§ bera§ frultan titt 
förtroiffan; be trobbe fig gå en fäler nnbergång titt möte§, odj be 
meft förfagbe ftätbe meb raferi fin anförare titt anfmar; be fjotabe 
att fafta f)onom öfroer boro, få framt f)an ide roänbe om på ögon- 
bticfet. (£olumbu§ ingaf bem bocf förhoppning, att man nu roore 
nära lanb. §an trobbe bet få mtycfet fäfrare, fom åtflittiga fjöfog* 
lar ftjnteS. 

SDZert fogtarne förfmunno åter; foten gtcf npp odj neb, ännu 
ffögo fartygen pilfnabbt mot roefter. SKanjIapeté förtmiflan länbe 
numera inga gränfer; be mitte bära f)änber på (£olumbu§. (Snbaft 
ben tanfen, att be icfe f)abe någon, fom ffutte funna föra bem titt* 
hata, när fjan blifroit mörbab, aft)öH bem ännu från att taga IjcmS 
lif. <pan begärbe ytterligare tre bågar. Dm man efter ben tiben 
ännu icfe fåge något lanb, få ffutte f)an roänba om. ^å bäta tviU 
for ingingo fjömännen meb motfträfroigfiet. 

antingen betta nu mar blott en Itjcfttg tngifroeffe, etter f>an 
tyabt mera beftämba tecfert titt lanb — nog af, reban följanbe bagen 
nåbbe lobet botten; rör ocr) en qroift meb röba bär fommo flötanbe, 
oct) lanbfoglar fatte fig på mafterna. (Solen fyabe nt)§ gått neb. 
5tnnu fåg man ingenting ; men amiralen lät taga in feglen för att 
icfe unber natten brifmaä mot flippor. Små timmar före mibnatt 
marfeblef l)an på långt l)ått ett lju§ffen. "£anb! £anb!" — ljöb 
nu bet allmänna ropet; man faftabe fig i fjroaranbraå armar, ben 
ene fntiftabe af gläbje t ben anbreå famn, od) amiralen fyabe ben 
gläbjen att fe bem, fom nt)§ förut f)abe t)otat fjanå lif, nu ligga för 
{ina fötter. (£fter bet förfta förtjuåning^rufet iljågfom man ben 



432 

l)ögre pligten ocf) uppftämbe ben gobe ($uben§ lof ur futtafte 
Werta. 

Så foten gicf upp, fågo be en roacfer grön ö framför fig. ©o* 
lumbuå löt utfätta en båt ocf) for, omgifraen af mäpnabt manfmp, 
öfmer titt ön unber fltjganbe fanor od) flattaube frtpmufif. <Span* 
jorerna fågo på ftranben en ftor mängb inföbingar, fom meb un* 
bran odj tjäpnab betraftabe be anfommanbe. (£otumbu§ fteg i tanb, 
lät refa ett lor§ ocfj rjött nrib beg fot Bön meb fitt fotf. Serefter 
tog tjan ön i befittntng för brottning gjabetta* räfning. ^nföbing= 
arne lattabe fin ö (^uanafjant, (£olumbuå gaf rjenne namnet (Sanft 
©aloabor. §on är en af öarna i mifen mettan norra ocf) föbra 
5lmeri!a. 

9tu mar atttfå en nö roerlbåbel upptäcft. Sftrje äfmenttjrare 
ffönbabe i ben förfte upptäcfarenå fpår, ocf) fnart fyabe man fring* 
feglat 5lmeri!a§ fufter ocf) titt od) meb jorbffotet. Tian fann bå, 
att bet ntya lanbet icfe mar bet eftertängtabe Qnbien, fåfom man 
förft trobbe, utan en raiba ftörre bel af merfben. 

(£ofumbu» ficf, t liffjet meb många anbra upptäcfare, fjelf ej 
fförba annat än otacf ocf) förföljelfer. §an ficf ej en gång gifma 
fitt namn åt ben ntja roertbSbeten. @n man tvib namn Slmerigo 
SSeåpucci, fom beffref lanbet, beröfmabe fjonom benna ära. 

128. Förenta Staterna. 
1. 

Efter Columbi död började de europeiska magterna 
snart täfla om herraväldet i den nya verlden, och vinnings- 
lystnaden och magtbegäret ledde till oupphörligen förnyade 
upptäcktsfärder och — plundringståg. Spanien drog först 
vinsten af den stora upptäckten. Dess konung förklarade 
det nya landet för sitt och sände flottor och härar att taga 
det i besittning. Spanjorerna drogo längre mot vester till 
fastlandet och intogo Mexiko och de nuvarande fristaterna 
i Södra Amerika. Våldsbragder och blodiga grymheter 
blefvo den gamla verldens första helsning till den nya. 
Spanske äfventyrare eröfrade med några hundra krigare 
stora och mägtiga riken, och omätliga skatter af guld och 
silfver sändes som röfvadt byte till Europa. Det var dock 



433 

ringa, välsignelse med dessa vinstgifvande företag. Spa- 
nien ^tycktes af alla dessa skatter knappast blifva rikare, 
och de nya länderna skördade allt annat än lycka af sin 
beröring med européerna. De fingo kristendom, men i flesta 
fall en kristendom, som endast fängslade sinnena under 
katolska kyrkans förslafvande herravälde; de fingo euro- 
peisk bildning, men förtryck och elände voro i hennes 
följe. De länder, som då kommo under Spaniens välde, 
hafva väl sedan blifvit oafhängige, men de befinna sig än- 
nu i dag på en mycket låg ståndpunkt af odling och sam- 
hällsutveckling. 

Annorlunda gick det i Norra Amerika; men det be- 
folkades ock af ett annat folk och för andra ändamål, — 
icke af spanjorer, utan af holländare, tyskar, svenskar, 
fransmän och isynnerhet af engelsmän, och dessa kommo 
ej för att röfva guld och vinna ära, utan att bryta bygd 
och skapa sig nya hem och vinna ett nytt fädernesland 
på den främmande jorden. 

De tidigaste försöken att kolonisera i Norra Amerika 
misslyckades mer eller mindre; först i det 17:de århundra- 
det började nybyggen anläggas med bättre framgång. 

De första varaktigare koloniseringarne börjades af Eng- 
land år 1607 i Virginia, af Frankrike 1609 i Canada, af 
Holland 1614 vid Hudson-floden i New York, af Sverige 
1638 i Delaware. 

Den största delen af utvandrarne voro sådane, som af 
förföljelser tvingats att lemna sitt fädernesland. Under 
de bittra partistrider, som herskade i England i det sjut- 
tonde århundradet, lemnade engelsmän i massa sitt fäder- 
nesland för att på andra sidan Atlanten skaffa sig nya 
hem, der de voro ostörde af moderlandets politiska och re- 
ligiösa strider. Desse voro allvarlige och gudfruktige män, 
som just för att bevara sin tros renhet uppoffrat allt och 
i förtröstan på Herrens hjelp vågat sig ut på det stormande 
verldshafvet till obekanta land. 

28 



434 

De af desse frihetsälskande och idoge nybyggare grun- 
dade kolonierna uppblomstrade raskt och vunno hastigt i 
utsträckning. De kommo till det nya landet, frigjorde från 
alla de band, som hade tryckt dem i det gamla fädernes- 
landet; men de öfverlemnade sig dock icke åt oordningar 
och sjelfsvåld. De kände behofvet af ordnad styrelse, af 
]ag och rätt, och de slöto sig tillsammans i samhällen, der 
välmågan och friheten trifdes, der förtrycket hatades, och 
der hvar och en medborgare lärde sig att helst lita på sin 
Gud och på sig sjelf. Desse män hade så många svårig- 
heter och så mycken nöd att bekämpa, de stodo så utan 
främmande bistånd, att egen företagsamhet och kraft blef 
dem det enda medlet till uppehälle och framgång. De 
förvärfvade ock derigenom den sjelfständighetsande, den 
kraftfullhet och raska idoghet, som ännu i dag utmärka 
Norra Amerikas inbyggare. 

2. 

Sfttjbtiggame fommo natnrligtraté ttrib fin bofättning i bet ntja 
lanbet i Beröring meb bef$ nrfprnnglige inroånare, tnbianerna eller 
"röbffinnen," fom be efter fin fjnbfärg fattaZ, odj benna beröring 
blef ej aCCtib af rebligafte art, SSitba ftriber förbeå ofta bem emet= 
lan, od) bet foftabe modet blob, innan folonifterna ltidabe§ tränga 
inbianema unban ifrån bera§ jagtmarf er, ber nn oblingen gicf fram. 
SD^en i långben fingo be förre natnrltgtroté öftoertaget, od) ifrån fn* 
fterna trängbe be oupphörligt allt längre od) längre in ^»å ben roilba 
urffogen§ områbe, od) tnbianerna, fom ej rotHe öfmergtfroa fina fä- 
ber§ toanor, tråfte toifa unban allt längre inåt lanbet. Sftånga neb* 
gjorbeå af be påtränganbe enropeerna, anbra föllo i milliontal offer 
för fiufbomar, fom af be "fjratte" öfraerflt)ttabe§ till bet nt)a lanbet. 
£)era§ antal, fom rött) 5Imeri!a§ upptädt ntgjorbe flera millioner, är 
nn blott ett ringa fåtal. 

$)e f. I. 9^tta @nglanb§ftatema folontferabeS ljufttmb farlig en 
af engetffe puritaner, rjröilfa, förfötjbe t fitt tjemlanb, tjetfre än att 
förnela fin tro, begåfroo ftg liCC Slmerila fåfom ben enba tifffltift^ 
ort, ber be Innbe beruara fin frir)et od) följa fin tro§be!ännelfe. SDe 
lanbftego å $lr)moutl) Sftod.t 3tta§fadjufett§ i december 1620. Öret 



435 

berpå anfabeå $tt)tnontt)fotonien. @nart bitftrömmabe ntybtyggare i 
fåban mängb, ött totb ett enba tillfälle 1500 perfoner lattbftego. 
(Spribba ntjbtyggen anlabeZ otf) ftäber nppförbeå. Söofton erijöH 
raib benna tib fin förfta nppfomft. Strängt retigiöfa grnnbfat* 
fer famt en fträffam otf) titttagfen anbe ntmärfte puritanerna. 

9lero gorf od) 9^ero Serfeti rooro urfprungtigen fyottänbffa nt)= 
btiggen unber bet gemenjamma namnet -fttja -iftebertanb. SDercré 
fjufmubort mar ben ttrib £mbfonftoben§ utlopp roätbelägna ftaben 
9?t)a SImfterbam. Sr 1664 fommo be§fa nt)bt)ggen i engelsmän- 
nenå raåtb, rjroarefter -fttja Slmfterbam fid; namnet 9?em g)orf. 




ETT AMEEIKA^SKT NYBYGGE. 



436 

3)e ftoenffa nt)bt)ggena t Mattare titttoägte oå) förfofrabeg. 
@tt bett)bttgtlanbområbe föpteS utaf inbianerna odj benämnbeå -fttya 
(Smerige. 9fteb inbianerna lefbe be fmenffe folonifterna i ben fiör= 
fta mänffap. @in märfte fienbe fjabe be nti fjottänbarne, ^milfa in= 
fräftabe på bet fioenffa otnråbet. Sitet mer än 17 år bibeljött foto* 
nietx fin fjelfftönbiga tittmaro od) ItidabeS anlägga btomftranbe od) 
toaraftiga nfibnggen. 9Jlert enär mobertanbet, fjetft intoedtabt i ett 
långmarigt frig, ej Innbe lemna folonien nöbig förftärtning, eröf* 
rabeS ben ftntligen (1655) af t)ottänbame^ 

$ennft)10ania fotoniferabeS af ett fättfrap fromme od) iboge 
qmäfare unber lebning af ben rtyftbare SBittiam $enn, fjroilfen an= 
tabe ftaben ^Stjilabelptjta — grlänbaren Sorb Baltimore grnnbabe 
folonien $cart)tanb, fom btef en tittfttiftSort för fatfjottfer. — gör* 
följba franffe fjngenotter ftogo fig neb i ©arotina; febermera bör- 
jabe äftoen engelsmännen anlägga nt)bt)ggen berftäbeS. — (£n mem= 
niffoälffanbe man 3<afob Oglettjorpe nttoerfabe, att (Georgia opp* 
nabeS fåfom en friftab för be "fattige odjnöbtibanbe;" fyåx nebfatte 
fig äftoen många förtrtjcfta ttjfla proteftanter. — Virginia mar af 
alla beSfa nt)bt)ggen bet ätbfta. ©et ntfågS reban 1584 af engelS^ 
mannen fRateigf) titt fotonifationSort od) nppfattabeS efter ben 
"jungfruliga" (oirgin) brottning fåtifabett). Daltabt "lanbet töar 
bet bäfta nnber fölen/' fjabe folonien ingen framgång; tt) i liffyet 
meb fpaniorerna tooro öirginiafararne lata od) törftabe blott efter 
gnlb od) äfta pertor famt fommo fnart i öppen fienbtfigfjet meb in- 
bianerna. wc 1607 grunbabeS folonien QameiStottm, l)mitfen Ijabe 
bättre framgång. Xitt SSirginien utioanbrabe en flor mängb engel= 
ffa abliga familjer, fjmitfa togo i befittning ftora fträcfor af oei ntja 
lanbet. Spånga af beSfe "förnäma tjerrar" tooro lata od) f)ötto fig 
fjetftoa för goba att nt)tja t)£a od) fpabe. gör att erhålla arbetare 
införbeS nn i folonien bet ofrtftliga odj förbomttmrba ftaftoeriet. Q 
"Sluguftt 1619 anfom ett Ijottänbfft ffepp titt gameStoton, mebföranbe 
20 negrer, fjmitfa fåtbeS titt ben l)ögftbjubaube. ©etta mar början 
titt negerflafmeriet, benna ben märfta trälbom od) ffänbliga menni* 
ffofjanbet, fom nnber årtmnbraben mar en ffamftäd för 5Imerifa. 

Unber bet engelsmännen fålnnba bets foloniferabe odj bets 
unberlabe fig näftan fjeta fuftfträdan tängS Atlanten, framträngbe 



437 

fransmännen läng§ ©t. Samrencefloben, be ftora tnfjöarne otf) W\& 
ftéfipptflobett änba neb tia äfterifanffa tmfen. 2)e g-orbe anfaraf 
på &anaba fornt Jjela lanbfträcfan mellan Meg^anöbergen i ofter 
odj Stttépfippifloben i mefter. £ela Detta tanbområbe fallaDeg 
mcb ett gemenfamt namn 9?öa granfrife. (Samuel (££jam{)lain, 
"be franffe lotonterno§ i (£anaba faber," nnberföfte lanbet omfrtng 
©t. öarorencefloben od) antabe Cluebec. 3alob äftarquette grun* 
babe bet förfta europeiffa nöbtjgget i 9ttid)igan. 

Spanjorerna innehade Florida, hvarest de grundlade 
nybyggen samt 1565 staden St. Augustine, den äldsta stad 
i Förenta Staterna. 

Samtidigt med att kolonisationen af den nya verlden 
hastigt tillväxte, fortfor ock striden mellan de europeiska 
magterna om herraväldet härstädes. Denna strid fördes 
synnerligast mellan England, Frankrike och Spanien på 
europeisk mark, men äfven kolonierna i Norra Amerika 
blefvo indragna i deras moderlands krig. De engelske och 
franske kolonisterna lågo i nästan ständig fejd med h var- 
andra. Med blott korta mellantider fortfor denna strid 
under en tidrymd af 74 år (mellan åren 1689^1763). Den 
långvariga och blodiga striden slöts ändtligen genom fre- 
den i Paris i Februari 1763. Fransmännens kolonialvälde 
i Norra Amerika var tillintetgjord^ och England hade kom- 
mit i besittning af hela det nordamerikanska området från 
Hudsons Bay och Labrador i norr till Mexikanska viken i 
söder, från Atlantiska hafvet i öster och Mississippifloden 
i vester. 

England hade blifvit en stormagt; dess välde hade be- 
tydligt tillväxt både i den nya och gamla verlden; men 
dess statsskuld hade ock betänkligt blifvit ökad. Kort efter 
fredsslutet i Paris förklarade Englands statsmän, att de 
nordamerikanska kolonierna borde bära en del af denna 
börda och att parlamentet egde rätt att beskatta dem. 
Men kolonisterna, hvilkas frihetskänsla genom sjelfstyrelse 
och sjelfhjelp blifvit utvecklad, vägrade att underkasta sig 



438 

en dylik beskattning, och enär de icke egde någon ställ- 
företrädare i Englands parlament, påstodo de, att detsamma 
icke egde rätt att skattlägga dem. Långt ifrån att akta 
på denna invändning framhöll engelska regeringen med 
magtspråk sina fordringar och utfärdade egenmägtigt en 
tulltaxa, som belade flere handelsartiklar, hvilka infördes 
till Amerika, med afgif t. Missnöjet blef allmänt och det 
växte ännu mer, då det blef kändt, att parlamentet ålagt 
kolonierna den ryktbara stämpelskatten. 

Dermed var det afgörande steget taget. Amerikanerna, 
hvilka i allmänhet hyste en djup vördnad för Englands 
konung och en varm kärlek till det gamla moderlandet 
och hö] lo öfver allt på dess språk, dess minnen, dess seder 
och lagar och kände sig som verklige söner af sina fäders 
land, men hos hvilka äfven sjelfständighet och kärlek till 
friheten var gemensam — desse amerikaner skulle icke lida, 
hvad de måste anse som en kränkning af sin rätt, Vikande 
för det allmänna och högljudda missnöje, som uppstod in- 
om kolonierna, gjorde val parlamentet några eftergifter, 
men fortsatte dock att göra sitt godtyckliga öfvervälde 
gällande. 

Virginia trädde i spetsen för en rörelse, som allt häf- 
tigare i ord och allt våldsammare i handling vände sig mot 
moderlandet. Bland puritanerna i Massachusetts var jäs- 
ningen mycket stark. Möten höllos, beslut fattades, och 
man beredde sig till kamp för frihet och sjelfständighet. 

4, 

3 början af September 1744 fatmttattträbbe titt en fongreft i 
^tlabelpfna ombnb från 12 Monter. Siftoab af en l)ögftämb fo- 
fterlanb§fän§ta, uppfatte benna förfamitng en förftaring om Slme- 
rifa§ rättigheter, grtfjetéröretfen blef allmän, od) på många ftäHen 
gjorbe§ reban Iraftiga förberebeffer att möta toålb meb toålb. 

©nglanb jttmbabe att meb mapenmagt ftäfja "npproret." 3 
(Eoncorb, en ide långt från Söofton belägen ftab, §ofot fotomfterna 
famlat ftora förråb af frtg§förnöben£)eter. Sttot benna ftab fram* 
rtycfte en engetfl trnppfttyrfa, förftörbe förråben od) anträbbe feban 



439 



fttt återtåg. ?D?en roib Sermgton mötte» bert af ben unber tiben 
famlabe amerifanffa milifen. §är !otn bet titt en Kjet brabbning, 
oå) engelsmännen ffutte ntan tmiftoel libit fattfomligt nebertag, om 
icfe unbfättning fommit bent titt tjjefy från Söofton. Utmattabe bro- 
go be fig ttttbafa titt S5nnler §itt, ber inom f ort en nt) blobig fam* 
manbrabbning egbe mm. 

©laget mib Sermgton ftob ben 18 5tyril 1775 oå) mib Söunfer 
§itt ben 16 Snni famma år. SD^eb beSfa håba ftriber börjabe bet 
norbamerifanffa frifjetåtriget. 

£)en få börjabe ftriben förbeå titt ett tydligt fint af en man, 
fom genom "iljärbigtjet, l)ärföraref!tcfligl)et oå) fofterlänbfft u^off^ 
ranbe nit intager en framftåenbe £lat§ blanb f ol!en§ fritjetétjjettar." 
£)enne man mar ®eorg 2Bafl)ington. 

2Baft)ington, föbb ben 22 

gebr. 1732, mar fon titt en rif 

gobåegare i Virginia. Sfteban 

fom tioårig gogfeförlorabe l)an 

fin faber, men er^ött af en fficf* 

lig lärare en gob uppfoftran. 

Unber folonialfnget mellan 

(Snglanb oå) granlrile utmär!= 

te tjan fig genom omanliga nu- 

litäriffa gåfmor oå) en ntom- 

orbentlig tapppertjet. ©om 

20-årig tjngling beforbrabeå 

tjan titt öfmerfte mib proton* 

geokg Washington. feu§ milté. 3Baft)ington mar 

en t)anblingen§ man ; t)an mar flof, ffar^ft)nt, f örfigtig oå) ftånbaf* 

tig famt egbe bet flagg fnitte, fom förmår att bringa orbning oct) 

reba uti attt, 

3 Sttaj 1775 fammanträbbe fongreSfen t $t)ilabelpl)ia. $ett 
föreflog många migtiga fa!er titt beljanbling. 

kampen för r)em, frihet, oå) fofterlanb mar börjab. patrioter 
r)abe i tufental fftmbat titt frigåftnbeplatfen, men be flefta moro oöf* 
tocioe oå) obiciptinerabe. Set ålåg nu fongreåfen att giftua beåfa 




440 

ftaror en anförare. Sen 15 gum roatbeS enhälligt titt fcefätyaf* 
roare öfmer ben amerifanffa armeen öfmerfte (Seorg 28aff)ington. 

HReb bltigfam^et mottog SSaftjington bet gifna migtiga upp' 
braget. 3ften lift ben fräjbabe fonung ©uftaf II Stbotf ben ftore 
morgonen till ben minne§futta od) fegerrifa 6 Sftoöember 1632 meb 
förtröftan fjöng: Sin fa! är @ubå: gacf i bitt fall £)d) i £an§ rjanb 
big anbefall, o.f.to. — , få fatte SBafrjington fin tillit titt £erren ©ub. 

©närt tjabe fjan att lämpa mot näftan oöfmertoinneliga -{må* 
rigfjeter. §onom förelåg ben fmåra uppgiften att förmanbta be 
oregetbunbna, illa ntruftabe ffarorna titt en orbenttig, ptanmä§fig 
§är ; §an ffntte fatta en grän§ för fifmet, afunbfjnfan då) befegra 
fmåfinnet ocf) fjetfmifffjeten Ijo§ fina egna lanbåmän; fjan ffutte titts 
intetgöra fjunbratatå ftämptingar af @nglanb§ ittafinnabe onf)äng= 
are m. m. (5ammet§grant ft)lbe SSaf^ington fin ptigt, ocr) genom 
ftånbaftigfyet oå) bet toålbe, f>an förftob att minna öfmer fina trup* 
per, öfmerftmnno§ efter tjanb åtta fmårigfyeter. 

5. 

Den 4 Juli 1776 förklarade sig de 13 kolonierna, un- 
der namnet Nord-Amerikas Förenta Stater, för sjelfstän- 
diga och upplöste all förbindelse med Eugland. Till sin- 
nebild af den nya republiken togs en fana med 13 röda 
och hvita strimmor samt 13 stjernor. 

England gjorde en stor kraftansträngning för att kufva 
den nya fristaten, och i början hade ock engelsmännen 
framgång. Men snart vände sig krigslyckan, och i tvenne 
drabbningar — vid Bennington den 16 Augusti och Sara- 
toga den 7 Oktober 1777 — blef vo amerikanerna segervin- 
nare. Nu trädde äf ven Frankrike öppet på deras sida, och 
Spanien förklarade England krig. 

Förhållandena hade nu betydligt förändrats, och på 
våren 1778 räckte England handen till försoning; men 
Unionen ville knappt lyssna till Englands förslag, så länge 
det icke ville erkänna koloniernas sjelfständighet. 

Det förödande kriget fortsattes, men nalkades allt mer 
sitt afgörande. I Juli 1780 ankom en fransk flotta, hvil- 
ken förde ombord omkring 6,000 man hjelp trupper. 



441 

Kriget slöts genom en glänsande seger vid Yorktown, 
der den engelske generalen Cornwallis i spetsen för 7,000 
nian måste sträcka gevär och gifva sig med trupper och 
krigsförråd i amerikanernas händer. 

Denna seger uppväckte i Amerika en utomordentlig 
glädje och en förtjusning så liflig, att, som det berättas, 
kongressens vaktmästare, då han hörde berättelsen derom, 
i öfvermåttet af sin glädje föll död till golfvet. 

Fred slöts i Paris den 3 September, då England er- 
kände Förenta Staternas sjelfständighet. 

Efter fredsslutet nedlade Washington sitt öfverbefäl 
och återvände till sitt fädernegods Mount Yernon. Men 
snart kallades han dock åter för att ordna det ännu oroli- 
ga samhället. Under hans ledning uppgjordes en författ- 
ning, som med år 1789 trädde i gällande kraft. Enligt 
denna skola Förenta Staterna utgöra en förbundsrepublik 
och statsförbundets öfverstyrelse bestå af en president, som 
väljes för 4 år, och en kongress (senaten och representant- 
huset), bestående af de särskilda staternas ombud. 

Washington blef unionens förste president, h vilken 
plats han på grund af omval innehade i 8 år, 1789—1797. 

Den store medborgaren dog å Mount Yernon den 14 
December 1799. Han sörjdes af sitt folk såsom en fader 
och välgörare. Och ännu har icke Amerika förgätit den 
store fosterlandsvännen, nej, 

"Skönt strålar i minnenas tempel hans bild 
Vid skimret af frihetens stjerna !" 

Ännu lefver och firas minnet af den man, u som var först 
i kriget, först i freden och först i sina landsmäns hjertan." 

"Se stj ernströdda flaggan, så präktig och grann 

Hon svajar i vårliga ljuset! 
Hur mägtigt hon talar i dag om den man, 

Som lyfte vår frihet ur gruset ! 
Hur bringar hon ej våra hjertan i brand 

Vid minnet af medborgarkungen. 



442 

Som lefde och stred för sitt fädernesland 
Och dog, af de frie besjungen!" 

Sålunda uppstodo Förenta Staterna i Norra Amerika, 
hvilka då voro till antalet 13, nemligen: New Hampshire, 
Massachusetts, Rhode Island, Connecticut, New York, New 
Jersey, Pennsylvania, Delaware. Maryland, Virginia, North 
Carolina, South Carolina och Georgia. 

Sedan Förenta Staterna blefvo fria, hafva de uppväxt 
på ett sätt, som intet lands historia kan visa motstycke till; 
folkmängden utgjorde 1790 ej fullt fyra millioner, men 
uppgår nu till mer än sextio millioner. Staternas antal 
är nu 38, samt 10 territorier och förbundsdistriktet Co- 
lumbia. 

I följd af invandring är nationaliteten mycket olika. 
Landets språk är engelskan, men många invandrare be- 
gagna sitt hemlands tungomål. 

De flesta näringsgrenar stå på en mycket hög utveck- 
lingsgrad. Industrien är i flera rigtningar ganska betydlig 
och högt uppdrifven, så att hon i flera hänseenden öfver- 
träffar de europeiska staternas. 

Fullständig religionsfrihet är rådande, och religionen 
betraktas som en helt och hållet enskild sak, hvarmed sta- 
ten ej har något att skaffa. För folkbildningen är det väl 
sÖrjdt; utmärkt ordnade s. k. publika skolor finnas öfver 
hela landet. Bildningen är ock allmänt spridd, ehuru, syn- 
nerligast i de södra staterna, många finnas, som hvarken 
kunna läsa eller skrif va. 

129. Hjeltars ära. 

Att hälla löften likt med väder. 
Att för ett intet börja kif 
Att akta folks som flugors lif 
Att öda land och krossa städer; 
Att tvätta händren uti blod, 
Och på en enda dag förstöra 
Hvad hundra är ej bättre göra: 
Det kallas tappert hjeltemod. 



443 

Ho listigt lärt att sanning dölja 

Med honstig åtbörd, fina ord, 

Att säga vänskap, mena mord, 

Sin räf med fårekappan hölja; 

Han främst i rang bland statsmän står; 

Till höga värf fins ingen större : 

Han som en hjelte med den förre 

Af verlden ärestoder får. 

Den, som med strängt men ödmjukt sinne 
Slår egna lustars välde kull, 
Som älskar dygd för dygdens skull, 
Som har sin pligt i ständigt minne, 
Som ej af hopp om vinst och nåd, 
Men blott af nit för äran brinner, 
Som hjertan fler än fästen vinner 
Med redlighet i tjenst och råd: 

Den olycksstormen ej förskräcker, 
Den våld med saktmod möta vet, 
Men faran med försigtighet, 
Som jernet glas i stycken bräcker: 
Till nödvärn nyttjar kraft och mod, 
Till dygdens främjan vett och snille — 
Det är en hjelte, som jag ville 
Allena ge en ärestod. 

130. Abraham Lincoln. 
1. 

"£raart felel blott bär en man," odj benne roårt årf)itnbrabe§ 
man i Slmerifa är ntan tttriftoet SIbrabam Sincoln. £an§ beto* 
beffe i menfftigfyetenä bttbning^ oå) f amfjätféfytftoria utgör en raänb= 
punft ifrån ett fämre titt ett bättre fficf oå) ingriper få bjupt oå) 
omfattanbe i fotfenå tif, att ^ttmr^elftjlaftoerietéförbatmetfer b(om* 
[trabe, ber måfte nu frif)eten§ mätfignetfe följa, tö Sincoln gaf åt 
|(afraeriet fåfom en lagbunben famfjätféförfattning böbgfmgget 
Sftörer bet fig ännu i frampaftiga röcfningar, 'få är bet ben böenbe§ 



444 




fifta fåfänga anfträngningar. (Spetfen ffatX bet afbrtg mera funna 
hiuba friheten. 

2)et är oftaft fallet, att ftora män Ijaftoa ett oanfenligt ur* 
fprung, ttfafom ftora ting ofta utgått ifrån en ringa Början. Slbra* 
f)am Sincotn t)örbe titt be§fe man,\)to\U 
fa3 magga ftob tjett unbattfftimb, men 
mib benfamma mafabe oå) fnäböjbe en 
from mober. 3 ftaten ®entucft) 
föbbe§ fjan år 1809. göräfbrarne ut* 
Bt)tte efter några år bet gamla fjemmet 
mot ett nött uti ftaten Snbiana. 
(£tt år f»abe be bott ber, bå mobern bog. 
3lbraf)am Sincoln mar bå 8 år. §an 
fänbe benna förluft få bjupt, att fjan mar 
näftan otröfttig. Stteb fåbanfärte! mar 
fjan fäftab mib fin mober, att fjanfåfom 
fiatSman ocf) unber ttfmets attmar lifa abeaham lincoln. 
fifltgt nunbe§ f)enne, fom bå f)an mar barn ocfj unber lelarne. -Käft 
©ub mar \>ä ocf i>enne fom tjan tittffref, att f)anå tanlar tibigt bro* 
go§ uppåt odj att f)an§ frafter egnabeå åt arbetet, ©åfom go§fe 
§abe f)an en enba önffan, odj bet mar att få läfa bibeln, ur fjnritfen 
t)an tjörbe fin mober få ffönt föreläfa. (Sannolift lärbe ocf mobern 
I)onom läfa, it) fabern mar obemanbrab i benna äbla fonft. §uru 
titterft torftig fjanS ffolbilbning mar, fan man finna beraf, att ben 
inffränfte fig titt ett år§ unbermténing, od) fjnriffen fjäféanfträng* 
ning f)an måft egna för att braga att möjlig förbel af bén förta un* 
bermténingen, förftår man lifa lätt. Sftäft efter bibeln läfte f)an 
Söuntian^- "en ®riften§ refa," 2®fop§ fabler, putarfuä, §enrti 
(£lat)§ odj SBafl)ington§ lif, bocfer ide minft egnabe att bjupt in* 
merfa på en få öppen natur fom Sincoln§. £)d) ba tjela f)an§ bof* 
famling blott utgjorbeå af be£fa böder, berjemte förmärfmabe i an- 
tetets fmett ocf) fjonom få modet förare, f)afnm be utan tmifmel mer 
än en gång blifmit läfta odj begrunbabe. SSlanb fina jlolfamrater 
intog fjan ett framftåenbe rum. £>an fattabe3 "fribåftif tåren," odj 
bet fjoffamma odj fri.bälffabe ffapltjnne, fom prtybbe fyonom i fram* 
tiben ocf) unber bet meft mörbanbe frig albrig förnefabe fig, äfmen* 



445 

fom luftett att milja fe aUa Inliga otf) ide rjafma några fienber. 
måtte reban i barnaren ^afraa marit ftarlt utbitbabe fm§ rjonom. 
9tteb tiltyjelp af frita oct) rot (arbe r)an fig att ftnfma, oct) bå i t)ela 
nejben ingen flrtflnnntg famt§, antitabeå t)an fnart fom orten§ bref* 
ffrifraare oct) raanbe ftg ttbigt att uppfånga anbra§ anförtrobba tan* 
tax oct) återgifma bem tifa afrnnbabt oct) träffanbe, fom be prtibtiga 
bofftäfmer t tjmitfa t)an infattabe bem. 

9Jcen luften titt arbete mar icfe mtnbre ftor än till bofen. §an§ 
förfta tjenft mar t)o§ en t)anbtanbe. 2)å benne tärbe fämta £in= 
co(n§ troget, uppbrog tjan åt tjonom att nebför Stttépfippisftoben 
frafta timmer titt 9cero Orleans 3)et mar ett t)årbt arbete; t)an§ 
lemmar utroecffabe§ tid en groftjet od) ftyrfa, fom gjorbe t)onom ide 
mtnbre bemärft, än t)an å anbenå mägnar feban blef en få framftå* 
enbe perfonligt)et. 2Itt tjanbtera t)£an od) röbja flogarne för ob- 
ting fyabe tjan ifrån barnbomen fått lära t)o§ fin arbetfamme faber. 
Sitt t)oppa§ på frulten af rjroarje gobt od) nrjttigt arbete t)abe mo= 
bern lärt t)onom. 2tbrar)am Stncoln mar atttfå tibigt en flitig od) 
glab arbetare, fom ide mifströftabe om arbetets mälfignelfe. Unber 
fina beföl i 9lem Orleans t)abe t)an fett, t)uru bjupt förnebrab flaf- 
men od) ide minbre ftaftjåttaren moro i fötjb af ben onaturliga ftätt* 
ning be intogo titt tjttmranbra, 

(Efter åtflittiga tydliga färber neb* od) uppför $tt§fi§fippi=fto* 
ben lom 2. att föreftå en liten bobrörelfe för fin fjerre. Unber ben 
bå rabanbe ofäfertjeten i od) för inbianerna§ anfall på nöbtjggarne 
tmungoå be fenare att bilba en flag§ lanbftorm. S. tr»atbe§ att 
träba i*fpetfen för benfamma oct) åbagalabe unber ffärmötglingarna 
perfonlig tappert)et. §an§ lunflaper, till t)rDitfa§ riftanbe rjttmrje le- 
big ftunb offrabe§, uppffattabe§ äfmen. 9Jcan uppbrog åt t)onom 
en lanbtmätareS tjmarjetjanba goromåt. $frt>en inom poftmerfet 
ffutte t)an förföra fig, bå t)an emottog en liten poftbefattning. Wc 
1836 uppträbbe ben anfpråfétöfe mannen mera offentligt, bå f)an 
malbe lagtjrlet titt fitt lefnabgmåt. 2)en feger, t)an mann i fitt för* 
fta förfmar för en anllagab, följbe t)onom feban troget mib åtta titt* 
fälten, ty t)an§ grunbfaté mar att albrig förfmara anbra än fåbana, 
mot Ijmilfa ittmiljan od) onbffan ftämplabe. SDenna £:§ förfte 
ftybbåling roar en t)ett ung man, anllagab för att en afton t)afma 



446 

begått ett morb. SBtttnena nppgåfmo ide blott ttben, när bet ffett, 
utan påftobo {ig äftoen Ijafma fett btt, enär månen ben aftonen allt* 
för ftart ffen, att be funnat mi^taga fig om rätte perfonen. gotfet 
mar reban ftämbt mot ben anftagabe, odj fjelfma bomarena ttycfteS 
gtfma f)an§ fa! förlorab. g fitt förfmar mar 8. fort odj mifabe, att 
månen mib angifna ttb reban för en timme febart gått neb. 

2. 
Det sedliga kräftsår, Amerikas Förenta Stater alltsedan 
1783 ärft af England, hade vid ifrågavarande tidpunkt nått 
en fruktansvärd vidd och inträdt i ett skede, der det vägde 
mellan politiskt lif eller död. Och denna sjukdom var — 
slaf veriet. Det inflytande, de slaf hållande eller södra sta- 
terna så småningom hade förstått vinna i samhällsfrågorna 
var nu så stort, att samtliga Förenta Staterna hotades med 
att blifva slafstater. Friheten stod på spel och den stora 
republikens sedliga magt, som betingar den politiska, var 
i fara att gå under. Med den skarpsinnighet, som aldrig 
lät honom förfela målet, och med den rättframhet, som 
förbjöd honom hvarje halfhet, uppträdde L. mot slafveriet 
på det bestämdaste. På samma gång han i ord och tal 
vittnade mot detta onda, afhöll han sig strängt ifrån alla 
förhastade omstörtningsförsök eller att med våld utrota ett 
så djupt inrotadt ondt i samhället. Han uppstälde satser i 
skarpaste motsats till de gängse åskådningssätten. Huf- 
vudtanken, som han inlade uti dem, var: "arbetet är ära." 
Han ville likasom döda slafveriet och den deraf alstrade 
lättjan hos slaf håll aren medelst arbetet. Gentemot slaf hålla- 
ren framhöll L. den frie arbetaren, oberoende af allt utom 
af en frisk själ i en frisk kropp. Kapitalet, sade L. vidare, 
skall blott vara en frukt af arbetet. Genom arbete går 
vägen till oberoende. Arbetslust och kraft skapar kapital. 
Kapital är följaktligen enligt L. en stark vilja. Invände 
man: arbeta är först möjligt i förening med kapital-styrka, 
så svarade L.: är detta fallet, då blir man en legd arbetare 
och icke en fri. Förut går arbetet, oberoende af kapitalet. 
Detta senare är en frukt utaf arbetet, ur hvilket det så 



447 

oformärkt uppspirar som växten ur fröets I arbetet låg 
L:s kapital. '^Hade Gud, den allsmägtige," så uttryckte 
han sig på sitt kärnfriska språk, "velat skapa ett slags 
menniskor, som blott skulle äta och icke arbeta, så ha r !e 
han säkerligen icke gifvit dem händer, utan blott en mun.'" 
Och denna sin grundåsigt af arbetet fasthöll han äf ven, se- 
dan han blef sitt fäderneslands förste man, eller som han 
måhända skulle velat uttrycka sig: förste arbetare. 

Hvad L. aldrig efterjagade, var folkgunst. Hvar den 
mötte honom, vek han åt sidan. En folkets man såsom 
få varit det, aktade han på dess nöd mer än uppå dess 
bifall eller hot. I lifvets alla lägen och under de mest 
olika omständigheter var han sig öfver allt lik, oberoende 
och fri. Att han var utsedd till något stort, anade redan 
mången, men minst han sjelf. Med förtroende h vilade 
folket vid denne egendomlige man, som det allmänt kal- 
lade den "hederlige Abe," och vid flera tillfällen valdes han 
till ledamot i lagstiftande församlingen. Här förde han 
alltid frihetens talan uti ordningens intresse och bidrog 
väsentligen att gifva åt slaf frågan en sådan betyde! se,. att 
dess rätta lösning icke längre kunde uppskjutas, utan må- 
ste företagas till slutligt afgörande. Han gjorde den till 
en mensklighetens hufvudfråga, till en sedlig lifsangelä- 
genhet. 

För en längre tid hade unionens södra stater vetat få 
sådana män valde till presidenter, som bevakade deras slaf- 
veri-intressen och förlamade alla försök att göra slafveriet 
intrång i sin utsträckning öfver landet. När derföre L. 
1860 såsom president efterträdde en slafveri-vänlig företrä- 
dare, ansågo sig de södra staterna hafva att välja mellan 
slafveriets undergång genom L:s fridsamma statsmanna- 
vishet, eller att sjelfve uppehålla slafveriet genom ett med 
krig förenad t utträde ur unionen. De valde det senare och 
öppnade fiendtligheterna 1861. Ett inbördeskrig utbröt 
nu — ett af de mest förfärliga och blodiga, som af verlds- 
historien blifvit bevittnadt. Hade det kunnat undvikas, 



448 

så hade ingen hellre än den fridsälskande och försonlige 
L. dertill varit benägen, och allt hvad han i detta sinne 
kunde göra, försummade han icke heller. Men kriget var 
oundvikligt, och L. ansåg det såsom ett tuktoris och en 
förödmjukelse. Han kände djupt hela amerikanska folkets ' 
blodskulder, han förstod, att slafvarnes med piskan och 
mordvapnet af pressade tårar och blodströmmar nu skulle 
aftvingas deras herrar, och detta just af dem sjelfva, på 
det att Guds dom skulle blifva så mycket mera uppenbar. 
"När sista blodsdroppen, som negrerna måst offra, infriats 
på våra slagfält af de hvita, då är kriget slut," skall Lin- 
coln hafva yttrat. Han anade då icke, att äfven hans lif 
och blod skulle offras ! 

Så visste Lincoln att ödmjuka sig under den Allsmäg- 
tiges hand. Men en man med sådant sanningssinne som 
L., måste äfven lära att icke mindre djupt känna Guds nåd 
för Kristi skull, än han kände Guds dom för syndens skull. 
Och vi hafva i detta fall särskildt en berättelse, som är 
allt för betecknande för Lincolns andliga lif för att böra 
förbigås. Tillfrågad af en nära bekant, om han stod till 
Herren Jesus uti trosförening, skall han hafva gömt an- 
sigtet i sin näsduk och börjat gråta. Derpå yttrade han: 
"När jag lemnade hemmet för att intaga presidentstolen, 
uppmanade jag mina landsmän att bedja för mig. Jag var 
icke då en kristen. När min son dog — den svåraste pröf- 
ning jag haft i mitt lif — var jag heller ingen kristen. — 
Men när jag for till Gettysburg och betraktade grafvarne, 
som dömde våra döda hjeltar, hvilka fallit för sitt lands 
försvar — der och då gaf jag mig åt Jesus. Jag älskar 
Jesus." 

3. 

spå famma gång Sincoln nteb futfafte atttoar förbe friget ocf) 
intet offer töar fjonom för btjrt för beg fortfättanbe, febern alla 
frebgförföf ttrifat fig fåfänga, intog Ijjan på famma gång titt fina 
motftånbareå perfoner ben meft fjoffamma ftättning. ^åfjänba töar 



449 

betmct f)cm§ eftergifmenfjet od) unbfeenbe ofta en orfaf titt be lama 
oc§ obeftämba röreljer, fom utmärfte Torben t fnnnerl)et t början af 
friget, od) fom gaf fienberna få mtidet mera mob, fom be togo £:§ 
ftora förbragfamfjet för feghet od) ljan§ r)jertegobr;et för fruftan. 
Samma l)offamt)et må od Jjafma uppmuntrat (Sngfanb od) g*ranfri!e 
tid bet bem omärbiga unberftöb, be lemnabe åt föbra ftaterna genom 
ött erfänna bem fåfom en rättmift frigåföranbe magt. 9?og af: £. 
mitte albrig triumfera öfmer fina fienber. göljanbe beltifer od bäft 
2:§ politil fom frigförare. Sitt ben l)ar fina fmaga fibor, är 
t&btigt, men ben febrar f)anå t)jerta. (general ©german beftagabe 
fig mer än en gång öfmer regeringen^ madlanbe od) oftabiga IjåCU 
mng od) mib ett tillfälle, att Ijan icfe fått emottaga några beftämba 
orber f)uru l)au ffutte författa fig mot be ftöenbe från Sftidmaonb, 
ifatt be råfabe i l)an§ roålb. §an frågabe ftutligen £. fjelt öppet, 
om Ijan ffutte låta fånga gefferfon Saöté, flafftaternaS prefibent, 
etter låta l)onom unbfomma? "3ag mitt fäga ©ber något/' fraara= 
be £. /;( £)et mar en gång en gammal ntifterfjetåprebifant. §an tog 
bet rätt fträngt hhhe meb fin lära od) meb öfningen i måttlighet od) 
förfafelfe. ©fter att en bag fja ribit länge i folfjettan, fteg fjan af l)o§ 
en män, fom åt Ijonom tittrebbe en läffanbe bröd. SBännen frågabe, 
om Ijan ide finge tittfätta en liten fjatf broppe af någonting ftarfare 
för att göra bruden rätt mälgöranbe. SHt\, fabe nt)fterf)et3prebi s 
fanten. gag ar a f grunbfaté beftämbt beremot, men, tittabe l)an, 
ide utan en manlig blid på ben beltaganbe männen, om ni lan göra 
bet få fint att utan mitt raetanbe en liten broppe lommer in, få tän- 
fer jag,. bet juft ide ffutte göra mig mrjdet onbt. — (Ser ni, ©ener= 
al," flutabe Sincoln, "min pligt är att' förl)inbra Qefferfon $aoi§' 
fltift, men om ni funbe låta Ijonom ffy utan min toetffap, få 
tänfer jag, bet ffutte ide göra mig mtjdet onbt." 

9^är S. återmalbe§ titt prefibent 1864, erfänbe amerifanffa 
fottet, att f)an mar ben enbe af befj ftatSmän, fom funbe räbba fäber* 
neälanbet. @å ftort mar förtroenbet titt l)onom ; od) i bet bettybliga 
öfmerffottet af röfter framför fina mebtäflare fåg 2. en fattelfe, ftarf 
nog att befegra fyanå böjelfe för ett tittbafaträbanbe. Sftär folfet 

29 



450 

ide mitte pppa Ijonom, anfåg §an fig ide getter böra öfmergifroa 
bet, bå fmårigtjeterna ännu rooro allt för tjotanbe för frebenå 
återfiättanbe. ©tafftaterna ftutte emettertib futtfomligt fro§fa§. 
Wa 8:§ frebåmtberfjanbtingar meb be alltmer o d) mer upprifna 
fienberha ftranbabe, od) t>et btef £. förunnabt att fe fritjeten fegra 
öfroer töranntet meb en fttirla, fom gjorbe fegern titt ben meft futt^ 
lomtiga. ©tafftaterna rcoro nn få raanmägtiga, att be ide funbe 
Jpåfläba flafmarne en af åtta be lebjor Sincofn reban 1862 i fin 
prolfamation af ben 22 ©ept. afltäbt bem. Unionen mar äterftätb, 
od) negrerna rooro fria. 2)en 14:be Slprit 1865 mitte follet fe 
fjonom på ben meft offentliga platfen, fjufroubftaben fyabe att bjuba 
på, nemligen teatern, för att gifma fin gläbje ocfj tadfamfjet luft. 
spå morgonen famma bag uttatabe t)an fig i ett ftatSråb i be meft 
förfonliga orbatag mot be befegrabe od) råbgjorbe om bäfta fättet 
att linbrigaft låta bem fänna fina nebertag od) fnaraft tala beraå 
får. Unber famtatet meb några af be upproaltanbe lom tal på lön* 
morb. £. förltarabe fig ide frulta berför. ■ §an mar fom manligt 
f)iertltg. SJlen ett märletigt betjof att roitja göra allt för be befeg* 
rabe§ bäfta förråbbe t)an nnber bagens lopp. ^de utan en roi{3 
moiroitja gid t)an om aftonen i teatern. §an mitte bod ide ftöta 
folfet etter ftöra bera§ gläbje öfroer Irigetå ftut genom fin frånmaro. 
gnlommen på teatern mänbe§ åtta ögon mot t)onom. ©en öbmjufe 
mannen mar föremål för en t)t)ttning fom lunnat göra Ijanå öbmju!= 
t)et toadianbe od) förleba tjonom att taga fig fjetf äran. §an ftob 
på en t)öjb, ber t>an ffutte funnat fminbta, ber tjan funnat förberfma 
bet ftora mer!, (Bnb utfört genom tjonom. @om ben öbmjula feger* 
minnaren ffutte tjan bö od) på famma gång uttågad ifrån be faror^ 
för fyroitfa l)an§ anbe lätt lunnat fatta ett offer, *på famma gång 
flutte od fyanZ böb btifroa för bet amerilanfla fotlet en eggetfe att 
ide låta rt)da fig ben bfirlöpta fegern ur tjänbema. Dd) lönmör* 
barens luta, fom froåfabe £:§ tmfroub, mar ide ftarl nog att böba 
t)an§ merl. 

4. 
Det, som gör Lincoln så stor, är icke att han utgått 
ifrån samhällets lägsta afsatser och så småningom stigit 
så högt en menniska kunde komma, ty historien har ju 



451 . 

mer än ett exempel härpå; men hvad som gör honom så 
stor är, att han i dessa båda så vidt skilda lägen af lifvet 
är samme man och i dem båda lika stor och framstående. 
Hvar vi träffa honom är han en arbetare i Guds och mensk- 
lighetens tjenst, en arbetare med eftertanke och hjerta, som 
sparar och gifver. Han var en god arbetare, och hans ler 
kände lynne har framkallat en otalig mängd af ordstäf 
och historier, som gissla de menskliga dårskaperna utan 
att såra menniskan, likasom han aldrig glömde aktningen 
för sig sjelf. Den arbetsförmåga, han under kriget ut- 
vecklade, var ovanlig. Han egnade uppmärksamhet åt de 
väldiga rustningarne och stora slagtningarne, såväl som åt 
den arma soldatenkan och de sårade. Sitt dagsarbete in- 
ledde han med bibelläsning och bön kl. 4—5 om morgo- 
nen. I- salarne invid hans arbetsrum väntade menniskor 
utan anseende till stånd och förmögenhet dagligen på fö- 
reträde, som lemnades dem så långt den dertill bestämda 
tiden medgaf. Ehuru de fingo tillträde i den ordning, de 
anmälde sig, hände ofta, att dagar förgingo, innan många 
kunde få tala med Lincoln. När han utträdde ur sitt ar- 
betsrum, måste han oftast tränga sig fram genom massorna, 
som, då de icke kunnat få tillträde till honom, dock 
gerna ville se honom. En dag, då salarne som vanligt 
voro fylda, men vigtiga underrättelser från krigsskådeplat- 
sen nödgade honom att förr än vanligt afbryta de besö- 
- kändes tillträde, stannade han plötsligt sin hastiga gång 
genom ett af rummen. Det var ljudet af ett spädt, gråtande 
barn, som så mägtigt anslog honom. Qvinnan med barnet 
fick genast tillträde, och hennes nöd blef afhulpen. En 
annan gång inträdde i presidentens enskilda rum en herre i 
något ärende. L. var ifrigt sysselsatt med att ordna en 
massa banksedlar. Han märkte genast den besökandes förvå- 
ning och sade: "I sanning, käre herre, må denna syssel- 
sättning förekomma er alltför främmande för min embets- 
manna verksamhet. Men en president i Förenta Staterna 
har jemte sina embetsgöromål äfven en mängd andra smärre 
bestyr och pligter, som hvarken föreskrifvas i konstitutio- 



452 

nen eller äro upptecknade i kongressens urkunder. Här 
ser ni med egna ögon, att jag uppfyller en sådan. Att 
räkna dessa penningar tillkommer nemligen en fattig neger. 
Han ligger nu på sjukhuset och visste ingen att vända 
sig till, som kunde fullgöra hans syssla, hvilken skulle 
hafva blifvit lemnad åt en annan, om jag icke lof vat hjelpa 
honom dermed." Så glömde aldrig Abraham Lincoln gent 
emot sina undersåtar och tjenare, att också han var men- 
niska och att Grud allena var Herren och Konungen. . 




ULYSSES S. GRANT. 

131. Till friheten. 

På 4:de Juli. 
År du blott en vacker flygtig hägring, 
Som bedårar stoftets bundne son? 
År hon smink och blommor blott, din fägring, 
Drömmen lik och blott ett stundens lån? 

— Spörj den lille bakom, burens galler, 
Om du veta vill hvad frihet är. 
Fråga slafven, som för gisslet faller \ 
Och hans dofva rop om frihet lär. ' — 

Du är verklighet, vårt arf, vår ära, 
Du är kung i Vesterlandet än. 



453 



Må vi blott vår stora lycka bära! 
Må vi lefva såsom fria män! 

Hvarför sira dig med ordprål lösa 
Eller fira dig i dans och lek? 
Hvi så myket vin uppå dig slösa 
Eller hylla dig i lustars smek? 




JAMES A. GARFIELD. 

Enkel är den gärd, som jag vill bringa: 
Frihet, moder, slut mig i din. famn! 
Hyddans son, — visst är han arm och ringa, 
Men besegla kan med blod ditt namn. 

Må ej tidens fiärd mitt hjerta villa; 
Mången fri till slaf sig åter gaf. 



454 



Må jag följa dig och tjena stilla; 
Tills du ger din trötte son en graf. 

Du, som ock ett mål för våldet sätter, 
Du, all sannings och all frihets Gud, 
Lär mig älska dina goda rätter ; 
Lär mig lyda utan knöt din' bud. 

132. Benjamin Franklin. 

Benjamin granflin föb= 
be§ ben 17 januari 1706 t 
Q3ofton. §cm töar fort titt en 
croålfabrifant. g Början töar 
t)anbeftämb för bet anbliga 
ftånbet ; men bå t)an§ faber ide 
t)abe mebel att lata t)onom ftu* 
bera, ftufabe t)an l)onom i lära 
t)o§ fin älbre fon 8acob, fom 
mar boftrtjdare Det) af fnuitfen 
t)an bet)anblabe§ på ett mrjdet 
r)årbt fatt. 31 f naturen begaf- 
roab meb ett t lärt förfiånb od) 
oroanligt ftar}) finne, begagnabe 
granftin t)marje lebig ftunb, fom t)an funbe förffaffa fig, till fin 6ttb- 
ning od) förtoärftoabe fig, trotå en unber möbor ttllbragt ungbom 
genom egen itjärbigljet be funffatoer oct) ben förmåga, fom fatte tjonom 
t ftånb att genom orb, ffrift oct) t)anbling btiftoa fina lanb§män§ oct) 
öftoer bufroub t)ela menffligt)eten§ målgörare. (Seban granflin btif= 
mit en fficflig boftrtidare, lemnabe t)an fin ftränge broberg merfftab 
oct) roanbrabe unber många förfafelfer titt $t)ilabelpt)ia, ber t)an tog 
ptat§ fom fättare t)o§ en boftrtjdare. §ar åbrog fig ben enfte, blrjg* 
famme od) !unffao§ri?e imgtingen fnart framftåenbe män§ upomärf= 
famt)et, od) i fimnert)et ffanfte t)onom ftaben§ guöernör fin rmneft, 
inbjöb t)onom ofta titt fitt t)em od) famtalabe gerna meb t)onom t be 
meft ffilba grenar af menffligt metanbe ; ja, t)an upömanabe t)onom 
titt od) meb att i ^ilabelpljia anlägga ett eget trt)deri od) lofmabe 




BENJAMIN FKÅNKLIN. 



455 

bottom bertitt ett förffottéfumma af 100 punb ft., om f>an mitte refa 
titt Sonbon oå) ber ombeförja införet af fttlar oå) maffiner, Ijhrilfa 
man bå ännn icfe funbe ert)å£fa i 2tmerifa. 

©eban fyan förft beföft fina förätbrar otf) flägtingar, återroänbe 
Ijan titt $§itabelpl)ia för att mottaga fnmman, fom §an§ ljöge gynnare 
lofmat pottorn. Sfter lång toäntan erljött Ijan i ftättet för fontanta 
penningar anmténingar odj anträbbe nn fin refa titt Sonbon. 3 
december 1724 anlom ben abertonårige tmgtingen titt bet brittifla 
rifeté merlbåberömba tjufroubftab, fntt af ungbömliga förhoppning* 
ar odj af faft förtröftan på en Itjcflig ntgång af fitt företag. 9Jcen 
ljum Bittert blef l)an ide bebragen, bå l)an erfor, att ben mer menni* 
ffomäntige än pålitlige guoernörenå anroténingar ide tooro toärba 
en cent! fénfam odj utan roänner i ben ofantliga ftaben fåg fjan fig 
för att funna förtjena fitt bröb ttoungen, att åter börja fåfom fättare 
mib ett "boftrtoderi §är lefbe fjan på fitt manliga enfla odj måttli- 
ga fatt, raftlöft arbetanbe på att mibare utbilba fin fjäl odj utöf* 
tvabe genom fin febliga odj fromma toanbel ett mälgöranbe inflätan* 
be på fina lamrater. (£fter ungefär Ijalftannat år återmänbe Ijart 
titt $l)ilabelpl)ia,ber bet flutligen lädabeå Ijonom att grunblägga ett 
eget trtocferi, fom inom fort tib fjabe att gläbja fig åt en fnabb uU 
mibgning. ignom fort förenabe Ijan bermeb äfmen en boffjanbel odj 
förtoärfmabe fig genom en tibffrift, Ijtoart Jjan föfte gagna M att* 
männaS bäfta genom att fpriba funflaper odj lärbomar, ett töifjt rtyfte, 
fom blef allt ftörre genom be nyttiga anftalter, fom *jan träffabe. 
£an grunblabe bet förfta Ijofpitalet i toerifa odj bibrog titt folffocU 
fenbeté förbättranbe, Zift ljan§ älfflingSgöromål ljörbe ftnbiet af 
natur* odj ftatémetenffaperna, odj en fruft af bet förra mar upptäck 
ten af åfflebaren (1749). fflta på praftif! lefnabStotéfjet, flarnet i 
uppfattning odj uttrt)d famt uppftjlba af ben äblafte frtfjetsfärlef 
od) ljumanitet äro be folfffrifter, bref odj memoarer, fom lian efter* 
lemnat. 

§an§ inftgter i famljätteté angelägenheter funno erfännanbe,ide 
blott f>o3 ben engelffa regeringen, fom u^^öjbe Ijonom titt general* 
poftmäftare i be amerifanffa befittningarna, utan äfmen ljoå borger* 
jfapet, fom utfänbe Ijonom titt fin reprefentant i ^enftiloaniaS pro* 
öincialförfamling. 5lttt fjögre fteg ljan§ rljfte, bå fjan mottog upp^ 



456 

braget att mara fin proöinS' fänbebub t Sonbon (1754), toetettj%3* 
a!abemiett ntnämnbe honörn titt lebamot od) flera uniöerfttet titt 
boftor. ©nglanbS tneft framftåenbe ftatSmän begagnabe ftg af 
fjan§ inftgter, Itfafom äfroen tan!en att bringa &anaba i engelsmän* 
nen§ roålb företräbeSroté ntgtcf frän Ijonom. 

2)å Ijan återfom titt fitt fäberneålanb, ftälbe fjan' fig roib nU 
brottet af ftriben mellan folonierna odj mobertanbet afgjorbt på be 
förras fiba, ofy bå engeiffa regeringen lattabe Ijonom titt Sonbon 
för att §öra §an§ åfigter, bibrog f)an§ fanfabe råb tjnfttmbfaftigen 
titt att ftämttelaften återtogs. 2)å mif$nöjet meb ben engetffa re- 
geringen tilltog i Slmerila oå) granftin fjanblabe nteb att fraft odj 
bejlutfamljet titt förmån för fitt fäbernef tanb, ftötte tjan fig få meb 
ben brittiffa regeringen, att tjon fattabe tjonom inför bet hemliga 
råbet oä) fåfom "nppnriglare mot od) fienbe titt engelsmännen" be* 
tecfnabe ben man, Ijroilten ben ftore ftatSmannen $itt fattabe "(gng* 
lanbs oå) menf!ligl)etenS ära." 

2. 

Då man under det långvariga nordamerikanska inbör- 
deskriget slutligen insåg, att man icke i längden skulle 
kunna uppehålla striden mot den öfvermägtige fienden, 
och att man måste se sig om efter främmande hjelp, om 
icke den nyligen bildade fristaten inom kort åter skulle gå 
under, vände man sig med anhållan om hjelp till franska 
hof vet, och Benjamin Franklin afgick som • sändebud till 
Paris. 

Den stora framgången vid Saratoga upptände i Eu- 
ropa å nyo deltagandet för den unga amerikanska frista- 
ten, och F. fann slutligen franska hofvet gynna ett förbund 
med Amerika. Frankrike erkände (1778) icke blott koloni- 
ernas oberoende, utan slöt till och med ett off- och defen- 
sivt förbund med dem. Hela Frankrike jublade öfver detta 
fördrag, och i Paris betraktades Franklin, det skickliga 
sändebudet i den enkla svarta drägten och med det opud- 
rade håret, med den största vördnad, och hvar han gick 
och stod, omgafs han af en mängd menniskor, som helsade 
honom med höga rop. Man liknade honom vid Aristides 



457 

och Cato, vetenskapsakademien utnämnde honom till sin 
ledamot, och dess president hedrade honom vid intagandet 
i detta lärda samfund med att på honom, såsom åskleda- 
rens uppfinnare och sitt fäderneslands befriare, tillämpa 
Virgilii vers: 
"Blixten han ryckte från himmelen ned, från tyrannerne spiran." 

Hans återkomst till sitt fädernesland liknade ett tri- 
umftåg. Sitt åt mensklighetens väl egnado lif krönte han 
dermed, att han inrättade en förening för slafveriets af- 
skaffande. Största delen af sin förmögenhet använde han 
på välgörande stiftelser. Under de sista åren var han hem- 
sökt af kroppsliga lidanden, hvilka han betraktade såsom 
medel att bereda sinnet för ett högre lif. Franklin afled 
den 17 April 1790. Hela Philadelphias befolkning följde 
hans bår, och en enkel minnesvård utmärker den mans graf, 
som lefde och verkade såsom mensklighetens medborgare. 

Franklin hade uppsatt följande grafskrift öfver sig 
sjelf : "Här ligger boktryckaren Benjamin Franklins kropp 
lik bandet på en gammal bok, hvars innehåll är utrifvet 
och på hvilken titel och förgyllning äro utslitna. Men 
sjelfva boken skall icke gå förlorad, utan en gång fram- 
träda i en ny, vackrare upplaga, genomsedd och förbättrad 
af författaren." 

133. En vandrande riddare. 

Här bland oss hans lif förflutit, 
Men hans namn dock skrif vas bör 
Ibland hjeltars, ibland deras, 
Hvilkas rykte aldrig dör. 

Re'n som yngling stred han strider, 
Fattig var, led brist på bröd; 
Vann mer styrka af hvar seger 
Öfver lidande och nöd. 

Blifven man, han genast bjöd sig 
Åt den strålande gestalt, 
Sanningen — den höga, rena; 
Bjöd åt henne lif och allt. 



458 

Främst uppå hans stråt var Bahet, 
Gräslig-, hotande och stygg. 
Lång var striden, hårda slagen, 
Förr'n odjuret böjde rygg. 

Fördomen, det var den andre, 
Som han se'n besegrade; 
Dref den lögnaktige, fege, 
Till hans hem af sorg och ve. 

Följd af sina usla trälar 
Framstod Bruket, menskors tvång. 
Henne ock till sist han fälde, 
Men den kamp var svår och lång. 

Trotsigt se'n sin lans han stötte 
Skarpt mot Opinionens sköld. 
Yerldens store kung emot sig 
Såg han nu med lugn och köld. 

Än en gång med seger stred han ; 
Dödligt sårad dock han föll, 
Men han smålog ljuft i döuen: 
"Sanning segren dock behöll." 

Och hans matta öra hörde 
Jublets rop kring hennes tron. 
Föga sörjde han, att ingen 
Sjöng hans namn i samma ton. 

Trött han var af långa striden, 
Och hans hjerteblod förrann. 
Hopen fram till hyllning hastar, 
Och på kämpen — trampar man. 

Med sin sista styrka ser han 
.Hän till den, han stridde för; 
Låter blicken hvila länge, — 
Höjer den till Gud och dör. 

(Miss Procter.) 

134. Washington Irving. 

Irving var ett af de namn, som hos de transatlantiska 
bildade folken allra först banade väg för öf vertygelsen om 
tillvaron af amerikansk litteratur. Denne framstående för- 
fattare föddes i staden New York den 3 April 1783. Han 



erhöll också namnet efter den man, till hvilken allas blic- 
kar då voro vände — Washington. Det berättas, att en 
skotsk tjensteflicka i familjen, som ansåg, att den store 
mannen borde få se sin lille namne, vid ett tillfälle följde 




landets fader, efter in uti. en bod, sägande: . "Eders höghet, 
här är en pilt, som blifvit uppkallad efter eder." Presi- 
denten lade sin hand på gossens hufvud ochgaf honom 
sin välsignelse, litet anande, att denne pilt under kom- 
mande år skulle för verlden f ramalstra sitt berömda, största 
och sista arbete, "Life of Washington." 

Washington Irwing utmärker sig isynnerhet för sina 
sköna poetiska skildringar ur det verkliga lifvet. Hans 
humoristiska "History of New York" förskaffade honom ett 
fräjdadt namn i detta land, och hans "Sketchbook," som 
utkom 1820, "Bracebridge Hall" (1822) samt "Tales of a 



460 

Traveller," hvilket arbete första gången kom i tryck 1824, 
gjorde honom omtyckt i hela den bildade verlden. Lika 
älskad var han i sina senare tre skissböcker: u The Al- 
hambra ; ,, " A Tour on the Prairies" och "Abbotsford and 
Newstead Abbey." Den intagande humorn och friskheten 
i framställning blefvo honom äfven trogna på historiens 
fält, såsom intygas af hans u The Life and Voyages of Co- 
lumbus." 

Efter en lysande lefnadsbana, under h vilken han äfven 
tjenat sitt land såsom minister i Spanien, afled han, sedan 
han fullbordat sitt sista arbete, "Life of Washington, i sitt 
hem vid Sunnyside den 28 November 1859. 

135. Henry Wadsworth Longfellow. 
1. 

^ä^eltgen torbe någon of be flatber, fom framträbt nnber bet 
fifta ^alftoa årfmnbrabet, fjafttm löcfaté få beröra allmänheten^ äb* 
lafte fänåtor fom Songfettom. gör många år feban tittrabe larbi- 
nal SBifeman, bå l)an talabe om fjonom: "233år fjemtéfer fan roté= 
ferligen ej göra anfpråf på att fjaftoa frambragt benne ffalb ; men 
bet oaltabt tittl)ör l)an of$, tt) fjanå arbeten läfaå oå) beunbraä, 
rjroarrjetft engetffa fpråfet tala§. antingen nri berufaå af f)an£ 
inbillning etter fmefaå af f)an§ melobiffa roer§btiggnab, antingen 
nu uptol)öja§ af t)an§ renaffalbegåfroaå moratiffa unb,ermtémng etter 
meb beltaganbe fjjertan följa (£öangetina§ roanbringar, är jag 
öfroerttigab om att åtta, fom f)öra beåfa mina tittranben, ffola för* 
ena fig meb mig i ben tribut, jag önffar tittegna Songfettoftté 
genius." Dm ett lanb§ fanna ftorr)et ligger i be§ ftore män, tjar 
ingen påffriftftätterteté områbe gjort mer för att upphöja bet ameri= 
fanffa namnet l)emma odj i utlanbet än benne framftåenbe odj 
begåfmabe ffalb ; ej getter är bet antagligt, att tibenS meft bittra 
fmal flått funna minjfa ben färlef oå) beunbran fjanä drifter Ijafma 
tngifmit bet närmaranbe ftägtetä läfare. 

Songfettom är en ffatb fom r)ela roertben förftår. §an är 
ingen mtiftifer, ingen fiare. §an§ fanfabe ftlofoft mebbelar attttb 
någon märbefutt oå) roaraftig tärbom. £>an§ tema är i fjmarje fatt 
tifa enfett, fom t)anå fpråf är metobifft od) behagligt. Dm juft bet 



461 

rätta orbet ottttb är en magt, bå må mäl betma poeté ntomorbent* 
liga fpråfgåfma räfnaä blanb bet, fom fan anfe§ ftå f)ögft t en§ 
mebbetanbe af fina ibeer. 

§enrt) SS. Songfellom föbbe§ ben 27 gebruari 1807 t $ort* 
lanb, aftaitte, Ijtoareft fcanS faber, (Stephen SongfeUom, ibfabe Tag* 
förenat, ®enom ben ftäUnmg fabren inneljabe, ftob bet fonen fritt 
att mälja juft ben lefnabäbana, Ijan hrib mogna år önjlabe etter 
giQabé. 




2öib fjorton år§ ålber inf!ref§ §enrt) SÖ. Songfeffom hrib 
Söombotn (£ottege odj blef flaftfamrat meb jföatljamel §amt!jorne. 
£)en nnge Songfeflom beffrifme§ hrib benna tib fåfom en ra! od) 
fmärt yngling meb ett äbelt ntfeenbe, Kära, blå ögon od) tyfmigt, 
IjnSbrant t)år. 2lf fina lamrater mar §an fjögt aftab odj äljlab för 
fitt manliga, tiUbraganbe finnelag od) fina rena grunbfatfer. £ong* 



462 

fetCotD ffötte ocffå fina ftubier meb ftörfta famtoet§grannl)et oä) 
åbagalabe ganffa fnart, att bet fantrå något ovanligt bafom beåfa 
ftar!t utpreglabe farafteråbrag, o<fy fyan temnabe a!abemien meb be 
allra bäfta mitéorb. 

2)et mar unber fin ftubietib, fom Songfettom börjabe ffrifma 
poefi — förft för tibningame i fin hemort odj febermera för 
"Uniteo ©tate§ Siterarö ®a-$ette." SKeban från början roäcfte 
ljmté alfter ftor uppmärffamljet. -iftågra af be§fa ffalbeftticfen blefmo 
mtéferligen åter frjnliga i en famling af "(£arlt) $oem§," men ftö> 
fta antalet gittabe§ ej af författaren od) famlabeå ej förrän efter 
IjanS böb, Songfettom mar ej fullt aberton år gammal, bå §an 
genom fåbana poem fom "%n Sfyrtf 2)a&," "2Boob§ in SBinter" odj 
"§tymn of SDtaaöian 9lun$" fann fin mäg titt allmänheten gtatnab. 
93rtmnt mar bå 21merifa§ meft framftåenbe ffalb, odj Songfettom 
tittftob, att författaren titt "£l)anatopfté" mar ben mäftare, fom 
fyabe infpirerabt od) lebt §an§ ungbomliga fyra. 

gran Söomboin (£ottege begaf fig Songfettom titt fin faber§ 
fontor för ibfanbe af juribiffa ftubter. 3ften läromerfeté föreftån* 
bare fyabe behållit honörn i minnet, od) inom några månaber blef 
tjan utnämnb titt lärare t lefmanbe föra! mib fin alma mäter, l)mil> 
len utnämning l)an antog meb priöilegium att be^förinnan få titt= 
bringa trenne år utrifeå. SDeåfa år anmänbe fjan titt refor, ialtta* 
gelfer od) ftubier, ljurilfaå rigtuing funna fpåra§ i "Outre Wlex," 
en profaffrift, fom förfta gången utfom 1835. Qetta mar emetter- 
tib ej ljan§ förfta uppträbanbe fåfom författare å profa, tö reban 
1833 i)abe fyan publicerat en öftoerfättning från fpanflan af "(£opla§ 
be Sftanrique." SO^en innan be§fa arbeten utlommo, fyabe bod nå* 
got för Songfettom af ftor bettybelfe inträffat. 

2. 

Efter återkomsten från Europa anträdde han sin lära- 
rebefattning vid Bowdoin College. År 1831, vid 24 års 
ålder, ingick han äktenskap med miss Mary S. Potter från 
Portland. 

År 1835 blef professuren i lefvande språk ledig vid 
Harvard College genom professor Ticknors frånfälle. Long- 
fellow utnämndes att fylla denna vakans, och han mottog 



463 

äfven utnämningen. Han företog nu sin andra resa till 
Europa, och det var under hans vistelse der, som hans 
makas död inträffade. I poemet u The Footsteps of Ängels' 1 
helgas hennes minne i en anda af skön undergifvenhet. 

Sedan han återvändt till Cambridge och återtagit sina 
göromål, bodde han i samma hus, i hvilket Washington 
förr hade haft sitt högqvarter. Här blefvo flera af hans 
senare skaldestycken skrifna. I Washingtons sofkammare 
skref Longfellow "Hyperion" och u Voices of the Night." 
Dessa arbeten af gjorde hans rykte. Hans " Ballads and 
other. Poems" utkommo 1841, "Evangeline" 1847, "The 
Song of Hiawatha" 1855, "Courtship of Miles Standish" 
1858, u Tales of a Wayside Inn" 1863, "Flower de Luce'' 
1867, "New England Tragedies" 1868, u Three Brooks of 
Song" 1872, "The Masque of Pandora" och "Morituri Sa- 
lutamus" 1875, u Poems of Places" 1876—1879, "Keramos" 
1878, "Ultima Thule" 1880 och "Michael Angelo" året efter 
hans död (1883). 

.' Så långt fram som 1853 uttryckte sig en framstående 
engelsk tidskrift om amerikanerna: "De hafva ännu icke 
åstadkommit någon stor skaldeförmåga; men de hafva så- 
dana män som Longfellow och andra, som inom en ej af- 
lägsen dag skola uppnå skaldekonstens högsta tinnar." 
Detta uttalande har gått i fullbordan ända derhän, att det 
är tvifvel underkastadt, om någon af Longfellows samtida 
varit så högt värderad som han, eller om någons skrifter 
med så allmän hänförelse blifvit läste som hans. Hans 
skaldestycken hafva blifvit öfversatta på h varje odladt folks 
språk; och den universalitet, som han ingifvelsevis kände 
såsom varande det enda mått för utvecklingen af sann 
storhet, har till ett stort brödraskap af bildade nationer 
välkomnat honom såsom en mensklighetens välgörare. 

År 1843 ingick Longfellow för andra gången äkten- 
skap, nu med miss Elizabeth Appleton från Boston, hvil- 
kens sorgliga död — hon blef genom en olyckshändelse in- 
nebränd i sin mans bibliotek — lemnade ett djupt och 
varaktigt intryck på skaldens sinne. Detta hände år 1861. 



464 

Två söner och tre döttrar blefvo födde i hans andra äk- 
tenskap. 

I Mars 1882, strax efter det han hade fylt sitt 75 :e år 
och efter blott en veckas sjukdom, om hvilkens utgång 
man ej hade den ringaste aning, afled denne skald, midt 
under det hans rykte som mest blomstrade, sörjd, såsom 
få af denna jords store andar det blifvit; men han har ef- 
terlemnat en så väsentlig del af sig sjelf, att vi knappast 
kunna säga, han är död. 

Longfellow var en man med ädel hållning och värdigt 
uppträdande, fri från all låghet och småaktighet, som så 
ofta drager en skugga öfver stora män. Han var en vän 
till hvarje värdig kallelse i lifvet, en fiende till orättrå- 
dighet, en rådgifvare och välgörare för hvar och en, som 
sökte hans råd och hjelp, en beskyddare af sann värdighet 
och en.de sköna konsterna mest tillgifne älskare. Få äro 
de vetenskapsmän, hvilka efterlemnat ett så skönt minne, 
eller hvad som är ännu mer, genom sitt lif gifvit efter- 
verlden ett så högt exempel på denne skalds egna enkla 
lärospån: 

"We c an make our lives sublime/' 
136. Sluthymn. 

Välsigna, Gud! välsigna stat och kyrka! 
Beskär de unga slägter i vår bygd 
för statens välfärd deras fäders styrka, 
för hemmets trefnad deras mödrars dygd. 
Låt i ditt skydd, för split och irring trygga, 
nytt vett och gammal sed i endrägt sammanbygga! 

Gif goda år, o Gud! gif gods och gröda, 

gif ax och äring åt hvar andes flit! 

Välsigna dagakarlen och hans möda! 

Den sanning söker, visa vägen dit! 

Hvar helig drift, hvar ädel idrott skydda, 

och gjut din Andes frid utöfver slott och hydda! 



w 



LIBRARYOFCONCRESS 



LÄRO-BÖCKER. 



003 179 475 4 




Läro- och Läsebok 

FÖR 

Svensk- Amerikanska Församlingskolor, 

med talrika illustrationer och porträtter. 

Fyra kurser i ett band 80 cts. 

Första kursen särskildt 15 cts. 

Andra kursen särskildt 15 cts. 

Tredje kursen särskildt 20 cts. 

Fjerde kursen särskildt 50 cts. 

Då läseboken innehåller lässtycken af allmänt intresse både på 
vers och prosa i naturhistoria, svensk, verlds- och kyrkohistoria 
samt Förenta Staternas historia, m. m. bör den blifva välkommen 
äfven i hemmen. 

Läsebok för Småskolan af Kast man 25 cts. 

Rättstafningslära af Gra ner o. Wikholm 15 cts. 

Svensk Rättskrifningslära af Sundén, 25 cts. 

Svensk Språklära för folkskolor af Sunden 30 cts. 

i sammandrag M " . ..50 cts. 

A. B. C.-,Läse - och Rättskrifniugsbok af A. Hult, 

(N:o 4) 25 cts. 

A- B- C Bok N:o 1,2, 3 och 5, h var der a 15 cts. 

Grönhamns Sänglära 25 cts. 



ENGBERG-HOLMBERG PUBLISHING CO. 

CHICAGO. 



6 



7 



8 




11 



o 



OREGON 

RULE 

CO. 



i 



- USA 



2 



- 3 



4 



F 5 



I ' 

;ONRULECOJl USA